Vi firar i år 300-årsminnet av Carl von Linnés

Carl Clercks Svenska spindlar 250 år Samtida med Linné verkade Carl Clerck, en enkel tjänsteman som vid sidan av sitt yrke ägnade sig åt studier av spindlar och insekter. Spindelstudierna ledde så småningom till publiceringen av boken Svenska spindlar 1757, den enda bok där givna vetenskapliga artnamn idag har prioritet över artnamnen i Linnés Systema naturae från 1758. Det dröjde dock länge innan så blev fallet. Inte förrän 1948 vann clerckisterna över linnéisterna. Clercks bok, liksom flera andra zoologiska klassiker, finns numera tillgänglig på Internet. t o r b j ö r n k r o n e s t e d t Vi firar i år 300-årsminnet av Carl von Linnés födelse. Nästa år kan vi uppmärksamma 250- årsminnet av ett av Linnés mest bekanta arbeten, djurdelen av den 10:e upplagan från 1758 av Systema naturae, som utgör utgångspunkt för nästan all giltig vetenskaplig namngivning inom zoologin. Det enda undantaget är Carl Clercks bok Svenska spindlar som utkom 1757, i år alltså för 250 år sedan. Men det tog så där 200 år innan vår Spiderman Clercks namn officiellt fick prioritet. Hösten 1738 hade Linné, eller rättare sagt Linnaeus som han då fortfarande hette, återvänt till Sverige efter några synnerligen produktiva år i Holland. Han hade där redan nått världsrykte som naturforskare. Efter hemkomsten vistades han ett par år i Stockholm, där han försörjde sig som praktiserande läkare samtidigt som han mycket snart kom att umgås med flera av dåtidens lärda och inflytelserika personer i huvudstaden. Redan den 2 juni 1739 var Linné med och instiftade Vetenskapsakademien på Riddarhuset. Inrättandet av nationella vetenskapsakademier var på modet i dåtidens Europa. Den nya akademien fick till en början hålla till på Riddarhuset där Linné höll ett antal offentliga föreläsningar i naturalhistoria. En av åhörarna var Carl Clerck, en underordnad tjänsteman vid det kommunala skattekontoret i Stockholm. Linné var omvittnat omtyckt som föreläsare och lärare. Clerck Titelbladet till Svenska spindlar. Boken trycktes i Stockholm av Lars Salvius, sin tids främste bokförläggare i Sverige. Kronestedt, T. 2007. Carl Clercks Svenska spindlar 250 år. Fauna och Flora 102(4): 6 14. 6 fauna&flora

greps av intresse för naturen och började själv bedriva studier. Särskilt fäste han sig vid spindlar, som på den tiden räknades till insekterna, och fjärilar. (Det var först vid det kommande sekelskiftet som insekterna som grupp splittrades av fransmannen Jean-Baptiste Lamarck spindlarna inordnades av Lamarck 1801 i den till en början mycket heterogent sammansatta klassen Arachnida.) På fritiden gjorde Clerck utflykter i Stockholms omgivningar där han observerade, samlade, antecknade och avbildade. Carl Alexander Clerck föddes i Stockholm 1709, var son till en bokhållare och växte upp under små omständigheter. 1726 skrevs han in vid Uppsala universitet, men studierna fick avbrytas av ekonomiska orsaker redan följande år. Tillbaka i Stockholm hade han från 1731 tjänst som kommissarie i Stockholms borgerskaps bemedlingskommission. Han kom att så förbli till sin död 1765. I början av 1750-talet började Clerck synas som naturalhistoriker. Hans första tryckta bidrag, en beskrivning av aspfjärilen, infördes i Vetenskapsakademiens Handlingar 1753. Vid sidan av spindlarna var det främst fjärilarna som fångade hans intresse, inte minst oansenliga nattflyn, s.k. grågiökar, mätare och småfjärilar. Under 1758 påbörjade Clerck arbetet med fjärilsverket Icones Insectorum Rariorum (Clerck 1759, 1764). Det skulle sysselsätta honom resten av livet och försätta honom i ekonomiska trångmål. Han dog utfattig i lungsot 1765. Clercks fjärilsverk har