2011-10-03 Påverkansunderlag Stora Alvaret (SE0330176) Sekretess: Detta dokument saknar information som faller under offentlighets- och sekretesslagens (2009:400) 20 kapitel, 1. Bakgrund Om en verksamhet eller åtgärd på ett betydande sätt kan påverka miljön inom ett Natura 2000-område krävs ett tillstånd enligt 7 kap 28a miljöbalken. Verksamheten i det aktuella fallet utgörs av den planerade vindkraftparken vid kalkstensbrottet i Degerhamn. Vindkraftparken är planerad att bestå av sex vindkraftverk lokaliserade i rad i nord-sydlig riktning. Det nordligaste vindkraftverket är planerat på åkermarken cirka 1000 m söder om Södra Möckleby kyrka och det sydligaste vindkraftverket i kalkstensbrottets södra del, cirka 2900 m söder om kyrkan. Natura 2000-området Stora Alvaret är beläget öster och söder om vindkraftparken. Avståndet mellan de planerade vindkraftverken och Natura 2000-området varierar mellan ett fåtal meter till 430 m. Vindkraftparkens närhet till Natura 2000-området föranleder en utredning av hur den planerade verksamheten kan påverka naturvärden i Natura 2000-området. Fokus är att utreda om den planerade verksamheten kan komma att utsätta de livsmiljöer och arter som avses skyddas i Natura 2000-området för störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet av dessa i området. Bild 1. Stora Alvarets vanligaste naturtyp, kalkhällmark, är den dominerande naturtypen på bilden. Kalkhällmark upptar 12 519 hektar av Natura 2000-områdets totala 26 016 hektar. ECOCOM Storgatan 27 392 32 Kalmar 0480-98 03 00 info@ecocom.se www.ecocom.se
Begreppet gynnsam bevarandestatus Det viktigaste begreppet i Natura 2000 är gynnsam bevarandestatus. I Förordningen om Områdesskydd 16 MB, definieras gynnsam bevarandestatus enligt följande: Med bevarandestatus för en livsmiljö avses summan av de faktorer som påverkar en livsmiljö och dess typiska arter och som på lång sikt kan påverka dess naturliga utbredning, struktur och funktion samt de typiska arternas överlevnad på lång sikt. En livsmiljös bevarandestatus anses gynnsam när: 1. dess naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde och de ytor den täcker inom detta område är stabila eller ökande, 2. den särskilda struktur och de särskilda funktioner som är nödvändiga för att den skall kunna bibehållas på lång sikt finns och sannolikt kommer att finnas under en överskådlig framtid, och 3. bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam. Med bevarandestatus för en art avses summan av de faktorer som påverkar den berörda arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och mängden hos dess populationer. En arts bevarandestatus anses gynnsam när: 1. uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö, 2. artens naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och 3. det finns och sannolikt kommer att fortsätta att finnas en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer skall bibehållas på lång sikt. Natura 2000-området Stora Alvaret Stora Alvaret omfattar 29 016 hektar. Området upptar en stor del av södra Öland och ingår i världsarvsområdet Södra Ölands odlingslandskap. Det är ett flackt landskap på kalkberggrund med mycket tunna jordar, vilket tillsammans med låg nederbörd, växlande vattentillgång och årtusenden av beteshävd, skapat en unik mosaik av naturtyper med en specialiserad växt- och djurvärld. Stora Alvaret är det största sammanhängande kulturpräglade, alvarområdet i världen och den största sammanhängande naturbetesmarken i landet. Alvaret har en särpräglad flora och fauna med både endemiska och relikta arter. Den öppna landskapsbilden är mycket säregen och har stora skönhetsvärden. Med alvar menas de flacka marker med tunna jordar, som förekommer på hård kalkberggrund och benämningen alvar har av ortsbefolkningen använts till områden som inte går att odla. Stora Alvaret är 260 km 2 stort och drygt hälften av ytan består av tunna jordar av vittrad kalksten i varierande grad som ligger ovan kalkberggrunden, så kallade grusalvar. Endast några få procent av Stora Alvarets yta är ren hällmark, medan en femtedel täcks av något djupare jordar av morän. På moränjordarna breder torra och magra gräsmarker ut sig, ibland bevuxna med enbuskar och skogsdungar. Minst lika stor yta av Stora Alvaret upptas av svackor med finare sediment som på några håll är överlagrade av kärrtorv. Här finns fuktiga gräsmarker, starrdominerade rikkärr, tokbuskage och björkdungar. Det finns flera system av sprickor i olika riktningar på Stora Alvaret. De som är öppna kallas karstsprickor och utgör en speciell livsmiljö för vissa växter och djur, men de flesta är fyllda av kvartära sediment. Sprickorna uppstår genom kemisk- och mekanisk vittring och kan även bilda hålrum i kalkberggrunden. Ur hydrogeologisk synpunkt är berggrundens sprickor på södra Öland av avgörande betydelse för grundvattnets rörelse i plattan. Stora arealer av alvarlandskapet på Öland har varit öppna alltsedan den senaste nedisningen och under de senaste årtusendena har Stora Alvaret betats. Betestrycket har varierat mellan århundraden och har tillsammans med vedtäkt påverkat alvarets växtlighet. Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 2 av 15
