Reserapport Utbytesstudier vid École Polytechnique Fédérale de Lausanne, Schweiz våren 2013 Malin Ekman 9/9/2013
Allmänt om EPFL och Lausanne Schweiz är en federal stat bestående av 26 relativt självstyrande kantoner i Centraleuropa. Schweiz har fyra nationalspråk; tyska, franska, italienska och retoromanska varav de tre första alltid används parallellt i officiella sammanhang. Jag studerade vid École Polytechnique Fédérale de Lausanne i kantonen Vaud vid Genèvesjön. Huvudspråket i den regionen är franska. I Lausanne bor ca 130 000 invånare varav ca 10 % är studerande tack vare två stora universiteten som finns i staden. Till skillnad från sin stora granne Genève, känns Lausanne mer genuint schweizisk och mindre metropol. Internationella olympiska kommitténs huvudkontor är dock beläget i Lausanne vilket delvis satt en sportig prägel på staden. Lausanne är den enda staden i Schweiz samt den minsta staden i världen som har metro och kollektivtrafiken fungerar för övrigt också väldigt bra. Om man längtar efter sol och värme är Genèvesjöregionen och Schweiz inte ett bra alternativ. Vintern och våren var mycket regning och kall. Temperaturerna varierade från ca -5 till +30 under den tiden jag var där. Vad som är värt att komma ihåg är att Schweiz använder andra stickkontakter än EU-området. De platta kontakterna passar i Schweiziska uttag men inte de runda. Adapters finns att köpa både i Finland och i Schweiz. EPFL är ett av de två statliga tekniska universiteten i Schweiz, det andra finns i Zürich. Universitetet har ca 9000 studerande och ett stort campus vid Genévsjöns strand. EPFL hör till de internationellt mest ansedda universitet som Aalto har samarbete med; i skrivande stund ligger det t.ex. på plats nr 18 på Shanghai listan som det nästbästa europeiska universitetet. Jag ville åka på utbyte till ett område där det talas franska och studera vid ett universitet som anses vara bättre än mitt eget och då verkade EPFL vara det perfekta målet. Ansökning och övriga praktiska arrangemang Att ansöka via Erasmusprogrammet är ganska enkelt. Det svåraste var att välja kurser. EPFL har dock en väldigt välstrukturerad hemsida och kursbeskrivningar kan hittas relativt smärtfritt på både franska och engelska. Som utbytesstudent skrivs man in vid en fakultet men man får ta nästan alla kurser som universitetet erbjuder. Det finns även en möjlighet att läsa några studiepoäng från 1
Université de Lausanne när man studerar vid EPFL. Jag måste även skaffa ett språkintyg i franska från språkcentret i ansökningsskedet. Alla andra blanketter/dokument gick relativt enkelt att ordna. Schweiz är ett dyrt land och det lönar sig att modigt ansöka om stora stipendiesummor från olika instanser för att klara sig. Förutom skolans stipendium ansökte jag om stipendier från Tekniska föreningen i Finland, Teknologföreningen, Victoriastiftelsen och AUS. Beroende på hyran (som lätt kan vara över 500 euro per månad) kan man räkna med att behöva 1600-2000 frang per månad (1300-1600 eur) om man vill resa lite runt också. Man kan räkna med att spendera mer i början av utbytesperioden på uppehållstillstånd, försäkringar med mera. Ofta krävs även en hyresgaranti på 1-2 månaders hyra. För att göra vardagen billigare lönar det sig att fundera över vad man äter. Lunchen på campus var rätt dyr (7 CHF) och många hade med sig egen mat. Kött var överdrivet dyrt medan man kunde få färska grönsaker till ganska förmånliga priser. Alla typers halvfabrikat var också mycket dyra jämfört med att laga mat själv. Kollektivtrafiken var också rätt dyr så om man bor på rätt avstånd lönar det sig definitivt att gå eller cykla till och från campus. Det var sist och slutligen väldigt lite administrativa ärenden jag kunde sköta före jag åkte till Schweiz. Som EU-medborgare behöver man inte visum men man måste registrera sig hos kommunen där man bor och ansöka om uppehållstillstånd (permit de sejour). Som studerande hör man till det finländska socialskyddet och behöver således inte ta en privat hälsoförsäkring i Schweiz (som annars är obligatoriskt där). Det räcker