Utan tillsatsämnen. Brita Jern

Nr 4 2014

Brita Jern Utan tillsatsämnen Många mänskor i dag tänker noga på vad de äter och försöker i det längsta undvika att äta ohälsosamt. Ohälsosam mat kännetecknas av stora mängder livsmedelsfärger och artificiella aromämnen, tillsatsämnen som blivit allt vanligare i takt med att mer och mer mat är industriellt framställd. Matens hållbarhet förbättras av vissa tillsatsämnen. Men de allra flesta tillsatsämnen har till uppgift att förhöja matens smak och färg eller att påverka dess konsistens. De har alltså satts till bara för utseendets och färgens skull, för att göra produkten attraktivare. Många mänskor tycker att de är onödiga och kanske rentav skadliga. Därför föredrar många i stället helt ren mat, till exempel bröd gjort på mjöl, vatten och salt, utan tillsatsämnen. Också i den kristna tron är det viktigt att inte blanda in tillsatsämnen. Vi ska inte späda ut Bibelns ord med egna tolkningar och teorier, utan ta emot det som det är. Vi får lita på att det som står i Bibeln är det som Gud vill säga oss. Guds ord är något enastående som varken ska plagieras, ersättas eller drygas ut. Därför ska vi i kristen undervisning inte ge andra texter samma status som de bibliska texterna. Guds ord och Guds Ande hör intimt ihop, därför är Guds ord unikt. Gud helige Ande gör bibelordet levande, och det har just den effekt på oss mänskor som Gud har tänkt ut. Varför skulle någon ha behov av att sätta något till Bibelns ord? Kanske får vi inte Bibelns ord att gå ihop med våra egna tankar, eller med hur vi upplever verkligheten. Eller kanske vi inte tycker om det som Guds ord säger till oss. Oberoende av hur obekvämt Guds ord känns, får vi ta emot det som Guds 2

budskap till oss. Ibland måste Gud förmana, men också det får vi ta till oss. Det gör Gud av kärlek till oss. Där Guds ord har drygats ut, kan något låta förvillande likt Guds ord, men på vissa avgörande punkter leder det oss vilse, bort från sanningen. Sådant kan vi hitta i böcker, i utläggningar eller i ställningstaganden där bibliska sanningar blandas ihop med sådant som avviker från Bibeln. Andra igen försöker göra det kristna budskapet attraktivare genom att framföra det som de tror att folk vill höra. Att Gud är nådig och kärleksfull förkunnas då utförligt, medan Guds helighet och hans krav på rättfärdighet tonas ned. Ibland utlovas rentav sådant som inte har något stöd i Bibeln, till exempel en andra chans efter döden. Mary, Hummer och Nicholas gläder sig över skörden av grönkål, sukuma, på Atemo missionsstation. Foto Ingrid Jern ISSN 1798-0836 Salamu är tidningen med senaste nytt och med information om SLEF:s Kenyamission. Salamu är swahiliordet för hälsning. Utgivare: Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland r.f. Årgång: 35 Salamu utkommer med fyra nummer/år och sänds gratis till alla intresserade. Prenumerationer samt adressändring: (06) 357 6500, salamu@slef.fi Redaktör: Brita Jern Layout och prepress: Beatrice Nyholm Pärmbild: Två barn som ska och tvätta till floden. Foto: Ingrid Jern Tryck: Oy Fram Ab, Vasa 2014 Svenska lutherska Evangeliföreningen i Finland rf. www.slef.fi, slef@slef.fi Vasakansliet Hemlandsverksamhet, Mission och SLEF-Media Korsholmsesplanaden 2 FI-65100 Vasa telefon: (06) 357 6500 fax: (06) 357 6501 Missionsledare Brita Jern telefon (06) 357 6515 e-post: brita.jern@slef.fi Helsingforskansliet Ekonomi Skarpskyttegatan 13 A 3 FI-00120 Helsingfors telefon: (09) 6811 560 fax: (09) 6811 5611 Inbetalningar: Kontonummer IBAN: FI 4540 5511 2000 2096 BIC: HELSFIHH. Ange som meddelande YM samt din egen församling. Insamlingstillstånd: Finland: Nr 2020/2013/2674 1.1.2014 31.12.2015, Åland: Nr ÅLR 2013/8787 1.1 31.12.2014 Trycksak 3

Inte heller när vi mänskor kommer inför Gud, lönar det sig att försöka med några tillsatsämnen. Där är det Jesus, och bara han, som gäller. Att delvis lita till Jesus och delvis till sina böner, sin ånger eller sin lydnad är att bygga sin tro på tillsatsämnen. Att komma inför Gud utan tillsatsämnen är att helt och fullt förlita sig på Jesus. Det är att komma till Gud i Jesu namn, och i förtröstan på Jesus lita på att han genom sin korsdöd gjort oss himladugliga. Det här är inte så lätt, för så länge vi lever här på jorden är vi samtidigt en gam- mal och en ny mänska, där den gamla mänskan inte är intresserad av Jesus. Vår nya mänska får sin näring av evangeliet om Jesus. Därför ska vi varje dag söka oss till Guds ord med bön om att Guds Ande på nytt och på nytt förklarar evangeliet för oss. Det sägs att hungern är den bästa kryddan. För en hungrig syndare smakar det rena evangeliet om Guds nåd i Jesus Kristus ljuvligt. Och hållbarheten är oslagbar. Inte ens till den behövs det några tillsatsämnen. Himmel och jord ska förgås, men Guds ord ska aldrig förgås. Foto Marianne Sandström Mänskan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun. (Matt 4:4) 4

