Ett bondbröllop i Kimito för 80 år sedan.!'i edanstående skildring är dikterad av folkskolläraren N. O..Jansson en sommardag 1904. Bröllopen för en 70 a 80 år tillbaka firades på Kimitolandet med stor högtidlighet och varade ofta 4--5 dagar. De utgjorde så att säga vändpunkten i mångens liv, och liksom i det forna Grekland efter de olympiska spelen räknade man ofta efter dem sin tid, så att det sades, att en tilldragelse timade så eller så många år före eller efter Päls eller Pers bröllop. Till ett sådant bröllop fordrades stora tillrustningar från både värdfolkets och gästernas sida, varför också inbjudningarna muntligen på kyrkbacken kringsändes i god tid. Så borde va1:je kvinnlig gäst vara försedd med så stort antal klädningar som antalet av de dagar bröllopet skulle räcka. Bröllopet kunde anses såsom den tidens utställning av hemslöjd, ty alla dessa dräkter voro hemgjorda från början till slut och prisdomarena voro legio vid bröllopet, där både arbetets godhet och slöjdames flit nogsamt skärskådades. Och vem ville här vara den sämsta? Så skulle varje kvinnlig gäst till bröllopet medbringa en förning av munförråd såsom bidrag till bröllopskosten. Förningen,» billas-kakw1», kunde bestå av mjölk, smör, hemgjorda ostar, vetebröd o. d., och gällde det för kocken att hålla reda på de dukar, i vilka förningen hämtades, för att vid bröllopets slut gälda gåva med gåva av vetebullar, skålkakor, våfflor och annat. - 39-
ben tiden funnos i socknen få och dåliga vagar, vat för man också från de flesta byar kunde till kyrkan framkomma endast ridande längs smala spångar och ridvägar över berg och branter. Brudvigseln förrättades i kyrkan efter slutad gudstjänst, och hela bröllopsskaran satt till häst, då färden om söndagsmorgonen anträddes från hrudehuset, där bröllopet alltid firades. I spetsen för tåget red en förridare, som ledde fiolspelmännens hästar. Därefter följde på sina hästar brud och brudgum, brudpigor och bruddrängar, brudsätan, talmannen, svärföräldrarna och så hela följet. När skaran lämnade bröllopsgården, spelade fiolisterna sina grannaste brudmarscher, vilka upprepades varje gång skaran red genom någon by. Vid kyrkan stannade fiolspelmännen utanför kyrktrappan och spelade där sin brudmarsch, tills bröllopsskaran hunnit intaga sina platser framme i koret. Vigseln förrättades på övligt sätt - med mässa och brudpsalm - under pällen, en grann sjal, som av brudpigorna hölls över brudparets huvuden. Utanför kyrkan mottogs skaran åter av spelmännens marsch, och så fortsattes vägen fram i samma ordning som tåget till kyrkan på morgonen. Vid bröllopsgården hälsades brudföljet med salut ur nickhakar och själbössor eller vad andra skjutvapen som kunde anskaflas. Och spelmännen spelte och värdarne kringbjödo brännvin och brännvinsbröd. Det för kvinnorna avsedda brännvinet var tillsatt med sirap. Inne i stugan var bröllopsbordet dukat i hästskoform av långa bord. Endast för brudparet, prästen och de förnämsta gästerna funnos porslinstallrikar, alla övriga hade boktallrikar, två på varandra. Träskedar hörde även till servisen, men med kniv- fällkniv - fick var och en själv vara försedd. Här serverades skinka, bringa, köttsoppa, gröt m. m. Soppan åts ur stora stenfat, som voro utplanterade här och där på bordet, där en var med sin sked fiskade efter kött- -40-