ingående behandlats av Dal (1989) i anslutning till en faksimilutgåva. Något porträtt på Clerck är inte känt. Under 1756 färdigställde Clerck sitt omfattande arbete över svenska spindlar; av texten i anslutning till originalteckningarna framgår att nästan alla spindlar som han avbildat var insamlade någon gång under detta år. Manuskriptet presenterades samma höst för Kungl. Vetenskapssocieteten, som på Linnés rekommendation åtog sig att ge ut spindelarbetet som en separat bok. Boken trycktes i 496 exemplar (Dal 2001) och kom ut följande år (Clerck 1757). I detta sammanhang (1756) hade Clerck också invalts som ledamot i den uppsaliensiska Vetenskapssocieteten. Ur Svenska spindlar : Början av kapitlet Om spindlar i gemen. Graverad vinjett med två putti som kikar på ett spindelnät. Lodjuret i bakgrunden symboliserar skarpögdheten. I bakgrunden skymtar Riddarholmen (enligt Bryk 1924). Vinjetten, som är inklistrad i boken före första kapitlet, är tecknad av Lorens Gottman och graverad av Vetenskapsakademiens gravör Carl Bergquist. Svenska spindlar omfattar 170 sidor text (varav 16 med titel, dedikation och företal) samt sex planscher med bilder, flertalet handkolorerade, på spindeldjur (boken finns tillgänglig på Internet, se referenslistan). Alla utom tre av bilderna avbildar spindlar (de övriga klokrypare och en lockespindel). Texten är på svenska med parallell text på latin, något som antagligen betydde mycket för tillgängligheten ute i Europa. 66 arter spindlar beskrivs och namnges, ytterligare tre ges namn om de skulle visa sig vara goda årg. 102:4, 2007 7

8 fauna&flora

Den sjätte av sex planscher i Svenska spindlar (med nu gällande namn angivna): Tab. 1 Evarcha arcuata (Clerck); Tab. 2 Thanatus formicinus (Clerck); Tab. 3 Philodromus margaritatus (Clerck); Tab. 4 Micrommata virescens (Clerck) hona (Fig. 1 uppifrån, Fig. 2 underifrån okolorerad); Tab. 5 Misumena vatia (Clerck); Tab. 6 Xysticus cristatus (Clerck); Tab. 7 Micrommata virescens hane, Tab. 8 Argyroneta aquatica (Clerck); Tab. 9 Philodromus aureolus (Clerck); Tab. 10 Fig. 1 & 2 klokrypare och Fig. 2 lockespindel. Observera att Clerck särskilt noterade och avbildade ögonens placering. Strecken nederst till vänster i varje figur visar den relativa längden hos artens ben vänstra strecket markerar frambenen o.s.v. Planscherna graverades av Carl Bergquist och kolorerades till en början av Eric Borg. Svenska spindlar är den första boken med regelmässigt handkolorerade planscher i vårt land (Dal 1996, 2001). arter, alla studerade och samlade allenast kring Stockholm. Samtliga arter förs till det som senare skulle uppfattas som namn på ett släkte, Araneus. Var och en av dem benämns med ett artepitet (artnamn, nomen triviale) i enlighet med den binära nomenklatur som redan konsekvent genomförts för växterna (Linnaeus 1753) men ännu återstod att införa för djurriket. Artnamnet skulle bestå av ett ord och fungera som en etikett, inte som tidigare vara en kort beskrivning av arten. Svenska spindlar tillägnades kungen, Adolf Fredrik. Han var samlare och hade efter tidens sed anlagt ett naturaliekabinett på Ulriksdals slott. (Hans maka Lovisa Ulrika hade anlagt ett motsvarande på Drottningholms slott.) I dedikationen nämner Clerck att han redan 1753 förärat majestätet en samling svenska insekter. Efter ett företal kommer ett kapitel Om spindlar i gemen där läsaren får veta lite av varje om biologi och morfologi. Texten bygger till större delen på egna iakttagelser och är inte tyngd av att återge äldre källor. Clerck var ju något av en pionjär på sitt område och behövde en terminologi för sina beskrivningar: För tydeligheten skul, har jag varit nödsakad, at namngifva en eller