Hänsynsplan Ljusdals distrikt Avsatt skog vid Björntjärn. Bestånd 685152-7164. Datum: 2008-01-02 Sammanställd av: Peter Hellström 1
Innehållsförteckning Fliknummer Sidnummer 1 INLEDNING 4 1.1 BAKGRUND 4 1.2 SYFTE 5 1.3 AVGRÄNSNING AV HÄNSYNSPLANEN 5 2 ALLMÄN BESKRIVNING 6 2.1 NATURGEOGRAFISKA FÖRUTSÄTTNINGAR 6 2.1.1 BESKRIVNING AV GEOGRAFI 6 2.1.2 BERGGRUND OCH JORDARTER 6 2.1.3 KLIMAT 6 2.1.4 MARKFUKTIGHET OCH VEGETATION 7 2.1.5 FAUNA 7 2.1.6 BESKRIVNING AV VATTENMILJÖER 7 2.2 SKOGSHISTORIA 8 2.3 DAGENS SKOGSTILLSTÅND 9 2.3.1 ÅLDERSKLASSFÖRDELNING 9 2.3.2 TRÄDSLAGSBLANDNING 10 2.3.3 LÖVBESTÅND 11 2.3.4 TALL- OCH GRANBESTÅND 12 3 KARTLÄGGNING AV NATUR- OCH KULTURVÄRDEN 13 3.1 INVENTERINGS- OCH PLANERINGSARBETE 13 3.1.1 NYCKELBIOTOPSINVENTERINGEN 13 3.1.2 ÖVRIGT BESLUTSUNDERLAG 13 3.2 RESULTAT 14 3.2.1 AVSATTA AREALER 14 3.2.2 KULTURMILJÖER 16 3.2.3 VATTENMILJÖER 16 3.2.4 AVSATTA AREALER SOM INTE MEDRÄKNAS I REGIONENS MILJÖMÅL 16 4 BRISTANALYS 17 4.1 ASIO-KLASSNING 17 4.2 REFERENSLANDSKAPET 18 4.3 JÄMFÖRELSE MELLAN REFERENSLANDSKAPET OCH DAGENS LANDSKAP 19 4.4 PRIORITERING AV OBJEKT 20 5 RIKTLINJER OCH MÅL 21 5.1 AVSATTA AREALER 21 5.1.1 MÅL 21 5.1.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG 21 2
5.2 LÖVSKOGAR 21 5.2.1 MÅL 21 5.2.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG 21 5.3 ÄLDRE SKOG 22 5.3.1 MÅL 22 5.3.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG 22 5.4 BRAND 22 5.4.1 MÅL 22 5.4.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG 22 6 AVVERKNINGSBERÄKNING DISTRIKT LJUSDAL 23 6.1 BAKGRUND 23 6.2 MODELL 23 6.2.1 ALLMÄNT 23 6.2.2 UNDANTAGNA AREALER 24 6.3 AVVERKNINGSFÖRSLAG FÖR DISTRIKT LJUSDAL 25 6.3.1 AVVERKNINGSVOLYMER OCH -AREALER 25 6.3.2 AREALER ÖVER LSÅ INKLUSIVE NATUROMRÅDEN 27 6.3.3 TILLVÄXT OCH FÖRRÅDSUTVECKLING 27 7 REFERENSER 30 8 KARTBILAGA 31 8.1 DISTRIKTSKARTA 31 8.2 REGIONKARTA 31 8.3 KARTA ÖVER AVSATTA AREALER 31 8.4 AVSATTA AREALER, FÖRDELNING PÅ BIOTOPGRUPPER 31 8.5 TRÄDSLAGSFÖRDELNING 31 8.6 MARKFUKTIGHETSKLASSER 31 8.7 VEGETATIONSTYPER 31 8.8 JORDARTER 31 9 RAPPORTBILAGA 40 9.1 SVEGB02 SKOGSTILLSTÅND PER ÅLDERSKLASS, INKL NATUROMRÅDEN 40 9.2 SVEGB04 NATUROMRÅDEN 40 9.3 SVEGB50 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, AVSATTA AREALER 40 9.4 SVEGB51 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BIOTOPSGRUPPER 40 9.5 SVEGB52 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BRÄNNINGAR 40 9.6 SVEGB53 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, LÖVSKOGAR 40 9.7 SVEGB54 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÅLDERSKLASSFÖRDELNING 40 9.8 SVEGB55 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÖVRIGA NULÄGESUPPGIFTER 40 9.9 SVEGB56 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, REFERENSLANDSKAP 40 10 ÖVRIGA BILAGOR 41 10.1 BESKRIVNING AV ASIO-MODELLEN OCH BRISTANALYSEN 41 3
1 INLEDNING 1.1 BAKGRUND Naturligt förekommande växter och djur skall ges möjlighet att långsiktigt kunna fortleva i skogslandskapet. För att detta skall uppnås krävs att det kontinuerligt och på lång sikt finns olika biotoper i skogslandskapet. Vissa biotoper, som lövdominerade skogar som uppkommit efter skogsbränder, kan inte konserveras utan måste nyskapas. Många arter, t ex tjäder, kräver tillgång till flera olika typer av biotoper. Hänsynsplanen omfattar dels en kartläggning av befintliga natur- och kulturvärden och dels en bedömning av vilka miljöer som helt eller delvis saknas i dagens skogslandskap. Utifrån resultaten utformas långsiktiga mål för att naturvärdena bibehålls eller ökar genom att bristmiljöer återskapas. Natur- och kulturhänsyn kan uppdelas i tre olika skalor: detalj-, bestånds- och landskap. Naturvård på detalj- och beståndsnivån regleras genom bl.a. lagkrav (Skogsvårdslagen) och genom skogscertifieringen. Skogsbruket på Holmens skogar är sedan december 1998 certifierat enligt den svenska FSC-standarden (Forest Stewardship Council). På detalj eller beståndsnivå kan man gynna arter som är beroende av vissa miljöer eller substrat genom att exempelvis spara träd på impediment, lämna naturvärdesträd, tillskapa död ved eller genom att gynna framtida naturvärdesträd vid röjning eller gallring. Detta finns närmare beskrivet i Holmen Skog Riktlinjer för Uthålligt Skogsbruk. Naturvårdsplanering på landskapsnivå syftar till att ha en god fördelning i tid och rum av till exempel nyckelbiotoper, äldre skog, lövdominerad skog och bränd skogsmark. Denna hänsynsplan beskriver Holmen Skogs naturvårdsarbete på landskapsnivå. Ett av åtagandena i svenska FSC-standarden är att certifierade markägare frivilligt undantar 5 % av den produktiva skogsmarken för att bevara eller främja den biologiska mångfalden. Ett av Holmen Skogs prioriterade miljömål är att minst 5 % av den produktiva skogsmarksarealen inom var och en av Holmen Skogs regioner skall undantas från avverkning. 4
1.2 SYFTE De tre huvudsyftena med Holmen Skogs hänsynsplaner är att: ge ett landskapsperspektiv för natur- och kulturmiljövården ge underlag för avverkningsberäkningar fungera som hjälpmedel vid extern information. 