SKOGS MEDELTIDSKYRKA en berättelse om kyrkan, händelser och människor

SKOGS MEDELTIDSKYRKA en berättelse om kyrkan, händelser och människor Ljusplåt. Gåva till kyrkan 1745 av mademoiselle Brita Dufva i Stockholm, född i Kläpp. Foto: Författaren 2007. Svepkors av Olof Hofrén i Säbrå. Glasmålning i korfönstret av I korfönstret 1854-1934. Bengt Hamrén i Stockholm Foto: Författaren 2000. 1935- Foto: Bruno Bagge 2008. Ivan Johnson 2009

SKOGS MEDELTIDSKYRKA en berättelse om kyrkan, händelser och människor Altarskåp 160x260 cm, början av 1500-talet. Foto: Samin Husein, länsmuseet i Härnösand 2009. VID SKOGS KYRKA Se - på medeltida grund hennes murar står att ära Gud, hans verk och allt han rår Släktled många, rummet Helgat genom böner lovprisa Gud och forna tiders söner. Stig stilla - ljuslynt i Helgedomen in fädren re n här tjänat Gud med redligt sinn. Känn den stilla ro - känn friden som Du röner, bed och tjäna Gud och han Din trohet löner. Lyss - sakta, varligt höres klockors gång, mäktigt över nejden ljuda deras sång liksom en bön från gångna tidevarv om vördnad - vård - fullkomnande av Helgat arv. Ivan Johnson 1969

FÖRORD Skogs medeltidskyrka har allt sedan jag kom till Skog på nyåret 1952 till idag år 2009 intresserat mig som byggnadsverk och i linje därmed kyrkans och församlingens historia. 1994 och 1996 hade jag förmånen få leda och handgripligen delta i restaureringen av främst kyrkorummets kor och sakristia. Jag upplevde därvid då jag närmare besåg och lagade uppkomna skador på bildhuggerier och inredningsobjekt, en känsla av vördnad och andakt över tidigare hantverksgenerationers yrkesskicklighet och församlingsmedlemmarnas säkert kostsamma medverkan. Så exempelvis vad gäller vördnad så var det så den dag jag stod i strumplästen på altarbordet och lagar torksprickor och retuscherar flagnade färgområden på den av Jon Gö- Skogs kyrka från söder 1912. Foto: Antikvarisk-Topografiska arkivet, Stockholm ransson Westman 1783 gjorda altaruppsatsen. Tankar väcktes - och därav nu denna bok - om att ta reda på mer om kyrkans och församlingens historia och sätta det på pränt som komplement till det som sägs i det i kyrkan utlagda informationsbladet och i den kyrkohistoriska litteraturen. Upplägget för denna bok är att bygga den i 17 kapitel och att läsaren av uppställningen nedan och i efterföljande innehållsförteckning kan söka sig fram till det som är av särskilt intresse för stunden eller övergripande sett. Kapitel I. Att bygga kyrka under medeltiden Kapitel II. Kyrkans ålder och invigning Kapitel III. Utlånade medeltida och yngre inventarier Kapitel IV. Föremål i kyrkans förvar Kapitel V. Medeltida inventarier i kyrkan och något om en förlorad monstrans Kapitel VI. Kyrkorummet och dess fasta föremål i övrigt Kapitel VII. Sakristian Kapitel VIII. Från drottning Christina hjälp1647 till Kalfskinnsprästens besök 1828 Kapitel IX. Något om åtgärderna i och på kyrkan 1852-2008 Kapitel X. Kyrkogårdarna och deras omramningar Kapitel XI. Symbolik och status på kyrkogårdarna Kapitel XII. Stegportarna, klockstaplarna och kyrkklockorna Kapitel XIII. Kyrkstallar och prästgårdar Kapitel XIV. Gåvor, fonder och kyrksilvret Kapitel XV. Lekmannamedverkan, regelverk och något dess tillämpning Kapitel XVI. Kyrkan, skolväsendet och fattigvården Kapitel XVII. Series pastorum (förteckning över prästerna i församlingen 1639-2009) Bilaga 1. Korfönstret Bilaga 2. Kyrksilvret i Skogs kyrka stjäls. Prästen Bylund hjälper till få fatt i tjuvarna Bilaga 3. Norrstigen jämte några andra tidiga vägar genom Skog Bilaga 4. Något om prästen Martinus Meijerus leverne och avsättning Bilaga 5. När ryskt krigsfolk brände och rövade i Skog våren 1721. Prästen förlorade sitt hus Bilaga 6. Barnamord i Skog 1741. Prästerna Ahlberg och Dynesius vittnen och själavårdare Bilaga 7. Ett tragiskt levnadsöde; prästen Forssén missköter sig och avsätts Bilaga 8. Sara Zetterlund i Gallsäter dödar sin man. Avrättas. Prästen Lindberg beledsagar henne Flygfoto 1953 över prästbordet, kyrkan, församlingshemmet och söder om detsamma det 1930 byggda kyrkstallet. Detaljbild visande klockarbostaden, dess ekonomibyggnad och närmast riksväg 13 garage av tidigare Träsks kyrkstall. Ett varmt tack till alla er som välvilligt lånat mig fotografier och lämnat mig värdefulla upplysningar. Ett särskilt tack till 1:e konservator Lennart Kristiansson vid länsmuseet i Härnösand för välvilligt lämnade uppgifter om de äldre inventarierna och likaså Bruno Bagge i Herrskog för datasupport rörande såväl text- som bildbehandling. Härnösand i februari 2009 Ivan Johnson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING KAPITEL I ATT BYGGA KYRKA UNDER MEDELTIDEN 1 - Kyrkorummet.. 1 - Kyrkans grundläggning... 1 - Så byggdes Skogs kyrka. 2 KAPITEL II KYRKANS ÅLDER OCH INVIGNING...3 - Vigningsakten.. 3 - När möter bygd och församlingsnamnet Skog första gången i skriven form?... 3 - Ärkebiskop Olof Björnssons visitationsresa i Norrland 1319. 4 - Skogs kyrkas titulärhelgon?... 4 KAPITEL III UTLÅNADE MEDELTIDA OCH YNGRE INVENTARIER... 5 - Relikskrin 1150-1200... 5 - Madonna 1200-talets slut eller början av 1300-talet 5 - Kvinnligt helgon 1300-talet. 5 - Altarskåp 1500-talets första fjärdedel.. 6 - Rökelsekar 1200-talet.. 6 - Utlånat till Högsjö församling..7 KAPITEL IV FÖREMÅL I KYRKANS FÖRVAR. 8 - Tvenne föremål med inte känt användningsområde 8 - I församlingens förvar.. 8 - Utställningen på orgelläktaren. 8 KAPITEL V MEDELTIDA INVENTARIER I KYRKAN OCH EN FÖRLORAD MONSTRANS... 9 - Dopfunt 1350-talet... 9 - Triumfkrucifix 1300-talets slut 9 - Processionsstav 1400-talet... 9 - Gustaf Vasa tar kyrkans monstrans. 9 KAPITEL VI KYRKORUMMET OCH DESS FASTA FÖREMÅL...10 - Korfönstret. 10 - Vem var konstnären och var någonstans tillverkades fönstret.. 10 - Altarrundeln, altarbordet och ljuskronorna i långskeppet..11 - Predikstolen 11 - Den gamla predikstolen. 12 - Läktarna och orglarna?...13 - Kyrkorgeln. 14 - Orgeln i Vibyggerå gamla kyrka; har den tidigare stått i Skogs kyrka?... 14 KAPITEL VII SAKRISTIAN. 17 KAPITEL VIII FRÅN DROTTNING CHRISTINA 1647 TILL KALFSKINNSPRÄSTENS BESÖK 1828. 18-1647. Drottning Christina bekostar nytt kyrktak och ny mässhake... 18-1721. Ryska krigsmän tar föremål i kyrkan och bränner ned prästens bostadshus 19-1724 ---. Allmänt underhåll, nytt golv och nya, slutna bänkar.. 19-1735. Kyrkan mycket förfallen. Besiktning, rikskollekt och reparationer 1737-1756..20-1828. Kalfskinnsprästen N. J. Ekdahl besöker kyrkan 1828 och hans tecknare ritar av den. 21

