Marinbiologisk kontroll Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad

Marinbiologisk kontroll 215 Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad Mattias Jacobson Gustav Johansson Jonas Östgren

Omslagsfoto samt bilder i rapporten Trapezia 215 om inget annat anges. Innehåll Marinbiologisk kontroll 215... 1 Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad... 1 Bakgrund... 3 Strandfodring... 3 Kontrollprogram... 5 Kustmöte och reviderat kontrollprogram 215-6-11... 5 Marin bottenfaunainventering... 6 Bottenfaunaprovtagning i täktområdet... 6 Laboratorieanalys... 7 Dataanalys... 7 Provfiske... 8 Reproduktionstider och spridningsförmåga... 9 Resultat... 1 Bottenfaunaundersökning i täktområdet (Sandhammar bank)... 1 Provfiske... 15 Övrigt... 2 Diskussion... 2 Slutsats... 21 Tackord... 22 Referenser... 23

Bakgrund Ystads kommun har sedan flera år arbetat med erosionsskyddsåtgärder längs kusten utmed Ystad sandskog och Löderups strandbad i form av bl.a. sandutläggning. Genomförandet av åtgärderna har villkorats med att kommunen ska genomföra vissa kontroller vad gäller påverkan av genomförda och planerade åtgärder. Detta sker bland annat genom de marinbiologiska kontrollerna av bottenfauna, provfiske av yngel och sanddynsinventering inom ramen från kontrollprogrammet. De undersökningar som redovisas i denna rapport omfattar bottenfaunaundersökningar i täktområdet samt yngeltrålning utanför Ystad sandskog och Löderups strandbad. Strandfodring Strandfodring innebär att sand läggs som utfyllnad på en strand för att skapa ett skydd mot erosion. Det innebär att erosionen fortsätter i sandutfyllnaden istället för i den befintliga stranden och skyddar därigenom stranden och kusten. Sand måste normalt tillföras regelbundet efter ett visst tidsintervall. I begreppet strandfodring ingår åtgärderna för att utvinna och lägga ut sanden samt undersökning, kontroll och tillståndsprövning. Som en åtgärd att förhindra stranderosionen lät Ystads kommun 211 genomföra sandtäkt på Sandhammar bank (täktområde Väst, Figur 3) med efterföljande utläggning vid Ystad sandskog och Löderups strandbad. Under april månad 214 skedde ytterligare strandfodring vid stränderna i Ystad Sandskog och Löderups Strandbad. Strandfodringen innebar att ca 8 m 3 sand hämtades från täkten ute vid Sandhammar bank och pumpades upp på stranden från muddringsfartyget. Ute i täktområdet togs sanden från samma plats område som 211. I Ystad sandskog utfördes strandfodringen på tre områden mellan de fyra västligaste pirarna. I Löderups strandbad utfördes strandfodringen vid tre olika lokaler (Figur 2). Nästa strandfodring planeras till 217.

Figur 1 Utläggningsområde för sand 214 (röda linjer), Ystad sandskog. Karta från Ystad kommun. Figur 2 Utläggningsområde 214 (röd triangel och röd linje), Löderups strandbad. Karta från Ystad kommun.