1.3 AVGRÄNSNING AV HÄNSYNSPLANEN Hänsynsplanen avfattas inom distriktets gränser. Varje distrikt utformar en eller i undantagsfall flera hänsynsplaner. Hänsynsplanen kan innehålla ett eller flera hänsynplanområden. Hänsynsplanområdet avfattas utifrån vad som kan ses som en sammanhållen enhet med hänsyn till markinnehavets arrondering, naturgeografi, lokalklimat, vattenavrinningsområde. Då det egna innehavet inom distrikt Ljusdal är splittrat går det inte att göra någon uppdelning på mindre planområden. Skillnaderna inom områdena skulle bli lika stora som mellan dem. Därför omfattar denna hänsynsplan hela Ljusdals distrikt. Utsökningar på delar av distriktet kan vid behov göras med hjälp av Holmen Skogs rapportbeställningssystem. Hänsynsplanen är ett resultat av en lärande process. Hänsynsplanen skapas genom att information om våra skogar insamlas och bearbetas utifrån de kunskaper vi har idag i skogsekologi samt i skoglig natur- och kulturvård. Hänsynsplanen är ett levande dokument. Förändrade förhållanden, förbättrade inventeringsunderlag, nya forskningsrön med mera medför att hänsynsplanen ska uppdateras kontinuerligt. Denna hänsynsplan gäller som längst t.o.m. utgången av 2007. Beslut om avsättning av nya områden, som ännu inte är avsatta i hänsynplanen, görs i en samlad bedömning när hänsynsplanen uppdateras. Vägledande är beståndets befintliga naturvärden, och att naturvårdsnyttan maximeras hos avsatta bestånd. Vid uppdateringen byts bestånd ut mot sådana som har högre naturvärden, i enlighet med gällande certifieringsstandard. Kartmaterial som visar avsatta områden i hänsynplanen lämnas ut på förfrågan. I första hand hänvisas till det material som bifogas hänsynsplanen. Tag kontakt med distriktskontoret för mer detaljerade kartor. 5
2 ALLMÄN BESKRIVNING 2.1 NATURGEOGRAFISKA FÖRUTSÄTTNINGAR 2.1.1 BESKRIVNING AV GEOGRAFI Ljusdals distrikt omfattar hela Ljusdals kommun samt delar av Ovanåkers och Bollnäs kommuner. Ljusdals distrikt är ett utpräglat köpdistrikt med relativt lite egen skog. Den egna skogen uppgår till 26 100 ha och är uppsplittrad på mindre enheter från Kårböle i nordväst ned till Nianfors i sydost. Korsnäs, Stora-Enso, Assi Domän och ett par allmänningar är andra stora markägare inom kommunen. Arealen privatägd mark uppgår till 123 000 ha av totalt 430 000 ha inom Ljusdals kommun. Förhållandena växlar från magra, Härjedalsliknande, områden på de västra höjdlägena (450-500 m ö h) till mer bördiga områden på de södra delarna. Landskapet är storkuperat och relativt rikt på myrar. Det domineras av bergkullterräng och huvuddelen ligger över HK. Ljusnan som skär rakt igenom området är lokaliserad till en öppen men relativt markerad dalgång. Området är också rikt på sjöar. Landskapet har även formats av den jordbrukande befolkningen som i första hand tagit de lägre terrängavsnitten i anspråk och som givit upphov till de arealer av jordbruksmark som finns inom distriktet. I kartbilagan redovisas karta över distriktet samt region Iggesund. 2.1.2 BERGGRUND OCH JORDARTER Landskapet har formats av inlandsisen och vid isens avsmältning även av isälvar och isälvssjöar. Högsta kustlinjen, HK, ligger i området på ca 240 m ö h. Det innebär att större delen av distriktets skogar ligger över HK. De osvallade områdena ovan HK består av finjordsrika moräner medan områdena som påverkats av vatten (främst Ljusnans dalgång) uppvisar stora variationer, alltifrån grova jordarter till mjälor och leror. Berggrunden domineras av granit och gnejs. Ljusnans dalgång består av sedimentmarker med finare struktur ju längre söderut man kommer. Utanför dalgången dominerar sandig-moig morän med ett måttligt till mäktigt blekjordslager. Inom området finns även ett större randdelta, det s.k. Näsbergsfältet. I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över jordarter. 2.1.3 KLIMAT Klimatet är kontinentalt med måttlig nederbörd, som dock ökar mot högre partier. Sjörikedomen och den skiftande topografin ger skillnader i lokalklimat inom området. T-summan varierar mellan 840 och 1080 dygnsgrader och vegetationsperiodens längd är ca 140 dagar. 6
2.1.4 MARKFUKTIGHET OCH VEGETATION Sverige är indelat i fem vegetationsregioner och Ljusdals distrikt tillhör den norra barrskogsregionen. Barrblandskogar dominerar området, men det finns även rena gran- och tallskogar. Det förekommer även rena Contortabestånd anlagda på 70- och 80-talet. Fältskiktet består i huvudsak av olika ristyper där blåbär är den dominerande. Det förekommer även en del inslag av örtvegetation, främst i nedre delen av sluttningar. I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över fördelningen på markfuktighetsklasser och vegetationstyper. 2.1.5 FAUNA Det högre djurlivet är representativt för det norrländska skogslandskapet med jaktbara stammar av bl.a. älg, rådjur, skogsfågel samt hare. Observationer av björn och lodjur är vanliga, och även varg har setts inom distriktet. Kungsörn finns inom distriktet, främst på de västra delarna. Sedan 80-talet stödutfodras örnarna från en åtel som är belägen på Holmen Skogs mark. Bävern har efter många års frånvaro åter börjat koloniserat bäckar och åar inom distriktet. 2.1.6 BESKRIVNING AV VATTENMILJÖER Ljusnan är det vattendrag som dominerar landskapet, den rinner rakt igenom distriktet och större delen av markinnehavet ingår i dess avrinningsområde. Området är även rikt på sjöar och mindre vattendrag. Nästan alla åar och småbäckar är påverkade av människan.flottningen var den hantering som mest påverkade vattendragen. De flesta vattendragen är fiskförande, även de minsta som många gånger är fina yngelplatser för öringen. Vandelån som avvattnar Gebbarområdet väster om Färila hör till en av de få vattendrag som inte är flottledsrensad. Vid en inventering som gjordes 1994 av Per-Ola Hoffsten på uppdrag av Ljusdals kommun hittades ett flertal försurningskänsliga insektsarter samt ett mindre bestånd av flodpärlmussla. Då vattnet i Vandelån har låg buffringsförmåga har en kalkautomat byggts i den övre delen av ån. Fritidsfisket är viktigt för turismen i Ljusdals kommun. Därför har en fiskeplan upprättats, med åtgärder för att förbättra fiskebiotoperna i många strömmande vatten. 7