annan del på Spindlarne, efter det begrep, jag fattat om den tjänst och nytta, de dem göra: ty eljest torde meningen kunnat fåfängt eller svårligen utletas. Gillas desse namn, är det mig kärt; ogillas de, är jag nögd, at antaga dem, som til delarnas tydeligaste igenkännande hädanefter kunna påfinnas. Det som senare kom att kallas palper eller pedipalper kallade Clerck armar, chelicererna benämnde han tilhållare (i manuset stavat tillhållare ). Clerck indelade spindlarna i särskilda skarar, flockar, slägter och arter. Grupperingarna gjordes mer efter levnadsvanor än efter utseende. Först en uppdelning i två skaror, Luft-Spindlar och Vattu-Spindlar. Den senare omfattar bara en art, vattenspindel. Luftspindlarna delas upp i två flockar, Gillrare och Hoppare. Gillrarna delas i tre slag (släkten) efter nätets utseende: Verticala (motsvarar det som idag kallas hjulspindlar), Irreguliera (innefattar klotspindlar och några andra) och Linneväfvare (innefattar trattspindlar men också en säckspindel). Hopparna indelas, i enlighet med Lister (1678), också i tre slag: Lupi (motsvarar det som idag kallas vargspindlar och vårdnätspindlar), Phalangia (hoppspindlar) och Cancriformes (krabb- och snabblöparspindlar samt grön bladspindel). De systematiska kategorierna hade inte samma innebörd som idag; det Clerck kallade släkten motsvarar närmast dagens familjer. Familj som rang närmast ovanför släkte i nutida bemärkelse infördes i zoologin av entomologen Pierre André Latreille (1796). Liksom Lamarck var Latreille knuten till Museum national d Histoire naturelle i Paris. Lamarcks professur delades efter hans död i två och Latreille erhöll 1830 den ena. Clercks spindelbok var för sin tid ett framsteg om man jämför med tidigare spindellitteratur som Lister (1678), Ray (1710) och Albin (1736). Artbeskrivningarna i Svenska spindlar är konsekventa. De börjar med lite allmänna upplysningar om arten, levnadssätt m.m., för att sedan övergå till en morfologisk karakteristik. Denna följer en strikt disposition ( Ögonen Föttren Bröstet Bålen Armarne Tilhållarena Äggen Ungarne ). Alla arterna avbildades, för några av arterna även hanens palp med årg. 102:4, 2007 9

Början på beskrivningen av vargspindeln Alopecosa fabrilis (Clerck) i originalmanuskriptet till Svenska spindlar (sid. 86 i den tryckta boken). Till vänster svensk text (i tysk skrivstil), till höger latinsk text. Centrum för vetenskapshistoria, Kungl. Vetenskapsakademien. kopulationsorgan: Hanarne hafva tvänne aflelse lemmar, en på hvardera armen fäster, som gör, at armarne på ändan få nu en nu annor skapnad eller utseende, som vid hvarje art särskildt, så mycket man kunnat utröna, skal genom ritning och beskrifning meddeldt blifva. Precis vad som görs idag hanens kopulationsorgan avbildas rutinmässigt eftersom dess utseende ofta är avgörande för korrekt identifikation. Ej eller vil jag påstå skriver Clerck i företalet at de namn (nomina trivialia), jag gifvit Spindlarne, äro de bästa. Lika mycket kan det vara, med hvad namn hvar och en kallas, allenast ritningen och beskrifningen noga gifva tilkänna, huru hvar och en bör se ut, som skal begripas under det eller det namnet. Visst är det svårt att föreställa sig hur dåtidens naturforskare kunde veta vilka arter de hade att göra med, då beskrivningarna var alltför korta eller oprecisa och saknade eller möjligtvis var försedda med dåliga avbildningar. Endast ett fåtal arter, som korsspindel, är så karakteristiska att tvivel om identiteten knappast kunde uppstå. Clerck gav få referenser till tidigare omnämnanden av specifika arter. För sex av hans arter finns hänvisning till nummer i Fauna svecica (Linné 1746). Ändå hänvisade Linné (t.ex. 1746, 1758, 