5 Foto Ingrid Jern

Mona Wallin Följ med Mona till yrkesskolan RYP! Imin arbetsbeskrivning som SLEF:s missionär i Kenya står bland annat om undervisning. Ni undrar säkert var jag undervisar i. Jo, jag har fått förmånen att undervisa i Health Care (hälsofostran) på kyrkans yrkesskola (RYP) här på Rukongo. Jag är utbildad sjuksköterska och tycker därför det passar mig bra. Inom samma ämne är det också passande att diskutera om kristen tro, etik och moral, och vad det innebär i vardagslivet. Frukta Herren och fly det onda. Det ska ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben. Ords 3:7b 8. Själv tror jag att det är viktigt att inse att man kan påverka sitt liv på många plan, och att det är viktigt att göra goda val. Mathjälp åt eleverna Exakt hur många elever som har betalt skolavgift detta läsår och som regelbundet är med på lektionerna kan jag i skrivande stund inte säga. Jag har ungefär 17 elever på årskurs 1 och 3 elever från årskurs 2 på mina lektioner. De övriga eleverna på de andra årskullen är ute på yrkespraktik. En del jobbar gratis och en del får lite fickpengar. Största delen av eleverna bor på skolan. De övriga promenerar från sina egna hem till och från skolan, eller så bor de hos någon släkting. Nuförtiden finns det ingen kock och ingen ledig matsal för eleverna. Därför kokar eleverna själva. Om man nu har matvaror att koka av. Ibland är det lite 6

si och så. För att förebygga en god hälsa är ju födointaget A och O, men hur skall pengarna räcka till att få i sig näringsrik mat? En tid var det så skralt så jag gav ut majsmjöl, omena (torkad fisk) och lök som mat-första hjälp. Första hjälp i undervisningssyfte Jag går ner till skolan varje torsdag morgon kvart före nio. Då har eleverna hunnit ha både morgonbön och kokat uji (välling) till morgonmål. Först av allt ställer vi i ordning lektionssalen. Det vill säga vi skuffar och drar bänkarna runt de megastora röda borden. Någon går till sysalen och hämtar några trästolar så att vi får tillräckligt med sittplatser. Sen sjunger vi tillsammans en sång och därefter börjar undervisningen. Läroplanen för årkurs 1 innehåller grundläggande kunskap om hur kroppen fungerar, vad som inverkar på en god hälsa, såsom hygien, motion, näring och dylikt. Jag undervisar också litet om de vanligaste sjukdomarna här, med tyngdpunkt på hur vi skall förhindra att bli sjuka. Prevention is better than cure är ett av mina motton, som jag tutar i dem. Följ med Mona till RYP! Foto Alf Wallin Grundläggande första hjälp vid sårbehandling, näsblödning och brännskador handlade våra två senaste lektioner om. Jag försöker göra mina lektioner så åskådliga som möjligt. På bilderna ser ni Amida förbinda såret på Claivs arm. 7

Hälsolektion på yrkesskolan RYP. Foton Mona Wallin Amida förbinder såret på Claivs arm. Alla eleverna fick en liten First Aid Kit (första hjälp-påse) med förbandsmaterial, desinfektionsmedel, plasthandskar och säkerhetsnål. De sänder ett varmt tack till deltagarna på Klippans seniorläger förra året som rullade förband av gamla lakan så att jag kunde ta med hit till yrkesskolan och dela ut åt alla elever. RYP:s framtid Yrkesskolan har i många år helt varit beroende av understöd från Finland och av er missionsvänner där. Men under året som 8

Eleverna har fått första hjälp-material. Foto Mona Wallin gått har skoldirektionen och lärarna försökt hitta nya vägar att utveckla skolan på. En anhållan har bland annat gjorts till kenyanska staten om att få ersättning för lärarlöner och eventuellt få fler lärare till skolan för framtida nya linjer. Ett positivt svar kom i form av att rektor Calistus lön från och med september kommer att betalas med statliga medel, därtill får skolan två nya lärarlöner! Så häromdagen kom Ibrahim från Rusinga till skolan för att se sin nya arbetsplats. Han är utbildad data-lärare och skall öppna en ny data-linje på RYP. Även en ny lärare i svetsning uppenbarade sig. Han kommer nu att jobba jämsides med rektorn, som har likadan utbildning. Förutom dessa lärarlöner ger staten också ett kännbart stöd till andra utgifter. Vad detta innebär för RYP-skolans framtid är ännu svårt att veta. Och hur skall man få fler elever till en skola med så många lärare? Och datorerna, varifrån ska de komma? Nu väntar vi med spänning på hur läget på skolan skall utvecklas. Ni får vara med i bön, inte bara i första hjälp syfte, utan regelbunden bön för vår kära skola här på Rukongo. Be om vishet att leda skolan på bästa möjliga sätt, och att den också i framtiden får förbli en yrkesskola med kristna värderingar! 9

Rut Åbacka Nytt arbetsområde och ett par församlingsbesök Ioch med min nya arbetsperiod har jag delvis fått nya uppgifter, eller egentligen inte nya uppgifter, utan nya geografiska områden att röra mig i. Det stift, Lake Diocese, där SLEF främst arbetar är indelat i fyra geografiska regioner, Western-regionen, Kisumu-regionen, Oyugis-regionen och Homa Bayregionen. Dessa regioner leds av koordinatorer. I början av september hade koordinatorn för Kisumu regionen, pastor Martin Orende, begärt att få komma och prata med mig. Hans ärende var att diskutera arbetet i hans region. De flesta, omkring 75 %, av de predikanter som arbetar i hans område, är outbildade så kallade hjälpare. Pastor Orendes bekymmer var närmast hur han skulle kunna ordna någon form av utbildning för dem. Vi diskuterade oss fram till att det är en budgetfråga, som skall godkännas av stiftet, även om det bara skulle gälla en veckokurs eller motsvarande. Stöd behövs Sedan pratade vi vidare om hur man kunde stöda arbetet i regionen. Jag erbjöd mig att åka runt med honom till de olika församlingarna för att besöka dem och undervisa på samma gång. Vi kom till att jag skulle prata med stiftsledningen för att få deras välsignelse för uppdraget. Det är viktigt att stiftet, under vars ledning vi ju närmast står, vet vad vi 10

håller på med. Någon dag senare träffade jag stiftssekreteraren Henry Kabasa Okombo och han blev mycket glad över mitt förslag. Efter det gjorde pastor Orende upp ett förslag, som sträcker sig fram årets slut, över hur vi skall besöka församlingarna. Hittills har vi besökt två församlingar. Det känns på många sätt uppmuntrande att få nya utmaningar. Två olika församlingar Det jag egentligen vill berätta om är ett veckoslut för en tid sedan, då jag hade möjlighet att besöka två församlingar i två olika regioner, en i de områden där jag rört mig mycket, och den andra i det område som delvis är nytt för mig. Det är mycket intressant att jämföra två församlingar i två olika regioner i samma stift. På lördagen var jag bjuden till Nyagowa församling i Oyugis-regionen för att undervisa på synoden, evangelifesten. Nyagowa är en av de äldsta församlingarna i luo-området. Där finns nu i många familjer tre generationer lutherska kristna, något som påverkar församlingsarbetet, men också samhället överlag. Här finns en klinik och här finns grundsko- Foton Helena Sandberg Lawrence Oliech, pensionerad länsman och f.d. predikant, deltar i diskussionen. Rut Åbacka undervisar i Nyagowa, pastor Jared Magero översätter. 11

