Avd. för resursförvaltning Handläggare Ert Datum Er beteckning Niklas Andersson Martin Rydgren

Sida 1(31) Datum Beteckning Avd. för resursförvaltning 2009-11-17 13-4053-09 Handläggare Ert Datum Er beteckning Niklas Andersson 031-7430453 Martin Rydgren 031-7430432 Enligt sändlista Förslag till ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fisket i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön Härmed översändes ett förslag till ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. Länsstyrelsen och 8-fjordar bör remittera förslaget till berörda lokala intressenter. Förslaget innebär i korthet ett inrättande av två helt fiskefria områden i Havstensfjorden samt skärpta fiskebestämmelser i vattnen runt Orust (Koljö-, By-, Havstens-, Halse-, Askerö-, Stig- och Kalvöfjorden). Förändringarna föreslås träda ikraft den 1 januari 2010. Yttranden bör ha kommit in till Fiskeriverket senast den 15 december 2009, gärna med en kopia per mail (Niklas.Andersson@fiskeriverket.se). Förslaget innebär att det i två områden, ett mindre område på norra Orust (delområde 1) och ett större område mellan Orust och fastlandet (delområde 2) införs fiskeförbud. Områdena framgår av kartan i bilaga 1. I delområde 1 föreslås fiskeförbud året runt. I delområde 2 föreslås fiskeförbud året runt, dock föreslås handredskapsfiske från fastlandet och Orust tillåtas under tiden 1 april till och med den 30 september. I ett större område runt Orust förslås att endast fiske med handredskap och skaldjursburar tillåts. Fiske efter torsk, kolja och bleka är dock förbjudet under hela året. Området begränsas av Tjörnbroarna i söder, i norr av longituden 11 30,00 O i Koljöfjorden och i väster av longituden 11 32,00 O i Lyrösund och longituden 11 31,00 O i sundet mellan Björholmen och Lyr. Även detta område framgår av bilaga 1. Postadress Besöksadress Telefon E-post Telefax Postgiro Box 423 401 26 GÖTEBORG Ekelundsgatan 1 031-743 03 00 fiskeriverket@fiskeriverket.se 031-743 04 44 1 56 92-7 1

Bakgrund Kustzonen är biologiskt ett mycket viktigt område. Det begränsade vattendjupet gör att ljus når fastsittande alger på botten. Miljön är mer varierad med näringstillförsel från land och en terräng med blandat underlag - sten, grus, sand. Dessa faktorer medför att kustzonen visar större biologisk mångfald med högre primärproduktion än havsområdena längre ut och därför erbjuder bättre skydd och uppväxtvillkor, speciellt för små fiskar. För de flesta fiskarter finner man en ökad andel ungfisk och larver ju närmare kusten man kommer. Kopplat till detta finns också viktiga lekplatser för lokala bestånd exempelvis torsk, bleka och piggvar i kustzonen. Mot denna bakgrund har det alltid varit god fiskeriförvaltning att skydda kustzonen mot oselektiva och alltför effektiva fiskemetoder. I samband med trålgränsöversynen gjordes därför också en kartering av snörpvadsfisket inom bl.a. det aktuella fjordsystemen och ett förbud för fiske med dessa redskap infördes i Havstensfjorden, Byfjorden, Koljöfjorden och Stigfjorden fr.o.m. den 1 januari 2004. Bestämmelserna i de aktuella fjordområdena skärptes ytterligare i januari 2008, då begränsningar i nät- och handredskapsfisket infördes. Nätlängden begränsades till 180 m och förbud infördes mot att fiska med nät på större djup än 10 m. I handredskapsfisket infördes en begränsning av hur många torskar, koljor eller blekor som fick fångas per fiskare och dag. I bilagt PM (bilaga 2) redovisas att området Orust har varit historiskt sett mycket produktivt på fisk och att området har haft stor betydelse för yrkes- och binäringsfisket efter arter som torsk och rödspotta. Den nuvarande situationen för kustfiskbestånden visar dessvärre, liksom för andra kuststräckor att bestånden av bottenfisk, och särskilt torskfiskar är mycket svaga. Fiskeriverkets undersökningar visar vidare att ingen återhämtning har skett under de senaste 8 åren, trots ovannämnda inskränkningar i fisket. Dock visar de inventeringar och kartläggningar som genomförts under 2009 att det fortfarande finns ett lokalt lekande bestånd av torsk i Havstensfjorden. Detta bestånd är utomordentligt viktigt att skydda då det utgör resursen för att återkolonisation överhuvudtaget skall kunna ske inom en överskådlig framtid. Inventeringarna bekräftar också tidigare viktiga fångstplatser för bland annat torsk och de föreslagna fiskefria områdena utgör kärnzoner (lekplatser) för det lokala torskbeståndet. För att skydda de lokalt lekande bestånden räcker det dock inte att bara skydda lekområdena, ett större sammanhängande område runt dessa områden bör också skyddas från icke-selektiva redskap som kan bifånga torskfiskar, såsom garn och vadredskap. 2

Sammanfattningsvis är Fiskeriverkets bedömning, mot bakgrund av rådande situation för bestånden, att det förslag som här läggs är nödvändiga för att ge förutsättning för återuppbyggnad av de lokala torskfiskbestånden. Samtidigt medför förslaget att fiske efter arter med god status såsom öring och hummer kan fortgå i större delen av havsområdet. Regeringsuppdraget och arbetet Fiskeriverket har av regeringen fått i uppdrag att bilda sex fiskefria områden i Sverige. Syftet med de fiskefria områdena är bland annat att minska risken för beståndskollaps och att bygga upp fiskbestånd med en mer varierad storleksfördelning. Tre av dessa skall ligga på den svenska västkusten. Ett av dessa fiskefria områden föreslår Fiskeriverket lokaliseras till Havstensfjorden. Fiskeriverket har samarbetat med det kommunala samverkansprojektet 8 fjordar i arbetet med att ta fram ett underlag för inrättande av ett fiskefritt område. Fem kommuner samverkar i ett interkommunalt arbete med att utveckla fjordområdet innanför Tjörn och Orust under projektnamnet 8-fjordar. De fem medverkande kommunerna är Kungälvs kommun, Orust kommun, Stenungsunds kommun, Tjörns kommun och Uddevalla kommun. Dessa kommuner vill i samverkan med ett stort antal offentliga, privata och ideella intressenter arbeta med att utveckla miljön, företagandet och friluftslivet i och omkring de åtta ingående fjordarna. Det har från 8-fjordars styrgrupp förts fram önskemål om att de fiskefria områdena inom området inte bör bli så stora att allmänhetens fiske möjligheter omöjliggörs eller begränsas allt för mycket. Styrgruppen menar att det är viktigt att den allmänna opinionen hos lokalbefolkningen stöder åtgärderna för att de skall fungera. Styrgruppen ser därför hellre ett eller flera mindre fiskefria områden med en större zonering runt dessa områden. Samverkansprojektet 8-fjordar har inkommit med ett eget förslag till var de fiskefria områdena skall lokaliseras samt hur fiskereglerna i de omkringliggande områdena skall utformas. Detta förslag återges i sin helhet i bilaga 3. Fiskeriverket har dessutom hållit regionala samrådsmöten där alla berörda intressenter har haft möjlighet att diskutera underlaget och inkomma med synpunkter på 8-fjordars förslag. Dessa möten, vilka hölls i Uddevalla och Stenungsund i oktober 2009, var välbesökta och många intressanta synpunkter kom att framföras. Fiskeriverket anser att 8-fjordars förslag är väl underbyggt och i allt väsentligt uppfyller de komponenter som behövs för att regeringsuppdraget skall kunna genomföras. 3

