Det tidiga Hälsingland Från istiden till 1500-talet Läs och res studiecirkel, träff 1

Det tidiga Hälsingland Från istiden till 1500-talet Läs och res studiecirkel, träff 1

Hälsingland - fick sitt namn för länge sedan. När istiden var över för ca 10 000 år sen så var havet ca 220 m högre än i dag. Landhöjningen pågår ännu men var intensivast fram till bronsåldern (ca 1000år fkr). Därför såg kartan över Sverige helt annorlunda ut förut. I Hälsingland skar flera stora havsvikar, sk halsar, in i landet. Det pratades då om Hälsingars land, de som bodde innanför halsarna. Det är en av flera förklaringar som idag finns till namnet Hälsingland. Det fanns egentligen ingen övre gräns för de som bodde innanför halsarna, utan allt norr om dem kallades Hälsingland. I söder hade Hälsingland sin naturliga gräns vid det stora skogsområdet Ödmården, som gränsade till Svearnas land. Ofta när man läser Hälsinglands historia så nämns Storhälsingland. Det fanns egentligen aldrig som namn, men det gör att vi förstår skilln aden i storlek mellan Hälsingland idag jämfört med den tidens Hälsingland. Albert Viksten, känd hälsingeförfattare och profil, valde att flytta den södra gränsen ända ner mot dalälven i sitt kväde: En gång när Svearna ställde sin gräns vid den brusande dalälvens strand låg den väldiga, böljande vidden mot norr som det okända Hälsingland. Ty så långt emot norr som en tanke kan fly och så långt som en dag kan gry, låg gränsen för forntidens Hälsingland utan odling, åker och by. Det var skredfinnens mark, det var älvarnas land i de vidsträckta skogarnas brus det var vildrenens tramp in i skogarna sus i det sprakande norrskenets ljus! Hedningahällan - minnen från yngre stenåldern Det är en unik plats, belägen på en klippa i skogen, som under stenåldern var en klippö i havet. Den användes som en jaktstation, framförallt för vikaresäl, Att den också haft stor rituell betydelse ser man av det rika fyndmaterial från platsen. Rik på gravfynd Det finns inte mycket bevarat från Bronsåldern i Hälsingland. Några boplatser har hittats men de mest påtagliga lämningarna är gravarna som byggdes som stora rösen längs hela kusten. De ligger idag på ca 20-35 möh men var då en del i skärgårdslandskapet. Under Järnåldern restes stora gravhögar över avlidna personer av särskild betydelse. Välkända är de tre stora kungshögarna i gamla Uppsala. Det normala var att de döda begravdes i mindre högar, ofta i gravfält. Men utspridda i landet finns åtskilliga 2 Kungshögen vid prästgården i Hög grävdes ut på 1930-talet och i Tegelhögen som undersöktes ungefär tjugo år senare hittades smidesslagg. Järnsmide hade förekommit i närheten innan hövdingen gravlagts där på hundratalet. storhögar, också i Hälsingland, speciellt många hittar man i den nordöstra delen. Den största gravhögen, den sk Kungshögen, är belägen vid prästgården i Hög och är 30 m i diameter och 5 m hög. Kungshögen såväl som andra högar i trakten, anses vara ungefär samtida med Uppsalahögarna, dvs i slutet av 400 e Kr och 500 e Kr. En inventering visar att Hälsingland med sina 3500 järnåldersgravar är den gravrikaste järnåldersbygden i Norrland. Husgrunder från järnåldern finns bevarade i Forsatrakten och på Onbacken i Bollnäs. Hur levde människorna då? De levde av boskapsskötsel, jordbruk jakt och fiske. I skogen fanns älg, ren, björn och bäver och i havet fångade man fisk och säl. Många bosättningar är idag en bit in i landet. Men ser man till landhöjningen så har de oftast byggts nära vatten med odlingsmark intill. I Bollnäs Kultuhus finns idag en utställning som visar hur gårdarna kan ha sett ut. Ett exempel på hur de levde i Hälsingland på järnåldern finns på Onbacken i Bollnäs. Det är lämningar från en gård från ca 100-600 ekr. Här finns två husgrunder och nio gravar. Det ena huset var ett ca 30 m långt långhus med bostad, förråd och fähus under samma tak. Det andra huset var något större. För att få skinn och föda var jakt viktigt under hela forntiden. Vanligt var att man gjorde fångstgropar. Det kunde vara hela system av gropar för att fånga älg. De var av varierande djup, 3-4 m vida och bildade ett omfattande system tvärs över ett älgstråk eller ner mot en sjö. Nära bebyggelsen anlades också speciella varggropar. De gjordes ca 3 m djupa och 5m vida och var invändigt klädda med virke. Mitt i fanns en stolpe med lockbete, kanske med ett levande får eller killing. När vargen försökte hoppa till lockbetet gled granriset undan och vargen föll ner i gropen. Gropfångsten blev förbjuden år1865. M ånga fångstgropar är fortfarande markerade på kartorna över landskapet.

