Min tid som Erasmus student i Wien Jag minns det som om det var igår. Står där i incheckningsleden på Arlanda, redo att lämna Sverige i ett år, utan att riktigt förstå att jag verkligen lämnar Sverige en i tid framöver. Det var inte förrän jag satt på flygplanet och flygvärdinnan började gå igenom säkerhetsinstruktionerna, som jag insåg att nu åker jag och det finns ingen återvändo. Nu var jag på väg till ett land som jag aldrig tidigare besökt och utan några större kunskaper i det tyska språket. Men trots det så fanns en oförklarlig trygghetskänsla som gav mig ett lugn. Jag hade sedan påbörjandet av mina studier på KTH haft en vilja att åka någonstans utanför Sveriges gränser och uppleva något nytt. Men tyvärr så hade jag inte modet att ge mig iväg ensam så jag och två andra vänner på KTH snackade ihop oss om att göra denna resa tillsammans. Vi hade alla tre läst Tyska fortsättning på KTH och ville bygga vidare på våra tyska kunskaper. Eftersom antalet platser på Tekniska Universitetet i München var för få, så blev det slutgiltiga valet två terminer i Wien, Österrike. Sakta som tiden för avfärd närmade sig fick mina två vänner kalla fötter och drog sig ur vårt heliga avtal, närmare bestämt två månader innan det var dags att åka. Samtidigt som jag greps lite av panik stod jag nu inför ett val; att avbryta mina planer och glömma det hela eller att bita ihop, följa magkänslan och bara åka. Som tur är valde jag att åka. Jag landade i Wien på en söndag någon gång på eftermiddagen och övernattade min första dag i Wien på ett hotell in närheten av bostadsförmedlingens huvudkontor där nycklarna till min studentlägenhet väntade på mig dagen därpå. Studentlägenheten hittade jag via bostadsförmedlingen ÖAD( www.oad.at ). ÖAD erbjuder många olika studenthus runt om i Wien, där man bor i korridor med andra utbytesstudenter antingen själv i ett rum eller så delar ett rum med flera andra studenter, ett så kallat VG (Wohngemeinschaft). Min första lägenhet i studentkorridoren Molkereistrasse Min första lägenhet var i korridoren på Molkereistrasse i andra distriktet. Där bodde jag tillsammans med en student från England. Korridoren var full av utbytesstudenter från hela världen och stämningen var alltid på topp. Den befann sig väldigt nära stadens centrum men dessvärre låg korridoren på red light distrct mitt emellan två strippklubbar så om kvällarna var gatorna fulla av pratglada damer som stod på varje gathörn i området. Det var lite av en kulturkrock men jag vande mig ganska snabbt. Ca 100 m från korridoren på samma gata låg också en Serbisk restaurang Grill
Park med det godaste grillade köttet jag ätit på länge. Jag blev snabbt en stamkund och tillbringade säkert 2 3 dagar i veckan där. En sevärdhet som också befann sig i närheten var det stora nöjesfältet En mixtallrik på Grill Park Prater med över 250 olika åkattraktioner och med det enorma pariserhjulet Riesenrad från 1896. På studentkorridoren hölls också en förberedande kurs i tyska där lärde jag känna massa nya utbytesstudenter som också hade kommit för att studera på TU Wien. Alla var så öppna och sociala att den där nervositeten man hade med sig från Sverige bara försvann. Jag lärde känna många nya människor och fick snabbt vänner från alla delar var jordklotet. Efter en månads vistelse i Wien var det dags att byta lägenhet. För att kunna ordna boende för hela min vistelse i Wien så var ÖAD tvungen att fört placera mig i en lägenhet i en månad och sedan flytta mig till en annan lägenhet där jag skulle stanna tiden ut. Efter att ha pratat med andra studenter så var det inte bara jag som utsattes för detta. Den nya lägenheten låg på Josef Baumann gasse 8A. Den befann sig i 22:a distriktet, lite längre ut från staden, men tack vare den suveräna kollektivtrafiken var man stan på 15 min. Till skillnad från lägenheten i Molkereistrasse så bodde jag nu ensam i ett rum med eget kök och egen toalett. Lägenheten var inte lika modernt inredd som den första men den hade billigare hyra samt så fanns det ett gym i byggnaden som man kunde utnyttja när man ville. Jag stormtrivdes i Wien. Eftersom jag aldrig förr hade bott ensam så var detta en helt ny upplevelse för mig där jag nu var helt självständig och var tvungen att utföra sysslor som att handla mat och grejer till lägenheten, betala hyra och