1767) under många av de arter han tog med till just deras omnämnande i äldre litteratur. Hänvisning till Clercks arbete finns emellertid bara för 12 spindelarter i 10:e upplagan av Systema naturae (Linné 1758). Man kan undra varför, eftersom Clercks beskrivningar var väl så precisa som föregångarnas. Holm (1978) menade att Linné inte kunde ta med de clerckska namnen eftersom tryckningen av den 10:e upplagan redan framskridit långt när Clercks arbete kom ut. Anledningen måste dock ha varit en annan, eftersom både 2:a upplagan av Fauna svecica (Linné 1761) och 12:e upplagan av Systema naturae (Linné 1767) fortfarande refererar till Clercks arbete för bara 11 resp. 12 av arterna. I hafven funnit mig krypande på marken och i buskarna, at samla Insecter skrev Clerck i det tal han 10 fauna&flora

Vargspindeln Alopecosa fabrilis (Clerck). T. v. Clercks originalbild (ögonställningen utelämnad), i mitten samma bild återgiven i Svenska spindlar, t. h. samma art i Martyn (1793). Clercks originalbilder är oftast mycket bättre än motsvarande bilder i hans bok. Illumineringen (koloreringen) av planscherna fortsatte ända mot slutet av seklet och kvalitén på de senare utförda är betydligt sämre än på dem som utfördes på 1750-talet (Dal, pers. medd.). Centrum för vetenskapshistoria, Kungl. Vetenskapsakademien (vänster bild), Kungl. Vetenskapsakademiens bibliotek i Stockholms universitetsbibliotek (höger bild). höll när han invaldes som ledamot i Vetenskapsakademien ett år före sin död (Clerck 1764). Som tidigare nämnts baserade han sin hierarkiska indelning av spindlarna väsentligen på deras levnadssätt. Under spindeljakterna i Stockholms omgivningar gjorde han observationer av djuren såväl på plats ute i naturen som efter att ha tagit hem dem. I en kortare artikel i Vetenskapsakademiens handlingar beskrev han hjälpmedlen som kom till pass: en dosa för transport av levande spindlar och ett terrarium för uppfödning och observationer (Clerck 1761). Svenska spindlar rönte uppmärksamhet utomlands och gavs på nytt ut i engelsk översättning (Martyn 1793) tillsammans med en omarbetning av Albin (1736). Denna utgåva har kallats världens finaste spindelbok (Dal 1996). Bilderna var där helt nygjorda och med få undantag visas spindlarna sedda från sidan snett uppifrån estetiskt tilltalande, kanske, men med förlust av artkarakteristisk information. En mulen höstdag 2007 besöker jag Vetenskapsakademiens Centrum för vetenskapshistoria för att se vad som finns om spindlar i Clercks efterlämnade papper. Såväl originalmanuskriptet till Svenska spindlar som förlagor till illustrationerna finns bevarade. Av texten till illustrationerna framgår att nästan alla spindlar som Clerck avbildade var infångade under 1756. Dessutom finns beskrivningar och avbildningar av spindelarter som Clerck gjorde efter det att boken kommit ut. Som exempel på de senare kan tas Segestria senoculata, en hos oss vanlig art åtminstone upp till mellersta Norrland. Clerck tog den i augusti 1757 vid Kaknäs nära Stockholm. Den har ett karakteristiskt veckat mittband på bakkroppen och är en av tre svenska spindelarter som bara har sex ögon. Clerck nämnde inte att det fanns sexögda spindlar han hade ju själv ännu inte sett någon även om Linné faktiskt påpekat detta för honom i brev [from Carl Linnaeus to Carl Alexander Clerck (26 November 1756), The Linnaean correspondence, http://linnaeus. c18.net, letter L0182 (consulted 1 November 2007)] med hänvisning till beskrivningarna av just denna art i Lister (1678) och Ray (1710). Linné tog med arten i Systema naturae (1758) under namnet Aranea senoculata, med hänvisning till samma arbeten som i brevet till Clerck. årg. 102:4, 2007 11

