Besök: S:t Eriksgatan 44, 4tr Post: Box 49 084, 100 28 Stockholm Tel: 08-677 70 10 Org.nr: 80 20 02-36 05 E-post: info@neuroforbundet.se Webb: neuroforbundet.se Vår referens: Karin Månsson Stockholm 2015-05-27 Till Socialdepartementet 103 33 Stockholm s.registrator@regeringskansliet.se s.fst@regeringskansliet.se annika.streiler@regeringskansliet.se diarienummer S2014/4293/FST Synpunkter på Ett reformerat bilstöd, Ds 2015:9 Neuroförbundet har inbjudits att lämna synpunkter på rubricerat förslag. Neuroförbundet är en rikstäckande organisation av och för personer med neurologiska diagnoser. Dessa sjukdomar och skador leder i många fall till nedsatt rörelseförmåga men kan också medföra kognitiva svårigheter, inkontinens, smärta m m. Tillsammans kan detta leda till behov av bilstöd, parkeringstillstånd, färdtjänst, förflyttningshjälpmedel, personlig assistans m m. Många gånger påverkas även närståendes situation. Neuroförbundet verkar för att personer med neurologiska diagnoser och deras närstående skall få sina behov och rättigheter tillgodosedda och därigenom förbättrad livskvalitet. Neuroförbundet stödjer sitt arbete på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tillsammans med vetskap om medlemmarnas erfarenheter och livssituation m m. FN-konventionens principer om full delaktighet, jämlikhet, ickediskriminering m m har bärighet på frågan om bilstöd. Konventionens artiklar 9 Tillgänglighet, och 20 Personlig rörlighet, utgör centrala infallsvinklar på oberoende och förflyttning. Inledande synpunkter Neuroförbundet hade persontransporter som tema under 2013 och genomförde bl a en uppmärksammad medlemsenkät om färdtjänst. I arbetet med persontransporter underströks behovet av en fungerande helhet och att olika insatser måste samverka och komplettera varandra. Mot denna bakgrund menar vi att insatser som påverkar individens möjligheter att förflytta sig längre sträckor och att resa borde hanteras i ett sammanhang. Bilstöd är en av många insatser som kommunalt mobilitetsstöd, parkeringstillstånd, färdtjänst, riksfärdtjänst, hjälpmedel för utomhusförflyttning, utbyggnad av tillgänglig kollektivtrafik samt tillgång till ändamålsenliga hjälpmedel, ledsagning och personlig assistans. Neuroförbundet menar att det krävs ett helhetsgrepp om transportsituationen för personer med funktionsnedsättning. Ett reformerat bilstöd är en rapport inom ett bredare uppdrag som omfattar bilstöd, handikappersättning och vårdbidrag som alla är förmåner enligt socialförsäkringsbalken. Vi 1
menar att synsättet att bilstöd är en förmån, att budgetramar styr tilldelningen av en behovsprövad insats, att en effekt av utredningens förslag är en omfördelning av resurser inom bilstödet för de med låga inkomster. m m inte är i överensstämmelse med det ansvar Sverige påtagit sig genom att ansluta sig till FN-konventionen. Notera att anslaget för bilstöd 2015 beräknas vara förbrukat i oktober! Neuroförbundet menar att bilstöd måste beviljas dem som är i behov av det utan hindrande budgetramar o dyl för att jämlika villkor med personer utan funktionsnedsättning ska åstadkommas. Bilen är ett förflyttningshjälpmedel som används olika av olika personer beroende på förutsättningar och behov. Möjligheterna att använda kollektivtrafik, cykla eller promenerar påverkar liksom förvärvsarbete eller annan daglig sysselsättning. Avstånd till släkt och vänner liksom fritidsintressen av olika slag är andra faktorer som påverkar förflyttnings- eller resebehovet. De svenska kriterierna för att beviljas bilstöd baseras på relation till arbete och rehabilitering samt ålder. I Norge är att förhindra eller bryta isolering ett kriterium. Neuroförbundet menar att, att upprätthålla sociala kontakter och förhindra isolering bör vara kriterier för att beviljas bilstöd. Neuroförbundet motsätter sig bilstödets åldersgränser som i praktiken utgör åldersdiskriminering. Mobilitetscenter Mobilitetscenter startade som ett arvsfondsprojekt 2002. Bakom projektet stod Neuroförbundet tillsammans med övriga rörelsehinderorganisationer. Målsättningen var att bygga upp konsumentupplysning avseende bilanpassning. Verksamheten skulle vara oberoende och ge den enskilde en sammanhållen, professionell rådgivning om bilval och utprovning av anpassning, utredning om körlämplighet mm som komplement till de uppgifter dåvarande Vägverket hade. Mobilitetscenters arbetsterapeuter hade särskild kompetens inom såväl trafikmedicin och funktionsnedsättning som bilanpassning. 