Kontrollprogram Sanden lades ut första gången i maj 211 och kontroll har gjorts enligt kontrollprogram 211 1, 212, 213 och 214 samt planeras pågå minst till 216. Eftersom de i kontrollprogrammet föreslagna undersökningsparametrarna (bottenfauna och bottenlevande fisk) bör studeras efter den varma årstidens biologiska tillväxttopp, d.v.s. under augusti-september, utfördes dessa undersökningar efter att den första utläggningen av sand hade skett. Påverkan från sandutläggningen antas sannolikt vara tämligen lokal under den första säsongen och provtagning i augusti-september år 211 anses då ändå kunna fungera som basundersökning. Eventuella skillnader beroende på avstånd från utläggningsområdena kommer att särskilt uppmärksammas i analysen av resultaten. Kustmöte och Reviderat kontrollprogram 215-6-11 215-6-11 deltog Trapezia genom Gustav Johansson och Jonas Östgren i kustmötet, ett årligt möte ordnat av Erosionsskadecentrum och SGI gemensamt. Utöver att presentera resultaten hölls även ett separat möte med företrädare för Ystad kommun och Länsstyrelsen i Skåne i syfte att diskutera eventuell revision av kontrollprogrammet för de marinbiologiska kontrollerna. Baserat på undersökningarna 212-214 kunde vi sammanfatta att ingen påverkan på bottenfauna, sanddynshabitat eller bottenlevande fisk kunde skönjas eller hänföras till sandutläggningen. Variationerna som observerats kunde inte kopplas till sandutläggningen. Baserat på detta föreslogs istället att insatserna koncentreras, från att ha gällt utläggningsområdena samt täktområdet till att mer fokusera på själva täktområdet, där en effekt skulle kunna förväntas. I utläggningsområdena, där finsand tillförs botten, skulle snarare en positiv effekt kunna förväntas (även om inte heller någon sådan kunnat skönjas) på grund av införsel av finsand som substrat. Förslaget gick ut på att dels utöka kontrollen på täkten genom tillägg av tre nya stationer i område där täkt ska ske 217. Dessa blir referens/baseline åren 215 och 216 för att sedan fungera som täktprov efter det. Dels föreslogs en avslutning av den akvatiska kontrollen i utläggningsområdet. Företrädare för Länsstyrelsen menade dock att myndigheten ville se någon slags akvatisk kontroll i anslutning till utläggningsområdena även fortsättningsvis. Efter diskussioner togs beslut om att avsluta sanddynsinventeringen samt bottenfauna i påverkansområdena men behålla yngeltrålningen tillsvidare. Anledningen var att yngeltrålningen skulle kunna användas som indikation på tillståndet hos bottenfaunan då de flesta fiskarter som fångas äter de bottenlevande organismerna. En nedgång i bottenfaunan skulle sannolikt speglas i en nedgång av 1 Täktområdet provtogs inte 211 efter samråd med länsstyrelsen i Skåne samt Naturvårdsverket. Se Rapport 211 för detaljer (Jacobson et al 212).

t.ex. plattfisk (snarare än tvärtom). Mer information finns att läsa i det reviderade kontrollprogrammet för de marinbiologiska undersökningarna år 215. Marin bottenfaunainventering Bottenfaunaprovtagning i täktområdet Täktområdet ligger ca 11 km sydsydväst om Sandhammarens fyr. Storleken på området är ca 1 km 2 och vattendjupet är 15 m i nordost för att sedan slutta jämnt ner till ca 25 m i sydväst. Provtagningspunkterna från 212 och 213, 6 stationer, återbesöktes och tre nya stationer lades till i syfte att fungera som kontroll 215 och 216 samt ligga i nästa sandtäkt 217. Provtagningarna genomfördes med undersökningsbåten Robusta från Råå den 3-4 augusti 215. Under provtagningsdagen var vindarna svaga till måttliga. Vid provtagningarna användes en Haps-corer (Kanneworff & Nicolaisen 1973) med,13 m 2 provtagningsyta. Provtagningsdjupet har uppgått till minst 1 cm. På varje station togs 1 prover som sållades i 1, mm såll. Sållresten konserverades med 96 % etanol. Läget för provtagningslokalerna visas i Figur 3 med djup och koordinater i Tabell 1. Figur 3 Täktområdet kallat Väst i tidigare studier (blå ram), GPS-spåret är från sandsugningarna 211. Uttaget skedde i samma område 214 (rosa punkter).provtagningslokaler 212-215 blå punkter (= referens) och röda punkter( = täkt). Orange punkter är de tre nya stationer som lades ut 215 och som ska tjäna som kontroll 215-216 och sedan täkt 217. Sjökortets kurva för 2 m djup går mellan vitt och ljusblått.

Tabell 1 De olika provpunkternas djup och läge på Sandhammar bank. Koordinater i WGS84. Provpunkt Djup (m) N koordinat E koordinat Täkt1 17 55 17,662' 14 8,989' Täkt2 16 55 18,173' 14 7,54' Täkt3 19 55 17,78' 14 7,279' Ref1 19 55 18,727' 14 1,25' Ref2 2 55 18,15' 14 9,56' Ref3 21 55 17,4' 14 9,59' Ref4 2,2 55 18,67' 14 8,219' Ref5 19,6 55 17,852' 14 8,693' Ref5 19,2 55 17,455' 14 8,861' Laboratorieanalys På labb räknades och artbestämdes proverna. Etanolvåtvikten bestämdes artvis genom att låta proverna rinna av 2 min på filterpapper och därefter vägas. Dataanalys Non metric Multi Dimensional Scaling (MDS) används för att analysera bottenfaunan. MDS är ett sätt att grafiskt visualisera skillnader i t.ex. artantal och abundans mellan prover och använder en iterativ algoritm som presenterar data (i form av matriser) i två dimensioner som en graf med X- och Y-axel. Resultatet av MDS är en karta där positionen för varje prov bestäms av dess avstånd från alla andra punkter i analysen (och därmed sammansättningen av bottenfaunan). En viktig del av en MDS-plot är måttet på passning ( goodness of fit ) på grafen vilket kallas stressvärde. Normalt anses att ett stressvärde över,2 ger mindre informativa ordinationsdiagram. Stor sample-mängd, något som är fallet i föreliggande studie, tenderar dock att öka stressvärdet och vi har valt att ändå presentera ordinationen eftersom den ändå ger en bild av hur variationen ser ut. Vid framställandet av MDS har programmet Past 3.1 använts.