KAPITEL IX NÅGOT OM ÅTGÄRDERNA I OCH PÅ KYRKAN 1852-2008. 22-1852-1854. Nytt kor. Den ursprungliga färgsättningen målas över... 22-1901-1902. Nya bänkar och allmänt underhåll.. 22-1928. Nuvarande tak läggs i ett tyvärr för framtiden kostsamt material 22-1934-1935. Stor restaurering. Den ursprungliga färgsättningen åter. Nya bänkar 23-1972. Kyrkvalven rengörs inuti med färskt franskbröd, målningsarbeten. 23-1994. Koret förlängs. Restaurering av inventarier. Målningsarbeten 23-1996. Sakristian. 23-2000-2008. Vissa åtgärder utomhus.. 23 KAPITEL X KYRKOGÅRDARNA OCH DERAS OMRAMNINGAR. 24 - Är den mäktiga stenmuren söder om kyrkan anlagd när kyrkan byggdes?... 24-1910. Försök anlägga ny kyrkogård.. 25-1919-1926. Mera gravrum behövs. Stor oenighet om var någon stans. Tre förslag. 26 - Måste klockstapeln och stegporten flyttas?... 26-1961-1971och 1996-1999 Nya kyrkogårdar.. 27 - Minneslund 28 - Kyrkogårdar för döda i kolera... 28 KAPITEL XI SYMBOLIK OCH STATUS PÅ KYRKOGÅRDARNA... 29 - Viknerska gravkoret... 29 - Gravsatta inne i kyrkan.. 29 KAPITEL XII STEGPORTARNA, KLOCKSTAPLARNA OCH KYRKKLOCKORNA. 30 - Klockstaplarna... 30 - Kyrkklockorna... 31 KAPITEL XIII KYRKSTALLAR OCH PRÄSTGÅRDAR. 32 - Kyrkstallarna.. 32 - Det fanns stallar både sydöst och nordöst om kyrkan 32 - Stallar måste rivas eller flyttas... 32 - Prästgårdarna. 33 - Prästegård i Herrskog, en släkthistoria... 33 - Försök anskaffa pengar för att köpa hemman lämpligt till prästgård 34-1829. Hemman köps i Yttered. Ett dåligt köp... 34-1847. Nytt försök och till slut 34 - Skolhus som blev prästgård byggs 35 - Prästen emot att bygga skolhus. 35 - Ny prästgård byggs 36 KAPITEL XIV GÅVOR, FONDER OCH KYRKSILVRET 37 KAPITEL XV LEKMANNAMEDVERKAN, REGELVERK OCH NÅGOT OM DESS TILLÄMPNING. 38 - Det första och sista kyrkorådet.. 38 - Kyrkvärd 38 - Kyrkvaktare 39 - Sexman, ett oftast inte önskat förtroendeuppdrag. 39 - Regelverken och något om dess tillämpning. 40 - Bänkläggning, en statusfylld bestämmelse 41

KAPITEL XVI KYRKAN, SKOLVÄSENDET OCH FATTIGVÅRDEN 43 - Snabbt handlat i Nora pastorat... 43 - Skolorna under Skogs församling.. 44 - Kyrkbordets (Vallens skola).. 44 - Träsks skola 44 - Herrskogs skolor 45 - Dala skola... 46 - FATTIGVÅRDEN.. 47 - Sockengång 47 - Fattighus i Ås by. 47 KAPITEL XVII SERIES PASTORUM 48 Bilaga 1. Korfönstret 53 Bilaga 2. Kyrksilvret i Skogs kyrka stjäls. Prästen Bylund hjälper till få fatt i tjuvarna. 54 Bilaga 3. Norrstigen jämte några andra tidiga vägar genom Skog.. 60 Bilaga 4. Något om prästen Martinus Meijerus leverne och skiljandet från tjänsten.. 63 Bilaga 5. När ryskt krigsfolk brände och rövade i Skog våren 1721. Prästen förlorade sitt hus. 65 Bilaga 6. Barnamord i Skog 1741. Prästerna Ahlberg och Dynesius, vittnen och själavårdare.. 66 Bilaga 7. Ett tragiskt levnadsöde; prästen Forssén missköter sig och avsätts..71 Bilaga 8. Sara Zetterlund i Gallsäter dödar sin man. Avrättas. Prästen Lindberg beledsagar henne.. 74

KAPITEL I ATT BYGGA KYRKA UNDER MEDELTIDEN Det var förr ett större företag - såväl tekniskt som ekonomiskt - att bygga kyrka. Befolkningsunderlaget var ofta inte stort och de tekniska hjälpmedlen få. Hur många människor som var boende i den bygd, som nu sedan länge Pär Skogs församling, när man ansökte om att få bygga kyrka, låter sig inte sägas. Sägnen berättar att det var åtta självägande bönder som bekostade här aktuellt kyrkbygge. Dock är detta en så kallad vandringssägen och i sak därför inte specifik för Skog. Trots ett lågt befolkningstal var det närmast ett måste för en bygd att ha nära tillgång till en kyrka. Den katolska gudstjänstordningen och religionen som Sverige bekände sig till vid tiden då Skogs kyrka byggdes under av mycket att döma 1200-talet senare del och i början av 1300-talet, krävde ett kyrkorum för att tillfullo kunna utövas. I och kring Herrens hus - som kyrka benämndes - kretsade mycket av församlingsmedlemmarnas tillvaro och trosövningar. Ordet Herrens hus har sitt språkliga ursprung i det grekiska ordet kyrios i betydelsen Herre och kyriakon som kan omskrivas till just Herrens hus. När ny kyrka skulle byggas, eller utvidgning av befintlig göras, erfordrades tillstånd av den biskop inom vars jurisdiktion (ämbetsområde) den nya kyrkan skulle byggas. Rörande Skogs församling var den under medeltiden, och för övrigt ända fram till år 1647, underställd ärkebiskopsstolen i Uppsala. För att få det sökta tillståndet måste befolkningen styrka att de dels behövda en kyrka i sin bygd; dels ock visa att de hade ekonomiska möjligheter täcka byggandet, driften och det framtida underhållet och om så bostad åt prästen. Om framställan kunde sändas med någon kurir, eller om ombud från skogsbygden måste bege sig till Uppsala för att där till aktuell handläggare överlämna ärendet, låter sig inte sägas. Här får tanken löpa fritt om på vilket sätt de delegerade fullgjorde sitt uppdrag utifrån de samråd som måste ha hållits i Skog för bevisligen fick man lov att låta bygga kyrka och så gjorde strax ovanför Storsjöns norra strandlinje. Många mindre kyrkor byggdes först som kapell. Om så var i Skog är inte känt, men kan dock inte uteslutas. Ett kapell hade lägre kyrklig status än en kyrka. Inte utifrån kyrkobyggnadens storlek utan därav att kyrkoordningen inte tillät prästman att i kapell förrätta vigsel, barndop, kyrktagning av barnaföderskor eller hålla de betydelsefulla mässorna, som exempelvis den på skärtorsdagen i påskveckan. Nattvardens sakrament -alltså vinet och brödet - fick inte förvaras i ett kapell. Det här sagda i linje med trosutövningens intentioner gjorde att berörd befolkning så snart invånarantalet ökat tillräckligt och ekonomin så tillät, verkade för att få ge sitt kapell namn och värdighet av kyrka. Kyrkorummet Vid byggandet gällde det att följa det som föreskrevs i de kyrkliga reglementena och att beakta vedertagna sedvänjor. Hur kyrkan och kyrkorummets skulle se ut skiftade i förhållande till olika kyrkoledares synpunkter samt de kringvandrande munkarna och deras i många fall medföljande, murningskunniga hantverkare. Därtill, fast så att säga på ett annat plan, den byggnadstekniska utvecklingen. Våra landskyrkors plan bestod i äldsta tid som något förenklat kan sättas till 1100-talet - av långskepp med anslutet, absidformat kor (figur a). Utvecklingen gick mot ett förenklande i tro och byggande i mycket utifrån den under 1100-talet mäktiga cisterciensordens regelverk om enkelhet. Dessa tankegångar överfördes på kyrkobyggandet vilket medförde att de kyrkor som uppfördes av dessa munkar under stor del av 1200-talet präglas av enkelhet och rakt anslutna kor (figur b). För cisterciensordens medlemmar/utövare lär det ha varit det inre själslivet och i linje därmed kyrkorummets utseende som var det centrala i budskapet. Under senare delen av 1200- talet och framgent en tid tog mer och mer dominikanermunkarna - även benämnda predikobröder - över. För dem var predikandet och kyrkorummet det centrala i trosutövningen. Enkelt uttryckt så försvann det utbyggda koret medan den rektangulära grundplanen behölls och koret/altaret blev en del av kyrkorummet. Denna sistnämnda planlösning - i kyrkohistoriska arbeten benämnd enkel triangel - är vanligt förekommande i Norrlands medeltida kyrkor, vilket Skogs kyrka klart visar (figur c). Byggnadstekniskt överensstämmer Skogs kyrkas byggnadsform väl med kyrkor som bevisligen uppfördes i slutet av 1200-talet eller i början av 1300-talet. Dåvarande riksantikvarien Sigurd Curman daterade vid besiktning av kyrkan inför renoveringen 1934/35 den vara uppförd under tidigt 1300-tal, men med det intressanta tillägget att kyrkans murar syns vara uppförda under 1200-talet. Innertaket var till en början ett enkelt tak av bräder om ens så. Det vackra stjärnvalvet murades först under 1400-talet, eller under slutet av 1300-talet. Här går uppgifterna något isär. Vidstående teckning är ur band 3 i Hildebrands bokverk Sveriges medeltid i vilket bland annat Skogs kyrkas tillkomsthistoria behandlas. Kyrkans grundläggning

