När den grekiske historikern

Egypten De forntida egyptierna balsamerade inte bara människor utan även miljontals djur. Nu har forskarna börjat intressera sig för den gåtfulla traditionen. Egyptens helig a Sakkara Fayyum Egypten/ 2950 f.kr. M e d e l h a v e t Nilen Egypten Bubastis Tuna el-gebel Omkring år 2950 f.kr. börjar egyptiernas gravskick att förändras. Från denna tid balsamerar de inte längre bara avlidna människor, utan även tusentals djur av olika slag som begravs överallt i landet. Av Niels-Peter Granzow Busch När den grekiske historikern Herodotos reste till Egypten på 400-talet f.kr. blev han tämligen förvånad. Egyptierna behandlade sina djur som om de vore gudar, och när djuren dog sörjde man som om djuren varit nära släktingar: Om en katt dör av naturliga orsaker i hemmet, rakar alla husets invånare av sig ögonbrynen. Om en hund dör rakar de huvudet och hela kroppen, skrev Herodotos förundrad. Och inte nog med det. Även efter döden behandlades djuren som människor: De döda katterna transporteras till staden Bubastis (fornegyptisk ort i östra Nildeltat, red:s anm.) där de blir balsamerade, varefter de begravs i heliga förvaringshus. Herodotos förstod aldrig riktigt djurmumiernas betydelse och inte heller hur många de egentligen var. När han kom till Egypten hade egyptierna balsamerat djur i mer än 3 000 år. Miljontals katter, hundar, ibisar, falkar och till och med krokodiler balsamerades och lades i enorma katakomber uthuggna rum djupt nere i marken åt de döda djuren. Hur omfattande djurbalsameringen 38 Världens Historia 12 2013

fyra slags balsamerade djur Djuren var föda åt de döda Balsamerade djur lades i graven för att den avlidna personen skulle ha kött att äta i evigheten. Gudar visade sig som djur Egyptierna trodde att djur med speciella särdrag var reinkarnationer av deras gudar. De var heliga och balsamerades efter döden. Djur offrades till gudarna Majoriteten av djurmumierna var så kallade votivdjur som pilgrimer köpte och offrade till gudarna. Husdjur följde med i graven Särskilt älskade sällskapsdjur dödades, balsamerades och begravdes hos sina ägare. Print: tre Status: 860 - Er PDFet Layout: ac Red.sek: np Kattmumie hittad i staden Abydos i Övre Egypten. Den är en av flera tusen som balsamerades av egyptierna varje år. a djur Oakland art gallery & Scanpix/akg-images var blev inte känt förrän på 1800-talet, då flera gravanläggningar hittades. År 1888 upptäckte t.ex. en bonde utanför staden Istabl Antar en massgrav för katter. Alla djuren var balsamerade. De bäst bevarade såldes till turister. På den tiden styrdes Egypten av britterna, och de brittiska arkeologerna tillskrev inte djuren något större värde. Det vimlade av betydligt finare gravar över faraoner, prinsar och drottningar. Därför skeppades miljontals djurmumier till Storbritannien för att användas som gödning på åkrarna. Ett fartyg lämnade Egypten med 19 ton kattmumier i lasten vilket motsvarar 180 000 döda katter. Åtta miljoner hundar Dagens forskare har en helt annan syn på djurmumierna. För dem är de en källa till kunskap om egyptiernas religiösa föreställningsvärld och deras speciella relation till landets djur. En av de främsta experterna på området är den egyptiska professorn Sali-

Egypten Balsamering på löpande band Undersökningar har visat att de egyptiska balsamerarna använde olika tekniker för att bevara djurkropparna i all evighet. Mycket tyder på att egyptierna använde samma balsameringsmetoder på djur som på människor. Döda djur levereras till balsameringsverkstaden där arbetarna är redo att sätta i gång. Djuret öppnas och de inre organen tas bort. Därefter torkas kroppen med natriumkarbonat. 1. Superbalsamering Den mest effektiva metoden var att avlägsna djurets inre organ. Därefter tvättades kroppen inuti med palmvin och fylldes med natriumkarbonat som torkade ut kroppen. Slutligen smordes kroppen med olja och kåda och lindades med linnebindor. 