Rapport Ystad 215 Upprättad av: Granskad av: Datum: Projektnr: Dok-ID: JÖ GJ 216-3-11 665 Rapport Ystad 215 Provfiske/yngeltrålning Inom vart och ett av de två områdena vid Ystad Sandskog och Löderups Strandbad gjordes 25 bomtråldrag (dvs. totalt 5 st.) under perioden 14 till 18 september 215 (Figur 4). Varje drag gjordes i 2 knops fart under ca tre minuter vilket ger en teoretisk ungefärlig längd på 185 m. Bomtrålen hade en bredd på 2 m och en maskstorlek på 5 mm i fångstdelen med en tyngre kedja fäst i framdelen. Den faktiska medellängden på tråldragen var 192 m (min 122 m, max 26 m) och trålningarna gjordes på 1,5 till 3,3 m djup, medeldjupet var ca 2 m. Längst österut i Ystad sandskog var botten rikligt beströdd med stora stenar vilket försvårade trålningen då det slår stopp i trålen, stenarna kan förstöra innehållet och i värsta fall trasa sönder trålen. I huvudsak gjordes samma tråldrag som 214. Vattentemperaturen var i medel ca 15,3 C vilket var något varmare än både 214 och 213. Fångad fisk artbestämdes och räknades. All plattfisk längdmättes till närmaste millimeter. Figur 4 Lägen för bomtrålsdragen i september 215. Överst Ystad sandskog, under Löderups strandbad. Trapezia AB www.trapezia.se Org nr 556887-9521 Vegagatan 3, 113 29 Stockholm info@trapezia.se Säte Stockholms län

Reproduktionstider och spridningsförmåga Tabell 2 tar upp de arter som påträffats i större mängder i bottenprovtagningarna i täktområdet på Sandhammar bank. Dessutom tas de kommersiellt viktiga fiskarterna piggvar och skrubbskädda samt den mycket vanliga sandstubben upp. Dessa arter fångades vid bomtrålsdragen i ovan nämnda strandområden. Reproduktionsperioder kan variera lokalt av olika skäl som t.ex. temperatur och ljusförhållanden och lokala uppgifter är svåra att få tag på. Många arter som har yttre befruktning (t.ex. musslor) styrs ofta av måncykler som följer tidvattnet vilket saknas i Östersjön. Observera att de båda plattfiskarna skrubbskädda och piggvar leker på djupare vatten (>1 m) än vad som rimligen borde påverkas av sandutläggningen inne vid kusten. De arter som har planktoniska eller frisimmande stadier har lättare att återkolonisera ytor där täkt har skett eller som täckts med sand. Frisimmande rör här mycket små djur som t.ex. plattfiskarnas och stubbens larver. Med tanke på de stora vattenrörelserna kan de närmast betraktas som plankton även de. Märlkräftan Bathyporeia pilosa simmar tämligen fritt under parningstid. Tabell 2 Huvudsaklig reproduktionsperiod, uppgift om frisimmande (planktoniska) larvstadier och fynd i täkt- och utläggningsområde för de vanligaste förekommande bottenlevande djuren i föreliggande studie. Art Grupp Huvudsaklig reproduktionsperiod Piggvar fisk senvår-sommar X Skrubbskädda fisk maj-juni X Sandstubb fisk vår-sommar X Bylgides sarsi havsborstmask vår-försommar X Hediste diversicolor havsborstmask vår-försommar Marenzelleria cf. viridis havsborstmask vanligen höst Pygospio elegans havsborstmask vinter-vår X Macoma balthica mussla feb-maj samt hösten X Mya arenaria mussla vår och sensommar (1-15 C) X Cerastoderma glauca mussla vår-sommar X Mytilus edulis mussla maj-juni X Bathyporeia pilosa märlkräfta sommar (x) Diastylis rathkei kommakräfta februari-mars Peringia ulvae Snäcka sommar X Planktoniskt larvstadium