Dessa förutsättningar tillsammans med att alvaret aldrig odlats eller gödslats samt avsättningarna efter inlandsisens reträtt, har skapat en mosaik av olika växtsamhällen med varierande jorddjup. Alvartorrängen förekommer på låga moränryggar med något djupare jordtäcke och har en neutral - svagt sur markreaktion. Kalkfuktängar finns i sänkor med finjord och god vattenhållande förmåga. Både kalkfuktängarna och alvartorrängarna har av hävd varit betade. Stensträngar antyder att fuktigare områden med högre produktion periodvis har slagits för höproduktion. I brist på hävd kan tok bli dominerande i fuktängarna och en kan dominera torrängarna. Tok och en samt flera andra träd- och buskarter har fått större spridning på Stora Alvaret idag på grund av den upphörda vedtäkten. Vätar är de periodvis vattenfyllda sänkor som finns här och var på alvaret. Växttäcket är glest och vätarna är vanligtvis helt uttorkade på sommaren. Vätarna omges ofta av kalkfuktängar. Alvarsjöar har bildats i större vattenhållande sänkor som är uppdämda av berggrundsryggar. Sjöarna är sällan mer än en meter djupa och kallas lokalt för mosse, mar eller träsk. Alvarsjöarna har ofta en rik förekomst av vattenväxter och ett flertal våtmarksfåglar häckar i eller i anslutning till alvarsjöarna. Stora Alvaret är sedan länge internationellt känt för sitt speciella växt- och djurliv med bland annat ett stort inslag av helt egna former samt arter från så skilda miljöer som fjäll, stäpp och taiga. Antalet arter som är upptagen på den nationella hotlistan är 362 stycken Artsammansättningen präglas av det torra, varma klimatet och den kalkrika berggrunden, det öppna landskapet samt växlande vattentillgång. Flera arter är endemiska, vilket innebär att de har sin enda förekomst i världen på Öland. Arter som alvarmalört, ölandssolvända och ölandsmåra är vanliga på Stora Alvaret, trots att de får ses som botaniska sensationer, utvecklade till egna arter eller underarter på bara 10 000 år (Länsstyrelsen Kalmar län 2002). Bevarandevärden inom Stora Alvaret Området har mycket höga naturvärden knutna till förekommande naturtyper och arter. Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet: 3140 Kalkrika oligomesotrofa vatten med bentiska kransalger 27 ha 5130 *Enbuskamarker nedanför trädgränsen 0 ha (776 ha)** 6110 *Basiska berghällar 2045 ha (414 ha)** 6210 *Kalkgräsmarker, viktiga orkidélokaler 3990 ha (3105 ha)** 6280 *Kalkhällmark, nordiskt alvar 12519 ha (15002 ha)** 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 3855 ha (5191 ha)** 6510 Slåtteräng i låglandet 9 ha (0 ha)** 7210 *Kalkkärr med ag 1,9 ha 7230 Rikkärr 121 ha (75 ha)** 8240 *Karsthällmarker 121 ha (8,5 ha)** Ej Natura naturtypsklassad 3327 ha * Bevarandet av naturtypen bedöms vara av hög prioritet inom EU ** Uppgiften är uppdaterad och skiljer sig från det gällande regeringsbeslutet. Arealen inom parentesen är det gällande regeringsbeslutet. Ingående arter enligt habitatdirektivet: 1946 Alvarmalört 1493 Kalkkrassing 1974 Alvarstånds 1982 Trubbklockmossa 1988 Styv kalkmossa 1014 Smalgrynsnäcka 1065 Väddnätfjäril 1166 Större vattensalamander Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 3 av 15
Ingående arter enligt fågeldirektivets bilaga 1: A007 Svarthakedopping A084 Ängshök A140 Ljungpipare A098 Stenfalk A151 Brushane A197 Svarttärna A127 Trana A246 Trädlärka** A224 Nattskärra A307 Höksångare A338 Törnskata A466 Sydlig kärrsnäppa** ** Uppgiften är uppdaterad och skiljer sig från det gällande regeringsbeslutet. Arealen inom parentesen är det gällande regeringsbeslutet I Bilaga 2 i Bevarandeplanen för Natura 2000-området Stora Alvaret finns en sammanställning över områdets rödlistade arter som ej omfattas av habitat- eller fågeldirektivet. Det övergripande syftet med Natura 2000-området är att ingående livsmiljöer och arter skall ha en gynnsam bevarandestatus. För naturtyperna innebär detta att utbredningsområden bevaras samt att viktiga strukturer och funktioner bibehålls. Dessa kan exemplifieras i t.ex. träd- och buskskikt respektive hävd genom bete eller slåtter. Typiska arter ska också förekomma i livskraftiga populationer, som bekräftelse på ett intakt ekologiskt system. För de arter som pekas ut i EU-direktiven innebär en gynnsam bevarandestatus att arternas utbredning och antal inte ska minska och att deras livsmiljö är tillräckligt stor för att arterna ska kunna fortleva. Beskrivning av naturtyperna och förutsättningar för gynnsam bevarandestatus presenteras i Bevarandeplanen för Natura 2000-området Stora Alvaret. Beskrivning av arter ingående i habitatdirektivet och fågeldirektivets bilaga 1 presenteras i Bevarandeplanen för Natura 2000-området Stora Alvaret. Bevarandestatus Bevarandestatusen för de identifierade värdena i Natura 2000-området framgår inte i Bevarandeplanen. En viktig faktor för god bevarandestatus är en aktiv hävd av området. Mellan 1994 och 2001 har den betade arealen på Stora Alvaret ökat från 60 procent till 95 procent. Genom fortsatt betesdrift med stöd av EU:s miljöstöd kommer statusen för området att bibehållas och förstärkas. Verksamhet inom Natura 2000-området Större delen av Natura 2000-området nyttjas som betesmark för nöt, får eller hästar. Detta medför påverkan i form av stängsel, återkommande röjningar, stödutfodringar och tillsyn av djur. En konsekvens av detta är att röjningsmaskiner och andra fordon rör sig över Stora Alvaret och riskerar att genom körskador förändra hydrologi och vegetation. Samtidigt är förekomst av betande djur och återkommande röjningar en förutsättning för det öppna landskapet och därmed även en förutsättning för flera av de hotade arter som är knutna till detta. Kalkstensbrottet i Degerhamn och den pågående storskaliga stenbrytningen är en verksamhet som delvis sker på samma yta som är aktuell för vindkraftsanläggningen. Brytningen av kalksten i kalkbrottet sker precis vid gränsen till Natura 2000-området. Gränsen går så nära kalkstensbrottet att delar av dagens täkt finns inom Natura 2000-områdets gränser (Cementa 2002). Kalkbrottets södra del avgränsas av en ca 15 m hög lodrätt bergvägg. Ovanför branten Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 4 av 15
