1(7) Föreläggande 2014-04-14 MN DB 383/14 Diarienr: 2013-1783 Handläggare: Karin Valtinat Direkttel: 0431-87 000 E-post: karin.valtinat@engelholm.se Kommunstyrelsen Ängelholms kommun Handlingsplan angående nedlagda deponier i Ängelholms kommun Beslut Miljönämnden beslutar att förelägga Kommunstyrelsen i Ängelholms kommun, med organisationsnummer 212000-0977: att inkomma med en handlingsplan angående hur Kommunstyrelsen planerar att fortsätta utredningarna av de 14 nedlagda deponierna som finns i kommunen. Handlingsplanen ska vara miljökontoret tillhanda senast 6 månader efter delgivning av beslutet. Beslutet har fattas i enlighet med gällande delegationsordning samt med stöd av 26 kap 9, 19, 21 och 22, 9 kap 1 och 10 kap 4 samt med hänvisning till 2 kap 3 Miljöbalken. Bakgrund Under 2012 och 2013 har miljökontoret inventerat 14 nedlagda deponier i Ängelholms kommun. De nedlagda deponierna var aktiva från ca 1920-talet fram till 1990-talet, vissa under endast ett år medan andra var aktiva under en längre period. Det är främst hushållsavfall från den egna kommunen som har deponerats i deponierna. Inventeringen gjordes enligt Naturvårdsverkets MIFO-metod, fas 1. Metodik för Inventering av Förorenade Områden (MIFO) är Naturvårdsverkets metod för inventering av förorenade områden. Det är en metod för att göra en samlad bedömning av de risker ett förorenat område kan ge upphov till, med hjälp av ett ofta begränsat underlag. MIFO-metodiken bygger på två faser, fas 1 och fas 2. Fas 1, den orienterande studien, bygger på grundliga kart- och arkivstudier samt intervjuer och översiktliga undersökningar. Fasen inleds med en identifiering av ett objekt. Därefter följer uppgiftsinsamling och platsbesök, och sedan en sammanställning av resultaten med hjälp av Naturvårdsverkets MIFO-blanketter. Fas 1 avslutas med att en riskklassning görs. Efter riskklassningen i MIFO-fas 1 görs en prioritering av vilka deponier som ska undersökas under MIFO-fas 2. MIFO fas 2 består av översiktliga undersökningar. Syftet med dessa undersökningar är att skaffa tillräckligt med kunskaper för att med rimlig säkerhet kunna klassificera deponin i rätt riskklass, och under fas 2 görs provtagningar. Riskklassningen i fas 2 ligger till grund för utredning om deponin bör efterbehandlas.
2(7) I MIFO fas 1 används fyra bedömningsgrunder för att bedöma ett förorenat område. Bedömningsgrunderna är ett hjälpmedel för att kunna göra en samlad bedömning av de risker för miljö eller människans hälsa som ett specifikt förorenat område kan ge upphov till. De fyra delarna man tar hänsyn till i riskbedömningen är: Föroreningarnas farlighet Föroreningsnivå Spridningsförutsättningar Känslighet och skyddsvärde Efter att bedömningen är gjord läggs de fyra delarna ihop i en samlad bedömning och objektet tilldelas en av fyra riskklasser: Klass 1 Mycket stor risk Klass 2 Stor risk Klass 3 Måttlig risk Klass 4 Liten risk I MIFO- fas 1 är det svårt att bedöma föroreningarnas farlighet och föroreningsnivåerna eftersom inga provtagningar görs, därför väger spridningsförutsättningarna samt känslighet och skyddsvärde tyngre i bedömningen. Resultat av inventeringen Deponierna redovisas nedan i bokstavsordning. Efter en sammanvägning av föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar samt känslighet och skyddsvärde hamnade 12 av 14 deponier i riskklass 2 stor risk och dessa bör prioriteras för en inventering med MIFOfas 2. En av deponierna hamnade i riskklass 3 måttlig risk, och en av deponierna i riskklass 4 liten risk. Säkerheten i klassningen kan variera eftersom den gjorts utifrån befintligt material och det finns bristande information om vissa deponier. Inventerade deponier Ausås 1:5 Fastigheten där deponin var belägen är privatägd och består idag av jordbruksmark, dock var det nu en skogsdunge där deponin var belägen. Deponin började användas 1965 och avslutades 1972. Användare av deponin var den egna kommunen, och det var hushållsavfall som deponerades där. Axtorp 6:6 (1) Det deponerades kommunalt hushållsavfall på platsen. Det är oklart när deponin började användas, men den avslutades 1968. Deponin på Axtorp 6:6 belägen på postglacial grovsiltfinsand. Silt och sand är normaltäta till genomsläppliga jordarter. På grund av närheten till Hunserödsbäcken och jordarternas genomsläpplighet bedöms skyddsvärdet som stort. Riskklass 3 Axtorp 6:6 (2) Fastigheten består främst av jordbruksmark, men där deponin var belägen är det nu en skogsdunge. Deponin började användas 1974 och avslutades 1980. Deponeringsplatsen togs i bruk utan tillstånd. Deponin var avsedd för industriavfall från den egna kommunen, dock finns inga uppgifter om vilka industrier som deponerade sitt avfall här. Området är tillgängligt för allmänheten. Området har stora nivåskillnader.
