Sist men inte minst har vi ju vårt eget 75-årsjubileum att fira. Mer om detta senare.

FLOTTANS MÄN KAMRATFÖRENING FÖR ALLA SOM TJÄNSTGÖR ELLER TJÄNSTGJORT I MARINEN CIVILT ELLER MILITÄRT. OM DU INTE ÄR MEDLEM, TA KONTAKT. VI ORDNAR DET. FLOTTANS MÄN GÖTEBORG Örlogsvägen 6 426 71 V.a Frölunda Tel. 031 29 07 23 www.flottansman.se E-post: 'flottansmangoteborg @telia.com Nu är den förbannade sommarn här, en obeskrivlig plåga skrev en gång Bengt Sändh. Det betyder att det första halvåret har passerat men också att vi i Flottans Män styrelse under viloperioden får en chans att förbereda oss för höstens aktiviteter. Inom parentes bör väl Bengt Sändh må bra med tanke hur den här sommaren har börjat. Det är väl ingen mygga som orkat slå upp ögonen i den här temperaturen. Vad har nu hänt sedan föregående nummer av Pejling distribuerades? På grund av tryckeriproblem blev tidningen nästan två månader förs enad. Vi hoppas att problemet är löst, innan det här numret skall läggas på brevlådan. Vårens årliga evenemang Marinstugans Dag blev, på grund av kollision med andra evenemang, i sista minuten tidigarelagd en vecka. Dock hann så mycket inform ation komma ut att resultatet blev förvånansvärt bra. 27-29 maj stod vi värd för Riksårsmötet som vi klarade med Beröm Godkänt. Om detta refereras på annan plats så jag nöjer mig med att tacka alla för nedlagt arbete med vår förre ordförande Bertil Andreasson och vice d:o Lars-Erik Wennersten i spetsen. Nationaldagen firades enligt tradition och jag är glad över att så många som 70 personer gästade Marinstugan den dagen. Enligt äldre medlemmar är det snudd på rekord. Se även sidan 15 Vad väntar oss nu till hösten? Det rullande programmet finner ni på sista sidan men utöver detta har vi 31 aug. 1 sept. försvarsdag arna här i Göteborg. Här får Flottans Män ett stort tillfälle att profilera sig och kanske värva nya medlemmar. Mer in formation kommer att finnas i Marinstugan i takt med hur vår kännedom om programmet droppar in. Sist men inte minst har vi ju vårt eget 75-årsjubileum att fira. Mer om detta senare. Jag slutar med att tacka för vårs äsongen, önska alla en fin sommar och hoppas att många kommer med kraft i arm till stugan i höst för att i kamratlig anda hjälpa till med att hålla den i det skick som ni alla vill se den i. Gunnar DAMKLUBBEN BO JEN Bästa Bojor Nu har vi sommarlov men i skrivande stund undrar jag. Vart tog sommaren vägen. Den kan ju inte vara slut redan eller? Eft er våra vanliga Klubbaftnar och Årsmöte fortsatte vi med Seconhandförsäljning helgen den 14-15 april vilket gav ett välkommet tillskott till vår kassa. Ett stort tack till er alla som skänkt kläder m.m. och till er som bakat eller hjälpt till så att allt fungerade. Vårsupén i april var lika omtyckt som vanligt fast vi fick sjunga och skåla in våren inomhus denna gång p.g.a. regn och blåst. Många härliga skratt fi ck vi också eft ersom det berättades en hel del roliga vitsar och historier under kvällen. Killarna som serverade var som vanligt jätteduktiga. Tack så mycket till er. Inför Marinstugans Dag är det ju alltid lika spännande, ska det bli fint väder eller inte. Vi hade turen med oss i år också. Flottans Män blev nöjda med resultatet och då är vi bojor också nöjda så klart. Dagen avslutades med pizza i Marinstugan. Tisdagen den 22 maj gjorde vi bojor tillsammans med några flottans män en bussresa runt Göteborg. Vi startade 09 00 från Gustav Adolfs torg, sen gick färden via centrum ut mot Östra Göteborg. Vädret var jättefint och jag tror att de flesta blev överraskade över den vackra natur som finns runtomkring oss. Efter en fika på en utsiktsplats i Rannebergen gick färden ut till Torslanda, Skandia och Skarvikshamnarna. Tänk vilket stort hamnområde vi har. Senare serverades vi en god lunch nere vid Lindholmen. Åter till G-A torg kl. 15 00. Tack Käthe för att Du ordnade denna resa Tack för denna termin och ha nu en förhoppningsvis GO OCH VARM SOMMAR. Laila

STYRELSER OCH KONTAKTPERSONER I GÖTEBORG F L O T T A N S M Ä N 1. Ordförande Gunnar Ekbladh 0702-32 89 27 2328927@hotmail.se 2. Vice ordförande Alf Martinsson 031-26 85 19 0704-94 75 86 jarrika@telia.com 3. Sekreterare Börje Kjellstenius 031-91 32 54 0705-81 07 21 borje.kjellstenius@gmail.com 4. 2:e sekreterare Hans Holmqvist 031-29 03 30 0705-91 61 64 hans-holmquist@tele2.se 5. Kassör Nils-Gösta Persson 0320-557 44 0703-13 29 42 n-gpersson@tele2.se 6. Stugfogde Tore Nyblom 031 29 97 06 0706-29 18 43 jaroslava@spray.se 7. Klubbmästare Flemming Hansson 031 23 15 66 0762-70 43 01 bafhan@hotmail.com 8. Ledamot Leif Andersson 031-29 06 84 0707-97 06 32 leian@telia.com 9. Ledamot Jan-Eric Knutas 0300-217 62 0706-72 17 62 jan.eric.knutas@bredband.net 10.Ledamot Kjell Åsberg 031-29 10 07 kjellasberg@hotmail.com Ständigt adjungerad: Kontaktman Internet Anders Andersson 031-16 98 98 0727-20 98 98 aa@anina.dinstudio.se Firmatecknare: Ordförande och kassör; Postöppnare: Ordförande, vice ordförande och sekreterare Medlemsregistrator Nils-Gösta Persson ( 5 ) Kontaktman LOF Nils-Gösta Persson ( 5 ) Kontaktman FM-tidn. Börje Kjellstenius ( 3 ) Kontaktman Maritiman Gunnar Ekbladh ( 1 ) Sångkören Leif Andersson ( 8 ) Föreningskaplan 1 Bert Löverdahl 031-98 18 16 Föreningskaplan 2 Pernilla Törnqvist 031-47 95 22 Arkivarie Rune Leandersson 031 12 15 95 Musköteri Boris Lundqvist 031-99 27 43 Bibliotekarie Karl Harry Dahl Se Pejling nedan D A M K L U B B E N B O J E N Ordförande Laila Bruto 031-54 10 68 0709-49 91 01 tillbruto@mail.com Vice ordförande Anne-Marie Hammarstrand 031-29 97 95 0706-29 97 30 Sekreterare Kate Ivarsson 031-51 82 11 0708-85 23 26 bertil.ivarsson@comhem.se Kassör Britt-Marie Karlsson 031-45 51 17 0761-74 04 17 Klubbmästare Jarka Nyblom 031-29 97 06 0736-48 05 87 Ledamot Berit Bäckström 031-54 59 27 0703-70 09 98 Ledamot Inga-Lill Dahl 031 91 32 42 0722-43 56 69 harry.dahl@telia.com Ledamot Lisbeth Olofsson 031-45 43 48 0704-07 19 11 Utgivare Kamratföreningen FLOTTANS MÄN. Lokalföreningen i Göteborg Ansvarig utgivare Ordförande ( 1 ) Redaktör Tillförordnad: Karl Harry Dahl / 031-91 32 42 / 0706-91 32 42 / harry.dahl@telia.com Upplaga / Distribution 450 ex. / FM-medlemmar och Bojor. ett ex. till samtliga LOF. Vissa militära instanser Adressändringar Nils-Gösta Persson / Se medlemsregistrator Manusadress FLOTTANS MÄN eller e-post till redaktör Adress till FLOTTANS MÄN och Damklubben BOJEN: Marinstugan, Örlogsvägen 6, 426 71 V:a Frölunda. Tel. 031-29 07 23; E:post: flottansmangoteborg@telia.com

AKT SLAG Ja då var det dags igen och jag hoppas att distributionen har fungerat bättre den här gången. Förra numret fick de som läser på nätet tillgång till tidningen flera veckor före er som får den postvägen. Det var inte posten som felade det var hjälpen med tryckningen som spårade ur. Största orsaken är en omorganisation inom Försvarsmakten och mycket som tidigare gjordes sektionsvis har nu centraliserats. Dessutom skall garnisonschefen i Halmstad överste Lennart Klevensparr som hjälpt oss lämna sin tjänst. Vi önskar honom lycka till på nästa jobb. En nyhet den här gången är att jag varit i kontakt med bygdekonstnären Bror Eric i Hälsingland. Han har sin ateljé, som är ett välbesökt turistmål, i Bjuråker en halv mil från Delsbo vid de vackra Dellensjöarna. Han har en burlesk humor som kommer till uttryck i två kortserier som han döpt till Bror Erics bästa och Bror Erics värsta..jag kommer här att presentera några av hans värsta, med hans tillstånd naturligtvis. Jag kommer att börja mjukt, sen får framtiden visa hur långt jag kan gå med tanke på känsliga läsare. För de senaste årens nytillkomna i föreningen är det förmodligen naturligt att jag heter Karl Harry men det har en egen historia. Jag kom in i föreningen med enbart Harry som förnamn men när jag presenterade mig tittade många på mig med ett förvånat uttryck, du är inte Harry Dahl. Det tog inte lång tid att få veta att jag hade en namne i föreningen. Snart nog blev jag Harry 2 eller Harry Billdal. Jag bodde då i Billdal. Vid ett tillfälle då vi båda hade antecknat oss för samma möte sade jag till Harry: I fortsättningen skriver jag K.Harry. för att skilja oss åt. Harry tittade på mig. Det är ingen mening, jag heter Knut. Efter detta lade jag till mitt andra namn. Detta är ju historiskt sett bra eft ersom Harry Knut fö re mig suttit många år i styrelsen samt varit verksam i sångkören. Det är ju inte bra om någon tror att jag gjort det som han under många år uträttat. En annan rolig sak som hände på mitt jobb var, att innan jag personligen träffat Harry K. ringde växeln upp till mig på kontoret: Du har besök härnere. Konstigt, jag väntade ingen. Jag gick ner, räckte fram handen; Jag är Harry Dahl, sade jag och tittade frågande. Svaret blev. Det är jag med, jag måste komma och se hur fasen du ser ut! Så började den vänskapen. Vid ett senare tillfälle sade Harry K: Nu börjar jag förstå varför jag ibland fått chokladaskar i julklapp. Det enda tråkiga för mig är, att de som skickat aldrig fick något tack. Även om Harry K. tråkigt nog gått ur föreningen har vi ibland kontakt när, i nutid, julkort och dyl. hamnat på fel adress. Jag har länge försökt hitta ett kåseri som signaturen Floka (Karin Flodhammar) skrev i Göteborgsposten för ett antal år sedan. Nu har jag med hjälp av Karin Flodhammar och Kristian Wedel på GP inte bara hittat detsamma utan även fått tillstånd att ta in den i vår Pejling Det bör läsas om inte annat för att påminna oss själva om vad vi håller på med. Slentrian är ett fult ord och får inte finnas i vår värld. Jag har som alla andra gått i skolan och jag har varit på många arbetsplatser men kamratskapet jag upplevde under mina fem år i Flottan är oslagbart. Jag har även på senare år hört många värnpliktiga som sagt: Tiden i Flottan är den bästa jag haft. Detta trots disciplin, sjövakter (fyra om fyra) i långa perioder, sjögång, trånga mässar och nästan ingen chans till att vara sig själv. Det finns naturligtvis motsatt åsikter, jag har även träffat f.d. värnpliktiga som sagt: Fy fn för kommissen inte en dag till i den skiten. Allt beror nog på vem man själv är. En tolkning av våra stadgar Karin Flodhammaren (Signaturen Floka) har i ett kåseri i Göteborgs-Posten gjort GPs läsare uppmärksam på att hon i vår Marinstugas skyltfönster.har läst om våra grundläggande motton. Jag anser att det är så fint skrivet att vi själva än en gång bör tänka igenom vad vi har att vårda. Kopierat med Flokas och GPs tillstånd.. Varje dag passerar jag ett fönster där en av Göteborgs föreningar ställer ut sina stadgar. Föreningen har till ändamål att verka för gott kamratskap genom fri och otvungen samvaro på gemensamma minnens grundval står det. Detta är oerhört sympatiskt. Jag brukar tänka på det hela dagen. Lever jag på rätt sätt? Har jag rätt jobb? Verkar jag för gott kamratskap på min arbetsplats? Gör vi så roliga saker att det är värt att minnas efteråt? Eller umgås vi under tvång och skapar falska minnen? Hur otvungen och fri är jag? Som Människa? Som kollega? Finns det någon skillnad? Var i består den? Går det att ändra på? Funderingarna blir oerhört arbetsplatsanknutna efter-som jag kastar en blick på den skylten minuterna innan jag tar steget in genom porten till jobbet och således är fylld av tankar av vad jag skall göra under dagen. Det fungerar som ett sådant där bibelord på en lapp någon sticker i handen på en, flätar sig in i ens tankar, tickar som en liten bomb i byxfickan under dagen. Punkt två i stadgarna är nästan samma som punkt ett: Att befrämja sådan verksamhet som kan skapa nya minnen och vara av gemensamt intresse fö r medlemmarna. Fortfarande är alltså minnena i centrum, men nu nöjer man sig inte med gamla minnen, de kan ju mattas av med tiden, utan att man inser vikten av att hitta på nya saker tillsammans för att fylla på minnena. Genialt. En verksamhet som bara bygger på att vårda det förflutna stagnerar lätt. Punkt tre ( jag kan den utantill ) talar om hur man skall göra detta: Att genom utfärder, klubbaftnar och fester ge tillfälle till gemytlig och trevlig samvaro, Återupptäcka gamla minnen och återknyta det goda kamratskapet. Just ordet återuppväcka är intressant. Kanske handlar det om att se det gamla ur nya vinklar, i dagens ljus. Hålla minnena levande utan att förvanska dem. Nya personer kanske kommer till med nya minnen? På ett varsamt sätt förnyas fö reningen utan att man tappar det gemensamma målet: att vårda minnena. Klokt. Ni kanske undrar vilken genial företagsledare som hittat på detta recept för trivsel bland sina anställda? För vårdade man kamratskapet bland människor på detta vis skulle man få Göteborgs absolut trivsammaste arbetsplats. Och det handlar faktiskt om en arbetsplats: havet. Närmare bestämt föreningen FLOTTANS MÄN: Karin Flodhammar Detta kåseri var infört i Göteborgs-Postens Värdens gång-sida den 22 augusti 2006. Karl Harry