la och gymnasium, alldeles i närheten av kyrkan. Andlig fostran har gått hand i hand med utbildning, sjuk- och hälsovård. Foton Helena Sandberg Det kristna äktenskapet Det var en härlig lördagförmiddag, då Helena Sandberg, Ingrid Jern och jag körde iväg. Jag skulle undervisa först klockan 14, men eftersom Helena och jag skulle vidare till Kisumu samma dag tyckte vi, att det var bra att vara ute i tid. Och eftersom vi var i tid fick jag undervisa redan på förmiddagen! Temat för undervisningen var Det kristna äktenskapet. Det är ett tema jag behandlat ofta och ur olika synvinklar. Nu blev det med koncentration direkt på vad Bibeln säger om äktenskapet. Det är så viktigt att vi går till Bibeln och läser vad som står där om olika saker och sedan jämför med det liv vi lever. Om vårt liv går emot det som Bibeln lär, måste vi fundera hur vi skall ändra på det. Om det är i överensstämmelse med Bibelns undervisning, får vi leva vidare, men också vara medvetna om att vi kan frestas till ett liv som inte är i överensstämmelse med Bibelns undervisning, och be om kraft och vishet att kunna leva rätt. Båda har sina utmaningar, men kanske det svåraste ändå är att helt ändra sitt levnadssätt. Kvinnogruppen i Nyagowa deltar med sång. Deltagare i synoden i Nyagowa. 12

Diskussion om medfruar Efter undervisningen blev det tid för diskussion och det som bland annat kom upp var hur man skall förhålla sig till en situation där den första frun inte kan föda barn och mannen därför tar en fru till. I en sådan diskussion är det viktigt att vara saklig. Först och främst bör man se vad Bibeln säger om att få barn. Enligt Bibeln skapades kvinnan som en hjälp, ett sällskap till mannen. Det var första prioritet. Gud såg att mannen var ensam och att han behövde en hjälp. (1 Mos 2:18) Gud sa också åt kvinnan och mannen efter att han hade skapat dem, att vara fruktsamma och föröka sig (1 Mos 1:27 28) Enligt Bibeln välsignade Gud dem. Barn är en välsignelse, en gåva, som Gud ger. En gåva kan man inte kräva eller ta till sig med våld. Det är en välsignelse från Gud. I och med syndafallet vet vi att bland annat sjukdom och död kom in i människans liv. Att adoptera barn Att inte kunna få barn är inte bara kvinnans fel. Rent medicinskt kan problemet lika väl finnas hos mannen. Jag tycker att det är viktigt att också ta fram sådana fakta. Det vill man väldigt sällan lyssna på. Det är kvinnan som får skulden och så tar mannen en fru till. Det är viktigt att diskutera alla aspekter i en kontext där barnen och familjens/släktens fortbestånd är så otroligt viktiga. Foto Helena Sandberg Pastor Martin Orende. Det blev också frågor om att adoptera. Det var många som ansåg att adoption inte är bra. I luospråket använder man för ordet adoptera ett uttryck som betyder att köpa ett barn, och därför anses det som något som inte är bra. Men det var också några som i dagens situation med så många föräldralösa barn i åtanke, kunde förklara hur viktigt det är att kunna adoptera. Faktiskt var det också någon som nämnde att vi ju som kristna är adopterade in i Guds familj. Då vi läser Bibeln och vårt förhållande till den äkta/rena kristna familjen hör egentligen bara judarna från början till den, men i dopet blev alla kristna adopterade in i Guds familj. Det är bra att kunna reda ut begrepp och ge människor tankar och funderingar att gå hem med, sådana tankar och funderingar som är grundade i Guds ord, Bibeln. Ändrade planer Efter en litet försenad lunch och fortsatt deltagande i synoden kom Helena Sand- 13

Deltagare i gudstjänsten i Kaloka. Deltagare i gudstjänsten i Kaloka. Foton Helena Sandberg glass och ett otroligt snabbt internet. Inför söndagen hade jag fått besked om att vi skulle besöka en ung, ny församling i Bondo Siaya i Kisumu-regionen. Men på grund av ett dödsfall i församlingen var de inte riktigt beredda att ta emot oss. Om det faktiskt var ett dödsfall eller om det var något annat som gjorde att de inte kunde ta emot, återstår bara att spekulera i. Men pastor Orende var snabb att omorganisera programmet så vi var med i gudstjänsten i Kaloka i stället. Den församlingen hade jag besökt en gång tidigare, så det var riktigt trevligt att träffa speciellt kvinnorna igen. berg och jag oss iväg och blev inte allt för sena till Kisumu. Vi fick en skön kväll i SLEF:s lägenhet i Milimani, då vi njöt av Priscilla och Aquila Den gången hade vi pratat om Priscilla och Aquila (P&A), som det berättas om i Apostlagärningarna 18, och vikten av frivilligarbete i församlingen. De deltog aktivt i den undervisningen, och nu fick jag också bekräftat att de startat en P&Agrupp, som skulle hjälpa till med olika uppgifter i församlingen, hembesök till sjuka och ensamma, förbön, städa kyrkan och dela på ansvaret att ta emot gäster. Programmet bestod denna söndag av ordets gudstjänst och en penninginsamling till förmån för församlingsarbetet. Vi var kanske tjugo gudstjänstdeltagare 14