Deponin kan innehålla allt från limläder från Grönvalls (deponin på Axtorp slutade användas 1974 medan den här deponin på Axtorp 6:6 började användas 1974) till hushållsavfall och byggnadsavfall och annat industriavfall m.m. På grund av osäkerheten angående vad som har deponerats på platsen klassas föroreningarnas farlighet (F) som hög till mycket hög. Axtorp 12:10 Deponin började användas 1973 och avslutades 1974-10-08. Användare av deponin var egna kommunens industrier och det som deponerades där var limläder från Grönwalls Läderfabrik AB, Ängelholm. Situationen bedömdes dock känslig beträffande ytvatten och en hälso- och miljöpåverkan var enligt karteringen konstaterad. Det finns dock inga uppgifter om hur påverkan kunde konstateras. Limläder är en avfallsprodukt som kommer från garverier. Den uppkommer vid renskärning av den kalkade huden. Troligtvis har de på Grönvalls Läderfabrik använt sig av krom när de har garvat hudarna de använde. I böcker från Grönvalls från 1905 kan man läsa George Grönvalls anteckningar och recept på bl.a. kromgavning av t.ex. get och ko där ett flertal recept innehåller både arsenik och krom. Det är därför troligt att materialet som finns i deponin innehåller både arsenik och krom. På grund av att limläder har deponerats på platsen och man i garvningsprocessen troligtvis använt sig av krom och arsenik kan dessa ämnen finnas på platsen. På grund av detta klassas föroreningarnas farlighet som mycket hög. Barkåkra 7:44 Deponin började användas 1957 men det är oklart när deponin slutade användas. Enligt uppgifter som har framkommit i inventeringen användes deponin fram till 1990-talet. Deponin var avsedd för hushållsavfall och grovavfall och mellan åren 1963 och 1968 deponerades endast grovavfall i deponin. Deponin låg i ett gammalt grustag som enligt uppgifter var ca 250 meter långt och 50-130 meter brett. Det var gamla Barkåkra kommun som deponerade hushållsavfall och senare grovsopor, ris, byggnads- och schaktmassor. Under första halvan av 1990-talet utfördes minst 2 besiktningar där det konstaterades att det fortfarande fanns ej tillåtna massor deponerade inom området. 1997 tog miljö- och hälsoskyddskontoret prov på vattnet i den brunn som finns nere i täkten inom det område som inte har fyllts igen. Vattnet analyserades av KM Lab AB med avseende på dricksvatten för enskild förbrukning. De anmärkningar som då uppkom var följande: Aluminiumhalten var hög Vattnet var stärkt färgat Nitrathalten var tämligen hög vilket kan indikera påverkan från avlopp, gödsel eller liknande förorening. Nitrat kan finnas naturligt i syrefattigt grundvatten Flouridhalten var låg. Halten nitratkväve var förhöjd Fosfathalten var tämligen hög Deponin på Barkåkra 7:44 belägen på gränsen mellan grus, postglacial sand och glacial lera. Grus och sand är genomsläppliga jordarter medan lera är en mycket tät jordart. På Barkåkra 7:44 är det idag bl.a. jordbruksmark. Brunnen nere i täkten används som bevattning till åkrarna runtomkring. Det är ca 100 meter till närmsta bostadshus. Barkåkra 55:1 I täkten på Barkåkra 55:1 har det troligtvis deponerats främst bygg-, schakt, - och trädgårdsavfall, men under inspektioner har det även hittats t.ex. bilar, kylskåp, kemikalier och färgburkar. Det är oklart om detta avfalls togs bort innan sluttäckning. Deponin är belägen på grus vilket är en 3(7)