Fiskeriverket föreslår följande: 1. I två områden, ett mindre område på norra Orust (delområde 1) och ett större område mellan Orust och fastlandet (delområde 2) införs fiskeförbud. Områdena framgår av kartan i bilaga 1. I delområde 1 är fiske förbjudet året runt. I delområde 2 är fiske förbjudet året runt, dock undantas handredskapsfiske från fastlandet och Orust under tiden 1 april till och med den 30 september från förbudet. På detta sätt kan allmänhetens fiskemöjligheter beaktas utan att det riskerar syftet med området. Området får också enkla och tydliga begränsningslinjer, vilket underlättar för såväl den fiskande som för kontrollen. 2. I ett större område runt Orust tillåts endast fiske med handredskap, skaldjursburar och musselskrapor. Fiske efter torsk, kolja och bleka är dock förbjudet under hela året. Området begränsas av Tjörnbroarna i söder, i norr av longituden 11 30,00 O i Koljöfjorden och i väster av longituden 11 32,00 O i Lyrösund och longituden 11 31,00 O i sundet mellan Björholmen och Lyr. Även detta område framgår av bilaga 1. På detta sätt får fisken i ett större område ett skydd mot icke selektiva redskap som kan bifånga torskfiskar. Fiskeriverket avser inte behandla ålfisket i området i nuläget. Ålfiskarena i området har tillstånd som sträcker sig fram till den sista december 2010. Fiskeriverket kommer att utvärdera detta fiske under år 2010. Detta så att reglering kan införas till 1 januari 2011 innebärande att detta fiske bedrivs på ett sådant sätt att inte syftena med det fiskefria området äventyras. I de två helt fiskefria områdena kommer dock inte något ålfiske kunna bedrivas. Beslut om denna remiss har fattats av tf avdelningschefen Inger Dahlgren efter föredragning av handläggaren Niklas Andersson. I ärendet har i övrigt deltagit avdelningsdirektörerna Martin Rydgren och Jenny Nord, gruppchefen Mattias Sköld, forskaren Henrik Svedäng och fiskeribiologen Patrik Jonsson. Inger Dahlgren Niklas Andersson Bilaga 1: Karta över förslag till fiskefria områden och avgränsningar Bilaga 2: PM Underlag för fiskevårdsåtgärder i fjordarna kring Tjörn och Orust Bilaga 3: 8-fjordars förslag Bilaga 4: Ekonomisk konsekvensbedömning Bilaga 5: Sändlista 4

Bilaga 1: Karta över förslag till fiskefria områden och avgränsningar 5

Delområde 1 Det vattenområde som begränsas av området innanför, strandlinjen på Orust, från fyren vid Sandvikskullen i position ( N 58 18,08' E 11 43,78' ) till udden på Vindön i position ( N 58 18,18' E 11 42,43' ), vidare innanför linjen som sträcker sig över till nordspetsen på Stora Ösö i position ( N 58 18,29' E 11 42,80' ), över till fyren på Mattholmen i position ( N 58 18,32' E 11 43,32' ), längs den södra strandlinjen på Mattholmen till dess östra spets i position ( N 58 18,28' E 11 43,56' ), över till fyren vid Sandvikskullen. Delområde 2 Det område som i öster begränsas av fastlandet, i väster av Orust och som avgränsas norrut av en linje, från, udden i vid Dramsvik i position ( N 58 17,08' E 11 49,11' ), som tangerar nordspetsen på Lilla Hasselön i position ( N 58 16,91' E 11 47,22' ), till Orust i position ( N 58 18,32' E 11 43,32' ), och avgränsas söderut av en linje från den södra udden i Ranneberg i position ( N 58 15,44' E 11 50,57' ), till fyren på Aspholmen i position ( N 58 15,36' E 11 50,44' ), vidare rakt söderut till Syllenäs uddar i position ( N 58 15,02' E 11 50,44' ). 6

Uddevalla Lysekil Stenungsund Avgränsningar av områdena i förslaget. Rött område: fiskeförbud för torsk, kolja och bleka hela året. Tillåtna redskap är handredskap, skaldjursburar och musselskrapor. Blått område: totalt fiskeförbud undantaget handredskapsfiske från Orust och fastlandet. Grönt område: totalt fiskeförbud. 7

Bilaga 2: PM Underlag för fiskevårdsåtgärder i fjordarna kring Tjörn och Orust Underlag för fiskevårdsåtgärder i fjordarna kring Tjörn och Orust Sammanfattning Fjordarna kring Tjörn och Orust har historiskt sett varit mycket produktiva och området har haft stor betydelse för yrkes- och binäringsfisket efter arter som torsk och rödspotta. Den nuvarande situationen för kustfiskbestånden visar dessvärre, liksom för andra kuststräckor att bestånden av bottenfisk, och särskilt torskfiskar är mycket svaga. Fiskeriverkets undersökningar visar dessvärre heller inte på någon återhämtning under de senaste 8 åren, trots de inskränkningar i fisket som redovisats ovan. Dock indikerar de inventeringar och kartläggningar som genomförts under 2009 att det fortfarande finns ett lokalt lekande bestånd av torsk i Havstensfjorden. Detta bestånd är utomordentligt viktigt att skydda då det utgör basen för att en återkolonisation överhuvudtaget skall kunna ske inom en överskådlig framtid. Inventeringarna bekräftar också tidigare viktiga fångstplatserna för bland annat torsk och de föreslagna fiskefria områdena utgör kärnzoner (lekplatser) för det lokala torskbeståndet. En historisk återblick på bottenfiskbestånden innanför Orust och Tjörn Vattnen innanför Tjörn och Orust har varit föremål för ett omfattande fiske sedan åtminstone medeltiden. Vid sidan av notfiske efter sill bedrevs i huvudsak backefiske eller långrevsfiske (Haneson och Rencke 1923). Eftersom resor från Marstrand ut mot de västliga delarna av Skagerrak påbörjades redan under 1500-talet, torde bestånden av hälleflundra, långa med fler torskfiskarter ha ansetts för låga/ otillräckliga vid kusten (Andersson 1954). Fisktillgången var dock på en sådan nivå att det gick att bedriva ett vinterfiske efter torsk och annan bottenfisk med så kallade små- eller koljebackor. En successiv utfiskning kan emellertid ha skett; uppgifter finns om att lekfiske efter hälleflundra och rocka (dvs. i huvudsak slät- och knaggrocka) upphörde på utsidan av Tjörn omkring förra sekelskiftet (Haneson och Rencke 1923) på grund av vikande bestånd. Det fortsatta fiskets utveckling så som det kan följas i fiskeriintendentens noteringar av hemmafiske mellan 1926 och 1960 tycks ha varit relativt stabilt vad avser de vanligaste bottenfiskarterna (Svedäng et al. 2001). I början 1960-talet uppgick fortfarande antalet yrkes- och binäringsfiskare i 8-fjordarområdet till 45 respektive 60 st (Hannerz 1970). I Hannerz utredning av recipientproblemen vid Stenungsund (1970) finns en gedigen redogörelse av det totala fiskets (dvs. yrkes-, binärings-, husbehovs- och sportfiskare) fångster inom 8-fjordarområdet 1962 (Tabell 1). Fångsterna var relativt jämt fördelade mellan olika delområden (Fig. 1 och 2). Fångsterna av torsk var högst i södra Hakefjorden och i Uddevallafjordarna (Havstens- och Byfjorden), medan störst mängd rödspotta fångades i Stigfjorden. Totalt skattades torskfångsten 1962 i 8-fjordarområdet till omkring 130 ton. Beståndsutveckling sedan 1960-talet Under slutet av 1970-talet sviktade torsk- och andra bottenfiskbestånd i Bohusläns innerskärgårdar (Degerman 1983). Degerman beskriver nedgången under slutet 1970-talet som en kollaps/ katastrof för det kustnära fisket. En liknande bild av beståndsförsvagningen i södra Bohuslän stöds också i senare tids kartläggningar av händelseförloppet (Svedäng et al. 8