En av de regler och sedvänjor man i Skog liksom annorstädes hade att beakta när kyrka skulle byggas var dess geografiska orientering. Kopplat till viss symbolik rörande evangeliets ljus till den uppgående solens strålar, var det inom den kristna kyrkan vanligt att placera kyrkbyggnaden i öst-västlig riktning med koret i öster. Detta i öster är intressant därav att det rådde olika åsikter om hur riktningen ifråga skulle beräknas. En föreskrift sade, att kyrkan skulle läggas i riktning mot solens uppgångsläge dagjämningstid; en annan att det var fel att rätta sig efter solens uppgång denna årets längsta dag. En tredje regel var engelsk. Den talade om solens uppgångsläge för den dag som bar namn efter det skyddshelgon man bestämt sig för att tillägna sin kyrka. Hur korets läge bestämdes i Skog kan givetvis inte sägas. Det ligger 6 grader syd om den öst-västliga riktningen, vilket får sägas vara inom felmarginalen Symboliken fortlever ännu i dagens sedvänjor och så att säga arbetsordningar. Sålunda skall prästen stå vänd mot öster (den uppgående solen) vid sina heliga förrättningar när så möjligt och i vart fall vid böner. Uppförandet av kyrkan skulle påbörjas genom nedläggande av grundsten i öster. Stenen ifråga helgades genom inhuggandet av ett kors, bestänkande med vigvatten och om möjligt uttalande av heliga ord av biskop eller i hans ställe, av honom förordnad präst av hög rang. Övriga stenar, som de som var grunden för altaret och hörnstenarna, syns också ha haft sitt speciella, kyrkliga värde. Sedan grundstenen var lagd och välsignad kunde arbetet med själva byggandet ta sin början. Enligt reglementet skulle man börja med den del som skulle omsluta själva altarplatsen. Denna plats har alltid ansetts vara mest helig vilket skulle beaktas om kyrkorummet framgent måste göras större. Då gällde att utbyggnaden skulle göras mot väster med orört altarområde. Väggarna i Skogs kyrka är byggda i så kallad skalmursteknik - som vidstående bild söker visa - med en bottensten (a) på tvären; alternativt längst efter, på vilken en yttre och en inre mur av ansade stenblock och mellan dem små sten och grus (b). Överst bindstenar (c) och på och/eller mellan dem ett hammarband av trä att fästa takstolarna i (valv långt senare). Att luftig fyllnad emellan murarna sägs vara för att i görligaste mån bromsa fuktvandring i den massiva stenen. Vid tiden för kyrkans byggande var det ett mycket större företag än idag att få loss stenblock ur berget. Dynamit som sprängmedel var inte uppfunnet. Det som stod till buds var tillmakning, kilning och borrning. Tillmakning var att omväxlande elda på och med vatten, kyla aktuellt område och över upphuggna kilhål. Därvid uppkom i bästa fall sprickor, som vidgades genom inslagning av kilar varigenom lämpliga stycken lösgjordes med särskilda brytspett. Om dessa stenblock ansades, det vill säga höggs till mer givna byggmått vid stenbrottet eller efter det blocken på speciella stenslädar - vanligen benämnda drögar - förts till byggplatsen låter sig med säker-het inte sägas. Så byggdes Skogs kyrka Byggnadsmaterialet i de omkring en meter tjocka murarna är huggen gråsten. Stenen skall enligt traditionsbundna berättelser ha tagits ur en bergklack norr om platsen för kyrkbygget och förts dit via den plats som från omkring 1850 benämns Klockargäla ; en äng ett kort stycke nordöst om prästgården. Dock måste noteras, att trots många intervjuer med skogsbor och sökvandringar är endast ett mindre stenbrott på Klockarskogen, öster om prästhemmanets skog, känt (Ove Näslund 2008). Sten behövdes också när den höga södra bogårdsmuren anlades 1869-1872 (se sida 24) Ett större stenbrott måste finnas men var, för föga troligt att man fraktade den myckna sten som i båda fallen behövdes långa vägar. Mest troligt är att stenblocken grovhöggs på brytplatsen och finnhöggs/ansades på byggplatsen. För i vart fall det senare talar uppgifter av numera hädangångna byggnadssnickaren Herman Lundström (död 1999), kyrkvaktmästaren Karl Sjölander (död 1992) samt kyrkogårdsarbetaren och sotaren Herbert Levin (död 1999). Herman Lundström hade en klar minnesbild av att när han en gång bytte ut en upprutten golvås i bakre delen av kyrkan såg han och kände det vassa stenspill som täcke marken, som enligt honom var (är) ca 70-80 cm ned från kyrkgolvet. Likaså berättade vid samtal Karl Sjölander och Herbert Levin om stenspill i kyrkogården söder om kyrkan. Dessa två sistnämnda har för hand grävt många gravrum varvid de ofta fann mängder av sotiga och slagna mindre stenrester. Mest var det närmast kyrkan i söder enligt sagesmännen. Det kunde ibland bli ända upp till 3-4 skottkärror vid en gravöppning till stadgeenligt djup (6 fot =1,8 meter). Här anfört om de sotiga stenarna och spillet efter ansningen av stenblocken tyder på att de som byggde kyrkan använde stenspillet till dräneringsgrund för den äldsta kyrkogården söder om kyrkan. Rörande själva byggandet av kyrkan hade man inte så många tekniska hjälpmedel. Därför gällde det mera än idag att använda sig av naturens utseende som här en sluttning. Man ägde dock säkert kunskap om lutande planet, hävstångslagen samt om block och talja. Rörande naturens utnyttjande var platsen för kyrkan väl vald när det gällde byggandet men sämre för begravningsplats då väl mycket lutande mark. (Rörande begravningsplatserna och inte minst den mäktiga stenmuren bogårdsmuren norr om kyrkan se kapitel X, sida 24).

