Resebrev nr 4, 2013 Besök av familjen Blom-Frid. Detta brev kommer att handla om resan till Alanya o våra barnbarn som kom till Alanya. Efter Göceks skärgård väster ut tog vi oss åter öster ut förbi Finike till Alanyas kust. Tyvärr så är skärgården obefintlig runt Alanya, vi provade att ligga några dagar utanför Elin o Larsas hotell, men det var besvärligt att ligga för ankare där. Hela havet var öppet o för det mesta kom det in vågor o svall som gjorde det NÄSTAN omöjligt att tas sig in o ut till båten. Några gånger välte vi med jollen i bränningarna som kom från havet. Några gånger var det lättare att simma in till stranden. Till slut bestämde vi oss för att lägga båten i hamnen i Alanya o färdas med buss till deras hotell där vi kunde vara tillsammans på dagarna, vid 2 tillfällen tog vi in på hotellet för att njuta av all inclu des (dricka o äta så mycket vi orkade). Turen till Alanya via Finike. Efter Göcek så gjorde vi ett flertal stopp dels i Kas o sedan i Finike, det är ganska långt mellan dessa platser ca: 200 sjömil, vilket tar några dagar i anspråk. Vi passade på att ligga över i vår hemmahamn för att tvätta o fylla på förråden både av mat o diesel. I Göcek träffade vi ett flertal svenska båtar, dels sådana vi träffat förr o andra helt nya bekanta, som vi hade mycket trevlig med tillsammans, både på promenader o gemenskap under kvällarna. Här har vi kommit till Göcek skärgård o ligger ensamma i Wall bay. Vi passade på att gå vilse upp i bergen ovanför Wall bay, första turen missade vi en markering o fick en extra sväng på några timmar (totalt tog denna promenad 5 timmar) men tack vare det hittade vi mycket bra därefter. Här är vi på väg upp i berget ca 500 meter högt, just när denna bild tas så är vi på södersidan och ser ut över hela medelhavet!
På samma plats som förra bilden ser vi Agneta med berget i bakgrunden, o då går det nästa rätt upp i en timme, skönt för muskler, hjärta o själen. Det går inte att beskriva hur olika dessa promenader är, ena stunden så går det upp eller ner o nästa så är det platt o frodigt. För att inte tala om utsikten!!! På den här turen har vi träffat på gamla bekanta från Finike som hamnat några hundra meter från vår ankarplats, Ulla o Lennart båten Pinta. Denna här turken träffade vi inte mindre än 5 gånger (vi blev stamkunder), han levde uppe i skjul på 500 meter och en fantastisk utsikt över skärgården, ingen engelska så vad vi kunde förstå så levde han på friheten o täljde lite skedar o slevar, som han sålde på marknaden eller till oss turister som kom på besök. Varje gång vi kom med nya vänner, satte han på chay (tee på svenska) och bjöd laget runt. Här fanns varken vatten, vägar, eller el så allt transporterades upp med ÅSNA, och det var åsnestigar som tog oss upp i bergen. Stigarna, som åsnor förmodligen trampat i flera hundra år, var inte alltid så lätta att tas sig fram på. Vi sitter här tillsammans med Mustic (ja han hette så) och ser ut över havet tillsammans, otroligt vänliga o generösa människor i dessa delar av Turkiet!
Ulla hade lite svårt att ta sig förbi hans åsna, men att kliva lite utanför stigen går ju alltid, Ulla o Lennart träffade vi i 2 dagar sedan drog dom vidare på sin färd väster ut i Turkiet. Här sitter vi i deras båt o har trevligt tillsammans! Temperaturen har nu i mitten av maj kommit upp i nästan 27 grader i vattnet, det kan man kalla badväder!!! Efter att Ulla o Lennart åkt var vi ensamma en dag, o sedan träffade vi ett annat svenskt par i båten Solvåg, Ulla o Birger från Billdal. De berättade för oss att det var deras favorit restaurang som låg bakom udden, o undrade om vi inte ville följa med på en promenad (bara en halvtimme) o det nappade vi förstås på o fick en trevlig stund tillsammas.