2001; Svedäng 2003). En jämförelse av yrkesfiskets medelfångster 2004-2008 med dem som togs för över 40 år sedan, visar att fiskbara bestånd av torsk, lyrtorsk och rödspotta inte längre förekommer i fjordarna och ingen återhämtning således har skett (Tabell 2). Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium har sedan 2000 bedrivit provfisken i 8-fjordarområdet. Provtrålningarna bekräftar att bestånden av torsk, lyrtorsk och rödspotta är mycket svaga (Fig. 3). Vissa år finns på grund av inflöden av yngel från utsjön rikligt med ungfisk. Ungfisken stannar mellan 1-3 år i kustzonen och ger tidvis upphov till kraftiga ökningar av biomassa. Eftersom fisken därefter söker sig tillbaka till föräldrarfiskens lekområden ger dessa inflöden inga permanenta bestånd som kan utnyttjas för fiske. Ett stationärt bestånd tycks dock finnas kvar av piggvar i Havstensfjorden, eftersom vuxen piggvar regelbundet påträffas inom detta område, vilket är unikt givet den starka nedgången för piggvar i Västerhavet (Cardinale et al. 2009a). Märkningsförsök på 1960-talet i Hake- och Askeröfjorden visar att bestånden av torsk då fortfarande var stationära (alla återfångster gjordes i fjordarna), medan en del av de märkta rödspottorna återvandrade mot västra Skagerrak/ Nordsjön (Jacobsson 1983). Lokala lekplatser har också pekats ut i området (Thörnelöf och Lagenfelt 1982; i denna rapport se utpekade lek/ fångstområden i Havstens- och Byfjordarna). Det bör också påpekas att förekomsten av bland annat torsk under 1970-talet var hög i utsjön i Skagerrak och Kattegatt samtidigt som bestånden i längs södra Bohuskusten minskade drastiskt (Svedäng 2003); med andra ord beståndsförsvagningen i fjordarna kan inte ses som en konsekvens av uttunnade utsjöbestånd med tydligast effekter på fisktäthet i periferin, utan på ett försvinnande av de lokala fiskbestånden i den bohuslänska skärgården. En liknande nedgång i förekomsten kan noteras för vuxen rödspotta längs den svenska västkusten samtidigt som tätheten var hög eller ökade i utsjön (Cardinale et al. 2009b). Beståndskollapsens orsaker Kustbeståndens försvinnande under slutet av 1970-talet (Degerman 1983; Svedäng et al. 2001; Svedäng 2003) bör ses som en förväntad effekt av ett uppskruvat fisketryck. Den höga andelen rapporterade återfångster i märkningsförsöken visar att fiskeridödligheten redan under 1960-talet var mycket hög (Tabell 3). Den snabba utvecklingen av fiskeritekniken - inte minst introduktionen av lysfiske i fjordarna som kan orsaka betydande bifångster (Arrhenius et al. 1998)- var oförenligt med ett hållbart utnyttjande och många delbestånd (lekaggregationer) torde helt ha försvunnit. Miljöproblem har pekats ut som en bidragande orsak, dvs. i synnerhet den syrebrist som ofta uppstår i innerfjordarna under sensommaren. Det är i det sammanhanget intressant att påpeka att den fjordsträcka som uppvisar de allvarligaste problemen med syrgasbrist i bottenvattnet, Koljö fjord, samtidigt kan beläggas ha haft de sista aktiva lekansamlingarna av torsk stora nog för att upprätthålla ett riktat yrkesfiske (Svedäng et al. 2004). Tillväxten av säl- och skarvbestånden kom för sent för att på något sätt kunna sättas samman med beståndsnedgången i södra och mellersta Bohuslän. Tanken att dessa varmblodiga rovdjur kan hålla kvar bottenfiskstammarna på låga nivåer och på så sätt förhindra en återkolonisering av bland annat 8-fjordarområdet måste också anses halta; tillväxten av öringstammarna har varit betydande under samma period som säl- och skarvbestånden har ökat starkt i antal. Med andra ord, när de bottenfiskarter som tidigare utgjort huvuddelen av biomassan mer eller mindre försvunnit uppvisar öringbeståndens ändå en fortsatt tillväxt. Detta förhållande tyder på att födovalet hos säl och skarv istället är riktat mot de fiskbestånd som förekommer i stor mängd: sill och skarpsill och eventuellt mot vissa evertebrater. 9

Pelagiskt fiske Skarpsillfiskets utveckling från 1936 till 1960 finns redovisat för olika delområden i och kring 8-fjordar (Hannerz 1970, Fig. 4). Dessa data är särskilt intressanta eftersom de belyser fångstnivån före det så kallade lysfiskets introduktion i svenskt skarpsillfiske vid mitten av 1960-talet. Fångsterna av skarpsill var betydande från tidsseriens början 1936 fram till 1947 (Fig. 5). Störst fångster kan noteras från Marstrandsfjorden (område A), men även i Hakefjorden och Halsefjorden (område B) och Havstensfjorden (område C) uppvisar fisket goda resultat under vissa år. För område B kan en jämförelse med den nutida fångstnivån göras (dvs. efter det att vadfiskeförbud införts i område C och D): för perioden 2004-2008 gjordes relativt goda fångster som dock inte överstiger 1946 års nivå i samma område (Fig. 5 och 6). Sillfisket var av liten omfattning vid mitten av 1900-talet jämfört med det nutida fisket: 1962 skattades totalfångsten i område B, C och D till totalt 16 ton att jämföra med en genomsnittlig fångst på ca 200 ton 2004-2008 för område B (Fig. 6). Tabell 1. Fångstvikt i ton 1962 i 8-fjordarområdet (Hannerz 1970). Yrkesfiske Binäringsfiske Husbehovsfiske Sportfiske Öring 1.5 0.8 3.0 1.0 Sill 14.7 2.1 0.5 0.0 Skarpsill 193.9 0.0 0.0 0.0 Torsk 41.5 27.6 34.9 25.7 Vitling 0.0 0.5 3.3 8.9 Lyrtorsk 3.9 0.8 0.8 1.3 Rödspotta 23.8 9.5 17.5 3.2 Sandskädda 0.5 0.7 3.8 3.1 Skrubbskädda 4.9 3.7 7.2 4.3 Äkta tunga 0.2 0.3 0.6 0.2 Piggvar + slätvar 0.8 0.3 0.8 0.6 Näbbgädda 13.1 10.1 0.1 0.1 Makrill 1.4 3.0 9.4 9.9 Ål 21.3 3.6 3.0 1.0 Hummer 0.6 0.4 1.3 0.1 Tabell 2. Det yrkesmässiga fiskets förändringar i område B, C och D mellan 1962 och 2004-2008 (beskrivning av delområden ges av figur 1.) 10

