E-HANDEL OCH FINANSIELLA TJÄNSTER MARKT/2094/01 SV Orig. EN
Syftet med detta dokument I detta dokument beskrivs den nuvarande situationen beträffande e-handel och finansiella tjänster samt den särskilda situationen när det gäller försäkringar. Preliminära synpunkter från Försäkringskommittén är välkomna. Det föreslås att en arbetsgrupp bildas för att närmare undersöka de frågor som tagits upp och att denna sedan rapporterar till Försäkringskommittén och lägger fram rekommendationer. Frågor till Försäkringskommitténs medlemmar: 1. Anser Försäkringskommitténs medlemmar att de viktigaste regleringsmässiga hindren för gränsöverskridande tillhandahållande av försäkringar via Internet har identifierats? 2. Anser Försäkringskommitténs medlemmar att det är nödvändigt att undersöka områden där de avtalsmässiga och icke-avtalsmässiga reglerna behöver konvergera ytterligare? 3. Anser Försäkringskommitténs medlemmar att en teknisk arbetsgrupp bör inrättas för att behandla de olika frågor som tas upp? 2
1. E-HANDEL OCH FINANSIELLA TJÄNSTER I e-handelsdirektivet, som antogs i juni 2000 (2000/31/EG), anges den rättsliga ramen för tillhandahållande av informationssamhällets tjänster på den inre marknaden. I direktivet fastslås att sådana tjänster fritt får tillhandahållas inom hela Europeiska unionen om de följer lagen i den egna medlemsstaten (ursprungslandsprincipen). Finansiella tjänster är till följd av sin avtalsmässiga karaktär särskilt lämpade för handel via Internet. Eftersom de också är starkt reglerade har dock tillämpningen av e- handelsdirektivet på finansiella tjänster gett upphov till ett antal utmaningar. Detta gäller särskilt tillämpningen av ursprungslandsprincipen i e-handelsdirektivet, vilken begränsas av undantag särskilt när det gäller avtalsmässiga skyldigheter i konsumentavtal, marknadsföring av fondföretag 1 och vissa bestämmelser på försäkringsområdet. Det finns inga regler om undantag för andra specifika finansiella tjänster. Som svar på dessa och andra utmaningar offentliggjorde Europeiska kommissionen i februari 2001 ett meddelande om e-handel och finansiella tjänster KOM(2001) 66 slutlig i vilken en strategi för att senast till år 2005 skapa en inre marknad för finansiella tjänster. I meddelandet betonas behovet av en tydlig och sammanhängande strategi för gränsöverskridande handel i finansiella tjänster. Där anges en strategi som bygger på följande principer: a) Bygga vidare på den strategi som anges i direktivet i syfte att upprätta en fullt fungerande inre marknad för finansiella tjänster. b) Tillse att lagstiftningen om finansiella tjänster och e-handelsdirektivet är förenliga med varandra. c) Tillse att reglerna för tillhandahållande av finansiella tjänster on-line respektive off-line är förenliga med varandra. d) Undersöka hur regeln om den inre marknaden skall tillämpas på områden där de nationella bestämmelserna skiljer sig avsevärt från den regeln. Denna strategi fick stöd av Ekofinrådet 2 och Europaparlamentet 3. 1 2 3 Artikel 44.2 i direktiv 85/611/EEG, EGT L 375, 31.12.1985, s. 3. Detta undantag för fondföretag motiveras av att tolkningen av artikel 44.2 skulle kunna leda till konflikter med e- handelsdirektivet. Slutsatser från Ekofinrådets möte den 7 maj 2001. Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande om "E-handel och finansiella tjänster" av den 4 oktober 2001, A5-0301/2001. 3
