Hotade undervattensväxter i Sverige Bandnate, spetsnate, knölnate, styvnate, uddnate, småsvalting och sjönajas
Sjögräset kan vara en hotad undervattensväxt De brukar kallas sjögräs och kan likna översvämmade gräs men det finns några mycket spännande arter bland dem. De lever under vattenytan och har inga flytande blad, vilket gör att det krävs klart vatten för att de ska få tillräckligt med ljus och trivas bra. Därför är de goda indikatorarter för bra vattenkvalitet och höga naturvärden. Några av undervattensväxterna är sällsynta, har blivit rödlistade av Artdatabanken och är fridlysta. Åtgärdsprogram har utarbetats för dem med syftet att minska förlusten av biologisk mångfald och ge vägledning till specifika insatser för att arterna ska finnas kvar. RE Försvunnen (Regionally Extinct) CR Akut Hotad (Critically Endangered) EN Starkt Hotad (Endangered) VU Sårbar (Vulnerable) NT Missgynnad (Near Threatened) DD Kunskapsbrist (Deficient Data) Nate (Potamogeton) är vårt största släkte av undervattensväxter. Det finns sju sällsynta arter av natar i Sverige som har rödlistats, bandnate, spetsnate, knölnate, styvnate, uddnate, källnate och slidnate. De två sistnämnda omfattas inte av åtgärdsprogram. Släktet najas (Najas) är också stort i världen men i Sverige finns det endast två arter. Havsnajas är allmän (även i sjöar), men sjönajas är mycket sällsynt och har i Sverige endast hittats i tre sjöar. Inom svaltingarnas släkte (Alisma) finns det en art, småsvalting, som endast finns i Östersjöområdet i hela världen och har minskat starkt överallt utom i Bottenviken. Sjönajas, småsvalting och bandnate finns i lite större sjöar medan knölnate, spetsnate, styvnate föredrar mindre vattendrag och dammar i jordbrukslandskapet. Uddnate trivs i både sjöar, dammar och kanaler med näringsrikt vatten. I den här broschyren får du veta mer om dessa hotade vattenväxter och hur man kan bidra till att arterna ska finnas kvar i våra svenska vatten. Spetsnate Potamogeton acutifolius Spetsnate är värmekrävande och växer i näringsrikt sötvatten, gärna i människoskapade småvatten och diken. Den förekommer i Skåne, Småland, Göteborgsområdet, Västergötland, Östergötland, Närke, Södermanland, Uppland och Västmanland men har minskat kraftigt överallt. Övergödning och igenväxning är två stora hot för arten. Många lokaler är av tillfällig natur och förekomsten av spetsnate kan variera starkt från år till år. Spetsnate har 5 13 cm långa, bandlika ljusgröna blad med en lång karakteristisk spets. Namnet acutifolius kommer av latinets acutus (vass) och folium (blad) och betyder ungefär med spetsiga blad. Bladen är 2 3 mm breda med tre tydliga huvudnerver och många fina nerver. Storlek: 30-60 cm. Copyright JC Shou Bandnate Potamogeton compressus Sårbar (VU) Bandnate växer i naturligt näringsrika söt- och brackvatten och är en god indikator för bra vattenkvalitet och högt naturvärde. Den växer gärna på kalkrika bottnar i sjöar, tjärnar, dammar och åar med lugnt vatten samt i älvmynningar. Bandnate finns på enstaka lokaler i nästan hela landet men den tycks saknas i Blekinge, Halland, på Öland och Gotland. Den är vanligast i Uppland och Södermanland och trivs bäst i kallt vatten. Bandnate har gått tillbaka och försvunnit från många platser, även om det är den mest allmänna av de rödlistade natearterna. Bandnate är stor och kraftig med 3-6 mm breda och ofta 20 cm långa blad. Stjälken är karaktäristiskt plattad med skarpa vingade kanter. Bandnate är ganska lätt att skilja från övriga smalbladiga natearter på storleken och den platta stjälken. Storlek: 50 200 cm. Copyright Calluna fotograf Karin Almlöf