2.2 SKOGSHISTORIA I naturtillståndet har det storkuperade landskapet i Hälsingland i hög grad präglats av brand, även om det är relativt rikt på sjöar och myrar. På bättre, friska marker skapade branden lövoch gransuccessioner, ibland med välutvecklade lövbrännor. På magrare marker skapades flerskiktade tallskogar. Sedimentområdena i distriktets södra delar koloniserades tidigt (medeltiden) som jordbruksområden. Då Ljusnan kännetecknas av en relativt smal dalgång med skarp profil har bebyggelsen koncentrerats till skogskanten med odlingsmarken nedanför. På de hitintills obebyggda moränjordarna ovan den högsta kustlinjen slog sig svedjefinnar ner under 1600-talet. Finntorpen kom att förläggas utanför den äldre bygdens direkta intresseområden, byskogarna. De uppkomna byarna utgör isolerade, småskaliga jordbrukslandskap i ett i övrigt skogsdominerat område. Boskapsskötseln spelade en central roll och bestämde byns markanvändning. Boskapen hölls på bete i skogen under barmarksperioden och vinterfoder insamlades från naturliga ängsmarker samt från myrar och sjöstränder. Det förekom också en betydande lövtäkt och insamling av tall- och enris. Även tallbarken togs till vara som vinterfoder vilket var ett oerhört virkesslöseri då man ofta inte tog till vara de nedhuggna stammarna. Boskapen behövde under sommaren väldigt stora skogsarealer för att få tillräckligt med bete. Det har även förekommit ett omfattande fäbodsystem i området. Dessa fungerade som sommargårdar till byarna längs älven och fick fast bosättning först under 1700- och 1800- talen. Från mitten av 1600-talet ökar konkurrensen om skogen från bruksnäringen. Järnhanteringen har inte haft någon större omfattning i området. Bruksnäringen krävde dock stora virkesvolymer för träkolsframställningen. Även efter järnbruksepokens slut fortsatte kolningen i mindre skala. Framför allt under krigsåren framställdes träkol som användes för att värma upp städerna. Kolvedhuggningen under 1900-talet har främst utförts som gallring av löv och klent barrvirke. Denna åtgärd skapade grovstammiga granbestånd. Omkring 1950 var kolningsepoken definitivt slut. Svedjebruk har förekommit i distriktets skogar sedan långt tillbaka i forntiden. I och med den finska invandringen blev svedjandet i skogarna mer omfattande. Svedjebruket pågick till mitten av 1800-talet. Ett riktigt stort genombrott för sågade trävaror kom på 1850-talet. Det var flera faktorer som bidrog till detta. Ångmaskinen kom i drift, aktiebolagsformen legaliserades och tidigare svåra handelshinder försvann. Det blev ett enormt industriellt uppsving utefter norrlandskusten i och med den mängd sågverk som byggdes. Värdet av skogen steg hastigt och den avverkades mycket hårt. Först avverkades bara de grövre tallarna nära de större flottlederna men efter hand tog man även klenare träd. De gamla järnbruken började nu spela ut sin roll och i allmänhet övergick de till att bli sågverksbolag. En stor förändring i näringshänseende inträdde under 1800-talets andra hälft då den snabbt framväxande skogsindustrin fick sitt genombrott. Skogsbolagen i Norrland genomförde omfattande förvärv av skogshemman. Det var svårigheten för bolagen att få timmer till sågverken som ledde till att sågverksägarna blev intresserade av att köpa skog. 8
ha ha 2.3 DAGENS SKOGSTILLSTÅND Alla uppgifter som beskriver distriktets skogar är hämtade ur Holmen Skogs beståndsregister (SVEG). Skogstillståndet är av naturliga skäl inget statiskt tillstånd utan förändras kontinuerligt, främst genom tillväxt, avverknings- och skogsvårdsåtgärder. Alla utförda åtgärder uppdateras löpande, och årligen sker en framskrivning av beståndsregistret vad gäller ålder och virkesförråd. 2.3.1 ÅLDERSKLASSFÖRDELNING Som framgår av figur 2.1.1 är åldersklassfördelningen ojämn med en tydlig svacka för medelålders skog. 4000 3000 2000 1000 0 kal mark 0-10 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 151-160 161- Figur 2.1 Åldersfördelningen på Ljusdals distrikt. Figuren visar arealen produktiv skogsmark exklusive naturområden fördelat på åldersklasser. 300 250 200 150 100 50 0 kal mark 0-10 11-20 Figur 2.1.2. Figuren visar arealen naturområden fördelat på åldersklasser. 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 151-160 Aktuella sammanställningar över åldersklassfördelningen inom distriktet finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB02 Skogstillstånd per åldersklass, inkl naturområden och Rapport SVEGB54 Underlag för hänsynsplaner, åldersklassfördelning. 9
2.3.2 TRÄDSLAGSBLANDNING Som visas i figur 2.2 domineras virkesförrådet av tall. Contortatallen (Pinus Contorta) utgör 7 % av virkesförrådet. Bakgrunden till contortatallens införande går tillbaka till den nya skogspolitik som AB Iggesunds Bruk införde i slutet av 1960-talet. En del i denna nya strategi var införandet av den snabbväxande, nordamerikanska contortatallen. Under 1970-talet och i avklingande takt på 1980-talet planterades stora arealer med contorta. Mellan 1992 och 2006 planterades ingen contorta på distriktet. Den produktionsutredning som är gjord har kommit fram till att ca 50 ha av distriktets årliga slutavverkningsareal är lämplig att föryngra med contorta. I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över trädslagsfördelning. Tall Gran Löv Contorta 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Ljusdal Figur 2.2. Diagrammet visar trädslagsblandningen, i %, på distriktets totala skogsmarksinnehav. 10
ha, planområde 2.3.3 LÖVBESTÅND Figur 2.3 visar hur de lövdominerade bestånden (med minst 50 % lövandel) är fördelade på olika åldersklasser. Åldersklassen 11-20 år innehåller ungskogar som ännu inte är röjda, därav den höga andelen. Den låga andelen lövbestånd i åldersklassen 31-40 år kan bero på hårda röjningar under 1970- och 1980-talet. Ljusdal 140 120 100 80 60 40 20 0 0-10 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 151-160 161- Figur 2.3. Diagrammet visar åldersfördelningen för de lövdominerade bestånden. Aktuell sammanställning över lövdominerade bestånd finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB53 Underlag för hänsynsplaner, lövskogar. 11