Art 1962 2004-2008 Minskning / ökning i procent Hummer 0.98 0.31-69 Lyrtorsk 4.68 0.01-100 Makrill 4.41 0.94-79 Näbbgädda 23.16 - -100 Piggvar + slätvar 1.10 - -100 Rödspotta 33.31 0.02-100 Sandskädda 1.17-10 Sill 16.83 203.13 1107 Skarpsill 193.93 486.72 151 Skrubbskädda 8.53 - -100 Torsk 69.09 0.13-100 Vitling 0.55 0.01-98 Äkta tunga 0.57 0.01-99 Öring 2.35 0.01-100 Tabell 3. Återfångstprocent vid olika märkningsförsök i Hake- och Askeröfjordarna under 1960-talet. Torsk Rödspotta (%) (%) 1963 54 62 1964 53 65 1965 37 53 1966 39 70 1967 42 69 1968 24 59 11

Fig. 1. Fångstområden: 1. Södra Hakefjorden, 2. Norra Hakefjorden, 3. Askeröfjorden, 4. Halsefjorden, 5. Stigfjorden, 6. Uddevallafjordarna (Havstensfjorden och Byfjorden). Totalfångst (ton) 35 30 25 20 15 10 Södra Hakefjorden Norra Hakefjorden Askeröfjorden Halsefjorden Uddevallafjordarna Stigfjorden 5 0 Öring Torsk Vitling Lyrtorsk Rödspotta Sandskädda Skrubbskädda Äkta tunga Piggvar+slätvar Näbbgädda Fig. 2. Totalfångster av bottenfiskarter för alla undersökningskategorier 1962, uppdelat på olika delområden (Hannerz 1970). 12

kg/tråltimme 130 120 110 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Rödspotta Vitling Piggvar Torsk 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 a) kg/tråltimme 130 120 110 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Rödspotta Torsk Vitling Piggvar 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 b) Fig. 3. Årsmedelfångster av rödspotta, vitling, piggvar och torsk (kg/h)vid provtrålningar: a) Havstensfjorden 2001-2008, b) 2000-2008 i Hake-, Halse-, Askerö- och Stigfjorden. 13

Fig. 4. Delområden för redovisning av fångststatistik av skarpsill 1936-1960. 1600 1400 1200 Ton skarpsill 1000 800 600 A B C D 400 200 0 1936 1938 1940 1942 1944 1946 1948 1950 1952 1954 1956 1958 1960 Fig. 5. Fångster av skarpsill i fångstområdena A, B, C och D (förklaring ger i Fig. 1). 14

700 600 500 Fångst (ton) 400 300 Sill Skarpsill 200 100 0 2004 2005 2006 2007 2008 Fig. 6. Fångst av sill och skarpsill inom område B 2004-2008. Inventeringar 2009 Metoder För att undersöka förekomsten av rundfisk och eventuell torsklek i Havstensfjord har Fiskeriverket i samarbete med projekt 8-fjordar genomfört ett antal provfisken med bur, krok och trål samt utfört akustiska undersökningar. Burfiske och krokfiske Tre till sex burlänkar bestående av sex sammankopplade fiskburar har placerats ut på tidigare kända fiskeplatser. Fisket har ägt rum under tidsperioden 9/3-8/4 2009. Burlänkarna har stått i vattnet mellan två och sju dagar innan de vittjats. Burarna var agnade med sill, musslor, räkor alternativt makrill. Burarnas placering i tid och rum visas i figur (7a). Examensstudenter vid Göteborgs universitet har också utfört krokfiske under perioden (se figur 7b). Fiske har skett från båt med spö och med flera olika beten. Fisket har gått till så att man låtit båten driva över sten/bergbottnar och i gränszoner mellan berg och lerbotten. Det huvudsakliga syftet med både bur och krokfisket var att undersöka om det finns torsk och förekommer torsklek i området samt om tidigare historiska fångstplatser (figur 1c) fortfarande håller torsk. Man har därför valt att fiska på tidigare kända fångstplatser och rikta ansträngningen mot de platser där torsk påträffas. Provtagningslokalerna är således inte slumpmässigt valda vare sig i rummet eller över tid. Trålfiske Fem tråldrag genomfördes den 14/4 i området med Havsfiskelaboratoriets undersökningsbåt Hålabben. Trålen som använts är en nedskalad forskningstrål (ursprungligen silltrål) storleken är ca 30 % av den trål som används på R/V Argos. Trålhastigheten var ca. 1,6 knop. Maskstorleken i lyftet på trålen är 16 mm. Tråldragen positioner visas i figur 7b. 15

Figur 7. a) Burfiskepositioner med datum för dragning. b) tråldrag (svarta linje), krokfiskepositioner (röda linjer), c) historiska fångstplatser för två yrkesfiskare (markerade med olika färger). Positionerna är baserade på intervjuundersökningar, d) transekter för hydroakustik. Det vita området markerar områden där analys varit möjlig. 16

