Bibeln på älvdalska Bibeln eller delar av Bibeln är ofta bland det första som översätts till ett språk. Det beror naturligtvis på att man har behövt bibeltexter i samband med missionen. Här kan man nämna t.ex. Wulfilas (Ulfilas) gotiska bibelöversättning från 300-talet, till en del bevarad i den s.k. Silverbibeln i Uppsala. Ett annat exempel är Kyrillos och Methodios kyrkslaviska översättningar från 800-talet. Men det har också förekommit att man översatt bibeltexter för att visa hur ett visst språk såg ut. Så är det t.ex. med älvdalskan. Från 1600- och 1700-talen finns det några kortare bibeltexter översatta till älvdalska just med det syftet. Till dem ska jag återkomma strax. Som språkstuderande, språklärare och språkforskare hade jag kommit i kontakt med bibeltexter på många språk. Det var därför ganska naturligt för mig att fundera över hur Bibeln skulle se ut på älvdalska. Som ett rent experiment började jag på 1980-talet att översätta Johannesevangeliet. Med det hade jag flera syften. Ett var att demonstrera att älvdalskan inte bara behövde vara ett vardagstalspråk, utan att det också hade potential att utvecklas till ett seriöst skriftspråk. Översättningen kom så småningom att publiceras (1989), och i inledningen till skriften redogör jag ganska utförligt för mina syften med översättningen och de metodiska problem som varit förknippade med arbetet. Detta ska därför inte upprepas här. Som ett smakprov återger jag nedan Joh. II:1 11 om Bröllopet i Kana. Jag har justerat stavningen så att den stämmer med den jag tillämpar i min stora ordbok från 2010. 1 Dşästbuoð i Kana (Johannes II:1 11 i Steenslands översättning 1989) 1 Ǫ trið daem war eð dşästbuoð daiti Kan i Galile n, og mun Iesus war dar. 2 Iesus og lärjunggär onumes war buoðner boð dier og. 3 Wineð tuog slut, og mun Iesus saggd að om: Dier åvå it noð win. 4 Iesus suoräð: Lat wårå mig, kwinnfuok. Mąi tið ar it kumið enn. 5 Dǫ saggd mun onumes að drainggum: Dşärið eð an ser að ið. 6 Eð stuoð sjäks sturų stįekräld dar fer wattnę so juðär brukeð að rieninggum sainum; wert og iett jält fel ien undrað liter. 7 Iesus saggde: Fyllið kräldę min wattnę, og dier fylld diem upǫ bradd. 8 Sę saggd an: Äsið upp og bjärið daitað dşästbuoðswärdem, og dier gard so. 9 Dşästbuoðswärdn smäkäð wattneð so add uorteð wineð sę. Etersos an wiss it war eð kam frǫ men drainggär so add äst upp wattneð, dier wiss eð 10 so yöpt an ǫ brauðgumman og saggde: Ellest bruk dier fel biuoð ǫ guoðwineð fuost, og sę, bar dşästär byr ǫ werd drukkner, finn dier fram semmera win. Men du ar spåråð guoðwineð end tast nu. 11 So gard Iesus fuost tekkneð sett; eð war daiti Kan i Galile n. An latt sjǫ ärrligietę sąi, og lärjunggär onumes truo dd ǫ an. 2 Ett särskilt kapitel utgörs av Fader Vår. Redan 1733 gjorde Reinhold Näsman en översättning av Herrens Bön (enligt Matteus VI:9 13) till älvdalska. Dessvärre kan man konstatera att den inte på alla punkter ger en korrekt bild av den tidens älvdalska. Men intressant är den likafullt, och jag citerar den därför nedan: 1 Naturligtvis är denna översättning långt ifrån perfekt. Det var ju ändå ett experiment på ett i stort sett outforskat område. 2 Översättningen finns fortfarande att tillgå. Den intresserade vände sig till mig eller till Rots Skans i Älvdalen.