ha, planområde ha, planområde 2.3.4 TALL- OCH GRANBESTÅND Figurerna 2.4 och 2.5 visar åldersklassfördelningen i tall- respektive grandominerade bestånd (> 70 %). Aktuell sammanställning över tall- och grandominerade bestånd finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB55 Underlag för hänsynsplaner, övriga nulägesuppgifter Ljusdal 2000 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 kal mark 0-10 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 151-160 161- Figur 2.4. Diagrammet visar hur de talldominerade bestånden är fördelade i respektive åldersklass. Ljusdal 2000 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 kal mark 0-10 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 151-160 161- Figur 2.5. Diagrammet visar hur de grandominerade bestånden är fördelade i respektive åldersklass. 12
3 KARTLÄGGNING AV NATUR- OCH KULTURVÄRDEN 3.1 INVENTERINGS- OCH PLANERINGSARBETE 3.1.1 NYCKELBIOTOPSINVENTERINGEN Under perioden 1995-1999 genomfördes en nyindelning av majoriteten av Holmens skogar och i samband med denna utfördes även nyckelbiotopsinventeringen. Nyckelbiotopsinventeringen i samband med nyindelningen gjordes i tre steg. I det första steget förtolkades flygbilder med avancerade stereoinstrument. Vid förtolkningen avgränsades bestånd utifrån trädslagsblandning, ålder m m. Områden som utifrån trädskiktets struktur och läge i terrängen misstänktes ha höga naturvärden markerades. Biotoper med hög lövandel, bäckmiljöer, raviner och branter är exempel på områden som markerades vid flygbildstolkningen. I det andra steget kontrollerades och justerades förtolkade data i fält och dessutom uppmättes kompletterande variabler. Eventuella nyckelbiotoper som markerats vid flygbildstolkningen besöktes i fält av dem som utförde nyindelningen. Dessa bedömde naturvärdet i områdena. Tydliga biotoper klassades som nyckelbiotoper medan osäkra fall kvarstod som eventuella nyckelbiotoper. Dessutom tillkom ytterligare områden som fältkontrollanten hittade i detta steg. I det tredje och sista steget besökte tjänstemän från distriktet eller anlitad personal samtliga eventuella nyckelbiotoper och bedömde om de hade tillräckligt höga naturvärden för att klassas som nyckelbiotop eller objekt med naturvärden. Metodiken innebär att den utförda inventeringen inte är helt fullständig, då all Holmens mark inte har fältbesökts. Mindre områden med höga natur- eller kulturvärden kan därför fortfarande vara oregistrerade. Vid all avverkningsplanering görs en naturvärdesbedömning för att återfinna dessa områden, som då kan undantas och registreras. Inventeringen inom distrikt Ljusdal har under åren 1996-2000 utförts av Peter Hellström. 3.1.2 ÖVRIGT BESLUTSUNDERLAG Uppgifter har inhämtats från ortsbefolkningen och ideella naturvårdsföreningar som Svenska Naturskyddsföreningen. Externa inventeringar som beaktats i denna studie är t ex: Länsstyrelsen Gävleborg, Rapport 1997:12, Länsstyrelsens naturvårdsprogram. Skog & Historia 1998, Skogsvårdsstyrelsens kulturminnesinventering. Vandelån rapport 1994, Per-Ola Hoffsten 13
ha 3.2 RESULTAT 3.2.1 AVSATTA AREALER Totalt har cirka 1000 ha (3,7 %) produktiv skogsmark avsatts som naturområden och naturarealer. Merparten av den avsatta arealen har omförts till figurlagda naturområden. Resten är klassat som naturarealer, vilka är små objekt som ingår som delar av bestånd och inte är figurlagda på skogskartan. Av distriktets totala produktiva areal utgör nyckelobjekt (nyckelbiotoper med omgivande skyddszoner) 0,7 % av arealen. Objekt med naturvärden utgör 2,6 % av total produktiv areal. Den resterande delen av sparad areal består av övriga FSC-områden, flora- och faunahänsyn samt reservat. Aktuella sammanställningar över de avsatta arealerna redovisas i rapportbilagan: Rapport SVEGB50 Underlag för hänsynsplaner, avsatta arealer Rapport SVEGB51 Underlag för hänsynsplaner, biotopsgrupper Åldersklassfördelningen för naturområdena visar att 90 % är äldre än 80 år. 300 250 200 150 100 50 0 Figur 2.6. Figuren visar arealen naturområden fördelat på åldersklasser. kal mark 0-10 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 101-110 111-120 121-130 131-140 141-150 151-160 14
Barrskogar Lövskogar Ädellövskogar Sumpskogar Hävd Brandpåverkat Topografi Vatten ha, planområde Tabell 1. Avsatta arealer som ingår i regionens miljömål Ljusdal Produktiv Antal % av areal, ha prod areal Naturområden Naturreservat Holmenreservat 8,5 1 0 Nyckelobjekt 188,2 27 0,7 Objekt med naturvärden 697,2 185 2,6 Övrigt FSC-område 27,0 4 0,1 Sålda naturområden 77,2 11 0,3 Delsumma 920,9 217 3,4 Naturarealer Nyckelbiotoper Objekt med naturvärden 1,9 4 0,0 Florahänsyn Faunahänsyn 0,5 1 0 Övrigt FSC-område Delsumma 2,4 5 0,0 Totalt 923,3 222 3,4 Av de avsatta arealerna är de stora biotopgrupperna, barrskogar 45 % och sumpskogar 27 %. Endast 3 % är klassat som lövskogar. Ljusdal 400 350 300 250 200 150 100 50 0 Figur 2.6. Diagrammet visar fördelningen mellan olika biotoper för de avsatta arealerna. 15
3.2.2 KULTURMILJÖER Södra norrland är relativt rikt på fornlämningar främst i form av boplatser, gravlämningar samt fångstgropar. Dessa är registrerade i riksantikvarieämbetets fornminnesregister och dokumenterade på kartor som är tillgängliga för skogsbruket. Det finns även en mängd kulturminnen inom distriktet främst i form av kolbottnar, kojruiner och tjärdalar. Även spår av gammal odlingsmark i form av rösen och stenmurar påträffas här och var i landskapet. Alla kända kulturmiljöer finns registrerade i beståndsregistret och sköts enligt gällande riktlinjer (RUS). 3.2.3 VATTENMILJÖER Vattennära miljöer är som regel alltid värdefulla naturmiljöer. Sjöstränder utgör övergångszoner där olika biotoper möts. Bäcknära miljöer är speciella biotoper i skogslandskapet, med hög artrikedom. Även vattenmiljön har en viktig ekologisk funktion och stor artrikedom. En stor del av den avsatta arealen utgörs av vattenpåverkade miljöer som sumpskogar, bäckdrog och kantzoner mot vatten och myr. Avverkning intill vatten skall ske med särskild hänsyn. 3.2.4 AVSATTA AREALER SOM INTE MEDRÄKNAS I REGIONENS MILJÖMÅL Endast bestånd som har dokumenterade naturvärden eller förväntas utveckla naturvärden inom en nära framtid ingår i miljömålet. Bestånd som av annan anledning undantas skogsbruk redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB50 Underlag för hänsynsplaner, avsatta arealer. 16