2. Den snabba metoden En något enklare metod var att bara rensa och tvätta inälvorna och sedan torka ut kroppen med natriumkarbonat. Slutligen lindades kroppen med bindor. Problemet var emellertid att de kvarlämnade organen lätt ruttnade och bröt ned kroppen. 3. Ändtarmsmetoden För den tredje metoden krävdes ingen kirurgi. I stället sprutade balsameraren in furuolja den tidens terpentin i djurkroppen genom ändtarmsöppningen. Efter några dagar hade alla inre organ lösts upp av terpentinet och kunde hällas ut. Därefter torkades kroppen och lindades in i tygbindor. Mumien är helt uttorkad efter 20 30 dagar. Den lin das med tygbindor och därefter lägger prästerna den på lager. Polfoto/Corbis scanpix/akg-images ma Ikram. Hon anser att mumierna har en alldeles egen historia att berätta: De ger oss kunskap om egyptisk kultur, ekonomi, veterinärmedicin, djurhållning, miljö och relationen mellan människa och djur, förklarar Salima Ikram. Hon har nyligen varit med och öppnat en underjordisk katakomb. Den upptäcktes i den heliga nekropolen Sakkara utanför forntidsstaden Memfis år 1897 men har därefter legat bortglömd. I katakomben har hon och hennes grupp av arkeologer grävt ut mer än åtta Balsamerarna fick brist på offerdjur Med hjälp av röntgenbilder har de egyptiska forskarna lyckats se vad som döljer sig under mumielindorna. Undersökningarna har avslöjat att balsamerarna har arbetat väldigt snabbt. I vissa fall har de tagit fel på djurkroppens placering, så att huvudet hamnat där svansen skulle ha varit inne i bandaget, och tvärtom. Forskarna kan även se att vissa mumier inte alls innehåller några djur, endast halm och lera. En förklaring till det kan enligt professor Ikram vara att balsamerarna lurade kunderna med falska mumier när de inte hade tillgång till djur. miljoner hundmumier, offer åt den egyptiska gravguden Anubis. Vi undersöker skeletten och de balsameringstekniker som använts för att bevara djuren, berättar den egyptiska professorn. Enligt Salima Ikram förekom det i grova drag fyra typer av balsamerade djur. Egyptierna trodde att deras döda anhöriga skulle leva vidare efter döden, därför fick den döde stora mängder mat med sig i graven, bl.a. balsamerade änder, gäss, duvor och kor. I den berömde pojkkungen Tutankhamuns grav fanns Man har hittat resterna av en balsameringsverkstad för djur i gravområdet Tuna el- Gebel utanför staden Khmun. 40 lådor fulla med balsamerade djur, som proviant för livet efter detta. Andra balsamerade djur var sällskapsdjur som lagts i sin ägares grav. År 1902 grävde den berömde brittiske arkeologen Flinders Petrie ut den egyptiske prästen Hapi-mens sarkofag. Vid prästens fötter låg en balsamerad hundvalp som han fått med sig till nästa liv. Speciella djur vördades som gudar De allra flesta av djuren hade emellertid balsamerats av religiösa orsaker. Enligt egyptisk tradition hade djur en särskild kontakt med gudarna, och vissa djur ansågs till och med vara fysiska inkarnationer av en specifik gud. Till exempel ansåg egyptierna att den så kallade Apis-tjuren var en inkarnation av skapelseguden Ptah. Enligt Herodotos granskade en präst den utvalda Med röntgenbilder har tjuren mycket noga innan han vågade konstatera att den var guden: forskarna kunnat se in i djurmumierna och undersöka skeletten. Han undersöker den överallt; stående på benen, liggande, varefter han drar ut tungan och granskar den för att se om den är ren enligt scanpix/spl 40 Världens Historia 12 2013