Vänster: Blomkrabbspindel, Misumena vatia (Clerck), avbildad av Carl Clerck. Annat original än det som låg till grund för Tab. 5 på plansch 6. Centrum för vetenskapshistoria, Kungl. Vetenskapsakademien. Höger: Sexögonspindeln Segestria senoculata (Linnaeus) avbildad av Carl Clerck (originalmanuskript). Centrum för vetenskapshistoria, Kungl. Vetenskapsakademien. En kritisk revision av spindelarterna beskrivna av Clerck, Linné och De Geer gjordes av Thorell (1856). Kort därefter fick han kännedom om att Clercks samling av insekter och spindlar fortfarande fanns i behåll i den Bergianska trädgårdsskolan vid Karlbergsallén i Stockholm. Thorell gjorde en ingående undersökning av spindlarna samtidigt som han överförde dem till sprit, och därmed räddade han dem från att ytterligare förstöras (Thorell 1859). Clercks samling föll därefter i glömska och återupptäcktes först 1965 av Per Inge Persson (Persson 1978). Det gamla 1700-talsskåpet med innehåll hade följt med när Bergianska trädgården 1885 flyttades ut till området vid Brunnsviken. Spritrören hade torkat in varför spindlarna måste mjukas upp och på nytt överföras till sprit innan de närmare studerades av Åke Holm. Exemplar av endast 20 av de clerckska arterna fanns då kvar i samlingen (se vidare Holm 1978 med förteckning över vad som återstår av spindelsamlingen). Clercks samling tillhör alltjämt Bergianska stiftelsen (se www.bergianska.se/insekter) men är deponerad på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Rören med spindlarna förvaras i två glasburkar skilda från den övriga clercksamlingen. Linné (1751) hade satt upp nomenklaturregler som borde beaktas i botaniken. De kom även att tillämpas i zoologin, men var på intet sätt bindande. Antalet namn som introducerades ökade stort, inte minst sedan utomeuropeiska växter och djur hämtats hem av olika expeditioner och beskrivits. Flera koder för namnsättning inom zoologin framlades under 1800-talet. På 2:a internationella zoologikongressen i Moskva 1892 fastställdes att 10:e upplagan av Systema naturae skulle vara utgångspunkt för den zoologiska nomenklaturen. (En internationell kommission för zoologisk nomenklatur sammansattes först under den följande zoologikongressen i Leiden 1895.) Detta innebar för spindlarnas del att de flesta av de clerckska namnen blev ogiltiga och måste ersättas av senare givna. De clerckska namn som upptagits i 10:e upplagan av Systema naturae skulle därmed få Linné som auktor! Denna situation kom att dela arachnologerna i två läger under 56 år, clerckister, som använde Clercks namn, och linnéister, som följde nomenklaturreglerna. Fransmannen Pierre Bonnet (1897 1990) blev den som genom en petition till den Internationella zoologiska nomenklaturkommissionen (ICZN) (Bonnet 1947) försökte bringa enighet i denna prioritetsfråga. Bonnet är framför allt känd för sitt monumentala verk Bibliographia araneorum som utkom i sju delar mellan 1945 och 1961, totalt omfattande 6 500 sidor. Under arbetet med bibliografin hade Bonnet fått en inblick i hur Clercks resp. Linnés spindelnamn kommit till användning i litteraturen. Övervikten för Clercks namn var slående. Petitionen skickades för yttrande till 64 kända arachnologer och utdrag ur svaren redovisades i Bonnet (1950). Av svaren framgick att 44 var clerckister och hade stött petitionen, sju var linnéister men hade ändå stött petitionen och fyra hade varit helt emot (två hade inte haft någon åsikt och sju hade inte svarat). Kommissionen sammanträdde under internationella zoologikongressen i Paris 1948 och man rekommenderade där att göra ett tillägg i koden där giltighet gavs åt Clercks namn i Svenska spindlar/aranei Svecici (ICZN 1951). Den definitiva föreskriften gavs i Kommissionens Direction 104 (ICZN 1959). För att inte göra våld på 1 januari 1758, 12 fauna&flora