4 BRISTANALYS 4.1 ASIO-KLASSNING Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på skogsekosystemen. Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar sammansättningen av skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut innan människans påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där skogsmark indelas i typer av mark efter hur ofta de brann: Aldrig, Sällan, Ibland eller Ofta. Mer information om ASIO-modellen och hur den kan användas för att skapa sig en bild av ett referenslandskap finns som bilaga till hänsynsplanen. Sammanställning över distriktets ASIO-klassning finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB56 Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap Figur 3.1 visar fördelningen av ASIO-klasser på produktiv skogsmark på distriktet. 3% 1% Andel i % 22% A-MARK S-MARK I-MARK O-MARK 74% Figur 3.1. Den produktiva skogsmarkens fördelningen på ASIO-klasser. 17
4.2 REFERENSLANDSKAPET För att ha ett mål för vilka skogstyper som är viktiga att bevara eller återskapa är det viktigt att ha en referens till hur landskapet såg ut långt tillbaka i tiden. Genom att dela in bestånden i ASIO-klasser kan man skatta fördelningen av olika skogstyper i ett tänkt referenslandskap. Sammanställning över referenslandskapet på distriktet finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB56 Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap 18
4.3 JÄMFÖRELSE MELLAN REFERENSLANDSKAPET OCH DAGENS LANDSKAP Jämförelse mellan ett referenslandskap och dagens skogstillstånd redovisas i rapportbilagan, SVEGB56 Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap Brandfrekvensen, d v s hur stor andel av arealen som kan antas ha brunnit årligen, kan för referenslandskapet uppskattas enligt följande (efter Rülcker & Angelstam, 1994): A-mark brann i princip aldrig. S-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 250:e år, d v s brandfrekvensen var: 1/250*100 = 0,4 % per år på S-mark. I-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 100:e år, d v s brandfrekvensen var: 1/100*100 = 1 % per år på I-mark. O-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 50:e år, d v s brandfrekvensen var: 1/50*100 = 2 % per år på O-mark. Årlig brandpåverkad areal redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB56 Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap Tallskogar Blandskogar Lövbrännor Granskogar, lång kont 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% ref nu Ljusdal Figur 3.2. Jämförelse mellan dagens landskap och referenslandskapet. Inom distriktets skogar finns i förhållande till ett tänkt referenslandskap brister avseende främst mängden lövbrännor/lövskog och gammal granskog med längre kontinuitet. Som framgår av tidigare avsnitt i denna plan är det svårt att rekonstruera ett referenslandskap, då det varit starkt påverkat av människan ända sedan sista istiden, och brandförekomsten sannolikt också förändrats av människan. Bristanalysen kan därför endast ses som vägledande. 19
4.4 PRIORITERING AV OBJEKT Prioritering av objekt som avsätts i hänsynsplanen har gjorts i följande ordning: 1. Befintliga natur- eller kulturmiljövärden (nyckelbiotoper, reservat, kulturmiljöer mm) 2. Geografisk fördelning inom distriktet 3. Bristanalys i förhållande till referenslandskapet 4. Fördelning mellan distrikt (avstämning mot regionmål) Kärnan i hänsynsplanen är områden med dokumenterat höga naturvärden. Hit räknas nyckelbiotoper, Holmenreservat och naturreservat. Bristanalysen används för att prioritera bland objekten som används för att 5 % målet uppnås på regionnivå på Holmen Skog. Här tillkommer t.ex. objekt med naturvärden, övrigt FSCområde och motsvarande. Möjligheten att bilda större sammanhängande områden har beaktats i valet av bestånd som ej har de högsta naturvärdena. Ett av Holmen Skogs prioriterade miljömål är att minst 5 % av den produktiva skogsmarksarealen inom var och en av Holmen Skogs regioner skall undantas från avverkning. På distriktsnivå är ambitionen att minst 3 % undantas. För att regionmålet skall nås avsätts därför mer än 5 % av skogsmarken på distrikt med högre naturvärden. Detta innebär även att inom distrikt med ont om avsättningsbar skog har i vissa fall bestånd med relativt sett låga naturvärden undantagits framför bestånd med högre naturvärden inom andra distrikt. Zoner kring vattendrag har i vissa fall medräknats om bredden är >25 m på vardera sidan om bäcken och det gått att motivera såsom ekologiskt funktionellt. I första hand sker prioriteringen efter befintliga naturvärden (se ovan), och möjligheten att skapa eller binda samman större områden. 20
5 RIKTLINJER OCH MÅL 5.1 AVSATTA AREALER 5.1.1 MÅL Målet är att på regionnivå undanta minst 5 %. På distrikt Ljusdal har 3,3 % (876 ha) avsatts. Inom Regionen har mer än 5 % avsatts. Avsatta arealer redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB50 Underlag för hänsynsplaner, avsatta arealer Rapport SVEGB51 Underlag för hänsynsplaner, biotopsgrupper 5.1.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG Avsatta områden skall behandlas så att naturvärdena bibehålls långsiktigt. Största delen av den avsatta arealen är beroende av lång kontinuitet och inga aktiva skötselåtgärder behövs där. En del områden kommer att skötas genom i huvudsak gallring och plockhuggning för att gynna löv på framför alt granens bekostnad. Talldominerade biotoper med spår av tidigare skogsbränder men avsaknad av stora mängder död ved och gamla träd kan bli föremål för naturvårdsbränning. Enligt bristanalysen är granskogar med lång kontinuitet den skogstyp som minskat mest jämfört med referenslandskapet. Denna brist kommer på lång sikt att minska i och med att granbestånd nu avsätts för fri utveckling. 5.2 LÖVSKOGAR 5.2.1 MÅL Målet är att på regionnivå skall minst 5 % av den frisk och fuktig marken bestå av lövdominerade bestånd under merparten av omloppstiden. På distrikt Ljusdal är för närvarande 1,6 % av den frisk och fuktig marken beskogad med lövdominerade bestånd. På regionnivå är måluppfyllelsen för närvarande 3,7 %. Åldersklassfördelning på lövskogarna och lövskog per markfuktighetsklass redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB53 Underlag för hänsynsplaner, lövskogar 5.2.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG För att öka andelen lövrika bestånd skall distriktet vidta följande åtgärder: främst på fuktig mark där spontan lövföryngring uppträder skall man genom lämplig skötsel behålla en hög lövandel under beståndets livslängd. genom röjning och gallring i lämpliga bestånd, vidmakthålla lövdominansen samt påskynda diameterutvecklingen. 21