RIKSÅRSMÖTET 2012 Flottans Män i Göteborg hade fått förtroendet att arrangera riksårsmötet 2012. Det ägde rum ombord i färjan m/s Baltic Queen. För arrangörerna, FM i Göteborg, var detta examen för ett års nedlagt arbete. Projektet startade omedelbart efter förra riksårsmötet. Projektledaren Lars-Erik Wennersten har lagt ner minst 50 arbetsdagar, tillkommer all den tid som övriga kamrater ställt upp med, för att vi andra skulle kunna njuta, umgås, mingla och vingla. Skulle det lyckas? Utan att gå händelsern a i förv äg, så var det ett utomordentligt välplanerat och lyckat arrang emang, vilka samtliga utan undantag intygade. Några personer måste man särskilt framhålla bl.a. Karl-Harry Dahl, som lagt ner sin själ i att få handboken så komplett som möjligt och att formatet skulle passa i dom flesta fickor. Nils-Gösta Persson har haft den stora äran av att få ta emot alla avgifter och hålla hårt i dom tills vi måste betala för denna utflykt. Sångkören har under en längre tid tränat på att lära sig bl.a. den estniska nationalsången, ingen reagerade negativt vid kransnedläggelsen, så det måste ha varit bra.det finns fler, som har hjälp till med ett årtag här och där, och som förhoppningsvis inte känner sig förbigångna efter dessa rader. Externt får vi inte glömma den alltid närvarande och hjälpsamma medarbetaren från Tallink Silja Line, Reet Frid, som under hela tiden sedan vi startade med projektet, ställt upp med att lösa eventuella problem, som dykt upp under resans gång. Under riksårsmötet fanns hon alltid tillgänglig och även där hade hon ett finger med i spelet. Tack Reet. Ett stort antal förvänt ans fulla medlemmar med respektive från hela landet, 173 st, hade mött upp denna soliga söndag, den 27 maj, i Stockholm för att embarkera färjan. Färden från Göteborg till Stockholm skedde för en del med buss medan andra tog tåget. Inledningsvis var det strul med att boka bussbiljett via Tallink, men det löste sig småningom. Ombord hade riksstyrelsen ett styrelsemöte, sedan följde en ordförandekonferens, innan det blev dags för samtliga att träffas för en välkomstdrink och information. Vår erkänt duktiga sångkör, Flottan Mäns sångkör i Göteborg, sjöng visor med anknytning till västkusten. Här och där i publiken hördes avundsamma inlägg i stil med varför har vår förening ingen sådan sångkör? Vi kom fram till den goda buffén, som var både god, innehållsrik och sångvänlig. Efter maten blev det mingling natten lång och en del kamrater kunde vakna med en minneslucka för livet Vi anlände till Tallinn måndagen den 28 maj. Efter en god och stärkande frukost kunde våra respektive vara med om ett speciellt inslag, som innebar att mjuka upp händerna med en paraffininsmörjning. Vi andra bänkade oss för riksårsmötet. Förhandlingarna leddes av FM ordinarie ordförande, Johan Forslund. Region Mitt hade lämnat in en motion, som handlade om reducering av antalet perioder, som man kan omväljas. Styrelsen ville avslå motionen. Efter votering blev så fallet. FM Karlshamn redovisade planerna för nästa års möte och det blir Ronneby Brunn med en övernattning. Karlskrona tänker året därpå ha mötet till sjöss, till och från Gdynia. Kanske ett besök på Westerplatte? Platsen, där det tyska slagskeppet Schleswig-Holstein, i andra världskrigets inledning, avlossade de första skotten mot den polska garnisonen. Efter avklarade årsmötesförhandlingar och utdelning av plaketter, var det dags för embarkering av bussarna, för transport till monumentet över Johan Pitka. För länder, som har en kort historia av självständighet, är det nödvändigt att finna symboler och monument, för att hedra de människor, som har kämpat för frihet och självständighet. Johan Pitka Av Jan Eric Knutas, FM Göteborg en sådan frihetshjälte. En liten artikel om Amiral Pitka finns på vår hemsida och kommer så småningom i Pejling. Vid platsen för Johan Pitkas monument (Se bild sidan 5 )hade det samlats en ansenlig estnisk representation bestående av en militärorkester, biträdande ÖB, marinbaschefen, den förste estniske CM och den svenske försvarsattachén m fl. En stämningsfull ceremoni följde, med tal av vår riksordförande och stf estniske ÖB, militärmusik och sång av Flottans Mäns sångkör, våra länders nationalsånger och kransnedläggning. När ceremonin var avslutad blev det sightseeing för huvuddelen av deltagarna. Under sightseeing serverades ett lunchpaket. Några av arrangörerna deltog i en liten bjudning, där ett flertal gåvor överlämnades till de estniska värdarna. En intressant upplysning är att det fortfarande finns ca 50 000 minor kvar sedan världskrigen. Nyligen avslutades en internationell minröjningsoperation Open Spirit. Resultatet blev 95 röjda minor. Anmärkningsvärt är att minor, som tillverkad es till Krimkriget, 1850-talet, hade hittats i god kondition. Sådana minor tillverkades i St Petersburg av Alfred Nobels pappa, Immanuel Nobel, för tsarryska flottan. Vi sammanstrålade alla vid det nybyggda marinmuséet vid Seaplan e Harbour. Det var, som framgår av namnet hamnen fö r sjöflygplan. Muséet är nytt och inryms i tidigare hangarer för sjöflygplan. En replika av en sådan hängde därinne. Det mycket intressanta museet visade estnisk marin utveckling från tidigt 1200-tal till idag. Den största sevärdheten var den gamla ubåten Lembit byggd i England 1936. Hon har tjänstgjort i både den estniska och den sovjetiska röda flottan. Efter att ha utarrangerats 1955 bogserades hon så småningom tillbaka till Tallinn, 1979, för att bli museiubåt. I samband med Sovjetunionens kollaps, 1991, togs hon över av Estland. Det var medlemmar i motsvarigheten till Flottans Män, som återigen hissade den estniska flaggan ombord. I anslutning till museet har ett antal äldre örlogsfartyg förtöjts och ingår i samlingarna. Det väldisponerade programmet medgav en timmes fri aktivitet innan färjan avgick till Stockholm. Väl ombord var det förberedelser för festbanketten. Innan dess följde en trevlig repris med en drink, mingel, lotteriverksamhet och framförallt Flottans Mäns sångkör, som verkligen hade övat upp stämmorna. Ett nöjt sällskap bänkade sig för en trerätters festbankett, som genomfördes i sedvanligt strålande former med HM Konungens skål som inledning. Banketten övergick, så småningom, i eftermingling och några av deltagarna kunde åter ta sig till hytten med en ny minneslucka. Under frukosten tisdagen den 29 maj njöt vi av en fantastisk utsikt över den vackra skärgården och inloppet med alla färjor som var på väg till och från Stockholm. Efter fö rtöjningen, kom då den oundvikliga stunden, när vi tvingades att skilja från varandra. För flera av oss känns talesättet sant. Partir, c'est mourir un peu eller att skiljas, det är att dö en smula. Lyckades arrangörerna infria förhoppningarna med att vi skulle trivas ombord och iland under resan? Det samfällda svaret är ja. Planering och genomförande av riksårsmötet och alla kringarrangemang har fungerat oklanderligt. Det vackra vädret bidrog också till att visa Östersjön och Tallinn från sina vackraste sidor och vi kunde nöjt bära hem många goa minnen som vi fått i glada vänners lag. Jan Eric Knutas