Järnet viktigt i det tidiga Hälsingland Järnhanteringen har mycket gamla anor i Hälsingland. Redan strax efter Kristi födelse har man framställt järn. Under 600-talet finns säkra belägg för en större produktion. Fram till medeltiden hämtades råämnet, s.k. myrmalm, till järnet ur de många sjöarna. Malmen, som ligger i sjöbottnens dy, hämtades lättast upp under vintern genom arbete ute på isarna. I området runt sjön Marmen i södra Hälsingland finns Nordens största koncentration av järnframställningsplatser. Människorna här började troligen tillverka järn för 1400-1300 år sedan. Kartan visar sjön Marmen; platserna där järn tillverkats är markerat med rött, de svarta markeringarna visar platserna där man tillverkat träkol. Järnframställningen Järn tillverkades i en s.k. blästerugn. Först gjordes en stenklädd slagg-grop i marken. Över gropen byggdes själva ugnen av sten och lera och de största var troligen 1,5-2 m höga. När man skulle göra järn eldade man först i ugnen för att få upp värme och där efter tillsattes kol och malm. Luft tillfördes genom ett hål med blåsbälgar för att få rätt temperatur, ca 950-1100 grader. I hettan separerade järnet och slaggen. Slaggen hamnade i gropen under ugnen medan järnklumpen, luppen, fanns på botten av ugnen direkt innanför inblåsningshålet, som var det varmaste stället. Av järnet smiddes bl a vapen (t ex yxor och svärd), verktyg (exempelvis hammare, tänger och filar) och husgeråd (stekpannor och grytor mm). En del smiddes också till spadformiga ämnen som såldes eller byttes mot handelsvaror. Vikingatiden Vikingatiden är namnet på en historisk tidsperiod i Skandinavien och oftast avses tiden cirka 800 1050. Ordet viking finns på några få runstenar från perioden och verkar oftast betyda ungefär "sjöfarare". Det var alltså inte namnet på ett folk eller en grupp. De allra flesta människor kallade sig inte så, utan levde ett fredligt jordbrukarliv. Järnhantering i Hälsingland fortsatte i betydande omfattning och jordbruket utvecklades sakta. Nu spred sig den fasta bebyggelsen upp längs med Ljusnandalen i höjd med Ljusdal och Färila, liksom till de nedre delarna av älven Voxnan, i höjd med Edsbyn och Alfta. Området kring Dellensjöarna verkar också ha varit tidigt bosatt. För den centrala kungamakten som försökte göra sig gällande var Ödmården, ett stort skogsområde, ett svårgenomträngligt hinder. Hälsingland hade egna stormän och stod länge i en lös relation till den centrala kungamakten. Man hade istället mer kontakt med de områden som idag är Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Man kan också se att dagens Hälsingland i mång a fall har en gemensam kulturell historia med dessa områden. De tidiga hälsingarnas berättelser Runstenarna ristades främst under 1000-talet. Det var en stark tradi tion att rista och resa minnesstenar över sina anförvanter. De restes på platser där det passerade människor, så att mång a skulle se dem. Det kan vara i vägkorsningar, vid broar, vadplatser, tingsplatser och andra samlingspunkter. Ofta finns de nära kyrkor. Man kan anta att kyrkorna byggdes på platser som redan var samlingsplatser Man har hittat 19 runstenar i Hälsingland varav 8 är helt eller nästan intakta. Flest stenar har påträffats längs kusten och då främst i området kring Hudiksvall (8 st). Samtliga stenar är kända från områden som är rika på gravfält, fornborgar och andra fornlämningar. Idag tycks det bara vara runstenen vid Järvsö kyrka som står på ursprunglig plats. Två av stenarna förvaras på Hälsinglands Museum. Texten på runstenen i Järvsö, Unnulv och Fjolvar rest efter Djure, Redulfs son, berättar om ett minnesmärke och ett släktled. I Rogsta fanns den sk Malstastenen, ett unikt dokument som berättar om många generationer av en och samma släkt. Dessutom