På flera områden måste arbete utföras för att dessa mål skall uppfyllas: På kort sikt kommer kommissionen att ge handledning till medlemsstater om proportionaliteten i de nationella åtgärder som tillämpas på utrikes leverantörer av finansiella tjänster i enlighet med artikel 3.4 4 i e-handelsdirektivet. Denna metod bör vara tidsbegränsad, eftersom det på medellång sikt bör bli alltmer överflödigt att åberopa artikel 3.4 till följd av att konsumentskyddsreglerna konvergerat tillräckligt mycket. Ytterligare konvergens kommer att vara nödvändigt på ett antal områden, bland annat införandet av harmoniserade regler för marknadsföring av finansiella tjänster på distans, detaljerad information till hypoteksgäldenärer, harmoniserade regler för konsumentkredit, harmonisering av uppföranderegler för finansiella tjänster, modernisering av försäkringsdirektiven, osv... I syfte att göra det möjligt att fullt ut tillämpa ursprungslandsprincipen genom att på lång sikt avskaffa undantaget för avtalsförpliktelser kommer kommissionen att inleda en översyn av befintliga avtalsregler för finansiella tjänster i medlemsstaterna. 4 Artikel 3.4 i direktiv 2000/31/EG: "Medlemsstaterna får vidta åtgärder för undantag från punkt 2 när det gäller någon av informationssamhällets tjänster om följande villkor uppfylls: a) Åtgärderna skall i) vara nödvändiga av någon av följande anledningar: - den allmänna ordningen, i synnerhet förebyggande, utredning, upptäckt och åtal av brott, inbegripet skydd av minderåriga och bekämpning av hets mot personer på grund av ras, kön, religion eller nationalitet samt kränkningar av enskilda personers mänskliga värdighet, - skydd av folkhälsan, - allmän säkerhet, inbegripet skydd av nationell säkerhet och försvar, - skydd av konsumenter, inbegripet investerare, ii) vidtas med avseende på någon av informationssamhällets tjänster som är till förfång för de mål som avses i punkt i eller utgör en allvarlig risk för att dessa mål inte uppnås, iii) vara proportionerliga i förhållande till dessa mål. b) Innan ifrågavarande åtgärder vidtas och utan det påverkar domstolsförfaranden, inbegripet förberedande förhandlingar och åtgärder som vidtas inom ramen för en brottsutredning, skall medlemsstaten - ha uppmanat den medlemsstat som avses i punkt 1 att vidta åtgärder, varpå denna senare medlemsstat inte vidtagit några åtgärder eller endast vidtagit otillräckliga åtgärder, - ha anmält till kommissionen och till den medlemsstat som avses i punkt 1 sin avsikt att vidta sådana åtgärder." 4
2. FÖRSÄKRINGAR OCH E-HANDEL E-handelsdirektivet gäller både försäkringssektorn och alla andra finansiella tjänster. Det faktum att försäkringsverksamhet omfattas av direktivet kommer att göra det möjligt att ingå försäkringsavtal på elektronisk väg (t.ex. via Internet). Medlemsstaterna kommer således att bli skyldiga att upphäva befintliga bestämmelser som förbjuder/hindrar tillhandahållandet av försäkringsprodukter/tecknande av försäkringsavtal via Internet inom landet eller över gränserna. Att tillhandahålla försäkringstjänster genom e-handel kommer inte att kräva något specifikt förhandsgodkännande (utöver det försäkringstillstånd som anges i försäkringsdirektiven). Tillämpningen av e-handelsdirektivet på försäkringar är inte fullständig. Själva e- handelsdirektivet innehåller ett undantag (i bilagan till direktivet) från bestämmelserna i artikel 3, enligt vilken inremarknadsprincipen skall gälla, för sådan försäkringsverksamhet som omfattas av försäkringsdirektiven (73/239/EEG och 79/267/EEG). Detta undantag gäller endast försäkringsföretagens verksamhet, men inte försäkringsförmedlarnas verksamhet, vilka följaktligen vad gäller sin on-lineverksamhet omfattas av inremarknadsprincipen i e-handelsdirektivet. Denna princip är mycket viktig för e-handelsdirektivet. Den gör det möjligt för en leverantör av informationssamhällets tjänster att tillhandahålla tjänster inom hela Europeiska unionen på grundval av de lagar och bestämmelser som gäller i den medlemsstat där denna är etablerad. När det gäller frågor som omfattas av denna princip får medlemsstaterna endast från fall till fall och i enlighet med vissa strikta, betydande och formella villkor som anges i artikel 3.4 i e-handelsdirektivet begränsa eller hindra tillämpningen av denna princip på en viss tjänst som har ursprung i en annan medlemsstat. 3. EFFEKTEN AV UNDANTAGET FRÅN ARTIKEL 3 I E-HANDELSDIREKTIVET FÖR FÖRSÄKRINGSFÖRETAG Allmänt sett måste effekten av undantaget för försäkringsföretag från artikel 3 i e- handelsdirektivet analyseras med avseende på följande aspekter: villkor för att bedriva gränsöverskridande elektronisk försäkringsverksamhet reklam avtalsrätt information till försäkringstagare om försäkringsavtalet. 5