KAPITEL II KYRKANS INVIGNING, ÅLDER OCH NÅGRA HÖGA KYRKOLEDARES BESÖK I BYGDEN Rubriken kan synas rörig, men den är i sak riktigt formulerad därav att bakomliggande går in i varandra. Sålunda skulle när kyrka var färdigbyggd biskopen i stiftet - i Skogs fall ärkebiskopen i Uppsala underrättas därav att vid här aktuell tid låg hela Norrland under ärkebiskopsstolen i Uppsala. Tjänsteinnehavaren ägde besluta om dag för invigningen och sin medverkan då, som i detta fall, en nybyggd kyrka. Var det fråga om ett kapell eller en tidigare invigd och därigenom helgad kyrka som exempelvis gjorts större, kunde stiftsherren uppdraga åt präst av lägre rang att verkställa återinvigningen. Detsamma gällde kyrkogård. När Skogs kyrka invigdes är inte känt. Utifrån tidigare här nämnde riksantikvarie Curmans datering av kyrkans tillkomst till slutat av 1200-talet och början av 1300-talet och med beaktande av det långa avståndet från Uppsala till Skog samt det förhållandet, att ärkebiskop Olof Björnsson 1319 gjorde en visitationsresa genom Norrland (se nedan), så kan möjligen invigningen ha gjorts vid det tillfället. Måste kyrka användas före dess invigning, vilket kan ha varit fallet i Skog, så utsåg biskop en prästman att förrätta benediktion. Det var en tillfällig välsignelse av kyrka i väntan på den formella vigningen. (För ett kapells invigning var det för övrigt tillfyllest med benediktion). Vigningsakten Invigningsdagen - de dicatrones dies - är inte känd. En betydelsefull handling i konsekrationsakten - vigningen - var att förrättningsmannen - biskop eller om så av honom förordnad - med smörjelse målade tolv kors på kyrkorummets väggar att symbolisera de tolv apostlarna,. Efter det kyrkorummet i sin helhet och i de flesta fall även kyrkogården hade invigts och helgats skulle om möjligt hållas mässa 1. Den dag i årskalendern som invigningen gjordes firades därefter årligen i församlingen under benämningen kyndelmässodag eller kyrkmässodag. Dagen ansågs helig och då rådde kyrkofrid. Som fredat område räknades/räknas kyrkorummet och dess närmaste omgivning. Dock är känt att brott mot kyrkofriden har förekommit. Såväl vän som ovän i gemen - som krigare mot krigare i ofärdstid - visste att i kyrka fick inget våld brukas och inga vapen införas. Vapnen lämnades i förstugan - som därav kom att kallas vapenhus - att återtagas efter den kyrkliga förrättningens slut. En vacker sedvänja väl värd att minna om. Om trots allt ogärningar som utlöste blodflöde och/eller död tilldrog sig i kyrkan var det ett allvarligt brott mot kyrkofriden och därmed kyrkorummets helgd. Likaså fördömdes otukt i kyrkan helt förståligt, men svårare i sak att förstå fördömande av begravning av odöpt barn och bannlyst person i kyrkan. Kyrkan förklarades oren och stängdes för mässor och andra gudstjänsthandlingar under viss bestämd tid utifrån graden av uppdagat brott mot det kyrkliga reglementet. Efter stängningstidens slut rekonsilierades - försonades - kyrkan av biskop. Om kapell ägde i sådant fall förordnad präst av lägre rang att rekonsiliera detsamma Kostnaderna för invigningen - konsekrationen - blev ofta betungande för kyrkkassan och församlingsborna eftersom förrättningsmannen och hans följe - uppvaktning - oftast tog god på sig. I den kyrkohistoriska litteraturen lämnas exempel på att i bästa fall helgades kyrkorummet den första dagen och kyrkogården, även benämnd gudsåkern och bogården den andra dagen. Markanta missbruk, eller möjligen överdriven ämbetsnit, lär dock ha förekommit som att altaret helgades en dag, kyrkorummet den andra dagen, kyrkogården den tredje och fjärde dagen o.s.v. Under hela vistelsen i församlingen skulle de där boende - självägande bönder i synnerhet - hålla gäster-na med bo- och stallrum, mat och foder. Det talas i litteraturen om biskopar som kunde ha med sig ända upp till 50-60 personer. Till slut medförde denna sed bland kyrkans män och andra statens och krigsmaktens män med gästningsrätt att statsmakten utfärdade regler för denna så kallade gästningens tillåtna omfattning. Det är dock en annan historia. När möter bygd- och församlingsnamnet Skog första gången i skriven form? För att om möjligt söka finna svar på den frågan får vi gå till det i Stockholm 1834 utgivna bokverket Svenskt Diplomatarium. Det innnehåller en redovisning av bevarade, medeltida aktstycken som visserligen är skrivna på latin men ändock utan större svårighet möjliga läsa även för den i latin okunnige. Skog och/eller Skogs kyrka nämns inte i de två första aktstyckena, men väl möjligen i det tredje enligt etablerade historiker. Den första akten är en 1314 upprättad förteckning över församlingar och uttagna penningbelopp till den så kallade Sexårsgärden till påvestolen, som då hade sitt säte i Avignon i Frankrike. Inledningsvis och i någon förkortad skrivning heter det Angermannia De norum, De norungaradh cum annexa (som var Ullånger och Vibyggerå), De netru. Alltså Ångermanland. Nora, Nordingrå med annex, Nätra. Som synes inte Skog. Inte heller i 1 Mässa av det latinska ordet missa = den högtidliga gudstjänst inom den katolska kyrkoordningen varmed ursprungligen helgonens minne firades på de dagar som bar deras namn. Sådana mässodagar var Pålsmäss (Paulsmäss) 25 januari, Mattasmäss (Mattiasmäss) 24 februari, Ersmäss, (Eriksmäss) 18 maj, Jensmäss (Johannesmäss) 24 juni, Olsmäss, (S:t Olofsmäss) 29 juli och S:t Mikaelsmäss 29 september.

nästa akt - en 1316 skriven berättelse över kollektorerna (penninginsamlarna, notera ordet kollekt i dagens svenska!) är Skogs församling noterad - fast de av påvestolen utsända bör ha passerat genom skogsbygden. Kollektorernas uppdrag var att samla in och redovisa de enligt regelverket ifråga uttagna avgifterna av församlingar och prästerskap till betalning av pallium (ämbetsskrud) för ärkebiskop Olof Björnsson (han som kom 1319). De redovisar sin färd Sollefteå, Nora, Nordingrå, Nätra, vilket kan visa på att de följde den gamla färdvägen genom Träsk i Skog och vidare till Nora. Dock ett föga bevisbart antagande utifrån det förhållandet, att många av de etablerade för-samlingarna på båda sidor om älven inte är upptagna som Multrå, Överlännes, Bjärtrå, Ytterlännes och Gudmund-rå. En öppen fråga är varför dessa församlingar inte, likaväl som Skog, är noterade. Kanske var Skogs kyrka under uppförande; alternativt uppförd men inte invigd och då formellt inte i organisationen (se nedan om Bygdéns åsikt). Ärkebiskop Olof Björnssons norrländska visitationresa 1319 är för detta arbete den så att säga mest konkreta händelsen vad gäller Skogs kyrka och församling. I denna akt menar jag och före mig den erkände kyrkohistoriken Leonard Bygdén - mest känd för sitt stora arbete Härnösands stifts herdaminne (förteckning av stiftets präster) - att Skog nämns i skrift för första gången just 1319. Jag tillåter mig att föra in för oss aktuellt avsnitt med början i Sollefteå dit ärkebiskopen närmast kom från besök i Ramsele och Resele: Diende Solatum, Diende botum, Diende thorsakier, Diende nordungaradh, Diende Norum, Diende Froghi, Diende häsium, Diende skön... Froghi anser Bygdén - vara en felskrivning för Skoghi; alltså Skog på svenska. De andra församlingsnamnen är lättlästa förutom möjligen Solatum, som står för Sollefteå. Bygdén menar, att man kan draga den inte allt för djärva slutsatsen, att Skog som saknas i såväl 1314- som 1316 års- längder över Ångerman-lands fösamlingar, vid 1319-års visitation fått sin första kyrka (den som är idag) invigd och sin första kyr-koherde insatt i ämbetet, men senare under medeltiden såsom annex lagts under Nora. (Se Bygdén a.a. bok IV:400). Stöd för egen församling med om så kyrkoherde kan vara Buchts redovisning på sida 28 i del 1 av Härnösands historia att i ett kungligt brev av den 13 juni 1599 står att läsa, att ett kyrkiobool frångått Skogs socken och kommit den nybildade Härnösands stad tillgodo. Kyrkiobool /Kyrkbord lika med jordbruksmark för i princip kyrkoherde. (Se kapitel XIII, sida 33-36 om prästgårdarna i Skogs församling) Ordet diende är bildat av Die, det latinska ordet för dag och kan fritt läsas som dagen efter; dagen därpå. Där- med inte sagt att ärkebiskopen med sitt följe färdades så snabbt. Rent praktiskt för övrigt inte möjligt. Att inte undanhålla läsarna är, att det finns försök till en annan tolkning av Froghi. Den är lämnad av den kände hi-storikern Johan Nordlander i Sundsvall i sitt arbete Norrländska samlingar nr 4. Något för mig långsökt, om än med viss reservation av honom, stannar han för att Skoghi = Säbrå vid dagens Härnösand (som inte fanns 1319) därav att ärkebiskop Björnsson - menar Nordlander - måste ha passerat det inte upptagna Säbrå för att komma till Hässjö, som är noterat nästa församling i aktuell reseberättelse. Avstår kommentera! Annexet Skog nämns bevisligen första gången 1531, enligt Bygdén som konstaterar att annexet är medeltida (se ovan om Buchts skrivning) Då ärkebiskop Andreas Laurenti Björnram visiterade Nora (antagligen en av Ångermanlands äldsta församlingar) den 12 januari 1590 fastställdes gudstjänsternas fördelning mellan moderkyrkan och annexen Bjärtrå och Skog hos Bjertrå tudeles söndag och tredjedels helgdag och hos Skogs kyrkio var tredeles söndag och tudels helgdagar. (svårtolkad skrivning. Torde ska läsas tudeles lika med varannan och tredeles var tredje dag ifråga) Gällde i närapå 50 år till Skog fick sin första egna komminister 1639. Skogs kyrkas titulärhelgon? Det var närmast en vedertagen sed under den katolska tiden att kyrka som byggdes när den invigdes gjorde det till ära åt ett helgon. Man talade då om titulärhelgon, som fick väljas endast bland de helgon som var reglementsenligt kanoniserade och hållna för helgon inom hela den romerska kyrkan. Dessa godkända helgon betitlades på latin sa nctus, sancti; på svenska skrivet sankt, sankti, sankta med stort S som i S:t Olof och S:t Mikael, ärkeängeln med sin dag fordomdags som idag den 29 september. Bland kvinnliga helgon kan S:a Birgitta nämnas. Frågetecknet i rubriken därför att våra svenska landsortskyrkors titulärhelgon i regel inte är kända, men låt oss ändock tillåta oss öppna möjligheten att Skogs kyrka tillägnades S:t Mikael. Så därav att det i länsmuseet i Härnösand i disposition sedan 1912 finns vidstående S:t Mikaelsbild (skulptur). Skulpturen tros vara del av ett mindre altarskåp tillverkat i början av 1500-talet eftersom det var först vid den tiden som dessa enklare altarskåp började tillverkas. Vid inventering av Riksantikvarieämbetet 1919 klassades objektet som altarskåp. Färgerna då och nu i blått, rött och guld. Konserverat av länsmuseet 1999. På predellan (underdelen) inskriften hielp: Maria: hielp. Skåpet - som kanske inte hört till skulpturen - är 153,5 cm högt, 52 centimeter brett och 20 cm djupt S:t Mikael själv 97 cm hög. Som sagt; kanske bild av kyrkans skyddshelgon.