styckena, plockade sonder dem med fingrarna på fratallriken och förtärde dem utan tillhjälp av vare sig kniv eller gaffel. På enahanda sätt åts gröten ur gemensamma fat med sovelkoppar här och där mellan faten. Gröten»kyrktogs» och sköljdes sen i den gemensamma sovelkoppen. Rätterna spelades in av spelmannen, synnerligast brudgröten, som hade sin egen marsch och inbars av värdarne. Dessa voro nu utstyrda med masker för ansiktet, avigvända pälsar och stora mjöliga»påsavantar» på händerna, och på ryggen hade de fastbundna slev, visp och en koskälla, som förde ett hiskligt oljud, då värdarne under lustiga språng inbura grötfaten. Under det de mest nyfikna och skrattlystna gästerna begapade upptåget, frånsnattade dem medgäster och uppassare träskedarna, så att dessa ej voro till finnandes, då gröten skulle avätas. De omtänksamma gästerna hade redan tidigare stoppat sina skedar i fickorna för att ej bli utsatta för obehag och åtlöje. De, som mist sina skedar, urgröpte en brödskiva eller försåga sig med en stump pärla från»pärthjällen» 1 ) för att användas som sked. Med våfflor samt under psalmsång slutade i regeln måltiden. Sedan borden avdukats och utburits, vidtog dansen. Först dansades de fem obligatoriska menuetterna, som hade sina särskilda namn: brudens, brudgummens, brudsätans, brudpigornas och bruddrängarnas menuett. I dessa menuetter måste prästen deltaga, om äktenskapet skulle bli ansett som fullgjort. Anmärkas bör, att den tidens präster voro folklekames och folkdansernas befordrare och vänner. Så anordnade prosten Gabriel Hirn 2) nästan söndagligen gillestuga å Kimito prästgård för bygdens förnämare ungdomar, då gubben själv spelade fiol och hans dok- 1 ) ställning ovanför dörren, där pärtorna förvarades. 2 ) Gabriel Hirn, som på 1820-talet kom till Kimito såsom efterträdare till Daniel Hirn, nämnes på 1790-talet såsom en av medlemmarna av musikaliska sällskapet i Åbo. - 41 -
torinna, född von Hellens, stampade av hjärtans lust takten till ungdomens muntra lekar. Efter dessa honnörsdanser följde den allmänna dansen, i vilken alla gästerna och även»brudsiarene» fingo deltaga, så långt utrymmet medgav. De vanligaste danserna voro polska och»minueth. Valsen och»sjulsen» tillkomma först senare.»vackra svägerskan» torde ha dansats ganska tidigt. Alla de övriga danserna äro från nyare tid. - Bruden visade sig för utanför varande»siare» under brudmarschens toner, medan tärnorna lyste med talgljus. Sist dansades kronan av bruden under en munter ringpolska. - Under nattens lopp bjöds på ost, bröd, smör och bröd jämte brännvin - kaffet var så gott som okänt - och på morgonen åts en liten frukost. Efter en kort vila på syskonbritsen, under mycket nojs och glam, begynte andra bröllopsdagen. Nu var bruden klädd i ungmorsdräkten med myssa och stycke», och ungfar jämte brud- oeh brudgumsdrängarne med höga hattar på huvudet. Ungmorsskålen spelades in, då bruden åtföljd av brudgummen, brudpigor och bruddrängar bjöd omkring brännvin och brännvinsbröd, varunder brudpigorna lyste med talgljus. Efter ungmorsskålen kringbjöds ungfarsskålen av brudgummen under allehanda upptåg av brudgumsdrängarne. Så dansades ungmors-menuetten. Därefter fortsattes med ätande, drickande och dansande så länge bröllopet varade. Vid gästernas avfärd spelades åter.marschen. 42 -
Bröllopsmelodier från Kimito 1) upptecknade av Otto Andersson. Marseh. ')f Marschen är upptecknad efter Karl Karlsson (närmare 80 år) i Pargas Simonby, men spelades nästan not för not på samma sätt av spelmännen i Kimito. De öfriga melodierna äro upptecknade efter Gustaf Bohm. - 43 -
---=..:.."~.rudgröten in". - 44 -