Resultat Bottenfaunaundersökning i täktområdet (Sandhammar bank) Totalt påträffades 17 taxa vid undersökningen 215 varav sandmusslan Mya arenaria och havsborstmaskarna Pygospio elegans och Marenzelleria cf. viridis var de vanligaste (Tabell 3). Påtagligt var att sandmusslan har ökat kraftigt i antal under 215 jämfört med tidigare år i både täkt och referensprov (Figur 9). Medelvikten har dock inte ökat i samma utsträckning (Figur 1) och det rör sig alltså om små musslor. I övrigt saknas tydliga mönster (Figur 5-1). Mängden kräftdjur (Bathyporeia och Diastylis) visar nedåtgående trender under de senaste åren även om mönstret inte är entydigt. Detta gäller både täkt- och referensområden (Figur 7). Genomgående är att variationen mellan år och mellan stationer är större än mellan täkt och referens. 25 2 R1 213 R1 214 R1 215 R2 213 R2 214 R2 215 R3 213 R3 214 R3 215 T1 213 T1 214 T1 215 15 T2 213 T2 214 T2 215 T3 213 T3 214 T3 215 R4 215 R5 215 R6 215 1 5 Pygospio Marenzelleria Hediste Figur 5 Medelindividantal per kvadratmeter för havsborstmask på de olika provlokalerna 213-215. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som endast provtagits 215. Tabell 3 Registrerade taxa samt totalt antal individer i proverna från Sandhammar bank 215 Art Antal Art Antal Art Antal Mya arenaria 519 Gammarus sp. 3 Peringia ulvae 7 Pygospio elegans 367 Bathyporeia pilosa 23 Jaera albifrons 6 Marenzelleria viridis 17 Hediste diversicolor 15 Crangon crangon 1 Macoma balthica 162 Bylgides sarsi 1 Halicryptus spinulosus 1 Mytilus edulis 53 Oligochaeta indet. 1 Saduria entomon 1 Cerastoderma glaucum 49 Diastylis rathkei 7

1 8 6 4 REF 1 213 REF 1 214 REF 1 215 REF 2 213 REF 2 214 REF 2 215 REF 3 213 REF 3 214 REF 3 215 TÄKT 1 213 TÄKT 1 214 TÄKT 1 215 TÄKT 2 213 TÄKT 2 214 TÄKT 2 215 TÄKT 3 213 TÄKT 3 214 TÄKT 3 215 REF 4 215 REF 5 215 REF 6 215 2 Pygospio Marenzelleria Hediste Figur 6 Medelvikt i gram per kvadratmeter för havsborstmask på de olika provlokalerna 213-215. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som endast provtagits 215. 5 4 3 2 R1 213 R1 214 R1 215 R2 213 R2 214 R2 215 R3 213 R3 214 R3 215 T1 213 T1 214 T1 215 T2 213 T2 214 T2 215 T3 213 T3 214 T3 215 R4 215 R5 215 R6 215 1 Bathyporeia Diastylis Figur 7 Medelindividantal per kvadratmeter för kräftdjur på de olika provlokalerna 213-215. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som endast provtagits 215.

1 REF 1 213 REF 1 214 REF 1 215 REF 2 213 REF 2 214 REF 2 215,8,6 REF 3 213 REF 3 214 REF 3 215 TÄKT 1 213 TÄKT 1 214 TÄKT 1 215 TÄKT 2 213 TÄKT 2 214 TÄKT 2 215 TÄKT 3 213 TÄKT 3 214 TÄKT 3 215 REF 4 215 REF 5 215 REF 6 215,4,2 Bathyporeia Diastylis Figur 8 Medelvikt i gram per kvadratmeter för kräftdjur på de olika provlokalerna 213-215. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som endast provtagits 215. 1 8 6 R1 213 R1 214 R1 215 R2 213 R2 214 R2 215 R3 213 R3 214 R3 215 T1 213 T1 214 T1 215 T2 213 T2 214 T2 215 T3 213 T3 214 T3 215 R4 215 R5 215 R6 215 4 2 Cerastoderma Macoma Mya Figur 9 Medelindividantal per kvadratmeter för musslor på de olika provlokalerna 213-215. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som endast provtagits 215.