4(7) genomsläpplig jordart. På fastigheten finns idag ängsmark. Det finns dock en pågående detaljplan på fastigheten. Enligt plankartan planeras det bostäder och naturområden på platsen där deponin är belägen. Känsligheten bedöms därför vara stor/mycket stor. Barkåkra 58:1 Deponin var troligtvis aktiv från ca 1964 och några år framöver. Det var främst grovavfall från hushåll som deponerades på platsen, men även schaktmassor, byggnadsavfall och ris. I prover som togs på deponin 2010 var det förhöjda halter av PAH vilket visar på att det finns farliga ämnen i deponin. Deponin på Barkåkra 58:1 är belägen på grus vilket är en genomsläpplig jordart. På fastigheten finns idag jordbruksmark. Det finns dock en pågående detaljplan på fastigheten. Enligt plankartan planeras det bostäder, handel och kontor på platsen där deponin är belägen. Känsligheten bedöms därför vara stor/mycket stor. Hillarp 2:12 Fastigheten Hillarp 2:12 är belägen ca 2 km norr om Munka-Ljungby. Fastigheten består främst av en kombinerad grus- och bergtäkt, dock är det nu skogsmark där deponin tidigare var belägen. Enligt uppgifter från 1985 började deponin användas 1968 och avslutades 1971. Enligt ett utdrag från sammanträdesprotokoll, Munka-Ljungby kommuns kommunalfullmäktige 1968-09-25, var den avsedd för byggnads- och trädgårdsavfall. Den 21 juli 1969 inkom ett klagomål från bosatta inom Hillarp i Munka-Ljungby till Länsstyrelsen i Kristianstads län. Enligt klagomålet, som är undertecknat av flera boende i Hillarp, eldades det avfall från nyåret 1969 långt in på vårkanten. Enligt samma klagomål kastas allt, från byggnadsmaterial, trädgårdsavfall, hushållsavfall, oljedunkar, dunkar från industrier innehållande olika slags kemikalier, till gamla skrotbilar. De klagande påstår att tippen är bristfälligt skött. Länsläkare Paul Nelton utförde tillsammans med hälsovårdsinspektör Arne Sjögren besiktning på platsen den 9 september 1969 och de konstaterade då att soptippen består av hushålls-, trädgårds- och industriavfall samt bilskrot. Enligt klagomålet som inkom 1969 eldades det på deponin, vilket kan innebära att dioxiner/furaner och PAH har bildats. Deponin på Hillarp 2:12 belägen på grus vilket är en genomsläpplig jordart. Hillarp 40:1 Det är oklart under vilka år täkten var aktiv, men fastigheten har under flera årtionden varit föremål för Ängelholms Hälsovårdnämnd/Ängelholms miljökontors uppmärksamhet. Den tidigaste anteckningen angående täkten som finns daterad i arkivet är från den 15 mars 1974. 1975 meddelade Arne Sjögren, hälsovårdschef, i ett beslut att tippning av en större mängd avfall i form av ris, papper, bräder, skrot och hushållsavfall har skett under året. 1976 företog hälsovårdsnämnden i Ängelholm grävningar på området för att leta efter tunnor med kemiskt avfall, men inga tunnor påträffades. Grävningarna föranleddes av en anmälan som kommit in till hälsovårdsnämnden. Anmälan gällde nedgrävning av tunnor med kemiskt avfall i området intill infarten till gården på Hillarp 40:1. Enligt anmälaren har tunnorna från KAAB:s Industriråvaror AB lagts i en grop och därefter slagits sönder. KAAB sysslade bl.a. med skrothantering mellan 1970 och- 1980. Enligt samtal med Bertil Aronsohn, disponent på KAAB:s Industriråvaror AB, har företaget vid det angivna tillfället deponerat avfall på deponin som därefter har eldats upp. Företaget har haft lättantändligt avfall förvarat på fat med sig för att få tillräckligt med värme vid förbränningen. Några fat har enligt disponent Aronsohn inte deponerats på fastigheten. Hälsovårdskontoret lät utföra grävningsarbete på platsen men inga tunnor påträffades som angivits ovan.
