INLEDNING TILL VALSTATISTIKEN

INLEDNING TILL VALSTATISTIKEN 1872-2001 Bidrag till Sveriges officiella statistik. R. Valstatistik. Stockholm, 1873-1911. - Täckningsår: 1872-1910. Innnehåll: Statistiska centralbyråns underdåniga berättelser rörande Riksdagsmannavalen, Riksdagens andra kammare, Landstingsvalen och Kommunala rösträtten. Efterföljare: Riksdagsmannavalen / Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1912-1970. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1909/11-1965/1968. Efterföljare: Allmänna valen. Del 1, Riksdagsvalet. Stockholm, 1971-1995. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1970-1994 Efterföljare: Allmänna valen. Del 1, Riksdagen. (Sveriges officiella statistik). Stockholm, 1999-. Täckningsår: 1998- Kommunala valen / Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1920-1967. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1919-1966. Efterföljare: Allmänna valen. Del 2, Kommunala valen. Stockholm, 1972-1995. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1970-1994 Efterföljare: Allmänna valen. Del 3, Kommunalfullmäktige. Stockholm, 1999-. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1998- Landstingsmannavalen / Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1913-1919. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1912-1918. Efterföljare: Kommunala valen. Stockholm, 1920-1967. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1920-1966 Efterföljare: Allmänna valen. Del 2, Kommunala valen. Stockholm, 1972-1995. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1972-1995 Efterföljare: Allmänna valen. Del 2, Landsfullmäktige. Stockholm, 1999-. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1998- Översiktspublikation: Historisk statistik för Sverige. Statistiska översiktstabeller : utöver i del I och del II publicerade t.o.m. år 1950. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1960. S. 267-272: Allmänna val (Tab. 274-280). Riksdagsmannavalen åren 1912-1913 samt hösten 1914 av Kungl. Statistiska centralbyrån Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2009. urn:nbn:se:scb-valen-r-191201

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK ALLMÄNNA VAL RIKSDAGSMANNAVALEN ÅREN 1912-1913 SAMT HÖSTEN 1914 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1915 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 151553

Text. Innehållsförteckning. Inledning 1 Riksdagens Första kammare 3 Valkretsindelning 4 Valen till Första kammaren åren 1912 1914 6 I. Allmänna valen 6 II. Nya röstsammanräkningar 11 Första kammarens sammansättning vid lagtima riksdagen år 1915 13 Riksdagens Andra kammare 19 I. Nya röstsammanräkningar åren 1912 1914 19 II. Allmänna valen för riksdagsperioden 1915 1917 19 A) Valkretsindelning 19 B) Den politiska rösträtten 24 C) Valen till Andra kammaren 38 D) Andra kammarens sammansättning på grund av valen 56 Tabeller. Tab. 1. De allmänna valen till Första kammaren åren 1912 1914. De valdas namn, yrke och röstetal m. m. 64 Tab. 2. Rösträtten och valen till Andra kammaren, valdistriktsvis, hösten 1914 67 Tab. 3. Rösträtten och valen till Andra kammaren, valkretsvis och länsvis, våren och hösten 1914 158 Tab. 4. Rösträtten och deltagandet i valen till Andra kammaren inom olika yrkesgrupper, valkretsvis, hösten 1914 166 Tab. 5. Icke röstberättigade vid valen till Andra kammaren, fördelade efter diskvalifikationsgrunder, på landsbygden och i städerna, länsvis, hösten 1914 178 Tab. 6. Icke röstberättigade vid valen till Andra kammaren inom olika yrkesgrupper, hösten 1914 179 Tab. 7. De allmänna valen till Andra kammaren hösten 1914. De valdas namn, yrke och röstetal m. m. 180 Sid. Texte. Index. Pages Introduction 1 La Première chambre 3 Circonscriptions électorales 4 Élections pour la Première chambre en 1912 1914 6 I. Élections générales 6 II. Nouveaux dépouillements des voix 11 Résultat des élections 13

IV Pages La Seconde chambre 19 I. Nouveaux dépouillements des voix en 1912 1914 19 II. Élections générales pour la période de 1915 1917 19 A) Circonscriptions électorales 19 B) Droit de vote politique 24 C) Élections pour la Seconde chambre 38 D) Résultat des élections 56 Tableaux. Tabl. 1. Élections générales pour la Première chambre en 1912 1914. Noms, profession et nombre de voix etc. pour chaque député 64 Tabl. 2. Suffrage et élections pour la Seconde chambre, par districts de vote, en automne 1914 67 Col. 1: Districts de vote. Col. 2 3: Électeurs ayant droit de vote, col. 2: nombre; col. 3: en pct. du nombre des hommes, inscrits dans les listes électorales. Col. 4 5: Votants, col. 4: nombre; col. 5: en pct. des électeurs ayant droit de vote. Col. 6: Nombre des électeurs n'ayant pas droit de vote. Col. 7 11: Bulletins valables, col. 7: modérés; col. 8: libéraux; col. 9: social-démocrates; col. 10: autres; col. 11: total. Col. 12: Bulletins nuls. Tabl. 3. Suffrage et élections pour la Seconde chambre, par circonscriptions électorales et par préfectures, au printemps et en automne 1914 158 Col. 1: Circonscriptions électorales et préfectures. Col. 2: Nombre des districts de vote. Col. 3 7: Nombre des hommes inscrits dans les listes électorales, col. 3 4: ayant droit de vote, nombre et pct.; col. 5 6: n'ayant pas droit de vote, nombre et pct.; col. 7: total. Col. 8 9: Votants des électeurs ayant droit de vote, col. 8: nombre; col. 9: en pct. des électeurs. Col. 10 18: Nombre des bulletins valables, col. 10 11: modérés; col. 12 13: libéraux; col. 14 15: socialdémocrates; col. 16 17: autres; col. 18: total. Col. 19: Nombre des bulletins nuls. Col. 20 23: Nombre des députés élus, col. 20: modérés; col. 21: libéraux; col. 22: social-démocrates; col. 23: total. Tabl. 4. Suffrage et votants pour la Seconde chambre, répartis par groupes de professions, dans les circonscriptions électorales, en automne 1914 166 Tabl. 5. Électeurs n'ayant pas droit de vote, répartis d'après les causes de disqualification, à la campagne et dans les villes, par préfectures, en automne 1914 178 Tabl. 6. Électeurs n'ayant pas droit de vote d'après les différentes causes, répartis par groupes de professions, en automne 1914 179 Tabl. 7. Élections générales pour la Seconde chambre en automne 1914. Noms, profession et nombre de voix etc. pour chaque député 180

