1 På långafiske med LL 522 Råön Bild 1-4 (juni 1965). LL 522 Råön ger sig ut på den andra turen till Rockall i Atlanten för långafiske. Man backar just ut på ett akterspring för att komma på kurs mot Gullholmen. Många anhöriga och vänner har gått ner till Paln för att ta avsked. Det kunde dröja sex veckor innan båt och besättning var hemma igen. Råön var på 78 fot och byggdes 1950 som GG 291 Lagafors, Björkö, på Bergs varv, Hälsö. Motorn var ursprungligen en 2-cyl Bolinder på 200 hk, vilken 1962 byttes till en B&W Alpha på 460 hk. 1965 köptes hon till Stocken av Gösta Martinsson, Lars Skoglund, Klas Skoglund och Nils Nilsson, Flatön.
Bild 2. På däck står Lars Skoglund och skymd bakom honom John-Erik Karlsson, vidare Kent Andersson och Nils Nilsson. 2
3 Bild 3. Både på babords- och styrbordssidan står flera fat med bränn- och smörjolja, fast surrade till relingen. Ankarblåsan är hissad upp en bit för att vara ur vägen. På däck: Klas Skoglund, Lars Skoglund, John-Erik Karlsson, Kent Andersson, Nils Nilsson.
4 Bild 4. Mot Rockall långt ute i Atlanten! Längst akterut vid dörren till mässen står Gustav Orvar Johansson. I aktern mot babordssidan är kastrännan av plåt monterad. Den introducerades som en förbättring på 1950-talet. När backorna sattes, gick man med 7-8 knops fart och backorna löpte ut i rännan. Baljan med backan placerades under kastrännan och det gick smidigare att sätta med full fart. En man knöt ihop backelinorna och sköt under baljan med den agnade backan, en annan tog bort den tomma baljan. Arrangemanget innebar en stor fördel i arbetet och en minskad olycksrisk.
Bild 5 (1965). Åter hemma på Stocken från Rockall efter sex veckor. Från vänster John-Erik Karlsson, Kent Andersson, Nils Nilsson. 5
6 Bild 6. När Råön kommit hem efter första turen till Rockall 1965, gjorde tidningen Bohusläningen ett litet reportage. På däck från vänster: Lars Skoglund, Osvald Samuelsson, Gullholmen, John-Erik Karlsson och Gösta Martinsson (Östensson).
7 Bild 7. Det är söndagen den 31 juli 1966. Den nedlastade LL 522 Råön har just lämnat Lerwicks hamn på väg hem efter årets sista tur till Rockall. Råön var det året den sista båten som lämnade fiskevattnen vid Rockall efter 21 fiskedagar. Man hade i huvudsak haft gott väder, även om man under några dagar hade varit tvungen att ligga stopp för storm. I Lerwick, huvudorten på den största Shetlandsön Mainland, har man fyllt på förråden av is och olja inför hemfärden. Ombord finns drygt 50 ton fisk, som lasten vid lossningen senare visade sig uppgå till. Akterut vid styrhytten står Gustav Orvar Johansson och på backen Nils Nilsson (med ryggen mot betraktaren), Klas Skoglund samt Lars Skoglund.
8 Bild 8. Avspänd samvaro på däck i gott väder. Året är 1967 och Råön på väg till fiskeplatserna i Atlanten. Från vänster Lars Skoglund, Gösta Martinsson, Klas Skoglund och Dennis Lövgren (i rött). Gustav Orvar Johansson står i styrhytten. Längs babordssidan är baljorna med backor stuvade. Varje man hade 10 backor och med 8 mans besättning blev det 80 baljor. Bakom Gösta står vinschen som användes för att dra backorna och som med en kilrem också drev skjutmaskinen. Den sköt upp backelinan i jämna bukter och gjorde i princip en mans jobb. I galgen om babord finns det draggar, blåsor och vakare.
Bild 9. Till vänster splitsar Gösta ihop backelina. 9
10 Bild 10. Fem man i färd med att agna sina backor för nästa sättning. Allra längst till vänster knyter Gösta Martinsson fast en kortmotta med krok på en känsa. Christer Lindroth står vid vinschen med kilremmen till skjutmaskinen. Längre bort sitter först Lars Skoglund med sin agnlåda på ben. Det vita som hänger över kanten är kortmottor. På luckan sitter Gustav Orvar Johansson och snett emot honom Elias Karlsson. Bägge agnar sina backor. Hitom luckan står en låda med 40 kg ursprungligen isad makrill, som nu tinat så att den kan skäras till agn. Det här året (1967) hade en valback monterats över fördäck. Den är bara grundmålad gul än så länge. Valbacken tog av mycket av vattnet från vågtopparna, som bröt in över fören, och gav ett bra skydd.
11 Bild 11. Punktering ombord! Gösta Martinsson lagar. De första skjutmaskinerna hade hjul med slangförsedda däck, som drog och sköt upp backorna. När en krok på en känsa kom lite snett kunde den punktera däcket. Senare bytte man till massiva gummihjul och problemet försvann. Tre man står i bingen längs relingen och rensar fisk. Det är Elias Karlsson (i gula byxor), Nils Nilsson och Gustav Orvar Johansson. Den rensade långan lägger de i bingen till vänster, där den sedan spolas ren från blod mm för att till sist läggas ner i isen i lastrummet. Lars Skoglund står på däck och hjälper till med att rensa långa. Längre bort står Christer Lindroth och skär agn. Luckan till lastrummet är borttagen, strax skall den rensade fisken isas.
12 Bild 12. På de här färgbilderna verkar det som om det alltid var perfekt väder på långafisket, med sol och slätt vatten. Men det var ju just i sådant väder man tog fram kameran! Det fanns helt andra slags väder också! I förgrunden sitter Christer Lindroth och agnar en backa. Klas Skoglund böjer sig över relingen på spaning efter nästa långa, som är på väg upp. Vinschen drar upp backan, och den kilremsdrivna skjutmaskinen lägger den i jämna bukter på däck. I styrhytten står Nils Nilsson och styr in backan. Klas har den vanliga kläppen nersänkt i vattnet för att hugga tag i långan. När han fått upp den, strupskar han den omedelbart för att blodet skulle rinna av och lade den i bingen vid relingen. Här på bilden är bingen välfylld med långa, som strax skall rensas och läggas i is i rummet. Till höger om Klas finns ett knivställ på relingen. Det långa skaftet är en långkläpp på kanske fyra meter. Det hände ofta att en långa rycktes av från kroken, när båten
13 rullade i sjögången. Med långkläppen kunde man få tag i fisken, där den flöt i vattnet. Ibland fick man slå back i maskin för att nå långan, som ju hade tuppat av genom tryckförändringen vid den hastiga färden upp från djupet. Bild 13. Elias Karlsson har just kläppat en långa. På relingen är ett ställ med en kniv, som användes i nästa steg, när Elias strupskär långan direkt efter det att den har tagits ombord. På relingen har man fäst en dubbelvikt bit av en tross. På den hängde man kläppen, när det inte kom upp någon fisk, så att man alltså inte behövde stå och hålla den. I stället kunde man nickhälla kroken på känsan, vilket innebar att man trädde kroken under känsekulan. Det gick då lättare att agna senare. Samtidigt hann man kanske snurra upp några törnar på känsan, som snurrat runt backan.
14 Bild 14. Hemma igen efter den sista turen 1967. Men det återstår mycket jobb med lossning av fisken, rengöring och skötsel/reparation av båten och inte minst av redskapen. Sedan var det nya förberedelser för höstens trålfiske. Kanske blev det några semesterdagar också. (Gösta Martinsson och Jan Tullberg)