och det kom in 1500 kshs (15 ) i kollekten och 6000 kshs (ca 60 ) i insamlingen, så det var en mycket aktiv skara som deltog. Det är roligt att se dessa små församlingar som tar sådant ansvar för sin verksamhet. Det har jag upplevt tidigare i små församlingar. I Kaloka har de dessutom en engagerad präst som uppmuntrar församlingsborna att vara delaktiga i församlingsarbetet. Avsked och välsignelse utanför kyrkan i Kaloka. Foton Helena Sandberg God mat i Kaloka! Vanliga kyrkobesökare För vår del blev det denna dag att vara vanliga gudstjänstbesökare. Det är också viktigt. Ute i de små församlingarna är de inte så vana vid besök och är desto gladare då det kommer gäster. Vi fick höra en bra predikan, vi fick vara en del av Guds internationella familj, vi fick äta god mat, hirsugali och fisk, och vi fick umgås med kristna bröder och systrar. På väg hem blev vi, som så ofta, kallade på ett hembesök. En äldre man hade varit sjuk en längre tid. Pastor Orende hade hört om mannens sjukdom och ville att vi skulle gå in och be för honom. Efter en kort andakt om Guds godhet emot oss utgående från herdepsalmen (Ps 23) blev det ett kort samtal och förbön för mannen. Så fick vi köra hem. Vi kom tillbaka till Kisumu klockan 18. Eftersom vi hade uppdrag i Kisumu dagen därpå blev det en natt till på Milimani. Det blev mera glass och mera surfande på det snabba nätet. En helg går fort då det är mycket program! 15

Helena Sandberg Vilken fantastisk möjlighet! Under de senaste veckorna har jag med stort intresse uppdaterat mig om läget gällande religionsundervisningen i Kenya. Som bakgrund har jag mina tidigare år som missionär här, samt mina dryga sju år inom samma ansvarsområde i Finland. En av de största skillnaderna ser jag genast i inledningen till ämnet i läroplanen. Den första punkten i målsättningarna för grundskolans kristendomsundervisning lyder så här (min översättning): Eleven ska komma till en klar insikt och kunskap om Gud, så som han uppenbarar sig själv genom mänskliga erfarenheter, skapelsen, den kristna gemenskapen, skrifterna (Bibeln) och framför allt genom personen Jesus Kristus och den Helige Ande som lever med oss i dag. Den andra punkten lyder: Eleven ska svara Gud med tro, som en ny person i Jesus Kristus, med vördnad, ånger, till- bedjan, hopp, tjänst och vittnande kärlek. Religionsundervisningen i Kenya är alltså mycket mer evangeliserande och konfessionell än i Finland. Kopplingen mellan kyrkan och skolan är stark, och de som ifrågasätter detta här är väldigt få. För att förstå nuläget är det belysande att se lite tillbaka i historien. Bakgrund Kenya blev självständigt år 1963. Innan dess hade de flesta skolor grundats och upprätthållits av olika missionsorganisationer, kyrkor och samfund. De följde alla sina egna system, som i många fall baserade sig på systemen i missionärernas hemländer. Efter självständigheten tillsattes en kommission (Ominde commission) som skulle ge förslag på hur skolsystemet kunde förenhetligas. Även om de flesta sko- 16

Handbok, läroplan och skollag. lor övergick till staten, fanns en stor vilja att hålla kvar kopplingen till kyrkan. Därför införde man systemet med fadderskap, eller sponsorskap, en försvenskning av den engelska term som används. Villkoren för detta skrevs in i skollagen av år 1968 och det har man rättat sig efter ända tills i fjol, när man fick en ny lag: the Basic Education Act, 2013. Glädjande nog finns det även i den nya lagen avsnittet om fadderskap av skolor kvar, och inte mycket har ändrat. Faddern har rätt att delta i arbetet kring läromedel och läroplaner, att utse representanter till skolans direktion, att stöda den andliga utvecklingen hos eleverna och att tillsätta skolpräster. Att ge ekonomiskt stöd i form av pengar eller till exempel byggnader, kommer först som femte punkt, även om det är detta som många i första hand Foto Helena Sandberg väntar sig av kyrkan. Men här finns ordningsföljden svart på vitt. Stark koppling till kyrkan Den starka kopplingen mellan undervisningssektorn och kyrkorna visade sig också genom att kyrkorna redan i början av självständighetstiden fick ansvaret för att utarbeta material för kristendomsundervisningen. I första hand utfördes arbetet av den romersk-katolska kyrkan och de protestantiska kyrkornas utbildningsorganisation. Man insåg att mycket av stoffet är gemensamt, men att det också finns punkter där det råder delade meningar. Därför infördes, utöver den vanliga religionsundervisningen (CRE = Christian Religious Education), också en veckotimme där samfunden får undervisa 17

En fin tradition är att innan studentskrivningarna inleds hålls en förbönsstund i kyrkan eller skolan. Där deltar hela skolan och fyrornas föräldrar, förutom kyrkan som är huvudaktör. Foto Helena Sandberg sina egna medlemmar i grundskolan i frågor gällande den egna läran. Detta kallas Programme for Pastoral Instruction, PPI. Största delen av undervisningen hålls ändå gemensamt, två eller tre lektioner i veckan. Att det inte är lätt att undervisa många kristna tillsammans, visar bland annat den handbok för kristendomsundervisningen som publicerades år 2006. Där listas ett antal teman som kan utgöra en utmaning för undervisningen, bland annat Bibeln, julen och påsken, dopet, den Helige Ande och karismatisk förnyelse. Därtill ges riktlinjer för hur dessa frågor ska behandlas. Det är intressant att se hur många av frågorna är de samma som i Finland, men att svaren som ges är ganska olika. Sagt om PPI-undervisningen Vad är då skillnaden mellan PPI och CRE? Bland annat den frågan togs upp på den seminariedag kring PPI och fadderskap för skolor, som hölls på Chesinende i mitten av oktober. Bland deltagarna fanns både lärare och rektorer, präster och evangelister. De svarade bland annat så här om vad PPI är (i jämförelse med CRE): mer en andlig sak, t.ex. gällande frälsningen mer hjärta än hjärna mer läromässigt än pedagogiskt egna kyrkliga riter och ritualer livspåverkande undervisa TRO, inte OM tro står nära själavård och livskunskap Över 70 skolor står öppna! Vilken fantastisk möjlighet vi som kyrka har här! I det stift där SLEF i första hand arbetar, Lake Diocese, finns över 70 grundskolor som är sponsrade av den lutherska kyrkan. Medeltalet elever i skolorna är flera hundra, så det är tusentals barn som vi har en chans att möta varje vecka, om bara möjligheten tas till 18