V Résumé de la Statistique électorale pour 1912 1914. Dans ce rapport sont traitées toutes les élections et tons les nouveaux dépouillements des voix qui ont eu lieu pour la Première chambre ainsi que pour la Seconde chambre de la Diète suédoise (»Riksdagen>) pendant les années 1912-1914, exception faite seulement des élections générales résultant de la dissolution de la Seconde chambre au printemps 1914, lesquelles ont déjà été traitées dans un rapport spécial. Les élections pour les deux chambres ae font d'après le principe de la représentation proportionelle (méthode Thiele avec certaines modifications). Pour remplacement d'un membre dont la place devient vacante avant l'expiration du temps pour lequel il est élu on n'a pas besoin de faire une élection partielle, mais il suffit en règle de faire un nouveau dépouillement des bulletins de vote délivrés. Les élections pour la Première chambre se font par les conseils généraux et par les conseils municipaux des plus grandes villes pour une période de six ans. Cependant, toute la chambre n'est pas renouvelée chaque fois, les circonscriptions étant divisées en six groupes, un d'eux élisant chaque année. Ainsi, en 1912 25 députés furent élus, en 1913 26 et en 1914 aussi 25 députés. La chambre qui se compose de 150 députés, dont avant les élections de l'année 1912 87 étaient modérés, 51 libéraux et 12 social-démocrates, compte maintenant 89 modérés, 47 libéraux et 14 social-démocrates. Les élections pour la Seconde chambre se font régulièrement tous les trois ans au mois de septembre. La chambre est renouvelée intégralement chaque fois. Pour accomplir les élections le pays est divisé en 56 circonscriptions électorales, dont chacune élit 3 8 députés. Le droit de vote est accordé à tous les hommes suédois âgés de 24 ans révolus qui jouissent de leurs droits civiques, excepté ceux qui sont interdits ou en faillite; ceux qui ont reçu secours de l'assistance publique ou qui n'ont pas payé leurs contributions à l'état au à la commune au cours des trois années civiles précédentes; enfin tout conscrit qui n'a pas accompli l'obligation du service militaire. Tout homme qui s'établit dans une commune doit montrer, pour recevoir le droit de vote, qu'il a payé ses contributions de l'année précédente. Chaque année une liste électorale est dressée pour chaque district de vote, comprenant tous les hommes qui au commencement de l'année ont 24 ana révolus. Tout homme qui n'est pas frappé par une des causes de disqualification susmentionnées, est inscrit dans la liste comme ayant droit de vote. Ces listes sont employées aux élections pour la Seconde chambre. Les chiffres suivants indiquent le nombre des hommes étant inscrits dans les listes électorales aux élections en automne 1914, ainsi que leur répartition au point de vue du droit de vote. Campagne Tilles Pays entier Hommes dans leb listes 1038 451 358 748 1397 199 dont ayant droit, de vote 878594 233173 1111767» n'ayant pas droit de vote... 159 857 125 575 285433 En proportion de la population les hommes inscrits dans les listes étaient de 24'8 %, et ceux qui avaient droit de vote effectif de 197 %. Dans les villes les électeurs effectifs n'étaient que 15'5 % de la population, mais dans la campagne ils étaient de 21'2 %. Dans cette statistique les hommes inscrits dans les listes sont distribués en groupes de professions pour expliquer l'effet des dispositions concernant le droit de vote et l'emploi de ce droit parmi II 1S1BS3

VI les différentes parties sociales de la population. Les indications sur ce point se retrouvent dans les tabl. 4 et 6. Un résumé pour le pays entier se trouve dans le tabl. J, page 32. Les professions sont réunies en trois grands groupes I, II, III, comprenant la classe supérieure, moyenne et inférieure. Les obstacles légaux à l'exercice du droit de vote paraissent avoir eu la moindre action sur le groupe comprenant les propriétaires fonciers (>hemmansâgare>). De cenx-ci 964 % étaient électeurs effectifs. Dans le groupe des ouvriers les deux tiers (6G'l %) avaient conservé leur droit de vote, mais parmi les marins seulement 45'3 %. Le tableau, page 35, indique les différentes causes de la perte du droit de vote. Le nombre total des électeurs n'ayant pas droit de vote était de 285 432, dont 162 887 avaient perdu leur droit, parce qu'ils n'avaient pas payé leurs contributions. Aux élections générales pour la Seconde chambre dn mois de septembre 1914 pour la période de 1915 1917 735 485 électeurs (66-2 %) prirent part. La participation fut de 64'3 % à la campagne et de 73'1 % dans les villes. La participation aux élections pour les différents groupes de professions anssi bien en chiffres absolns qu'en comparaison du nombre des électeurs effectifs, est montrée dans les deux dernières colonnes du tabl. J (page 32). L'intérêt le plus vif fut constaté parmi les fonctionnaires publics de haut degré dont non moins de 84'7 % firent usage de leur droit de vote. Ensuite viennent les propriétaires (>godsägare») et les professeurs d'écoles primaires dont a peu près le même nombre (84'2 et 84'1 %) prit part à l'élection. Parmi les ouvriers plus des deux tiers (67'2 %) y participèrent, mais parmi les marins seulement 33'0 %. LeB députés de la Seconde chambre sont 230, c'est-à-dire nn réprésentant sur les 24 516 habitants. Avant les élections générales de l'automne 1914 la chambre se composait de 86 modérés, 71 libéraux et 73 social-démocrates. A ces élections la répartition des bulletins de votes valables et des députés élus sur les différents partis politiques était comme suit (voir tab. 3): Bulletins de ^.. votes valables,. Modérés 268631 86 Libéraux 196 493 57 Social-démocrates 266 133 87 Antres 104 De P utes

TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed avgiva sin underdåniga berättelse rörande riksdagsmannavalen under åren 1912 och 1913 samt hösten 1914. 1 151553