är avståndet till Natura 2000-området ca 60 m. I en underlagsrapport inför utökad brytning påpekas att stenbrottet kan ge en avvattning på ca 50 m ut på ömse sidor om täktkanten. Ytterligare 100 m ut kan vattennivån i berggrunden troligen också påverkas, men det kommer inte att ske i någon stor omfattning (Cementa 2002). Verksamheten i Stenbrottet påverkar Natura 2000-området genom tunga transporter och mänsklig närvaro samt genom sprängningar som orsakar plötsliga ljud och sprider damm över Natura 2000-området. Ungefär 7 km söder om den planerade vindkraftparken, vid Ventlinge, finns ytterligare ett kalkbrott med brytningsverksamhet. År 2006 beslutades att ytterligare brytning skulle tillåtas i kalkbrottet vid Ventlinge. I beslutet står att Natura 2000-området Stora Alvaret skulle komma att påverkas av den utökade brytningen. Naturvärden som påverkas är kalkhällmark, 6280, (2 ha) och fuktängar, 6410 (0,1-0,2 ha) samt kalkkrassing som ingår i habitatdirektivet och törnskata som ingår i fågeldirektivets bilaga 1. De två rödlistade arterna Ölandssolvända och åkerkulla är också påträffade i området. Länsstyrelsen beslutade att ge tillstånd enligt 7 kap 28b MB med följande motivering: Länsstyrelsen gör bedömningen att naturtyperna Nordiskt alvar och prekambriska kalkhällmarker samt Fuktängar med blåtåtel eller starr på Stora Alvaret som helhet inte kommer att skadas på grund av den planerade täktverksamheten. Bedömningen grundar sig främst på att den berörda arealen är synnerligen begränsad i förhållande till hela Stora Alvarets storlek samt att den är belägen vid randen av det utpekade området i omedelbar anslutning till befintligt täktområde. Kalkkrassning ingår i habitatdirektivet och berörs av det planerade täktområdet. I ansökan har den sökande presenterat en lokal av ett 60-tal exemplar alldeles intill det planerade brytningsområdet på en arbetsväg. Denna lokal kommer inte, om utvidgningen sker enligt ansökan, att beröras av framtida brytning. Enstaka exemplar som ligger inom utvidgningen kommer att försvinna, men det totala kalkkrassningsbeståndet på Stora Alvaret kommer inte att påverkas. Törnskatan ingår i fågeldirektivet och påträffades under inventeringen av närområdet till täkten. Länsstyrelsen anser inte att täkten kommer att påverka törnskatebeståndet som helhet i Natura-2000 området Stora Alvaret. Övriga rödlistade arter som påträffades under inventering av området är åkerkulla och ölandssolvända. Bägge dessa arter har stora utbredningar på Stora Alvaret och påverkan på arternas bevarandestatus anses vara negligerbart (Länsstyrelsen Kalmar län 2002). Natura 2000-området omfattar en ansenlig yta och flera andra verksamheter förekommer inom området. Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 5 av 15
Karta 1. Visar de planerade vindkraftverken och deras placering i förhållande till Natura 2000-området Stora Alvaret. Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 6 av 15
Miljön där vindkraftverken planeras En inventering av fågel- och markbundna naturvärden har genomförts i området där etablering av vindkraft planeras. I rapporten från inventeringen (Inventering vid kalkbrottet i Degerhamn av fågel 2010 och naturvärden 2011) står följande skrivet om området: Naturvärdesinventeringen visar att området där anläggning av vindkraftverk planeras innehåller mindre partier med höga naturvärden. De markytor med högst naturvärde ligger inom det angränsande Natura 2000-området, Stora Alvaret. Nära det sydligaste vindkraftverket finns naturtypen kalkhällmark (6280) och nära ett av de mellersta vindkraftverken (nr 3) finns naturtypen fuktäng (6410). Området är till stora delar redan exploaterat genom storskalig stenbrytning och intensivt jordbruk. Om anläggandet av vindkraft planeras så att redan exploaterade ytor och befintliga vägar används så bedöms påverkan på områdets naturvärden bli liten. Ecocom bedömer att en exploatering som tar hänsyn till föreslagna rekommendationer kommer att vara ekologiskt hållbar och inte medföra några långsiktiga effekter på markbundna naturvärden. Nedan följer en kort beskrivning av marken vid respektive planerat vindkraftverk samt förhållandet till Natura 2000-området. För mer information se rapporten Inventering vid kalkbrottet i Degerhamn av fågel 2010 och naturvärden 2011. Vindkraftverk 1 Vidkraftverk 1 är planerat på odlad åkermark som ingår i ett större sammanhängande jordbruksområde. Avståndet till Natura 2000-området är 150 m. Området mellan vindkraftverk och Natura 2000-område utgörs av odlad åkermark. Ett dike går i gränsen mellan åker och Natura 2000-område. Etableringen av vindkraftverk 1 kommer inte att beröra mark inom Natura 2000-områdets gränser. Vindkraftverk 2 Vindkraftverk 2 är planerat på odlad åkermark som ingår i ett större sammanhängande jordbruksområde. Avståndet till Natura 2000-området är cirka 7 m. Fuktäng med blåtåtel eller starr (6410) är, enligt Ecocoms inventering 2011, den naturtyp som är belägen närmast det planerade vindkraftverket. Avståndet till naturtypen är cirka 25 m. Området mellan vindkraftverk och Natura 2000-område utgörs av odlad åkermark. Ett dike går i gränsen mellan åker och Natura 2000-område. Etableringen av vindkraftverk 2 kommer inte