Hydroakustisk undersökning Något förenklat går ekointegrering till så att summan av den återreflekterade energimängden, ett ekointegrat, som ekolodet registrerar, inom ett visst område antas stå i proportion till den totala mängden fisk och/eller plankton inom området. Genom experiment känner man till hur stort eko vissa arter ger och relationen mellan fisklängden och ekot eller målstyrka (TS-värde). Genom att skalera det förväntade ekointegratet från en trålfångst, som ger information om art och storlekssammansättning, med det totala ekointegratet kan fisktäthet eller biomassa uppskattas (se Simmonds och MacLennan, 2005 för detaljer). I fall då man vill undvika trålning, på grund av exempelvis, olämplig bottenstruktur eller risken att fisken dör under provtagningen, kan man uppskatta storleksfördelningen av fisk direkt från registrerade ekon, så kallad S v /TS-skalering. Ekon som bedöms härröra från enskilda fiskindivider, så kallade singelekon. Denna metod är mer pålitlig i situationer då fisken inte uppträder i stim, eftersom ekon från små fiskar med ett litet inbördes avstånd felaktigt kan detekteras som en enskild individ av större storlek. Särskilt missvisande resultat kan man få då fisk av olika storlek skiljer sig i stimbildningtendens. Provtagningarna startade strax innan skymningen varje dag för att undvika sill/skarpsillstim Alla beräkningar och bearbetning av data har skett med hjälp av programvaran Sonar5-pro post processing system, (Balk och Lindem, 2009). Ekolodet som använts är ett Simrad EK 60, 120 khz. Vi har använt en systematisk provtagning där vi kört båten längs parallella transekter tvärs fjorden. Transektavståndet var 100 m. Den höga transekttätheten medförde att hela området inte kunde täckas vid ett tillfälle. Ekolodning skedde under perioden 23/3-26/3. När vi analyserade data visade det sig att sill/skarpsillstimmen utgjorde ett problem även fram till en timma efter skymningen. Först när ljuset försvunnit helt försvann stimmen. På så sätt har vi förlorat en del transekter. Det ursprungliga transektområdet och området som varit möjligt att analysera visas i figur 7d. Resultaten från de hydroakustiska mätningarna ifrån Havstensfjord ska alltså tolkas som antalet fiskar med en målstyrka som överstiger värdet -32dB, vilket enligt Rose och Porter (1996) motsvarar torsk med längden 45 cm. Man kan inte med enbart information om målstrykan avgöra vilka arter man ser, då måste man ha information om beteenden, som habitatval och/eller undersöka ett fisksamhälle där arter inte överlappar varandra i storlek. Andra torskfiskar har liknande målstyrka-längdrelationer och det skulle principiellt kunna vara stora blekor, vittlingar men också andra arter exempelvis laxfiskar, vi ser. Skattningar av tätheten har skett på två olika sätt; dels i hundrameterssteg och dels per transekt. De allmänt låga tätheterna av fisk ger endast ett fåtal singelekon på en så kort sträcka som 100 m och de skattade tätheterna måste betraktas som väldigt osäkra men de kan ge en bild av den rumsliga strukturen. Täthetsberäkningar på transektnivå innebär att man förlorar den rumsliga upplösningen men man ökar antalet singelekon och därmed får man en mer noggrann storleksfördelning. Transektlängden varierar mellan 200 och 3000 m. I beräkningarna används ekon från ca 40 cm från botten upp till 10 djup. En bottenzon behövs för att utesluta möjligheten att starka ekon från botten påverkar ekointegratet. I denna bottenzon ingår också den s k blindzonen, som är osynlig för ekolodet, i det aktuella fallet är denna zon ca 7 cm. Ytvattnet (0-10 m) innehöll inga stora ekon och har därför inte tagits med.

Sida 18(31) Resultat Torskfångster Torsk fångades i både burfisket och i krokfisket. Ingen torsk fångades i något av de fem tråldragen. Totalt fångades 52 torskar i burfisket, men fångst per ansträngning låg under en individ per burlänk och dygn i snitt (se figur 8a). Totalt sett var också 65 % av burlänkarna utan torsk. I krokfisket fångades totalt 15 torskar. Utan att ta hänsyn till den rumsliga positionen är fångsterna relaterade till habitat i den meningen att i länkar som stod på leran fångades torsk i 1/10 medan på blandad botten och vid kantzoner fångades torsk i proportionen 4/10. a 1.4 b 1 Fångst per ansträngning (Antal länk - 1 dag - 1) 1.2 1 0.8 0.6 0.4 0.2 0 11/03 13/03 16/03 19/03 23/03 25/03 27/03 30/03 06/04 08/04 Datum relativ frekvens 0.9 0.8 0.7 0.6 0.5 0.4 0.3 0.2 0.1 Bur Spö 0 100 200 300 400 500 600 700 800 Längd (mm) Figur 8. a) Burfångst torsk, antal per burlänk och natt (medelvärde+ SE), b) längdfördelningen av torsk i burfiske (streckad linje) respektive krokfiske (heldragen linje) Torskarna längdmättes 1 och klämdes över buken för en grov uppskattning av könsmognadsstadie. Torsk upp till 51 cm fångades i burarna medan de krokfångade torskarna var något större, upp till 77 cm (se figur 8b). Totalt var 20 individer rinnande, d.v.s. i direkt anslutning till lek. Av dessa individer var honorna större med en medellängd på 46 cm jämfört med 32 cm för hanarna. Rinnande torsk fångades under i princip hela provfiskeperioden, från den 11/3 till den 6/4. Öriga arter Fångster av andra arter följer mönstret från tidigare års trålprovtagningar i området. Arter som sandskädda, vitling och mindre rödspätta är vanligt förekommande både i bur- och trålprovfisket. Enstaka individer av piggvar har fångats. Endast ett fåtal plattfiskar når längder över 30-35 cm.(se tabell i appendix A.1) I krokfisket fångas betydligt färre arter, mest anmärkningsvärt är en lekmogen blekahane på 49 cm, men även en del småsej fångades (maxlängd 36 cm). Fisktäthet i hydroakustiken På grund av att de akustiska mätningarna påbörjades för tidigt i relation till sill/skarsillstimmens upplösning minskade den provtagna ytan (se figur 7c). Transekttätheten av fisk motsvarande en målstyrka >-32 db beräknades i tre områden i fjorden; A, B och C (tabell 1.). Medelvärdet och standardavvikelsen är viktade mot transektlängden. Område B avgränsas mot Byfjorden (se figur 10). I den södra delen (område C) och området vid Nötesundsbron (område A) ligger tätheterna mellan 1-10 individer per hektar medan område B 1 En burfångad torsk var sälskadad och kunde inte längdmätas 18

Sida 19(31) tätheterna i område B ligger en faktor 10 lägre. Variationscoefficienten (CV) ligger relativt högt i alla områdena men är extrem i område A med ett CV på 810%. Tabell 1. Transekttätheter fisk med målstyrka >-32 db (motsvarar torsk > 45 cm) Område Storlek (ha) Antal transekter Total transektlängd (km) Medeltäthet ind/ha (std) CV (%) A 100 12 8 2,2 (18) 810 B 660 42 58 0,36 (0,57) 160 C 370 13 29 7,3 (6,7) 92 Rumslig fördelning av fångster Variationen i fångst är stor med alla provfiskemetoder. I burfisket är de flesta fångsterna koncentrerade till område A men det är också här den största insatsen är gjord (se figur 9). I krokfisket fångades alla torskar vid en specifik plats vid bergkanten norra delen av Orust, öster om Vindön (se svart pil i figur 9). Trålfisket fångade överhuvudtaget ingen torsk. Ser vi till den rumsliga fördelningen av fisktäthet i hydroakustiken kan man konstatera att stora områden helt saknar fisk i större längdklasser (figur 10). 19