2 MATERIALET. Jämlikt bestämmelserna i nådiga brevet till Statistiska tabellkommissionen den 29 september 1911 ingår föreliggande berättelse i likhet med de båda närmast föregående berättelserna angående riksdagsmannavalen, åren 1909 1911 samt våren 1914, i den nya serien Sveriges officiella statistik. Den behandlar alla val och nya röstsammanräkningar, som ägt rum till såväl Första som Andra kammaren under åren 1912 1914, med undantag endast för de allmänna valen till Andra kammaren med anledning av nämnda kammares upplösning våren 1914, vilka redan behandlats i en särskild berättelse. Materialet. Det material, varpå efterföljande framställning i huvudsak grundar sig, är de vid röstsammanräkningen för riksdagsmannavalen till Första och Andra kammaren förda protokollen samt de för varje valdistrikt upprättade röstlängderna för år 1914. Ifråga om valen till Andra kammaren har på begäran av Statistiska centralbyrån förutom de uppgifter, som enligt lag skola innehållas i sammanräkningsprotokollen, förteckning meddelats av Överståthållarämbetet och länsstyrelserna å partifördelningen inom varje valdistrikt. I vallagen är stadgat, att vid varje röstsammanräkning särskilda anteckningar skola föras, innehållande bl. a. vid rangordningsregelns tillämpning uppgift å antalet valsedlar med samma första namn eller samma första och andra namn o. s. v. Med ledning av dessa anteckningar, vilka innehållits uti eller bifogats protokollen, men i ett par fall, där anteckningarna ifråga varit ofullständiga, med tillhjälp av de s. k. hjälpsedlarna, varom mera nedan, hava uppgifterna i tab. 1 och 7 angående de enligt rangordningsregeln valdas röstetal denna gång kunnat göras fullständiga, vilket ej varit fallet med motsvarande uppgifter i närmast föregående berättelser. De röstandes fördelning på de tre politiska huvudpartierna, moderata, liberala och socialdemokrater, har genomförts i så stor utsträckning som möjligt, vilket i de flesta fall icke mött några svårigheter tack vare den av valmetoden föranledda sammanslutningen av de röstande i grupper med gemensam partibeteckning. I de fall, då enstaka stänkröster avgivits med särskild partibeteckning, hava även dessa så vitt möjligt förts till det av de tre huvudpartierna, vilket de på grund av gemensamma kandidater eller dylikt ^ansetts stå närmast. Även då de liberala och socialdemokraterna röstat med gemensam partibeteckning, har en fördelning kunnat genomföras på de två partierna ifråga om valen såväl till Första som till Andra kammaren. Med hänsyn till Förstakammarvalen har nämnda fördelning skett med stöd av den kännedom man ägt om partiställningen inom resp. landsting eller stadsfullmäktige, som förrättat valen ifråga. Med hänsyn till Andrakammarvalen åter har fördelningen skett dels med tillhjälp av de vid röstsammanräkningarna av åtskilliga länsstyrelser upprättade s. k. hjälpsedlar, vilka på centralbyråns begäran beredvilligt ställts till dess förfogande, dels ock med tillhjälp av ovannämnda förteckningar å partifördelningen inom varje valdistrikt. Sistnämnda förteckningar hava denna gång, efter särskild framställning från centralbyrån, varit så avfattade, att de meddelat upp-

RIKSDAGENS FÖRSTA KAMMARE. gift om fördelningen av de liberala och socialdemokratiska rösterna för varje valdistrikt även inom sådana valkretsar, där ifrågavarande partier röstat med gemensam partibeteckning, men med särskilda listor. Fördelningen av de liberala och socialdemokratiska valsedlarna på nämnda båda partier har därför i denna berättelse (tab. 2) kunnat fullständigt genomföras för varje valdistrikt inom samtliga valkretsar, vilket ej varit möjligt i föregående berättelser. Någon motsvarande uppdelning av de moderata valsedlarna och sådana valsedlar, som inom några valkretsar, liksom vid vårvalen 1914, avlämnats av de s. k. liberala försvarsvännerna, vilka röstat med moderat partibeteckning, men med särskilda listor, har däremot ej verkställts, ehuruväl även här hjälpsedlarna i vissa fall varit upplysande. Statistiken över den politiska rösträtten, antalet röstberättigade och icke röstberättigade m. m. grundar sig på de vid Andrakammarvalen använda röstlängderna, vilka i centralbyrån underkastats en detaljerad bearbetning. Därvid har bl. a. även genomförts en fördelning av de i röstlängderna upptagna personerna på vissa större yrkesgrupper, såsom skedde beträffande 1911 års allmänna val, men däremot ej beträffande 1914 års vårval. Denna yrkesfördelning har även denna gång stött på stora svårigheter på grund av röstlängdernas ofta bristfälliga uppgifter i detta avseende. Emellertid voro yrkesuppgifterna i 1914 års röstlängder i flera hänseenden fullständigare än motsvarande uppgifter i 1911 års röstlängder. Endast i några få valdistrikt saknades yrkesbeteckning för mer än 10 % av alla i röstlängden upptagna personer. Röstlängderna från ifrågavarande valdistrikt blevo av centralbyrån återsända till resp. länsstyrelser för att genom vederbörande häradsskrivares eller magistrats försorg kompletteras i nyssnämnda avseende, varpå de efter verkställd komplettering åter inkommo till centralbyrån. 3 Riksdagens Första kammare. Enligt 7 riksdagsordningen skola valkretsarna för val till Riksdagens Första kammare indelas i sex grupper, och varje år skall inom en av dessa grupper förrättas val för nästföljande sexårsperiod. Härigenom äger alltså nytt val rum varje år för en sjättedel av Första kammaren, och efter sex år har hela kammaren förnyats. Valen, som äro proportionella, där två eller flera riksdagsmän skola utses, -verkställas av landsting vid lagtima möte och av stadsfullmäktige vid sammanträde under september månad. De sex grupper, vari valkretsarna indelats, äro enligt 1 i lagen om val till Riksdagen följande: första gruppen: Stockholms stad, Jönköpings län, Gottlands län, Västmanlands län, Västerbottens län; andra gruppen: Stockholms län, Blekinge län, Malmöstad, Skaraborgs län, Gävleborgs län utom Grävle stad;

4 VALKRETSINDELNING. tredje gruppen: Uppsala län, Kalmar läns södra landstingsområde, Malmöhus län utom Malmö stad, Göteborgs stad, Jämtlands län; fjärde gruppen: Södermanlands län, Kalmar läns norra landstingsområde, Hallands län, Örebro län, Västernorrlands län; femte gruppen: Östergötlands län utom Norrköpings stad, Kronobergs län, Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad, Gävle stad, Värmlands län; sjätte gruppen: Norrköpings stad, Kristianstads län, Älvsborgs län, Kopparbergs län, Norrbottens län. Inom den första av ovannämnda grupper ägde val rum år 1909, och därefter förrättades val inom de olika grupperna i den ordning, vari de här upptagits. De i november år 1911 efter Första kammarens upplösning förrättade nya valen för hela riket till nämnda kammare gällde jämlikt riksdagsordningen för grupp, som valt för sexårsperiod, till periodens utgång och för annan grupp till början av dess första sexårsperiod. På grund härav rubbades ej genom berörda nya val ordningen mellan grupperna, utan ägde år 1912 val rum inom den fjärde av dem, år 1913 inom den femte och år 1914 inom den sjätte och sista gruppen. Valkretsindelning. Antalet valkretsar vid val till Riksdagens Första kammare utgör 30, nämligen de 25 landstingsområdena samt städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Gävle, vilka icke deltaga i landsting. Antalet valmän för val av riksdagsmän i Första kammaren, d. v. s. landstingsmän och stadsfullmäktige i ovannämnda fem städer, framgår av tab. A, där detta antal angives för de särskilda valkretsarna de år, då val senast förrättades. Sammanlagt utgjordes hela valmanskåren till Första kammaren vid 1915 års lagtima riksdag av 1531 valmän, därav 1220 landstingsmän och 311 stadsfullmäktige. Till jämförelse må erinras om, att hela antalet valmän i november år 1911, då kammaren i sin helhet omvaldes, utgjorde 1528, varav 1217 landstingsmän och samma antal stadsfullmäktige, som nyss nämndes. Antalet ledamöter i Första kammaren, är jämlikt 6 riksdagsordningen fastställt till 150, och skall det antal riksdagsmän, varje landstingsområde eller stad, som ej deltager i landsting, äger utse, vart tionde år efter angivna grunder bestämmas av Konungen. Intill utgången av år 1914 bibehöll varje valkrets det antal riksdagsmän, som fastställts 'genom nådiga kungörelsen den 3 juni 1904 (se tab. A). Med ledning av de uppgifter om folkmängden den 1 januari 1914, som av Statistiska centralbyrån meddelats, reglerades emellertid genom nådiga kungörelsen den 8 maj s. å. antalet riksdagsmän för nästföljande tioårsperiod, varvid bestämdes, att varje valkrets skulle utse det antal riksdagsmän i Första kammaren, som även finnes angivet i tab. A (antal riksdagsmän fr. o. m. år 1915). På grund av folkmängdens förändringar skulle antalet representanter för var och en av de val-

