HEMTENTAMEN Allmän rättslära 8 november 9 november, 2012

UPPSALA UNIVERSITET Kodnummer: 1 Juridiska institutionen Rättshistoria och allmän rättslära Höstterminen 2012, A-perioden HEMTENTAMEN Allmän rättslära 8 november 9 november, 2012

1 1.1 Inledning Inom rättsfilosofin finns det olika tankar gällande förhållandet mellan rätt och moral. I den följande analysen behandlas frågan hurivida gärningsmannen i det så kallade tunnelbanerånet 1 hade en skyldighet att hjälpa sitt offer ur rättspositivistiskt respektive naturrättsligt perspektiv. Utgångspunkten för analysen är att det fanns en moralisk skyldighet att hjälpa offret men däremot ingen lagreglerad skyldighet. Först kommer det att redogöras för de centrala aspekterna inom naturrätten och rättspositivismen och hur dessa skiljer sig åt i frågan om förhållandet mellan rätt och moral. Därefter kommer en analys göras utifrån vilken skyldighet gärningsmannen hade att agera enligt respektive filosofi. 1.2 Rätt och moral - centrala aspekter inom naturrätten respektive rättspositivismen Naturrätten har utvecklats under lång tid och det är därför svårt att göra en allmängiltig förklaring vad denna består av. Den grundläggande tanken inom naturrätten var att människan genom att använda sitt förnuft och möjligen med hjälp av gud skulle förstå hur hon skulle agera rätt. Denna insikt skulle förstås som en högre lag som stod över sådan lag som människan skapat. 2 Under antiken framförde Aristoteles att människan har en inneboende känsla för godhet och enligt Cicero har människan en skyldighet att sträva efter det goda som innebor i naturen. 3 Kristendomen hade även inflytande på de naturrättsliga teorierna genom att Guds vilja ansågs som den högsta lagen. 4 St.Thomas Aquinas menade att fanns lagar utanför den gudomliga lagen men att denna skulle överensstämma med den gudomliga. 5 Efter sekulariseringen fick tankar om att den naturliga rätten följer av förnuftet större betydelse. 6 Sammanfattningsvis kan sägas att uppfattningen inom naturrätten är att det finns någon form av högre lag som står över den skrivna lagen. Rätten ska grundas på moralen som kan härledas från bibeln, en inneboende känsla för vad som är rätt, naturen eller förnuftet. Det finns därmed en stark koppling mellan moralen och lagen i det naturrättsliga synssättet. 1 För närmare beskrivning av omständigheterna i fallet, hänvisas till tingsrätten dom: Mål nr B 12174-12. 2 McCoubrey & White 4th edition s. 11. 3 McCoubrey & White 4th edition s. 18 ff. 4 Se till exempel St. Augustine of Hippo McCoubrey & White 4th edition s.21 f. 5 McCoubrey & White 4th edition s.23 f. 6 Se framförallt Hugo Grotius 2