scanpix/akg-images de beskrivna kännetecknen, berättar Herodotos. Enligt traditionen skulle tjuren vara svart och vit med svart huvud, rygg och bakdel. Dessutom skulle den ha en vit bläs i pannan samt en röd rektangel på sidan. Den utvalda tjuren hade en egen helgedom och levde i extrem lyx resten av sitt liv. Till helgedomen hörde även särskilda fält där tjurens mat växte. En tjur levde oftast i 16 17 år innan den dog av ålderdom. Den döda tjuren fördes i procession genom staden och folket sörjde i 70 dagar medan djuret balsamerades. Därefter fördes Apis till sin sista vila i ett underjordiskt gravkomplex i norra Sakkara. Samtidigt letade guden upp en ny tjur att flytta in i, och prästerna började därför genast leta efter den nya inkarnationen, berättar den romerske författaren Diodoros: De präster som fått uppdraget finner en ny ung tjur med samma teckning som dess föregångare, varpå folket avslutar sin sorgeperiod. Tjuren var långtifrån det enda djur som vördades som en gud i Egypten. Krokodilerna hade ett eget tempel i Fayyum, ibisarna i Tuna el-gebel och katterna i staden Bubastis. Och alla egyptiska gudar avbildades med djuransikte. Offerdjur slaktades på löpande band Alla djur betraktades dock inte som inkarnationer av gudarna. De så kallade votivdjuren ansågs i stället vara budbärare mellan människor och gudar. Under de religiösa högtiderna strömmade tusentals pilgrimer till landets religiösa centra för att be till gudarna. De köpte gudens djur av templet, som mot betalning lät avliva och balsamera djuret. Enligt Salima Ikram hade djuren samma funktion som när besökare köper vaxljus i kyrkan. På det viset kunde vanliga människor komma i kontakt med en gud, genom att offra gudens jordiska representanter. Offerdjuren föddes upp i särskilda områden med stallar och egna åkrar där man odlade mat till de tusentals djuren. Offerdjuren levde dock inte länge. När de var bara några månader gamla avlivades de till gudarnas ära. I nekropolen Sakkara fanns t.ex. tempel för Apistjuren, ibisar, hundar och katter och till varje tempel hörde flera djurfarmar. Forskarna har hittat drygt fyra miljoner balsamerade ibisar på ett och samma ställe, och uppskattar att minst 10 000 fåglar miste livet varje år. Egyptiska arkiv visar att fåglarna inte Egyptens djurgudar Gudarna levde i djuren För de gamla egyptierna var de flesta djur heliga. Vissa ansågs vara inkarnationer av gudarna, andra fungerade som sändebud till gudarnas värld. 2 Den listiga Bastet Katten var ett av Egyptens första husdjur och ansågs vara en inkarnation av gudinnan Bastet, som stod för fruktbarhet och moderskap. Katten var helig. Författaren Diodoros berättar om en romersk resenär som råkade döda en katt. Han blev genast ihjälslagen av en rasande folkmassa. 4 Skrivarguden Thoth Thoth var en av Egyptens mest populära gudar och ansvarade för bl.a. vetenskap och skrivkonst. Thoth avbildades både som apa och som ibis, och enligt egyptiernas tro hade han uppfunnit geometrin och hieroglyferna. Han förde protokoll över de levandes goda och dåliga gärningar. 5 Thoth avbildad som ibis Den djurart som balsamerades i allra störst antal var ibisen kanske för att den var billig. Precis som apan förknippades fågeln med vetenskapsguden Thoth. Dess främsta kultort var staden Hermopolis i Övre Egypten, där Thoth påstods ha förvandlats till en ibis. Egyptierna dödade så många ibisar att arten dog ut. 1 tjuren var allra heligast Tjuren Apis var det heligaste djuret i Egypten. Egyptierna trodde att tjuren var den fysiska inkarnationen av Egyptens äldsta gud, Ptah, som även var huvudstaden Memfis gud. Apis var föremål för omfattande religiösa ceremonier och festivaler. När tjuren dog sörjde hela nationen tills man lyckats hitta en efterträdare. Utmärkande för tjuren Apis var att den hade svart huvud med en vit bläs. 3 De dödas vakthund Guden Anubis, som enligt egyptisk tradition vaktade de döda, avbildades oftast med schakaleller hundhuvud. Egyptierna offrade mängder med hundar till Anubis när de bad dödens väktare om hjälp. Bara i Sakkara har arkeologerna funnit mer än åtta miljoner hundmumier. De dödas väktare avbildas med hundhuvud. scanpix/mary Evans Egyptierna balsamerade miljontals katter till gudinnan Bastets ära. scanpix/akg-images scanpix/heritage scanpix/heritage Babianen förknippades med Thoth, skriv- och räknekonstens gud. aop/getty images