Tab. A. VALKRETSINDELNING. Folkmängd, antal valmän och riksdagsmän i Första kammarens valkretsar. 5 kretsar, som utgöras av Stockholms stad, Stockholms län, Malmö stad, Göteborgs stad och Norrbottens län ökas, men för vardera av Uppsala läns, Kronobergs läns, Kalmar läns norra, Gottlands och Skaraborgs läns valkretsar minskas med 1. Då under tiden mellan sistnämnda kungörelses utfärdande och sammanträdandet av 1915 års lagtima riksdag intet mandat blivit ledigt inom någon av sistnämnda valkretsar, hade vid sagda riksdags

6 VALEN TILL FÖRSTA KAMMAREN. början den föreskrivna regleringen ännu ej kunnat genomföras i någon av valkretsarna, utan ägde varje valkrets fortfarande samma antal riksdagsmän som förut. Förhållandet mellan antalet representanter och folkmängden för riket i dess helhet utvisade vid 1914 års reglering av riksdagsmännens antal inom varje valkrets 1 riksdagsman på 37 591 invånare (=153 av rikets folkmängd) mot 1 riksdagsman på 34 809 invånare vid motsvarande reglering år 1904. Av samtliga valkretsar företedde år 1914 11 högre och 19 lägre tal än nyss nämnda medelsiffra för riket i dess helhet. Antalet invånare per riksdagsman växlade inom dem mellan 27 711 i Gottlands län och 47 911 i Malmö stad. Talen till Första kammaren. I. Allmänna valen åren 1912 1914. Såsom förut påpekats, förrättades år 1912 val inom den fjärde gruppen av valkretsar, omfattande Södermanlands län, Kalmar läns norra landstingsområde, Hallands län samt Örebro och Västernorrlands län. Ar 1913 förrättades val inom den femte gruppen, bestående av Östergötlands län utom Norrköpings stad, Kronobergs län, Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad, Gävle stad samt Värmlands län, och år 1914 var turen hos den sjätte och sista gruppen, till vilken Norrköpings stad, Kristianstads län,; Älvsborgs län, Kopparbergs och Norrbottens län höra. Antalet riksdagsmän, som skulle utses inom var och en av ovannämnda valkretsar, framgår av tab. A. Sammanlagt avsågo valen år 1912 25 riksdagsmän, år 1913 26 och år 1914 åter 25 riksdagsmän. Ifråga om närmare detaljer av valen hänvisas till tab. 1, vari uppgifter meddelas angående antalet avgivna valsedlar inom varje särskild partigrupp, de valdas namn, yrke och parti samt rangordnings- eller reduktionsreglernas tillämpning. Därjämte lämnar efterföljande tab. B en sammanfattande översikt över antalet röstande och antalet valda riksdagsmän inom varje parti vid de allmänna valen till Första kammaren åren 1912 1914, ävensom för överskådlighetens skull vid de allmänna valen i november år 1911 efter kammarens upplösning, översikten över 1911 års val har förut meddelats i centralbyråns underdåniga berättelse om riksdagsmannavalen åren 1909 1911, sid. 8. Anmärkas bör emellertid beträffande 1912 1914 års val, att bland de avgivna valsedlarna även ingår ett antal blanka valsedlar, nämligen 1 i Kalmar läns norra valkrets och 8 i Norrköpings städade röstande, som avlämnat berörda valsedlar, hava emellertid i tabellen hänförts till de partier, som de förmodats tillhöra. För utrönande av deltagandet i valen kunna jämföras sammanlagda antalet röstande med uppgifterna i tab. A å sid. 5 om antalet valmän inom varje valkorporation. Därvid visar sig, att i samtliga valkretsar tillsammans valmännens antal uppgick till 1 531 och de röstandes till 1514. Av alla

Tab. B. De allmänna valen till Första kammaren i november år 1911 samt åren 1912 1914. VALEN TILL FÖRSTA KAMMAREN. 7

8 VALEN TILL FÖRSTA KAMMAREN. valberättigade deltogo sålunda 989 % i valen. Av de icke röstande återfinnas emellertid samtliga utom en enda i de fem stadsvalkretsarna Stockholm, Göteberg, Malmö, Norrköping och Gävle. Vid valen inom landstingen utövade däremot samtliga valberättigade, med ett enda undantag inom Norrbottens län, även sin rösträtt, emedan vid förfall för en landstingsman den för honom utsedde suppleanten i stället inträder. Partifördelningen såväl bland de röstande som bland de valda framgår av tab. B, varjämte tab. 1 innehåller mera detaljerade uppgifter angående de röstandes sammanslutning i grupper med gemensam partibeteckning. Liksom vid 1910 och 1911 års val voro valmännen genomgående fördelade efter politiska partier, varvid dessas inbördes styrka i stort sett överensstämde med den som framgått ur närmast föregående val till landsting och stadsfullmäktige. Såsom närmare framgår av tab. 1 röstade emellertid i 7 valkretsar de liberala och socialdemokraterna med gemensam partibeteckning. I allmänhet hava därvid de båda partierna gått fram med skilda listor, men i några fall, där socialdemokraterna endast förfogat över några få röster, hava de röstat på de liberalas kandidater. Så skedde t. ex. vid valet inom Hallands läns landsting år 1912, där hela partigruppen»de frisinnade», som bestod av 11 liberala och 2 socialdemokrater, röstade på den liberala kandidat, som blev vald. På samma sätt röstade de båda nämnda partierna i Västernorrlands län år 1912, Kronobergs län år 1913 och Kristianstads län år 1914 icke endast med gemensam partibeteckning utan även på samma kandidater. Samtliga vid valen 1912 1914 avgivna valsedlar, vilka icke voro blanka, voro försedda med partibeteckning, med undantag endast för 39 valsedlar i Norrköping (se tab. 1); de röstande, som avlämnat sistnämnda valsedlar, hava emellertid i tab. B hänförts till de moderata. Tillämpningen av rangordnings- och reduktionsreglerna. Enligt den gällande proportionella valmetoden skall inom partierna ordningen mellan valsedlarna bestämmas på följande sätt. Om på valsedlar med mer än hälften av gruppens röstetal finnes uppförd samma person som första namn, blir denne enligt den s. k. rangordningsregeln gruppens förste riksdagsman; upptaga valsedlarna med samma första namn även samma andra namn, uppföres detta i andra rummet, om valsedlarnas röstetal utgör mer än /s av hela gruppens o. s. v. enligt samma grunder. Om de platser, som tillkomma gruppen, icke kunnat fördelas enligt rangordningsregeln, bestämmes ordningen mellan namnen enligt den s. k. reduktionsregeln på så sätt, att det namn sättes främst, som enligt viss beräkning erhållit det högsta röstetalet, oberoende av den ordning, i vilken namnen varit uppförda. Inom den fria gruppen skall ordningen mellan namnen alltid bestämmas enligt sistnämnda regel. I vilken utsträckning rangordnings- eller reduktionsreglerna kommit i tilllämpning vid nu ifrågavarande Förstakammarval, framgår av tab. 1, varest detta för var och en av de valda riksdagsmännen angivits. Vid 1912 års val blevo två moderata riksdagsmän utsedda med tillämpning av reduktions-