MER FRÅn RIKSÅRSMÖTET T Sett från en Bojas perspektiv. Riksårsmötet 2012 gick ju som alla vet under Götebordsflagg ombord på Baltic Quinn till Tallinn. 57 damer hade mönstrat på varav 12 från Göteborg. Under riksmötet kunde de damer som så önskade få Estnisk SPA-behandling på nacke, axlar och händer. Mycket uppskattat. Alla damer som följde med på de guidade turen under dagen fick en god bagett, frukt och dricka som förtärdes vid Östersjöns strand i sol och värme. Det var jättegott. Sedermera blev det ett besök på Marinmuséet vid Seaplane Harbour, där de som inte orkade gå runt, kunde få en god fika med tillbehör. Detta intogs på deras fina soliga terrass. Väl ombord igen förberedde Bojendamerna Ingrid W. och Anita P. för lotteriet. 600 lotter skulle säljas och under sångkörens musik och sång gick det som en dans. När alla fina vinster var utlämnade väntade en trerätters festbankett. De som sedan orkade tog några danssteg, medan andra längtade efter den sköna kudden och drog sig tillbaka. Riks 2012 var snart slut, alla verkade nöjda och FM i Göteborg fick stort beröm. Tisdagen efter frukostbuffen var vi i Stockholm igen och det var hemresedags. En del var ju redan nästan hemma, andra hade en lång väg kvar, men den mödan var resan värd. Hoppas vi ses igen nästa år, då på Ronneby Brunn. Brev från Haninge Bästa vänner! Eftersom vi / jag lever som det lär stå på piratens gravsten* tog det lite tid att få iväg ett svar på edra hälsningar, men, här kommer i alla fall ett livstecken. ( *Se sidan 18 ) Hälsningar Kerstin och Ingvar. Bäste redaktör! Du har uppfodrat mej att skriva något om FM. riksårsmöte. Så akten i gossar på Sveriges västra kust. Årsmötet och marinmuseet lämnar jag åt er styrelse att rapportera. Vårt äventyr började med att oförskräckt kämpa oss in från Stockholms södra utmarker, vi fick våra kuvert som studerades noga. Innehållet var vad som kunde förv äntas, men programfoldern rekommenderar vi att kommande arrangörer tar efter. Sedan försökte Silja (rederiet) att arrangera partnerbyte för oss men vi lyckades avstyra detta efter hårda förhandlingar. VARNING för lyxhytt! Nå, hur blev resan och samvaron med Örlogskamraterna? Först: Avdelning avundsjuka. Sångkören och orkestern! Tröst: Vi / jag fick sjunga med. På förbrödringsmiddagen försökte vi undvika haningemedlemmar och lyckades även. En del kamrater är nog lite blyga och söker sig gärna till de sina. Banketten med bordsplacering ger nya och trevliga kontakter. Nya? Det visade sig att våra bordsgrannar dvs. han och jag seglat i HMS Småland samtidigt. Vad mer? Jo, ceremonin vid kransnedläggelsen. Den estniska uppställningen med, viceamiral, kommendör, överste, örlogskapten och musikkår imponerade. Sångkören, ytterligare en fin insats. Till arrangörerna: SPLITSA STOREBRASS! (Min översättning från RN ) PS: Ses vi i RONNEBY BRUNN? Kerstin och Ingvar Jonsson Haninge Ovan:: Bertil, Lars-Erik, Gunnar, Alf och Tore på plats ombord Till höger: Värdar och gäster samsas på samma bild. Vid pilen vår riksordförande Johan Forslund. Foton Lars-Erik Wennersten. HISTORIEN OM AMIRAL PITKA. SE SIDAN 6

KONTERAMIRAL JOHAN PITKA Av Jan Eric Knutas FM Göteborg Johan Pitka föddes 1872, när Estland var en del av tsarens Ryssland. Han utbildade sig till sjökapten och var till sjöss under åren 1889 till 1907. Mellan 1904 till 1911 bodde han i Stor-britannien. Idéerna på ett självständigt Estland blev verkliga, när den ryska revolutionen började 1917. Pitka blev en av nyckelfigurerna i kampen för självständighet. Han organiserade återvändandet av de estniska soldater som hadedeltagit på en ryska sidan under första världsriget. Kommunisterna hotade med att döda honom och han blev tvungen att gå under jorden. Den politiska och militära situationen i öster vid denna tid var, milt uttryckt, mycket tilltrasslad. Det första världskriget tog inte slut på östfronten utan fo rtsatte även eft er stillståndet på västfronten 1918. Den ryske tsaren störtades i den kommunistiska revolutionen 1917. I det vakuum, som uppstod, när den röda armén drog sig tillbaka och den tyska kejserliga armén ryckte fram österut förklarade sig de baltiska staterna för självständiga. Det blev en mycket kort period av självständighet, eftersom tyskarna inte godtog den. I samband med den tyska ockupationen av Estland 1918 engagerades Pitka i självständighetskampen och han blev en stor organisatör för befrielsen av Estland. Eft er det tyska sammanbrottet och stilleståndet på ostfronten blev Estland åter självständigt. Lettland, Litauen och Finland förklarade sig också självständiga. Polen återuppstod igen som en självständig nation. I Ryssland, utbröt ett inbördeskrig mellan de röda och de vita. Det estniska frihetskriget, mellan 1918 till 1920, blev en del i det ryska inbördeskriget som startade, när de röda återtog Narva. I den estniska frihetskampen deltog Storbritannien med sjöstridskrafter och truppstyrkor, där fanns finska frivilliga, ett kompani med svenskar, ett kompani danskar, trupper från Lettland och framförallt vitryska trupper. Motståndarna var, förutom de röda även en tyskbaltisk styrka, benämnd Baltiska landsarmén. Denna armé stod under tyskt befäl och hade som mål att göra de baltiska staterna till tyska territorier. Frankrike intervenerade i striderna och kämpade framförallt i Litauen och Lettland mot den tyskbaltiska armén. Pitkas organisationstalanger kom väl till pass. Han deltog i bildandet av hemvärnet, marinen och gränskontrollen. Den engelska sjöstyrkan erövrade två jagare från de röda. De överlämnad es till Estland och fick namnen Vambola och Lennuk, början på den estniska flottan Avgörande för tilltransporter av trupp och materiel var att behärska järnvägarna. Bepansrade tåg spelade flera gånger en avgörande roll i krigsutvecklingen. Pitka var ansvarig för att ta fram dessa. Det första tåget blev färdigt 10 dagar efter krigsutbrottet och det andra två veckor senare. Totalt 5 bepansrade tåg byggdes under frihetskriget och sattes in på olika fronter. Pitka är grundaren av Estlands flotta. I december 1919 blev han marinchef och kommendör. Han ledde alla viktiga operationer. Tillsammans med Royal Navy gjordes landstigningar och kustbeskjutningar för att understödja 1. Divisionen vid kapitulationen av Narva från Ryssland. På samma sätt skedde understödet av 3. Divisionens anfall mot Baltiska markstridskrafterna Pitka adlad av den engelske kungen för hans insatser under kriget och han fick också det estniska frihetskorset samt den högsta lettiska militära orden. Huvuddelen av den offensiva marina krigföringen utförd es av Royal Navy. Deras mycket kraft fulle befälhav a- re, Admiral Cowan, har gett namn till ett av Estlands nuvarande minröjningsfartyg. Efter frihetskriget lämnade Pitka flottan och ägnade sig åt verksamhet inom handel och jordbruk. Han använde de tidigare kunskapern a från tiden till sjöss och som representant för de kanadensiska järnvägarna till att organisera emigrantverks amhet till Canada. I provinsen British Columbia grundade han en estnisk koloni mellan 1924. Kolonin bestod inledningsvis av Johan Pitka och hans familj, men snart anslöt sig flera andra. Det var en lycklig bosättning, som levde i harmoni med den ursprungliga befolkningen. Tiderna förändrades dock. Det blev en ny provinsregering med andra krav. Fram förallt blev det dåliga tider med ekonomisk depression. Resultatet blev att hela den estniska gruppen återvände till Estland 1932. Det finns fortfarande geografisk a namn i trakterna av Fort St James som påminner om Pitka, t ex Pitka Mountain, och Pitka Bay. Efter återkomsten till Estland följde några välmående år för Pitka. Johan Pitka blev en av ledarna för organisationen för Estlands frihetskrigsveteraner, men lämnade organisationen när den hade tagit allt för starka intryck av fascismen. Han fo rtsatte med att vara en offentlig person och blev 1937 parlamentsledamot. I ett hemligt tillägg till överenskommelsen mellan utrikesministrarna Molotov från Sovjetunionen och Ribbentrop från Tyskland kom man överens om att dela upp Östeuropa mellan sig. Estland tillföll Sovjetunionen, som invaderade landet 1940. I samband med ockupationen flydde Pitka till Finland. Året efter drabbades familjen Pitka av en stor tragedi när deras tre söner arresterades och avrättades av de sovjetiska ockupanterna. Pitka återvände 1944 och organiserade det sista militära motståndet mot den framryckande Röda armén. Det sista, som hörde av från Johan Pitka är från 1944. Omständigheterna kring hans död är oklara. Han dog antagligen i kampen mot sovjetiska stridsvagnar. Det finns också en teori som säger att han drunknade på ett stormigt Östersjön på en av de sista flyktbåtarna till Sverige. Fru Pitka lyckades tillsammans med döttrarna fly till Sverige, för att fortsätta till Canada 1948. Hon dog i Vancouver och är också begraven där. Det största fartyget i estniska marinen är stabsfartyget Admiral Pitka. I samband med 135-års-minnet av Johan Pitkas föd else, invigdes 2007 ett monument över honom. Invigningen skedde i närvaro av premiärministern, Tallinns borgmästare och Estlands ÖB. (Monumentet se sedan 5) Konteramiral Johan Pitka är en av de mest framträdande frihetskämp arna fö r Estlands oberoende och en legendarisk person i Estlands historia.

SJÖKRIG PÅ LEK I januari 1954 fick jag en kommendering till en ny anläggning fö r utbildning av artillerister vid Bergaskolorna., Om jag minns rätt och stavat rätt, kallades den för Baranoff Anläggningen var från början fransk och hade kompletterats till svenska förhållanden. Vi var totalt fyra man, en kapten som platschef, en maskinist, jag själv som då var furir och en korpral som liksom jag själv var elektriker. Jag ska med enbart minnet till hjälp försöka förklara anläggningens utseende och funktion. Nedanstående rekonstruktion är ej måttenlig, jag bedömer längden totalt till mellan 20 till 30 m. Ovan: Amiral Pitkas monument Foto Lars-Erik Wennerstem Nedan: Bertil Andreasson och Lars-Erik Wennersten visar upp den blå-gula kransen. Foto Gunnar Gunnarsson Längst upp ser vi fiendesidan, En betongbassäng på ben med några decimeter högt vatten. I bassängen modeller av krigsfartyg som är fäst i ändan på en styrarm som kan manövreras över hela bassängen. Styrarmen gick på utsidan till ett styrbord där kurs och fart kunde fingeras. Egna fartyget hade vid bassängkanten kanoner som även de kunde manövreras över hela bassängen. Salvan bestod av en tyngd i en tunn tråd som vi nedslaget gav ett vattenuppkast om fartyget ej träffades. Jag vill likna det hela med att snabbt släppa ut reven på ett kastspö. Egna fartygets centralsikte och centralinstrument som var identiska med de som fanns på våra jagare fanns längst bort i lokalen. Allt som kunde göras vid skjutövningar ombord kunde här simuleras: avståndsmätning från centralsiktet, inställningar vid centralinstrumentet och via kanonerna se resultatet. Hur det hela blev med tiden vet jag ej, i juli var jag ombord på jagare igen. Jag lyckades till slut få kaptenen att hjälpa mig till en sjökommendering Karl Harry

