Viskavallen som exempel på lokalt gestaltad idrottshistoria Linda Lövkvist, Kommunantikvarie i Marks kommun BAKGRUND Många av oss, kanske rent av de flesta, har någon gång haft någon form av anknytning till idrott antingen genom egen, barnens eller sin respektives utövning och/eller som åskådare. Idrotten skapar engagemang, känslor och minnen men den lämnar också spår. Spår av mänsklig aktivitet och engagemang, som också i sin tur skapar eller återskapar både minnen och känslor. Precis som med andra byggnadsverk finns också andra spår som återspeglar mycket av de tankar och ideal som fanns när idrottsanläggningar tillkom. De finns manifesterade i själva utformningen, gestaltningen, av platsens olika byggelement. Viskavallen består av flera olika anläggningar som har vuxit fram som årsringar (och delvis förändrats) kring den lokala idrottens framväxt och ökade behov. Men hur kom det sig att den över huvud taget byggdes? En viktig aspekt har med idrottsrörelsens framväxt att göra men vad fanns det för förutsättningar för den att slå rot och utvecklas? Vilka ideal hade människor kring idrott och arkitektoniskt utförande och vad kan man läsa ut av detta i Viskavallens idrottsanläggning? NÅGRA VIKTIGA IDEAL OCH FÖRUTSÄTTNINGAR I TIDEN Under nyklassicismens era vid tidigt 1800-tal, började en ny syn på kroppen att utvecklas bland annat genom återupplivande av antikens grekiska kroppsideal. Kroppen (den manliga) skulle formas, disciplineras och förädlas. På samma sätt som i Grekland kom därför den första idrotten att utvecklas i militären (exempelvis Exercishuset i Göteborg) och i skolorna (de högre läroverken). Naturvetenskapliga och filosofiska strömningar i tiden kom att ytterligare påverka kroppsidealen. Som exempel kan nämnas Darwinismens den starkes överlevnad och den tyske filosofen Nietzsches övermänniska, som efterhand att inbegripas i atletidealen och tävlingsandan, men också Pehr Henrik Lings gymnastik som en motrörelse till dessa. Med Linggymnastiken strävade man bort från själva prestationen och såg istället till gymnastikens hälsomässiga, stärkande nyttigheter. Intresset för fysisk aktivitet influerades också bland annat från de pedagogiska strömningar som utgick från upplysningsfilosofen Jean-Jaques Rousseau. Hans pedagogiska idéer om hur Sida 1 av 7
pojken Émile skulle uppfostras till man inkluderade både andlig och fysisk fostran. Så småningom kom också nationalromantikens glorifierade syn på forntiden att förstärka dessa kroppsliga ideal i början på 1900-talet. Likaså påverkades idrottsrörelsens utveckling av den borgerliga synen på friluftsliv, en meningsfull fritid och idrotten som stärkande för hälsan, som ovan nämnda influenser bidragit till att forma. Tack vare politiska beslut om kortade arbetstider vid slutet av 1800-talet kom allt större grupper människor att få tid över vid sidan om arbete och sömn fritiden hade uppstått. Så småningom utvidgades denna med lagstadgad semester 1938 och man ville fylla fritiden med meningsfulla verksamheter. Detta gjorde att en folkrörelse från gräsrotsnivå började växa fram med början i städerna och en gradvis spridning till landsbygden. IDROTTSRÖRELSENS FRAMVÄXT PÅ NATIONELL NIVÅ Figur 1 Många idrottsplatser hade vare sig omklädningsrum eller läktare till en början, som gamla Kinna idrottsplats här ovan, till höger i bild. Sida 2 av 7 Idrottsplatser, liksom anläggningar för andra folkrörelser, såsom folkparker, fritidshus, barnkolonier och badplatser började växa fram under 1900-talet. Synen på idrott och lek för både vuxna och barn förändrades. Genom dessa idrottsplatser som var frikopplade från både militär och skola (dit gymnastiken hörde), kom idrotten också att få en fristående utveckling. Genom frivilliga insatser från medlemmar och med Riksidrottsförbundets bildande kom gymnastiken till slut också att inlemmas i den fristående idrottsrörelsen. Idrottsutövandet spred sig följaktligen från militärernas exercisplatser till nya arenor som