som fastställts som startpunkt för den zoologiska nomenklaturen, beslutades att släktnamnet Araneus och alla artnamnen i Clercks arbete skulle behandlas som publicerade under 1758 men vid ett datum före 10:e upplagan av Systema naturae. I den senaste versionen av koden (ICZN 2007) lyder den aktuella artikeln: Article 3. Starting point. The date 1 January 1758 is arbitrarily fixed in this Code as the date of the starting point of zoological nomenclature. 3.1. Works and names published in 1758. Two works are deemed to have been published on 1 January 1758: - Linnaeus s Systema Naturae, 10th Edition; - Clerck s Aranei Svecici. Names in the latter have precedence over names in the former, but names in any other work published in 1758 are deemed to have been published after the 10th Edition of Systema Naturae. Som auktor för vetenskapliga namn ska Clerck följdriktigt citeras Clerck, 1758. Detta stöter många arachnologer, som kan delas in i dem som följer koden och dem som är motspänstiga och skriver Clerck, 1757. Till de senare hör Norman Platnick, som svarar för den världskatalog över spindlar som finns tillgänglig online och som får anses vara ett slags världslikare vad avser arachnologisk nomenklatur. Idag bär 53 arter i denna katalog Clercks namn. Entomologen, etnologen och linnékännaren Felix Bryk avslutar en uppsats om spindlar i en kåseribok (Bryk 1924) med följande något pekoralistiska uttalande: Så länge det finns en zoologiens systematik, skall alltid Clercks namn lysa som den förste spindelkännarens, och ett återsken av den glansen faller alltid över det svenska folket. Tack till arkivarie Anne Miche de Malleray, Centrum för vetenskapshistoria, Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm, och bibliotekarie Clas-Ove Strandberg, Universitetsbiblioteket, Stockholm, som varit behjälpliga med arkivalier resp. böcker, samt till professor Jan Bergström, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm, och kulturarvschef Björn Dal, Universitetsbiblioteket, Lund, för synpunkter på manuskriptet.! Torbjörn Kronestedt är arachnolog och 1:e intendent (pensionerad), Sektionen för entomologi, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. E-post: Torbjorn.Kronestedt@nrm.se De spindlar som finns kvar av Clercks samling förvaras i två glasburkar i utrymmet för omistliga samlingar på Naturhistoriska riksmuseet. Foto: Torbjörn Kronestedt Litteratur Albin, E. 1736. A natural history of spiders and other curious insects. J. Tilly, London. (http:// www.digibib.tu-bs.de/?docid=00000111) Bonnet, P. 1947. Pétition adressée à la Commission de nomenclature zoologique en faveur de la priorité des noms d araignées de Clerck. Douladoure, Toulouse, 30 sid. Bonnet, P. 1950. Reconnaissance officielle de la priorité des Aranei Suecici de Clerck. Douladoure, Toulouse, 31 sid. Bryk, F. 1924. Vandringar i naturens och kulturens riken. Norstedts, Stockholm. årg. 102:4, 2007 13

Clerck, C. 1757. Svenska spindlar uti sina hufvud-slägter indelte samt under några och sextio särskildte arter beskrefne och med illuminerade figurer upplyste, på Kongl. Vetensk. Societ. i Upsala befallning utgifne / Aranei svecici, descriptionibus et figuris aeneis illustrati, ad genera subalterna redacti, speciebus ultra LX determinati, auspiciis Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis. L. Salvius, Stockholmiae. 