KUSTFLOTTANS VERKSAMHET 1942 Perioden kring midsommarhelgen Göran Melder Oskarshamn Denna berättelse om Kustflottans verksamhet 1942 längs svenska ostkusten baseras på den forskning jag gjorde när jag skrev en del i Marinmuseum årsbok 2006. Min del i årsboken behandlar jagaren Nordenskjölds verksamhet under året från vårrustning till avrustningen inför vintern. Nedanstående berättelse är allmännare skriven och behandlar händelserna i ett lite vidare perspektiv. Eskorttjänsten startar I dagarna är det 60 år sedan den sovjetiska ubåten SC317 löpte ut från sin flottbas i Leningrad. Ombord fanns Nikolai Mochov som chef. Det var kanske inte så lätt som det låter att löpa ut till Östersjön. Tyskarna och finnarna hade lagt ut minlinjer tvärs över Finska viken och den bevakades med deras fartyg och flyg. Nikolai Mochov tog sig igenom minlinjerna och hade i uppdrag att härja längs svenska kusten och störa malmtrafiken från i huvudsak Luleå till de tyska nordsjöhamnarna. På väg till de svenska vattnen hann han med torpedera det finska fartyget Argo och missa den svenska ångaren Ulla utanför Bogskär. Den 22 juni 1942. Dagen före midsommarafton var malmångaren Ada Gorthon på väg med sin malmlast utanför Bläsinge på östra Öland när en torped från den sovjetiska ubåten SC317 träffade fartyget midskepps. Ada Gorthon sjönk på minde än en minut och tog 14 man med sig i djupet. 7 man hoppade överbord och kunde räddas av fiskare från Bläsinge. Ytterligare en räddades. Han hann klättra upp i förmasten, vilken hamnade ½ m över vattenytan när ångaren landade på botten. Detta var ett helt uppenbart neutralitetsbrott. Ada Gorthon hade gått i den svenska neutralitetsleden öster om Öland. Denna led användes för de fartyg som med sitt djupgående inte kunde passera genom Kalmarsund. Vilket var 6.1 m på den tiden. Kustflottans manskap hade lovats 36 timmars permission under midsommarhelgen för dem som kunde undvaras på jagarna och andra fartyg på Hårsfjärden. Samtidigt med att permittenterna lämnade Hårsfjärdsbasen för att roa sig i Stockholm och njuta av midsommarfruktern a beslutade Marinstaben att Kustflottan nästa morgon skulle börja genomföra eskorttjänst längs ostkusten. Eskorterna skulle genomföras mellan Landsort Furön utanför Oskarshamn och mellan Ada Gorthon av Hälsingborg 2425 Brt. Furön och runt Öland på ostsidan till Garpen i södra Kalmarsund, och omvänt. Därmed rök allt hopp om en sommarledighet för Kustflottans manskap. Militärpolisen fick sedan på kvällen ett drygt jobb att samla ihop mer eller mindre nyktra flottister i Stockholm och transportera dem till sina respektive fartyg på Hårsfjärden. Medan fortfarande musik från midsommardansen vid Årsta Havsbad ljöd ut över Hårsfj ärden lämnad e jagaren Nordenskjöld sin boj medan musiken dränktes i fartygsljuden när kursen sattes mot Landsort. När Nynäshamn passerades höll fartygschefen Percy Hamilton, ombord på jagaren Nordenskjöld, ett tal till sin besättning. En rysk ubåt har varit ofin nog att sänka en svensk båt på svenskt vatten. Nu har eskortering beordrats. och om de försöker igen är det min avsikt att kasta sjunkbomber. Vid Landsort tog Nordenskjöld på sitt första eskortuppdrag hand om handelsfartygen: Amsterdam av Stockholm, Frigg av Stockholm, Polcirkeln av Stockholm, Memel av Hamburg, Strauss av Bremusen, Vinga av Göteborg, Telde av Oldenburg, Hans Bornhofen av Hamburg, Ariel av Helsingfors, och Consul Corfitzon av Hälsingborg. Vid Furön tog i sin tur jagaren Malmö hand om 12 handelsfartyg för att eskortera dem norrut till Landsort. Jagare typ Ehrensköld. Flottans Mäns fotoarkiv ( 1 Ehrensköld, 2 Nordenskjöld.) När fartygen hittat sin plats i konvojen styrde eskorten med 8 knop sydvart respektive nordvart i neutralitetsleden på svenskt vatten längs den svenska kusten. De fartyg som inte kunde gå med 8 knop sackade efter och tvingades lämna eskorten. Det var för övrigt tillåtet för alla fartyg att lämna eskorten eller ansluta sig till eskorten när helst de önskade. Det fanns inte heller några restriktioner fö r utländska handelsfartyg att ansluta sig till eskorten. Var handels fartyg en armerade kunde fartygen få följa med eskorten efter plundring av vapen och av Fartygskontrollen fö rseglad e ammunitionsförråd. Eskortchefen, på ledande örlogsfartyget had e ingen befälsrätt över de eskorterade handelsfartygen. Därav, namnet eskort och inte konvoj. (I en konvoj hade konvojchefen full befälsrätt över samtliga i konvojen ingående fartygen ). Under natten den 26-27 juni lades åter en svensk minkedja ut utanför Segerstad på Öland. Fotograf okänd

Minkedjan lades ut på svenskt vatten för att tvinga ut främmande fartyg från svenskt vatten. när eskorterna rundade Ölands södra udde. Innan fö r minkedjan gick neutralitetsleden. Minkedjan utgjorde därmed ett yttre skydd för fartygen. Denna minkedja hade året innan skördat stora offer när 3 tyska trupptransportfartyg trots varningar styrde rätt in i minkedjan och sjönk med 100 150 tyska soldater. Även 8 svenska offer skördades när kedjan togs upp på hösten 1942 och en mina detonerade. Torpedanfall mot ångaren Galeon. Efter sänkningen av Ada Gorthon fortsatte Nikolai Mochov på SC317 sin jakt ner mot Rügen och Trelleborg. Där ställde han till en viss oreda innan han på hemväg fick sin grav med besättning i Finska viken. Ubåten S406 lämnade Leningrad en vecka före SC317 med tvingades vända och först veck an efter midsommarhelgen kom han ut på Östersjön. Passage av de finsk/tyska minlinjerna hade inte varit helt odramatisk Han upptäcktes och besköts av finska flyget och skadas också av en sjunkbomb. Efter repareration till havs av skadorna kunde han fortsätt och starta sitt uppdrag, att härja längs svenska kusten och störa malmtrafiken. Veckan efter midsommarhelgen var det lugn i de svenska vattnen. Kustflottan eskorterade handelsfartygen med sina jagare och vedettbåtar. Men den 1 juli kl. 11.35 anfölls den svenska ångaren Galeon av Malmö, av den sovjetiska ubåten SC406. Torpeden missade och detonerade med ett våldsamt vattenuppkast på ett grund. Galeon gick ensam en bit framför den sydgående eskorten med jagaren Ehrensköld. Det var en vanlig taktik som handelsfartygen använde om de inte kunde gå i eskortfarten åtta knop. De startade före eskorten och blev sedan upphunna och fö rbiseglade. Vilket gav ett skydd när eskorten passerade. När Galeon anfölls var fartyget på väg att möta den nordgående eskorten. Vilket gjorde att Ehrensköld och vedettbåten Kap aren, som skyddade den ordinarie nordgående eskorten, omedelbart satte fart mot den förmodliga skjutplatsen och satte in ett sjunkbombsanfall med totalt 8 bomber och en blindgångare. Resultatet av ubåtsjakten uteblev. Den sovjetiska ubåten noterade säkert grundträffen, som ett säkert sänkt fartyg och fortsatte glatt sin jakt på nya byten. Torpedresterna bärgades senare av Nordenskjöld och skickades med flyg till Marinstaben. När Galeon senare passerade Kalmar förhördes befälhavaren och besättningen om vad, som hänt. Inget nytt framkom utom att torpeden passerade 6 m framför fartyget. De följande 2 veckorna i juli tillhör nog de mest hektiska för Kustflottan under hela WW II. Men mer om det vid ett senare tillfälle. Tack till Göran Melder från redaktionen. Vi får väl hoppas att det inte är sista gång- en han delar med sig av sina kunskaper. VIT SLAVHANDEL I GöTEBORGS SKÄRGåRD Denna berättelse om Margareta Klipper har vi genom Lars Nordenberg fått från Fiskemuseet på Hönö. Berättelsen är förkortad. Forts. från förra numret. Vi drar en barmhärtighetens slöja över de hemska händelser som utspelades under ett år. Ett år, för Margareta frukt ansvärt långt och mörkt hade gått tillända. Ryktet om den vackra glädjeflickan från Bohuslän nådde då en ung kapten, vid namn Paul Sand i Rouen. Han beslöt för att gå in i nästet. Den syn som mötte honom var fruktansvärd. Aldrig hade han trott att lidande och smälek bara på ett år kunde sätta så djupa spår hos en ung flicka. Han ryste och fattade strax sitt beslut. Han skulle friköpa flickan och därmed göra slut på hennes lidande. Han frågade om priset, vederbörande nämnde ett mycket högt pris,säker på att kaptenen skulle rygga tillbaka. Men denne räknade genast upp summan och överlämnade pengarna till den häpne slavägaren.. Under normala förhållanden skulle Margareta ha förstått att hon hamnat i goda händer. Tillsammans med sin syster bodde kapten Sand i egen villa, dit han förde sin skyddsling. Strax intogs en enkel aftonmåltid under vilken inte många ord växlades (båd e kaptenen och hans syster talade gansk a god svenska). Hon återhämtade sig förunderligt snabbt och fick nya krafter..under dagarn a när kaptenen arbetad e (han förd e en båt i hamtrafik) kom de båda flickorn a in på alltmer förtroliga samtal. de förstod varandra så väl och blev sanna vänner. Sällan och helt flyktigt berördes de hemska förhållanden i glädjehusen.. Det fanns så mycket annat att tala om, nya upplevelser i Nordmandie och hon hade fått många nya vänner. De nya vännerna ville gärna höra om Bohuslän, om livet i Göteborgs skärgård,under sillperioden m.m. Ofta kom Margareta att nämna lille Alexander på Björkö Huvud. Det dröjde inte länge förrän kapten Sand förstod att han friköpt en flick a med ett hjärta av guld. Sympati övergick till verklig kärlek och inom ett år stod den före detta slavinnan brud i sitt nya hem. Åren gick. Fem barn växte upp i Margaretas hem. Äldste sonen blev kapten liksom hans far. Han blev sedan far till en son vid namn Edmund som blev lots. En majdag 1846 kom ett svenskt fartyg till Rouen. Kaptenen hette Sven Nilsson och var från Björkö Sörgård. Han begärde lots och erhöll just Edmund. Sörgårdsbon blev förvånad när han hörde lotsen tala svenska. Ännu mer överraskades denne av namnet Björkö i Göteborgs skärgård. Å, där har min farmor varit i unga år. Ofta har hon berättat för barn och barnbarn om Bohuslän, om Björkö huvud där hon hade tjänst. Du måste komma hem till farmor. Vad hon skall bli glad att få träffa och tals med någon från Björkö. Hon bor hos mig. Sammanträffandet blev en verklig upplevelse för dem båda, störst naturligtvis för Margareta. Hon var nu 76 år gammal och berättade hela sitt livs historia för Björköbon. Först vid midnatt efter många timmars samspråk gjorde Sven Nilsson uppbrott. Vid avskedet sade Margareta: Jag har ett par gamla saker som jag skattar mycket högt. Dem skulle jag villa skicka till Björkö.. Får jag besvära dig med detta. Det väckte stor uppståndelse på Björkö när kapten Sven Nilsson kom hem och berättade om det märkliga mötet i Nordmandie. Minnesgåvorna togs emot med nästan helig vördnad. Den 63-åriga Alexander kom ganska väl ihåg Margareta. De två minnessakerna finns kvar i släkten och förvaras som klenoder.. Ägarna är nu Alexanders dotterdotters dotterson Hönö Gårda och hans dotters sonson i Björkö Sörgård l