att beröra mark inom Natura 2000-områdets gränser. Vindkraftverk 3 Vindkraftverk 3 är planerat på betesmark, omedelbart norr om en grusväg. I Ecocoms inventering 2011 klassades denna del av betesmarken som annan naturtyp och bedömdes sakna särskilda naturvärden. Avståndet till Natura 2000-området är cirka 5 m. Fuktäng med blåtåtel eller starr (6410) är, enligt Ecocoms inventering 2011 den naturtyp, som är belägen närmast det planerade vindkraftverket. Avståndet till naturtypen är cirka 15 m. Gränsdragningen mellan fuktäng och annan naturtyp utgörs inte av en tydlig skillnad i vegetationen. Med ökande avstånd från grusväg och åkermark minskar den negativa påverkan i fuktängen och de hävdgynnade arterna blir allt mer dominerande. Fuktängen (6410) är förhållandevis artfattig och några rödlistade arter påträffades inte. På längre avstånd från vägen (200 m >) ökar artrikedomen och här finns rödlistade arter som t ex hartmansstarr. Alldeles söder om grusvägen är kalkbrottets gamla delar belägna, där någon brytning ej längre förekommer. Grusvägen leder ner till den aktiva delen av kalkbrottet. För att minimera påverkan på fuktängen ska vindkraftverket placeras så nära grusvägen som möjligt. Etableringen av vindkraftverk 3 kommer att beröra mindre delar inom Natura 2000- områdets gränser. Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 7 av 15
Vindkraftverk 4 Vindkraftverk 4 är beläget i den del av kalkbrottet där det inte sker någon aktiv brytning. I denna del av kalkbrottet är landskapet halvöppet, med blottad berggrund och utspridda små kullar, bevuxna med buskar och träd. Några byggnader står längs grusvägen som går i nordsydlig riktning. Avståndet till Natura 2000-området är 330 m. Området mellan vindkraftverk och Natura 2000-område utgörs av övergivet kalkbrott. Etableringen av vindkraftverk 4 kommer inte att beröra mark inom Natura 2000-områdets gränser. Vindkraftverk 5 Vindkraftverk 5 är beläget i den del av kalkbrottet där det inte sker någon aktiv brytning. I denna del av kalkbrottet är landskapet öppet och marken domineras av blottad berggrund med lite vegetation. Avståndet till Natura 2000-området är 400 m. Området mellan vindkraftverk och Natura 2000-område utgörs av övergivet kalkbrott. Etableringen av vindkraftverk 5 kommer inte att beröra mark inom Natura 2000-områdets gränser. Vindkraftverk 6 Vindkraftverk 6 är planerat vid en grusväg inne i kalkbrottsområdet, men i en relativt opåverkad del av kalkbrottet. Ecocoms inventering visar att vindkraftverket är beläget på gränsen mellan mark utan särskilda värden och naturtypen kalkhällmark (6280). Igenväxning och störning gör att naturtypen inte bedöms som fullgod. Avståndet till Natura 2000-området, som här består av naturtypen kalkhällmark (6280), är cirka 45 m. Området mellan vindkraftverk och Natura 200-område utgörs av kalkhällmark som håller på att växa igen. Åt öster är det 60 m till den ca 15 höga branten som leder ner till en av dammarna i den aktiva delen av kalkstensbrottet. Etableringen av vindkraftverk 6 kommer inte att beröra mark inom Natura 2000-områdets gränser. Påverkan på Natura 2000-området Ingående naturtyper Resultatet från Ecocoms inventering tillsammans med GIS-skikt från Jordbruksverkets databas över ängs-och betesmarksinventeringen, TUVA, ger en bild av vilka naturtyper som finns närmast vindkraftparken. TUVA är emellertid inte heltäckande och uppgifter saknas för området söder om vindkraftsparken (Albrunna naturreservat). De naturtyper som påträffas i Natura 2000-området närmast vindkraftparken är kalkhällmark (6280) och fuktäng (6410). Ytterligare naturtyp anträffas som närmast 390 m nordöst om vindkraftverk 1, i form av en liten yta kalkgräsmark (6210). Söder om vindkraftparken, på Albrunna alvar, bedöms det utifrån inventeringsresultaten och kartbilden som troligt att stora delar utgörs av kalkhällmark. Bedömningen görs, att risk för påverkan endast föreligger på naturtyperna kalkhällmark (6280) och fuktängar (6410). För att bedöma risken för påverkan har utgångspunkten varit bevarandeplanens beskrivningar, bevarandemål samt hot för dessa naturtyper. Viktigt för god bevarandestatus av fuktängar med blåtåtel eller starr (6410) Viktigt för god bevarandestatus av fuktängar med blåtåtel eller starr (6410), enligt Bevarandeplanen, är oförändrad eller ökande areal samt årlig hävd. Frekvensen av negativa indikatorarter får inte överstiga 5%. Krontäckningen av träd och buskar som vuxit upp i välhävdade landskap ska vara mellan 0-30%. Täckningsgraden av vedartad igenväxningsvegetation får inte överskrida X% av den totala arealen. Den registrerade arealen ska ha en ostörd hydrologi. Minst 3 av de typiska kärlväxtarterna (t ex slankstarr, ängsnycklar, tätört, majviva, älväxing, ängsvädd eller blodrot) ska förekomma i 60% av Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 8 av 15