2005 var verksamheten etablerad och projekttiden avslutades. Arvsfonden hade villkorat projektet med att fortlevnaden efter projekttiden skulle säkerställas. Det övervägdes att Mobilitetscenter skulle tas över av dåvarande Vägverket. Då var det emellertid inte förenligt med deras myndighetsuppdrag. Istället bildade förbunden en ekonomisk förening som är den driftsform som fortfarande tillämpas. Idag är Västra Götalandsregionen, avseende bl a körlämplighetsbedömningar, och Försäkringskassan, bl a avseende anpassningsbehov, Mobilitetscenters största kunder. Bilstödsutredningen Mobil med bil (SOU 2005:26) menade att särskilda kompetenscentra med samlad kompetens kring bilstödshantering borde övervägas. Mobilitetscenter lyftes fram som ett gott exempel och sådana centra skulle eventuellt kunna upprättas på ett antal platser i landet. I Ett reformerat bilstöd konstateras att det idag ges ett visst stöd till den försäkrade i valet av bil men stödet är inte författningsreglerat och ingen myndighet är ansvarig. Detta kan jämföras med att det saknas uttalat myndighetsansvar även för färdtjänst. (Färdtjänst 1.1, Neuroförbundet 2014) Mobilitetscenter bedöms ha motsvarande kompetens som Trafikverket. Mobilitetscenter har dessutom ergonomisk kompetens och testutrustning. Utredningen föreslår (9.2) att en 2
myndighet ska lämna underlag till Försäkringskassan för bedömning av anpassningsbehovet. Detta är en av de tjänster Mobilitetscenter idag tillhandahåller efter upphandling. Utredningen föreslår också (9.7) att en transportmyndighet ska få i uppgift att tillhandahålla stöd för tillämpning av regelverket, utföra funktionskontroller m m. I uppgifterna skall ingå att ge stöd både till enskilda och Försäkringskassan. Enligt utredningens konsekvensbeskrivning kommer berörd transportmyndighets verksamhet på området att utökas och utgifterna öka med 3 miljoner kronor. I bilstödsförordningen (2010:1745) 4 anges att vid bedömning av behovet av anpassning ska Trafikverket eller annan med motsvarande kompetens höras om det inte är uppenbart obehövligt. För detta ersätts Trafikverket av Försäkringskassan eftersom det inte ingår i myndighetsutövningen. Trafikverket kommer om förslaget genomförs, att behöva öka sin kompetens. Utredaren har inte samrått med Mobilitetscenter. Inte heller har utredningsförslagens konsekvenser för Mobilitetscenter belysts. Neuroförbundet menar att det måste finnas ett samlat myndighetsansvar för förflyttning och transporter för personer med funktionsnedsättning. Den myndighet som ansvarar för stöd riktat till den försäkrade måste emellertid inte själv utföra arbetet. Neuroförbundet hävdar bestämt att den sammanhålla, opartiska hanteringen av bil- och körkortsfrågor utifrån brukarens perspektiv, som Mobilitescenter tillhandahåller måste säkerställas och spridas över landet Bilstödets omfattning och privatekonomiska förutsättningar Utredningen har bl a i uppdrag att föreslå åtgärder som innebär incitament för sökande att från början välja en bil som har de anpassningsåtgärder som är aktuella som standardsortiment eller som har bra förutsättningar för anpassning. Kostnaderna ska rymmas inom nuvarande ramar för bilstöd. I förhållande till nuvarande bilstöd föreslås grundbidraget halveras till högst 30 000 kronor och anskaffningsbidraget kvarstår på 40 000 kronor. Den övre inkomstgränsen höjas till 220 000 kronor. Anpassningsbidrag ska fortsatt täcka de faktiska kostnaderna. Utgifterna föreslås emellertid specificeras mera än idag och om Försäkringskassan begär det ska minst två kostnadsförslag lämnas. Ett nytt bidrag, tilläggsbidrag, föreslås som komplement till grund- och anpassningsbidrag för att stimulera inköp av lämplig bil. Lämplig bil föreslås bl a innebära att den är högst fyra år gammal och inte har gått mer än 6 000 mil. Utredningen förslår också att funktionskontroll normalt ska göras efter utförd anpassning. Likaså föreslås att kostnader för körträning före eller efter utförd anpassning ska bekostas inom bilstödet. Samtliga delar av bilstödet ska beslutas i ett sammanhang. Generellt är en bil som är dyr i inköp också dyr i drift och den bilstödskonstruktion som gäller ger ingen kostnadstäckning för driften. Det är också välkänt att personer med funktionsnedsättning ofta har låg inkomst till följd av sjukdom och hög arbetslöshet samt fördyrade levnadsomkostnader p g a de behov funktionsnedsättning och sjukdom kan medföra. Det är svårt att bedöma de privatekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag. Flera ekonomiska kalkyler avseende olika bilmodeller, anpassningsbehov, inkomster och körsträckor m m skulle behövts. Neuroförbundet anser att det är svårt att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslaget och att det sannolikt kommer att uppstå många tolkningssvårigheter. Eftersom bilmarknaden förändras snabbt är det också viktigt att rättspraxis hålls aktuell i förhållande till den tekniska utvecklingen. 3