a) Villkor för att bedriva gränsöverskridande elektronisk försäkringsverksamhet Ett försäkringsföretag som önskar bedriva elektronisk försäkringsverksamhet under åberopande av rätten att tillhandahålla tjänster på den inre marknaden omfattas fortfarande av befintliga bestämmelser i försäkringsdirektiven om till exempel anmälningsförfarandet för det fria tillhandahållandet av tjänster, kontroll av försäkringsvillkor, särskilda regler om obligatorisk motorfordonsförsäkring 5 och indirekt beskattning av försäkringsavtal. Dessutom kan värdlandet kräva att ett försäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet ser till att de försäkringsavtal som erbjuds uppfyller de regler om "det allmänna bästa" som gäller i värdlandet 6. b) Marknadsföring I försäkringsdirektiven fastställs att försäkringsföretag får marknadsföra sina tjänster i en värdmedlemsstat med iakttagande av eventuella regler för formen och innehållet i sådan marknadsföring som antagits till skydd för det allmänna bästa. 7 c) Avtalsrätt När det gäller avtalsrätt fastställs vilken lag som är tillämplig på ett försäkringsavtal i försäkringsdirektiven 8. För livförsäkringar och massrisker är det i allmänhet lagen i den medlemsstat där risken/åtagandet är belägen/t som är tillämplig, vilket oftast innebär att det är lagen i den medlemsstat där försäkringsinnehavaren är bosatt som tillämpas. d) Information till försäkringsinnehavarna om försäkringsavtalet Det undantag för försäkringar som föreskrivs i artikel 3 i e-handelsdirektivet omfattar uttryckligen de nuvarande reglerna om rätten att handla med åberopande av rätten att tillhandahålla tjänster samt reglerna om vilken lag som skall tillämpas på försäkringsavtal. Undantaget gäller dock inte de bestämmelser i försäkringsdirektiven som handlar om kraven på information till försäkringstagarna och som anges i artikel 31 i direktiv 92/49/EEG (annan direkt försäkring än livförsäkring) och artikel 31 och bilaga II i direktiv 92/96/EEG (livförsäkring). I dessa bestämmelser föreskrivs vilken information som måste lämnas till försäkringstagaren innan ett försäkringsavtal ingås. Värdmedlemsstaten kan ställa ytterligare krav om det är nödvändigt för att försäkringstagaren verkligen skall förstå försäkringsavtalet. För försäkringsavtal som ingåtts på elektronisk väg kommer försäkringsföretaget således att informera försäkringstagaren i enlighet med de regler som gäller i den medlemsstat där denne har sin hemvist. 5 6 7 8 Skyldighet att utse skaderegleringsrepresentant i värdmedlemsstaten och att bli medlem i värdmedlemsstatens nationella försäkringsbyrå och garantifond. Direktiv 92/49/EEG (artikel 28) och 92/96/EEG (artikel 28). Direktiv 92/49/EEG (artikel 41) och 92/96/EEG (artikel 41). I artikel 3 i e-handelsdirektivet anges att värdlandet endast får begränsa eller hindra tillämpningen av denna princip för en viss tjänst från fall till fall och i enlighet med vissa strikta, betydande och formella villkor som anges i artikel 3.4 i e-handelsdirektivet. Annan direkt försäkring än livförsäkring: Direktiv 88/357/EEG (artikel 7 och 8). Livförsäkring: Direktiv 90/619/EEG (artikel 4). 6