beskriver den ett godskomplex och är ett slags arvsdokument. Malstastenen är skriven med stavlösa runor, som brukade kallas Hälsingerunor. Det är bara i Hälsingland man hittat ste nar med hela ristningar av stavlösa runor. De liknar mer kilskrift än runor och det dröj de ända fram till 1674 innan man visste hur de skulle läsas. Det är troligt att denna typ av Malstastenen finns idag på Hälsinglands Museum runor främst använts som en snabbskrift i vardagsbruk. Inte många texter med stavlösa runor har överlevt till våra dagar, förmodligen beroende på att de mest ristats i trä. 3

Runstenarna berättar Att släkten var viktig och en central del råder det ingen tvekan om. Alla stenar berättar om släkt och hur man vill komma ihåg dem. Stenarnas placering berättar lite om hur människorna levde och färdades på den tiden. Kusten med en central del kring Hög / Hälsingtuna, där en tingsplats också har funnits. Längs Ljusnans dalgång har människor också rört sig. Hantverket fick allt större betydelse när befolkningen växte och man måste hitta andra inkomstkällor än att leva av jorden. Så här fanns nog exempelvis timmermän, sadelmakare, soldater och krukmakare. En del försörjde sig också genom att rista runor. Jorden var viktig, så att sköta djur och jord var för många en fråga om överlevnad. Kvinnornas arbete med lin, ull var en viktig näring som de hade ansvar för. hade makten över åskan, Odin var krigsguden och Freja kärleksgudinna. Man offrade till dem, vanligast var djur, mat och dryck. Under medeltiden fortsatte kristendomen att ta plats i Hälsingland. 1030-talet tågade Olav Haraldsson, avsatt kung i Norge som med svenskt stöd nu ville återerövra kronan, med sin här genom Hälsingland mot Nidaros, dagens Trondheim. Han blev besegrad av norrmännen och dog i slaget vid Siklastad samma år. Han blev därefter betraktad som martyr, Olof den Helige, och kring honom utformades efter hand en helgonlegend. Som Norges skyddshelgon dyrkades han i hela Norden. Enligt legenden skall han ha skrinsatts i domen i Nidaros, som under århundraden blev vallfartsort för pilgrimer från hela Sverige. På 1300-talet anslöt sig även heliga Birgitta till dessa. Olavs tåg genom Hälsingland bidrog till kristendomens spridning i landskapet. Idag finns fortfarande pilgrimsleder genom landskapet på väg mot Nidaros. En bit in på 1000-talet kom många missionärer och pilgrimer från Norge för att missionera. Under 1100-talet och framåt byggdes många kyrkor. I början var hälsing arna inte så ivriga att införliva sig med denna nya religion och dess svavelosande präster så det förekom mycket bråk och träkyrkor brändes ner. Trönö, Enånger och Harmångers kyrkor är några exempel på tidiga kyrkobyggnader. I början bygg de man också kastaler, ett slags torn, som skydd. I Harmångers kyrka finns kastalen kvar. Forsaringen och i den lilla bilden ser du runskriften. Forsaringen Forsaringen är en smidd järnring som antas vara från 800-900-talet med runor på båda sidor. Det är den äldsta, bevarade lagtexten i Norden. Texten är svår att tolka och diskussioner pågår fortfarande. Forsaringens inskrift behandlade folkrätt i Hälsingland under tidig vikingatid. Ringen var en gång fäst på porten till Forsa gamla kyrka. Troligen hängde ringen ursprungligen på kyrkdörren i Högs kyrka. Där fanns då en gammal tingsplats, och ringen kan ha använts när deltagarna svor tingseden. Lagtexten kan tolkas som straffsatser för den som vägrat att upp rätthålla lag och lagtolkning vid tinget. Ortnamnen - berättar om Hälsinglands bebyggelse. Om man tittar på ortnamnen idag så kan man se var människorna bodde i förhistorisk tid.. Eftersom vattennivån då var mycket högre än idag så hade många orter kontakt med havet. Idag kanske det blivit en insjö. Exempelvis är alla