5(7) Med anledning av anmälan utfördes under åren 1976-1979 analyser på grundvattnet på fastigheten Hillarp 40:1 och närliggande fastigheter samt vätske- och jordprover från deponin av VIAK AB. Sex prover med fast och flytande substans analyserades 1976 beträffande förekomst av lösningsmedel och PCB. Lösningsmedel kunde inte påvisas i något av proven, och på grund av att inget av proven innehöll påvisabara klorhalter har ingen undersökning av PCB-innehåll i proverna gjorts. Proverna visade sig innehålla bl.a. oorganiska salter, smörjolja och fettsyreester. Grundvattenanalyserna utfördes i provtagningsrör och privata brunnar på fastigheterna Hillarp 40:1, Hillarp 35:1, Hillarp 3:4 och Hillarp 3:14 åren 1977, 1978 och 1979. Proverna visar att två av provtagningspunkterna troligtvis är påverkade av yttre föroreningskällor. Sammanfattningen av analysresultat från privata brunnar visar endast på förorening i en brunn, resten av brunnarna har tjänligt dricksvatten. Analysresultaten för protagningsrören överensstämmer med de i brunnen vilket enligt sammanfattningen gör att det måste anses som klart att en förorening av grundvattnet i täktområdets västra delar har erhållits. 1985 inspekterades täkten av Arne Sjögren. Under inspektionen framgick att det fortfarande deponerades otillåtet avfall i täkten, såsom trädgårdsavfall, rivningsmaterial från hus, avfall från hushåll i form av grovsopor, papper, plast m.m. Deponier som innehåller byggavfall kan även innehålla arsenik, bly, kadmium, koppar, kvicksilver, aromatiska kolväten, PCB och PAH. Enligt anteckningar och protokoll i kommunens arkiv eldades det på deponin, vilket kan innebära att dioxiner/furaner och PAH har bildats. Deponin på Hillarp 40:1 belägen på sand vilket är en genomsläpplig till normaltät jordart. Munka Ljungby 35:13 Deponin var avsedd för kommunalt hushållsavfall och påbörjades år 1940. Året då deponin slutade användas är oklart. Under besök på platsen under 2012 kunde det dock konstateras att deponin fortfarande syntes på fastigheten och bl.a. hittades gamla skrotbilar, rostiga gamla tunnor och byggnadsmaterial. Området ligger precis vid ett litet kärr och vattnet går troligtvis vidare till Hunserödsbäcken. Deponin på Munka Ljungby 35:13 belägen på sandig morän vilket är en genomsläpplig till normaltät jordart. På fastigheten är det idag skogs- och gräsmark. På grund av närheten till kärret och att vattnet troligtvis går vidare till Hunserödsbäcken bedöms skyddsvärdet som stort. Söndrebalj 7:2 Fastigheten Söndrebalj 7:2 är beläget ca 1 km sydväst om Hjärnarp och är en deponi avsedd för hushållsavfall från gamla Hjärnarps kommun. Enligt samtal med Tommy Nordbergh, Hjärnarpsbo, började troligtvis deponin användas mellan 1957-1958. Deponin avslutades 1969. Det var troligtvis både schaktmassor och hushållsavfall som deponerades på platsen. Deponin på Söndrebalj 7:2 belägen på sand vilket är en genomsläpplig till normaltät jordart. Tåstarp 9:1 Fastigheten Tåstarp 9:1 är belägen ca 3 km nordväst om Munka-Ljungby, precis söder om Skräddarbäcken. Fastigheten består idag främst av jordbruksmark. Det är oklart när deponering av avfall påbörjades och avslutades. 1973 konstaterades att deponin hade varit öppen för okontrollerbar tippning och det fanns spår av eldning på platsen. Detta kan innebära att dioxiner/furaner och PAH har bildats på deponin. 1986 genomfördes analyser på vattnet i Skräddarbäcken uppströms samt nedström deponin. Analysprotokoll inkom till gatukontoret i Ängelholms kommun den 5 december 1986. Det är oklart exakt var i bäcken proverna är tagna men värdena uppströms och nedströms skiljer sig inte
6(7) åt, vilket tyder på att deponin vid det tillfället inte påverkade vattendraget. Parametrar som analyserades var konduktivitet, ph, ammoniumkväve, totalkväve, kemisk syreförbrukning och klorid. Deponin på Tåstarp 9:1 belägen precis på gränsen mellan glacial lera och postglacial grovsiltfinsand. Lera är en tät jordart medan silt och sand är normaltäta till genomsläppliga. På grund av att deponin är belägen på gränsen mellan lera och grovsilt-finsand är det svårt att veta hur genomsläpplig jorden är precis under deponin. På fastigheten finns idag jordbruksmark med visst inslag av skog. Det är långt till närmaste bostadsbebyggelse och därmed relativt liten risk