Medverkande i seminariet på Chesinende var bland annat församlingsprästen och skolpastorn George Odhiambo (i mitten) och skolsekreteraren Jared Magero (till höger) som delade med sig av sina erfarenheter från Lake Diocese. Foto Helena Sandberg vara. Därtill finns cirka 30 gymnasier som kyrkan också står som fadder för. Under de senaste åren har antalet gymnasier ökat explosionsartat och därför är det också där man har satsat en hel del. Man har installerat skolpräster i några av skolorna, och det kommer hela tiden förfrågningar från andra skolor, eftersom man ser att när eleverna mår bra andligen, är det också frid och fred i skolan och arbetet löper lugnt och smidigt. Prästen kan samtidigt vara timlärare i skolan och därmed dryga ut sin knappa lön. Fortsättning i november Under seminariet på Chesinende pratade vi utöver om PPI, även om andra sätt på vilket kyrkorna kan ta ansvar för elevernas andliga välmåga. Diskussionen rörde sig mycket kring karismatiska frikyrkliga predikanter och evangelisationsevenemang som ordnas för och i skolorna. Dessutom verkar olika skolungdomsorganisationer (jämför studentmissio- nen i Finland). Hur mycket ska man låta dessa komma in i sina skolor? Hur mycket ska man låta eleverna delta i olika ekumeniska evenemang? En viktig slutsats var att om eleverna deltar, är det viktigt att lärarna och prästerna själva också är med, för att veta vad som sägs och kunna finnas med i den diskussion som kanske uppstår. Eller, om det är lämpligt, själva initiera en diskussion. Seminariet på Chesinende, som ligger i det Centrala stiftet i kyrkan, var en liten uppvärmning. Under andra halvan av november kommer seminarier att ordnas i förhoppningsvis tre regioner i Lake Diocese. Därtill kommer jag att ha förmånen att undervisa om dessa saker för församlingshjälpare/lekmän i Kisumu-regionen samt på en stor ungdomskonferens för hela stiftet på Rukongo. Be gärna för planeringen av alla dessa tillfällen och att de ska bli till välsignelse för Kenyas barn och ungdomar! 19

20

Till SLEF:s missionsarbete! Frid och nåd till er från vår Herre Jesus Kristus! Jag skriver detta till er för att visa vår uppriktiga tacksamhet och uppskattning för det stöd ni gav oss genom den PPI-orienteringsdag som ni möjliggjorde på Chesinende Bible Center. Å Chesinende s och hela vår regions, Central Rift Region vägnar, vill jag tacka er på uppdrag av det Centrala stiftet i vår lutherska kyrka. Må Herren välsigna er så mycket! Tack! Er i Kristus Rev. Samwel Langat Foto Göran Stenlund 21

Brita Jern Samburu-nytt Under hösten är familjen Anna och Magnus Dahlbacka på ordinarie hemmavistelse i Finland, och besöker församlingar och grupper och berättar om bibelöversättningsarbetet. Likaså är familjen Eva och Ove Gädda i Finland under hösten. Ny utresa till Kenya för båda familjerna sker enligt planerna den 5 respektive den 4 januari 2015. Goda nyheter hörs från Samburu-bibelöversättningsteamet. De lokala översättarna har varit på en byakontroll norr om Baragoi och testat hur bra mänskorna där förstår översättningen. De bibelböcker som testades var Markus, Tessaloniker- och Johannesbreven, Johannes evangelium och Filemon. Så här skriver David Lebarleya, projektledare för bibelöversättningsteamet i Samburu: Den 20 september 2014 reste vi långt norr om Samburu, 106 km norrut från Maralal, för att genomföra en byakontroll av våra översatta bibeltexter. I byn Ngilai (inte det Ngilai där Anna och Magnus Dahlbacka bott, det finns två Ngilai-byar) träffade vi en grupp av Samburu äldste (män) som satt i skuggan av ett träd, eftersom solen var verkligt het den dagen. Efter att ha utbytt hälsningar bad vi dem om lov att låta oss testa översättningen på dem, vilket de accepterade. De äldste lyssnade noga på oss när vi läste olika texter från olika översatta de- 22

lar på samburu. De svarade också på alla våra frågor. Efter att vi var klara med det vi ville göra med dem, frågade vi dem om de har några frågor eller kommentarer. En av dem räckte upp handen och sa Nu när ni gossar skriver vårt språk i kyrkans bok, ska vi som Samburu män komma till kyrkan, för vi har för en lång tid lämnat kyrkan åt kvinnorna, eftersom vi inte förstår det språk som talas i kyrkan. Denna lilla rapport visar vilken verkan det har att få höra Guds ord på sitt hjärtas språk, och vilken betydelse en sådan bibelöversättning har. Kontrollen visade för övrigt att ordet för nåd inte uppfattas klart bland folket, och måste ändras. Något att be för! Foto Anna Dahlbacka 23

Brita Jern Aktuellt från den lutherska kyrkan i Kenya Den 26 oktober höll det lokala stiftet Lake Diocese en tacksägelsedag, som avslutning på synoden i staden Kisumu. Det har under året förekommit en del protestaktioner inom stiftet, men vid tacksägelsetillfället var alla stiftets regioner representerade i Kisumu och stämningen var god. Under dagen uttrycktes också glädje över SLEF:s och SLEY:s närvaro och över stiftets samarbete med både SLEF och SLEY. Det ordnades också en insamling till förmån för stiftets arbete vid det här tillfället. Den inbringade över 300 000 kshs (ca 2750 euro). Stiftet har en hel del små församlingar som till medlemsantalet egentligen skulle räknas som kapellförsamlingar. Det har också funnits ett visst tryck på att dela stiftet, vilket delvis har kyrkopolitisk bakgrund, men medlemsantalet i stiftet visar att tiden inte ännu är mogen för en delning. Också inom den lutherska kyrkan i Kenya finns påtagliga spänningar. Till mitten av oktober hade en generalförsamling med nyval planerats, den blev dock uppskjuten. Kyrkan har en ledning, men också en opposition. Det finns en organiserad grupp med representanter för båda sidorna, en grupp som enligt landets registreringsmyndigheter är det enda som kan utlysa en lagligt sammankallad generalförsamling eller årsmöte. Vi får be om enhet i stiftet Lake Diocese och i den lutherska kyrkan i Kenya! 24

Hela stiftet Lake Diocese s personal samlad till kurs på Atemo sommaren 2014. SLEF bekostade under året ett nytt staket till stiftet Lake Diocese s område i Kisumu. På bilden syns stiftets område till vänster och huvudvägen norrut från Kiusmu till höger. 25