Näsmans översättning av Fader Vår (1733) Fad uær, so ir i himbluma ielit ir dætt nam, tilkum dætt riki, ski dænn uilja, so i himblum, sâ â jordi, uott dagli brod giæf oss i dag, og firilat oss uorær skullder, soss uir firilatum diöm so i oss nod skilldug, læd int uoss i nân jælok fræstilsæ, autâ los oss frâ uondu. Amen. Under 1900-talet har flera försök gjorts att översätta Fader Vår till älvdalska, men uppriktigt sagt är jag inte riktigt nöjd med någon av översättningarna. Jag har därför gjort en egen, som jag presenterar nedan. Naturligtvis har jag fått hjälp och råd av älvdalska vänner med god språkkompetens. 3 Det gäller f.ö. alla mina bibeltextöversättningar. För att undvika missförstånd bör här också sägas att jag inte gjort översättningen bara från den senaste svenska officiella versionen den man finner t.ex. i Bibel 2000, utan jag har även studerat ett stort antal översättningar till andra språk, liksom det grekiska originalet. Så har jag också arbetat med de andra bibeltexterna. Steenslands översättning av Fader Vår (2011) Du, Faðer ųor, so ir i imblum, Lat namneð Dett werd elgað, Lat ritşeð Dett kumå, Lat wiln Denn 4 råða niðǫ juordn, slais upi imblem. Dşäv uoss wenn dag eð bröð so byövum. Og felåt uoss skuldär ųorer, slaisog wįð felåtum diem so irå stşylduger uoss noð. Og stell it so werdum frestaðer, åtǫ friðä uoss frǫ uondą. (Fer ritşeð ir Dett, og maktę og ärrligietę i ievigiet. Ammen) Fader Vår var emellertid inte den första bibeltext som översattes till älvdalska. Johan Eenberg, som sedermera blev bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek, översatte redan 1693 Julevangeliet, alltså Lukas II:1 21 till älvdalska. Samtidigt översatte han samma text till Orsa- och Moramål. 5 Han menade nämligen att man i övre Dalarna talade ett särskilt språk, dalska, och att detta språk hade tre huvuddialekter, nämligen sockenmålen i Älvdalen, Orsa och Mora. Han kände också till att dessa sockenmål i sig inte var enhetliga, utan att det redan då kunde stşil millǫ byum. Eenbergs översättning har i augusti 2011 givits ut och kommenterats av Martin Ringmar (med viss hjäp av undertecknad); se 3 Att jag inte nämner mina medhjälpare med namn här, beror på att det är jag ensam som ska kritiseras, om översättningen skulle befinnas dålig. 4 I yngre språk: wilą Dąi 5 Eenberg citerar för jämförelsens skull texten också på svenska, gotiska och isländska.
http://uu.diva- portal.org/smash/record.jsf?searchid=7&pid=diva2:431172 Även julevangeliet har man i modern tid flera gånger försökt översätta till älvdalska. Den senaste, och enligt min mening mest tillfredsställande översättningen, kan man få höra läsas av Lena Willemark på följande nätadress: http://www.youtube.com/watch?v=49wyvpt7l-u Eenberg författade nio år senare en ny och större skrift, 6 där han mer ingående beskriver och diskuterar det dalska språket. Där använder han samma teknik, dvs. han illustrerar dalskan bl.a. med en kort bibeltext (ett avsnitt av Bergspredikan), som också ges i gotisk och isländsk språkdräkt. 7 Denna gång begränsar han sig dock till Mora- och Orsamålen, de dalska sockenmål han torde ha behärskat bäst. Emellertid, när Reinhold Näsman 30 år senare gav ut sin lilla historia om dalskan, citerade han Eenbergs bibelexempel och tillfogade en älvdalsk version med följande lydelse: Näsmans översättning av Matteus V:15 17 (1733) v. 15. Og ikke tænder nogær liosæd, til ad sætt æd under matskiæppune; Hælldr yvyr lioshaldi, sâss æd lysær âllum diöm, sâss irâ i hausi. v. 16. Latir [ ] so yduart lios lysa firi odru fokiæ, so ad diær bælla siâ yduat goduærk, og lufuâ Fadu ydan i himblumma. v. 17. Ir huærdir int ugsa, æd ig ir kæmin lagbokiæ æld spâkallær ad uplosâ hiældr ad upfylla. Någon modern översättning av denna text har jag aldrig stött på. Som synes existerar det både gamla och nya översättningar av texter ur Matteus-, Lukas- och Johannesevangelierna. När det gäller Markusevangeliet, är det sämre ställt. Visserligen har det s.k. barnevangeliet (Markus X:10 13) översatts för att användas vid barndop, men jag har aldrig sett det publicerat. 8 Men kanske det i en framtid kan bli ändring på det. Jag håller nämligen själv på med en översättning av Markus till älvdalska. Om den någonsin blir färdig och publicerad är en annan sak. Arbetet är emellertid så stimulerande och lärorikt att det känns meningsfullt att hålla på med det ukað so ir. Som ett smakprov ger jag nedan en preliminär version av ett känt Markusställe: 6 Skriften ifråga finns numera utgiven av undertecknad under samma nätadress som den ovannämnda. 7 Han ger också några andra korta språkprov, vilka inte är av relevans i detta sammanhang. 8 Vissa andra, här inte nämnda, smärre partier ur Bibeln har också översatts till älvdalska, men inte heller dessa tycks ha fått allmän spridning.