provytorna. Minst 3 av de typiska fågelarterna (t ex enkelbeckasin, gulärla, tofsvipa och rödbena) ska ha sin förekomst och utbredning i området. Viktigt för god bevarandestatus av kalkhällmark (6280 ) Viktigt för god bevarandestatus av kalkhällmark (6280 ), enligt Bevarandeplanen, är oförändrad eller ökande areal samt årlig hävd. Frekvensen av negativa indikatorarter får inte överstiga 5%. Krontäckningen av träd och buskar som vuxit upp i välhävdade landskap ska vara mellan 0-30%. Täckningsgraden av vedartad igenväxningsvegetation får inte överskrida X% av den totala arealen. Minst 3 av de typiska kärlväxtarterna (t ex alvargräslök, grusviva, bågsvingel, bergskrabba, såpört, backtimjan och dikesveronika) ska förekomma i 60% av provytorna. Förekomst och utbredning av de typiska fågelarterna ljungpipare och storspov ska bibehållas eller öka. Bild 2. Visar området där vindkraftverk 3 är planerat att etableras. Till höger i bilden går grusvägen och längst till höger skymtar kanten av kalkstensbrottet. Något till vänster i bilden går den otydliga gränsen mellan fuktäng (6410) och annan naturtyp. Påverkan på naturtyperna i Natura 2000-området Påverkan på vegetation och strukturer Etableringen av vindkraft vid kalkstensbrottet i Degerhamn kommer att ske utanför Natura 2000-områdets gränser, men ett vindkraftverk (nr 3) kommer att ha direkt påverkan på mark inom Natura 2000-området. Vindkraftverk 3 är planerat att anläggas cirka 5 m utanför Natura 2000-området. Fundament och omgivande slänter kommer dock att kräva ett visst utrymme, vilket direkt kommer att påverka Natura 2000-området. Högst 0,2 ha inom Natura 2000-området kommer att bli påverkat av fundament, slänter och eventuella markskador. Enligt Ecocoms inventering är detta område till största del inte någon natura-naturtyp och hyser inte heller Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 9 av 15
några andra särskilda naturvärden. Naturtypen fuktäng (6410) är belägen cirka 15 m från den planerade verksplaceringen och kan till mycket liten del komma att bli direkt påverkad av etableringen av vindkraftverk 3. Den direkta påverkan på naturtypen fuktäng (6410), i form av fundament, slänter och eventuella markskador beräknas högst vara 0,05 ha. En viktig faktor vid påverkansbedömningen är att det vid inventeringen konstaterades att denna del av fuktängen (6410) var förhållandevis artfattig samt att några rödlistade arter inte påträffades. Viktigt för god bevarandestatus för fuktäng är att hydrologin är ostörd. Hydrologin vid vindkraftverk 3 är redan i stor omfattning störd, framförallt eftersom kalkstensbrottet endast är beläget cirka 40 m söder om verksplaceringen. Det öppna brottet är omfattande och utgör en påverkan på omgivande marker, se avsnittet Verksamhet inom Natura 2000-området. Även den uppbyggda grusvägen har troligen en hydrologisk påverkan på omgivande mark. Närheten till grusvägen medför dock att någon ny väg inte behöver anläggas till vindkraftverk 3. Den hydrologiska störning som anläggandet av vindkraftverk 3 kan utgöra bedöms därför inte försämra bevarandestatusen för fuktängen. Det kan också tilläggas att fuktängen innefattar ett flertal grävda diken som går genom naturtypen i öst-västlig riktning. Vindkraftverk 3 bedöms inte påverka förekomsten av negativa indikatorarter eller typiska kärlväxter i sådan omfattning att bevarandestatusen försämras. De två nordligaste vindkraftverken, 1 och 2, kommer att anläggas på åkermark. Mellan åkermarken och Natura 2000-området finns ett grävt dike, vilket minskar det hydrologiska utbytet mellan områdena. Närmaste natura-naturtyp, fuktäng (6410), är belägen 15-20 m in i Natura 2000-området. Anläggandet av vindkraftverk 1 och 2 bedöms inte ha någon negativ påverkan på fuktängens bevarandestatus. För att anlägga vindkraftverk 1 och 2 kommer vägar att behöva etableras. Vägarna kommer att etableras på åkermarken och bedöms inte påverka fuktängens bevarandestatus. Vindkraftverk 4 och 5 kommer att etableras i centrum av kalkstensbrottet. Avståndet (300 och 420 m) från Natura 2000-området bedöms som tillräckligt för att påverkan på naturtypernas bevarandestatus kan anses som osannolik. Det sydligaste vindkraftverket, 6, är beläget cirka 45 m från Natura 2000-området, som här utgörs av naturtypen kalkhällmark (6280). Avståndet bedöms som tillräckligt för att inte någon påverkan på naturtypens vegetation ska uppkomma. Kalkbrottets djupa del är belägen 60 m öster om vindkraftverk 6. Liksom för vindkraftverk 3 bedöms den hydrologiska påverkan som kalkbrottet utgör på Natura 2000-området vara så betydande att påverkan från etableringen av vindkraftverk 6 ej kommer att ha någon ytterligare effekt på Natura 2000- områdets hydrologi. Befintlig väg kommer användas och någon ny väg behöver inte anläggas vid vindkraftverk 6. Påverkan på typiska fågelarter De tre nordligaste vindkraftverken är belägna cirka 15, 25 och 150 m från naturtypen fuktäng (6410). Typiska fågelarter som förekommer i denna naturtyp är t ex enkelbeckasin, gulärla, tofsvipa och rödbena. Vid Ecocoms fågelinventering 2010 konstaterades att gulärla häckade i närområdet, dock inte i Natura 2000-området. Tofsvipa och rödbena observerades i området under häckningstid, men någon häckning konstaterades inte. Det får betraktas som troligt att dessa arter tidvis förekommer i fuktängen, även om de inte häckar här. Det sydligaste vindkraftverket är beläget cirka 45 m från naturtypen kalkhällmark (6280). Typiska fågelarter som förekommer i denna naturtyp är ljungpipare och storspov. Vid inventeringarna under 2010 (Ecocom. 2010 & Friberg. 2010) framkom inte någon information om häckande storspov i detta område. Däremot konstaterades flera par ljungpipare på alvarområdet längre åt sydöst (Friberg. 2010). Det är även troligt att ljungpipare häckar söder om vindkraftverk 6, det är dock osäkert hur nära. De nämnda typiska arterna tillhör grupperna vadare och tättingar, vilka normalt inte bedöms som riskgrupper för kollision med vindkraftverk. Huruvida arterna kan komma att påverkas negativt genom störning från vindkraftverken är svårt att säkert uttala sig om. Det har dock visat sig att störning av häckande fåglar i öppna landskap är relativt ovanligt och Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 10 av 15