Sida 20(31) Figur 9 Figuren visar torskfångster i burfisket. Fångststorleken är proportionell med storleken på de blå cirklarna. Svarta kors betecknar länkar utan torskfångst och ett rött kryss indikerar förekomst av rinnande torsk i fångsten. Den röda markeringen visar den enda positionen där torsk fångades i krokfiske. I område A ser man att det endast är några få punkter nära bergkanterna som ligger bakom den relativt höga transekttätheten i den hydroakustiska skattningen. I området verkar fisken vara knuten till hårdbotten och kantzonerna. Krokfisket skedde i en rasbrant med stora stenblock och burlänkarna har också placerats i anslutning till kantzoner. I område B är bur/krokfisket samstämmigt med de hydroakustiska observationerna. En del torsk fångas strax öster om Brattön och det finns indikationer till fisk i området i hydroakustiken. Område C uppvisar den största sammanlagda mängden akustisk fisk. Även om transekttätheten är något lägre här så är området betydligt större och variationskoefficienten lägre än i område A. Man kan se en tydlig rumslig struktur i mönstret och de höga tätheterna är koncentrerade i nord-sydlig 20

Sida 21(31) riktning. Det verkar som om fisken är koncentrerad till en bergrygg eller ås som löper i nord/sydlig riktning. Vi har ingen information kring bottentypen i området, men i figur 11, som visar en ekolodsbild från en av transekterna i området med de högsta skattade tätheterna, syn tydligt större fiskar längs den sluttande bottnen. Figur 10. Uppskattad fisktäthet från ekointegrering, mätt i antalet fiskar med målstyrka > -32dB per hektar. Skattningar på transektnivå gjordes separat för område A,B och C. 21

Sida 22(31) Figur 11. Bilden visar ett ekogram från Havsten område C. Ekogrammet är från ett avsnitt med de högst skattade tätheterna i figur 4. Botten är den sammanhängande brunröda linjen i bilden. Tröskelvärdet på ekogrammet är -45 db. Spåren efter vad som kan tolkas som enskilda fiskar syns i hela vattenpelaren. Kraftigare ekon (singelekon > -32 db) syns nära botten över hela sträckan Diskussion Vi har med flera olika provtagningsmetoder undersökt art och storlekssammansättningen i Havstensfjord. Särskilt har gamla fångstplatser för torsk inventerats. En hydroakustisk undersökning med hög rumslig täckning har också genomförts. I bur- och krokfisket fångades rinnande torskar, vilket betyder att det med största sannolikhet fortfarande förekommer lek i området. Resultatet av leken är dock okänd. Torskfångsterna måste betecknas som mycket låga givet den totala ansträngningen. I området runt Vindön fångades torsk under hela perioden, både i bur- och krokfisket men inte trålningen och låga tätheter konstaterades i hydroakustiken vilket tyder på att de få fiskarna som fångades i huvudsak uppehöll sig i bergskanterna. Mycket låga tätheter eller ingen förekomst alls av fisk i större längdklasser observerade under ekolodningen över stora delar av undersökningsområdet. Ett mer kuperat område i den södra delen av det inventerade området verkar hålla relativt högre tätheter av större fisk. Få burfisken och inget krokeller trålfiske genomfördes på eller i närheten av detta område, varför den exakta artsammansättningen är okänd. Vitlingen som fångats har alla varit av mindre storlek och även om enstaka blekor fångats i 22

Sida 23(31) krokfisket är torsken betydligt vanligare både i krok- och burfisket. Vi har dock inga säkra skattningar av skillnader i fångstbarhet mellan dessa arter men en rimlig gissning är att torsken är vanligare än blekan i området. Även om vi inte kan utesluta andra arter som lax/havsöring verkar det rimligast att tro att den stora fisken är torsk. Referenser: Andersson, K.A. 1954. Fiskar och Fiske i Norden. Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm. Arrhenius, F., Frohlund, K., Hallbäck, H., Jakobsson, P. & Modin, J. 1998: By-catches in purseseining with light for sprat and herring on the Swedish west coast 1997/98. Meddelande från Havsfiskelaboratoriet 328:19-42. Balk och Lindem (2009) Sonar4 and Sonar5-Pro Post processing systems, Operator manual version 5.9.8, Cardinale, M., Hagberg, J., Svedäng, H., Bartolino, V., Gedamke, T., Hjelm, J., Börjesson, P. och Norén, F. 2009. Fishing through time: population dynamics of plaice (Pleuronectes platessa) in the Kattegat-Skagerrak over a century. Accepterad för publicering i Population ecology. Cardinale, M., Linder, M., Bartolino, V., Maiorano, L. och Casini, M. 2009b. Conservation value of historical data: reconstructing stock dynamics of turbot during the last century in the Kattegat- Skagerrak. Marine Ecology Progress Series, 197: 206-386. Degerman, E. 1983: Kustfisket i Göteborgs och Bohus län. Rapport 2. Fiskeribiologiska förutsättningar. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län. Haneson, V. & Rencke, K. 1923. Bohusfisket. Skrifter utgivna till Göteborgs stads trehundraårsjubileum genom Jubileumsutställningens publikationskommitté. XIX. Göteborg 1923. Hannerz, L. 1970. Recipientundersökningar vid Stenungsund 1962-1968. Rapport till Västerbygdens vattendomstol. Jacobsson, A. Fiskmärkning. SNV. 1982. Femårsrapport Vatten 1977-1981. Rose och Porter (1996) Target-strength studies on Atlantic cod (Gadus morhua) in Newfoundland waters, ICES Journal of Marine Science 53: 259 265 Simmonds and Maclennan (2005) Fisheries Acoustics Theory and Practie, Blackwell Svedäng, H. 2003. The inshore demersal fish community on the Swedish Skagerrak coast: regulation by recruitment from offshore sources. ICES Journal of Marine Science 60: 23-31. Thörnelöf, E. & Lagenfelt, I. 1982. Fiskeribiologisk inventering av grunda havsområden i Kungälvs kommun. Mars, 1982. 23

Sida 24(31) Bilaga 3: 8-fjordars förslag Förslag på regler för fiskefria områden inom 8-fjordar området Bakgrund De flesta kommersiellt fiskade arterna har längs den svenska västkusten minskat i antal och storlek under de senaste femtio åren. Många fiskbestånd är idag hotade. Fiskeriverket har av regeringen fått i uppdrag att bilda sex fiskefria områden i Sverige. Syftet med de fiskefria områdena är bland annat att minska risken för beståndskollaps men även att bygga upp fiskbestånd med diversifierad storleksfördelning. Tre av dessa skall ligga längs den svenska västkusten. Ett av dessa fiskefria områden planerar fiskeriverket att lokalisera någonstans inom 8-fjordar området. Det har från 8-fjordars styrgrupp förts fram önskemål om att de fiskefria områdena inom området inte blir så stora att allmänhetens fiskemöjligheter helt omöjliggörs eller begränsas allt för mycket. Det är viktigt att den allmänna opinionen hos lokalbefolkningen stöder åtgärderna för att de skall fungera. Styrgruppen ser därför hellre ett eller flera mindre fiskefria områden med en större zonering runt dessa områden. Placeringen av fiskefria området Vi föreslår att det fiskefria området placeras utanför Brunnefjälls kile. Områdets placering bör vara sådan att det inte inskränker möjligheterna att fiska med handredskap från Orust stränder och från fastlandet i Uddevalla kommun. Ett mindre område placeras söder om Vindön (Östre kilen). Utanför det fiskefria området föreslår vi en större zon med restriktioner vad gäller fiskemetoder Zonering kring det fiskefria området bör, när det gäller regleringen av allmänhetens fiske, vara utformat med tydliga fysiska gränser. En lämplig avgränsning för det zonerade området kan vara Tjörnbroarna i söder, kraftledningen mellan Tjörn och Lyrön samt färjelinjen mellan Lyrön och Orust i väster. Avgränsningen i norr kan vara Nötesundsbron. Detta är gränsmarkeringar som möjliggör för fiskare/allmänhet utan navigationsinstrument att avgöra om de befinner sig inom det zonerade området. 24