26

27 Foto Anna Dahlbacka

I västra Kenya Inovember skrivs studenten i Kenya. Innan dess har skolorna ordnat så kallade bönedagar, Prayer Days, då man ber för dem som ska skriva studenten. Missionärer kallas ofta att medverka vid dessa, Ingrid Jern besökte under oktober flera skolor i detta syfte. Ingrid Jern besöker också söndagsskolor och undervisar ungdomar i församlingar. Prayer Day består av undervisning och bön och avslutas med mat för alla, föräldrarna är också inbjudna. Alla håller hand i en lång kedja under förbönen för studenterna. Ingrid Jern har också varit med och arrangerat ett seminarium för söndagsskollärare i Rangarombe i Aigo församling nära Viktoriasjön. Från oktober till december gör Helena Sandberg, tidigare kenyamissionär, en frivilliginsats på fältet i västra Kenya. Helena är engagerad i den lutherska kristendomsundervisningen i grundskolorna och kommer att arrangera en del inspirationsseminarier för lärare under hösten. Från slutet av oktober till mitten av november deltar en grupp missionsvänner från Finland med frivilliga praktiska insatser på Atemo och Rukongo missionsstationer. Alf Wallin leder arbetet medan Helena Sandberg ansvarar för hushållningen. Mona och Alf Wallin bor på Rukongo missionsstation och arbetar främst i Rukongotrakten. Alf Wallin fördelar sin 28

Ingrid Jern undervisar på Prayer Day. Foto Ingrid Jern Foto Ingrid Jern Söndagsskollärare samlade till seminarium i oktober i Rangarombe nära Viktoriasjön. Rut Åbacka och Kerstin Nilsson hos Alf och Mona Wallin i deras hem på Rukongo. 29

Sammanlagt fjorton frivilliga missionsvänner gör praktiska insatser i västra Kenya under tre veckor i oktober november 2014. Här är två av de ivriga talkoarbetarna, Torleif Lund och Sven-Erik Forsblom. Foto Ingrid Jern tid på praktiska uppgifter runtom i bygden och på Rukongo missionsstation, som stationsansvarig. Han deltar också i stiftets ungdomsarbete och predikar i gudstjänster. Under hela hösten har flera ungdomsläger ordnats, både lokalt och regionalt. Dessa har bekostats av de medel som samlades in i samband med Kenyamissionens 50-årsjubileum år 2013 i Finland. Glädjande många kenyanska ung- domar har mött upp och vunnits tillbaka till kyrkan, som var målet med insamlingen. Mona Wallin undervisar varje vecka på yrkesskolan RYP nära Rukongo och deltar annars i det lokala diakoniarbetet i Rukongotrakten. Sedan våren har Mona också ett eget missionskontor på Rukongo missionsstation, som är öppet på fredagar. Där tar Mona emot de besökare som behöver hjälp med olika saker. 30

Ungdomsläger för Oyugisregionen hölls på Atemo. Foton James Mbori 31

Rut Åbacka fortsätter att göra hembesök i församlingar och ta emot besökare i missionskontoret på Atemo om tisdagarna. Rut besöker under en tid framöver systematiskt alla församlingar i Kisumu-området inom stiftet Lake Diocese. Rut undervisar i församlingarna, som ofta saknar utbildade kyrkarbeta- re, och inspirerar på så sätt dem som är med. Kerstin Nilsson gör besök i församlingar och deltar i arbetet med fred- och försoning inom den lutherska kyrkan. I november är Kerstin Nilsson engagerad i ett gruppbesök från Sverige, från Strandhems bibelskola. Ungdomslägret för Westernregionen i stiftet Lake Fiocese hölls i april 2014. Foto James Mbori 32

Barn vid vattentank i Lambwe. Foto Ingrid Jern 33

Gåva till Kenya? Titta här! Vill du bidra till Kenyamissionen genom att ge en slant till något av nedanstående moment? Vissa av utgifterna nedan är sådana som inte varit budgeterade i år, men som SLEF gått in för att erlägga därför att behovet varit uppenbart. En extra slant behövs alltså här! Evangelisation via missionärerna evangelisationsresa med bil 40 tillstånd för missionärerna att få arbeta 100 /missionär telefonavgifter för missionärernas arbetssamtal 100 /missionär mission genom att sprida böcker 300 missionsresor, allmänna färdmedel 200 /missionär Arbete via kyrkans anställda lönebidrag till pastorer, evangelister och diakonissor radioprogram varje fredag 15 /månad/person 40 /15-minuters program Undervisning i kristen tro inspirationsdagar för kristendomslärare (Helena Sandberg) 500 ungdomsläger 1000 Skolor månadsbidrag till Rukongo yrkesskola, anställdas löner 475 månadsbidrag till bibelskolan Atemo Bibelskola, lärarlöner 500 biblioteksböcker till Atemo bibelskolas bibliotek 100 verktyg och verktygsbackar för de avgående eleverna, Rukongo yrkesskola 500 Skolavgifter skolelever som kommer till missionskontoret 150 /elev stipendier till studerande i bibelskolan eller prästseminariet 50 /termin (OBS! Ange följande kod vid inbetalningen: YM, STIP, ABC (bibelskolan) eller MLTC (prästseminariet) 34

Nödhjälp via missionskontoret och genom hembesök Filt 6 Utsäde 30 Medicin mot malaria 3 /barn Höna 2,30 Nötkött 4,50 /kg Kokfett 2 /kg Ris 1,80 /kg Bönor 1,20 /burk 12 ägg 90 cent Bröd 60 cent/st Tomater 40 cent/kg Socker 70 cent/kg Tvål 50 cent/st Mjölk 75 cent/liter Skolhäfte, 200 sid 20 cent/st Penna 1 cent/st Inbetalningarna görs till: Bankkonto: IBAN FI45 4055 1120 0020 96, BIC HELSFIHH Mottagare: SLEF Meddelande: YM, din församling + ändamålet som du betalar gåvan till. Insamlingstillstånd Nr 2020/2013/2674 1.1.2014 31.12.2015, Åland: Nr ÅLR 2013/8787 1.1 31.12.2014 35

Hälsningar från Jeppo! Jeppo syförening, med Astrid Åbacka som ledare, har startat den nya terminen. Här är vi samlade till syförening den 23.10.2014, och vill hälsa alla läsare av Salamu! Foto Hans Sandberg 36