identifiera lövrika delar av större bestånd samt beskriva och behandla dem som egna enheter. verka för att hålla viltstammar på en sådan nivå att utveckling av lövträd och lövrika bestånd underlättas. 5.3 ÄLDRE SKOG 5.3.1 MÅL Enligt Holmen Skogs prioriterade miljömål skall minst 20 % av den produktiva skogsmarksarealen inom varje distrikt långsiktigt utgöras av skog som är äldre än lägsta tillåtna slutavverkningsålder (LSÅ) enligt Skogsvårdslagen 1994. 5.3.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG I dag är andelen skog äldre än LSÅ på Ljusdals distrikt, inklusive avsatta arealer 33 %. Åldersklassfördelningen redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB54 Underlag för hänsynsplaner, åldersklassfördelning. I kapitel 6 redovisas gällande avverkningsberäkning som har anpassats till detta mål. 5.4 BRAND 5.4.1 MÅL I referenslandskapet beräknas det inom distriktet i genomsnitt ha brunnit omkring 240 ha årligen (cirka 0,9 % av arealen). Ett av Holmen Skogs miljömål är att varje Region under en femårsperiod ska försöka bränna minst 5 % av den årliga föryngringsytan på torr och frisk mark. 5.4.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG Den sammanlagda årsytan på torr och frisk mark under perioden 1997-2001 uppgick till 930 ha på distriktet. Detta innebär att det inom distriktet bör vara lämpligt att sammanlagt bränna i storleksordningen 46 ha under en femårsperiod. Utförda och planerade bränningar redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB52 Underlag för hänsynsplaner, bränningar 22
6 AVVERKNINGSBERÄKNING DISTRIKT LJUSDAL 6.1 BAKGRUND Under år 2000 gjordes en företagstaxering av hela Holmen Skogs marker. Taxeringen utfördes med hjälp av Indelningspaketet. Region Iggesund delades upp i tre beräkningsområden: 1. Distrikt Sveg 2. Distrikt Uppland 3. Iggesund, övriga distrikt Under 2001 gjordes även avverkningsberäkningar för dessa områden med hjälp av Indelningspaketet Vid denna avverkningsberäkning har Holmen Skogs AVB-program använts. Programmet är ett konsekvensberäkningsprogram där resultat analyseras och förutsättning ändras tills resultatet uppfyller de krav som ställs. Detta avsnitt i hänsynsplanen är ett utdrag ur den ordinarie distriktsvisa avverkningsberäkningen. Redovisningen har anpassats för att ingå i den hänsynsplan som tagits fram för distrikt Ljusdal. För en mer detaljerad redovisning av avverkningsberäkningen hänvisas till den ordinarie AVB redovisningen vid Skogsvårdsavdelningen, Holmen Skog. 6.2 MODELL 6.2.1 ALLMÄNT Avverkningsberäkningen är gjord med beståndsregistret som grund och beaktar de miljörestriktioner som gjorts i hänsynsplaneringen. Avverkningsnivån är anpassad till Holmen Skogs skoghushållningspolicy enligt nedanstående: Skogsvårdslagens restriktioner Holmens skogsvårdsprogram Holmens naturrestriktioner utöver SVLs krav Fortsatt förrådsuppbyggnad Jämn eller ökande avverkningsnivå 5 % av arealen undantas per Rergion Minst 3 % av arealen undantas per distrikt Minst 20 % av arealen över LSÅ (Lägsta slutavverkningsålder enl. Skogsvårdslagen) Minst 10 % av arealen över Rekommenderad ålder (LSÅ + 10 %) Detaljhänsyn vid slutavverkning motsvarande 5 % av volymen Beräkningen har utförts av Ingmar Östman, skogsvårdsavdelningen, Holmen Skog. Som underlag för den distriktsvisa avverkningsberäkningen används avverkningsberäkningen som gjordes för beräkningsområdet Iggesund, övriga distrikt. I den beräkningen har krav ställts på ett jämnt eller ökande volymsuttag mellan perioderna. 23
Slutavverkningsvolymerna (inkl övrig avverkning) per 10-årsperiod i beräkningen för distrikt Ljusdal bygger helt på hur distriktets bestånd prioriterats i beräkningen. Inget krav på jämnt volymsuttag mellan perioderna har ställts i beräkningen för distriktet. Slutavverkningsnivån har testats och justerats efter kravet på att minst 20 % av arealen alltid skall vara äldre än LSÅ och att minst 10 % av arealen skall vara äldre än 10 % över rekommenderad ålder. Gallringsuttagets nivå har beräknats med hjälp av Skogsstyrelsens gallringsmallar. 6.2.2 UNDANTAGNA AREALER I beräkningarna ingår samtliga bestånd i SVEG-registret, inklusive naturområden. Naturarealerna, som på distrikt Ljusdal uppgår till 105 ha, ingår däremot inte då dessa saknar samtliga beståndsuppgifter. I samband med beräkningen undantogs följande arealer från avverkning; Naturarealer - hela bestånd som undantagits av t ex naturvårdsskäl Svåra drivningsförhållanden - lutning > 4 och ytstruktur > 4 Summa 1 077 ha 74 ha 1 151 ha Totalt undantas 4,4 % av produktiv areal. Vid beräkningarna har dessutom 5 % av volymen undantagits för den detaljhänsyn som tas vid slutavverkning. Av denna volym avser 3 % undantagna arealer (kantzoner mm) och 2 % undantagna volymer (enstaka träd och trädgrupper). 24