Rättspositivismen lägger till skillnad från naturrätten stor vikt vid den skrivna lagen och menar att moralen inte har något med definitionen av lag att göra. Bentham och Austin är två stora namn inom rättspositivismen och de framförde att det är en skillnad på att något är (beskrivande) på ett visst sätt och att något bör (normgivande) vara på ett visst sätt. 7 Med detta menas att moralen inte ska vara styrande för vad som är en lag eller inte. Rättspositivisterna menar att om rätt och moral inte skiljs åt går det inte att förklara varför det finns rättssystem som är onda. Dessutom har människor olika uppfattning om vad som är moraliskt riktigt. Om lagen grundas på vad som är moraliskt riktigt skulle lagen skilja sig åt för olika människor. 8 Något som är viktigt att poängtera är att rättspositivisterna inte förnekar moralens betydelse. De menar tvärtom att moralen många gånger påverkar vilka lagar som stiftas. Rättspositivisterna anser endast att moralen inte ska ha någon inverkan vid definitionen av vad som rätten består av. 9 Hart, som vidareutvecklade positivismen efter Bentham och Austin, menade att det är skillnad på en förpliktelse som följer av en regel och sådana förpliktelser som skapas av vanliga vanor och psykologiska känslor av att vara bunden. 10 Rättsregler kan enligt Hart skiljas från andra sociala regler genom en så kallas igenkänningsregel. Avgörande faktorer huruvida en regel kan klassificeras som en rättsregel är varifrån regeln kommer(till exempel från lagstiftaren) och om regeln kommer att accepteras av ämbetsmännen i samhället. 11 Sammanfattningsvis kan konstateras att en central aspekt i rättspositivismen är uppfattningen att rätt och moral ska separeras. Det innebär att moralen inte ska ha någon inverkan gällande vad som är en rättslig regel. Avsaknaden av en rättslig regel innebär därmed att det inte finns någon rättslig förpliktelse att göra eller underlåta att göra något. Detta synsätt en stor skillnad från det naturrättsliga perspektivet där denna gränsdragning mellan vad som är rätt och moral inte finns. 1.3 Betydelsen av moralisk förpliktelse enligt naturrätten respektive rättspositivismen Ovan har i generella drag beskrivits hur förhållandet mellan rätt och moral ser ut enligt både naturrätten och rättspositivismen. Frågan är hur båda dessa perspektiv förhåller sig till 7 McCoubrey & White 4th edition s. 36. 8 McCoubrey & White 4th edition s. 11. 9 Hart, Positivism and the separation of law and morals, Harvard Law review, s. 598 f. 10 McCoubrey & White 4th edition s. 88. 11 McCoubrey & White 4th edition s. 92. Igenkänningsregeln har dock kritiserats av Dworkin eftersom den inte kan appliceras även på principer. Dworking, Is Law a System of Rules? s. 60 ff. 3

omständigheterna i tunnelbanerånet. Det har konstaterats att utgångspunkten är att det fanns en moralisk förpliktelse för gärningsmannen att hjälpa offret bort från spåret men att det saknas motsvarande lagstiftning. Ur ett naturrättligt perspektiv bör gärningsmannen haft en skyldighet att hjälpa offret bort från spåret trots avsaknaden av lagstiftning. Den moraliska skyldigheten är enligt naturrätten inget frivilligt val. Eftersom det fanns en moralisk förpliktelse att agera borde gärningsmannen följt detta och eftersom han inte gjorde detta har han agerat fel. Det har ingen betydelse att det inte finns någon motsvarande lagstiftning eftersom moralen är lagen enligt det naturrättsliga perspektivet. Den rättspositivistiska synen bör däremot vara att gärningsmannen inte hade någon rättslig förpliktelse att hjälpa sitt offer. Som TR:n konstaterar är gärningsmannen inte åtalad för att han inte hjälpt offret eftersom det inte finns någon civilkuragelag som reglerar detta. 12 Det går inte att döma gärningsmannen till något ansvar eftersom det inte finns någon rättslig regel. Samtidigt får det inte glömmas att även om rättspositivisterna inte anser att det finns en rättslig förpliktelse kan de fortfarande anse att det finns en moralisk förpliktelse. De kan vara av åsikten att gärningsmannen borde ha hjälpt offret men det går inte att klandra honom på rättsligt plan. Det är en annan fråga vad man anser om det naturrättsliga och rättspositivistiska förhållningssättet. Efter andra världskriget uppstod en renässans för de naturrättsliga teorierna eftersom många var av åsikten att det skapats en övertro på de skrivna lagarna. 13 Det fanns de som sa att de inte gjorde något fel under kriget eftersom de bara följde lagarna. På grund av detta ansågs det önskvärt att moralen skulle få större påverkan på rätten än tidigare. I fallet med tunnelbanerånaren fanns det ingen lagregel men på ett liknande sätt skulle det kunna framföras åsikter om att moralen borde få ha större påverkan i ett sådant fall. Det skulle också kunna ifrågasättas om inte moraliska värderingar, angående att gärningsmannen borde hjälpt offret, fick en indirekt påverkan i domstolens bedömning av gradindelningen, påföljdsbestämningen och skadeståndsbedömningen av stölden som begåtts. En ordning med straffrättsliga bedömningar helt utan lagreglering skulle dock kunna leda betydande rättssäkerhetsproblem. Med hänsyn till förutsebarheten för den enskilda individen anser jag till likhet med rättspositivisterna att ska bör finnas grund i en rättslig regel för att rättsligt ansvar ska kunna utkrävas. 12 Mål nr B 12174-12 s. 12. 13 Se bland annat Fuller och Finnis teorier som utvecklades i samband med denna renessans, McCoubrey & White 4th edition s. 101 ff. 4