Foto: MArko Aarnio Be för att Guds rike skulle ha framgång PPI-seminarierna i höst familjerna Dahlbacka och Gädda, inklusive barnens skolgång, under tiden i Finland missionärerna, de frivilliga och alla gäster på missionsfältet i höst studentskrivningarna i Kenya praktikantfamiljen som reser till Kenya i december, Solveig och Tobias Wallin, barnen Vanessa och Zacharias att Ingrid Jerns och Alf Wallins arbetstillstånd kan förnyas enhet inom den lutherska kyrkan i Kenya verksamheten i missionsgrupperna i höst Rukongo yrkesskola och dess framtid, om elever och material Tacka för frälsningen i Jesus Kristus den praktiska gruppens insatser på fältet i Kenya Samburu-teamets besök i Baragoi och mötet med männen där alla villiga söndagsskollärare i Kenya att ungdomslägren i Kenya lockar hundratals ungdomar möjligheterna att sprida evangeliet genom radioprogram i Kenya kenyanska statens stöd till Rukongo yrkesskola de villiga missionsvännerna i hemlandet alla trogna kyrkarbetare i Kenya att Jesus lovat vara med oss alla dagar Klipp ut bönelistan! Klipp ut bönelistan p ut bönelistan!

Sänd begagnade julkort till barnen i Kenya! Gör så här: 1. Samla ihop julkort, egna och andras. 2. Sortera bort kort med olämpliga motiv ur en afrikansk miljös synvinkel. Tomtar är helt obekanta i Afrika. Främst behövs kort med det riktiga julevangeliet som motiv: Josef och Maria med Jesusbarnet i stallet, herdarna på ängen, och de vise männen och stjärnan. Andra motiv som också används mycket är ljus, Biblar, kyrkor och änglar. Om det ännu behövs, kan man fylla på med mer alldagliga motiv som vinterlandskap, fåglar och blommor. 3. Skaffa bibelverser att limma på kortens framsida. Ring till SLEF:s kansli i Vasa, tfn (06) 357 6500, eller ta kontakt via e-post: slef@slef.fi Etiketterna med bibelverser ges i ark med 33 etiketter på var, ett ark för varje julkortsmotiv. Etiketterna är gratis. Ange vilka motiv du behöver verser för, och ungefär hur många. Bibelverser finns för följande motiv: Jesu födelse ljus änglar Biblar/kyrkor skapelsen 4. Klistra fast bibelversen på kortets framsida, på en lämplig plats. 38

5. Posta korten till Kenya: To Diaconess Rosemary Mukoko Sunday School Secretary in Lake Diocese P.O. Box 1203 WINAM (OBS ny box-nummer från sommaren 2014!) 40141, KISUMU KENYA OBS! Sänd julkorten i brev som ser ut som vanliga brev, för att inte väcka nyfikenhet i tullen. Stora, tjocka kuvert gör att den som tar ut breven måste betala tull. För att undvika detta är det bäst att sända julorten i flera skilda brev, om man har många kort. En bra regel är att skicka ca 25 st i ett vanligt kuvert. Det motsvarar 100 g. Tack för att du hjälper till i det här viktiga! Foto Anette Holm 39

Advents och julinsamling via SLEF 2014 Bibeln på eget modersmål i Samburu SLEF:s advents- och julinsamling 2014 går till SLEF:s bibelöversättningsprojekt i Samburu, Kenya, för översättningen av Bibeln till samburuspråket. Projektet sker i samarbete med den lokala bibelöversättningsorganisationen Bible Translation and Literacy. Fyra av SLEF:s missionärer fungerar som tekniska översättningskonsulter och stödpersonal inom projektet som inleddes år 2005. Dessförinnan hade samburustammen i många år väntat på Bibeln på sitt språk. Sommaren 2011 utkom den första tryckta bibeldelen, Lukasevangeliet, på samburuspråket. Samburuerna är nära släkt med masajerna, men kan inte använda sig av masajbibeln eftersom orden i den ger upphov till väsentliga missförstånd, trots att språken är besläktade. Samburustammen på några hundratusen individer är en av Kenyas drygt 40 folkstammar. De lever som halvnomader, håller boskap och bor i låga 40

hyddor, med djuren tätt inpå. Samburuerna kännetecknas av färggranna pärlsmycken. Vad ger vi? Att översätta en bibelvers till samburu kostar 40 euro. Vår gåva möjliggör översättningen av Bibeln till samburu. Tack för din gåva! Må Gud välsigna givare och mottagare! Bankkonto: IBAN: FI45 4055 1120 0020 96 BIC: HELSFIHH Ange under meddelande SLEF, advents- och julinsamling 2014 samt din egen församling! Insamlingstillstånd 2014 15: Nr 2020/2013/2674 samt på Åland 1.1 31.12.2014: Nr ÅLR 2013/8787 BIC: HELSFIHH IBAN: FI 4540 5511 2000 2096 Plusgiro i Sverige 27 35 98-3 Meddelande Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland r.f. Advents- och julinsamling 2014 (din hemförsamling) Insamlingstillstånd Finland: Nr 2020/2013/2674 1.1.2014 31.12.2015, Åland: Nr ÅLR 2013/8787 1.1 31.12.2014

Kom med! Insamling av bil nr 2 till Samburu! en andra bil för SLEF:s bibelöversättningsprojekt i Samburu Insamlingen går till den bil som familjen Eva och Ove Gädda ska använda inom det bibelöversättningsprojekt i Samburu som Anna och Magnus Dahlbacka sedan tidigare är engagerade i. Bilen behövs från årskiftet 2014 15. Tanken är att söka en lämplig begagnad bil. Insamlingens mål: 20 000. Kontonummer: IBAN: FI45 4055 1120 0020 96, BIC: HELSFIHH Mottagare: SLEF Ange som meddelande din egen hemförsamling, samt Bil till Samburu. 42