tillkommit för en bredare allmänhet och enbart för idrott. Ungefär samtidigt uppstod intresset för hälsoaspekter och många idrottsgrenar växte fram och expanderade kraftigt under kort tid. Vid den här tiden var exempelvis cykling, längdåkning, tennis och gymnastik stora grenar. Från skotska arbetare introducerades fotbollen i mitten av 1880-talet. Fotbollen fick först fäste i Göteborg, där Örgryte (ÖIS) var en av de första klubbarna. Intresset spred sig snabbt till andra delar av landet (figur 1). Allsvenskan startade säsongen 1924-25 och fotbollen kom under mellankrigstiden att bli den största sporten i landet. I idrottsklubbarna kom kvinnor, män och barn från olika samhällsgrupper och etnicitet efterhand att finna gemenskap och engagemang både som utövande idrottare och publik. Även om visserligen också kvinnor deltog i olika idrottsgrenar var de starkt underrepresenterade. Idrottsrörelsen drevs främst av manliga ideal
fram till 1970-talet, då kvinnoidrotten kom att växa kraftigt. Det intressanta är att man, som nämndes ovan, lyfte fram det antika atletidealet endast för männen fastän även kvinnor fick idrotta under antiken. Enligt Helene Whittaker von Hofsten (professor i antikens kultur och samhällsliv vid Göteborgs universitet), så hade kvinnor egna tävlingar i samband med kulten kring den grekska gudinnan Hera. I Sparta var det en viktig del av uppfostran för tjejer/kvinnor, då man ansåg att starka kvinnor skulle föda starka söner. Också i romarriket var det tillåtet för kvinnor att idrotta, det finns bland annat en mosaik från Piazza Armerina på Sicilien, daterad till det fjärde århundradet e Kr, som visar idrottande kvinnor klädda i bikini. Av någon anledning följde inte denna kunskap med idrottsrörelsens tidiga ideal I allt väsentligt följde Mark det nationella mönstret för idrottsrörelsens expansion och utveckling av olika idrottsgrenar, där fotboll och allmän idrott var de mest utövade grenarna. Det var i de större orterna som idrotten först fick fäste, inte minst tack vare fabrikerna. Fabrikerna försåg klubbarna med medlemmar, som hade mer fritid än landsbygdsarbetarna. Det ofta fabriksägarna som upplät mark för de första idrottsplatserna. Viskavallen är ett gott exempel på detta, vars tomtmark köptes upp av aktiebolaget Ludvig Svensson. Detta, tillsammans med många grenar i verksamheten skapade också förutsättningar för snabb och stor anslutning. Den förening som redan från början huserat på Viskavallen var Kinna IF. Föreningen bildades formellt 1922 och i klubben ingick fotboll, tennis, orientering, gymnastik och längdåkning. Klubbmässigt har Kinna IF genom åren rönt stora framgångar både regionalt, nationellt och internationellt. Mellan 1930-1950-talen var klubben mycket framstående i friidrott. Framför allt kan nämnas Gunnar Kinna- Berg (1909-1986), som var svensk mästare vid tre tillfällen, togs ut i både kulstötning och diskus i OS i Berlin 1936 och vann EMbrons i diskus 1938. Kinna IF blev dock mest känd för sitt fotbollslag, som under några år på 1950- och 60-talen spelade i division II, vilket motsvarar dagens superetta (figur 2). Laget spelade bland annat mot Elfsborg och stod med på tipskupongerna. Klubben har också fostrat många duktiga fotbollsspelare som tagit sig vidare till juniorlandslaget, IFK Göteborg, Figur 2 Kinna IF i en viktig kvalmatch till division II. Matchen spelade den 2:e juni 1940 mot Lundby och slutade med 1-3 i förlust. Längst upp till vänster syns entréportalen och planket som löpte längs hela långsidan av idrottsanläggningen. Elfsborg, Häcken och Örebro och nu via Elfsborg upp till landslaget. För skolorna kom idrottsplatsen att bli viktig fram till 1950-talet för såväl deras sedvanliga idrottslektioner som skolmästerskap. Skolidrotten i sig blev viktig för utövarna, genom att den medförde en positiv anda och minskade intresset för spriten. Sida 3 av 7