Skogs katolska församling hade minst nio helgonbilder (prostvisitation 1872). Ingen ytterliggare ängelbild är känd men väl bilder av andra sankti, och bibliska per-soner. När Maria, Jesu moder, är med heter det madonnabild. Förutom Sancti-helgon fanns det enklare helgon. Dessa var proklamerade av påve till beatus (be-ata, beati) lika med helig i en viss trakt. KAPITEL III UTLÅNADE MEDELTIDA OCH YNGRE INVENTARIER En liksom idag liten församling till innevånareantal men ändock kan det konstateras, att Skogs församling och/eller enskilda personer, mäktade att under medeltiden och senare köpa in och pryda sin kyrka med ett mycket sällsynt relikskrin och ett antal träskulpturer redan troligen i tidigt 1300-tal och fram till 1530-talet då den nya lutherska kyrkoordningen med någon svårbegriplig doktrin inte såg med blida ögon på dessa beläten. De togs ut ur kyrkorummet och ställdes i vapenhuset och kringbyggda klockstaplar (Skogs församling har haft minst två staplar), säkert därför att kyrkans folk inte förmådde sig att kasta eller elda upp föremålen. Därav och att museer långt senare som lån (disposition) tog hand om objekten till sina samlingar, är det idag möjligt teckna en bild av hur kyrkorummet kan ha sett ut under i förstone medeltiden och från 1616 och fram till vår tid berättar bevarade inventarieförteckningar och visitationsprotokoll om vad som hände med kyrkobyggnaden och dess inredning. Rörande Skogs församling var det ett museisällskap i Härnösand vilket sedermera blev länsmuseet - som 1907 och 1912 inför den det sistnämnda årets stora utställningen därstädes av kyrklig konst, i deposition hämtade ett flertal föremål, av vilka de flesta stod i klockstapeln. Att som i detta fall Skogs kyrka tillhöriga saker hamnat på länsmuseet och i ett fall i en medeltida kyrka, har ibland kritiserats som oetiskt. Jag delar inte den uppfattningen utan förmer säga att de dåtida museimännen skall hedras för sina insatser. Hur många av här aktuella träskulpturer och annat har om inte funnits kvar och vad har varit känt om dem? Därtill säger regelverket, att föremålen är församlingens egendom och kan återtas till moderkyrkan såvida den bedöms vara inbrottssäker och anpassad vad gäller luftfuktigheten. Det sagda har tillämpats en gång nämligen 1935 i samband med då pågående restaurering av kyrkorummet, då det triumfkrucifix som nu hänger på väggen mot sakristian hämtades hem. Låt oss först se på de föremål som idag är i disposition. Då ingen notering om var genomgående i länsmuseet. Härnösand. Objektsbeskrivningen hämtad ur länsmuseets inventariekatalog och konserveringsrapporter. Relikskrin 1150-1200 2 Ett mycket märkligt föremål, tillverkat i rubricerat tidsintervall. Det är inte stort. Höjden är 24 cm, längden 17cm och bredden 12 cm. Som namnet anger skulle i skrinet förvaras någon del av ett helgon. Av vilket helgon i detta fall och på vilket sätt och när relik och skrin hamnade i Skog kan givetvis inte sägas. Helt klart dock att om än mycket medfaret av tidens tand, är det mycket unikt. I Sverige finns endast ett till och det är i Frösö kyrka i Jämtland. Dessa två skrin sägs återge den provinsiella tillverkningen med en enkel konstruktion med sadeltak, dekorativ takram med vågformig bladranka mot framsidan och enklare på baksidan. Gavelkrön i form av djurhuvud eller kors. Det ena takfallet har varit löstagbart, men borta sedan länge. Endast framsidan har dekor skuren i trä och målad i ett flertal färger som guld, svart, blått och rött. Madonna. 1200-talets slut eller början av 1300-talet (vänstra bilden) 107 cm hög, 32 cm bred och 21,5 cm djup Träskulptur i ett stycke ek. Madonnan sitter i frontal ställning på bänkliknande tron. På huvudet krona. Dräkt i vitt. Det nedre plagget har bred halslinning; det övre har upphöjda kantbårder över bröstet och på armarna, innersidan i blått. På Marias vänstra knä sitter barnet i fotsid dräkt i guld och med högerhanden välsignande. Barnets huvud och vänstra underarmen borta. Madonnans ansikte har fortfarande välbevarad polykromi (färger). Kinderna är rosiga, den smala munnen röd och de tunna ögonbrynen ljusbruna. Hennes bruna ögon är noggrant skulpterade och målade. Hennes graciösa hållning påminner mycket om andra madonnor från aktuell tid som bedöms vara 1200-talet. Hennes frontala, sittande ställning och klädselns drapering är typisk för den tiden. Skulpturen konserverad av länsmuseet i Härnösand våren 2007. Kvinnligt helgon. 1300-tal (högra bilden) 104 cm hög, 27 cm bred och 20 cm djup Stående på flersidigt podium På huvudet märke efter nu förlorad krona. Dräkt i silver och över den röd mantel med svarta rosettornament, förgylld bård och grön innersida. Manteln är fram dragen mot höger. De nu avslagna händerna tros ha burit ett musikinstrument. Om så S:a Cecilia enligt äldre inventarieförteckningar. I Fig. 1. Ärkeängeln S:t Mikael Foto: Författaren 1968. Fig. 2. Relikskrin, Skog Foto: Länsmuseet 1912. 2 Lennart Karlsson. Romansk träornamentik under 1200-talet. Även i Kulturhistorisktlexikon för nordisk medeltid. Fig. 3-4. Madonna och kvinnligt helgon. Foto: Länsmuseet 2007

katalogen till utställningen av äldre kyrklig konst i Härnösand 1912 uppges skulp-turen föreställa en madonna som förlorat barnet och kronan. Färgerna till större delen borta. Helgonet har långt vågigt, brunt hår. Fötterna är klädda i spetsiga skor. Skulpturen konserverad av länsmuseet i Härnösand våren 2007. Altarskåp. 1500-talets första fjärdedel Ett praktfullt skåp 159 cm högt med mittpartiet (corpus) 130 cm brett som med luckorna utvikta som på bilden ger en bredd av 260 cm. Ett fint, stort och säkert kostbart altarskåp införskaffat av den lilla Skogs församling med några hundra innevånare. På vilket sätt fick man fram pengarna att betala skåpet med, eller var det månne en gåva till kyrkan? Fråga är också hur länge församlingen och prästerskapet efter kyrkoordningens omdanande genom reformationen - som började 1527 och slutgiltigt antogs 1593 - fick glädja sig åt altarskåpet och skulpturerna. Den lutherska kyrkans regelverk föreskrev att belätena inte som på den katolska tiden fick tillbedjas och i linje därmed Fig. 5. Altarskåp med mittparti och utfällda luckor med bilder, tillhörigt Skogs kyrka helst tagas bort. De syns dock ha blivit i Härnösands stift. Okänd mästare. Sedan 1912 i länsmuseet i Härnösand. kvar kortare eller längre tid. Att så blev Foto: Länsmuseet, Härnösand 2006 efter då genomförd konservering. ser vi bland annat genom alla de altarskåp som är i vårt lands kyrkor. Rörande i Skogs kyrka dock inte så. Altarskåp kunde stå ensamt, men enligt uppgifter i den kyrkohistoriska litteraturen även flankerat av två mindre altare till ära och tillbedjan av Jesu moder i form av en madonnaskulptur till vänster om altarskåpet och till höger om detsamma i samma måtto kyrkans titulärhelgon; i detta fall utifrån tidigare anfört troligen S:t Mikael. Visst; helt rätt tänkt: Kan Skogs kyrka under åtminstone del av 1500-talet ha haft sin fond mot östra väggen som skissats ovan? Såväl altarskåp som madonnaskulptur och skulptur av S:t Mikael fanns ju i kyrkans ägo. Altarskåpet är uppbyggt med corpus och flygeldörrar med snidade skulpturer i lövträ. I mitten sitter Maria på en tron klädd i förylld mantel med blåa innersido. Över hennes knä ligger törnekrönt Kristus med kroppen täckt av sår. Till denna så kallade piétagrupp har ett nu försvunnet fotstycke funnits. Till vänster i corpus Maria Magdalena med förgylld mantel och ett smörjelsekärl i handen och till höger evangelisten Johannes med förgylld mantel och en bokpåse i höger hand. I den vänstra flygeldörren en biskop i fullt ornat med mitra och förgylld mässhake och S:t Erik i gyllene rustning samt i den högra flygeldörren S:a Katarina från Alexandria med förgylld krona och mantel. I handen ett hjul. Längst till höger S:t Gertrud i förgylld krona och mantel med en modell till en kyrka i handen. Skåpets samtliga baldakiner; alltså överstycken vanligtvis rikligt utsågade, är borta. Rökelsekar. 1200-talet Tillverkat av malm. Senromansk tid, troligen från 1200-talet. Kedjor och sidostenar borta. Locket har arkitektturform med fyra gavlar och torn i mitten. Rökelsekars användning byggde på episoden när de tre vise männen kom till Jesusbarnet i Betlehem hade de med sig gåvor av guld, rökelse och myrra. Rökelsen är symbol för tillbedjan. I den medeltida kyrkan användes rökelse tre gånger under högmässa; dock inte alltid utan vid speciella tillfällen. Först beröktes altaret, därpå boken med evangelieläsningen och slutligen beröktes vinet och brödet samt präst och församling. Rökelsen skulle betona lovsång och tillbedjan samt påminna människorna om att rikta tankarna mot himmelen och Gud. Konkret var rökelse ett slags harts som lades på glödande kol i botten på karet. När kyrkotjänaren svängde med rökelsekaret kom det ut en väl märkbar, gott doftande rök. Rökelseriten blev inte förbjuden vid reformationen, men den kom ur bruk. Övrigt i länsmuseets samlingar Bläckhorn i koppar, okänd ålder Kollekthåv på skaft med pingla, 1700-tal Oblatask, okänd ålder. Ståndare i trä till timglas till predikstol. Höjd 81 cm. 1700- talet En brudpell, 292 cm lång och 120 cm bred av blått sidentyg med knypplad påsydd guldspets. Köpt av församlingen 1819 att bäras över brudpar inför vigseln. Fig. 6. Rökelsekar. Foto: Länsmuseet 1989.