många arter häckar nära vindkraftverk. De flesta häckande fåglar undviker inte vindkraftverk, men vissa vadare tycks undvika vindkraftverk (Green 2010). De aktuella vindkraftverken planeras i öppen mark och risken för störning bör följaktligen betraktas som relativt liten, men en viss störningsrisk kan finnas för vadare. För ljungpipare har man i skotska studier kunnat fastställa att arten undviker närområdet kring vindkraftverk och man rekommenderar en skyddszon på minst 200 m (Pearce-Higgins m fl 2008). En större brittisk undersökning har försökt utreda om häckfågelfaunan är annorlunda nära större vindkraftsparker jämfört med liknande områden utan vindkraft. Inom en 500-meters radie från vindkraftverken indikerades densiteten häckfåglar minska med 15-53%. Ormvråk, blå kärrhök, ljungpipare, storspov, enkelbeckasin och stenskvätta uppvisade störst påverkan (Daniel Bengtsson, SOF, skriftl. 2010). Vid Kastlösa, på Öland, uppfördes 1998 en kustnära vindkraftpark med 16 verk. Häckfågelfaunan på Ölands sjömarker har under 1988-2008 inventerats av Länsstyrelsen Kalmar län. I inventeringen ingår sjömarken Eckelsudde - Bjärby, av många betraktat som en av västra Ölands mest värdefulla fågellokaler. Vindkraftparkens fem västligaste verk är belägna på eller gränsar till den inventerade sjömarken. I rapporten från inventeringen går det att utläsa att fågelfaunan på sjömarken med uppförda vindkraftverk utvecklats likt den på övriga sjömarker på Öland 1988 2008 (Wallin m fl 2009). Detta trots att den nuvarande vindkraftparken om 16 verk uppfördes 1998. Det beskrivna exemplet i Kastlösa indikerar att vindkraftverk kan ha en låg påverkan på häckfågelfaunan i öppna marker. I fuktängen (6410) i närheten av vindkraftverk 1, 2 och 3 finns inte några observationer av häckande vadare. Störningsrisken på häckande typiska fågelarter i fuktängen bedöms som låg. Däremot bedöms det finnas en risk att typiska fågelarter av gruppen vadare, som födosöker eller tillfälligt uppehåller sig i fuktängen, kommer att påverkas negativt av störning från vindkraftverken. Kalkhällmarken (6280) söder om vindkraftverk 6 hyser sannolikt häckande ljungpipare. Ljungpipare kräver öppna marker för att häcka, ofta 30 ha öppen mark. Reviren kan vara 10 ha eller större (Blank 2004). Med tanke på att ljungpiparen vill ha öppen mark runt sin häckning är det troligt att arten inte häckar i närheten av vindkraftverk 6 som står i kalkbrottet, där det växer både träd och buskar. Med den rekommenderade skyddszonen på 200 m runt vindkraftverk för ljungpipare (Pearce-Higgins m fl 2008) som utgångspunkt görs bedömningen att vindkraftverk 6 genom störning kan försämra habitatet i det närmaste reviret. Då artens revir är relativt stora (minst 10 ha) bedöms det dock inte som troligt att habitatförsämringen kommer att få effekt på antalet häckande ljungpipare. Påverkan på arter enligt fågeldirektivets bilaga 1 Beskrivningar av arterna och deras levnadsmiljö är hämtade från Bevarandeplanen för Natura 2000-området Stora Alvaret. För vindkraftparkens påverkan på fåglar som tillfälligt uppehåller sig i området och för påverkan på fågellivet generellt hänvisas till rapporten Inventering vid kalkbrottet i Degerhamn av fågel 2010 och naturvärden 2011. A007 Svarthakedopping Arten svarthakedopping häckar i små fisktomma vatten, vilket är en miljö som inte bedöms finnas i den berörda delen av Natura 2000-området. Arten påträffades inte heller vid fågelinventeringarna 2010. Vindkraftparken bedöms inte ha någon negativ påverkan på förekomsten av arten inom Natura 2000-området. Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 11 av 15
A084 Ängshök Ängshök häckar i tokbestånd och agyrar. Den födosöker över öppen mark. I Ecocoms rapport, Inventering vid kalkbrottet i Degerhamn av fågel 2010 och naturvärden 2011, utreds hur ängshök kommer att påverkas. Rapportens slutsats angående ängshök är För ängshök innebär vindkraftsetableringen förminskat jaktrevir, men placeringen påverkar troligen inte de häckande ängshökarna negativt i någon större utsträckning. A140 Ljungpipare Det finns risk att vindkraftverk 6 genom störning kan försämra habitat för ljungpipare i det närmaste reviret åt söder (Albrunna alvar). Då artens revir är relativt stora (minst 10 ha) bedöms det inte som troligt att habitatförsämringen kommer att få effekt på antalet häckande ljungpipare. A098 Stenfalk Arten stenfalk observerades ej under häckningstid vid de inventeringar som genomfördes 2010. En observation gjordes under flyttningsperioden hösten 2010. Det finns inte några observationer som tyder på att häckande stenfalk finns närheten av de planerade vindkraftverken. A151 Brushane Arten brushane häckar på strandängar och vid våtmarker. Lämplig häckningsmiljö bedöms inte förekomma i den berörda delen av Natura 2000-området. Arten påträffades inte heller vid fågelinventeringarna 2010. Vindkraftparken bedöms inte ha någon negativ påverkan på förekomsten av arten inom Natura 2000-området. A197 Svarttärna Arten svarttärna häckar i grunda alvarsjöar. Lämplig häckningsmiljö bedöms inte förekomma i den berörda delen av Natura 2000-området. Arten påträffades inte heller vid fågelinventeringarna 2010. Vindkraftparken bedöms inte ha någon negativ påverkan på förekomsten av arten inom Natura 2000-området. A127 Trana Tranan häckar på sanka sjö- eller havsstränder, på myrar, i öppna kärr, vid större slättsjöar samt i andra våtmarker. Lämplig häckningsmiljö bedöms inte