Vill ni ha besök i er grupp? Kontakta någon av följande: Anna och Magnus Dahlbacka, bibelöversättare i Samburu, Kenya, i Finland under hösten 2014, anna.dahlbacka@ slef.fi, tfn 050 543 8804 (Magnus) Evans Orori, kenyansk luthersk präst. Evans Orori är anställd som resepräst i SLEF, reser runt och predikar och sjunger vid möten som ordnas, evans.orori@slef.fi, 040 094 3550. Eva och Ove Gädda, missionärer i Samburu, Kenya är hemma i Finland under hösten och besöker grupper i den mån det passar ihop med deras arbetsuppgifter och familjen, eva.gadda@slef.fi, tfn 050 329 1077 Brita Jern, missionsledare, brita.jern@slef.fi, tfn (06) 357 6515 Om arbets- och livssituationen det medger kan också Kenya-pionjärmissionär Linnéa Klemets, Vörå tillfrågas. Kontakta Brita Jern (brita.jern@slef.fi) för hennes kontaktuppgifter! 43

Missionärsvälsignelse Familjerna Anna och Magnus Dahlbacka samt Eva och Ove Gädda välsignas söndagen den 14 december kl 15 i Vörå kyrka inför utresan till Kenya i januari. Välsignelsen leds av SLEF:s viceordförande Tomas Klemets. Efter välsignelsen vidtar Ungdomskören Evangelicums julmusik. Alla välkomna! Foto Göran Stenlund Nr 1/2013 Nr 2/2013 Nr 3/2013 Nr 4/2013 Känner du någon som vill ha tidningen Salamu? Tidningen sänds gratis till alla intresserade. Fyll i kupongen nedan och posta den till Evangeliföreningen eller sänd e-post till salamu@slef.fi Fyll i namn och adress nedan och posta kupongen till Evangeliföreningen. Kom ihåg frimärke! OBS! Glöm inte frimärket Ja, tack! Sänd Salamu till: Namn:... Näradress:...... Postadress:... 44 Svenska Lutherska Evangeliföreningen Korsholmsesplanaden 2 FI-65100 VASA FINLAND Salamu 4/14

Jag är vägen, sanningen och livet Missionsdagar i Åvist, Purmo, 4 6.1.2015 Om inte annat anges, hålls samlingarna i Åvist bykyrka. Bibelstudiehållare: Leif Erikson Snabblotteri, bokförsäljning Söndag 4.1.2015 11.00 Gudstjänst i Purmo kyrka, Liturg och predikant Tomas Portin, kantor Anna-Karin Johansson. Möjlighet att äta lunch på egen hand vid Uffes bar, Purmovägen 471, Purmo. Dagsledare: Brita Jern 14.00 Jesus är vägen, Bibelstudium I i Åvist bykyrka. Sångprogram Pensala strängband. 15.15 Kaffeservering 15.45 Missionssamling. Majvor Forsblom och Bengt Björkholm berättar om talkoresan till Kenya. Sångprogram Pensala strängband 17.00 Middag 18.00 Sångstund med strängbandsövning, Bengt Forsblom 19.00 Missionskväll. Jesus är sanningen, Bibelstudium II. Strängband, ledare Bengt Forsblom. Predikan av Evans Orori. Isa Lönnqvist berättar om Safari-14-resan. Paus med servering 45

Måndag 5.1.2015 Kvällsvärd: David Forsblom 19.00 Trettondagsafton. Predikan av Pasi Palmu. Sångprogram Lina Forsblom. Kantor Anna-Karin Johansson. Paus med servering. Efter pausen ungdomssamling. David och Lina Forsblom berättar m.fl. Trettondag 6.1.2015 Dagsledare: Bengt Forsblom 11.00 Högmässa i Åvist bykyrka. Liturg Tomas Portin. Predikant Samuel Erikson. Kantor Rolf Blomqvist. Sång av Purmo kyrkokör. Kyrklunch i Åvist bykyrka 14.00 Avslutningsmöte. Jesus är livet, Bibelstudium III. Predikan av Peter Åbacka. Sång av Church Hill Boys. Paus med servering Alla välkomna! Foto Göran Stenlund 46

Kom ihåg JULPOSTEN till missionärerna! Kom ihåg missionärerna i Kenya med ett kort, brev, e-brev, telefonmeddelande eller kanske till och med ett paket! Sista sändningsdatum för din julhälsning per post till Kenya är 8.12 (Priority) eller 1.12 (Economy). Sista datumet att sända paket till Kenya före julen är 4.12.2014. Priset är 1 per hälsning på högst 20 g eller ett 1:klassfrimärke. Årets julfrimärken är målade i akvarell. En liten tomteflicka som klämtar i en stor julklocka pryder årets 1:a klass julfrimärke, designat av illustratören Kristina Segercrantz. För julfrimärkenas grafiska design står Olavi Honkamo. Med 1:a klassfrimärket kan man sända julhälsningar på högst 20 gram i hela världen, märk brevet eller kortet med Priority. Adresserna, telefonnummer och epostadresser finns på bakpärmens insida i Salamu! 49

Kom med i en stödring Anmäl Dig till en stödring på www.slef.fi/stodringar eller beställ en blankett att anmäla Dig på: (09) 6811 560, Helsingfors (06) 357 6500, Vasa för SLEF:s utsända Titta in på SLEF:s missionssidor på SLEF:s förnyade webbplats: www.slef.fi/utlandet 50

Svenska Lutherska Evangeliföreningens Kenyamission hösten 2014 (e-post: sleaf.aid@swiftkisumu.com) Atemo missionsstation Adress: Atemo mission P.O.Box 2257 40100 KISUMU, KENYA Ingrid Jern barn-, ungdomsoch musikverksamhet tfn: +254 735 582 689 ingrid.jern@slef.fi Rukongo missionsstation Adress: Rukongo mission P.O.Box 344 40300 HOMA BAY, KENYA Alf och Mona Wallin undervisning, församlingsarbete, projektarbeten tfn: +254 700 363 102 alf.wallin@slef.fi / mona. wallin@slef.fi Kerstin Nilsson undervisning och försoningsarbete tfn: +254 722 582 558 kerstin.nilsson@slef.fi Rut Åbacka församlingsdiakoni, undervisning tfn: +254 727 234 107 rut.abacka@slef.fi I hemlandet Anna, Magnus, Isak, Katrina och Arvid Dahlbacka Anna tfn 050 565 8045, anna.dahlbacka@slef.fi Magnus 050 543 8804, magnus.dahlbacka@slef.fi Eva, Ove, Alfons, Oliver och Vincent Gädda Eva tfn 050 329 1077 eva.gadda@slef.fi ove.gadda@slef.fi 51

52 Foto Simon Jern