att man skickar en kopia av det europeiska sjukförsäkringskortet åt de lokala myndigheterna. Om man bor privat kan hyresvärden kräva att man tar en hemförsäkring och en ansvarsförsäkring (responsabilité civil). EPFL har avtal med vissa försäkringsbolag var man kan få förmånliga erbjudanden. Utöver detta hade jag en privat reseförsäkring som jag tog i Finland, men jag vet inte hur nödvändig den sist och slutligen var. Det absolut svåraste att ordna med inför resan var att fixa bostad. Det har sedan länge varit enorm bostadsbrist i hela området kring Genèvesjön. Det finns en stor organisation som har studentbostäder, FMEL (Fondation Maisons pour Etudiants, Lausanne). Största delen av utbytesstuderandena bodde i deras bostäder som fanns runtom i staden. Hyran ligger på ca 600 frang i månaden för ett rum beroende på var det finns. Rummen är möblerade men saknar smågrejer såsom kärl och lakan. Ingen vet på vilka grunder bostäderna delas ut och när man kan vänta sig att få en bostad av dem. Enligt rykten lönar det sig att ringa dem rätt ofta (även om de ber en att inte ringa på sin hemsida). Jag gav upp med FMEL i ett ganska tidigt skede och började kolla privata marknaden. Det lönar sig att ta tag i bostadssökandet genast när det blir klart att man får åka dit. EPFL gör ingenting för att hjälpa studerande att hitta bostad förutom att upprätthålla en portal, enbart för studerande, var privatpersoner får annonsera ut rum och bostäder. För att göra läget ännu jobbigare, vill de ofta att man kommer och besöker bostaden för att få den. Jag lyckades dock via skolans portal hitta min bostad. Jag bodde tillsammans med fyra andra studerande i ett egnahemshus en bra bit norrut från Lausanne. Huset hade allt som behövdes, även lakan och kärl. Jag hade en mycket förmånlig hyra för mitt rum (520 CHF) men måste betala 140 i månaden för tåget till campus. Den allmänna trafiken fungerar mycket bra och man kan bra bo ganska långt från Lausanne (Montreux, Morges, Yverdon) men det kan vara besvärligt att ta sig hem från campus kvällstid och tågbiljetterna blir rätt dyra. Ett annat tips kan vara att söka bostad tillsammans med någon annan som är på väg dit. Det är enklare att hitta större bostäder än små. 2
Studier Jag läste en biämneshelhet i miljö/kemiteknik och franska. Språkcentret är en separat enhet och man kan endast läsa en kurs per språk och termin. De har också intensivkurser mellan terminerna som jag varmt rekommenderar. Som jag nämnde är man fri att välja kurser från nästan hela universitetet så det var ganska lätt att få ihop en intressant helhet. Alla pappersärenden gällande utbytet löpte mycket smidigt. Jag fick antagningsbrevet i god tid, det var enkelt att göra ändringar i sina kursval och studieprestationsutdraget kom hem på posten redan men månad efter tenterna. EPFL har ett lättanvänt oodi-liknande program var kursvalen gjordes. I övrigt ansåg jag att IT-tjänsterna för de studerande var mycket praktiska. Däremot fanns det ont om datasalar så egen laptop var nog ett måste. I regel ges alla kurser på magisternivå på engelska, jag hade endast en kurs som undervisades på franska. I allmänhet talade skolans personal engelska med undantag av någon enstaka studiesekreterare. Men så fort man lämnade campus var det nog franska som gällde, det verkade som om EPFL var en internationell bubbla i det annars väldigt franskatalande Lausanne. Jag lärde mig mest franska på intensivkurserna mellan terminerna och genom att bara klara mig i den franska miljön. Men man lär sig säkert språket ännu effektivare genom att åka någonstans var folk inte talar engelska alls, såsom någon fransk småstad. Det snärtiga biblioteket Rolex Learning Center Den mindre snärtiga miljötekniksbyggnaden I allmänhet brukar studier kännas lättare utomlands än vid Aalto men detta gällde definitivt inte vid EPFL. För de 25 studiepoäng jag avlade jobbade jag nog betydligt mer än i Otnäs. Vid tenterna krävdes 60-65% av poängen för att bli godkänd och tenterna var ofta ganska långa och examenstiden kort. Dessutom ordnades en tent i en kurs alltid endast