Användes mot en mindre avgift till in på 1890-talet. 2 st tennljusstakar, början 1800-talet

Utlånat till Högsjö församling I samband med att fråga väcktes i mitten av 1920-talet om iståndsättande av Högsjö gamla kyrka, beslutade Skogs kyrkoråd vid sammanträde den 27 december 1927 - efter förfrågan av dåvarande kyrkoherden i Högsjö, Oscar Svedberg - att i disposition till Högsjö församling utlämna Skogs församlings två pyramider och tvenne korskrank. 1932 är föremålen ännu noterade i inventarieförteckning för Skogs församling. Först den 15 augusti 1935 kvitterar nämnde kyrkoherde mottagandet av ifrågavarande föremål. Pyramider Pyramiderna beskrivs 1919 vara tillverkade i trä med genombrutna och ursprungligen förgyllda bladornament i de med röda hörnlister omramade sidofälten. Kompositionen står på fyra svarvade kulor, målade i blått. Upptill högst upp skall vara en skuren urna med eldsflammor, symboliserande livet. Pyramidens höjd är 229 cm och bottenplattans sida omkring 25 cm. Numera är pyramiderna, där de står i Högsjö gamla kyrkas kor, restaurerade upptill och målade i svag brunröd färg och guld. Bottenkulorna i svart. Pyramiderna syns vara gjorda av Christian Kramm efter det han 1756 i mars levererat predikstolen till Skogs kyrka, ty i räkenskapsboken är efter den införda betalningen till honom för den och till en målarmästare Lars Westberg i Sundsvall för dess målning, infört ett belopp som betalats för Kyrkans pyramider och korskrank. Ingen mottagare antecknad, men året därpå får nämnde Westberg betalt för att ha målat de två föremålen. En öppen fråga är om korskranket i Högsjö gamla kyrka är det från 1757, eller ett äldre sagt utifrån att det stilmässigt syns vara 1600-tal Tidigare nämnde Salvén säger 1919 - vid sin på Riksantikvarieämbetets uppdrag gjorda inventering - att såväl pyramiderna som skranket är tillverkade omkring 1700 - men då han säger detsamma om den bevisligen 1755-1756 byggda predikstolen, tillåter jag mig att inte sätta tilltro till hans tidsättning. Korskrank Sedan 1935 i Högsjö gamla kyrka, placerade framför främsta bänkrummet på var sin sida om mittgången. Salvén 1919 noterar: Korskrank av trä, det ena 230 cm långt; det andra 120 cm. Omkring 1700. Har genombrutna bladornament. I mitten päronformad, krönt yta. Idag av ålder brunsvart färgton. I medaljong kan en nu oläslig text skönjas. Fig. 7-8. Ett av korskrankens överstycken och en av pyramiderna.. Foto: Erik Salvén, Riksantikvarieämbetet 1919. Högsjö gamla kyrka från 1200-talet. Brändes och förstördes av ryskt krigsfolk i månadskiftet maj /juni år 1721. Murarna kvar. Återuppbyggdes omgående av församlingen. Ödekyrka från 1789 då den nya kyrkan togs i bruk. Sattes åter i stånd 1904-1908 och på 1930-talet. Foto: åva Foto: Gåva av Härnösands landsförsamlingars kansli i Säbrå Byåker, februari 2009.

KAPITEL IV FÖREMÅL I KYRKANS FÖRVAR Tvenne föremål med inte känt användningsområde I Skogs klockstapel och i museet finns de föremål som vidstående foton visar nämligen: S-formiga ornament av trä och svarvade knoppar av trä som de skrivs som i tidiga inventariesammanställningar. Om vad föremålen har eller skulle ha använts till sägs inget. Totalt finns fem stycken av vardera objekten kvar varav fyra i klockstapeln och ett av vardera i museet på orgelläktaren. De s-formiga ornamenten beskrivs: Ändarna sluta i spiraler med grönmålade bladornament stötande mot spiralerna. Röd marmorering. Längd 63 cm, tjocklek 12 cm. Omkring 1700. Om knopparna är antecknat: Svarvade. Skadad färg i rött och guld. Höjd 31 cm. Omkring 1700-talet. Att notera, eftersom det möjligen kan leda till vad ornamenten var ämnade till, är att ordet ornament betyder utsirning och utsmyckning. Inga lämningar efter spikhål eller tapphål visar dock att de nyttjats till något sådant. Jag har inte heller funnet några uppgifter om föremålen ifråga i församlingens arkivalier. Tidsättningen omkring 1700 är satt av Erik Salvén vid den inventering han gjorde 1919 för att förteckna de lösa föremål av historiskt och konstnärligt värde, som var i Skogs kyrka och byggnader. Han säger dock inget om till vad de här aktuella föremål kan ha använts, eller kan ha tänkts användas till. 1996 yttrade sig förste antikvarien Göran Tegnér vid Statens historiska Museum - på min framställan - om de båda föremålen. Jag nämnde i framställningen en trolig läktare som skall ha varit före den nuvarande, de sista åren på 1700-talet byggda läktaren (se sida 13). Tegnér konstaterar inledningsvis, att han inte har något påtagligt att komma med, annat än kvalificerade gissningar som är: * att de s-formiga ornamenten ä r väl kraftiga för att höra till en läktare, möjligen att de tillhört ett epitafium eller liknande, men att fem då är för många, * att de svarvade knopparna kan ha suttit under hörnen på mångkantig predikstol, eller att de suttit på en nu försvunnen orgelfasad. Det Tegnér anför om ett epitafium - lika med minnestavla - i sig intressant men om epitafium överdimensionerat. Möjligen kan föremålen kopplas samman med det Salvén säger 1919 om att kyrklammet (se sida 17) kan ha hört till en tidigare altaruppsats eller predikstol. 1:e konservator Lennart Kristiansson i Härnösand anför 2009 också osäkerhet om till vad de här aktuella objekten kan ha använts, eller tänkts användas till; möjligen att de har haft något att göra med en tidig predikstol. Om så, enligt mitt förmenande, före 1600-talet sagt därav att Skogs gamla predikstol från troligen detta århundrade, sedan 1757 finns i Berghamns kapell i Nora (se sida 12). Utställningen på orgelläktaren Där finns ett vardera av de föremål som beskrivets här ovan. Likaså några snidade anslutningar som till exempel de som visas härintill. De kan ha stått på bänkframkanten mot de pyramider som förmodligen stod på fyrkantiga pelare vid bänkrummens front längst fram i långskeppet. Av räkenskaper att döma torde bildhuggare Kramm 1757; alltså året efter det att han levererade predikstolen, ha gjort pyramiderna som visats på föregående sida. En praktfull, stor ram från 1600-talet har liksom andra föremål sin historia. I inventarieförteckningar anges dess höjd till 130 cm och bredd till 104 cm med snidade volut- och bladornament. Om till vad den använts sägs dock inte något. Föga troligt till de officiella plakat som statsmakten lät trycka och sände ut till församlingarna, ty en mera avpassad mindre, numera förkommen ram har funnits. Vi förflyttar oss i tiden fram till 1919 och den salvénska inventeringen. I rapporten står att inventor - alltså den som inventerade - fann den söndriga ramen i klockstapeln, lagade den och hängde upp den i sakristian. 1935 i samband med restaureringen av kyrkan iordningställde konservator Sven Dahlén ifrågavarande ram. Den sista juli året därpå uppdrog kyrkorådet 3 åt komministern att verka för att en konstnärligt textad förteckning över församlingens komministrar att insättas i den iordningställda praktramen för att hängas i sakristian. Det inte gjort så 1941 nytt beslut, men inte heller nu blev kyrkorådets förslag genomfört. 3 Landsarkivet, Härnösand. Skogs kyrkoarkiv. Kyrkorådsprotokoll K IIIa:2. (31 juli 1936). Fig. 9-10. Ornament och svarvad knopp. Foto: Författaren 2000. Fig. 11. Ornament, troligen 1757. Foto: Författaren 2000. Fig. 12. 1600-talsram. Foto: Bruno Bagge 2009.