VALEN TILL FÖRSTA KAMMAREN. 9 regeln, vid 1913 års val däremot tre liberala och en socialdemokrat. Vid 1914 års val behövde reduktionsregeln endast i ett fall tillgripas, nämligen vid valet inom Norrköpings stadsfullmäktige, och berodde detta därpå, att samtliga de valsedlar, som bestämde valets utgång, saknade partibeteckning. I alla övriga fall tilllämpades däremot rangordningsregeln. Av nedanstående tablå framgår, i vilken omfattning reduktionsregeln kommit till användning under olika år och inom de olika partierna: Valda edligt reduktionsregeln He]a antalet är 1912 år 1913 år 1914 Samma valda Moderata 2 1 ') 3 45 Liberala 3 3 25 Socialdemokrater 1 1 6 Samtliga 2 4 1 7 70 Av de 45 riksdagsmän, det moderata partiet inalles utsåg vid Förstakammarvalen under ovanstående år, valdes endast 3 eller 6'7 % av hela antalet enligt reduktionsregeln och de övriga 42 eller 93-3 % enligt rangordningsregeln. Inom det liberala partiet, som inalles utsåg 25 riksdagsmän, valdes ävenledes endast 3, motsvarande 12 - o %, enligt reduktionsregeln, oeh inom det socialdemokratiska partiet kom reduktionsregeln i tillämpning vid valet av endast en representant, motsvarande 16-7 % av hela antalet. Inom alla partier tillsammantagna valdes således under ovannämnda år 69 riksdagsmän enligt rangordningsregeln och blott 7 enligt reduktionsregeln. De i tab. 1, kol. 2 angivna röstetalen för varje särskild riksdagsman avse det antal röster, vederbörande representant erhållit till den plats i ordningen, som han tilldelats vid bestämmandet av ordningsföljden mellan kandidaterna inom ett parti. En jämförelse mellan partiets röstetal och de av detsamma valda riksdagsmännens röstetal visar därför, huru många inom partiet som röstat på samma första namn, eller, för den andre representanten i ordningen, på samma första och andra namn o. s. v. Skillnaden mellan partiets och den valdes röstetal blir därför ett mått på splittringen inom partiet vid de olika platsernas besättande. Dessa röstetal hava dock endast kunnat angivas för dem, som valts enligt rangordningsregeln, emedan vid reduktionsregelns tillämpning röstetalen, som ligga till grund för platsfördelningen inom partierna, beräknas efter helt andra grunder, och därför icke äro jämförbara med de förra. På grundval av de i tab. 1 meddelade uppgifterna angående röstetalen har, för att erhålla ett uttryck för sammanhållningen inom de olika partierna, varje representants röstetal uträknats i procent av partiets och de sålunda erhållna procenttalen sammanförts i tab. C. För undvikande av missförstånd torde emellertid böra påpekas, att i tabellen endast kunnat medtagas 1) Representanten för Norrköpings stad har räknats till de moderata, oaktat alla valsedlar, som npptogo hans namn, saknade partibeteckning.

10 VALEN TILL FÖRSTA KAMMAREN. Tab. C. Sammanhållningen inom de olika partierna. de riksdagsmän, som valts enligt rangordningsregeln, varför tabellen för att -giva en fullständig bild av sammanibållningen inom partierna måste kompletteras med de å sid. 9 meddelade uppgifterna å antalet enligt reduktionsregeln valda representanter. I de fall, då tvä partier röstat med gemensam partibeteckning, men med i övrigt skilda listor, har såsom partiets röstetal räknats icke hela partigruppens utan det särskilda partiets, som haft den valde som sin kandidat. Av tabellens 'siffror framgår, att av de moderata riksdagsmän, som valts såsom sitt partis första representanter, 12 haft ett röstetal, som översteg 99 % av partiets röstetal. I samtliga dessa fall rådde ingen som helst splittring inom partiet, utan alla till detsamma hörande valmän röstade enhälligt på den valde såsom förste man. På samma sätt rådde fullständig enighet även i alla andra fall, då i tabellen representantens röstetal angives till mer än 99 % av partiets. Som exempel på synnerligen stor sammanhållning kan nämnas, att inom Östergötlands läns landsting, där det moderata partiet fick sig fem platser tilldelade, samtliga moderata valsedlar upptogo samma fem namn i samma ordning. I tab. C har även beräknats sammanhållningens styrka i medeltal vid de olika platsernas besättande. Inom det moderata partiet utgjorde röstetalet i genomsnitt för partiets samtliga första representanter 98-2 % av vederbörande partis röstetal, inom det liberala partiet var motsvarande röstetal 92-2 % och inom det socialdemokratiska 100 % Sammanhållningen var sålunda i detta fall störst inom sistnämnda parti och minst inom det liberala partiet. För de riksdagsmän, som valts såsom sitt partis andre representant, utgjorde motsvarande medeltal inom de tre partierna resp. 98-6, 98 - o och 100 %.