att människor exponeras för föroreningarna. Känsligheten bedöms därför vara liten. På grund av närheten till Skräddarbäcken och i och med att deponin och bäcken ligger inom ett vattenskyddsområde bedöms skyddsvärdet för ytvattnet som stort. Skyddsvärdet för mark/grundvatten samt sediment bedöms som måttligt. Vemmentorp 1:3 Fastigheten där deponin var belägen består idag av jordbruksmark. Deponin började användas 1960 och avslutades 1964. Deponin var avsedd för hushållsavfall. Närrecipienten tros vara Hasslarpsån som ligger precis norr om deponin. Ängelholm - Gröneborg Deponin var belägen i kvarteret Gröneborg i Ängelholm, i området Epadalen. Fastighetsbeteckningarna heter idag Gröneborg 3 och 4 och är bebyggda med bostadshus. Deponin sträckte sig även över en yta där det idag är ett litet grönområde. Gröneborg 3 och 4 är privatägda medan grönområdet är kommunal mark. Det är oklart när deponin började användas men den avslutades runt 1930. Användare av deponin var den egna kommunen, och det var hushållsavfall som deponerades där. Troligtvis var det mest organiskt material. Eftersom det var längesedan deponin användes har troligtvis det mesta av det organiska materialet brutits ned nu. På grund av detta klassas föroreningarnas farlighet som låg. Riskklass 4, liten risk Ansvar gör bedömningen att Ängelholms kommun, i egenskap av tidigare verksamhetsutövare, är ansvarig för vidare undersökningar och eventuella åtgärder för att minska risken för att miljön omkring deponierna påverkas av föroreningar som kan finnas i deponierna. Skäl för beslut Nedlagda deponier innehåller ofta stora mängder föroreningar och miljögifter eftersom allt från hushållsavfall, verksamheters avfall och farligt avfall har deponerats där. Eftersom de innehåller så stora mängder föroreningar kan de under lång tid läcka ut skadliga ämnen till mark och vatten runtomkring. Extra viktigt är det om något område planerar att detaljplaneläggas och markanvändningen förändras från till t.ex. jordbruksmark till bostäder. För att fastställa om miljöpåverkan sker på den omgivande miljön anser miljökontoret att deponierna bör undersökas enligt MIFO-fas 2. Detta för att genom provtagningar kunna konstatera om miljöpåverkan sker, vilken riskklass deponierna bör ligga i, och om de bör efterbehandlas. När det gäller gamla deponier och lagstiftning omfattas de av kapitel 9 i miljöbalken som handlar om miljöfarlig verksamhet men även av kap 10, verksamheter som orsakat och orsakar miljöskador.
Kommunicering Detta beslut skickades till Kommunstyrelsen i Ängelholm för yttrande den 25 september 2013. Kommunstyrelsen har sedan beviljats förlängd svarandetid. Något formellt yttrande har inte inkommit men kommunstyrelsen har önskat att miljökontoret i beslutet ska göra en bedömning av vilka deponier som är mest angelägna att utreda först. s bedömning anser att följande deponier bör utredas först: Tåstarp 9:1 Munka Ljungby 35:13 Hillarp 40:1 Barkåkra 58:1 har varit ute på samråd, ska utredas vidare i planprocessen. Barkåkra 7:44/55:1 är med i FÖP-Barkåkra/Stenelid och i denna har miljökontoret i yttrande svarat att dessa måste undersökas vidare. anser att handlingsplanen även bör innefatta en strategi för hur information till de fastighetsägare som har deponier inom sina fastigheter ska ske. I informationen ska det tydligt framgå vilka restriktioner som gäller för området med exempelvis grävning och andra markarbeten. För att säkra att information om deponiernas läge och klassning samt eventuella restriktioner ska föras över till ny fastighetsägare vid en eventuell fastighetsaffär anser miljökontoret att informationen ska skrivas in i fastighetsregistret. Information anser det realistiskt att handlingsplanen innefattar riskklass 2 och 3 samt att det är skäligt att den ungefär sträcker sig över en 5-års period. Handlingsplanen bör innehålla en tidsplan för när deponierna ska inventeras vidare. Utifrån resultatet av vidare undersökningar (MIFO fas 2) kan miljönämnden komma att ställa ytterligare krav. Tillsynsavgift har rätt att ta ut en miljötillsynsavgift för detta ärende enligt taxa antagen av kommunfullmäktige. Timavgiften ligger för närvarande på 730 kronor och ett separat beslut kommer att skickas till er om nedlagd handläggningstid. 7(7) För miljönämnden Karin Valtinat Miljöchef