4. ATT SKAPA YTTERLIGARE KONVERGENS MELLAN E-HANDELS- OCH FÖRSÄKRINGSLAGSTIFTNINGEN När det gäller försäkringar anser kommissionen att målet bör vara att bygga vidare på den strategi som anges i direktivet och som syftar till att skapa en fullt fungerande inre marknad för försäkringstjänster. För att ursprungslandsprincipen skall fungera i praktiken för alla finansiella tjänster och alla medier för distansförsäljning krävs det ytterligare konvergens av de avtalsrättsliga och icke-avtalsrättsliga reglerna. I detta syfte och med beaktande av de politikområden som anges i meddelandet om e- handel och finansiella tjänster måste flera aspekter beaktas. a) Följderna av ett eventuellt avskaffande av det undantag som försäkringsföretag beviljas enligt artikel 3.3 i e-handelsdirektivet mot bakgrund av den ytterligare konvergensen i de nationella bestämmelserna om finansiella tjänster. b) Informationskrav: I meddelandet om e-handel och finansiella tjänster pekas skillnader i kraven på förhandsinformation på nationell nivå ut som ett allvarligt hinder för den inre marknadens funktion. I detta sammanhang kan det också finnas behov av åtgärder på specifik sektorsnivå. Bör till exempel befintliga regler om förhandsinformation innan avtal ingås om annan direkt försäkring än livförsäkring eller om livförsäkring fullbordas, särskilt efter det att distansförsäljningsdirektivet antagits? c) Avtalsfrågor: I meddelandet om e-handel och finansiella tjänster konstateras att ytterligare konvergens i avtalsreglerna kan behövas för att se till att de som köper finansiella produkter får ett tillräckligt skydd och att e-handeln i finansiella tjänster utvecklas på ett riktigt sätt på de inre marknaden. Således föreslås i meddelandet att det görs en översyn av de avtalsrättsliga bestämmelserna för finansiella produkter i syfte att upprätta en förteckning över de nationella konsumentskyddslagarna och att identifiera områden där konvergens mellan de nationella lagstiftningarna kommer att göra det möjligt att fritt tillhandahålla finansiella produkter över nationsgränserna. d) Tillämplig lagstiftning: I försäkringsdirektivet anges särskilda regler för vilken lagstiftning som är tillämplig på försäkringsavtal inom gemenskapen. Bör dessa regler anpassas så att det blir större utrymme att välja vilken lagstiftning som skall vara tillämplig i enskilda fall, till exempel beroende på vilken typ av kund det gäller (konsument, yrkesmässig verksamhet eller företagsverksamhet)? e) Stabilitetstillsyn och övriga tillsynsfrågor: I meddelandet berörs också sådana tillsynsfrågor som e-handel kan ge upphov till, särskilt till följd av tillämpningen av inremarknadsregeln (Art. 3). Är försäkringslagstiftningen redan tillräcklig för att klara av de olika stabilitetstillsynsproblem som e-handel kan ge upphov till. Innehåller försäkringsdirektivet de bestämmelser som behövs för att säkerställa ett tillräckligt samarbete mellan tillsynsmyndigheterna när det gäller e-handel? f) Annonsering. Behovet av att få försäkringssektorn att överensstämma med den allmänna principen i e-handelsdirektivet bör beaktas liksom frågan på vilken grund det kan ske. 7
g) Intermediärer. Bör gemenskapen vidta åtgärder för att säkerställa neutralitet mellan försäkringsföretag och intermediärer för deras verksamhet on- och offline? Kommissionen anser att en teknisk arbetsgrupp med uppgift att behandla dessa frågor bör inrättas inom ramen för Försäkringskommittén. Resultaten rapporteras sedan till Försäkringskommittén. Frågor till Försäkringskommitténs medlemmar: 1. Anser Försäkringskommitténs medlemmar att de viktigaste regleringsmässiga hindren för gränsöverskridande tillhandahållande av försäkringar via Internet har identifierats? 2. Anser Försäkringskommitténs medlemmar att det är nödvändigt att undersöka områden där de avtalsmässiga och icke-avtalsmässiga reglerna behöver konvergera ytterligare? 3. Anser Försäkringskommitténs medlemmar att en teknisk arbetsgrupp bör inrättas för att behandla de olika frågor som tas upp? Bilaga: Rapport om e-handel och finansiella tjänster till Policygruppen för finansiella tjänster (Finns även tillgänglig på samtliga 11 språk på generaldirektoratet för den inre marknadens webbsida: http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/finances/general/fspgreport.htm) 8