NYA RÖSTSAMMANRÄKNINGAR. 11 Rörande de valda riksdagsmännens partiställning hänvisas till tab. 1 ävensom till tab. B. Av sistnämnda tabell framgår, att partiställningen i kammaren, vilken efter 1911 års val bestod av 87 moderata, 51 liberala och 12 socialdemokrater, genom 1912 års val ändrades därhän, att vartdera av de moderata och socialdemokratiska partierna förstärktes med en ledamot, medan det liberala partiet i stället förlorade 2 ledamöter. De moderata vunno nämligen inom Kalmar läns norra landstingsområde det mandat, som förut varit liberalernas, varjämte socialdemokraterna inom Örebro läns valkrets förvärvade ett mandat, likaså på bekostnad av liberalerna. Inom sistnämnda läns landsting hade nämligen efter landstingsmannavalen år 1912 en förskjutning ägt rum i partiställningen till förmån för socialdemokraterna på de liberalas bekostnad. Partiställningen inom Första kammaren efter valen år 1912 var sålunda följande: 88 moderata, 49 liberala och 13 socialdemokrater. Härutinnan skedde ingen ändring genom 1913 års Förstakammarval utan först genom 1914 års, då en liknande förskjutning ägåe. rum som år 1912. De moderata vunno nämligen år 1914 ett mandat från liberalerna inom Älvsborgs län, av den anledning att de båda vänsterpartierna röstade vart för sig och ej, såsom vid närmast föregående val, under gemensam partibeteckning. Till följd av ändrad partiställning inom Kopparbergs läns landsting, efter landstingsmannavalen år 1914, lyckades inom nämnda län socialdemokraterna vinna ett nytt mandat, likaledes på det liberala partiets bekostnad. Efter 1914 års val räknade därför de tre partierna inom Första kammaren det antal ledamöter, som här nedan angives, varvid vinster ( + ) och förluster ( ) under de tre åren antecknats för vart och ett av dem: Moderata 89 ( + 2) Liberala 47 ( 4) Socialdemokrater 14 ( + 2) Samma 150 II. Nya röstsammanräkningar åren 1912 1914. Jämlikt vallagens bestämmelser skall vid uppkommen ledighet efter en riksdagsman, som avgått före utgången av den sexårsperiod, för vilken han blivit vald, i regel icke nytt val förrättas inom landsting eller stadsfullmäktige, utan äger Kungl. Maj:ts befallningshavande i vederbörande län att på grundval av de vid det ursprungliga valet avgivna valsedlarna förrätta ny röstsammanräkning för utseende av efterträdare till den avgångne. Nytt val skall anställas blott under den förutsättning, att vid ny röstsammanräkning efter avgången kammarledamot â de valsedlar, som upptaga den avgångnes namn, ingen mera finnes upptagen, som kan inträda såsom dennes efterträdare. Under år 1912 förrättades av länsstyrelserna 6 nya röstsammanräkningar efter lika många avgångna kammarledamöter, år 1913 förrättades 7 och

12 NYA RÖSTSAMMANRÄKNINGAR. år 1914 8. 1 ) De orsaker, som föranlett ifrågavarande nya röstsammanräkningar, voro följande: År Avsägelse Dödsfall Summa 1912 6 6 1913 5 2 7 1914 6 2 8 Bland de riksdagsmän, som avsagt sig sitt uppdrag, varefter ny röstsammanräkning ägde rum under år 1912 (före början av samma års lagtima riksdag), voro två, som Hösten 1911 valts till ledamöter av Andra kammaren. Likaså berodde under år 1914 en avsägelse därpå att en kammarledamot tillika valts till ledamot av Andra kammaren oclt en annan avsägelse därpå att den valde redan förut var ledamot av Första kammaren för annan valkrets. Beträffande de nya röstsammanräkningar (intill början av 1915 års lagtima riksdag), som ägt rum på grund av sådana kammarledamöters avgång, vilka utsetts vid de allmänna valen under något av åren 1912 1914, hänvisas till anmärkningarna under tab. 1. I övriga fall hava de nya röstsammanräkningarna förorsakats av sådana ledamöters avgång, vilka antingen utsetts vid novembervalen år 1911 eller efterträtt då valda ledamöter. I intet fall har vid uppkommen ledighet i kammaren särskilt fyllnadsval behöft anställas, utan har ledigheten ifråga alltid fyllts genom ny röstsammanräkning. För att giva en sammanfattning av alla under åren 1912 1914 förrättade val och röstsammanräkningar meddelas i efterföljande tablå en översikt över samtliga under vart och ett av de tre åren utsedda riksdagsmän. År 1912 År 1913 År 1914 Allmänna val 25 26 25 Nya röstsammanräkningar 6 7 8 Summa 31 33 33 Inalles invaldes under år 1912 31 ledamöter i Första kammaren, år 1913 33 och år 1914 likaledes 33 ledamöter. Till jämförelse härmed kan nämnas, att under den närmast föregående treårsperioden förrättades ej mindre än 275 val, eller resp. 43, 40 och 192 under vart och ett av åren 1909, 1910 och 1911. Av valen sistnämnda år voro dock 150 föranledda av den då företagna kammarupplösningen. Under treårsperioden 1906 1908 åter förrättades endast 76 val, eller resp. 20, 30 och 26 under vart och ett av åren 1906, 1907 och 1908. Överklagade val. Över de under åren 1912 1914 förrättade allmänna valen till Första kammaren och de med anledning av Förstakammarleda- 1) Efter en av de avgångne riksdagsmännen måste dock dubbla röstsammanräkningar företagas, varför antalet nya röstsammanräkningar inalles under de tre åren egentligen uppgick till 22. Om anledningen härtill se anm. 4 till tab. 1.

FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING. 13 möters avgång under nämnda tid verkställda nya röstsammanräkningarna anfördes besvär endast i ett fall, beträffande en år 1914 inom Västernorrlands län verkställd ny röstsammanräkning. 1 ) De anförda besvären blevo emellertid av Regeringsrätten ogillade. Första kammarens sammansättning vid lagtima riksdagen år 1915. För Första kammarens sammansättning, efter de allmänna valen år 1914 och med de intill början av 1915 års lagtima riksdag inträffade förändringar, redogöres i det följande. Rörande partifördelningen hänvisas till tab. B, som innehåller uppgifter valkretsvis angående de valda riksdagsmännens fördelning på de tre politiska huvudpartierna, ävensom till framställningen å sid. 11 i det föregående. Av kammarens 150 ledamöter voro 49, motsvarande 32 - : % av hela antalet, nyvalda, varav dock 5 voro f. d. Förstakammarledamöter, medan de övriga voro omedelbart omvalda. Ställningen inom de olika partierna i detta avseende var följande: Nyvalda Omvalda Moderata 22 67 Liberala 19 28 Socialdemokrater 8 6 Största antalet nyvalda riksdagsmän eller 22 kommer sålunda på det moderata partiet, närmast komma liberalerna med 19 och sist socialdemokraterna med endast 8 nyvalda ledamöter. Av de nyvalda ledamöterna hade «mellertid icke mindre än 16 förut tillhört Riksdagens kamrar, därav 4 Första kammaren, 11 Andra kammaren samt 1 båda kamrarna. Frånräknas dessa, uppgick antalet riksdagsmän i Första kammaren, som vid sitt inval i kammaren förut icke deltagit i Riksdagens förhandlingar, till 33, därav 12 inom det moderata, 15 inom det liberala och 6 inom det socialdemokratiska partiet. Av de omvalda ledamöterna hade 4, varav 3 moderata och 1 liberal, förut representerat annan valkrets, medan de övriga voro omvalda för samma valkrets. Av de nyvalda f. d. Förstakammarledamöterna hade förut 2, varav 1 moderat och 1 liberal, representerat samma valkrets och 3 moderata annan valkrets. Av kammarens samtliga ledamöter hade icke mindre än 43 förut tillhört Andra kammaren, därav inom de tre partierna resp. 25, 15 och 3, mot 45 vid 1912 års riksdag och endast 29 vid 1909 års riksdag. Med hänsyn till antalet förut bevistade riksdagar fördela sig Första kammarens ledamöter på sätt, som framgår av tab. D. Som synes är antalet bevistade riksdagar i allmänhet mindre inom det liberala partiet än inom ) Härom se anm. 4 till tab. 1. Besvären rörde den andra förnyade röstsammanräkningen, som verkställdes av länsstyrelsen den 16 /s 1914.