förekomma i den berörda delen av Natura 2000-området. Vid fågelinventeringarna 2010 gjordes inte några observationer som tyder på att arten häckar i den berörda delen av Natura 2000-området. Under höstinventeringen observerades dock ett stort antal av flyttande tranor. Vindkraftparken bedöms inte ha någon negativ påverkan på häckande trana inom Natura 2000-området. A246 Trädlärka Vid fågelinventeringarna 2010 gjordes inte några observationer av arten trädlärka under häckningstid. Vindkraftparken bedöms inte ha någon negativ påverkan på förekomsten av arten inom Natura 2000-området. A224 Nattskärra Den vanligaste häckningsmiljön för nattskärran är gles, luckig tallskog på sandig mark eller hällmarker. Ofta häckar den i sådana skogar i direkt anslutning till små hyggen, gläntor, brandfält eller torra impediment. På Alvaret häckar den i anslutning till träddungar och igenvuxna enbuskmarker. Nattskärran livnär sig huvudsakligen på större nattflygande Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 12 av 15
insekter i öppna områden som gläntor, över mossar, på kalhyggen, i kraftledningsgator och längs skogsomgärdade vägar. Födosöken kan ske uppemot 5 km bort från häckningsplatsen. Arten påträffades inte vid fågelinventeringar 2010. Detta betyder inte att arten saknas i området eftersom den är nattaktiv och inventeringarna utfördes under dagtid. Det är möjligt att arten födosöker i området där vindkraftverken planeras. Nattskärrans nattliga vanor gör dem svårstuderade ur ett vindkraftsperspektiv men hittills verkar inte dödade fåglar ha påträffats i Sverige (Ahlén 2010). I en sammanställning av fåglar funna under vindkraftverk i Tyskland, som omfattar 865 dödade fåglar, hade inte nattskärra påträffats (Dürr 2009). Avsaknaden av vindkraftsdödade fynd av nattskärra indikerar att arten inte är en riskart för kollision. Den allmänna meningen bland ornitologer tycks vara att nattskärra främst födosöker i trädtoppshöjd och lägre, vilket också talar för att risken för kollision med rotorbladen är låg. Den aktuella vindkraftsetableringen bedöms inte utgöra något konkret hot mot nattskärra i Natura 2000-området. Det kan dock inte uteslutas att en viss kollisionsrisk föreligger. A307 Höksångare Höksångaren lever främst i buskrika naturbetesmarker (på alvar, strandängar och skärgårdsöar). Vid fågelinventeringarna 2010 konstaterades att området hyser ett stort antal häckande par av höksångare. Vindkraftparken kommer inte att innebära habitatförlust för arten inom Natura 2000-området och troligen inte heller utanför detta. Vindkraft tycks inte innebära någon större störningseffekt eller kollisionsrisk för småfåglar (Green 2010). Vindkraftparken bedöms således inte ha någon betydande negativ påverkan på förekomsten av arten inom Natura 2000-området. A338 Törnskata Törnskatan häckar på öppna marker (främst jordbruksmark, men även kalhyggen) med rik insektsförekomst på varma, solbelysta lokaler. Vid fågelinventeringarna 2010 konstaterades att området hyser flera häckande par av törnskata. Vindkraftparken kommer inte att innebära habitatförlust för arten inom Natura 2000-området och troligen inte heller utanför. Vindkraft tycks inte innebära någon större störningseffekt eller kollisionsrisk för småfåglar (Green 2010). Vindkraftparken bedöms därför inte ha någon betydande negativ påverkan på förekomsten av arten inom Natura 2000-området. A466 Sydlig kärrsnäppa Arten är knuten till öppna och blöta gräsmarker och är i Sverige numera nästan enbart knuten till kortbetade havsstrandängar. Lämplig häckningsmiljö bedöms inte förekomma i den berörda delen av Natura 2000-området. Arten påträffades inte heller vid fågelinventeringarna 2010. Vindkraftparken bedöms inte ha någon negativ påverkan på förekomsten av arten inom Natura 2000-området. Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 13 av 15
Påverkan på arter ingående i habitatdirektiv och rödlista De arter som ingår i habitatdirektivet presenteras under rubriken Bevarandevärden inom Stora Alvaret. Den enda risk som föreligger för dessa arter bedöms vara habitatförstöring. Bedömningen görs att det är endast vid vindkraftverk 3 som risken finns för att arternas habitat förstörs, eftersom detta är den enda plats där en direkt påverkan på Natura 2000- området kan bli aktuell. Vid naturvärdesinventeringen 2011 påträffades inte någon av arterna i området (Ecocom 2011). Vindkraftparken bedöms inte ha någon betydande negativ påverkan på förekomsten av dessa arter inom Natura 2000-området. För rödlistade arter (fåglar undantaget) i bilaga 2 i Bevarandeplanen för Natura 2000- området Stora Alvaret gäller samma resonemang och slutsatsen är att vindkraftparken inte bedöms ha någon betydande negativ påverkan på förekomsten av dessa rödlistade arter inom Natura 2000-området. Det ska dock tilläggas att flera av arterna inte specifikt eftersöktes vid naturvärdesinventeringen t ex inom grupperna skalbaggar, svampar, spindlar och mossor. Särskilda åtgärder för bevarandet av Natura 2000-områdets värden Vindkraftverk 3 kommer att placeras så nära som möjligt intill den grusväg som går söder om Natura 2000-området. Anläggandet kommer att planeras så att grusvägen kan användas som kranplats. Om ytterligare hårdgjord yta behövs vid vindkraftverket kommer området söder om grusvägen att användas. På detta sätt minimeras påverkan på Natura 2000-området. Den direkta påverkan på naturtypen fuktäng (6410), i form av fundament, slänter och eventuella markskador beräknas högst vara 0,05 ha. Det är troligt att denna yta