1.4 Avlutning Förhållandet mellan en moralisk skyldighet gentemot avsaknaden av lagstiftning ser olika ut ur naturrättsligt och rättspositivistiskt perspektiv. Den största skillnaden är att den moraliska skyldigheten har en mycket större betydelse inom naturrätten. Eftersom rätten består av moralen skulle gärningsmannen i tunnelbanerånet hjälpt offret enligt det naturrättsliga perspektivet. Inom rättspositivismen medför inte den moraliska förpliktelsen en rättslig förpliktelse och därmed finns inget rättsligt krav på att görningsmannen skulle ha agerat. Däremot finns det inget hinder mot att gärningsmannen skulle ha agerat eftersom det fanns en moralisk skyldighet även utifrån det rättspositivistiska synsättet. 2 2.1 Rubricering Frågan angående rubriceringen är huruvida stölden som begicks av gärningsmannen Nadar Khiari (NK) ska rubriceras som grov stöld. I 8 kap 4 brottsbalken finns en uppräkning av omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett stöldbrott ska anses grovt. TR:n framhåller att det som är av intresse i detta mål är, att tillgreppet avsett en sak som någon bar på sig eller om gärningen varit av särskilt hänsynslös art. TR:n hänvisar sedan till paragrafens förarbeten vad avser de båda särskilda föreskrifterna för att framhålla vad som var bakgrunden till bestämmelserna. Som exempel i lagens förarbeten nämns fickstölder och tillgrepp nattetid från sovande personer. Eftersom en hänvisning görs till lagens förarbeten talar detta för att det är fråga om en subjektiv tolkning. 14 TR:n betonar även att bedömningen om brottet ska anses som grovt måste ske med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och hänvisar i samband med detta uttalande till tidigare praxis. Därefter framhåller TR:n att stölden skett när JG befunnit sig i ett utsatt läge utan möjlighet att värja sig och att det inte varit fråga om någon impulshandling. Slutligen kommer TR:n fram till att en samlad bedömning av omständigheterna leder till att brottet ska rubriceras som grov stöld. Eftersom lagens förarbeten beaktas talar mycket för att det är fråga om en subjektiv tolkning. Ett av de exempel som nämns i lagens förarbeten är tillgrepp nattetid från sovande 14 Frändberg, Åke, Rättsordningens idé, s. 59 ff. Det är den bundna lagtolkningen som framställs i Frändbergs bok som ligger till grund för denna metodanalys. Det finns även andra tolkningsmetoder som har utvecklats i doktrinen. Minna Gräns har till exempel utvecklat en psykologisk modell om rättsligt beslutsfattande. I detta fall kan möjligtvis de mycket speciella omständigheterna i fallet samt den mediala uppmärksamheten haft en psykologisk påverkan och gjort att domaren tidigt skapade sig en förhandsuppfattning hur fallet skulle bedömas. 5

