Historien om Svarthjärta & Guldhjärta År 1291, när Sverige fortfarande var ett helt nytt land, föddes en pojke i Stockholm. Pojken växte upp under tuffa tider och fick kämpa hårt för brödfödan. Detta till trots var han en godhjärtad person som gjorde allt han kunde för sin familj och vänner. Tack vare att han var en så godhjärtad pojke fick han en dag när han var tio år audiens hos konungen, Birger Magnusson, som var son till Magnus Ladulås av Folkungaätten. Han var otroligt spänd när han gick dit och höll sin far och mor hårt i handen. De gick in genom den stora porten fyllda av förväntan mot riddarsalen. Där fick han syn på en flicka i hans egen ålder som höll sin mor i handen. Hon såg minst lika spänd ut som han själv. De visade sig att hon var från samma område och även hon blivit kallad till konungen. De gick långsamt fram genom den stora salen, samtidigt som de alla fem såg sig omkring i det vackra rummet där det hängde mängder av gobelänger och fanor på väggarna. Ja, föräldrarna häpnade också. Väl framme vid tronen neg och bockade de och lyssnade till konungens ord. Konungen sade: Ryktet säger mig att, ni min unga dotter och son är goda och rättskaffens personer som är bra representanter för mitt nya rike. Min önskan är härmed att ni ska ingå i min riddarhär vid upprätthållandet av lag och ordning och hjälpa de svaga i mitt Svea Rike.
På den tiden hade man inte så mycket att säga till om när konungen bad om ens tjänster, men både flickan och pojken var så oerhört glada och stolta att just de skulle få vara med och upprätthålla ordningen i landet något som låg dem varmt om hjärtat - så de tackade ja i munnen på varandra. Och kanske, kanske, en dag uppnå sin allra högsta dröm att bli dubbade som en av konungens riddare. Under sin första tid i konungens tjänst var de båda utsedda till väpnare och arbetade med att utfodra riddarnas hästar, polera deras vapen och lyssna till deras visdomsord om hur man bör uppträda som riddare. På sin fritid övade de båda med övningssvärd som den snälla och mest vise riddaren, Carl, hade lånat till dem. Men en riddare måste kunna mycket mer än att bara slåss. Han måste vara hövisk det vill säga uppföra sig väl vara artig mot andra, ha fint bordsskick och gärna spela något instrument också. De jobbade hårt tillsammans och varje kväll då de gick och la sig vid lägerelden och drog sina stora björnfällar över sig drömde de om hur de red runt i landet som riktiga riddare. Efter några år som trogna och duktiga väpnare blev de än en gång kallade till audiens hos konungen för att bli dubbade! När en väpnare skulle dubbas till riddare måste denne förbereda sig noga. Hela kroppen skulle renas genom ett bad. Klädd i vit kåpa skulle han sen fasta och vaka i ett dygn innan han ifördes mantel, sporrar, bälte och svärd, för att slutligen svära riddareden. Den innebar ett löfte om att skydda sitt land, att stå emot orätt och styrka rätt, att värna om de svagare i samhället och att vara trogen sin konung och sina föräldrar.
När de väl så kom till konungen sade han: Mina riddare har berättat för mig att jag inte haft fel då jag tog er i min tjänst. De säger att ni arbetat hårt och alltid varit lydiga och duktiga. Jag har därför bestämt mig för att dubba er. Ni ska få uppdraget att försvara en av landets viktigaste platser, Råsunda, som ligger i utkanten av Stockholm. Denna plats betyder oerhört mycket för många människor och är helig mark för alla de som bekänner sig till AIK-tron. Då var det äntligen dags för de båda att böja knä och ta emot ett lätt svärdsslag mot sin skuldra av konungen som fotsatte: - Jag dubbar härmed er som riddare av AIK. - Ni skall tillhöra AIK-orden. - Ni ska viga ert liv till att beskydda det mest värdefulla vi har, nämligen det heliga AIK. - Ni skall vara goda och rättskaffens och kunna skilja på rätt och fel. - Ni ska ha stort mod och respektera alla andra människor såväl era vänner som era fiender. - Ni ska hedra AIK:s fana och alltid låta den vara högt hissad. - Ni ska ta ansvar och ha rätt attityd till era medmänniskor och alltid gå främst i kampen för det goda. - Ni ska även föra AIK-orden vidare bland de goda söner och döttrar så att det goda för all framtid besegrar det onda. Konungen lade svärdet på pojkens skuldra och sade: - Från och med nu är ditt namn riddare Svarthjärta. Sedan lade han svärdet på flickans skuldra och sade: - Från och med nu är ditt namn riddare Guldhjärta.
De två reste sig upp och var därmed de två första AIK-riddarna. De satt upp på sina hästar som var utsmyckade i de vackraste av färger nämligen AIK-färgerna och red ut mot Råsunda för att bygga sin första borg. Marken skälvde under de galopperande hästarna och AIK-fanorna smattrade i vinden. De levde sida vid sida, med stadens invånare. Redan efter en kort tid visade det sig att det fanns många barn och ungdomar i nejden som snabbt lärde sig och lovade att följa AIK-ordens regler. De levde sida vid sida, med stadens invånare. Redan efter en kort tid visade det sig att det fanns många barn och ungdomar i nejden som snabbt lärde sig och lovade att följa AIK-ordens regler. På det sättet finns det ända fram till våra dagar fortfarande AIK-riddare som lever precis på samma goda, ridderliga sätt som de gjorde för 800 år sedan.