ANLÄGGNINGAR Fram till mellankrigstiden hade idrottsrörelsen hunnit bli stor från 2000 till 790 000 medlemmar under nästan 50 år. 1920- och 30-talens arbetslöshet innebar såväl billigare arbetskraft för uppförandet av idrottsanläggningarnas, som mer fritid för folk att utöva friidrott, vilket resulterade i fler idrottsanläggningar och ett stort klubbengagemang. På samma sätt som andra samlingsplatser är också idrottsanläggningar viktiga för mänskliga möten, gemensamma upplevelser, men också gemensamma minnen och en historisk kontinuitet. Anläggningarna utformades efter sin tids arkitektoniska stilideal och ett lokalt exempel som Viskavallen, som byggdes 1933, fick en tidstypisk funktionalistisk utformning. Idrottshallen, som från början var en tennishall, byggdes något senare. Det fick ett karaktäristiskt välvt tak som utmärker de flesta bollhallar på den tiden i syfte att lämna rymd åt bollens färd genom luften (se figur 4). Sverige hör idag till de länder i världen som har flest antal idrottsanläggningar per capita. VISKAVALLEN Frågan om en särskilt iordningsställd tidsenslig idrottsplats i Kinna för Kinna IF diskuterades redan 1929. Ivan Ludvigsson från Ludvig Svensson AB köpte och upplät mark för ändamålet i mars 1933, efter att avstyckningen från stadsägan blivit fastställd i juni 1932. Det blev ingenjör John Lindberg från Göteborg som fick uppdraget att rita själva anläggningen. Invigningen av Viskavallen hölls först 1934 och samma år togs den i bruk. Figur 3 Arkitektskissen visar hur den nyss rivningshotade Viskavallens entréportal kan upplevas med rätt rymd och ljus och hur den tillsammans med flaggstängerna kunde kommunicera fram till gatulivet, trots att själva entrén ligger kraftigt indraget från trottoaren. Sida 4 av 7
Entréportalen uppfördes 1933 och var enligt uppgift den enda entré som fanns fram till ett tiotal år sedan och den flankerades ut mot gatan med två flaggstänger. Den kom att förläggas 14 meter ovanför själva arenan och anläggningen hade plats för 6000 åskådare. Ursprungligen löpte ett plank utifrån entrén längs långsidan mot Boråsvägen, medan man längs kortsidorna hängde säckväv längst stängslen för att förhindra sikten för icke betalande besökare. De som inte tyckte sig ha möjlighet att betala biljett placerade sig då istället på Viskans brink på andra sidan ån, vilket gav upphov till platsnamnet Snikens kulle. Till en början stod den betalande publiken längs vallen ner mot idrottsplanen, vilket fungerade bra, då arenan har ett naturligt läge som en amfiteater. Läktaren tillkom inte förrän omkring 1950-talet. Figur 4 Tidigt flygfoto över Viskavallen. Här syns tydligt tennishallens välvda tak och gavelns generösa fönsterpartier. Och visst kan man ana varför den nötta grässlänten på andra sidan viskan fick namnet Snikens kulle?! KULTURHISTORISKA VÄRDEN Genom sina kulturhistoriska värden kan många äldre byggnadsverk berätta något om tidigare människor och deras ideal, traditioner och förutsättningar, men kan även fortsättningsvis erbjuda oss och framtiden fina kvaliteter i vår omgivning som vittnar om historia, kontinuitet och hur det lokala samhället har utvecklats. De kan utgöra viktiga estetiska och trivsamma inslag i miljön och framför allt fortsätta att ge ett område dess unika, lokala särprägel. Viskavallens idrottsanläggning med dess olika byggnadsverk speglar den lokala framväxten av en nationellt folkligt förankrad idrottsrörelse som är sprungen ur ökad fritid och insikter om idrottens effekter på hälsa och välbefinnande för både kropp och själ. Viskavallen har varit den ständiga arenan för Kinna IF:s fotbollssektions hemmamatcher sedan dess tillkomst och entrén ut mot Boråsvägen var under omkring 70 år den enda ingången. Entréportalen, som precis har överlevt ett rivningshot, är och var redan från början en självklar del av hela Viskavallens idrottsanläggning (figur 5). Arkitektoniskt återspeglar entréportalen ett tidstypisk funktionalistiskt formspråk och den ramar in anläggningens kontaktyta Sida 5 av 7