tvätta, sysslor från vilka jag var helt befriad från hemma i Sverige. Jag kom snabbt in i rutinen och till slut kändes det inte ens det minsta jobbigt. Desto mer tid som jag tillbringade i Wien desto mer kröp staden under huden på mig. Staden är full av kultur och häpnadsväckande arkitektur. En byggnad som fick mig att häpna varje gång jag gick förbi den var den majestätiska Stehpanskirche som ligger i stadens centrum. Staden är full av mysiga caféer och barer varav vissa är lite undangömda och tar lite tid att hitta, men det finns något för varje smak. Något som var häftigt var festerna som hölls i Rathaus (Rådhuset), då det kom över 2000 personer och jag hade turen att närvara på två sådana fester under min vistelse i Wien. En annan sevärdhet var den stora djurparken i Schönbrunns trädgård. Denna var den första djurparken i världen och har över tusen djurarter. Wien är en väldigt händelserik stad där det alltid finns något att göra. På söndagar
brukade vi varva ner i 19:e distriktet i en av de många vinodlingarna så kallade Heurigen. Dessa är serveringar där en vinodlare säljer sitt eget vin. En Heurigen brukar vara en stor innergård eller trägård med enkla bord och bänkar, och förutom vin serveras också enklare maträtter. Här befinner jag mig på en Heurigen i Kahlenberg med utsikt över hela Wien Enligt mig var vintern den mysigaste tiden i Wien. Hela staden dekorerades med ljus och titt som tätt stötte man på en julmarknad. Julmarknaderna var fyllda av människor som kommit dit för att köpa julpynt, äta en god bakelse eller två eller bara dricka lite Glühwein (ungefär som glögg) och umgås. En av de finaste och mest spektakulära julmarknaderna var den som låg utanför Rathaus. Julmarknaden utanför Rathaus
Om jag nu kommer in på ämnet TU Wien så måste jag säga att det är lite bökigare där än hemma på KTH. Många av kurserna är så kallade blockkurser och pågår oftast i två dagar och de var ganska små också. Kurserna på TU Wien varierar mellan 1,5 och 3,0 ECTS poäng. Det var inte så bra med tanke på att man var tvungen att skrapa ihop 60 poäng på ett helt år. Jag försökte så gott jag kunde följa en röd tråd med kurserna och lyckades faktiskt skrapa ihop 50 ECTS på ett helt år. Trots att många av kurserna hölls på tyska så var det inga problem att förstå professorn även om man inte var något proffs på det tyska språket. På föreläsningarna pratades det oftast högtyska och om man som utbytesstudent hade svårt att hänga med så kunde föreläsaren också ta det på engelska. Professorerna var väldigt förstående och snälla mot oss Erasmus studenter, särskilt på de muntliga examinationerna, speciellt om man ansträngde sig och försökte prata förståelig tyska. Utbudet var kurser vart stort och intressant. Speciellt för oss farkosttekniker. Jag som läser inriktningen fordonsteknik fann kurserna Innovationsmanagement I och Innovationsmanagement II intressanta. Kurserna hölls av Ferdinand Piëch, chefen för Volkswagenkoncernen. Dessa kurser omfattade en resa till Volkswagen fabriken i Bratislava, Slovakien och till Audi fabriken i Ungern. I samband med kursernas start så ställdes olika bilar från Volkswagenkoncernen ut utanför skolans fordonsinstitution. I år var det bland annat nya Bentley GT, Lamborghini Reventon, Audi R8 V12TDI, Audi R6. Några av bilarna som ställdes ut i samband med kursen Innovationsmanagement I & II
Avslutningsvis vill jag bara säga att detta var utan tvekan det bästa jag har gjort under min studietid på KTH och önskar att jag kunde ha stannat längre, men tyvärr så kan man bara vara Erasmus student högst ett år. Läser du det här så har du antagligen funderat på att åka utomlands. Jag säger bara tveka inte utan åk, utnyttja den här unika chansen och stanna där men än en termin för annars finns risken att du åker tillbaka då det är som roligast. Nu i efterhand så måste jag säga att det bästa som kunde hända vara att jag åkte iväg ensam. På så sätt hade jag inget skyddsnät utan var tvungen att ta kontakt med andra människor och fick på så sätt vänner för livet och många minnen från ett oförglömligt äventyr. Om det är någonting du undrar över eller har frågor om boende, skolan eller utelivet i Wien så är du välkommen att kontakta mig. Aldrig förr har ett år gått förbi såhär snabbt! Med vänliga hälsningar Igor Kovacevic igork@kth.se