orter som slutar på -sta och -hov från tiden före medeltiden. Namnen då hade ofta något med läget att göra. Exempelvis ånger, som betyder havsvik (Enånger) -tuna, -bo och -sätter är andra exempel. Från Asatid till kristendom I Hälsingland tillbads asagudarna en bit in på 1000-talet. När Vikingatiden gick in i medeltiden började missionärer dyka upp för att kristna folket uppe i nord. Hälsingarna var inrotade hedningar och mycket vidskepliga, dom dyrkade och tillbedde de gudar som för tillfället hjälpte dom. Olika gudar hade sina magiska 4 krafter, för olika delar i livet. De Största var Tor som Ärkebiskop Adalbert från ärkebiskopsdömet Hamburg-Bremen sände iväg sex biskopar till Norden. Stenfinn blev vigd till biskop över Hälsingland. Här är det svårt att få fram vad som är fakta och vad som är skrönor och sägen men någon lätt uppgift hade nog inte Stenfinn när han skulle kristna hälsingarna. Sägnen berättar: Enligt sägen så kan han ha nämnts vid flera namn, Simeon, Stefan och Staffan och kallats Hälsinglands apostel. Det sägs vara han som är förebild för den omsjungna stalledrängen i luciamorgonens Staffansvisa. Tar vi del av de berättelser och skrönor som finns så gick han ett hårt öde till mötes. Hur - är delvis höljd i dunkel. Året var nog kring 1060 och Stenfinn sägs ha varit högmodig och självsäker i sina predikningar, han rev ner avgudabilder och välte blodsofferstenar. Efter någon tid så färdades han runt i landskapet och kom till Trönö och vidare sedan till Arbrå. Det var när han började rida runt i landskapet och predika vite krist som han i folkmun nu kallades Staffan. Men hälsingarna var inte redo för kristendom utan jagade Staffan i vredesmod ut ur Hälsingland. I Själstuga i Skog sägs han ha blivit upphunnen och stenad till döds. Han fördes sedan till Norrala där han begravdes. Idag kan man besöka hans grav som är en liten byggnad som kallas Staffans stupa. Om det verkligen är hans grav, vet man inte. Här vid Staffan stupa i Norrala kyrka är enligt sägen Staffan begravd.

Hälsingelagen De gamla landskapslagarna hade använts många år innan de skrevs ner i slutet av 1200- och början av 1300-talet. Lagarna beskriver praktiska frågor och vill ge enskilda människor skydd till liv och egendom. Hälsingelagen har tagit ett starkt intryck av Upplandslagen men skiljer sig ändå åt på vissa punkter år. Den är uppdelad i åtta olika avdelningar, sk balkar. Trönö gamla kyrka är en av Norrlands bäst bevarade medeltida kyrkor, arkitekturen berättar om 1500-tal men kyrkan har anor från 1200-talet. Runt kyrkan går en mycket ovanlig bogårdsmur, som har daterats till medeltid, även om den delvis har murats om under senare tid. Textila medeltida skatter Skogbonaden 1912 hittade man i Skogs kyrka en 1,5 m lång bonad, troligtvis från 1200-talet. Bonaden är vävd med lin i varp och med inslag i motiven av färgat ullgarn. Den vita bottenväven är vävd i tuskaft. Motiven i färgat ullgarn är utförda i soumak, tidigare kallad snärj väv och vävd i en upprättstående vävstol där man väver uppifrån och ner. Den har kallats ett av Nordens mest intresseväckande föremål från äldre medeltid. Motiver på Skogbonaden har varit livligt diskuterat och flera olika tolkningar har framförts under årens lopp. Framförallt är det de tre mänskliga gestalterna till vänster på bonaden som tolkats olika. Ett förslag är att de de tre gestalterna föreställer tre kungar, de bär alla tre stiliserade Detal j ur skogbonaden kronor och vapen. Ett vanligt tolkningsförslag är att det är de nordiska helgon kungarna Olov, Knut och Erik som avbildas med sina attribut. Skogbonaden finns idag på Historiska Museet i Stockholm. Vi kan uppfatta den som grym och inte förlåtande. Det handlade om straff, näpst och androm till varnagel ; dvs det gällde