Figur 5 Viskavallens entréportal mot Boråsvägen. Foto Linda Lövkvist mot Boråsvägen. Den symboliserar mångas känsla av stolthet för orten och dess idrottsutövande både förr och idag. Här har många köat förväntansfulla inför kommande matcher mot lag från när och fjärran Entrén utgör en karaktäristisk, framträdande del av den lokala idrottsplatsen och dess historia och därmed också en självklar del av Kinnas historia och samhällsutveckling. Anläggningen har kunnat byggas genom att lokala filantroper sponsrat klubben med markköp och anläggningskostnader, vilket i sig är ett kulturhistoriskt uttryck. Inför den rivningsansökan angående Viskavallens entréportal som förelåg under hösten 2013 definierade jag några framträdande kulturhistoriska värden, som jag anser att den är uttryck för: Högt lokalt identitetsvärde av samhörighet, igenkännande och stolthet. Högt symbolvärde för ortens idrott, men också för en tidstypisk, folkligt förankrad ideologi kring fritid, idrott och hälsa. Tidstypisk, funktionalistisk arkitektur men ännu med omsorgsfullt estetiskt och stilrena utformade funktioner (framför allt grindarna och vändkorsen, se figurer 6-10). Anläggningen som helhet, inklusive entréns placering, har fått mycket av sin karaktäristik efter platsens utformning, där entrén placerades på höjden för att tillåta läktare och omklädningsrum plats på platåer nedanför och med en naturlig tillströmning från vägen och avskärmning vid sidan om entrén. Själva åskådar-platserna rymdes på slänten ner mot idrottsplanen, dit läktaren så småningom förlades. Entréportalen blev Viskavallens naturliga kontaktyta mot Boråsvägen, där även en busshållplats förlagts och fått namn efter idrottsanläggningen. Dessutom ger den gatan en unik särprägel. Entrén är representativ för en viss tidsepok när idrotten utvecklades och vann mark i Sverige och kan samtidigt ses som ett lokalt svar på en nationell företeelse. Upplevelsevärde utifrån både byggnadens utformning och dess läge i terrängen, där man (så länge entrén användes och vid eventuellt återbruk) efter erlagd biljettavgift möts av en fantastisk utsikt över idrottsplatsen och dess omgivning. Sida 6 av 7
Figur 6-8 Bakom entrén finns de gamla vändkorsen kvar, även de är fantastiska uttryck för tidens estetiska ideal. Foton av Linda Lövkvist För att kunna konkretisera större kulturhistoriska sammanhang behövs bland annat olika typer av kulturhistoriska byggnader och bebyggelsemiljöer, men också kompletta anläggningar och miljöer. Viskavallens entré är en viktig och karaktäristisk detalj av hela idrottsanläggningen. Utan den förlorar arenan en viktig dimension. Avslutningsvis vill jag lyfta fram det faktum agg vi numera kan glädjas åt att Marks kommuns Plan- och byggnadsnämnd fattat det angenäma beslutet att bevara och upprusta Viskavallens entréportal, vilket ger oss och framtida generationer möjlighet att få uppleva de kulturhistoriska värden den besitter, som en självklar del del av ett samhälles mångfald av kulturmiljöer och den kunskap om svunna tiders ideal och förutsättningar som den förmedlar. Genom att rustas upp kommer entrén dessutom åter att kunna användas. Och allt detta, kära läsare, ligger precis i linje med regeringens nya nationella mål för kulturmiljövården. LITTERATUR Ferm, Marie När idrotten kom till byn det tidiga idrottsutövandet i Marks kommun. C- uppsats VT 2000, Historiska institutionen, Göteborgs universitet Kinna. Anteckningar från svunnen tid och nutid II Markbladet 21 december 1983 Robert Hylander berättar: När skolidrotten började Riksantikvarieämbetet Magnus Svensson (red) 2003 Idrottens miljöer i historiskt ljus. Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag KÄLLOR/ARKIV Proposition 2012/13:96 Marks föreningsarkiv: Kinna idrottsplatsförening U.P.A. Bildarkivet hos Marks Härads Släktforskarförenings hemsida: www.mhsf.se (2014-01-07) Professor i Antikens kultur och samhällsliv, Helene Whittaker von Hofsten, mailkontakt 2013-12-13 Samtal med företrädare för Kinna IF: Britt-Marie Emgard och Åke Svedberg Sida 7 av 7