170 sid. + 6 planscher. (http://resolver.sub.unigoettingen.de/purl?ppn367246287) Clerck, C. 1759. Icones insectorum rariorum. Holmiae. Clerck, C. 1761. Om spindlars fångande och födande. K. Vetenskapsakademiens Handlingar 22: 243 245. Clerck, C. 1764. Icones insectorum rariorum. Sect. secunda. Holmiae. (http://resolver.sub.uni-goettingen.de/ purl?ppn368290107) Clerck, C. 1764. Tal, innehållande några anmärkningar om insecterne, hållet för Kongl. Vetensk. Academien, den 7 Martii 1764. L. Salvius, Stockholm. Dal, B. 1989. Carl Clercks fjärilsbok Icones Insectorum Rariorum 1759 1764. Faksimilutgåva med kommentar av Björn Dal. Atlantis, Stockholm. Dal, B. 1996. Sveriges zoologiska litteratur. Orbis Pictus, Kjuge. Dal, B. 2001. Med kolorerade figurer. Handkolorering i Sverige under 1700- och 1800-talen. Orbis Pictus, Kjuge. Holm, Å. 1978. Om Carl Clercks spindelsamling. Fauna och Flora 73: 201 205. ICZN 1951. Clerck, 1757, Aranei Svecici : proposed validation for nomenclatorial purposes of the names published in: discussion on, concluded. Bulletin of Zoological Nomenclature 4: 315 319. ICZN 1959. Direction 104. Grant of the status of availability to the names published by C. A. Clerck in 1757 in the work Aranei svecici and addition of the title of that work to the Official List of Works approved as available for use in Zoological Nomenclature. Bulletin of Zoological Nomenclature 17: 89 91. ICZN 2007. International Commission on Zoological Nomenclature. (http://www.iczn.org) Lamarck, J. B. 1801. Système des animaux sans vertébres. Déterville, Paris (available at the site http:// www.lamarck.cnrs.fr/) Latreille, P. A. 1796. Précis des caractères génériques des insects, disposes dans un ordre Naturel. F. Bourdeaux, Brive. Linné, C. v. (Linnaeus, C.) 1746. Fauna svecica. C. & G. J. Wishoff, Lugduni Batavorum. (http://resolver. sub.uni-goettingen.de/purl?ppn380933462) Linné, C. v. (Linnaeus, C.) 1751. Philosophia botanica. G. Kiesewetter, Stockholmiae. (upplaga från 1770: http://botanicallatin.org/philbot/pbcont.html) Linné, C. v. (Linnaeus, C.) 1753. Species plantarum. Tom. I. L. Salvius, Holmiae. (http://www.botanicus.org/ page/443134) Linné, C. v. (Linnaeus, C.) 1758. Systema naturae. Editio decima. Tom I, Animalia. L. Salvius, Holmiae. (http:/ /resolver.sub.uni-goettingen.de/ purl?ppn362053006) Linné, C. v. (Linnaeus, C.) 1761. Fauna svecica. Editio altera, auctor. L. Salvius, Stockholmiae. (http:// resolver.sub.uni-goettingen.de/ purl?ppn372438997) Linné, C. v. 1767. Systema naturae. Editio duodecima, reformata. Tom I Pars II. L. Salvius, Holmiae. (http:/ /resolver.sub.uni-goettingen.de/ purl?ppn362053723) Lister, M. 1678. Historiae animalium Angliae tres tractatus. Unus de Araneis. Alter de Cochleis tum terrestribus tum fluviatilibus. Tertius de cochleis marinis. Royal Society, Londini. (http://www-gdz.sub.unigoettingen.de/cgi-bin/digbib.cgi?ppn472469053) Martyn, T.. 1793. Aranei or a natural history of spiders, including the principal parts of the well known work of English spiders by Eleazar Albin as also the whole of the celebrated publication on Swedish spiders by Charles Clerk. London. Persson. P. I. 1978. Carl Clercks insektsamling. En orörd samling från Linnés tid. Fauna och Flora 73: 137 143. Platnick, N. I. 2007. The world spider catalog, version 8.0. American Museum of Natural History, New York (http://research.amnh.org/entomology/spiders/ catalog/index.html) Ray, J. (Raius, J.) 1710. Historia insectorum (opus posthumum, jussu Regiae Societatis Londinensis editum). Churchill, Londini. (http://diglib.hab.de/ drucke/nh-276/start.htm) Thorell, T. 1856. Recensio critica aranearum suecicarum quas descripserunt Clerckius, Linnaeus, De Geerus. Nova Acta Regia Societatis Scientiarum upsaliensis (3) 2 (1): 61 176. Thorell, T. 1859. Om Clercks original-spindelsamling. Öfversigt af K. Vetenskapsakademiens Förhandlingar 1858: 143 153. 14 fauna&flora