7 Väduren skapade människan av lera Enligt egyptierna var det fruktbarhetsguden Chnum, avbildad med vädurshuvud, som skapat människan av lera på en drejskiva. Ibland associerades väduren även med kungaguden Amon. Krokodilen tillbads särskilt i Fayyum i centrala Egypten. 8 Den fruktade krokodilguden 6 Kaosguden var en åsna Den egyptiska gudomen Seth var raka motsatsen till ordning: totalt kaos. Guden, som symboliserades av en åsna, stod för den destruktiva sexualiteten. Många egyptier fruktade den demoniske Seth, som enligt legenderna bland annat hade mördat sin bror Osiris en av egyptiernas allra viktigaste gudar. Även om inte många egyptier tyckte om nilkrokodilen betraktade de den som gudomlig. Djuret förknippades med guden Sobek och kunde, enligt egyptierna, sia om framtiden. Innan Nilen svämmade över grävde krokodilerna nämligen ned sina ägg så högt upp på Nilens stränder att äggen inte dränktes när vattnet började stiga. Horusfalken var ett av de heligaste djuren och ansågs ha kopplingar till självaste farao. 9 Faraos heliga fågel Falken var en inkarnation av guden Horus och hade nära koppling till den regerande farao. Därför var falken ett av Egyptens heligaste djur. Mängder av falkar balsamerades; gravar för falkmumier finns i Thebe, Tuna el-gebel, Giza och Sakkara.... Egyptens djurgudar Åsnan ansågs vara en inkarnation av Seth, som stod för kaos och oordning. getty images/creative Väduren var ett av Egyptens mest potenta djur och förknippades därför med fruktbarhetsguden Chnum. 10 Lejoninna var krigsgud Sekhmet var krigets och förödelsens gudinna. Hon avbildades oftast med lejonhuvud och var mycket fruktad. Huvudstaden Memfis var hennes främsta kultort. Enligt legenden skapades Egyptens öknar av Sekhmets andedräkt. För att blidka den våldsamma gudinnan anordnade egyptierna, till hennes ära, alltid stora festivaler som avslutning efter krig. Gudinnan Sekhmet var fruktad för sitt raseri och avbildades med lejonansikte. scanpix/akg-images scanpix/akg-images aop/getty images sanpix/heritage alltid behandlades särskilt väl. En papyrustext avslöjar bl.a. en incident då ibisarnas foder blev stulet; fåglarna svalt och många av dem dog. Sex präster befanns skyldiga och fick hårda straff. Undersökningarna visar att djuren led en brutal död. Röntgenbilder av kattmumier avslöjar att bara en av tre katter avlivades vid vuxen ålder. Katterna dog antingen av att få nacken bruten eller kraniet krossat med ett trubbigt föremål. Den vanligaste avlivningsmetoden för hundar tycks ha varit strypning, kanske med ett rep. På det viset avlivades miljontals djur som på löpande band. Efter avlivningen fraktades djuren vidare till stora balsameringsverkstäder där hundratals balsamerare arbetade med att bevara djurkropparna för eviga tider. Den vanligaste metoden var att först avlägsna de inre organen och därefter torka ut kroppen med natriumkarbonat. Sedan smordes den döda kroppen med olja och lindades in i tygremsor. De pilgrimer som betalade för votivdjur fick lov att ställa frågor till guden. Den tionde dagen i varje månad tog tempelprästerna del av pilgrimernas böner till guden, och följande morgon fick pilgrimerna svar sedan översteprästen talat med guden. De tusentals pilgrimerna drog till sig en hord av balsamerare, präster, astrologer och orakeltydare som erbjöd sina tjänster. Ur bevarade texter kan man utläsa att egyptiernas frågor främst handlade om att guden skulle ge dem rätt i privata tvister med grannar eller släktingar. Andra använde guden som ett orakel för att skåda in i framtiden. Underjordiska gravar för djur Enligt de egyptiska texterna lades de avlivade offerdjuren på lager efter balsame ringen. Lagren tömdes en gång om året och då fördes djurmumierna under en stor ceremoni till den sista vilan i gigantiska, underjordiska gravkomplex katakomber. Varje djurart hade sina egna katakomber flera meter under markytan. Katakomberna bestod av en lång huvudtunnel, som kunde vara upp till 2,5 meter bred och hela sex meter hög. Från huvudtunneln grävde egyptierna ut sidogallerier där de döda djuren staplades på varandra nästan ända upp till taket. När