12 1 8 6 REF 1 213 REF 1 214 REF 1 215 REF 2 213 REF 2 214 REF 2 215 REF 3 213 REF 3 214 REF 3 215 TÄKT 1 213 TÄKT 1 214 TÄKT 1 215 TÄKT 2 213 TÄKT 2 214 TÄKT 2 215 TÄKT 3 213 TÄKT 3 214 TÄKT 3 215 REF 4 215 REF 5 215 REF 6 215 4 2 Cerastoderma Macoma Mya Figur 1 Medelvikt i gram per kvadratmeter för musslor på de olika provlokalerna 213-215. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som endast provtagits 215. MDS-ordinationen (Figur 11) visar att trenderna i artsammansättning snarare visar mellanårsvariation än skillnader mellan täkt och referens. Det finns en antydan till skillnad mellan täkt- och referensprover efter sandupptaget 214 men denna skillnad ligger längs axel 2 (y-axeln) som, jämfört med axel 1, har en relativt låg förklaringsgrad (,11jämfört med,27). De tydligaste avvikarna från det generella mönstret är annars prover från 215, både täkt och referens. Stressvärdet för ordinationen var högt (,42) vilket visar att ordinationen som helhet har en relativt låg förklaringsgrad. Sammanfattningsvis finns inget som tyder på att sandupptaget har haft någon mätbar påverkan på bottenfaunasamhället.

,15,1,5 -,15 -,1 -,5,5,1,15 -,5 -,1 -,15 -,2 Figur 11 MDS-ordination på artsammansättningen i bottenfaunaprov i referensområdet (blå toner) och täktområdet (orange-röda toner) 212-215 (ljusare toner anger senare år) samt referensproverna från 21 (gröna toner, olika för olika lokaler) och de nya referenslokalerna från 215 (svart, olika symboler för olika lokaler). Stress-värdet, som anger hur väl den tvådimensionella ordinationen visar skillnaderna i artsammansättning, var tämligen högt (,42). De påtagligaste avvikarna är proverna från 215 (ljusast blå för ref och närmast gul för täkt) samt en av de nya lokalerna från 215.

Provfiske Totalt fångades 11 arter, 1 vid Ystad sandskog och 6 vid Löderups strandbad, under provfisket 215. Detta kan jämföras med 16 arter 214 och 213, 11 arter 212 och endast 7 arter totalt under 211. Inga nya arter påträffades under provtagningen 215. Jämfört med tidigare år påträffades fler rödspättor och färre piggvarar i Ystad sandskog. I Löderups strandbad påträffades, jämfört med tidigare år, färre skrubbskäddor. I Tabell 4 nedan presenteras totalfångsten av samtliga arter som fångats under provfiskena 211-215. Vid årets fångst togs årsyngel av sill och/eller skarpsill. Artbestämning av dessa är rätt komplicerad och i det här sammanhanget av mindre betydelse. Dessa individer fördes till kategorin sill/skarpsill. Tabell 4 Totalt antal individer av de arter som fångats vid provfiskena 211-214 utanför Ystad sandskog och Löderups strandbad. Art Ystad sandskog Löderups strandbad 211 212 213 214 215 211 212 213 214 215 Skrubbskädda 85 39 45 83 35 16 1 59 13 12 Piggvar 13 34 17 6 4 19 18 15 16 25 Rödspätta 2 4 1 8 15 3 15 16 7 Slätvar 1 3 11 1 1 1 4 Sandstubb 69 12 81 154 73 192 38 135 13 5 Tobis (Kusttobis/Tobiskung) 6 9 17 25 34 6 15 5 1 3 Tångspigg 7 2 27 1 6 5 15 Tånglake 1 4 1 2 1 Sjustrålig smörbult 28 14 61 Svart smörbult 1 Mindre havsnål 3 1 5 Rötsimpa 1 1 1 1 Oxsimpa 2 Taggmakrill 2 Ringbuk 2 Tångsnälla 1 1 2 Sill 1 3 Sjurygg 1 Storspigg 1 1 7 Skarpsill 7 Sill/skarpsill 7