SJÖÖVERVAKNING SAMVERKAN MELLAN MARINEN OCH KUSTBEVAKNINGEN Kapten Benny Börjesson är sedan 20 år chef i Sjöbevakningscentralen på Käringberget i Göteborg och vill här ge oss en information om hur dagens och framtidens gränsövervakning fungerar och förhoppningsvis kommer att fungera. Börjesson har även tjänstgjort som fartygschef på bevakningsfartyget JÄGAREN Samverkan mellan marinen och kustbevakningen vad gäller sjöövervakning har funnits under lång tid och som vi ska se längre fram avses denna samverkan öka. Först tänkte jag ge läsaren en tillbakablick om den militära sjöövervakningens framväxt. Sedan lång tid tillbaka har marinen bedrivit sjöövervakning, mestadels från egna fartyg till sjöss, men även från optiska utkikar och autonoma anläggningar försedda med kustspaningsradar. Rapporteringen från övervakningen har mestadels förmedlats via radio, d.v.s. talad kommunikation, till en sammanställningscentral i någon av örlogsbaserna, sedermera marinkommandon. Där arbetade personalen med att överföra de rapporterade målen till s.k. vertikala plott, som kan sägas vara stora plexiglasskivor. Ofta skrev man på baksidan, d.v.s. bakvänt för att kunna läsas framifrån, med olikfärgade vaxkritor för att på så sätt få en helhetsbild av sjötrafikläget. Uppföljningen skedde inte sällan med s.k. död räkning, vilket inte gav någon exakthet, snarare en ungefärlig bild av sjötrafiken. För att bättre kunna leda insatser till sjöss växte behovet fram av en mer precis present ation. I mitten av 70- talet byggde försvarsindustrin på uppdrag av Försvarsmakten en anläggning fö r presentation av aktuellt sjöläge. Anläggningen kom att kallas STINA som är en förkortning av Sjö och Tull INformationsAnläggning. Redan här kan vi skönja att dåtidens vilja och behov var att integrera vad som då var Tullverkets kustbevakning i systemet. STINA installerades från 1979 till 1990, i marinkommandona kusten runt från Göteborg till Härnösand, på totalt sex platser. Flygvapnets tornradar, marinens kustspaningsradar samt närspaningsradarsystem terminerades i STINA. Stor vikt lades också vid att knyta till sig information från bl.a. Sjöfartsverkets trafikcentraler och lotsplatser. Nu kunde fartygstrafik en följas i realtid och en aktuell sjölägesbild fanns alltid till hands. För marinens del nyttjades bilden till en mängd syften, en var ledning av egna enheter till sjöss men kanske den viktigaste var, och är, förmågan till upptäckt av gränskränkningar av främmande länders stats och örlogsfartyg. Teknisk utveckling möjliggjorde också att sjöbevakningscentralerna, som de kom att kallas, kunde kommunicera med egna fartyg till sjöss med s.k. datakommunikation, ofta krypterade radiosändningar på HF-bandet. Ledningssystemen idag är, efter en generationsväxling kallad STRIMA (STRidsledning I MArinen) fullt moderna och datorstödda. Presentation av sjölägesbilden sker i vanliga bildskärmar vilket inte längre gör att personalen behöver arbet a i mörker som tidigare. Däremot har antalet geografiska platser nedgått från 6 till 2, nu finns sjöbevakningen på Käringberget i Göteborg samt på Muskö i Stockholms södra skärgård. Gränsen mellan de båda centralerna går vid Ölands södra udde i SO riktning. Ytterligare sensorer, förutom ett moderniserat redan infört radarsystem, planeras i närtid, t.ex. kameror av mycket god kvalitet för optisk identifiering av sjötrafik. Dessa placeras på strategiska platser och integreras i ledningssystemet. Sedan 1995 är marinens sjöövervakningscentral i Göteborg och kustbevakningens ledningscentral samlokaliserade med Sjöfartsverkets sjö och flygräddningscentral, den s.k. LedningsCentral Käringberget, LCK, på Göteborgs Garnison. En rad samverkansformer har utvecklats under åren. Samverkan idag, eller varför inte medverkan mellan myndigheterna, fungerar väl. Även internationella former av samverkan har växt fram, så t.ex. har det en tid utväxlats sjölägesinformation mellan Sverige, Finland och Danmark. Denna samverkan har de senaste åren formaliserats genom avtal länder emellan och omfattar nu samtliga Östersjöstater utom Ryssland. Samarbetet har döps till SUCBAS, Sea SUrveillance Co-Operation BAltic Sea, och kan kortfattat beskrivas så att respektive nation deltar på den nivå man för tillfället har behov av och teknisk möjlighet till. Man abonnerar på en eller fler av de tjänster respektive nation erbjuder och delger de andra sin vetskap om sjölägesbilden enligt samma princip. Nivån på kunskapsöverföring kan alltså höjas och sänkas beroende på behov och omvärldsläge. Respektive lands marina försvar kan använda informationen för att kontroller egna gränser till sjöss bl.a. till skydd mot kränkningar från främmande makt. Kustbevakning, och i förlängningen polis/tull och andra rättsvårdand e myndigheter, kan använda info rmationen fö r bl.a. bekämpande av gränsöverskrid ande brottslighet och liknande. Systemet, som är internetbaserat, är operativt och länderna kommunicerar dagligdags, bl.a. via en chattfunktion, om fartygspositioner mm. Samarbetet inom SUCBAS har rönt stort intresse även i Europas övriga strandstater, som på olika sätt vill ingå i samarbetet. Av det skälet har European Defence Agency, EDA, initierat ett prov och försök syftande till gemensam sjöövervakning i Europa. Detta går under namnet MARSUR, MARitime SURveillance. Systemet är under utprovning, bl.a. i sjöövervakningscentralen på Käringberget och det är min bedömning att om allt faller väl ut det nog inte dröjer så länge innan Europa har en gemensam sjöövervakning. På hemmafronten möttes Försvarsmaktens och Kustbevakningens respektive generaldirektörer sommaren 2011 i samband med politikerveckan i Almedalen på Gotland. De träffade en överenskommelse att ytterligare försöka öka samverkan mellan myndigheterna bl.a. genom att samutnyttja resurser. Sådan samordning och samutnyttjande kan t.ex. handla om gemensamma hamnar för myndigheternas fartyg, viss gemensam utbildning av personal, växeltjänstgöring i respektive fartyg, logistik och mycket annat.

Ett av områdena som identifierats kunna ge ytterligare effekt genom samordning är sjöövervakning och utbyte av sjölägesinformation. En arbetsgrupp är i skrivande stund igång med sitt arbete att senast vid årsskiftet presentera sina förslag till effektivisering. Möjligen kan det bli fråga om mer samutnyttjande av övervakningsresurser till sjöss, både flygande och sjögående, bättre samordning av tekniska system, utvecklad metodik för delgivning av information från och till myndigheternas ledningssystem och liknande. Benny Börjesson Marinens Sjöövervakningscentral Göteborg Dash 8 Q-300. Ett KBV flygplan för havsövervakning. Planet är ett specialbyggt havsövervakningsplan levererat från FIELD AVIATION i Kanada och har ett av världens mest avancerade radarsystem, bl.a. Ericsons Side Locking Airborne Radar för att upptäcka olja på vattnet oavsett väder och tid på dygnet. Besättning: Två piloter och två systemoperatörer. Ytterligare en operatörsplats finns. Hemmabas är Skavsta Flygplats Nyköping. anm. Q i beteckningen = Quiet (Mycket tystgående) Källor: Internet. NUMQUAM NON PARATUS ALDRIG OFÖRBEREDD Kustbevakningen har tre plan; KBV501, 502 och 503. Bilden kopierad från HÖLÖBLOGGEN Fotograf okänd. Nedan HMS Jägaren. Ett av marinens fartyg för havsövervakning. Jägaren var den förste och är den siste av 17 patrullbåtar med id-numren P 150-P 166. Jägaren levererades 1972 och modifierades 2010. Jägaren benämning idag är vedettbåt och P i id-numret som patrullbåt har ändrats till V. Anm. Vedettbåt, från italienskans vedetta: utkik, bevakningsbåt. FIN SWE DNK DEU EST LTU LVA POL

rapport från ubåtsklubben nordkaparen Ubåtsklubben Nordkaparen firar 10-årsjubileum Insänt av Lars Nordenberg För att fira ubåtsklubbens 10-årsjubileum beslutades att genomföra en medlemsresa till Karlskrona för att för många återuppleva gamla minnen och återse gamla Pottis. Vi bru-kar normalt ha vår årliga sammankomst under kulturkalaset i augusti där även norska ubåtsföreningen MMU Utstein inbjuds att delta. Vi inbjuds därefter till deras generalmönstring som hålls i september. I september genomförs också normalt ISA-konferensen (International Submariners Association) årligen varför det blev för många evenemang i augusti och september. Därför beslutades att genomföra vår resa under maj månad istället. Våra norska vänner tillsammans med övriga ubåtsklubbar i Stockholm, Karlskrona och Malmö inbjöds att delta. Resan genomfördes med buss under helgen 11 till 13 maj. Sammanlagt hade inte mindre än 38 personer anmält sig.våra norska vänner anslöt till Göteborg redan under torsdagen eftersom avresan var planerad redan klockan 0700, fredagen den 11 maj.med militär precision avgick bussen i tid för att lite senare plocka upp resenärer efter vägen. Första stopp i Laholm där Evert Gustafsson anslöt, och bussresesällskapet var komplett. Första programpunkt var lunch på Sjöofficersmässen i Karlskrona där många av de före detta beväringarna aldrig tidigare satt sin fot. Lite andra regler gäller idag varför vi var mer än välkomna. Snygga och propra intog vi dagens lunch medan ordföranden i sjöofficerssällskapet i Karlskrona berättade om mässens historia. Även andra historier vad som tidigare inträffat i mässens historia kom fram under allmänt jubel. Vid lunchen anslöt även Kk Leif Nordqvist från 1.ubflj som blev näst i tur att ta hand om oss. In genom högvakten till Villa Näcken där vi fick en intressant briefing om den pågående verksamheten vid ubåtsflottiljen. Därefter vidtog ett besök ombord i ubåten Halland där besättningen ställde upp och orienterade om alla system inklusive Stirlingmaskineriet som alla var mycket imponerade av, inte minst våra norska vänner. Efter ubåtsbesöket fortsatte vi till dyktanken och fick en genomgång av dagens moderna dykoch räddningssystem. Innan kvällens övningar gjordes en snabb installation ombord på ubåtsbärgningsfartyget Belos som ställt upp med för-läggning under helgen i fantastiskt fina hytter Eft er ett kort besök vid Rosenbom och Amiralitetskyrkan fo rtsatte kvällen ute på Lindholmen och repslagarbanan där fd amiralen Sten Swedlund lärde ut hur att slå rep både på gammalt och nytt sätt. Förutom repslagning bjöds vi också på pyttipanna och öl i denna historiska och fantastiska byggnad. Efter en lång första dag avslutades sedan kvällen med trevligt samkväm i mässen på Belos. Efter frukost på lördag morgon drog sällskapet vidare till Marinmuseet på stumholmen. Vi började i det gamla barkasskjulet och tittade på slupar, barkar, tändkulemotorer och mycket annat innan museichefen Richard Bauer anslöt och gav oss en trevlig och utförlig beskrivning av projekt Neptun som beräknas vara klar under 2014. En enorm satsning där man planerar att bygga en stor ubåtshall innehållande både vår första ubåt Hajen och ubåten Neptun. Ett projekt i 100 miljonersklassen som vi bara kan lyckönska dem till. Dagen fortsatte med en båttur ut till platsen där U 137grundstötte 1981. Som guide ombord var Kk Rolf Edwardsson som tjänstgjorde under hela incidenten i marinbas-staben och följde hela dramat under 11 dygn. En mycket uppskattad och inlevelserik genomgång bjöds. På själva grundstötningsplatsen sjöngs lämpliga ubåtsvisor och intogs naturligtvis en whisky till musikackompanjemang av Öystein Ottersen som tagit med sig sin Euphorium ända från Norge enbart för detta tillfälle. Nästa programpunkt innan kvällens middag var ett besök i sjöstridsskolans Planetarium där Örlkn Bengt Fröberg höll en mycket intressant visning av hur stjärnor och planeter under århund rad en varit betydelsefulla för navigering och lägesbestämning. Här bjöds också på lite dryck och tilltugg under den vackra stjärnhimlen. Därefter snabbt ombyte ombord inför kvällens middag. Middagen serverades av den tidigare ubåtsmaskinisten Olle Hjort som driver en restaurang sedan några år tillbaka. Här anslöt också ett antal medlemmar från ubåtsklubben Hajen I Karlskrona varvid sällskapet nästan var uppe i 50 personer. Många muntra sånger och historier förekom under kvällen innan det återigen var dags att krypa till kojs ombord på Belos. För de som orkade hade dock sekonden dukat upp en fin ostbricka med tillbehör när vi kom tillbaka till fartyget. Vilken gästfrihet! Söndag morgon efter en förstärkt frukost packade vi ihop vår sjösäck och mönstrade av efter fantastiska dygn ombord. Vårt program var dock inte slut och som sista programpunkt för denna ubåtshelg togs vi återigen om hand av amiral Sten Swedlund som gav oss en historielektion om skeppsbyggaren Henrik af Chapman. Vi började i modellsalen där ett minnesmonument över af Chapman är placerad för att senare ta en promenad genom varvsområdet upp till Gröna gången där vi på plats fick se hans arbetsrum. En fantastisk och värdig avslutning på denna marina och ubåtsinriktade helg. Nu är det bara att påbörja planerna för nästa resa som är planerad till Kiev i Ukraina. Där genomförs årets ISA (Internatonal Submariners Association) konferens mellan 20-24 september. Vi berättar mer om denna resa senare. Ubåtsklubben Nordkaparen Syftet med att studera eknomi är att lära sig hur man undviker att bli lurad av ekonomer. Joan Robinsson Om du vill stjäla pengar. Råna inte banken, öppna en. Bertol Brecht Han vet ingenting, han tror han vet allt, - det pekar tydligt mot en politisk karriär. Georg Bernhard Shav För att få något uträttat bör en kommité bestå av högst tre personer, varav två bör vara frånvarande Robert Copeland