en gång per år så om jag hade blivit underkänd i någon tent hade jag varit tvungen att åka tillbaka dit följande sommar. Jag hade endast skriftliga tenter men muntliga var också vanliga. Före tentperioden hade vi två veckors läslov som verkligen lönar sig att användas för studier och inte för resor, något som lockade många. För att inte vara helt utbränd vid tentperioden rekommenderar jag inte att ta för många kurser samt att även försöka välja kurser som inte bara har en tent på slutet utan bedöms med mellanförhör e. dyl. Trots att kraven var högre kändes det ändå inte tyngre, undervisningen stödde ens personliga inlärning mycket bättre. Lärarna uppmuntrade alltid de studerande att ställa frågor och stämningen var öppnare. Föreläsarna hade också en bättre förmåga att läsa publikens nivå och således hålla en föreläsning alla kunde följa med. Jag hade några grupprojekt som var väldigt tidskrävande men å andra sidan lärde jag känna många studerande genom dem. Studiebesök verkade också vara en naturlig del studierna och jag besökte bl.a. Lausannes avfallsförbränningskraftverk och Nestlés kaffeutvecklingsenhet. Förutom professorerna undervisade ofta experter från industrin i kurser som berörde deras ämnen. Atmosfären på campus 3
var något mer studieorienterad än vad jag upplevt i Otnäs och Rolex-biblioteket var välbesökt, även på veckosluten. Fritid och kultur När jag åkte till Schweiz trodde jag att det enda man kan göra där är att åka skidor. Under vårens gång insåg jag hur fel jag hade. Schweiz är ett litet land med massvis med variation. I Zürich och Genève finns intressanta museer medan man kan njuta av vackra vyer i Lugano och Schaffhausen. Alperna är fantastiska att vandra i, man behöver inte bara skida där. Tågnätverket är verkligt effektivt men biljetterna är tyvärr rätt dyra. Det fanns att köpa så kallade halvpriskort (demitariff), som betalade sig tillbaka ganska snabbt. Tyskland, Frankrike och Italien ligger även nära till hands om man ville åka lite längre bort. När studierna tillät, reste jag på veckosluten. Efter tenterna i juni blev jag en månad i Schweiz för att resa omkring. Sevärdheter jag verkligen rekommenderar är chokladfabriken Cailler, glaciären Aletsch och FN:s kontor i Genève. Om man vill besöka CERN (vilket går och är gratis) måste man vara ute i väldigt god tid (ett par månader) för att få plats på en guidad tur. Vackra Aletsch Schweizarna var förvånansvärt tillbakadragna, nästan som skandinaver. Precis som man är van vid i Finland visar de helst inte känslor och sätter sig motvilligt bredvid en i bussen med mera. De är också väldigt punktliga och pålitliga. Såsom i Europa i övrigt, niade man betydligt oftare än i Finland och det tog en stund innan jag lärde mig den sociala koden för vem som bör nias och vem man inte behöver nia. Det blev naturligt så att jag umgicks med andra utbytesstudenter och började först mot slutet av terminen få schweiziska vänner, vilket harmar lite. Som typiska saker i den schweiziska vardagen måste jag nämna avfallshantering. De var mycket måna om sin natur och det fick kosta mera och göra vardagen besvärligare för befolkningen. T.ex. fick man slänga blandavfall endast i officiella skattebelagda soppåsar som kostade 2 frang per påse. Detta ledde ju till att alla sorterade så mycket de 4
kunde och hela byn samlades på lördag morgon vid återvinningstationen. Som finländare är man van vid att sköta en hel del ärenden över nätet men jag förvånades över hur mycket jag var tvungen att springa till olika byråer i Schweiz för att ordna de enklaste saker. Man bör också vara beredd på att betala skilt för alla möjliga små ärenden. Jag rekommenderar varmt alla studerande att fara på utbyte. Det är inte så mycket jobbigare än en termin vid Aalto men man lär sig så mycket mer. Schweiz rekommenderar jag varmt till de som vill få papperskriget från utbytesskolans sida att löpa smidigt och som är beredda på att jobba hårt för sina studiepoäng. Lausanne är bra om man dessutom vill öva franska men Aalto har även samarbete med det tekniska universitetet i Zürich. 5