Neuroförbundet menar att det är bra att funktionskontroll regleras och körträning omfattas av bilstödet. Neuroförbundet vänder sig mot att bidragsbelopp, inkomstgränser, bilens ålder och körsträcka m fl detaljerade, tidsbundna uppgifter skriv in i lagen. Förslagsvis kan de relateras till konsumentprisindex, basbelopp e dyl istället så att stödets värde blir intakt över tiden. Neuroförbundet menar att det är rimligt att bilstödets olika komponenter beslutas i ett sammanhang och att inköp och åtgärder som ska täckas av bilstödet inte får vidtas före beslut. Vid inköp av bil ser vi emellertid ett problem med att invänta beslut. En mindre än fyra år gammal bil som gått mindre än 6000 mil, kanske med avancerad fabriksmonterad extrautrustning kan vara attraktiv och köparen behöva kunna agera snabbt. Hjälpmedel och andra insatser I utredningen föreslås att Försäkringskassan ska samråda med hälso- och sjukvårdshuvudmannen angående behovet av förflyttningshjälpmedel som rullstol och liknande, eftersom det kan ha betydelse för både bilval och anpassningsåtgärder. Förslaget bedöms inte ha någon betydelse för det kommunala självstyret och hälso- och sjukvården bedöms öka sina kunskaper om förflyttningshjälpmedel. Neuroförbundet konstaterar att bilstöd är en rättighet vilket inte hjälpmedel är. Detta kan leda till otydligheter och tolkningssvårigheter. Vi menar också att andra hjälpmedel än förflyttningshjälpmedel, t ex skrymmande förbrukningsartiklar, samt insatser som personlig assistans kan ha betydelse för val av bil och anpassning. Neuroförbundet menar att det är nödvändigt att kunna ta med sig de hjälpmedel m m som man behöver både under transporten och vid resans mål. Neuroförbundet menar att det är hjälpmedelsbehovet, oberoende av hur hjälpmedlen tillhandahålls, som ska beaktas vid beslut om bilstöd. Behovet kan t ex intygas av arbetsterapeut. Det är välkänt att såväl vård- och behandlingsinsatser samt hjälpmedelstilldelning är postnummerfrågor d v s ojämnt fördelade över landet. Att samordna bilstöd och hjälpmedelsbehov förefaller självklart men riskerar att leda till att även rättigheten bilstöd får ett inslag av postnummerfråga. I Boverkets utredning om Bostadsanpassning föreslås det omvända förhållandet, att bostadsanpassning inte ska ges till funktioner som kan tillgodoses med hjälp av hjälpmedel. I båda fallen riskerar tillgodoseendet av lagliga rättigheter bli avhängliga av insatser som inte är rättigheter. Neuroförbundet menar att ett helhetsgrepp måste tas kring hjälpmedelsförsörjningen och dess betydelse för olika insatser liksom för livsföring och livskvalitet som sådan. Uppföljning m m Utredningens konsekvensanalys anger att förslaget inte innebär några särskilda konsekvenser avseende jämlikhet. Något färre kvinnor än män har emellertid bilstöd. Neuroförbundet menar att bilstödets genusperspektiv borde studeras noggrannare vad gäller de olika bidragsgrupperna, om bilstödet avser familjebil eller andra bil o dyl. 4
I utredningen föreslås att en utvärdering ett par år efter de förslagna ändringarnas ikraftträdandet görs. Utredaren uppger också att det finns ett behov av att framgent göra en översyn av bilstödets syfte och målgrupp. Neuroförbundet instämmer i att såväl utvärdering av förändringarna som översyn av bilstödets syfte och målgrupp behövs och förutsätter att de aspekter vi påtalar beaktas i det fortsatta förändringsarbetet. Bilens ålder och trafiksäkerhet, anpassningarnas ändamålsenlighet mm är också aspekter som vi menar att man i det fortsatta bilstödsarbetet måste penetrera. Sammanfattningsvis menar Neuroförbundet att persontransporter för personer med nedsatt funktionsförmåga måste hanteras i ett helhetsperspektiv och med jämställdheten med personer utan funktionsnedsättning som målsättning. Mobilitetscenter har ett brukarperspektiv, kunskapsmässiga resurser och utrustning samt är oberoende. Därför är Mobilitetscenter en ovärderlig aktör inom bilstödet vars förutsättningar att fortsätta att verka och utvecklas måste säkerställas. Med vänlig hälsning Neuroförbundet Lise Lidbäck förbundesordförande 5