6.3 AVVERKNINGSFÖRSLAG FÖR DISTRIKT LJUSDAL 6.3.1 AVVERKNINGSVOLYMER OCH -AREALER I figur 6.1-6.2 redovisas volymer och arealer som enligt avverkningsförslaget avverkas per 10-årsperiod. Den årliga slutavverkningsvolymen (inkl skiktavverkning) i första perioden (2000-2009) ligger på 79 km 3 sk. Slutavverkningsvolymerna varierar mellan 61 och 96 km 3 sk. Under den senaste 3-årsperioden (1999-2001) har slutavverkningsvolymen på distrikt Ljusdal i genomsnitt varit 54 km 3 sk/år. Den årliga slutavverkningsarealen i första perioden är 300 ha. Slutavverkningsarealerna minskar de kommande perioderna på grund av ökade volymsuttag per hektar. Bestockningen i slutavverkning når efter fyra perioder ca 380 m 3 sk/ha. Under den senaste 3-årsperioden har slutavverkningsarealen på distrikt Ljusdal i genomsnitt varit 210 hektar och uttaget har i genomsnitt varit 255 m 3 sk/ha. Gallringsvolymerna är 27 km 3 sk/år i första perioden och varierar sedan mellan 21 och 32 m 3 sk/år. De årliga gallringsarealerna är 313 ha i första perioden och varierar sedan mellan 290 och 460 ha per år. Under den senaste 3-årsperioden har gallringsarealen på distrikt Ljusdal i genomsnitt varit 282 hektar och uttagen volym har i genomsnitt varit 20 km 3 sk. Den första periodens totala volymuttag är 66 % av tillväxten. Under 100-årsperioden tas cirka 85 % av tillväxten ut. På distrikt Ljusdal har cirka 3 200 ha planterats med contorta. Föryngringarna utfördes under en kort tidsperiod, varför hanteringen av dessa skogar har stor betydelse i beräkningarna. I skötselgruppen contorta görs inga gallringar och slutavverkningarna sker mellan 50 och 85 års ålder beroende på ståndortsindex. Eftersom contortan tvångsavverkas vid uppnådd maxålder blir contortaavverkningarna mycket koncentrerade i tiden. Möjlighet finns att öka uttagen efter den tredje perioden då arealen över LSÅ når sitt minimum. Ett sådant handlingssätt påverkar naturligtvis hela beräkningen. 25
Ha / år Km3sk 200 Totalavverkning och tillväxt Di Ljusdal 150 100 Gallring Övrig avv Slutavv Tillväxt 50 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Period 2002-04-09 Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.1. Årlig total avverkningsvolym per 10-årsperiod samt nettotillväxt. 500 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 Avverkning ha/år Di Ljusdal 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Period Slutavv Övrig avv Gallring 2002-04-08 Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.2. Årlig avverkningsareal per huggningsform och 10-årsperiod. 26
6.3.2 AREALER ÖVER LSÅ INKLUSIVE NATUROMRÅDEN Under den tredje perioden är arealen över LSÅ vid den lägsta nivån, cirka 22 %, därefter ökar andelen. Under den tredje perioden är arealen över rekommenderad ålder (LSÅ + 10 %) vid den lägsta nivån, därefter ökar andelen (fig.6.3). 60 Areal % över LSÅ resp REK ålder Di Ljusdal 50 40 % 30 20 LSÅ Rek 10 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Period 2002-04-08 Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.3. Andel av arealen (inklusive undantagna arealer) över LSÅ och andel av arealen (exklusive undantagna arealer) över rekommenderad ålder per 10-årsperiod. 6.3.3 TILLVÄXT OCH FÖRRÅDSUTVECKLING Den löpande tillväxten är under den första perioden 6,3 m 3 sk/ha och år (fig. 6.4). Den genomsnittliga bestockningen per hektar ökar från 134 m 3 sk/ha i ingången av första perioden till cirka 220 m 3 sk/ha i den åttonde perioden (fig 6.5). Tallandelen är i den första perioden 55 % och varierar därefter mellan 51 och 60 %. Granandelen som i första perioden är 32 % minskar till 22 % i fjärde perioden för att därefter öka. Contortaandelen kulminerar i period fyra då andelen är 21 %. 27
M3sk / ha m3sk 7 6 5 4 3 2 1 0 Tillväxt m3sk/ha och år Di Ljusdal 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Period Tillväxt 2002-04-08 Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.4. Genomsnittlig volymstillväxt per 10-årsperiod. 250 M3sk / ha Di Ljusdal 200 150 100 Di 14 50 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Period 2002-04-08 Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.5. Genomsnittlig bestockning per 10-årsperiod. 28
% 100 Trädslagsblandning Di Ljusdal 80 60 40 20 Contorta Löv Gran Tall 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Period 2002-04-08 Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.6. Virkesförrådets volymvägda trädslagsblandning per 10-årsperiod. 29
7 REFERENSER Hänsynsplan över Bergsjö distrikt, 1998, MoDo Skog, Bergsjö Distrikt, Region Iggesund. Normark Erik, Rantaniemi Lisbet, 1998, Holmen Skog Örnsköldsvik SVA, Förslag till utformning av hänsynsplaner i Holmen Skog Normark Erik, Rantaniemi Lisbet, 1999, Holmen Skog Örnsköldsvik SVA, Riktlinjer för uthålligt Skogsbruk Rülcker C, Angelstam P och Rosenberg P. 1994. Naturlig branddynamik kan styra naturvård och skogsskötsel i boreal skog. Skogforsk. Resultat nr 8. 1994. Svensk FSC-standard för certifiering av skogsbruk, Svenska FSC-arbetsgruppen. 24 september 1997. Praktisk skogshandbok, 14:e upplagan. Sveriges Skogsvårdsförbund, Djurholm 1994. 30
8 KARTBILAGA 8.1 DISTRIKTSKARTA 8.2 REGIONKARTA 8.3 KARTA ÖVER AVSATTA AREALER 8.4 AVSATTA AREALER, FÖRDELNING PÅ BIOTOPGRUPPER 8.5 TRÄDSLAGSFÖRDELNING 8.6 MARKFUKTIGHETSKLASSER 8.7 VEGETATIONSTYPER 8.8 JORDARTER 31
Fotnot: Kartan visar skogsinnehav och aktuella distriktsgränser. Sedan denna hänsynsplan gjordes har några distrikt slagits samman, vilket framgår av kartan ovan. 32
Fotnot: Kartan visar det område som hänsynsplanen omfattar. För aktuell distriktsgräns se översiktskartan för regionen. 33
34
35
36
37
38
39
9 RAPPORTBILAGA Aktuella uppgifter som tillhandahålles av distriktet. 9.1 SVEGB02 SKOGSTILLSTÅND PER ÅLDERSKLASS, INKL NATUROMRÅDEN 9.2 SVEGB04 NATUROMRÅDEN 9.3 SVEGB50 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, AVSATTA AREALER 9.4 SVEGB51 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BIOTOPSGRUPPER 9.5 SVEGB52 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BRÄNNINGAR 9.6 SVEGB53 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, LÖVSKOGAR 9.7 SVEGB54 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÅLDERSKLASSFÖRDELNING 9.8 SVEGB55 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÖVRIGA NULÄGESUPPGIFTER 9.9 SVEGB56 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, REFERENSLANDSKAP 40