Uddnate Bottenvikskusten där den är relativt vanlig i skyddade vikar, Potamogeton friesii laguner och glon. Uddnate Missgynnad (NT) förekommer ofta i nygrävda dammar och verkar ha förmåuddnate förekommer i näringsga att etablera sig i nyskapade rika söt- och brackvatten, miljöer med låg konkurrens t.ex. sjöar, småvatten, damfrån andra vattenväxter. mar och åar. Den finns främst Uddnate har smala, ljusgröna blad på kalkrik botten och ibland med fem nerver, plattad men inte på ganska stort djup (4 m). vingkantad stam och är svår att Den finns i de flesta svenska artbestämma. Storlek: 20-150 cm. landskap upp till Dalarna och Copyright Klaus van de Weyer Gästrikland, dessutom längs Styvnate Potamogeton rutilus Styvnate är mycket sällsynt i hela sitt utbredningsområde i norra Europa och därför fridlyst. Den förekommer i näringsrikt och klart vatten med god vattenkvalitet, t.ex. i grunda sjöar på sand, grus eller gyttja ner till cirka en meters djup. Den kan etablera sig snabbt i nygrävda dammar med låg konkurrens från andra vattenväxter och trivs Knölnate Potamogeton trichoides Knölnate förekommer i näringsrika sötvatten, t.ex. småvatten och dammar. Knölnate är värmekrävande och kan snabbt etablera sig i nyskapade vattenmiljöer med låg konkurrens från andra vattenväxter. Utbredningen i Sverige är idag begränsad till ett litet område i centrala Göteborg: Kvillebäcken, Mölndalsån, Fattighusån och Vallgraven, men den har tidigare funnits vid jordbruksmark i sydöstra Skåne. Arten har minskat under 1900-talet genom att växtplatserna har förstörts, vuxit igen med storvuxna vattenväxter eller övergötts. Knölnate är en liten, nedsänkt vattenväxt med långsmala mörkgröna blad. Den är lätt att förväxla med t ex spädnate, gropnate och styvnate. Storlek: 10 100 cm (alltid mycket gracil). Copyright Klaus van de Weyer bäst i kallt vatten. Styvnate är känslig för föroreningar och indikerar mycket värdefulla miljöer där andra sällsynta vattenväxter förekommer, till exempel andra sällsynta natar, sjönajas, hårmöja (Ranunculus confervoides) och sällsynta kransalger. Styvnate är en småvuxen nateart med jämnt avsmalnande spetsiga smala och typiskt styva blad. Färgen är ljusgrön till rödaktig (rutilus betyder rödbrun). Storlek: 20 70 cm. Copyright Thomas Franke och Klaus van de Weyer (infälld bild)
Småsvalting Alisma wahlenbergii Småsvalting förekommer i näringsrikt söt- eller brackvatten på sandstränder med lite dy eller lera inblandat. Småsvalting finns endast i Östersjöområdet i hela världen och i Sverige finns den i Bottenviken och runt Mälaren. Orsakerna till att småsvalting har gått tillbaka under 1900-talet har främst Sjönajas Najas flexilis Akut hotad (CR), fridlyst Sjönajas är akut hotad i Sverige och finns endast i 3 sjöar, Södra Kärrlången vid Strängnäs, Södra Vixen vid Eksjö och Hammarsjön vid Kristianstad. Gemensamt för sjöarna är att vattnet i dem är svagt brunfärgat med kalkrika bottensediment. Sjönajas hotas främst av övergödning, men att göra med övergödning som försämrar ljusklimat och ger slam på bottnarna, samt igenväxning med vass och näckros. Även muddring, bebyggelse och vågerosion av båttrafik har troligen haft betydelse, särskilt i Mälaren. Småsvalting är en flerårig undervattensväxt med bandformiga blad i rosett. Den blommar under vatten med slutna blommor på långa skaft. Storlek: 10 45 cm. Copyright Anders Olsson även av försurning, muddring, exploatering av stränder och konkurrens från andra arter. Sjönajas är en liten späd ettårig vattenväxt med små blommor i bladvecken. Bladen är fintandade, omkring en millimeter breda och ett par centimeter långa. Små exemplar av växten påminner svagt om en pytteliten palm. Storlek: 10 30 cm. Copyright Calluna fotograf Håkan Sandsten och Klaus van de Weyers (infälld bild) Fynd Det finns många allmänna arter som är mycket lika de hotade arterna och artbestämningen är svår. Om man misstänker att man har hittat någon av de rödlistade arterna är det bäst att kontakta sin länsstyrelse. Observera att spetsnate, styvnate, knölnate, småsvalting och sjönajas är fridlysta och inte får samlas in utan dispens från länsstyrelsen. Undervattensväxter klarar sig inte i luften men överlever länge utan att vara rotade i bottnen. Ofta sprids de på det sättet. Därför är det bra att lägga tillbaka dem i vattnet om man har råkat få upp dem av misstag.