att med kraft inpränta i både brottslingen och hans omgivning vad som var tillåtet och förbjudet. När det gäller brott och straff i lagen så dömde man sällan till frihetsstraff utan normerna var ofta bötesstraff och olika slag av kroppstraff. Det var vanligt att man stympades men hade man pengar kunde man välja att betala böter istället. Det var också lägre belopp ju längre ut i periferin av samhället man begått brottet. Dyrast var det om brottet begåtts nära kyrkan eller i någons hem. I hemmet var sängen det dyraste stället. Man kunde också komma lindrigare undan om 12 män kunde styrka mannens karaktär och gå i ed. Lagen har framhållits som mer jämställd än andra landskapslagar eftersom den medger även kvinnan rätt att anklaga sin make för hor. Det är den enda landskapslag som tillåter kvinnan att slå ihjäl maken om hon ertappar honom i säng med en annan kvinna, något som andra landskapslagar bara medger mannen. Med lag ska man land bygga... är den välbekanta början på Hälsingelagen. Medeltiden - en ständig kamp om makten De ständiga striderna om kungmakten under medeltiden innebar prövningar för bondebefolkningen både genom skattepålagor och medverkan med soldater. Hälsingarna fortsatte att motsätta sig kungamaktens vilja. Från 1200-talet visar dokument att hälsingarna, trots ideliga påstötningar, var mycket ovilliga att betala skatt och fullgöra sina tiondeplikter. Ett exempel är att kungens uppbördsman slås ihjäl år 1317 när han försöker kräva in skatten. Samtidigt passade hälsingarna på att ta tillbaka allt han tidigare drivit in. Detal j ur en av Överhogdalsbonaderna med Sleipner. Överhogdalstapeten 1910 hittades ett tygsjok i en kyrkbod i Överhogdal, i Härjedalen. Det visade sig vara 5 stycken över 1000 år gamla bonader där fyra är utförda i ullgarn i soumakteknik och en är en dubbelväv. Bildernas innehåll är omdiskuterat, en del figurer har hedniskt innehåll där man ser Odens häst Sleipner medan andra figurer tydligt är en del av den kristna bildvärlden. Idag finns bonaderna på Jamtli i Östersund. Kalmarunionen bildades 1397 och Erik av Pommern var kung över Sverige, Norge och Danmark. För att få in pengar sattes danska fogdar in och en hård beskattning infördes i hela Sverige. Ett uppror med Engelbrekt som ledare började i Dalarna och spreds ut i landet. 5

Faxehus stormas I Hälsingland stormades 1434 fogdeborgen Faxehus, i nuvarande Söderhamn, där danska fogdar härskade. Borgen brann ner till grunden. Faxehus - borgen byggdes av Vitalierna, sjörövare på Östersjön 1394-1395. Några år senare lämnades den över till drottning Margareta och blev därefter ett fäste för de danska fogdarna. Efter stormningen av Faxehus blev det lugnare för hälsingarna under resten av unionstiden. Genom det avskilda läget undgick man strider och härjningar av det slag som förekom i övriga landet. I Hälsingland och längre norrut fanns inte heller de åkerarealer som fanns längre söderut, vilket gjorde att det inte fanns någon riktig vilja att lägga under sig dessa egendomar. 1500-talets Hälsingland Gävle var den enda staden i norr, fram till 1582 då Hudiksvall blev stad. Från Gävle skeppades nu fler och fler varor. Exportvarorna var bland annat järn, koppar och smör. De viktigaste importerna var salt och humle till förrådshushållningen. Maten saltades inför att kunna bevaras och ölen var viktig och dracks i stora mängder, bland annat för den stora törst man fick av den starkt saltade födan man åt under förrådshushållningen. Det konsumerades åtskilliga liter. Importen av humle räckte inte utan man hade också en stor inhemsk odling. Under både Gustav Vasas tid och Erik den XIV:s tid kom upprepande påbud om ökad humleodling i Hälsingland Sverige var i krig med ryssarna och dryga skatter drevs in för att bekosta krigen. Skatterna var jobbiga för befolkningen. Goda skördeår varvades med sämre. Riktigt dåligt var det i slutet av 1500-talet. Missväxt gjorde nöden stor och de dryga skatterna extra betungande. Prästerna skrev till kungen och bad om skattelindringar, och när det bara blev sämre och mer missväxt så fick man till slut vissa skattelättnader. Slutet av århundrandet blev en ändå en svår tid för hälsingarna. Hälsinglands rika arv av medeltida kyrkoskulpturer. Haaken Gulleson var verksam under tidigt 1500-tal. Han titulerade sig själv målare och hans verk finns i flera landskap i södra Norrland, framför allt i Hälsingland, men även i Norge. Hans arbeten hör till de bästa och mest personliga från medeltiden. Hans kyrkokonst är vida känd och omtalad. Förmodligen är skulpturerna huggna i hans verkstad i Enånger, där flera bildhuggare och timmermän var verksamma. Gulleson har sedan målat dem. Faxeholmen i dag Kalmarunionen fick ett dramatiskt slut 1520 med Stockholms blodband. Gustav Vasa gick då i strid mot Kristian II i Danmark och det berättas att Gustav också besökte hälsingarna flera gånger. 1521 kom han ridande via sjön Mållången, Bollnäs, Rengsjö till Norrala Kungsgård där han talade till folket. Efter viss tvekan så slöt hälsingarna upp kring honom. Några år senare kom han tillbaka för att förmå hälsingarna att lämna den katolska tron för den lutherska. Han kom från Dalarna där det varit uppror mot höga skatter och införandet av den lutherska tron. Där kväste han upproret med kraft och lät döda upprorsledarna. En stor samling av soldater och menighet från Hälsingland, Gästrikland, Medelpad och Ångermanland var samlade vid prästgården när Kungen kom. De var kritiskt inställda och påverkade av en katolsk biskop, som besökt dem tidigare. Många kritiska röster hördes men när kungen hotade med att hugga upp en vak och dränka alla föll man ändå till föga och avsvor sig den gamla läran. Efter reformationen ansåg Gustav Vasa att han kunde lägga beslag på en stor del av kyrkans medel. Många kyrkklockor beslagstogs. Alla försök till uppror slogs ned med kraft av kungen. Det finns många skrönor om kyrkklockor som fraktats över isar som brustit och där kyrkklockan nu sägs ligga på botten. Bl a i Rengsjö gjordes i slutet av 1700-talet och även år 1925 seriösa försök att hitta klockan på Östersjöns botten, men ännu är inga fynd gjorda. 6 Den mest kända skulpturen av Haaken Gullesons verkstad är Anna själv tredje i Enångers gamla kyrka, signerad och daterad 1520. Skulpturen gestaltar Jesusbarnet, Maria och Marias moder Anna. I Bollnäs kyrka finns ett 3,5 m högt medeltida altarskåp med den omtalade Bollnäsmadonnan. Troligen är skulpturen äld re och enbart målad i Gullesons verkstad. Kyrkan har även fler medeltida träskulpturer av honom. På Hälsinglands Museum finns också flera verk.

Frågor att diskutera kring: 1. Ortnamnen berättar om bygden, fundera kring några exempel från er egen hembygd? 2. På vilket sätt kan kyrkorna berätta om människornas liv på den tiden? 3. Haaken Gullesons skulpturer är mycket personliga. Kan du se några exempel som är specifika för hans arbeten? Besök det tidiga Hälsingland Här är några förslag på besökmål som visar det tidiga Hälsingland. Onbacken: Kulturhuset plan 4: En utställning om Onbacken med en modell om hur livet var där för ca 2000 år sedan. Intill ligger Onbacken med 10 informationsskyltar som berättar om livet på Onbacken. Segersta: Udden Mårdnäs vid sjön Bergviken är rik på lämningar från järnåldern. På Borgberget finns lämningar av en fornborg. Hälsinglands Museum: Krucifix, skulpturer, altarskåp och inredningsdetaljer från 1100 till 1800. Textil samling, bla det medeltida Ilsbotäcket och stor samling forntida föremål. Meddela önskemål vid bokning så plockas det