MARINSTUGANS DAG NATIONALDAGEN Den 6:e maj firad e vi det årligt återkommande evenemang et Marinstugans Dag. I år hade vi sol med tyvärr kalla vindar men de fick uppväg as mot varmt kaffe, varm korv och värmand e sånger från vår sångkör. Officiella org anisatörer i år var ord föran de Gunnar Ekblad och vice d:o Alf Martinsson som tillsammans med Damklubben Bojen lyckats ordna till en mycket lyckad söndag. Jag måste få ge Damklubben Bojen en eloge för deras insatser år eft er år vid Marinstugans dag. De organiserar lotterier inklusive inköp av vinster, de prissätter,sorterar och säljer alla gåvor utom böcker och den tekniska sidan på loppmarknaden, samt sist och inte minst bakar och sköter caféet. Utan deras insatser och sånggruppen skull vi helt få omorganisera denna årliga dag, om den över huvud taget skulle vara möjlig att genomfö ra. Problemet i dag är, vad jag uppfattat,likartat i alla föreningar. Det är fö r få som vill ställa upp. I vår FM-avdelning här i Göteborg med c:a 400 medlemmar är det sällan, både vid klubbaftnar och medlemsmöten som vi ser så många som 10 % av dessa. I det löpande underhållet är, om vi har tur, de engagerande tio till antalet. Nog om detta Årets resultat var så givande att en fortsättning nästa år bör vara en realitet. Vår Marinstuga som är navet i vår verksamh et drivs inte gratis och skall vi hålla medlemsavgifterna på en acceptab el nivå behövs gåvor och extrainkomster. Märk väl att av medlemsavgiften går 100:- till riksförbundet och FM-tidningen. Den 6:e juni samlades vi enligt tradition i Marinstugan fö r att marschera till och hålla en liten ceremoni vid minnesstenen på kyrkogård en. Vår kaplan Bert Löverd ahl talade om Sverige som nation och den tacksamhet vi känner som får leva och bo i ett land som vårt. Sångkören var ledande vid psalmsång och efter avslutning med psalmen Fädernas Kyrka gick marsch en tillbaka till Marinstugan. Där väntade Ingrid Wennersten och Anita Persson med kaffe och hemgjorda bakelser. Efter några timmars trevlig samvaro var det dags för uppbrott. Årets nationaldag var nog den mest lyckade under de c:a 20 år som jag varit aktiv och det var inte mindre än c:a 70 kaffeg äster enligt flickorn a. Ovan Kaplan Bert Löverd ahl, hedersvaktern a Al f Martinsson och Boris Lundqvist. Nedan Sångkören laddar upp. Karl Harry De fö rsta morgontidiga gästerna undersök er vad årets loppmarknad har att erbjuda.

RAPPORT FRÅN ÄNGELHOLM Måste börja med att gratulera vår nye redaktör till första numret i färg. Det var en glad överraskning,menvi fick vänta allt för länge. Visst material blir för gammalt och inaktuellt innan tidningen hinner komma ut. Vi hoppas få behålla både färg och fo rmat men gärna lite färskare nyheter i fortsättningen. Grattis nummer två går även detta till Flottans Män Göteborgs om arrangör av årets riksmöte som nyligen ägt rum ombord på Baltic Queen Stockholm Tallinn och åtyer till fosterjorden.icke minst sångkören satte färg och prägel på det lyckade arrangemanget. Allt man behövde veta om plats och tider ombord fanns i ett litet häfte som fick plats i fickan. En utmärkt idé som varmt rekommenderas i framtiden. Ett jättestort tack till Göteborgs båda före detta ordföranden som gjort ett fantastiskt både före och under resans gång. Tack Lars-Erik och tack Bertil och alla deras medarbetare. En annan medarbetare som bör omnämnas är Lennart Bresell på vårt Rikskansli som verkligen ställer upp för oss alla. Sist men inte minst ett stort och innerligt tack till vå Riksordförande Johan Forslund som leder oss på ett utmärkt sätt. personligen tycker skribenten att de flesta av våra riksmöten bör äga rum till sjöss. En orsak är våra skärgårdar icke minst Stockholms. En annan, att vi kommer till sjöss och att all är samlade och kan umgås. Men lite omväxling skadar ej, ett och annat möte kan äga rum på landbacken. Nästa år är som vi hörde Ronneby Brunn planerad. Problemet idag är att kostnaderna stiger hela tiden isynnerhet transporterna. När nästa nummer av Pejling planeras har skribenten och många Göteborgare besökt Nordiska Marina mötet i Fredrikshamn och kanske några rader om detta får plats då. Nationaldagen har vi avverkat med lite nya klockslag och seder och vi fick mottaga en fana. Vi har även deltagit i Region Väst-mötet där FM Karlstad stod i tur att arrangera. Mötet hölls i Göteborgs trivsamma Marinstuga. Detta är en bra lösning som vi tackar Göteborgarna för. På detta sätt slipper vi allt för långa resor och övernattningar. Tyvärr tvingades vi att ställa in vårt Korum den 1:a juli på grund av att vår sjömanspräst Lennart Pettersson är sjukskriven. Någon vikarie har vi ej lyckats finna. Alla tisdagar i juli månad har vi som sedvanligt öppet hus i vår kajuta på Östergatan 89 mellan klockan 11 00 15 00. Där bjuder vi på kaffe och nygräddade våfflor. Vi inbjuder även till besök i Kajutan. Tänk på detta om ni är i närheten av Ängelholm eller Nordvästra Skåne i sommar. Välkomna. I likhet med Göteborg firar även vi 75 år. Vårt Jubileum kommer i enkel form att äga rum den 3:e augusti. en fredagkväll kl. 19 00. För övrigt kolla vår alltid uppdaterade hemsida. Vi från Ängelholm önskar alla en skön sommar. Gunnar.Gunnarsson RAPPORT FRÅN MARITIMAN På uppdrag kommer här en kortare rapport om Vad som sig i riket tilldragit haver. Riket i det här fallet är på MARITIMAN, och låt mig börja med att sommaren tycks nu äntligen ha anlänt. På Maritiman är vi alltid glada över såväl kunniga som villiga krafter som på ideell basis hjälper till. I vår har medlemmar från FM och U-båtsklubben bistått oss med guider, felsökning, länsning och vårstädning av ubåten. Ett utökat samarbete med Kajskjul 8 innebär i år att Dan Broström blivit ett Våffelcafé och att dom kommer att sköta servicen till våra konferensgäster. Detta skall också ge oss möjligheten att alltid ha två egna värdar varje dag som kan guida besökare. En ny säsong innebär ofta att nya idéer släpps fram och en av idéerna var att försöka använda Sölve som länk mellan Fladen och Fryken. Funktionen är inte helt färdig men hon ligger bra där, planerna fo rtskrider och hon fung e- rade också som kaj för hjulångaren Eric Nordevall II från Forsvik som gästade oss en vecka i slutet av maj. Det var förresten en vecka efter Europas Maritima Dag, som ju inte bara drog till sig många fartyg utan även en mängd nyfikna Göteborgare. Kajerna från Eriksberg in till Lilla Bommen formligen svämmades över av folk. Mycket givande och förhoppningsvis återkommande. Vår samarbetspartner från 2011, Lotsen, har gått och blivit uppköpta av Strömma och Paddanbåtarna. Det sägs att konkurrens är nyttigt för oss konsumenter men hur blir det nu? Emellertid fortsätter den blå båten och Stinsen, det lilla röda tåget, att trafikera Maritiman för att byta passagerare. Utställningen i Sölve om Amerikanska inbördeskriget 150 år pågår hela sommaren och är väl värd ett besök bara den. Två av årets utbildningar är nu genomförd a. Nej ingen här har genomfört någon utbildning, utan Chalmers Lindholmen har haft två 5-veckors motorpraktik för blivande sjöingenjörer här. I Frykens lastrum har nu två generatoraggregat byggts upp. En parallell el-kurs har kablat och kopplat och ett par kurser till och vi har en eltavla i lastrummet. Även dieseln i turbinrum 2 på Småland har penetrerats, liksom både Hugins och Kalmarsunds vars samtliga maskiner varit i drift. Till Maritimans stora glädje kan vi också meddela att Tändkule-skandian i Storm Princess efter idog hjälp från frivilliga krafter utifrån nu åter är körbar. Provturen den 20/5 på EMD visar att nu återstår endast lite finskav och justeringar. Hennes motordunk och rökringar skapar alltid nyfikna och minneshungrande blickar från kajen. Björn Irvert SMARTARE ÄN EN FEMTEKLASSARE? På en kristendomslektion frågade lärarinnan: VEM REV JERIKOS MURAR.Tittade på klassen och sade frågande, Kalle? Kalle som kunde vara lite busig skrek fö rskräckt: Det var inte jag frök en. Detta tyckte lärarinnan var så roligt att vid ett klassmöte berättade hon detta för Kalles far. Fadern såg fundersam ut, men så sade han: Visst kan Kalle vara busig, men ljuger det gör han inte. Nu började det bli riktigt roligt så lärarinnan kunde inte låta bli att berätta historien på ett kommunalsammanträde. Spridda skratt runt bordet men kommunalordföranden såg bekymrad ut och satt tyst. Efter en stund så kom ett beslut: Ja får dom inte tag i syndaren så ser jag ingen annan råd än att kommunen får stå för kostnaden!!