Hot och åtgärder På 1800-talet var undervattensväxterna vanligare än nu. Många av dem trivs i jordbrukslandskapet men missgynnas av övergödning, så förlusten av jordbruksmark och övergödningen på 1900-talet var allvarlig. Habitatförlusten när sjöar sänktes och våtmarker dikades ut har också missgynnat växterna. Klimatförändringarna kommer att påverka arterna men vi vet inte hur. För att skapa gynnsamma förhållanden för de hotade undervattensväxterna måste övergödningen minskas, även om de trivs bra i ganska näringsrikt vatten så länge det är klart och fint. Om det inte går att minska näringstillförseln till vattnet blir det algblomning och vattnet blir så grumligt att inga undervattensväxter överhuvudtaget trivs. Det är också viktigt att förhindra igenväxning med vass och andra storvuxna vattenväxter. Undervattensväxterna är konkurrenssvaga jämfört med större växtarter. Andra orsaker till grumling behöver också minimeras, t.ex. dikning vid fel tidpunkt, intensiv båttrafik och obetänksamma jordbruksmetoder. Det här kan du göra om du har sällsynta vattenväxter på din fastighet: Det finns många sätt att minska näringsläckaget till vatten. På hemsidan greppa.nu finns det många tips på hur du kan förbättra vattenmiljön. Bra exempel är att anlägga skyddszoner längs tillrinnande vattendrag och att se över enskilda avlopp. För nydikningar krävs alltid tillstånd från länsstyrelsen. Vid rensning av gamla diken får man bara gräva så djupt som dikesbotten tidigare varit och man måste vara medveten om vad det finns för regler kring dikning. Dikning av myroch skogsmark ger ofta brunt vatten och sämre ljus i vattnet. Dikning av jordbruksmark ger ofta grumligt och alltför näringsrikt vatten. I Åmansboken finns många handfasta tips på hur man kan dika på ett bra sätt. Växterna är mest känsliga i april-juni och då ska man undvika all grumling av vattnet. Genom anläggning av nya våtmarker och dammar kan undervattensväxterna gynnas. Det kan finnas bidrag att söka för anläggning och skötsel av våtmarker och dammar. Kontakta din länsstyrelse för mer information. Låt boskap beta ända nere i vattnet. Det gynnar ofta undervattensväxter. Rensning av konkurrenskraftiga större växtarter kan vara ett alternativ om betesdjur inte finns. Vass, kaveldun, näckrosor, gäddnate är ofta alltför vanliga. Om en lokal med sällsynta undervattensväxter är fiskfri ska du inte sätta in fisk. Fiskar förändrar hela ekosystemet vilket är dåligt för undervattensväxterna. Dessutom krävs det tillstånd för att flytta fisk. Ekologi Inte bara sällsynta, utan många arter av undervattensväxter har stor ekologisk betydelse i näringsrika vatten. Om de förekommer rikligt ger de skydd och föda till fisk, sjöfåglar, småkryp och plankton. Dessutom kan de på flera olika sätt förbättra vattnet så att det blir klarare och finare, till exempel genom att ta upp näring, öka sedimentationen av partiklar i vattnet, binda bottnen med rötterna och ge skydd åt filtrerande djur (t ex musslor och djurplankton). Forskare har kommit fram till att undervattensväxter kan stabilisera ett helt ekosystem