Egypten aop/getty images n 0 50 m Under de senaste åren har forskarna börjat intressera sig för de djurmumier som finns i de underjordiska katakomberna. Här syns en grav med miljoner ibismumier. ett rum var fullt murades det igen och ett nytt togs i bruk. Till slut blev till och med huvudtunneln fylld med balsamerade kroppar. En enda katakomb kunde innehålla miljontals djur. Forskarna har hittat sammanlagt 31 sådana gravkomplex för djur. Djuroffer har förekommit under i stort sett hela Egyptens historia. Enligt Salima Ikram var intresset för votivdjuren emellertid särskilt stort under 600-talet f.kr. sedan egyptierna hade kastat ut assyriska erövrare ur landet. Egyptierna var lyckliga över att ha återfått sin frihet och återupptog sina gamla traditioner. Djurmumieindustrin växte snabbt som aldrig förr, och till och med sedan perser, greker och romare erövrat landet levde traditionen vidare i en sådan enorm omfattning att vissa djurarter faktiskt utrotades. Från 400-talet e.kr. och därefter började många egyptier konvertera till först kristendomen och senare till islam, och detta innebar slutet för de flera tusen år gamla traditionerna. De egyptiska gudarnas tempel fick förfalla och alla miljontals balsamerade djur som låg staplade under Egyptens sand glömdes bort. Det hann gå mer än tusen år innan de första Underjordiska gravplatser I nekropolen Sakkara har arkeologerna grävt ut miljontals ibisar i en drygt 100 meter lång underjordisk katakomb med otaliga sidokammare alla fyllda till brädden med mumier. europeiska äventyrarna på 1600-talet kunde berätta om miljontals balsamerade djur som låg begravda djupt nere i marken. Nu hoppas forskare som Salima Ikram att framtida utgrävningar i katakomberna ska kunna lösa de allra sista gåtorna kring Egyptens balsamerade djur. Läs mer Salima Ikram: Divine Creatures, The American University in Cairo Press, 2005 Thomas Pettigrew: A History of Egyptian Mummies, and an Account of the Worship and Embalming of the Sacred Animals by the Egyptians (särtryck), Adamant Media Corporation, 2004 academia.edu/1775368/animal_mummies_radiology egypt exploration society & shutterstock Jakten på Egyptens djurmumier fortsätter Professor Salima Ikram har ägnat hela sin karriär åt att studera egyptiska djurmumier och har nyligen börjat gräva ut ännu en djurgrav. Professor Ikram, blev djuren till gudar någon gång i Egyptens forntid, eller var det gudarna som fick djuregenskaper? Det vet vi inte. Det enda vi vet är att djuren var en förbindelselänk mellan gudar och människor. Enligt Herodotos var det dödsstraff på att döda t.ex. en ibis. Hur kommer det sig då att prästerna avlivade miljoner ibisar? Vi är inte säkra på att det där med dödsstraffet är sant. Kanske var det bara utlänningar som straffades med döden om de dödade vissa djur. Prästerna ansåg att de genom sina riter gjorde djuren till eviga väsen. Du har nyligen börjat gräva ut hundkatakomber i Sakkara. Varför har de inte grävts ut tidigare? Ingen har varit intresserad av att undersöka ett så enormt antal djurmumier. De flesta utgrävare satsar på mer värdefulla fynd. Vad har varit det mest överraskande under utgrävningen? Att så många olika hundraser finns balsamerade, men även att graven dessutom innehöll manguster och katter. Professor Salima Ikram har nyligen börjat gräva ut åtta miljoner balsamerade hundar i Sakkara. Kenneth Garrett Världens Historia 12 2013 43