Sida 25(31) Föreskrifter för fisket inom det fiskefria området Fiskeförbudet för de fiskefria områdena, i de fall de når fram till land, bör undanta fiske efter strandkrabba med handredskap. Detta fiske bedrivs nästan uteslutande av barn och fångsten brukar efter dagens slut återutsättas. Föreskrifter för fisket inom det zonerade området Till Fiskeriverkets allmänna föreskrifter om fiske i Skagerak, Kattegatt och Östersjön bör följande regler tilläggas: Inom det zonerade området får endast selektiva icke dödande fiskemetoder användas (Tjörnbron sydlig gräns). Tillåtna fiskeredskap/metoder där huvuddelen av fredade arter och undermålig fisk kan återutsättas är tinor och handredskap.(i handredskapsfisket inkluderas även fiskemetoder där beten släpas efter båt som till exempel trolling och ränndörjefiske). En total fredning av torsk inom hela det zonerade området införs under en begränsad tid. Fredningen utvärderas efter 3 till 5 år. Fiske med ålryssjor bör fasas ut snarast möjlig och ersättas med mer selektiva metoder med undantag för området väster om Skåpesundsbron. I området väster om Skåpesund tillåts dock tillsvidare fiske med ålryssjor. Inom detta område, Stigfjorden och Kalvöfjorden, bör fiske efter ål endast bedrivas från båt med utsorteringsutrustning som möjliggör återutsättning av fredade arter och undermålig fisk. Fisket med ålryssjor kopplas också till forskning på hur redskapens selektivitet kan utvecklas så att bifångster av målarterna torsk, rödspotta, slätvar och piggvar minimeras. Men även forskning på optimering av bifångsternas överlevnad vid återutsättning. Undantaget som tillåter ryssjfiske inom det zonerade området väster om Skåpesund bör utvärderas efter två år. Fisket efter ål inom det zonerade området reserveras för de fiskare som bedrivit ålfiske inom detta område säsongen 2009. Konsekvenser för fiskbestånden och fisket inom 8-fjordarområdet Om dessa åtgärder genomförs anser vi att arter som till exempel torsk, rödspotta, och piggvar gynnas och bestånden av dessa arter kommer 25

Sida 26(31) att kunna utvecklas i positiv riktning. Det stora flertalet fiskare kan fortsätta med det fiske som de tidigare bedrivit i 8-fjordarområdet. I området söder om Tjörnbron, Hakefjorden och Älgöfjorden, kan fisket fortsätta som förut. Inom det zonerade området kan de som tidigare fiskat med passiva redskap fortsätta fiska med tinor och handredskap. Under de senaste årtiondena har hummerfisket ökat inom 8-fjordar området och detta fiske kommer endast att påverkas marginellt då det endast förbjuds inom det fiskefria området. I det zonerade området kommer ålfisket tills vidare att kunna fortsätta men då endast med åltinor med undantag för Stigfjorden och Kalvöfjorden där fiske med ålryssjor får fortsätta. Fiske med ålryssjor inom Stigfjorden och Kalvöfjorden kopplas till forskning på redskapens selektivitet och bifångstens överlevnadsmöjligheter. Detta kräver en omställning av nuvarande fiske. Ålfisket bedrivs i dag främst med ålryssjor. Vi anser också att de ålfiskare som berörs av regleringarna bör erbjudas ett avgångsvederlag och/eller inlösen av ryssjor av Fiskeriverket. Fiske efter sill och skarpsill, till beredningsindustrin, kan fortsatt bedrivas i Hakefjorden och Älgöfjorden där huvuddelen av fångsterna av dessa arter fiskats under de senaste åren. Handredskapsfisket kan i stort fortsätta som förut, förutom efter torsk och i det fiskefria området, efter arter som till exempel makrill, vitling, havsöring och sill. Riktat fiske efter torsk har på grund av den dåliga tillgången endast förekommit i ringa omfattning under de senaste åren. Torsk har under de senaste åren främst fångats som bifångst vid fiske efter andra arter. Den fisketurism som idag förekommer inom området kommer inte att påverkas negativt av regleringarna utan kommer troligtvis, i ett senare skede, att kunna utvecklas då fiskbestånden vuxit till sig. Även de socioekonomiska konsekvenserna för de boende kommer att kunna utveckla sig positivt i 8-fjordar området. Predation på fiskbestånden av skarv och säl Vi förordar även att det undersöks hur fiskbeståndens utveckling påverkas av predation från skarv och säl. Kan en minskad predation från dessa arter påskynda målarternas återhämtning i fjordområdet? Sammanfattning Med de regleringar som vi föreslagit kommer målarterna för de fiskefria områdena till exempel torsk, rödspotta och piggvar att få ett bra skydd samtidigt som de flesta kategorier fiskare kan fortsätta att fiska inom 8 -fjordar området. När bestånden återhämtat sig kan det vara möjligt att, under kontroll, åter igen utveckla fisket inom 8-fjordarområdet. 26