14 FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING. BONINGSORT. Tab. D. Antal bevistade riksdagar. det moderata, men allra minst inom det socialdemokratiska partiet. De av kammarens ledamöter, som bevistat det största antalet riksdagar, äro f. d. riksbanksfullmäktig Olof Jonsson och riksgäldsfullmäktig Gr. F. Östberg, vilka båda förut bevistat 35 riksdagar. Den fördelning av Första kammarens ledamöter efter deras nuvarande boningsorter inom och utom valkretsen, som meddelas i nedanstående tablå, har upprättats med ledning av den genom kammarens kansli offentliggjorda förteckningen över kammarens ledamöter, vilken även i huvudsak legat till grund för den yrkesfördelning av kammarledamöterna, som längre fram meddelas. B o s a t t a inom Tal- utom valkretsen kretsen i Stockholm i övriga riket Moderata 73 10 6 Liberala 34 7 6 Socialdemokrater 5 4 5 Samtliga år 1915 112 21 17» 1912 108 23 19

FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING. YRKESFÖRDELNING. 15 Av kammarens samtliga ledamöter voro såsom av ovanstående siffror framgår 112 eller 74-7 % bosatta inom den egna valkretsen och 38 utom valkretsen, därav 21 (14-o %) i Stockholm och 17 (11-3 %) i övriga delar av riket. Vid jämförelse med ställningen år 1912 har antalet inom valkretsen bosatta ledamöter ökats med 4, medan motsvarande minskning skett beträffande de utom valkretsen bosatta. Inom de olika partierna voro av de moderata riksdagsmännen 82 - o % bosatta inom valkretsen och av de liberala 72-3 %, men av de socialdemokratiska endast 5, motsvarande 35-7 %, av vilka 3 voro representanter för Stockholm. Då det måste vara av intresse att se, med vilken styrka städerna å ena sidan och landsbygden å den andra förmått göra sina intressen gällande vid uppsättandet av de kandidater, som sedan blivit valda, meddelas här nedan, såsom åtminstone ett ungefärligt uttryck härför, en fördelning av Första kammarens ledamöter efter boningsort på landet och i stad: Bosatta på landet i stad Moderata 45 44 Liberala 16 81 Socialdemokrater 1 13 Samtliga 62 88 Trots sin till antalet mycket underlägsna folkmängd voro städerna betydligt talrikare representerade än landsbygden inom såväl det liberala som det socialdemokratiska partiet, medan inom det moderata partiet de voro nära nog lika talrikt företrädda. Mest framträdande var städernas övervikt över landsbygden härutinnan bland de socialdemokratiska ledamöterna, av vilka endast en enda var bosatt på landet. Av kammarens samtliga ledamöter voro 41-3 % bosatta på landet och 58-7 % bosatta i stad. Ett försök till yrkesfördelning av Första kammarens ledamöter föreligger i tab. E, varvid erinras, att f. d. utövare av ett yrke i allmänhet räknatstill den grupp, de skulle hava tillhört, om samma yrke fortfarande utövats, såvida de icke helt och hållet övergått till ett nytt yrke. För övrigt torde böra nämnas, att åtskilliga av de till andra yrkesgrupper räknade kammarledamöterna tillika voro godsägare. Ur yrkesgruppen >civila statstjänstemän av högre grad» hava nu utbrutits högre kommunala tjänstinnehavare,.såsom borgmästare och rådmän, vilka upptagits såsom en särskild yrkesgrupp, varigenom yrkesgrupperingen blivit överensstämmande med den, som använts i berättelsen om valen till Andra kammaren våren 1914, varjämte uppgifterna för år 1912 ändrats i överensstämmelse härmed. Anmärkas bör emellertid, att, median tab. E upptager yrkesfördelningen vid början av 1915 års riksdag, den i tab. 1 meddelade yrkesbeteckningen avser tidpunkten för de resp. valen, varför hänsyn där ej tagits till efter dessa möjligen inträffade förändringar i riksdagsmännens yrken. Såsom av tabellen synes, har ingen större förändring inträtt i de särskilda yrkesklassernas styrka sedan år 1912. Antalet hemmansägare och lantbrukare

16 FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING. ÅLDERSFÖRDELNING. Tab. E. Yrkesfördelning bland Första kammarens ledamöter. har emellertid ökats från 10 vid 1912 års riksdag till 16 vid riksdagen år 1915, varemot antalet civila statstjänstemän av högre grad sjunkit från 40 till 34. Om samtliga civila, militära och ecklesiastika statstjänstemän, kommunala tjänstemän samt läkare sammanföras till en enda grupp, omfattade denna år 1915 69 av kammarens ledamöter mot 77 vid 1912 års riksdag och 87 vid riksdagen år 1909. Denna grupp har sålunda successivt avtagit. Anmärkningsvärt är å andra sidan, att ajitalet hemmansägare och lantbrukare, som vid 1909 års riksdag blott utgjorde 4, sedan dess högst väsentligt ökats. Antalet ledamöter av statsrådet voro vid riksdagen år 1915 endast 2 mot 4 vid 1912 års riksdag. Däremot hade vid förstnämnda riksdag icke mindre än 8 förutvarande statsråd plats i kammaren. Av dem tillhörde 6 det moderata och 2 det liberala partiet. Åldersfördelningen av Första kammarens ledamöter vid början av år 1915 utfaller på sätt tab. F närmare angiver, varvid till jämförelse även meddelas dylika uppgifter för år 1912. En blick på tabellen visar, huru väsentligt olika åldersfördelningen är inom de olika partierna. Inom det moderata

FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING. ÅLDERSFÖRDELNING. 17 Tab. F. Åldersfördelning bland Första kammarens ledamöter. partiet äro riksdagsmännen anmärkningsvärt talrika i de högre åldersklasserna, men fåtaliga inom de lägre. I motsats härtill äro de liberala riksdagsmännen relativt talrikare än de moderata inom de lägre åldersklasserna. De socialdemokratiska riksdagsmännen slutligen äro i sin ordning relativt talrikare än de liberala inom samma åldersklasser och fåtaliga inom de högre åldersklasserna. Antalet moderata riksdagsmän yngre än 50 år uppgick sålunda till endast 13 (14-6 %) mot 76 i högre åldrar och antalet liberala till 17 (36-2 %) mot 30, medan inom det socialdemokratiska partiet 10 (71'4 %) av dess 14 medlemmar ännu icke fyllt 50 år. En följd av denna olika åldersfördelning är, att medelåldern inom det moderata partiet är betydligt högre än inom det

18 FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING. ÅLDERSFÖRDELNING. liberala partiet, och medelåldern inom sistnämnda parti i sin ordning högre än inom det socialdemokratiska partiet. För riksdagsmän tillhörande det moderata partiet är densamma 57-3 år, för de liberala 51-6 år och för socialdemokraterna 48-6 år. Till följd bl. a. av den starka omsättning, som ägde ram inom Första kammaren under treårsperioden 1909 1911, hade medelåldern för samtliga kammarledamöter, vilken vid 1909 års riksdag utgjorde 58-2 år, år 1912 nedgått till 53 - o år, den lägsta medelålder, som vid någon riksdag iakttagits sedan år 1867. I jämförelse härmed kan emellertid år 1915 åter konstateras någon höjning av medelåldern för varje kammarledamot, alldenstund densamma vid början av nämnda år utgjorde 54-7 år.

RIKSDAGENS ANDRA KAMMARE. 19 Riksdagens Andra kammare. I. Nya röstsammanräkningar åren 1912 1911. Eör utseende av efterträdare till riksdagsman, som avsagt sig uppdraget eller eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, gälla liknande bestämmelser för Andra kammaren som beträffande den Första. Jämlikt vallagens bestämmelser skall sålunda i regel nytt val icke förrättas utan i stället efterträdaren till den avgångne utses genom ny röstsammanräkning, som ofördröjligen verkställes. Samtliga under åren 1912 1914 inträffade ledigheter i Andra kammaren hava fyllts på sistnämnda sätt. Av de hösten 1911 valda kammarledamöterna avgingo före kammarens upplösning våren 1914 18, och av de våren 1914 valda 2, efter vilka samtliga nya röstsammanräkningar ägde rum. Dessutom företogs under år 1914 ny röstsammanräkning efter en av de ovannämnde avgångna riksdagsmännen, som tillika valts till ledamot av kammaren för perioden 1915 1917. Inalles företogos sålunda under åren 1912 1914 21 nya röstsammanräkningar efter avgångna kammarledamöter. Till jämförelse härmed må erinras om, att antalet fyllnadsval, enligt de gamla bestämmelserna om majoritetsval, under åren 1906 1908 utgjorde 17 och under åren 1909 1911 12, varjämte under sistnämnda period fyra nya röstsammanräkningar enligt nu gällande bestämmelser ägde rum. De orsaker, som föranlett ifrågavarande röstsammanräkningar under åren 1912 1914, och de särskilda år, under vilka de företagits, framgå av nedanstående tablå: Ar Avsägelse Dödsfall Summa 1912 6 2 8 1913 3 4 7 1914 3 3 6 Bland de riksdagsmän, som avsagt sig sitt uppdrag, var en, vilken i september år 1912 valts till ledamot av Första kammaren. II. Allmänna valen för riksdagsperioden 1915 1917. A. Valkretsindelning. Enligt 18 i lagen om val till Riksdagen är riket för val till Andra kammaren indelat i 56 valkretsar, som vardera välja 3 8 representanter.

20 VALKRETSINDELNING. Tab. G. Folkmängd och antal riksdagsmän i Andra kammarens valkretsar.

VALKRETSINDELNING. 21 För valkretsindelningen är närmare redogörelse meddelad i Statistiska centralbyråns underdåniga berättelse angående riksdags mannavalen åren 1909 1911, vartill torde få hänvisas. Beträffande senare t. o. m. början av år 1914 inträffade förändringar i nämnda indelning torde dessutom få hänvisas till centralbyråns berättelse angående riksdagsmannavalen våren 1914. Det antal representanter, varje valkrets äger välja, regleras efter folkmängden vart tredje år, och gällde för nu ifrågavarande val nådiga kungörelsen den 13 maj 1914, varigenom antalet representanter valkretsvis reglerats för riksdagsperioden 1915 1917 på grundval av valkretsarnas folkmängd den 1 januari 1913. Genom dessa bestämmelser ökades antalet representanter för Stockholms stads första valkrets från sju till åtta och för Malmö stads valkrets från tre till fyra, medan för vardera av Kopparbergs läns västra och Hälsinglands norra valkretsar deras antal minskades från fyra till tre. I tab. G meddelas för varje valkrets uppgift å folkmängden den 1 januari 1914 med fördelning på landsbygd och städer, antal representanter samt den beräknade folkmängden per representant. Valkretsarnas storlek med fördelning efter folkmängden framgår av följande tablå:

22 VALKRETSINDELNING. Folkmängd Ä olkmär.gd J ^ 50000 60000 inr 2 130000 140000 inv 2 60000 70000. 6 140000 150000» 2 70 000 80 000» 6 150 000 160 000» 1 80 000 90 000» 11 160 000 170 000. 90000-100000» 8 170000-180000 > 1 100 000-110000» 6 180 000 190 000 1 110000 120000. 5 190000-200000» 120000 130000 > 4 200000» 1 Samma valkretsar 56 De till folkmängden minsta valkretsarna voro nu liksom vid de båda närmast föregående valen Gottlands läns och Jämtlands läns norra valkretsar, av vilka den förra hade 55 422 invånare och den senare 58 917. Folkrikast var efter Brännkyrkas inkorporering Stockholms stads första valkrets med en folkmängd av 201 340 personer, varefter följa i ordningen Stockholms stads andra valkrets med 180 745 samt Göteborgs stads valkrets med 178 030 invånare. Vid 1911 års val var Stockholms stads andra valkrets den folkrikaste, närmast följd av Göteborgs stad; först i tredje rummet kom Stockholms stads första valkrets. Inom de tre första av ovanstående storleksgrupper valde samtliga 14 valkretsar vardera tre representanter; inom den fjärde gruppen, omfattande valkretsar med en folkmängd av 80 000 90 000, valde 8 kretsar tre och de övriga 3 vardera fyra representanter; fyra representanter valdes även av de 14 valkretsarna inom de två följande grupperna; valkretsar med 110 000 130 000 invånare valde samtliga fem representanter, närmast följande tre grupper var och en sex på ett undantag när, med endast fem representanter, samt de båda valkretsarna med 170 000 190 000 invånare sju representanter. Valkretsen med mer än 200 000 invånare slutligen valde åtta representanter. Inom 22 valkretsar var sålunda riksdagsmännens antal tre, inom 17 uppgick det till fyra, inom 10 till fem, inom 4 till sex, inom 2 till sju och inom 1 valkrets till åtta. I tab. G meddelas även uppgifter angående folkmängdens fördelning inom varje valkrets på landsbygd (inklusive köpingar) och städer. Stockholms stads första och andra, Hälsingborgs, Landskrona och Lunds, Malmö och Göteborgs valkretsar voro rena stadsvalkretsar, varjämte till Norrköpings och Linköpings valkrets hörde endast två landskommuner med 14-4 % av valkretsens folkmängd. Inom alla övriga valkretsar var landsbygdens befolkning talrikare än städernas, och sex av dem voro rena lantvalkretsar, som uteslutande omfattade landsbygd. I medeltal för hela riket uppgick folkmängden per representant till 24 516 ( ûu av rikets folkmängd) mot 24 010 vid 1911 års val. Inom de olika valkretsarna växlade motsvarande tal mellan 29 401 i Kopparbergs läns västra valkrets och 18 474 i Gottlands läns valkrets.