Nedan presenteras ett urval av taxa som påträffats Skrubbskädda (Platichtys flesus) Skrubbskäddan, även känd som skrubba eller flundra, är den mest spridda plattfisken i Sverige. Den förekommer ända upp i Bottenviken och klarar även av sötvatten. Arten har påträffats både i Mälaren och i Vänern. För leken krävs dock en salthalt på minst 6, alltså upp till Stockholms skärgård. Utseendemässigt är skrubbskäddan mycket lik rödspottan. De sträva taggiga fjällen längs sidolinjen och basen av rygg- och bukfena avslöjar dock lätt vilken art det är frågan om även om man måste ta till tungan för de minsta exemplaren. Skrubbskäddan är skicklig på att kamouflera sig genom att skifta färg. Grundmönstret är dock ofta mer eller mindre prickigt eller fläckigt. En egenhet hos skrubbskäddan är att upp till en tredjedel av individerna har ögonen på vänster sida, något som annars endast vararna har. Litet skrubbskäddyngel. Piggvar (Scophthalmus maximus) Piggvaren är relativt vanlig upp till Ålands hav men påträffas regelbundet längre norrut. Yngel av piggvar anses vara mer beroende av rena sandbottnar än t.ex. yngel av skrubbskädda. Piggvaren kan endast förväxlas med slätvar men de tydliga piggarna på ryggen och avsaknaden av ringmönster gör det enkelt på större exemplar. Yngel på några centimeter saknar dock dessa karaktärer men framkanten på ryggfenan hos slätvaren har karaktäristiskt förlängda och flikiga fenstrålar. Litet piggvarsyngel och en några år gammal individ.

Sandstubb (Pomatoschistus minutus) Sandstubb har varit den i särklass vanligaste arten i undersökningarna i Ystad kommun de senaste tre åren. Arten förekommer och leker ända upp till Luleå skärgård. De flesta sandstubbar överlever endast en säsong men enstaka individ blir två år och kan då bli upp till decimeterlånga. Arten skiljs från den närbesläktade lerstubben genom att ha fjäll på bröst och framför ryggfenan vilket lerstubben saknar. Tobisarter (kusttobis Ammodytes tobianus och tobiskung Hyperoplus lanceolatus) Kusttobisen förekommer längs hela Sveriges kust medan tobiskungen avtar redan i norra Bottenhavet. Båda arterna föredrar sandbottnar där de ofta ligger helt nedgrävda. Kusttobisen leker normalt på grundare vatten än tobiskungen. Under tidigare provfisken har dessa båda arter inte skiljts åt något som dock gjordes med alla individer som fångades under 213 och 214. Det fanns en tydlig färgskillnad mellan arterna där kusttobisen var påtagligt brunare och tobiskungen mer blågrön. Tobiskungens karaktäristiska fläck på sidan av nosen är tyvärr något otydlig på bilden nedan. De säkraste artskillnaderna är dock att överkäken går att fälla ut mycket längre hos kusttobisen än hos tobiskungen. Den senare har också två kraftiga tänder i muntaket. Kusttobis ovanför tobiskung. Munnen kan dras ut mycket längre på den förra. Resultat Skrubbskäddan ligger fortfarande på relativt låga nivåer vid både Ystad sandskog och Löderups strandbad (Figur 13). Den återhämtning som sågs vid Ystad sandskog 214 är sannolikt normal mellanårsvariation. Det är fortfarande dåligt med piggvar i vid Ystad sandskog medan den ökat rejält vid Löderups strandbad(figur 14). Sandutläggning har skett vid de fyra västligaste dragen och eventuella effekter bör alltså synas i dessa drag och klinga av österut. Effekter av sandutläggning bör dessutom vara likartade de år utläggning skett, d.v.s. 211 och