Steenslands preliminära översättning av Markus II:1 12 (2011) Ien lam kall 9 i Kafarnaum werd buotað 1 Etter nog dågå kam an daiti Kafarnaum, og fuotşeð fingg är at an war iema. 2 Dǫ sambles eð so mitşið fuok dar, so dier ryömdes it int autfer dörum iessn dyö, og an fekunneð Uordeð fer diem. 3 Og dier kam dait að om min ien laman kall, so fiuor kaller baru. 4 Etersos dier dugd it kum fram að Iesus fer fuokstattşem, brot dier upp tatşeð uvonað om og add nið beddn min laman gainum uoleð. 5 Mes Iesus såg truonę dieras, saggd an að lamam: Krippin menn, syndär dainer irå felåtner. 6 Eð war nog skriptlärder so såt dar og, og dier-dar tainkt fer sig siuover: 7 Ur nytter an-dar glåmå so? An äðer ju. Ukin dug felåt syndär ferautǫ Guð? 8 Iesus bigript mindyösummu wen dier tainkte, og saggd að diem: Ur nyttið taintş so i järtum iðum? 9 Ukadier ir littest saj að lamam: Syndär dainer irå felåtner, eld tä saja: Rait upp dig, tag beddn denn og gok? 10-11 Men so ulið witå at Sun Menistşun ar maktę tä felåt syndär jär ǫ juordn, so ser ig að dig og nų akudireð an min lamam rait upp dig, tag beddn denn og gok iem! 12 Og kalln rai tt upp sig, tuog beddn senn og fuor aut so oller såg eð. Og dier wart upi gåp, luväð Guð og saggde: Older am wįð si tt noð slaikt! Jag tar med tacksamhet emot synpunkter på mina översättningar. Enklaste sättet är att e-posta under adress: lars.steensland@telia.com, eller att ringa på nummer: 046-123 061. Att översätta bibeltext är förknippat med många problem av olika slag, inte minst när man ska översätta till ett språk som älvdalska. Min avsikt är att på denna sida redovisa hur jag funderar kring dessa problem. Också här skulle det vara intressant att få respons. Låt mig börja med några tankar som rör stilen. Hur skapa en älvdalsk bibelstil? En viktig fråga rör den bibliska stilen om det nu finns någon sådan och hur man återger den på älvdalska. Allra först vill jag nämna att det är tveksamt om Nya Testamentet ursprungligen är skrivet på något högtidligt språk. Hur det än är med den saken, var Martin Luther mycket noga med att man skulle rätta sig efter hur folket talade, när man översatte, och inte se efter i gamla böcker. Han ville översätta Bibeln till ett tyskt språk som skulle vara begripligt för var och en. Också Olaus Petri, när han översatte Nya Testamentet till svenska 1525, använde sig av ett relativt modernt språk. Så när vi i dag, åtminstone vi äldre, är vana att läsa och höra bibeltext på ett ålderdomligt och, som vi därför tycker, högtidligt språk, så har det nog varken med originalet eller med Martin Luther att göra. Snarare beror det på att våra bibelöversättningar har reviderats ganska sällan och ganska försiktigt. Bibelöversättningarna har helt enkelt släpat efter i språkutvecklingen. Den svenska översättningen från 1981 har inneburit en nödvändig modernisering av språket i Luthers anda (vilket dock många har haft svårt att acceptera). Detta är åtminstone min bild av översättningshistorien. Mot denna bakgrund är det inte självklart vilken stil man ska sikta mot i en nyöversättning, vilket det ju är fråga om i detta fall. Älvdalskan har i alla tider varit ett talat språk. Det är bara de senaste decennierna som det kommit fram längre texter av skriftspråkskaraktär. Det finns alltså inte någon gammal, levande tradition att bygga på när det gäller det älvdalska skriftspråket. Två stilmedel fångar emellertid genast uppmärksamheten i skriven älvdalska. Det ena, som av naturliga skäl är vanligt i översättningar, innebär ett närmande till svenskan. Man försöker alltså åstadkomma ett älvdalskt skriftspråk genom att fjärma sig från det älvdalska talspråket och på olika sätt efterlikna det svenska skriftspråket. Det andra sättet är att man genom att så mycket som möj- 9 Yngre: ien laman kall