vår flotta och försvarsplikten Ett utdrag ur Karl Harrys bok SVENSKA ÖRLOGSFLOTTAN under 300 år Vår svenska flottas födelse brukar felaktigt räknas från den 7 juni 1523 då de av Gustav Vasa från Lübeck inköpta fartygen ankrade på Slätbaken. Ända sedan vikinga- och ledungstiden har Sverige haft ett stridande sjöförsvar, men de inköpta fartygen moderniserade vår flotta med de större och eldkraftigare fartyg som börjat byggas ute i Europa. Gustav Vasas söner fortsatte på sin fars väg att bygga upp en slagkraftig flotta och vad som imponerar är engagemanget under 1500-talet. Jag gjorde en sammanfattning av besättningarna på de fartyg som fanns 1566 och kom till en summa av totalt c:a 9000 man. Eftersom antalet innevånare i Sverige under 1500-talet var omkr. 700.000 så var 1,3 procent av befolkningen engagerad e på fartygen. Om den siffran skulle uppdateras till dagens befolkningssiffra skulle mer än 90.000 man tillhöra flottan. När jag gjorde en summering av de fartyg som fanns 1945 slutade summan på omkring 10.000 man om alla fartyg / båtar var mönstrade. I båda fallen är varven och den administrativa delen ej medräknad Från ledung till Gustav Vasa Ledungstiden i korthet. Ledung var en tidig sjökrigsorganisation som fanns i Norden och som gav kungen rätt att varje år från folket uppbåda skepp och manskap både till försvar och härn adståg. Systemet liknade senare tiders "rotar," d.v.s. ett härad var, beroende av storlek, uppdelat i ett eller flera skeppslag. De gårdar som tillhörde samma skeppslag skulle tillhandahålla ett komplett skepp med manskap och kost. Vid försummelse utgick ledungslama. ( kollektiva böter ). Om kungen ett år avstod kunde istället skatt, ledungslama, avkrävas för att kompensera kungen för den vinst härnaden skulle gett. Ledungen övergick senare till skatteplikt men i 1320 års Hälsingelag är fortfarande ledungen inskriven. Hälsingland ( Halsingeland ) var på den tiden allt land norr om Gästrikland samt delar av Finland Hälsingelagen VII. Swa skal konungx skatter göræs i angermannæ lande. ok i mæßalpaßa. hwar som a til XIIöræ hælsinskæ. og ær han XX aær gamal. æller kumin at taknum {arswi} {arfwi }.ße göræ twe ett twælyt skin. ok. V marker i læræptæ. aff hwæriæ skipi foræ leßungx lama. J vma ok i bugßa. ok allom ßem ßær byggiæ norßæn foræ tu blaskorin skin aff hwærium bughæ. og {ængum} {ængin} leßung annan. utan wæriæ land sit hemæ Så skall kungens skatter vara i Ångermanland och i Medelpad. Envar som har minst tolv hälsinska örar och han är tjugo år gammal eller har kommit att taga arv. De två utgöra ett tvåfärgat skinn och fem marker i lärft för varje skepp i ledungslama. I Umeå och Bygdeå och alla dem som bo norr därom två blåskurna skinn för varje båge och ingen annan ledung, utan de skall värja sitt land hemma. ( Båge: vapenför man ) Skatten i norr skulle vara skinn men i södra delen med sina linåkrar, lärft. Efter detta kommer en straffsk ala för försummelser i ledungsbestämmelsen När ledungen helt övergått till skatt och plikten att hålla fartyg försvann var det ingen som höll fartygsbeståndet intakt. När Hansan dessutom började konkurrera med större seglande fartyg tappade långskeppen sin betydelse både som strids- och handelsfartyg. Sverige tappade sin ledning i skeppsbyggnad och blev under en period maktlös till sjöss. Gustav Vasa blev den som vände trenden och skapade en ny svensk flotta Långskepp, benämning på vikingaskepp och ledungstidens båtar som framdrevs med åror och segel. Från Vasaätten till Nutid. Drottning Kristina var Vasaättens sista regent och flottan nådde sin höjdpunkt under hennes och Karl X Gustavs regeringstider. 1658 hade Flottan enligt Riksarkivet 64 fartyg med 20 eller fler kanoner samt 21 med mindre, det minsta med 4 kanoner. Den sammanlagda besättningen bestod av 8965 "sjöfolk" varav 554 officerare och 4311 soldater varav 189 officerare. 1658 var slutåret på det 30-åriga kriget och förutom i svenska hamnar låg en del av fartygen i Vismar, Stralsund och Holland. Rekrytering. I början av Gustav I regeringstid bestod försvaret till en stor del av tyska legosoldater samtidigt som den gamla traditionen om skyldigheten att försvara landet vid krig kvarstod för bönderna. 1544 bestämdes att huvuddelen av soldaterna skulle vara svenskar och finnar samt att soldaterna skulle rullföras. "Sjöfolk" rekryterades enbart från Sverige 1619 Utskrivningssystemet tillkom då G II A bestämde att alla män som fyllde 15 år skulle inskrivas som krigstjänstpliktiga. Alla inskrivna indelades i rotar om 10. Vid behov valdes en man i varje rote ut till krigstjänst. 1680-90 Indelningsverket organiserades efter 1682 års riksbeslut. Indelningsverket bestod i sin tur av rotar för infanteriet, rusthåll för kav alleriet och båtsmansrotar för flottan.en uppgift säger 6000 båtsmanstorp i Sverige och 600 i Finland. 1685-1939 Skeppsgossekåren. Begynnelsen: Genom en kunglig resolution uppfördes 50 skeppspojkar på amiralitetets stat. 1812 Beväringssystemet. En typ av allmän värnplikt infördes som ett komplement till indelningsverket där fem årsklasser (21-25 år) var beväringsskyldiga men ingick inte i den reguljära armen på grund av bristande utbildning. 1873 beslöts att värnplikten skall byggas ut och indelningsverket avvecklas. 1901 beslöts att bygga ut till en värnpliktig armé och avskaffa indelningsverket. 1908 Övningstiden för värnpliktiga var nu 240 dagar och det fanns värnpliktiga året runt. De värnpliktiga övertar rullande de indeltas roller. 1918 Flottan kan nu helt utnyttja utbildade värnpliktiga. 2010 Värnpliktsutbildningen upphör och vi skrotar ett fungerande system som det tagit flera hundra år att fullända. Hur har utvecklingen sett ut?: Ledung - legosoldater - utskrivning - indelningsverk - värnplikt. Hur skall det se ut?: Legosoldater - historielöshet? Nu börjar första raden i vår nationalsångs andra vers bli sann: " Du tronar på minnen från fornstora dar ".

TÄNKVÄRDA CITAT OM VÅR FLOTTA 50 Gustaf I Oscar II DET VAR PÅ DEN GAMLA GODA TIDEN, då Sverige hade råd att varje höst sända ut två långresefartyg, då segelkorvetternas tid ännu ej var förbi och då intresset för sjövapnet var livligare än nu inom alla kretsar av vårt land. 30 10 1550 1600 1700 1800 72 <86 05> 1900 Den å närstående teckning framställda relationslinjen är afsedd att gifva en öferblick af svenska flottans växlande styrka vid olika skiften under åren 1522-1905. Relationslinjen är uppdragen mellan antal fartyg, som ansetts kunna ingå i slagflottan. Denna utgjordes: under 1500-talet af: Märseskepp ¹ såsom kravaller och holkar; under 1600-talets första häl ft af: Regalskepp och örlogsskepp; under 1600-talets senare hälft af: Rangskepp; under 1700- och 1800-talets förra hälft: Linjeskepp och fregatter, samt under 1800-talets senare hälft af: Pansarbåtar, 1:a klass. Vid en närmare granskning af denna relationslinje iakttages, hurusom dessa två nollpunkter sammanfalla med:d.d. M.M. konung Gustaf I:s och konung Oscar II:s tillträde till regeringen. Såsom konung utropades ju Gustaf I ej förr än den 6:e juni 1923, men som riksföreståndare hade han redan förut gripit regeringstömmarne och hans första åtgärd blef skapandet af en örlogsflotta. Redan den 7 juni 1522 ankrade i Söderköping 10 från Lübeck köpta örlogsfartyg, hvilka skulle blifva grunden för den svenska flotta, som 40 år senare uppträdde som härskare i Östersjön. Konung Gustafs historiskt vordna bref till allmogen 1542 däri han säger, att vid hans tillträde till regeringen den svenska flottan ej utgjordes af annat än en hop skärjebåtar² och annat packerij ther hvarken hjelp eller tröst medförde kunde 350 år senare med samma fog användas af konung Oscar II. Den kraft och outtröttliga nit, med hvilken dessa båda regenter vetat att från så godt som intet arbeta upp den svenska sjömakten till en plats inom världens mariner, skall för alla tider utgöra ett ärofullt minnesblad i de båda monarkernas historia. Ovanstående är ett ordagrant citat ur TiS 1905, 1:a häftet sidan 1-2. ¹ Märseskepp: När masterna utökades med stänger och fasta märsar kom nya benämningar: tre-,fyr- och-fem-märs e- skepp efter antal fasta märsar. ² Skärjebåtar: Gemensamt namn på odäckade småbåtar. Källa ²: Svensk Sjökrigshistoria Gunnar Unger 1909. Enligt Svenska Flottans Historia även skärbåt vilket troligen har med skärgård att göra. Första raderna i boken EN LÅNGRESA MED KOR- VETTEN FREJA FÖR OMKRING 30 ÅR SEDAN. Boken utgiven 1922. Författare: Gustaf Ulff. Ulff fortsätter i nästa stycke: Vi hade ju även då pansarfartyg och det var ju att förvänta att de snart nog skulle helt och hållet uttränga den seglande delen av flottan, men än så länge svävade Freja, Saga, Norrköping, Vanadis och t.o.m. gamla Balder över världshaven och visade ej blott flaggan i främmand e länder, utan även svenska sjömän av den hurtiga och vackra typ, som då var aktad och beundrad i alla hamnar. Det är fara i dröjsmål Del av ett föredrag av H.Wrangel i Malmö 24 mars 1934 Den fråga, jag satt mig före att här besvara och som gäller oss alla utan undantag, är av yttersta vikt och betydelse, ja större, enligt min mening, än alla andra, som just nu röra vårt land och vårt folk. Frågan gäller vårt sjöförsvar, vårt under de senaste 15 åren så tillbakasatta och nu så nödlidande sjöförsvar. - För 15 år sedan ägde Sverige 12 st. 1. klass pansarbåtar. Tre av dessa, av större och kraftigare typ än de föregående och numera kallade pansarskepp, voro då nya. Endast dessa tre stå oss nu åter, ty de gamla pansarbåtarna äro föråldrade och kunna icke längre göra tjänst i kustflottan. Det nödvändiga underhållet genom ersättningsbyggande har alltfö r länge fått stå tillbaka. Detta betyder för flottan ungefär detsamma som det skulle betyda för armén, om värnpliktsövningar under 15 år icke ägde rum vid infanteriet. När världskriget bröt ut, beviljade riksdagen utan votering anslag till våra nyaste pansarskepp, och samtidigt godkändes en försvarsplan, som upptog 8 sådana fartyg - - antalet reducerat till 8 från 12, enär de nya skulle vara av betydligt kraftigare typ. Och nu står vi här, som sagt med endast tre. Och dessa tre börja att i betänklig grad närma sig åldersgränsen. Detta förhållande, detta läge, är hart när förtvivlat. Man synes icke förstå, att värnandet av vår neutralitet till följd av vår flottas svaghet nu icke har utsikter att lyckas så som under världskriget. Man synes icke förstå, att försvaret av vår fosterjord är hopplöst, om vi icke vid sidan av övriga stridskrafter - armén, kustartilleriet och flyget - äga en duglig flotta. Detta citat är ur boken RIKET I FARA fjärde upplagan utgiven 1937.

>>SVERIGES FLOTTAS UPPGIFTER << Nedanstående text är till helheten ett citat från ett specialnummer av Sveriges Flotta som medföljde som bilaga till tidningen Vi i december 1939. Erfarenheten visar, att ett land som ligger vid havet, endast genom att utnyttja de fördelar som havet erbjuder, kan nå sin fulla materiella och andliga utveckling. I överensstämmelse därmed och i enlighet med första paragrafen i sina stadgar, vill föreningen Sveriges Flotta verka för: Att vårt folk lär sig inse betydelsen av vårt lands maritima läge, att det i samfärdsmedelhänseende är att betrakta som en ö och sålunda fullständigt beroende av förbindelserna över havet, såväl i fred som i krig och under neutralitet. att Sveriges folk lär sig besinna havets betydelse som ett bålverk kring vårt land, en oskattbar tillgång vid försvaret av vår självständighet. Patrullbåten P158 MYSING Enligt Grottesången i Eddan var MYSING en sjökonung som dräpte Frode¹ (som var sonsonson till Oden) och övertog Grottekvarnen. Lät sedan trälin-norna Fenja och Menja mala salt. Överlastade sitt skepp med så mycket salt att det sjönk. Grotte sjönk till havets botten och fortfar där att mala. Därav kommer att havet är salt. ¹ Frode var den mäktigaste kungen i nordanlanden och hade fått en kvarn, Grotte, med så stora stenar att ingen var nog stark att draga dem. Kvarnen hade den egenskapen att den malde vad den, som drog den begärde. Frode köpte som slavar de två jättekvinnorna Fenja och Menja och befallde dem att draga kvarnen och mala guld, men då han inte unnade dem tillräcklig vila och sömn, malde de en fientlig härskares ankomst. Den som uppfyllde deras önskan var MYSING. Källor: Eddan och Viktor Ry dbergs Fädernas Gudasaga att detta hav bevakas och försvaras av ett svenskt sjöförsvar, tillräckligt starkt för att i samverkan med övriga försvarsgrenar, skaffa respekt för vår vilja till neutralitet och fred. I originalet följer ytterligare fyra paragrafer, men det är dessa tre jag vill framföra i samband med föregående tre citat för även om tiderna förändras, förändras inte sanningarna. Glöm inte historien, förstå den, utnyttja den, vänd på den, den är framtiden Karl Harry VÅRA FARTYGSNAMN PSILANDER 1897-1937 Torpedkryssare, 1927-47 Jagare ( från Italien 1940) Gustaf von Psilander 1669-1738, förde 1704 som kapten befälet på 50-kanon ersskepp et Öland.Under en konvojeringsfärd råkade han i juli norr om Engelska kanalen i strid med en engelsk sjöstyrka om 8 skepp och en fregatt enär han vägrade erkänna Englands överhöghet. Striden varade i 4 ½ timme då det av Öland inte återstod stort mer än ett vrak och tre av de engelska skeppen var så skadade att de drog sig ur striden. Av den svenska besättningen var en tredjedel försatt ur stridbart skick. Engelsmännen bogserad e upp Öland i Themsenmynningen där den blev liggande och nödtorftigt reparerades. Sedan notväxlingarna mellan länderna upphört och skeppet frisläppts strandade det vid hemresan i januari på Skagens rev och förlorades. Chefen och större delen av besättningen räddades. Det hjältemodiga försvaret hade i England väckt mycket uppseende och Psilander hedrades personligen av drottning Anna och erbjöds enligt uppgift en hög tjänst inom engelska marinen. Psilander tackade dock nej. Psilander blev svensk amiral 1715. Älgjakt i tid och otid Nr 29 och 30 av Bror-Erics värsta. Se stycke tre i Akt slag sidan 3 Källor: Bäckström: Svenska Flottans Historia 1884. Gunnar Unger: Svensk Sjökrigshistoria 1923