214. Några sådana effekter har dock inte kunnat skönjas. Årsynglen av skrubbskädda var i år sannolikt upp till 58 mm (Figur 15) medan det var svårare att dra gränsen för piggvar (Figur 16). Antingen var det vid 34 eller vid 58 mm. En intressant iakttagelse från årets fiske vara att alla rödspättor var mellan 72 och 18 mm (Figur 17). Det är uppenbart att arten inte leker innanför Öresund utan att det rör sig om årsgammal fisk som är i området för födosök. Man bör vara uppmärksam på att fiskrekrytering i hög grad är beroende av temperaturförhållanden under vår och försommar och att stora skillnader i årsklasser förekommer naturligt. 5 4 3 2 1 Skrubbskädda Ystad 211 212 213 214 215 Y1 Y2 Y3 Y4 Y5 Y6 Y7 Y8 Y9 Y1 Y11 Y12 Y13 Y14 Y15 Y16 Y17 Y18 Y19 Y2 Y21 Y22 Y23 Y24 Y25 5 4 3 2 1 Skrubbskädda Löderup 211 212 213 214 215 L1 L2 L3 L4 L5 L6 L7 L8 L9 L1 L11 L12 L13 L14 L15 L16 L17 L18 L19 L2 L21 L22 L23 L24 L25 Figur 11 Fångsten av skrubbskädda 215 (antal/1 m 2 ) visat som löpande medelvärden över fem tråldrag. Stapeln för t.ex. draget L12 visar alltså medelvärdet för dragen L1-L14. 1,8,6,4,2 1,8,6,4,2 Piggvar Ystad 211 212 213 214 215 Y1 Y2 Y3 Y4 Y5 Y6 Y7 Y8 Y9 Y1 Y11 Y12 Y13 Y14 Y15 Y16 Y17 Y18 Y19 Y2 Y21 Y22 Y23 Y24 Y25 Piggvar Löderup 211 212 213 214 215 L1 L2 L3 L4 L5 L6 L7 L8 L9 L1 L11 L12 L13 L14 L15 L16 L17 L18 L19 L2 L21 L22 L23 L24 L25

Figur 12 Fångsten piggvar 215 (antal/1 m 2 ) visat som löpande medelvärden över fem tråldrag. Stapeln för t.ex. draget L9 visar alltså medelvärdet för dragen L7-L11. 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Skrubbskädda 3 34 38 42 46 5 54 58 62 66 7 74 78 82 86 9 94 98 12 16 11 114 118 122 126 13 134 138 142 146 >15 Figur 13 Längdhistogram (antal individer, övre gränser i mm, 2 mm-intervall) för skrubbskädda 215. Stapeln längst till höger anger alla individer över 15 mm. 7 6 Piggvar 5 4 3 2 1 Figur 14 Längdhistogram (antal individer, övre gränser i mm, 2 mm-intervall) för piggvar 215. Stapeln längst till höger anger alla individer över 1 mm.

5 4 Rödspä`a 3 2 1 3 34 38 42 46 5 54 58 62 66 7 74 78 82 86 9 94 98 12 16 11 114 118 Figur 15 Längdhistogram (antal individer, övre gränser i mm, 2 mm-intervall) för rödspotta 215. Övrigt Mängden trådalger som påträffades i trålen varierade kraftigt, mellan ca 1 liter och inga alger alls. Stora mängder trådalger kan påverka resultatet då risken ökar att vissa fiskar helt enkelt missas. Dessutom undviker plattfiskynglen normalt fläckar med stora mängder trådalger. Vid tråldragningen undveks därför ytor med stora trådalgsmängder i görligaste mån. Diskussion Inga detekterbara skillnader mellan proverna i täktområdet jämfört med referensproverna kan fortfarande skönjas utifrån bottenfaunaprovtagningarna. Inte heller provfiskena ger någon indikation på störningar av tidigare sandutläggning. Både bottenfaunan i och kring täktområdet och fisksamhället inne vid land visar större variation mellan provpunkter och år än mellan täkt-/utläggningsområden och referenser. De nya referenspunkter som började provtas i det förra täktområdets närhet kommer troligtvis att innefattas i 217 års sandupptag. Det kommer då att finnas två års förstudier på dessa punkter vilket borde utgöra en bra referens att utgå ifrån. Det kan vara intressant att se om ytterligare tillförsel av sand vid Ystad sandskog och Löderups strandbad 217 kommer att ge någon effekt på fisksamhället. Eftersom det framförallt är sandstubben och kusttobisen som leker i anslutning till utläggningsområdena är de möjligen dessa som skulle kunna påverkas direkt negativt av sandutläggning. Dessa båda arter är dock viktig föda för t.ex. större piggvar och denna och övrig rovfisk skulle då också kunna påverkas. Tidigare års studier i utläggningsområdena har dock inte kunnat visa på någon påverkan på övrig bottenfauna som utgör föda för de flesta mindre fiskarna i området. Länsstyrelsen i Skåne publicerade 214 en rapport där bl.a. erosionsproblematiken diskuteras (Ehrnstén m.fl. 214). I rapporten menar Länsstyrelsen att sand är en begränsad resurs och sandfyndigheterna till havs utanför Skåne där möjligheten för uttag finns är inte många. Kostnaderna i långa loppet för att åstadkomma denna