Sida 27(31) 27

Sida 28(31) Bilaga 4: Ekonomisk konsekvensbedömning Yrkesfisket, handredskapsfisket och fritidsfisket med mängdfångande redskap i fjordområdet har minskat markant de senaste decennierna. En viktig anledning är att förekomsten av fisk, bland annat torsk, minskat kraftigt (se bilaga 2, tabell 2). Inom de åtta fjordarna innanför Tjörn och Orust fiskade 47 fartyg yrkesmässigt under 2003 och 2004. Av de åtta fjordarna har Havstensfjorden, Byfjorden och Koljöfjorden utpekats som riksintresse för yrkesfisket. I detta område var fångstvärdet 1999-2003 ca 3,3 miljoner kr eller ca 650 000 kr per år. De låga beståndsnivåerna och eftersom ett förbud mot att fiska med nät på djupare vatten än 10 meter i Havstensfjorden samt förbud mot snörpvadsfiske redan införts, är yrkesfisket idag litet. Handredskapsfiske efter torsk har idag upphört nästan helt, då tillgången på större torsk i den inre skärgården sedan 1980-talet minskat mycket kraftigt. Havsöringen är idag den viktigaste fisken för sportfisket i regionen. Socioekonomiska effekter av det förslaget Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det största värdet av förslaget att det kan bidra till att återuppbygga torskbeståndet samt bidra till att förbättra den biologiska mångfalden i området. I kust och fjordområdet är allmänhetens intresse av mycket stor betydelse. Kommunerna i området beräknar att, i storleksordningen, 10 000 fritidshus är belägna omkring eller i fjordområdet. Allmänhetens värdering av området kring fjordarna är också tydlig genom den stora befolkningstillströmmningen under sommarhalvåret då, i vissa områden, befolkningen tredubblas. Bland dessa, men också bland lokalbefolkningen, är det många som har sportfiske som sitt stora fritidsintresse och ett tiotal fiskeklubbar har sin verksamhet i utredningsområdet. Fiskeriverket har för tillfället inga tillförlitliga uppgifter om antalet fritidsfiskare i området men det är välkänt att fjordområdet är mycket populärt för handredskapsfiske, framför allt efter havsöring. Det samhällsekonomiska värdet av fritidsfisket generellt är stort och en återuppbyggnad av bestånden har potential att generera stora samhällsekonomiska värden i området. För yrkesfisket genererar en återuppbyggnad av bestånden ett värde i form av ökade framtida fångster. Då det är oklart i vilken utsträckning beståndsökningen kommer att ske kan en exakt uppskattning av de socioekonomiska effekterna av förslaget och dess värde inte utföras i dagsläget. Fiskeriverket planerar dock att följa upp de biologiska och ekonomiska effekterna av åtgärden inför utvärderingen år 2015. Direkta effekter av förbud mot vadfiske i Halse- Askeröfjorden Fiskeriverkets förslag innebär att vadfiskeförbudet i fjordområdet utökas till att också innefatta Halseoch Askeröfjorden. Sammantaget har åtta fartyg fiskat med vad i Halse- och Askeröfjorden under perioden 2006-2008. Det samlade fångstvärdet* av sill och skarpsill för dessa fartyg uppgick till 881 196 kronor mellan 2006 och 2008. Tabell 1. Fångstvärdet av sill och skarpsill i Halse- och Askeröfjorden År Område Antal fartyg Antal kast Sill kr Skarpsill -kr Total fångstvärde- kr 2006 Halse-och Askeröfjorden 3 11 129 480 274 620 404 100 2007 3 11 154 919 181 500 336 419 2008 5 9 7140 133 537 140 677 28

Sida 29(31) Vadfiskets främsta målart i utredningsområdet är skarpsill. Det totala fångstvärdet av skarpsill som landats på västkusten, i huvudsak fångad med vad och not, uppgick till 11 786 000 kr, 17 096 000 kr och 8 619 000 kr för åren 2006-2008. Om fångsterna av skarpsill i Halse- Askeröfjorden jämförs med de totala landningarna av skarpsill på västkusten framgår att de utgör mellan 1,1 och 2,3 % av de totala fångsterna mellan åren 2006-2008. Tabell 2. Andel av de totala landningarna av skarpsill på västkusten i vadfisket efter skarpsill i Halse -och Askeröfjorden. Område Halse-och Askeröfjorden Andel av den totala fångsten i vadfisket efter skarpsill % 2006 2007 2008 2,3 1,1 1,5 Av de åtta fartyg som varit aktiva i Halse- och Askeröfjorden har ett fartyg varit aktivt under alla tre åren, två har varit aktiva under två år och resterande fartyg har således endast varit aktiva under ett av åren. 94 % av sill och skarpsillsfångsten i Halse- och Askeröfjorden fiskades av fyra av fartygen. Då dessa fartygs fiske i Halse- och Askeröfjorden jämförs med deras totala fiske i området (Halse-, Hakeoch Älgöfjorden) uppgick fisket i Halse- och Askeröfjorden till mellan 15-28 % per fartyg. De mindre fartygen, vars totala fångst utgör ca 6 % av allt sill och skarpsill fiske i Halse- och Askeröfjorden var mer koncentrerade i området. När den totala fångsten för de åtta fartygen under 2006-2008 studeras framgår att intäkterna från Halse- och Askeröfjorden uppgår till 0,9 % av det totala fångstvärdet eller mellan 0,4-9,7 % per fartyg. Med anledning av detta fiskemönster och eftersom fisket kan förflyttas till närliggande områden anser inte Fiskeriverket att förbudet mot vadfiske i Halse- och Askeröfjorden påverkar lönsamheten för de fartyg som bedrivit fiske i fjorden. Direkta effekter av förbud mot ålfisket inom de fiskefria områdena Fiskeriverkets förslag innebär ett totalförbud mot allt fiske inom de två fiskefria områdena. Inom det zonerade området föreslås ålfisket att fortgå som tidigare eftersom ålfiskarna har tillstånd som löper ut den 31 december 2010. Enligt den inventering av ålredskap som projektgruppen för 8 fjordar utfört, är ålfisket begränsat till 10-15 redskap i de två fiskefria områdena. Redskapsinventeringen visar också att ålfisket i fjordområdet är koncentrerat till de närliggande fjordarna Halse-, Kalv- och Stigfjorden, samt att de två fiskefria områdenas placering och storlek möjliggör omplacering av redskap. Fiskeriverket anser därmed att förslaget inte kommer att ha beaktansvärda effekter på ålfisket i området. Direkta effekter för fiske efter hjärtmussla En fiskare har till Fiskeriverket redovisat sina viktigaste fångstplatser för hjärtmussla. I det ena området som nu föreslås bli fiskefritt återfinns ett fåtal av dessa platser. Fiskeriverket gör därför bedömningen att detta fiske inte kommer att påverkas nämnvärt. 29

Sida 30(31) Direkta effekter mot övrigt yrkesfiske inom föreslaget område Utöver ovan nämnda yrkesfisken bedrivs inget nämnvärt yrkesfiske i detta område. Förbudet mot det riktade fisket mot torsk, bleka, kolja samt mot nätfisket anses därför inte innebära några direkta effekter. Direkta effekter för beredningsindustrin Tre större beredningsindustrier, som använder hel sill eller skarpsill i sin produktion är lokaliserade inom utredningsområdet (Rönnäng, Mollösund och Ellös). Den huvudsakliga produktionen i Mollösund och Ellös är sillfiletering medan däremot produktionen i Rönnäng består av infrysning av både sill och skarpsill. Skarpsillsfångsterna från Halse- Askeröfjorden har under perioden 2006-2008 utgjort mellan 1,1-2,3 % av de totala skarpsillfångsterna på västkusten (Se tabell 2). För framställning av ansjovis har den svenska industrin ett råvarubehov på lite mer än 2 000 ton. Fiskeriverket bedömer därmed att beredningsindustrin inte kommer att påverkas i någon större utsträckning av förslaget då råvaran kan fiskas i ett närliggande område. Direkta effekter för fritidsfisket Det fiske som bedrivs för husbehov och rekreation utan yrkesfiskelicens benämns med ett gemensamt namn fritidsfiske. Det viktigaste fritidsfisket för rekreation bedrivs med handredskap och tinor efter öring och hummer vilket endast marginellt kommer att begränsas i förslaget. Det fiske som bedrivs med garn efter torsk, sill och plattfisk av uppskattningsvis ett eller ett par hundra personer kommer att upphöra i och med förslaget. I dagsläget saknas mer detaljerade uppgifter om omfattningen av garnfisket och Fiskeriverket har därför inte möjlighet att bedöma de direkta effekterna. *förstahandspriset för fiskaren 30