Från i år - efter många år i kyrkstallet och klockstapeln - står den på orgelläktaren. KAPITEL V MEDELTIDA INVENTARIER I KYRKAN OCH NÅGOT OM EN FÖRLORAD MONSTRANS Vidstående foton visar de tre föremål som är i kyrkorummets främre del; en dopfunt och ett triumfkrucifix samt en ljusstav, även benämnd processionsstav Vart och ett av föremålen har sin historia. Dopfunt. 1350-talet Två delar. Överdel (cruppa) av röd kalksten och bärdel av grå kalksten 92 cm hög och diameter 63 cm. Omnämnd i den kyrkohistoriska litteraturen. Dopfunten togs ur kyrkan, okänt när, men 1872 fanns den i klockstapeln, 1882 i sakristian och därpå i klocktapeln igen. Efter påstötning 1900 beslutade kyrkorådet att ta in den i kyrkan att begagnas på prov. Fig. 14. Triumfkrucifixet på norra väggen. Foto: Författaren 1996. Fig. 13. Dopfunten i Skog. Foto: Författaren 2008. 1913 inköptes till cruppan ett dopfat i pressad och,, driven mässing med inskriften Låten barnen komma till mig och i fördjupningen motivet Den Heliga Andens Duva inom en pärlstavscirkel. Likaså inköptes kanna i förgyllt nysilver till dopvattnet. Höjd 23.5 cm. Vid dop tidigare användes en dopskål av tenn tillverkad 1779.!940 gav Riksantikvarieämbetet order om att dopfunten skulle grävas ned i torr mark under kriget. Om så gjordes framgår inte av arkivalierna. Triumfkrucifix. 1300-talets slut Korset har rundade fält och bladkrabbor på armarna. Törnekrans med infästade taggar. Krucifixets höjd 110 cm; den korsfästes höjd 75 cm. Övre korsarmen konstaterades vid 1919-års inventering vara något avsågad. Deposition i Härnösands museum 1907. Återtogs från länsmuseet Murberget 1935 och sitter sedan dess fäst på sakristiväggen ovanför dörren. Krucifixet lämnades till konservatorn Sven Dahlén att återställa till ursprungligt skick. Benämningen triumfkrucifix, eller triumfkors, därav att dess plats var att hänga i öppningen mellan koret och långhuset. Krucifixet skulle enligt brev från Riksantikvarieämbetet föras till förvar under kriget i Vibyggerå församlings nybyggda, bombsäkra valv. Processionsstav. 1400-talet Ljushållaren är sexkantigt och 18 cm högt. Den hamnade på länsmuseet i Härnösand 1907 men togs tillbaka 1935. Restaurerad av konservator Dahlén, som även tillverkade själva staven. Renoverad 1994 av Ivan Johnson. Gustaf Vasa tar kyrkans monstrans Reformationen med Gustav Vasas och hans ämbetsmäns omdaning av den svenska statens förvaltning - såväl kyrkligt som världsligt - medförde stor oro och irritation hos befolkningen. Deras invanda trosutövning förbjöds i mycket och därtill planerade också statsmakten att ta ifrån dem församlingen tillhöriga föremål; först kyrkklockorna 1530-1531 och så i intervallet 1540-1548 - efter ett mera frivilligt beslut redan 29 juni 1523 - allt silver som inte var absolut nödvändigt för nattvardsfirandet. Orsaken sägs ha varit att Gustav Vasa efter sitt trontillträde 1523 fick krav på sig att betala de under befrielsekriget uppkomna skulderna till borgerskapet i tyska Lübeck. Det gick så långt med allmogens irritation - med dala- och hälsingemännen i spetsen - att Gustav Vasa redan i september 1523 uttalade att han ingalunda ämnade skinna kyrkorna och klostren utan att han skulle låta uppskriva vad som vid varje kyrka togs, aktandes det framdeles att betala. Någon betalning blev det inte, men bokfördes gjordes beslagen och eftersom böckerna finns kvar får vi vetskap om vad som i detta fall Skogs kyrka förlorade, nämligen 1548 en Monstrans Det var, som vidstående bild ur boken Medeltidens ABC vill visa, en praktfull pjäs som kunde vara i olika förgyllda och oförgyllda metaller, silver och kompletterande material. Monstrans kommer av det latinska ordet monstrare; att visas. Brukas i nattvardssammanhang i katolska kyrkor. I monstransen förevisades det invigda nattvardsbrödet endera genom att den bars i procession eller var placerad på altaret. Storleken angavs i vikt; i vart fall vid här aktuell silverreduktion. Rörande Skog är noterat En liten monstrans, förgylld. Vikt 2 lödiga mark, 1 lod. Inget känt om hur den såg ut. Storlekarna varierade mycket. Sollefteås t.ex. vägde drygt 14 lödiga mark medan Vibyggerås endast något mer än en lödig mark. I vår tids viktenhet vägde Skogs monstrans 434,3 gram, Sollefteås nära 3 kg och Vibyggerås drygt 2 hekto utifrån att en lödig mark motsvarade 210,6 gram och ett lod 13,1 gram.

KAPITEL VI KYRKORUMMET OCH DESS INVENTARIER I ÖVRIGT Kyrkorummet har tre stjärnvalv av rödtegel uppmurade troligen på 1400-talet. Väggarna är kalkputsade. Inga väggmålningar har funnits enligt en dokumenterad undersökning hösten 1930. Kyrkorådet hade tidigare vidtalat artisten och konservatorn Carl Wilhelm Pettersson i Stocksund att vid tillfälle medan han arbetade i Torsåkers kyrka med att ta fram och konservera just sådana målningar, låta undersöka om det fanns dylika i deras kyrka. Den 7 december 1930 tar kyrkorådet till protokollet att konservatorn konstaterat, att målningar inte funnits på kyrkans väggar eller valv. Konservatorn påtalar i sammanhanget att predikstolen, hela altarpartiet och läktarens front och pelare var övermålade med andra färgsättningar än de ursprungliga. Han rekommenderar att vid en eventuellt kommande restaurering ta fram och restaurera de ursprungliga färgsättningarna, vilket kom att göras 1934-1935. Låt oss börja bese och beskriva objekten i öster. Först möter oss Altaruppsatsen i kraftig rokokostil av Jon Göransson Westman i Utanö på Hemsö, född i Nora 1721. Uppsatsen förgylldes och målades i blå huvudton - lika den som är idag efter återställandet vid restaureringen 1935 - av en målarmästare Wagenius från Sundsvall och hans gesäll Johan Träff. Efter restaureringen 1854 fram till 1935 var huvudtonen vit på såväl altaruppsatsen som på predikstolen, orgelläktarens front och pelare. På var sin sida om altarbordet stod 1854-1934 en nummertavla i sin helhet tillverkade av bildhuggaren och dekorationsmålaren Olof Hofrén i Älandsbro och i fönsternischen samma tid av samme man ett svepkors. Det syns inte på fotografiet här bredvid genom motljuset men kan beses på figur 16 nedan, på bokomslaget och i det lilla museet på orgelläktaren, uppbyggt år 2000 av författaren till denna bok med benäget bistånd av kyrkorådet och kyrkvaktmästaren Curt Böhlin. Den så kallade mindre altartavlan - kopia efter Rafael (se figur 15 under altarfönstret) var en gåva 1887 av dekorationsmålaren C. G. Vetterstrand i Stockholm. Idag är sedan länge nedanstående så kallade gamla altartavlan föreställande Kristus bedjande i örtagården och hans trenne sovande lärjungar skuren av Jon Göransson Westman 1783, samtidigt med altaruppsatsen, återinsatt på sin plats under korfönstret. Korfönstret Om det vid kyrkorestaureringen 1934-1935 insatta, blyinfattade korfönstret med bilder i ett flertal färger är enbart känt, att motivet är ritat och färgsatt av konst- Fig. 14. Koret fram till 1934. Foto: Antikvarisk-Topografiska arkivet, Stockholm 1933. Fig. 15. Kyrkorummets främre kvarter före 1901 då bänkrummen med dörrar byttes ut mot öppna bänkar. Okänd fotograf. Fig. 16. Nummertavlorna och svepkorset, numera i museet på orgelläktaren. Foto: Curt Böhlin 2007. nären Bengt Hamrén samt bekostat av en förmögen församlingsbo. Vad gäller konstnären rätt i sak, men inte det traditionsbundna talet om den ofta namngivna givaren, för fast ett stort belopp i gåva inte tillfyllest. En omfattande insamling gjordes nämligen därtill (se bilaga 1, sida 53). Vem var konstnären och var någonstans tillverkades fönstret? Konstnären Bengt Hamrén var född i Norsjö i Västerbotten den 28 juli 1898. Död i Stockholm 17 mars 1985. Verksam därstädes. Likaså där en tidigare i Skog inte känd hantverkare, nämligen den för fönstrets tillkomst mycket betydelsefulla glasmästaren Gösta Ringström på Östgötagatan i Stockholm. Det var han som stod för tillskärningen av de infärgade glasdetaljerna och dess infattning i blyspröjsen och fönsterbågen utifrån den bild som konstnären Hamrén ritat och färgsatt. Ringström monterade ävenså in fönstret i kyrkan. Han bodde under tiden i prästgården. Att det var ett tidskrävande arbete framgår av den bevarade brevväxlingen.