BOKHÖRNAN Eft ersom jag i 15 år försökt hålla reda på vårt bibliotek är det kanske inte fel att ta upp det som jag för ett antal år sedan i Pejling kallade Biblioteksnytt. Men nu med nytt namn. Eftersom biblioteket börjat växa mig över huvudet har jag av nöd sorterat bort en avdelning som jag kallade Blandade verk. Vad finns då kvar.? Antalen är ungefärliga. ( > fler än; < mindre än: ~ C:a ) LRU Lagar Reglementen Undervisning >50 RMK-Rullor Matriklar Kalendrar < 50 His- Historia. ( I stort sett militär ) ~200 Vkr - Världskrigen ~200. Öfl. Örlogsflottor ~100 NH - Nautisk Historia ~25 BMR -Biografier Memoarer Reseskildringar > 50 Mse. - Museiutgåvor ~ 25 Rel.Un. -Religion Underhållning ~20 Gbg Göteborgiana > 50 I Bokrummet i Haga har jag hittat tre böcker om dessa händelser. Tyska Nödlandare 1939-45 (156 fall.); Brittiska d:o 1940-45 (114) och Amerikanska 1943-45 (162 ). Varje fall är beskrivet i böckerna, även alla besättningsmäns öden. Det är många tusen. Alla tre böckerna som även innehåller många foton och är inbundna kostade där 99:-./ st. Enligt mitt tycke ett mycket bra pris för så mycket fakta. Har ni några frågor, jag kanske kan svara, så finns mitt telefonnummer och min e-postadress på andrasidan. Karl Harry Min nuvarande dröm är att plocka ut den äldsta datorn ( vi har idag två ) till biblioteket och kontinuerligt hålla det à jour på en databas. Till hösten hoppas jag drömmen är igång. Boris Lundqvist har lovat hjälpa mig. Det blir skönt om vi kan vara två som hittar i hyllorna och någon måste ju ta över om orken eller viljan tryter. Medlemmar får låna böcker som inte är låsta och avsedda för forskning eller som uppslagsböcker vid diskussioner. Om vi ser på skildringar från andra världskriget är det för det mesta segraren som skriver historien men de sista åren har det kommit ut mycket intressanta biografier skrivna eller berättade av krigsveteraner från Tyskland. Från mitt privata bibliotek har jag följande att berätta: Jag läser just nu Pansarchef under Rommel, Författaren Hans von Luck var med från krigets första dag tills han kom i rysk fångenskap i april 1945. Boken utkom 1989 och översatt till svenska 2005. Hans von Luck levde 1911-1997. En annan egenberättare är 2:e artillerio ffi ceren Burkard von Müllenheims-Rechbergs som överlevde sänkningen av Slagskeppet Bismarck de 27 maj 1941 och räddades ombord på engelska kryssaren Dorsetshire. Jag måste även nämna Den ofrivillige soldaten skriven av och handlar om österrikaren Leopold Brunner. Leopold Brunner är Sveriges äldste debutant och kanske det sista levande soldatvittnet som upplevt andra världskriget i sin helhet Boken utkom 2010 och Brunner som kom till Sverige 1948 fyller i år 96 år och lever på Gotland. Han är far till författaren Ernst Brunner. Jag har vid flera tillfällen köpt böcker via antikvariat på nätet. ( www.antikvariat.net ) och när jag skrev detta gjorde jag en koll och alla tre här nämnda titlarna fanns att tillgå. Det finns ett antal historier om Bismarck. Om ni letar på nätet, kolla upp att det är rätt författare. Under andra världskriget nödlandade ett stort antal flygplan från de krigförande länderna i det neutrala Sverige. Amerikanska nödlandare Av nyfikenhet besökte vi på en semesterresa författaren Fritiof Piraten Nilssons grav för att få ett foto av texten på hans berömda gravsten Se sidan 5 högra spalten första stycket. Redaktören

m e MEDLEMSSIDAN d l e m s s i d a n VI GARTULERAR FÖDELSEDAGAR AUG.-DEC. Foto Hans Hermansson Aug. 17 9667 Tommy Bergman Göteborg 60 år 19 0214 Magnus Andren Göteborg 75 år 21 8250 Lennart Lagerdahl V Frölunda 85 år 27 8750 Sixten Nilsson V Frölunda 90 år 28 0438 Allan Regnander Stenungsund 80 år 30 7491 Lennart Johansson V Frölunda 90 år Sep. 03 0602 Flemming Hansson Hisings Backa 75 år 04 9302 Anna-Greta Martell Bojen 85 år 06 0311 Gösta Karlsson Hakenäset 70 år 24 8111 Torsten Hasselqvist V Frölunda 85 år 24 8887 Hans Hermansson V Frölunda 85 år 25 8545 Bertil Redenheim V Frölunda 90 år 27 9457 Erland Jacobsson Kungsbacka 90 år 27 9161 Everth Svärdh V Frölunda 85 år 29 0436 Uno Aronsson Oxelösund 80 år Okt 13 9826 Göran Wiberg V Frölunda 80 år 17 9901 Barbro Jansson Bojen 75 år 25 8602 Dagny Borg Bojen 85 år 28 0227 Lars Malm Lilla Edet 80 år 29 9093 Bengt Sjöqvist Askim 85 år Nov 01 9703 Sune Nilsson Onsala 75 år 03 0907 Gunnar Stenström V Frölunda 70 år 09 9967 Svante Svensson Kivik 85 år 12 Eha Traung Bojen 60 år 15 0622 Owe Carlsson Ödsmål 65 år 29 0220 Bertil Svensson Göteborg 65 år 29 9020 Marianne Andreasson Bojen 80 år Dec 06 0344 Sven-Åke Gustavsson Göteborg 80 år 10 8375 Sven Nilsson V Frölunda 70 år 11 9784 Bengt Larsson Billdal 80 år 16 9828 Göte Bäckström Hisings Kärra 75 år 27 0619 Claes Hedqvist Göteborg 60 år 27 0308 Jan-Erik Sjögren Göteborg 70 år Anhörig- och veteranverksamhet Inom försvarsmakten pågår nu ett arbete med att klargöra stöd till kamratföreningar. Detta arbete görs främst med Sveriges Militära Kamrat förening ars Riksförbund som under det gångna året varit mycket involverad i främst kontaktskapande med övriga frivilliga organisationer vilka främst hittills engagerat sig i personal från utlandsmissioner. Dessa kontakter har syftat till att utveckla samarbete med dessa organisationer. Arbetet med stöd till kamratföreningarna har legat i stiltje men har nu tagit fart genom tillkomsten av en veteranavdelning i högkvarteret. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan försvarsmaktens anvisningar kan fastställas. Det kommer då att resultera i att avtal skrivs med lokal militär chef, i vårt fall med Garnisonschefen i Göteborg. Avtalet ska reglera var kamratföreningarna kan göra för att göra försvarsmakten mer känd lokalt och i vad mån den militäre chefen kan bistå kamrat föreningarna med stöd för att klara detta. De organisationer som jag nämnt ovan är Soldathemsstiftelsen, som driver soldathemmen bl.a. på Käringberget. En annan är Invidzonen, ett nätverk mellan hemmavarande till personal i utlandsmissioner, skapat av just en hemmavarande hustru. Den tredje organisationen är Fredsbaskrarn a, benämnda efter den blå FN-baskern, som engagerat sig höggradigt i stöd till skadad personal. För att hålla kontakt med dessa organisationer och med kamrat föreningarna har alla fö rband numera en anhö rig- och veteransamordnare, i vissa större garnisoner flera stycken beroende på arbetsbelastningen. Vi har nu skapat kontakt med garnisonens samordnare och de övriga organisationerna. Bli inte förvånade om ni träffar företrädare för dessa i Marinstugan, de har nämligen inga egna lokaler. Det kan bli ett intressant samarbete som alla parter kommer att tjäna på i framtiden. Bertil Andreasson P.S. Veteran är enligt försvarsmaktens definition alla som varit anställda i försvarsmakten. Antal år som anställd och levnadsålder spelar härvidlag ingen roll. I kamratföreningarna har ordet veteran ingen betydelse för stödet från försvarsmakten. Bertil Hänt på stan. När jag var klubbmästare skulle jag fö re en klubbafton komplettera vårt förråd av bl.a. punsch på systemet. Tyvärr hade jag tagit fel på öppettiderna med en hel timme. När jag kom tyckte jag att dörren gick väldigt trögt. Jag tog i och kände på den igen och tänkte, vad är det här. Då kom en röst bakom mej Tar e lugnt grabben jag vet hur det känns, men dom öppnar om några minuter Sune Nilsson

SISTA SIDAN HÖSTENS AKTIVITETER I MARINSTUGAN AUGUSTI SÖNDAGSÖPPET: den 19 och 26;e ONSDAGSÖPPET: den 22:a SEPTEMBER KLUBBAFTON: To. den 27:e MEDLEMSMÖTE: Sön. den 09 :e SÖNDAGSÖPPET: den 02,16.23 och 29:e ONSDAGSÖPPET: den 05 och 19:e OKTOBER: KLUBBAFTON: To. den 25:e SÖNDAGSÖPPET: den 07,14 21 och 28:e ONSDAGSÖPPET: den 03 och 17:e NOVEMBER: KLUBBAFTON: To. den 29:e SÖNDAGSÖPPET: den 04,11,18,och 25:e ONSDAGSÖPPET: den 7 och 21:a DECEMBER: SÖNDAGSÖPPET den 02:a BOJENS LUCIA: Lö. den 08:e LILLE JUL: Fr. den 15:e OBS:!! Deltagande i aktivitet märkt skall förhandsanmälas till klubbmästaren enär inköp sker i enlighet med antalet deltagare och det är i allas intresse att maten räcker utan ransonering. NI VET VÄL ATT NI KAN SKRIVA EGNA INSÄNDARE TILL MEDLEMSIDAN DAN ELLER SIDORNA OM INTE EN RÄCKER VÄLKOMNA RESA TILL HISTORISKA MALTA 7 11 APRIL 2013 De maltesiska öarna är Medelhavets bäst bevarade hemligheter. Med fantastiskt soligt väder, en gästvänlighet och över 7000 år av spännande historia, finns det en hel del att se och göra. Intresseanmälan, snarast så vi kan förboka platser. Anmälan till: Per-Olof Eriksson Tel: 031-29 06 55 eller e-post: lipoere@tele2.se Med tanke på vidstående bild slutade jag röka den 21 november 1975. Vad skönt det var att bli av med dessa förb. paket och tändsticksaskar som alltid skulle ha plats i någon ficka och vilken frisk luft det plötsligt blev i bilen vid långresor. Bilden talar väl för sig själv. Karl Harry