personer, som kan sägas ha skett i detta fall. Med hänsyn till detta har TR:n rimligtvis gjort en subjektiv formell tolkning. Det sker ingen utvidgning eller minskning av lagens ordalydelse eller tillämpningsområde och därmed bör tolkningsresultatet vara en ren tillämpning av lagen. 2.2 Påföljdsfrågan Vad avser påföljden består tolkningsfrågan framförallt av vad som kan anses som försvårande omständigheter vid straffvärdebedömningen enligt 29 kap 2 brottsbalken. Enlig denna paragraf skall som försvårande omständigheter särskilt beaktas bland annat om den tilltalade visat stor hänsynslöshet eller om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårighet att värja sig. Med hänvisning till lagkommentaren framhåller TR:n att den omständigheten att en gärning varit hänsynslös eller avsett betydande värde är sådana omständigheter som kan räknas till gärningsmannens nackdel både vid gradindelningen och vid straffvärdebedömningen. Att en stöld avsett en sak som någon bär på sig kan däremot inte beaktas både vid gradindelningen samt straffvärdebedömningen. Enligt TR:n har en grov stöld som ansetts vara grov på grund av det avsett stöld av saker som någon bär på, i många fall bedömts ha ett straffvärde motsvarande sex till åtta månader. Eftersom det uppmärksammas hur bedömningen har skett i tidigare liknande fall framförs här ett systematiskt tolkningsargument. TR:n betonar sedan JG:s utsatta läge och NK:s bristande hänsyn när stölden skedde och kommer därefter fram till att straffvärdet bedöms motsvara fängelse något överstigande ett år. TR:n kommer även fram till att NK ska utvisas från Sverige men att den omständigheten inte har någon förmildrande effekt på straffvärdebedömningen eftersom NK inte har någon koppling till Sverige. Eftersom TR:n inte gör några hänvisningar till lagens förarbeten eller framför något ändamålsresonemang i sin bedömning bör det röra sig om en objektiv formell tolkning. Domstolen tog även hänsyn till hur bedömningen i tidigare rättsfall hade skett vilket gör att det sannolikt var fråga om en objektiv, formell, systematisk tolkning. Tolkningsresultatet bör även i påföljdsfrågan kunna anses vara en ren tillämpning eftersom domstolen inte gjorde någon utvidgning eller minskning i lagens ordalydelse eller tillämpningsområde. 2.3 Skadeståndsfrågan JK hade för det första yrkat skadestånd motsvarande värdet av sin stulna egendom. Detta yrkande medgavs av NK och bifölls därför. I denna del var det därför fråga om en objektiv 6

formell bokstavstolkning av lagen och tolkningsresultaten var en ren tillämpning av lagen. JK hade även yrkat ersättning för pengar som han blivit bestulen på. På grund av att det inte styrks att dessa pengar stulits av JK ogillades yrkandet i den delen. Lagen tillämpades därför inte och tolkningen samt tolkningsresultatet är det samma som för det första yrkandet. JK hade även yrkat skadestånd för kränkning mot vilket NK motsatt sig betalningsskyldighet. 2 kap 3 skadeståndslagen föreskriver att den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska ersätta den skada som kränkningen innebär. TR:n hänvisar till lagens förarbeten vad gäller tolkningen av lagens begrepp och framför att brottliga angrepp på personers egendom inte anses ge rätt till kränkningsersättning. Domstolen framför dock med hänvisning till praxis att brottsliga angrepp på personers genomdom i kombination med kränkning av annans frid samt om kränkningen anses tillräckligt allvarlig kan utgöra grund för kränkningsersättning. En hänvisning görs även till 5 kap 6 och lagens förarbeten avseende vilka faktorer som kan inverka på bedömningen. TR:n framför att det enligt förarbetena skall ske en samlad bedömning och ledning hämtas även från brottsoffermyndighetens uttalanden. Med hänsyn till JG:s utsatta läge kommer TR:n slutligen fram till att kränkningsersättning skall utgå men endast med hälften av det yrkade beloppet. Eftersom det sker hänvisningar till förarbeten men utan några ändamålsöverväganden bör det vara fråga om en subjektiv formell tolkning Eftersom hänvisning tas till praxis och övriga lagrum i skadeståndslagen talar detta för att det är fråga om en subjektiv, formell, systematisk tolkning. Vad avser tolkningsresultatet talar mycket för att det skett en extensiv tolkning eftersom brottsliga angrepp på personers egendom inte anses göra grund för kränkningsersättning. Samtidigt hänvisas det i domskälen till praxis där detta skett tidigare vid speciella omständigheter. Ökningen av undantagsfall medför dock med största sannolikhet att lagens tillämpningsområde utvidgas och därför kan detta ses som ett extensivt tolkningsresultat. 7