nen på korgens framsida. Foto: Författaren 1994. Altarrundeln, altarbordet och ljuskronorna i långskeppet Fig. 17. Altarrundeln och altarbordet. På väggen två ljusarmar Fig. 18. Ljuskrona vid koret. Fig. 19. Mittersta ljuskronan. från 1700-talet. Foto: Bruno Bagge 2008. Foto: Länsm. 1982. Foto: Länsm. 1982. Foto: Bruno Bagge 2008. Altarrundeln och altarbordet är tillverkade 1853-1854 av tidigare nämnde Olof Hofrén i Älandsbro. Altarbordet har buktig framsida i harmoni med altarskrankets. I såväl altarbordet som i skrankets komposition spår av den gustavianska stilen. Ljuskronorna i långskeppet Kyrkorummet har tre ljuskronor ursprungligen för levande ljus. Nu sedan länge i kombination med elektriska lampor vid mittstammen. Ljuskronan av glas närmast koret (fig.18) är en gåva 1847 av trenne, som det står i inventarieförteckningen N III:1 år 1849, onämnda församlingsbor. 1700-tal. Den i mitten (fig.19) är 1912 skänkt av föder-åtagaren Erik Sandström, tidigare ägare av hemmanet Sand nr 1 på 7 1/4 seland. 1700-tal. Död 1912. Den tredje ljuskronan är den som är i korsgången, eller om vi så vill säga, närmast läktaren, inköpt 1745. Den har inskriptionen Denna ljuskronan är till Detta Gudz Huus kiöpt för 228 daler Kåpparmynt Åhr 1745. Norra sidan Här möter först en kraftig, plåtbeklädd dörr till sakristian och ovanför den det i figur 14 på sida 9 visade triumfkrucifixet från 1300- talets slut. På väggen nummertavla - barockinfluerad - en gåva 1744 av handelsmannen Olof Wallin i Härnösand. Vid väggen tvenne korstolar i rokokostil, tillverkade och överlämnade som gåva vid återinvigningen av det restaurerade kyrkorummet 1:a advent 1994 av Ivan Johnson och hans hustru Maj-Britt som tack för förtroendet att få handha de aktulla arbetena. Predikstolen (se motstående sida) Fig. 20. Nummertavla. Foto: Författ. 1980. Fig. 21. Korstolarna i rokoko Foto: Bruno Bagge 2008. Det enda påtagliga föremålet från restaureringen 1752-1756 som är på plats, är den vackra predikstolen i senbarock utförd av Christian Kramm i Gudmundrå (Kramfors). Den levererades i mars 1756 vilket framgår av kyrkorä-kenskaperna och nedan införd kvittens, skriven av Christian Kramm själv. Här redovisningen över predikstolens kostnad; först ur räkenskapsboken och därefter styrkt genom Kramms kvittens. Betalt till Herr Christian Cramm som af eget wirke och på egen kost giort en hederlig och vacker Predikstohl till Schougs kiörka för 600 daler Betalt till Jöns Johansson i By för smide på nÿa Predikstohlen 10 daler. Skjuts för Nya Predikstohlen från Kramfors till Skog med 4 hästar 4 daler 16 skilling. För den till skogs kyrkia af mig för- färdiga Predikostohlen hafwer jag å detta dato emottagit de för samma arbete föraccorderade Sexhundrande dahler kopp m som härmedelst Tacksamlingen qwitteras

af Skog d. 24 Martÿ 1756. Christian Kramm

Predikstolen är bevisligen från 1756 och inte 1786 som det står alltifrån ett 1832 upprättat visitationsprotokoll. Detta felaktiga årtal 1786 har därefter använts i efterkommande protokoll samt av forskare och skribenter i publikationer och artiklar. Likaså i yttrande av Riksantikvarieämbetet 1934. Ett exempel på hur viktigt det är för forskare och andra att inte skriva av utan att gå till källorna och att läsa det i dem skrivna rätt. Christian Kramm var född 1730 och följaktligen endast 25-26 år gammal då han 1756 gjorde predikstolen. Obestyrka uppgifter säger att han gått i lära i Stockholm. Kramm dog 1807 som skeppsbyggmästare och direktör på ön Åbord i Högsjö församling. Skogs församlingen hade allt sedan 1735 haft stora utgifter för att få sin mycket förfallna kyrka i bättre skick. Därför var det säkert en stor glädjedag när den nya predikstolen togs i bruk våren 1756. Den nya stolen och det så kallade ljudtaket ovanför själva korgen fick då den färgsättning som är idag. På själva korgens utsida mot sydväst var då som idag fäst en i trä skuren och förgylld relief av Moses med stentavlorna och i fältet mot mittgången en bild föreställande Kristus. Den av Kramm skurna kristusbilden hade kommit bort någon gång efter 1919 då den fotograferades och lades i förråd. Den relief som nu är gjordes 1934 av konstnären Hampe Svanberg, boende i Härnösand; annars i Nora.. Fig. 18. Predikstolen utseende sedan 1935 och 1756-1853 förutom då annat bokstöd (se sista stycket nedan). Foto: Författaren 1990. Fig. 22. Predikstolens utseende sedan 1935 och 1756-1853 förutom då annan front för bokstödet (se sista stycket nedan). Foto: Författaren 1990. Fig. 23. Mosesbild från 1756 Fig. 24. Kristusbild från 1935. Foto: Författaren 2007. Foto: Författaren 2007. Vid den restaurering som började 1852 togs Moses- och Kristusapplikationerna bort och ersattes med de här till höger visade, av den tidigare nämnde bildhuggaren och målaren Olof Hofrén skurna och förgyllda änglabilderna (finns nu i museet på orgelläktaren). Så förblev det till 1934-1935-års arbeten i kyrkan. När riksantikvarie Curman besiktigade kyrkorummet i sin helhet inför - den restaurering som förbereddes beordrade han församlingsled- gen att se till, att återställa predikstolen till sitt ursprungliga skick allt ifrån färgssättning till applikationer. Det gjordes med ett oförklarligt undantag; predikstolens bokstödsfront. Det är att beklaga, att originalet med sitt mycket tydliga årtal 1756 inte återfördes till sin plats 1935, eller gjorts så senare, till kunskap om predikstolens tillkomstår och som signum för mästaren Chistian Kramm. Den gamla predikstolen Vad hände då med den gamla predikstolen som i ett syneprotokoll 1736 (se sida 19) beskrivs som utgammal utan Bildthuggerier af bräder sammansatt utan himmel? Fig. 25. Predikstolens applikationer 1854-1935. Foto: Författaren 1995. Fig. 26. Christian Kramms front 1756.. Foto: Författaren 2000. Jo, den skänktes till det av gävlefiskare 1754 byggda kapellet i Nora församling. Beslutet att så göra togs vid prostting i Skogs församling den 17 juli 1757 enligt vårt sätt att datera tills nu gällande infördes. När protokollet skrevs och prästman troligen vid pennan blev det som synes: