1907. Petitionsbetänkande N:o 16.

1907. Petitionsbetänkande N:o 16. Ekonomiutskottets betänkande N:o 3 i anledning af särskilda petitionsförslag angående fiskerilagstiftningen och fiskerinäringens höjande. Jämte särskilda protokollsutdrag har Landtdagen i afseende å förberedande behandling hänskjutit till Ekonomiutskottet sju särskilda petitionsförslag angående fiskerilagstiftningen och fiskerinäringens höjande, n:ris 16, 20, 21, 31, 57, 72 och 195 (Bil. IY till Landtdagshandl., ss. 71 99); och har utskottet jämväl fått del af de yttranden, hvilka afgifvits vid ärendets remiss. Af förenämnda petitionsförslag af se fyra (n:ris 16, 20, 21 och 31) fiskeriförhållandena inom hela landet, hvaremot tre (n:ris 57, 72 och 195) hänföra sig till lokala förhållanden. Utskottet har funnit lämpligt att handlägga dessa petitionsförslag i ett sammanhang, med undantag af N:o 57, hvilket, såsom berörande mera äganderätts- och aflöningsfrågor än fiskeriförhållanden, i så hög grad skiljer sig från de öfriga, att utskottet icke funnit skäl att upptaga detsamma till behandling i förevarande betänkande. Uti tre af ifrågavarande petitionsförslag (n:ris 20, :21 och 31) anhålles om nedsättande af en kommitté för

2 1907. Petitionsbetänkande N:o 16. beredning af frågan om revision af fiskerilagstiftningen. Då uti petitionsförslaget N:o 16 föreslås, att hos regeringen skulle göras framställning därom, att nästa landtdag måtte föreläggas proposition om ny fiskeristadga, har utskottet ansett jämväl denna petition med af seende å sitt hufvudsakliga innehåll höra till dem, om hvilka kommittén, därest en sådan tillsättes, först bör afgifva yttrande. Af likartad beskaffenhet har utskottet äfven funnit de i petitionsförslagen N:ris 72 och 195 äskade åtgärder vara, hvilka endast afse vissa delar af landet (se sidd. 10 och 13). Utöfver nedsättandet af en kommitté föreslås i petitionsförslaget N:o 20 framställandet af en anhållan därom, att regeringen för höjande af fiskerinäringen och understödande af fiskarbefolkningen, oberoende af kommitténs arbete, skulle l:o beordra ett ångfartyg att om våren frambefordra fångstmän till de platser i Finska viken, hvarest gråsälen framföder sina ungar, och 2:o aflöna instruktörer med uppgift att införa förbättrade metoder för fiskfångst och för förädlande af den infångade varan, äfvensom 3:o bevilja amorteringslån mot billig ränta för inrättandet af förvaringsanstalter. Tillika anhålles i petitionsförslaget N:o 31, att regeringen omedelbart måtte skrida till utgifvande af premier för dödande af gråsäl samt beakta från yrkessammanslutningar inkommande ansökningar om understöd. Utskottet har till en början tagit under öfvervägande de åtgärder, hvilka af regeringen kunde omedelbart vidtagas utan föregången beredning af kommittén, och har utskottet i främsta rummet fäst sin uppmärksamhet vid de klagomål, hvilka såväl i petitionsförslagen som på särskilda håll bland fiskarbefolkningen försports angående den förödelse salen åstadkommit såväl med afseende å fisket som å fiskredskapen. Om storleken af denna förödelse kan man bilda sig en föreställning, då man vet att salen under ett dygn till sin nä-

Fiskerinäringens befrämjande. 3 ring använder omkring 5 kg. fisk. Beräknas priset å ett kilogram fisk till endast 20 penni, så förtära 4,500 salar hvilket antal årligen i Finland aflifvas fisk till omkring 1,600,000 marks värde om året. Härtill kommer den skada å fiskbragder, som genom salen, och särskildt den s. k. vikarsälen, vållas. Det väcker ej förvåning, att vår fiskarbefolkning längs hafskusten redan länge klagat öfv.er detta förhållande. Frågan är så mycket mera beaktansvärd som antalet dödade salar år för år minskas. Enligt föreliggande statistiska uppgifter dödades åren 1884 1894 i medeltal 6,320 salar om året. Följande tioårsperiod nedgick detta medeltal till 4,890 stycken. År 1905, för hvilket de senaste uppgifterna kunnat erhållas, dödades 4,253 salar. Detta nedåtgående förorsakas synbarligen af en kännbar minskning i sälskyttarnes antal. Enligt af utskottet införskaffade uppgifter utrustas exempelvis från flere byar i Österbotten, hvarifrån för blott några år sedan flere båtlag begåfvo sig på sälfångst, numera få eller inga båtlag, och har som orsak härtill framhållits, att sälfångsten icke längre är ekonomiskt lönande, enär såväl salskinnets som i synnerhet späckets pris sjunkit, hvare- ^mot utrustningen fördyrats. Detta sakläge, som ständigt försämras, kräfver skyndsam bot. Inom utskottet hafva tvifvelsmål visserligen uttalats angående ändamålsenligheten af den föreslagna åtgärden, att ett staten tillhörigt fartyg skulle användas för frambefordring af sälskyttar. Man har till och med betviflat att staten skulle disponera öfver för detta ändamål användbara fartyg. Å andra sidan har man likväl framhållit, att s älfängsten särskildt i Finska viken skulle genom användande af lämpligt fartyg i hög grad befrämjas. Fartyget skulle befordra fångstmännen till kanten af det isfält, hvarå gråsälarna vistas medan deras ungar äro små, samt under fångsttiden där- Ekovwmiutékottets betänkande. N:o 3.

4 1907. Petittonsbetänkande N:o 16. städes utgöra fångstmännens läger- och förrådsplats. Med beaktande häraf har utskottet ansett petitionen förtjäna understöd, om nödigt antal sälfångstbåtlag anmäler sig för dylik färd och om staten har lämpliga fartyg till disposition för detta ändamål. Däremot anser utskottet förslaget att särskild premie borde erläggas för dödad sal böra obetingadt understödas. Då salen i åtminstone lika hög grad bör anses skadlig för fiskerinäringen som t. ex. de fåglar, hvilkas dödande för närvarande premieras, äro skadliga för jordbruket, förefaller det såväl skäligt som rättvist, att samhället genom denna premiering bistår fiskarena i deras för närvarande hopplösa kamp mot detta allt talrikare uppträdande skadedjur. Härtill uppmuntrar af ven grannländernas exempel. I Danmark anses t. ex. salens utrotande vara så viktig för fiskerinäringen, att undervisning i sälfångst bl. a. meddelas uti en där nyligen inrättad fiskar-folkhögskola. I Sveriges kustlän erlägges för dödad sal en premie i medeltal öfverstigande 4 kronor. Så betalas t. ex. i Upsala län 5 kr., Södermanlands län 4 kr., Kalmar län 6 kr., på Gottland 4 kr., i Blekinge 10 kr., Västerbotten 3 kr., Västernorrland 3 kr. o. s. v. Med dessa fakta för ögonen föreslår utskottet, att man äfven i Finland skulle begynna premiera salfångsten, och har utskottet i detta afseende samt såväl med hänsyn till det genomsnittsantal salar, hvilket driftiga båtlag under en fångstperiod kunna döda, som i betraktande af de premier, hvilka erläggas i Sverige, ansett premien i Finland böra fastställas till 5 mark. Efter antalet för närvarande årligen dödade salar skulle staten härför få vidkännas en utgift af omkring 24,000 mark om året, men då det är att hoppas, att.sälfångsten genom denna åtgärd komme att bedrif vas intensivare, har utskottet kommit till den uppfattning, att för ändamålet borde för år 1908 reserveras ett belopp af 30,000 mark.

Fiskerinäringens befrämjande. 5 För fiskerinäringens framgång är det nödvändigt att idkarne af denna näring kunna icke allenast på ändamålsenligt sätt utöfva fångst, utan äfven bered* den till försäljning afsedda fisken på sådant sätt, att densamma kan upptaga täflan med från annat håll på marknaden införda goda produkter, l håda dessa hänseenden är vår fiskarbefolkning i hög grad efterblifven. Vid denna omständighet fästes äfven afseende i de till behandling föreliggande petitionsförslagen, såsom ofvan nämnts, och föreslås vidtagande af åtgärder för att härutinnan vinna rättelse. Härvidlag är att märka att regeringen under senaste tid tilldelat särskilda landtbrukssällskap understöd att användas för befrämjande af följande af regeringen anvisade ändamål:,,l:o) Anställande i sällskapets tjänst af en instruktör, som bör hafva genomgått Evois fiskarskola eller äga motsvarande praktiska och teoretiska insikter. Instruktören åligger att såväl praktiskt som teoretiskt arbeta för genomförande af de åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, som omnämnas i gällande fiskeriförfattningar. Bland sådana åtgärder kan särskildt nämnas: åstadkommande af fiskelag och f redningsområden, inrättande af lekplatser för fisken samt lämnande af upplysningar om skadligheten af fiskevattnens förorenande och nödvändigheten af fiskvägars öppenhållande. 2: o) Verkande för införande af fiskodling genom utplantering af fisk och genom inrättande af enkla fiskkläckningsanstalter för höstlekande fisk, såsom sik, mujka och forell, samt dragande försorg om konstmessig befruktning af vårlekande fisk, såsom braxen, gädda, gös, id m. fl. 3:o) Införande af rationellt fiske inom visst begränsadt område af sällskapets verkningskrets, hvarvid sagda område bör så utväljas, att inom dess gränser förekomma sjöar eller andra vatten af olika beskaffenhet och därigenom lämpliga för olika slags fisk.

6 1907. Petitionsbetänkande N:o 16. 4:o) Inläggning, konservering och rökning af fisk samt uppförande af fryshus och iskällare för fiskens förvaring. 5:o) Anordnande genom de under punkt l:o) omnämnda instruktörer eller andra sakkunniga personer af praktiska kurser i konstmessig befruktning af fiskrom, inrättande af lekvasar och tillverkning af fiskbragder och fiskkärl. 6:0) Ordnande af fiskhandeln. 7:o) Premiering af välskötta fiskevatten. 8:0) Verka för åstadkommande af ändamålsenliga fiskebåtar och fiskbragder." Denna instruktion angifver de flesta af de ändamål, för hvilkas ernående statens understöd för närvarande skulle behöfvas. Men påtagligt är, att de härintills till fördelning disponibla penningmedlen varit alldeles otillräckliga för att därmed de i instruktionen nämnda syftemål närmelsevis kunde förverkligas. Särskilda landtbrukssällskap hafva också ansökt om dessa fiskeriunderstöd till ett belopp af 84,400 mk, men regeringen har för ändamålet anslagit endast 50,000 mk. Det påbörjade arbetet bör med kraft fortsättas, och anser utskottet det vara mest ändamålsenligt att verksamheten för fiskerinäringens befrämjande äfven framdeles skulle förmedlas genom de lokala yrkesföreningarna, ty erfarenheten har ådagalagt, att af staten omedelbart aflönade instruktörers arbete i allmänhet icke burit sådana frukter som liknande arbete, utfördt af yrkesföreningarnas tjänstemän. I sådana trakter, t. ex. i inlandet, hvarest fisket endast är en binäring vid sidan af jordbruket, bör åtminstone tillsvidare denna understödsverksamhet bedrifvas genom landtbrukssällskapens förmedling. Bland den egentliga fiskarbefolkningen vid kusten och i skärgården kunna däremot med säkerhet särskilda af fiskarena bildade yrkesföreningar i detta afseende verka mera effektivt. Sällskap af båda slagen

Fiskerinäringens befrämjande. 7 borde staten kännbart understöda, och föreslår utskottet, att för detta ändamål för år 1908 måtte beviljas ett anslag stort 100,000 ink. Men då vid inrättandet af större förvarings- och insaltningsanstalter jämte understöden erfordras större kapital, än den fattiga fiskarbefolkningen mäktar anskaffa, anser utskottet att staten för dessa ändamål borde ur sin lånefond bevilja amorteringslån åt af fiskarbefolkningen bildade andelslag, med iakttagande af, att lån utgifvas endast åt sådana andelslag, beträffande hvilka det finnes garantier för att lånen skola framgångsrikt användas till med dem afsedda ändamål. Utöfver dessa åtgärder, hvilka regeringen omedelbart kan vidtaga, föreslås i ett flertal af de nämnda petitionsförslagen, såsom redan antydts, att Landtdagen måtte petitionera därom, att regeringen skulle tillsätta en kommitté dels för att uppgöra förslag till reformer och ändringar inom fiskerilagstiftmngen, dels för att dryfta andra af lagstiftningen oberoende åtgärder för ^fiskerinäringens höjande. Missnöjet med lagstadgandena rörande fisket är, som äfven af petitionsförslagen synes, rätt allmänt öfverallt i landet. Och då de längst syftande åtgärderna för höjande af denna näring ovillkorligen erfordra omfattande föregående beredning, har utskottet velat föreslå, att Landtdagen hos regeringen måtte petitionera om nedsättande af en sådan kommitté, och har Utskottet tänkt sig följande program för kommitténs arbete: För det första borde kommittén fästa afseende vid de klagomål, som petitionsförslagen innehålla däröfver, att den obesuttna befolkningen blifvit utan fiskerätt, då nyttjorätten af fiskevattnet är beroende af jordbesittningen, och jordägarena i allt högre grad begynnt tillgodo-

8 1907. Petitionsbetänkande N:o 16. göra sig sin äganderätt och ur densamma härflytande fördelar i det de vägra dem, som icke äga jord, rätt att fiska. Så säges i petitionsförslaget n:r 16, att rätten till fiske borde göras allmän för alla medborgare med i lag tillåtna fångstredskap och på i lag tillåten tid. I petitionsförslaget n:r 31 föreslås åter, att den obesuttna fiskarbefolkningens behof af fiskerätt i den inre skärgården och sjöarna måtte tagas i betraktande vid uppgörandet af ny arrendelag, samt att fiskarbefolkningens rätt till fiske i hafvet och den yttre skärgården måtte tillgodoses sålunda, att delar af fiskevattnen skulle lösgöras från den enskilda j or db e sittningen och upplåtas ti]l fiskeallmännig, som fiskarbefolkningen i de särskilda kommunerna finge begagna antingen fritt eller emot till staten erlagdt arrende. Utan att närmare ingå på en granskning af de i petitionsmemorialen i denna sak gjorda förslagen, vill utskottet endast såsom sin åsikt uttala, att man för tillfredsställande af den obesuttna befolkningens behof af fiskevatten torde kunna anvisa olika utvägar, beroende på om fisket är befolkningens hufvudnäring, såsom fallet är företrädesvis vid kusten och i skärgården, eller endast en binäring såsom i inlandet. Speciellt med hänsyn till den egentliga fiskarbefolkningen borde kommittén pröfva, huruvida det icke vore skäl att till grund för kommitténs arbete skulle införskaffas noggranna statistiska uppgifter om, hvilket antal af de personer, som idka fiske såsom sitt egentliga näringsfång, är i) jordägare, 2) arrendatorer på annans mark eller 3) utan något slags jordbruk, och möjligen ännu uppgifter om andra yrkesfiskarenas förhållanden belysande omständigheter. Likaså borde kommittén, jämte en fullständig redogörelse för fiskevattnens utveckling till privategendom under tidernas lopp, framlägga utredning därom huru långt det i förordningarna påbjudna skiftet af fiskevattnen fortskridit, och hvilka orsakerna äro till att skifte icke på flere

Fiskerinäringens befrämjande. 9 orter verkställts. Viktig för denna frågas slutliga lösning är äfven utredning därom, i hvilken mån de ur fisket härflytande förmåner vid lägenhetsköp tagits i betraktande och. till hvilket pris dessa förmåner. Redan 1898 års fiskerikommitté påvisade att fisktillgången var stadd i aftagande såväl i hafvet som i inlandsvattnen och framhöll samtidigt denna företeelses nationalekonomiska betydelse för vårt vattenrika land. Såsom ett exempel på, i hvilken grad minskningen sker, må här enligt statistiska uppgifter nämnas några siffror rörande den årliga fångsten i medeltal af särskilda fiskslag under ett par tiotal år. År. Lax och taimen. Kg. Sik. Kg. Strömming. Kg- Mujkor och nors. Kg. 1884 1894 1894 1904 628,320 423,500 1,133,090 695,560 10,291,560 9,038,850 3,307,750 2,482,770 Statistiken ådagalägger sålunda i stort sedt det berättigade i fiskarenas klagomål öfver att tillgången i synnerhet på värdefullare fisklag år för år minskats. Såsom orsak till denna regelbundet aftagande tillgång på fisk har man i allmänhet framhållit användandet af fiskredskap, hvilka, jämte det de äro mycket gifvande, förstöra fiskynglet och tendera till att utrota hela fiskslag, äfvensom dessutom den omständigheten, att gällande fiskeristadga bestämmer för samma fiskslag öfverallt samma fridlysningstid, ehuru erfarenheten tydligen utvisar, att lektiderna äro betydligt olika i skilda delar af landet. Såsom en synbarligen viktig orsak till fiskens aftagande måste man äfven anse strändernas fortgående kalhuggning, hvarigenom fisken i synnerhet under lektiden beröfvas möjlighet att erhålla skydd och näring i' skuggan af skogbevuxna stränder.

10 1907. Petitionsbetänkande N:o 16. Vattenrättsutskottet vid 1900 års landtdag har jämväl beaktat denna omständighet, i det utskottet föreslagit att stränders kalhuggning skulle genom lagstadgandena förbjudas. Förslaget erhöll dock icke denna gång erforderlig ständerpluralitet, och har detta allt mera tilltagande missförhållande fått kvarstå. Förutom ofvan nämnda brist i lagstadgandena, hvilka hämma fiskerinäringen, har af ven i allmänhet försports klagomål däröfver, att stockflottningen medför stor skada för fisket, hvarjämte yrkande framställts, att ersättning för sådan skada skulle genom lagbestämning regleras därhän, att flottning af obarkad stock skulle omöjliggöras. För ernående af detta ändamål innehåller gällande vattenrättslag visserligen stadganden (II kap. 2 2 mom., 5, 6, 19 m. fl.) Men stora trävarubolag hafva vattenrättsägare till skada kunnat kringgå dessa stadganden. Liknande klagomål hafva äfven försports från bebyggarena af strandområden vid inlandets älfvar, i det man gjort gällande att utsläppandet i vattendragen af giftigt af f all m. m. från fabriker inverkar menligt på fisktillgången. För aflägsnande af ofvan nämnda missförhållanden skulle det åligga kommittén att föreslå sådana ändringar i gällande fiskeristadga, att begagnandet af fiskyngel och i allmänhet särskilda fiskslag förödande bragder blefve underkastadt särskild kontroll och vissa villkor. I detta sammanhang kunde kommittén jämväl taga under ompröfning, i hvilken omfattning tillstånd kunde medgiivas till den uti petitionsförslaget N:o 72 föreslagna undantagsåtgärd att begagna vissa uti nuvarande fiskeristadga förbjudna, i petitionsförslaget omnämnda bragder under islossningen och vårfloden i Österbottens älfvar och inre vattendrag, utan att skada härigenom skulle tillfogas fiskfångsten i dessa vatten. Fiskeristadgans föreskrifter angående fridlysningstid borde äfven underka-

Fiskerinäringens befrämjande. 11 stås granskning och. afpassas efter resp. fiskslags olika lektider i skilda delar af landet. I och för aflägsnande af de olägenheter, som genom strändernas kalhuggning och genom flottning förorsakas, borde kommittén taga under ompröfning, huruvida icke 13 i gällande skogslag kunde förändras i sådan riktning, att stränderna vid fiskevatten kunde skyddas för kalhuggning, och huruvida icke VII kap. 3 i gällande vattenrättsförordning borde sålunda ändras, att förutom däri nämnda böter för flottning af obarkad stock jämväl borde utsättas vite per stam. I detta sammanhang torde kommittén prof v a, i hvilkenmån fabrikers ofvan nämnda skadliga inverkan på fiskerinäringen kunde på lämpligt sätt förhindras. Dä en stor del af de reformer och förbättringar, hvilka gällande lagstadganden på fiskerinäringens område afse, hafva förblifvit reformer endast på pappret, borde kommittén taga under ompröfning, på hvilket sätt fiskeriförvaltningen i vårt land borde organiseras för att de i utsikt ställda reformerna kunde förverkligas. Utskottet har icke kunnat underlåta att fästa sin uppmärksamhet vid den omständigheten, att de myndigheter i landet, å hvars omvårdnad fiskeriärendena i första hand ankomma, nu i någon mån sakna tillfälle till samverkan med själfva den fiske-idkande befolkningen. Enligt utskottets förmenande borde kommittén fördenskull pröfva, huruvida och på hvilket sätt regelbundna diskussionsmöten, till hvilka idkare af fiskernäringen från olika delar af landet skulle inkallas, kunde anordnas de nuvarande fiskerimyndigheterna 'till bistånd. Emedan fredningsoairådena äro af stor betydelse för fiskbeståndet, borde kommittén främst fästa sin uppmärksamhet på den omständigheten, att dessa områden öfverallt blefve lagenligt ordnade och tydligt utmärkta. För detta ändamål borde kommittén anskaffa fullständig utredning öfver orsaken därtill, att afskiljan- JSkonomiutskottets betänkande N:o 3.

12 1907. Petitionsbetänkande N:o 16. det af fredningsområden icke inom föreskrifven tid verkställts och att af skiljandet icke slutförts öfverallt, hvarest därtill hörande uppmätning af vattenområdet ägt rum. På grund af denna utredning borde kommittén taga till ompröfning frågan, huruvida och i hvilken mån statsbidrag kunde utgifvas vid inrättandet af fredningsområden och huru efterlefnaden af lagstadgandena rörande fredningsområden m. m. effektivt kunde öfvervakas. Det uti petitionsmemorialet N:o 20 framställda förslag om inrättandet af en särskild försäkringsanstalt för försäkring af fiskbragder och farkoster, som användas för fiskeriändamål, är enligt utskottets mening synnerligen beaktansvärdt. En dylik åtgärd vore säkerligen ägnad att betrygga fiskarenas ekonomiska ställning, hvilken för närvarande genom en enda storm kan blifva helt och hållet rubbad. Planer att inrätta sådana anstalter h af va redan länge varit å b ane. Men emedan tankens praktiska förverkligande medför stora svårigheter och grundandet af en dylik försäkringsanstalt erfordrar en preliminär pröfning af alla på frågan om anstaltens organisation och verksamhet inverkande omständigheter, så vore det enligt utskottets tanke icke skäl att skrida till åtgärd i omförmäldt syfte, innan den föreslagna kommittén har häröfver aflämnat sitt utlåtande. Såsom ett ännu verksammare medel till underlättande af fiskarens kamp mot storm och oväder borde därjämte tagas i betraktande möjligheten att anordna ett sådant meteorologiskt signalsystem, som det, hvilket kommit till användning i Danmark. Det skulle alltså åligga kommittén att pröfva, huruvida anledning förekomme att inrätta en anstalt för försäkring af fångst och farkoster, äfvensom att införa ett signalsystem för tillkännagifvande af väderleksförändringar och isförhållanden. Ehuru fiskarbefolkningens yrkesskicklighet torde kunna betydligt höjas genom de instruktörer, hvilka af

Fiskerinäringens befrämjande. 13 ofvannämnda föreningar med statens subvention skulle anställas, har dock icke ännu härmed tillgjorts allt, som kunde göras för utvecklande af fiskarenas fackkunskap. Äiven på detta område borde, lika som fallet är på jordbrukets och andra yrkesgrenars gebit, åstadkommas särskilda fackskolor, uti hvilka vår fiskarbefolkning vore i tillfälle att inhämta för yrket behöfliga insikter. Dylika skolor existera t. ex. i Sverige och Danmark. Till anläggning af sådana fiskarskolor och till läroplan för desamma borde kommittén äfven uppgöra förslag. Under disskussionen inom utskottet rörande åtgärder till fiskerinäringens höjande framställdes äfven af fackmän å området behofvet af en väl ordnad fiskexport. Speciellt borde härvid beaktas exporten till Ryssland och denna ställas under uppsikt af särskild handelsombudsman. Utskottet har beslutit föreslå, att äfven denna fråga skulle Öfverlämnas till den blifvande kommitténs handläggning. Slutligen borde kommittén fästa afseende vid de isynnerhet i landets nordligare delar framkomna och i petitionsförslaget n:o 195 omförmälda önskningsmål, att ortsbefolkningen skulle medgifvas friare fiskerätt än härintills uti kronojord underlydande fiskevatten. Beaktande det ekonomiskt tryckta läget uti dessa trakter, anser utskottet att befolkningen därstädes borde, jämväl beträffande fiskerinäringen, medgifvas så stora förmåner som det för bevarande isynnerhet af värdefullare fiskslag är möjligt, och föreslår utskottet med hänsikt därtill, att den afsedda kommittén skulle pröfva, huruvida och i hvilken mån detta önskningsmål kunde tillgodoses och om det måhända vpre skäl att utsträcka enahanda rättighet äfven till andra delar af landet.

14 1907. Petitionsbetänkande N:o 16. På grund af hvad ofvan framhållits får utskottet vördsamt föreslå, att Landtdagen ville till Hans Kejserliga Majestät ingå med underdånig anhållan: att regeringen måtte taga under ompröfning, huruvida ej under vårvintern något lämpligt staten tillhörigt fartyg kunde ställas titt förfogande för transport af fångstmän till platser, där gråsälen framföder sina ungar, ifatt hugade båtlag i tillräcklig mängd anmäla sig; att i premie måtte utbetalas o mk för hvarje dödad sal och att för detta ändamål skulle upptagas å budgeten for år 1908 ett förslagsanslag af 30,000 mk: att särskilda a f fiskeidkare grundade fiskeris amm anslutning ar och sådana landtbrukssällskap, som upptagit fiskerinäringens befrämjande på sitt program, måtte ur statsmedel beviljas tillräckliga understöd för befordrande af den verksamhet till fiskerinäringens forko frän, som dessa föreningar utöfva, samt att for detta ändamål måtte i budgeten for 1908 upptagas ett anslag af 100,000 mk; att ur statsverkets lånefond måtte, för inrättande af fiskkonserverings- och insaltningsanstalter beviljas amorteringslån mot låg ränta åt sådana bland fiskarbefolkningen grundade andelslag, hvilka erbjuda garanti för, att de erhållna lånen användas på ett nyttigt och ändamålsenligt sätt; samt att regeringen snarligen ville tillsätta en kommitté, i hvilken skulle inkallas representanter för den besuttna och obesuttna fiskarbefolkningen såväl från kusttrakterna som från inlandet, med uppdrag att utar-

Fiskerinäringens befrämjande. 15 beta förslag till ändring i fiskerilagstiftningen samt att föreslå åtgärder till fiskerinäringens höjande i den riktning, som uti betänkandet antydts, äfvensom att regeringen på grundvalen af den härigenom vunna utredningen snarast möjligt ville skrida till behöriga åtgärder. Uti behandlingen af detta ärende hafva deltagit ordföranden Perttilä, medlemmarna Aalto, Aromaa, Heikkilä (delvis), Hokkanen, Huoponen, Kares, Knuutila (delvis), Mantere (delvis), Reima, Runtti (delvis), Sillanpää, Soininen, Sundblom och Wiljäkäinen samt suppleanterna Ala-Kulju (delvis), Hedberg, Heiskanen, Kivioja och Naaralainen. Helsingfors, den 19 oktober 1907.