strandfodring kan därmed bli samhällsekonomiskt ohållbar. Huruvida kostnaderna för strandfodringen uppfyller Miljöbalkens rimlighetsavvägan eller inte ligger utanför denna rapports omfattning. Däremot är inte sanden en begränsad resurs på det sätt som den används här. Den sand som hämtas från täktområdet och påförs stränderna förs tillbaka till havet genom erosionen (vilket är en av poängerna med metoden) och borde, rent teoretiskt, återföras, om inte till täktområdet så till områden till havs. Täktområdet ute till havs ska utgöra ett ackumulationsområde för de kornstorlekar som ska utvinnas från täkten, vilket innebär att sand tillförs området genom naturliga processer och ersätter de kvantiteter som tas upp. Det innebär att det blir en balanserad sandbudget på en större spatial skala, vilket är en väsentlig skillnad jämfört med rena sandtäkter på bottnar där borttransport medför nettoförlust i sandbudgeten. Vidare menar Länsstyrelsen i Skåne att sandsugning innebär mycket stor negativ påverkan på marina värden då grunda sandområden är viktiga uppväxtmiljöer för bottenfauna och fisk (Ehrnstén m.fl. 214). Täktområdet ligger ca 11 km sydsydväst om Sandhammarens fyr. Storleken på området är ca 1 km 2 och vattendjupet är 15 m i nordost för att sedan slutta jämnt ner till ca 25 m i sydväst. Området kan inte, baserat på avstånd från kust och djup, betraktas som uppväxtmiljö av särskild betydelse för bottenfauna och fisk, vilket får sägas vara positivt eftersom det minskar risken för negativ påverkan från själva täkten. Slutsats Med ledning av undersökningarna 211-215 går det inte att säga att utläggningarna vid Ystad sandskog och Löderups strandbad har några tydliga effekter, vare sig positiva eller negativa, på bottenfauna- eller fisksamhälle. Vi föreslår att kommande uttag av sand 217 koncentreras till en ny yta som omfattar punkterna ref 4-6 i årets undersökning för att de provpunkterna ska kunna användas först som opåverkad referens och sedan som täktprover. På så sätt bör eventuella effekter tydligare kunna ses. På samma sätt kommer den eventuella återhämtningen av effekterna från sandsugningen kunna studeras i punkterna täkt 1-3 som efter 217 kommer att bli referenspunkter. Uttaget koncentreras samtidigt till ett område för att minimera störningsspridningen. Vi menar fortfarande att kontrollprogrammet bör modifieras ytterligare för att koncentreras på täktområdet till havs enbart.

Tackord Författarna vill tacka Peter Göransson, Magnus Nilsson och Jenny Weibull på Ystad hamn samt Nike Nylander och Simon Selberg, studenter vid Uppsala universitet, för god hjälp vid rapportframställningen.

Referenser Ehrnstén T, Foltýn A-M, Persson P m.fl.(214). Regional handlingsplan för klimatanpassning för Skåne 214 Insatser för att stärka Skånes väg mot ett robust samhälle. Rapport nr 214:7. Länsstyrelsen i Skåne 214. Jacobson M, Johansson G & Östgren J. 212. Marinbiologisk kartläggning och kontroll samt uppföljning av dynhabitat Ystad sandskog, Löderups strandbad och Sandhammaren 211. Rapport Ystad Kommun, projektnr 665. Trapezia 212. Jacobson M, Johansson G & Östgren J. 212. Marinbiologisk kontroll samt uppföljning av dynhabitat Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad 212. Rapport Ystad Kommun, projektnr 665. Trapezia 212. Jacobson M, Johansson G & Östgren J. 213. Marinbiologisk kontroll samt uppföljning av dynhabitat Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad 213. Rapport Ystad Kommun, projektnr 665. Trapezia 213. Jacobson M, Johansson G & Östgren J. 214. Marinbiologisk kontroll samt uppföljning av dynhabitat Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad 214. Rapport Ystad Kommun, projektnr 665. Trapezia 214. Kanneworff E & Nicolaisen W. 1973. The Haps a frame-supported bottom corer. Ophelia 1: 119-129. Lundgren F. 21. Undersökning av bottenfauna vid Sandhammar bank, Ystad. Toxicon Rapport 24-1, Landskrona. Som bilaga 2a till Almström, B. (21). Miljökonsekvensbeskrivning, Ystad Sandtäkt/Strandfodring. Rapport Ystad Kommun, Uppdragsnummer 1226.