fram för visning. Länsmuseet Gävle: Visar den tidiga järnhanteringen. Kyrkor av intresse Högs Kyrka, uppfördes under 1190-talet, rik på fornlämningar bl a gravhög, runsten. Järvsö kyrka, en av Sveriges största landsbygdskyrkor, runsten Trönö gamla kyrka, mycket intressant kyrka från 1200-talet med bland annat skulpturer av Haaken Gulleson. Bollnäs kyrka och Enångers gamla kyrka har flera skulpturer av bl a Haaken Gulleson. I Enångers gamla kyrka har valvmålningarna aldrig kalkats över så de är mycket väl bevarade. Söderalaflöjeln, tillverkades ca 1050 och anses vara den äldsta vindflöjeln i Norden. Ursprungligen har den troligen suttit i stäven på ett skepp på vikingatiden. Idag sitter en kopia i Söderala kyrka och originalet finns på Historiska museet. Staffanslegenden, Staffans stupa vid Norrala kyrka och en minnessten i Själstuga i Skog, där han enligt sägen blev dödad. Läs mer Var något extra intressant som du vill läsa lite mer om? Här är några tips på böcker som berör det tidiga Hälsingland. Bibiloteken i Hälsingland har många böcker om landskapet som du kan låna via fjärrlån. Mer om Haaken Gulleson Haaken Gulleson - och norrländsk egenart Torkel Bratt: Från istid till nutid 223 sid. Utgångspunkten är författarens barndomsmiljö i södra Hälsingland. Berättar om Hälsinglands historia från istid till nutid. Arkeologisk forskninghistorik Gävleborgs län. En rapport om det tidiga Hälsingland och hela länet. http://www.lansmuseetgavleborg.se/ files/1/174/190/xlm_rapport_2008-05.pdf Ladda hem rapporten i pdf-format från museets hemsida eller beställ kostnadsfritt pdf format inger.eriksson@xlm.se 026-65 56 42 Medeltid i Hälsingland En intressant rapport som berättar om det medeltida Hälsingland hittar du på: www.xlm_rapport-2010-03.pdf Ladda hem rapporten i pdf-format från museets hemsida eller beställ kostnadsfritt pdf format inger. eriksson@xlm.se 026-65 56 42 Medeltida träskulptur från Bollnäs kyrka Kretsen kring Haaken Gulleson Bildspel om Hälsingland på youtube https://www.youtube.com Du kan söka på titeln på youtube eller också skriver du in adressen och söker på google. Ett bildspel med musik är ett trevligt och inspirerande sätt att börja en cirkelträff med. Ode till Hälsingland, Inger Lanz Forström, https://www.youtube.com/watch?v=zdulfe6r7du Hälsingland är bäst, Andreas Barås, Engmans Kapell www.youtube.com/watch?v=5ziwh6xp3sk Vårt Hälsingland, Sång av Tomas Andersson Wij https://www.youtube.com/watch?v=bawx45mxbee Hälsingland, Ove Zäll, natur och djur mestadels https://www.youtube.com/watch?v=gwlvz3mt1d4 Mitt Hälsingland, Anders Eriksson https://www.youtube.com/watch?v=70ybyptpzug I hälsingeskogarna, rudarskrutt https://www.youtube.com/watch?v=-ecjtzvhtoe 7

Hälsingland Hedsjö Ramsjö Hassela Årskogen Fågelsjö Tandsjöborg Los Kårböle Hennan Lassekrog Ljusdal Tallåsen Ljusdal Färila Järvsö Strömbacka Moviken Friggesund Gnarp Gränsfors Gran Bergsjö Jättendal Mellanfjärden Harmånger Stocka Strömsbruk Ilsbo Delsbo Näsviken Hög Rogsta Hudiksvall Forsa Nordanstig Hamra Iggesund Undersvik Hudiksvall Enånger Vallsta Arbrå Långvinds bruk Voxna Växbo Edsbyn Ovanåker Rengsjö Alfta Bollnäs Ovanåker Segersta Annefors Kilafors Bollnäs Trönö Norrala Söderhamn Flor Marma Sandarne Bergvik Söderala Hällgrund Ljusne Vallvik Skog Storjungfrun Söderhamn 0 12,5 25 50 Km Copyrigt cx-kommunerna i Gävleborgs län. Kopiering, digitalisering eller avritning av kartbilden är inte tillåtet. Datum: 2015-08-28 Kontakt: ABF Västra Hälsingland Nygatan 8, 821 42 Bollnäs tel nr: 0278-174 30 info.vastra-halsingland@abf.se www.abf.se/gavleborg/vastra_halsingland Faktagranskare: Länsmuseet Gävleborg, Hälsinglands Museum 8 Foto: Länsmuseet Gävleborg, Hälsinglands Museum, Lars Nylander, Historiska Museet, Anneli Wiklund m fl