Resturangen (så kallad) var en gammal båt som låg förtöjd i deras vik, o här fanns förstås el (dieselverk) som användes sällan, utan här lagades maten mest på öppen eld. Men vilken trevlig familj att komma att hälsa på hos, båten hade dom döpt till Amigo. Familjen bestod av mamma,pappa, dotter o son. Dottern kom ut till oss i viken med bröd på morgonen, över vintern satt hon o gjorde smycken o sjalar som hon sålde under sommar månaderna. I Turkiet träffar vi nästan mer bekanta än hemma, vid detta tillfälle seglade vi till staden Göcek o ser 3 svenska båtar som vi har träffat tidigare i Grekland. Det var båten Justine med Ingrid o Rolf, Froggy med Lollo o Pelle, Svea med Britt-Marie o Åke. Kul att återses! Froggy skall ligga över vintern i Finike, så dom kommer vi att träffa mer. Gänget hade varit ute på en biltur i Turkiet. Nu gällde skärgården och när de hörde att vi kunde stigarna i bergen, bestämder vi att nästa dag ses i Wall bay för att vi skulle guida dom på en tur upp i bergen (vilket vi gärna gjorde). Pegasus Svea Justine Froggy Nästa dag är vi på en promanad högt upp i berget o på vägen upp tar vi detta kort (mycket zoom), vi var ca 4-500 meter på väg upp i berget. Promenaden blev mycket lyckad, samma promenad gjorde vi, som när vi gick vilse för 5 dagar sedan och då tog den 5 timmar, men nu tog det bara 3½ timme för hela gänget att ta oss runt, det är lättare när man hittar rätt stig.
På kvällen samlades vi alla på Pegasus för att äta fisksoppa, därefter togs det fram 3 gitarrer och det spelades o sjöngs långt fram på småtimmarna. Det är ju otroligt att få ha en hel orkester i vår lilla sittbrunn. Åke o Pelle spelade båda gitarr medan Rolf mest spelade på en ukulele. Till och med Runo fick fram gitarren (luftgitarren) för att hänga med i musiken, stämningen den var hög! Ett par dagar senare när vi var på återresan tillbaka till Finike, träffade vi åter igen båten Svea, som la sig nästan långsides till oss i en vik utanför staden Kas. Naturligtvis blev det en ny promenad upp i denna del av bergen, vi hade inte förväntat oss något särskilt sevärt där uppe, men i ett pass mellan 2 kullar såg vi en gammal mur på ca: 5 meter tjock och 500 meter lång, vad detta används till funderade vi mycket på, den bästa förklaring tror vi var att detta var något slag av tullstation mellan de olika dalarna. Så här lever en del jetsetare, det är lite skillnad på folk o folk!! På bilden ser ni förmodligen ägaren på väg in med sin helikopter som landade på fördäck, troligen kom han på besök för några dagar.
Några dagar senare så träffade vi på Xsantos med paret Anette o Thomas, som också var i Alanya. Tänk vad facebook o internet är bra att ha för då vet alla allt om alla, möten här o där med vänner kan lätt ordnas!! Vi besökte Alanya och deras marknad, och fick se meloner utskärda som skulpturer, och massor av ungdomar som dansade en typ av kosackdans på torget (ungdomarna var från 7-15 år i olika grupper) Maja på väg upp i masten Ellen som styr Pegasus med säker hand, för säkerhet skull sitter Agneta o övervakar att allt gå rätt till Den 25 maj kom då äntligen familjen Blom Frid med alla barnen till Alanya och tog in på hotell Pacha Bay. Vi kom dit dagen efter dom anlänt och ankrade upp utanför stranden, det visade sig att vågor slog in mot stranden, så vi tog med oss en väska som är vattentät o simmade in. Några dagar senare har hela familjen följt med ut i Pegasus för att uppleva lite av vårt liv, tyvärr har dom inte samma sjövana, så många blev sjösjuka, fråga vi någon av dom om de vill följa med i båten så är svaret NEJJJJ.
Här har hela familjen varit hos Barberan och fått monster M i håret Albin Pontus Maja fick flätor i sitt hår William skulle se ut som de andra killarna Ellen valde blommor i sitt hår. Det var kul att bada i medelhavets stora vågor, men för oss med båt blev det för mycket av vågor! Alla barnen Blom Frid Maja, Pontus och Ellen i en våg som just slagit in över land.
När familjen Blom Frid åkt hem tog vi oss sakta upp till Side. Strax före Side finns en flod som är farbar upp några sjömil från havet. Här ligger det massor av sjörövarskepp o här byggs också nya skepp. Varför denna del av landet just skall ha sjörövarskepp som lockar ut turister på sjön, det vet vi inte, i övriga Turkiet är det Giletter som gäller (vanliga träbåtar oftast med 2 master på) Efter en lång dags resa, kom vi äntligen hem till Marbäck, där väntade alla barn o barnbarn samt en stor del av släkten Ragnar. f Det blev grillning med karré o ytterfilé på fläsk, det hade vi inte sett mycket av nere i Turkiet, som ni kanske vet, äter man inte fläsk i muslimska länder. Morfar Runo med Albin o Wille En liten del av tjocka släkten, det var kul med återseendet! Detta är sista resebrevet för våren, kanske skriver vi en sammanfattning av sommaren före vi åker tillbaks till Turkiet igen. Vi har inte bestämt när det blir, men siktar på i början av september! Sommaren kommer vi att vistas till stor del i vår nyinförskaffade husvagn som står i Träslövsläge, välkomma att hälsa på! Agneta o Runo nu i Sverige!