10 ÖVRIGA BILAGOR 10.1 BESKRIVNING AV ASIO-MODELLEN OCH BRISTANALYSEN Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på skogsekosystemen. Blixten var den vanligaste brandorsaken, men även människan har haft stort inflytande genom svedjebruk och betesbränningar samt oavsiktliga antändningar. Numera är skogsbränder ovanliga, och de som uppstår släcks innan de har hunnit åstadkomma för stor ekonomisk skada. Brandfrekvensen, d v s hur ofta det brann i ett område, är beroende av klimat, topografi och ståndortsförhållanden. Brandintensiteten beror av mängden brännbart material, och dess uttorkningsgrad. Det vanligaste var lågintensiva bränder, där delar av marken lämnades mer eller mindre intakta och där en stor andel av träden överlevde. Härigenom skapades flerskiktade, ojämna bestånd som innehöll både löv- och barrträd. Intensiva kronbränder var ganska ovanliga. Oftast dog då hela trädskiktet och i det efterföljande beståndet fick lövträd goda förutsättningar. Blöta gransumpskogar och fuktiga granskogar i nordostsluttningar brann nästintill aldrig och kännetecknas därför av lång skoglig kontinuitet. Föryngring i dessa skogar sker genom så kallad intern beståndsdynamik, som innebär att plantor växer upp i små luckor som kontinuerligt bildas i beståndet. Mängden död ved var hög i dessa biotoper, vilket tillsammans med det stabila klimatet gjorde att många lavar, mossor och insekter gynnades här. Annan fuktig mark, t.ex. fuktiga granskogar i sydvända sluttningar som därför ibland lättare torkade ut, brann mer sällan först när betingelserna var de rätta. Här kunde flera hundra år passera mellan brandtillfällena. Ofta var dessa skogar en mosaik av lövrika och barrdominerade bestånd, båda i vilka granen dominerade alltmer ju längre tid som förflutit sen sista branden. Friska marker, där blåbär, skogsmossor och gräs dominerar i fältvegetationen, hade en högre brandfrekvens och brann i medeltal ungefär vart hundrade år. Träd som utvecklar skorpbark, som tall, vårtbörk och asp, överlevde ofta branden. Dessutom klarade sig ofta små fuktigare partier obrända. Skogen var därför ofta flerskiktad med inslag av grova lövträd och dungar med yngre lövskog. Torr skogsmark, som till exempel tallhedar, brann i medeltal ett par gånger per sekel. Eftersom bränderna ofta återkom var bränslemängden ganska liten. Marken är oftast mager, med låg produktion av bränsle (kvistar, barr mm), vilket också bidrog till att bränderna hade låg intensitet. Branden lämnade efter sig en olikåldrig, flerskiktad tallskog. Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar sammansättningen av skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut innan människans påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där skogsmark indelas i typer av mark efter hur ofta de brann : Aldrig, Sällan, Ibland eller Ofta ASIO-modellen har i senare tids forskning ifrågasatts. Bl.a. visar studier att sambandet mellan brandfrekvens och skogstyp ej är så starkt som tidigare antagits. I dagsläget finns dock inte några bättre modeller för att enkelt kunna skaffa sig en landskapsövergripande bild på hur skogarna sett ut historiskt. ASIO-modellen är därför fortfarande ett av redskapen som 41
använts för att få en bild av referenslandskapet, och påföljande bristanalyser och prioritering av objekt på Holmens marker. ASIO-modellen är huvudsakligen tillämpbar för boreal skog och bygger till stor del på uppgifter om ståndortsförhållanden. Tidigare påverkade skogsbränder, och den tid det förflöt mellan bränderna, skogarnas utseende i stor utsträckning. Följande fyra skogstyper kan antas ha dominerat skogslandskapet: 1. Granskogar med lång kontinuitet huvudsakligen i blöta och fuktiga områden. 2. Lövdominerade bestånd, lövbrännor, på framförallt friska och fuktiga marker. 3. Blandskogar på frisk och fuktig skogsmark. 4. En- eller flerskiktade tallskogar huvudsakligen på torrare skogsmarker. Den procentuella fördelningen av skogstyper på skogsmarker med olika brandbenägenhet (ASIO-klasser) kan antas ha sett ut enligt figur 10.1 (Anpassad efter Rülcker & Angelstam (1994), Bernes (1994) m.fl.). 100% 80% 25 60% 40% 100 65 55 100 Tall, en- eller flerskiktad Blandskog Lövbränna Gran, lång kontinuitet 20% 0% 15 20 15 5 A-mark S-mark I-mark O-mark Figur 10.1. En hypotetisk fördelning av olika skogstyper per ASIO-klass i referenslandskapet. För att ha ett mål för vilka skogstyper som är viktiga att bevara eller återskapa är det viktigt att ha en referens till hur landskapet såg ut långt tillbaka i tiden. Genom att dela in bestånden i ASIO-klasser kan man med hjälp av diagrammet ovan skatta fördelningen av olika skogstyper i ett tänkt referenslandskap på ett hänsynsplanområde. 42
A S I A S I X = O O Andel mark i olika i ASIO-klasser Skogstypsfördelning inom ASIOklasser Skogstyper i Referenslandskapet Skogstyper i dagens landskap Figur 10.2. Schematisk beskrivning av bristanalysen. Skogsmarken delas in i ASIO-klasser. Fördelningen av skogstyper inom ASIO-klasserna (se även figur 10.1) multipliceras med ytan av respektive ASIO-klass. Summan av skogstyperna bildar ett referenslandskap där fördelningen av skogstyper kan jämföras med dagens brukade landskap. Utifrån data i beståndsregistret gjordes följande uppdelning för att dela upp markinnehavet i olika ASIO-klasser. A-mark S-mark I-mark O-mark All blöt skogsmark Fuktig skogsmark med vegetationstyp lågört utan ris eller högört Nordostsluttningar över 500 m ö h Övrig fuktig skogsmark utom torvmark med fattigris Nordostsluttningar under 500 m ö h All frisk skogsmark Torvmark med fattigris All torr skogsmark För att kunna bestämma nuvarande arealer av olika skogstyper inom de olika hänsynsplanområdena användes följande definitioner: Granskogar med lång kontinuitet = bestånd 120 år, 7/10 gran Lövbrännor = bestånd 4/10 björk Tallskogar = en- och flerskiktade bestånd 7/10 tall Blandskogar = resterande skogar 43