ligt använda gamla älvdalska böjningsformer, konstruktioner och ord åstadkommer ett älvdalskt skriftspråk, skilt från dagens talspråk. Båda vägarna har sina fördelar, men också sina risker. Den första kan leda till ett älvdalskt språk som inte är särskilt älvdalskt, och den senare kan leda till ett älvdalskt språk som är så ålderdomligt, att det har mycket liten förankring hos språkets talare i dag. (Och Luther skulle inte ha blivit glad!) Det är alltså inte nog med att det rent allmänt kan vara svårt att finna en stilnivå som passar för bibeltext; det finns överhuvudtaget ingen säker grund att stå på när det gäller älvdalskt skriftspråk. Lösningen på problemet måste ändå bli någon form av kompromiss. Men för att komma fram till en välavvägd kompromiss måste man först försöka beskriva hur man föreställer sig den älvdalska bibelstilen. Min föreställning av denna stil är som följer: Texten ska göra ett seriöst och vårdat intryck. Språket bör skilja sig något från spontant talspråk, men får inte fjärma sig så mycket från detta, att det mister sin älvdalska karaktär. Språket får gärna vara lite gammaldags, men inte ålderdomligare än att talarna av språket känner igen sig i det. Utifrån denna specifikation kan man diskutera olika sidor av språket. Grammatiken är ett givet ämne i en sådan diskussion. Min generella hållning är här att man bör kunna använda något fler böjningsformer i bibelöversättningen än man möter i talspråket i dag (t.ex. fler fall av dativ), men att man bör begränsa sig till sådana former som de vuxna talarna av språket ändå har hört och kan känna igen. När det gäller satsläran och fraseologin, kan man notera att det älvdalska talspråket vimlar av partiklar, framför allt fel ( väl, ju ) och dǫ ( då ). Vidare är det vanligt med dubbla negationer (t.ex. An ar fel it ingg kullur Han har väl (inte) inga döttrar ). Dubbla subjekt förekommer också (t.ex. An ir fel an duktin dalska Han är väl (han) duktig att tala älvdalska ). Här tror jag också att man måste kompromissa. Använder man alla sådana företeelser i samma utsträckning som i talspråket, är det risk att texten kommer att uppfattas som vardaglig och pratig. Tar man å andra sidan bort allt detta ingenting av det är nämligen obligatoriskt, får man en text som riskerar att låta onaturlig. En del sådana företeelser bör man därför enligt min mening ha kvar, framför allt i talade partier, t.ex. när lärjungarna, som ju var enkelt folk, säger något. Ovanstående är bara ett ramverk, en skiss. Hur det sen ska göras i praktiken är en annan sak. Synpunkter på detta mottages med tacksamhet och stort intresse. Referenser Johan Eenbergs två uppsatser om dalmålet: JE-1693 och JE-1702. Bilaga till Rapport från Oðer råðstemną um övdalskų / Andra konferensen om älvdalska. Utgivna av Martin Ringmar och Lars Steensland. Red. Yair Sapir. 2011. = http://uu.diva- portal.org/smash/record.jsf?searchid=7&pid=diva2:431172 Juanneswaundsjilą. Johannesevangeliet på älvdalska i översättning av Lars Steensland. Uppsala 1989. Luther, M.: Sendbrief vom Dolmetschen, hrsg. v. K. Bischoff. 2. Aufl. Halle 1957. Näsman, R.: Historiola lingvæ Dalekarlicæ. Uppsala 1733.