EN SV Konvergens Vanliga frågor och svar (FAQ) om den gemensamma praxisen CP5. Relativa registreringshinder risk för förväxling (inverkan av icke särskiljande/svaga beståndsdelar)
1. 1. Skiljer sig den gemensamma praxisen från den som gällt tidigare? Den gemensamma praxisen innebär inte någon förändring av genomförandekontorens tidigare praxis. Resultaten från den första undersökningen visade att innan konvergensprojektet inleddes hade bara 12 av de 28 immaterialrättsliga genomförandekontoren riktlinjer om hur de skulle hantera icke särskiljande/svaga beståndsdelar hos märken vid undersökningen av relativa registreringshinder. Med den gemensamma praxisen förändras situationen eftersom den innehåller överenskomna principer och är ett referensdokument för immaterialrättsliga myndigheter, användarsammanslutningar, sökande, invändande parter och ombud. Detta leder till ökad rättssäkerhet. 2. Det officiella meddelandet om CP5 anger att den gemensamma praxisen ska genomföras på nationell nivå inom tre månader från offentliggörandet. Kommer varumärkeskontoren informera om, eller hur, den gemensamma praxisen påverkar tidigare nationell praxis? Rättsäkerheten är beroende av att såväl själva praxisen som kommunikationen kring den är tydlig, av hög kvalitet och användbar. Det officiella meddelandet förklarar den överenskomna gemensamma praxisen tydligt för användarna: det ska hjälpa användarna att ta till sig de gemensamma principerna, att förstå dem tack vare tydliga exempel och även informera om medverkande kontor. Den gemensamma praxisen påverkar inte äldre nationell praxis. Enskilda kontor kan dock erbjuda mer detaljerad information om en fråga, till exempel om de reviderat sina riktlinjer baserat på de formuleringar som kontoren kommit överens om i den gemensamma praxisen. 3. Varför finns inte Italien och Finland med i det officiella meddelandet? Alla myndigheter deltar inte i varje gemensam praxis det är en av konvergensprogrammets centrala grunder. Det är helt frivilligt: om en myndighet väljer att inte delta i ett visst projekt, oavsett skäl, hindrar inte det de övriga myndigheterna från att delta eller ansluta sig senare. 4. När anses varor eller tjänster vara identiska enligt den gemensamma praxisen? I alla exempel som tas upp anses märkena omfatta identiska varor eller tjänster. Frågan om specifika varor eller tjänster ska anses identiska eller ej i ett ärende täcks inte av den gemensamma praxisen.
5. Kan den gemensamma praxisen tillämpas på fall där det tidigare och det senare märket gäller liknande varor eller tjänster? Ja. Principerna i den gemensamma praxisen är tillämpliga, även om principen om samverkan mellan övriga faktorer 1 då också kan komma att tillämpas. En lägre likhetsgrad mellan varorna och tjänsterna kan kompenseras av en högre likhetsgrad mellan märkena och tvärtom. Då blir likhetsgraden mellan varorna och/eller tjänsterna en faktor som kan påverka resultatet. Bedömningen av varors och tjänsters likhet ligger utanför CP5-projektets räckvidd. 6. Enligt domstolens dom i mål C-251/95, Sabèl, ska helhetsbedömningen vad gäller dessa varumärkens likhet i bild, ljud eller ord, grunda sig på det helhetsintryck som varumärkena åstadkommer med hänsyn till bland annat deras särskiljande och mest framträdande beståndsdelar. Varför skiljer man mellan dessa beståndsdelar? Idag följer inte alla deltagande myndigheter samma strategi för att bedöma relativa registreringshinder. De beaktar inte ens samma faktorer på samma sätt och kriteriet framträdande ingår inte i den gemensamma praxisen. Det är också skälet till att man i början av avsnittet med exempel påpekar att man inom projektet antar att ingen av de övriga faktorerna (oavsett vilka de är) påverkar resultatet. Annars hade det inte gått att bestämma sig för något exempel innan man beaktat dessa övriga faktorer. 7. Vad händer i de fall där det inte är lätt att avgöra vad som är särskiljande och icke särskiljande beståndsdelar? Principerna är avsedda att användas generellt och syftar till att täcka de flesta fallen: de ska ge vägledning för att alla myndigheter ska kunna komma fram till liknande och förutsebara slutsatser. För att genomföra den gemensamma praxisen planerar vi att ta fram utbildningsmaterial som presentationer, videofilmer, publikationer och webbseminarier. Materialet ska omfatta så många exempel som möjligt för att redan på förhand ta upp olika frågor som handläggare och användare kan ställas inför. 8. Tar den gemensamma praxisen hänsyn till nationell och EU-omfattande rättspraxis? Under projektets gång har nationell rättspraxis och EU-rättspraxis, liksom KHIM:s beslut i samband med invändningar och överklaganden, analyserats och använts som inspiration för de principer och exempel som förs fram i dokumentet. 9. Varför används inga verkliga fall i den gemensamma praxisen? Vi har undvikit att använda verkliga fall med antingen nationella varumärken eller gemenskapsvarumärken. Det skulle både kunna gynna och vara till skada för innehavare eller sökande. I stället har vi använt dem som inspiration för att skapa tydliga exempel som kan illustrera alla slutsatser. 1 Se t.ex. domstolens dom i mål C-39/97, Canon Kabushiki Kaisha, punkt 17.
10. Varför finns det ingen uttrycklig beskrivning av det senare märkets särskiljningsförmåga? Bedömningen av särskiljningsförmågan för det senare märket som en helhet beskrivs bara implicit och detta är avsiktligt. Anledningen är att inte alla deltagande myndigheter bedömer särskiljningsförmågan för det senare märket som en helhet vid undersökningen av relativa registreringshinder. Bedömningen av det senare märket som en helhet är dessutom inte relevant för den gemensamma praxisen som analyserar effekterna av icke särskiljande/svaga beståndsdelar hos märken för att bedöma förväxlingsrisken.
www.tmdn.org Konvergens Office for Harmonization in the Internal Market Avenida de Europa 4, E-03008 Alicante, Spain Tel +34 96 513 9100 Fax +34 96 513 1344 information@oami.europa.eu www.oami.europa.eu