blir ännu mindre. Slutsats Vindkraftverken kommer främst att anläggas på åkermark eller mark som tidigare exploaterats genom storskalig kalkstensbrytning i en intensivt odlad bygd. Mycket kraftig påverkan i form av kalkbrytning existerar redan i området, vilket är en viktig orsak till att området är lämpligt för vindkraft. Den påverkan som vindkraft kan ha på naturvärden kommer i det aktuella fallet bara delvis att få effekt, eftersom många naturvärden redan är utsatta för större påverkan från kalkbrottet än den påverkan vindkraften åstadkommer, t ex hydrologisk påverkan. Att anlägga vindkraft i områden som redan är utsatta för kraftig exploatering och påverkan är dessutom att föredra framför att anlägga vindkraft i mer opåverkade områden. En etablering av vindkraft kommer att påverka naturtypen fuktängar (6410) genom att högst 0,05 ha av arealen försvinner eller försämras. Den del av fuktängen som påverkas är förhållandevis artfattig och utan rödlistade arter. Det finns även en risk att naturtypens typiska vadararter, som födosöker eller tillfälligt uppehåller sig i området, kan störas av vindkraftverken. Aktuella arter är t ex tofsvipa, enkelbeckasin och rödbena, varav inte någon är rödlistad. Vid fågelinventeringen har det inte gjorts några observationer som tyder på att de typiska arterna häckar i den aktuella fuktängen. Ljungpipare är en typisk fågelart för kalkhällmarker och en art som ingår i fågeldirektivets bilaga 1. Arten häckar i Natura 2000-området söder om vindkraftverk 6 (Albrunna alvar). Etablering av vindkraftverk 6 kan eventuellt försämra habitatet i det närmaste reviret, det är dock inte troligt att antalet häckande ljungpipare påverkas. Bedömningen görs att etablering av vindkraft inte kommer att skada naturtypen fuktängar med blåtåtel eller starr (6410) på Stora Alvaret som helhet. Bedömningen grundar sig på att den berörda arealen är ytterst begränsad i jämförelse med naturtypens areal inom Natura 2000-området. Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 14 av 15
Bedömningen görs att etablering av vindkraft inte kommer att påverka bestånden av fågelarter typiska för naturtyperna fuktängar med blåtåtel eller starr (6410) eller kalkhällmarker (6280) på Stora Alvaret som helhet. Rovfåglar nämns ofta som en fågelgrupp som riskerar att kollidera med vindkraft. I Natura 2000-området finns de hotade rovfåglarna ängshök och havsörn. Information om avstånd till närmaste häckningar och arternas flygvägar ligger till grund för bedömningen att etablering av vindkraft inte kommer att påverka bestånden av ängshök och havsörn i Natura 2000- området som helhet. Detta gäller även övriga fåglar ingående i fågeldirektivets bilaga 1 som enligt bevarandeplanen förekommer i Natura 2000-området. I rapporten Inventering vid kalkbrottet i Degerhamn av fågel 2010 och naturvärden 2011finns förslag på åtgärder som kan främja Natura 2000-områdets fågelvärden. En etablering av vindkraftverken kan även på lång sikt gynna bevarandet av Natura 2000- området. Verksamheten kommer årligen att producera cirka 45 GWh elenergi. Detta innebär att utsläppen av koldioxid minskas med 36 000 ton, om den ersätter kolkondensel som normalt är marginalel. Det skulle också innebära en utsläppsreducering om 54 respektive 45 ton av de svavel- och kvävedioxid. En etablering av vindkraftverken utgör också en möjlighet för Cementa-fabriken i Degerhamn att täcka halva sitt elbehov med förnyelsebar energi. Energimyndighetens planeringsmål för vindkraft till 2020 ligger på 30 TWh. Detta innebär en tiofaldig ökning från dagens 3 TWh (Energimyndigheten 2011). Vindkraftparken vid kalkbrottet i Degerhamn är en del i detta planeringsmål. Utbyggnaden av vindkraft är ett allmänt intresse som gynnar människors hälsa, säkerhet och miljö i ett långsiktigt perspektiv. Referenser Ahlén, I. 2010. Fågelarter funna under vindkraftverk i Sverige. Vår Fågelvärld 69 (4), 8-11. Ahlén, I. 2002. Fladdermöss och fåglar dödade av vindkraftverk. Fauna och Flora 97, 14-22. Blank, H. 2004. Fågellivet på skyddade myrmarker i Jönköpings län. Länsstyrelsens meddelandeserie 2004:42 Cementa 2002. Rapport ingående i Miljökonsekvensbeskrivning för utökad brytning av kalksten och framtida täktansökan inom Natura 2000-område. 2002-02-20. Dürr, T. 2009. Opublicerad sammanställning av 865 fynd av döda fåglar från stora delar av Tyskland. Ecocom 2011. Inventering vid kalkbrottet i Degerhamn av fågel 2010 och naturvärden 2011 Energimyndigheten. 2011. www.energimyndigheten.se. 2011-08-03. Friberg, G. 2010. Sammanfattande resultat av häckfågelinventering avseende Cementas täktområder.degerhamn Green, M., 2010. Presentation på konferensen; Vindkraftsforskning i fokus 2010, Göteborg 2010-11-24. Länsstyrelsen Kalmar län. 2002. Bevarandeplan för Natura 2000-området Stora Alvaret. 2011-08-01. www.lansstyrelsen.se/kalmar Länsstyrelsen Kalmar län. 2006. Beslut för Tillstånd enligt miljöbalken till täktverksamhet på fastigheterna Ventlinge 7:62 och 7:79, Mörbylånga kommun. 2006-08-17. Pearce-Higgins, J.W., Stephen, L., Langston, R.H.W. & Bright, J.A. 2008. Assessing the cumulative impact of wind farms on peatland birds: a case study of golden plover Pluvialis acricaria in Scotland, Mires and Peat 4, 2008/9:1-13. Wallin, M., Wallin, K. & Truvé, J. 2009. Fågelfaunan på Ölands sjömarker inventeringar 1988 2008. Länsstyrelsens meddelandeserie 2009:08 Sveriges ornitologiska förening. 2009. Sveriges Ornitologiska Förenings policy om vindkraft. Tillståndsprövning Natura 2000-område Stora Alvaret Sida 15 av 15