så att vattnet blir kristallklart och den biologiska mångfalden hög. Om undervattensväxterna försvinner övergår ekosystemet till ett annat stabilt stadium där grumligt vatten och låg biologisk mångfald råder, och då kan det vara svårt att få tillbaka växterna igen. Undervattensväxterna är konkurrenssvaga om man jämför med storvuxna växter och därför är det negativt med igenväxning av stränder med t.ex. al, sälg, vass och näckros. Det allra bästa sättet att slippa förbuskning och igenväxning av stränder är att ha betesdjur som går ända ner i vattnet. Det är mycket ofta man hittar artrika undervattensängar där boskap får komma ner i vattnet. Djurens tramp förstör rötterna på storvuxna och långlivade arter vilket gynnar de små kortlivade undervattensväxterna.
Åtgärdsprogram för hotade arter och biologisk mångfald Cirka fem procent av våra djur, växter och svampar är så hotade att de löper risk att dö ut. Deras livsmiljöer har påverkats av miljöförstörelse och av att jordbruket, skogsbruket och fisket har rationaliserats. Vidare har igenväxning och förbuskning av jordbruksmarker försämrat chanserna för många arter som behöver öppna, hävdade landskap. Åtgärdsprogrammen innebär en nysatsning på skötsel och återskapande av naturmiljöer. Om vi lyckas betyder det bättre förutsättningar för både hotade arter och många andra arter som är missgynnade idag. Särskilda insatser behövs för att klara de mest hotade arterna. Totalt omfattar satsningen drygt 200 program och cirka 400 arter. Till 2015 är målet att andelen hotade arter i Sverige ska ha minskat med 30 procent. Arbetet med åtgärdsprogram är en del av riksdagens satsning på det 16:e miljömålet, Ett rikt växt- och djurliv. Länsstyrelserna ger information till berörda markägare såväl vid inventeringar som när resultaten är klara. Vill du göra en insats kontakta din länsstyrelse. Kontakt På Länsstyrelsernas webb (www. lst.se) finns det kontaktuppgifter till samtliga länsstyrelser. Länsstyrelsen hjälper dig om du vill veta mer om åtgärdsprogrammen, diskutera eventuella åtgärder för att gynna vattenväxter eller om du tror att du har hittat någon av de rödlistade arterna. Åtgärdsprogram som är fastställda kan köpas från Naturvårdsverket eller laddas ner som pdf på (www.naturvardsverket.se). Lästips Åtgärdsprogram för hotade natearter, 2008-2011. Naturvårdsverket Rapport 5854. Åtgärdsprogram för bevarande av sjönajas (Najas flexilis). Naturvårdsverket. Rapport 5631. 2006. Åtgärdsprogram för bevarande av småsvalting (Alisma wahlenbergii). Naturvårdsverket. Rapport 5499. 2005. Artdatabankens faktablad för rödlistade arter. www.artdata.slu.se/rodlista Miljöhänsyn vid Dikesrensningar. LRF. 2004. Skydd av vattenmiljöer i landskapet. Naturvårdsverket. Broschyr. 2004. Småvatten och våtmarker i odlingslandskapet, Jordbruksverket, 2001. Åmansboken, Ekologgruppen i Landskrona AB, utgiven av Saxån-Braåns vattenvårdskommitté, 2004. Text och bild: Calluna (www.calluna.se) Grafisk design: Esa Tanttu (www.esa.se) Logotype för åtgärdsprogram: Torbjörn Högvall Miljömärkt Trycksak licens nr. 341 196