Återvinning av matavfall - en kundutvärdering av etapp 1 i UMEVAs projekt för insamling av matavfall i Umeå kommun

MH 2008:x Återvinning av matavfall - en kundutvärdering av etapp 1 i UMEVAs projekt för insamling av matavfall i Umeå kommun Lina Nilsson Examensarbete, 30 högskolepoäng Miljö- och hälsoskyddsprogrammet Umeå universitet

Återvinning av matavfall - en kundutvärdering av etapp 1 i UMEVAs projekt för insamling av matavfall i Umeå kommun Lina Nilsson Handledare: Åsa Nilsson, UMEVA Fredrik Lundmark, Umeå universitet Vårterminen 2008 Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Umeå universitet

Beställning av arbeten från kursen Examensarbete, 30 hp, vid miljö- och hälsoskyddsprogrammet kan göras från: Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Umeå universitet 901 87 UMEÅ Telefon 090-786 63 22 Fax 090-786 67 05 Copies of this student report can be ordered from: Department of Ecology and Environmental Science Umeå University S-901 87 UMEÅ Sweden Telephone +46 90 786 63 22 Fax +46 90 786 67 05 Detta är ett examensarbete, 30 högskolepoäng i huvudämnet miljö- och hälsoskydd. Arbetet är granskat och godkänt, men författaren/na svarar själv för rapportens resultat och slutsatser. This is a project work, 30 ECTS-credits in Environmental Health. The project is examined by the Department, but the student(s) is/are responsible for the results and conclusions presented.

Förord Att få jobba självständigt med ett examensarbete har för mig varit en perfekt avslutning på dessa fyra år på Miljö- och hälsoskyddsprogrammet vid Umeå universitet. Jag har lärt mig oerhört mycket under hela utbildningens gång och mycket av dessa kunskaper har kommit till användning under den här sista terminen innan examen. Det finns många personer som jag vill rikta ett stort tack till. Tack till Jan-Olof Åström för idén till detta examensarbete och för att jag fick möjlighet att göra examensarbetet på uppdrag av UMEVA. Stort tack till Åsa Nilsson, min handledare på UMEVA för stöttning och korrekturläsning. Tack till Elin, Moa och Anna i matavfallsgruppen för korrekturläsning, praktisk hjälp och roliga pratstunder i fikarummet. Tack till Jörgen och övrig personal på Dåvamyrans deponiområde för rådfrågning och praktisk hjälp i samband med plockanalysen. Tack till Sanita Vukicevic för rådfrågning angående plockanalysen. Tack till Erik och Thomas för att ni ställde upp och jobbade tillsammans med mig under plockanalysen. Tack till min handledare Fredrik Lundmark på Umeå universitet för goda råd och tankeställare. Tack till Sten Markgren på Umeå universitet för granskning av enkät och följebrev. Tack till min familj och vänner som fått stå ut med prat om matavfall, plockanalyser och chi-2-test. Och sist men absolut inte minst, ett allra största TACK till hushållen i Holmsund som tagit sig tid att besvara min enkät! Utan er hade inte det här gått att genomföra. TACK! Slutligen vill jag passa på att berömma mig själv för all den tid och arbete som jag lagt ned på det här examensarbetet. Jag fixade det, jag är i mål! Umeå, 2008-05-01 Lina Nilsson

Food waste recycling - an evaluation of phase 1 in the project of food waste collection in Umeå municipality. Lina Nilsson Abstract This study evaluated food waste collection in Holmsund, Umeå municipality, according to five aims. These were: to assess; customer satisfaction with 1) the information when introducing food waste recycling and 2) with the system and equipment. 3) To examine what the households report that they do with the food waste, and 4) to examine the quality of the food waste and whether recycling occurs according to what the households reported. Finally, 5) to present suggestions on how to continue with the project were made. The information was collected through a survey of 718 households (610 responded) and by analysis of food waste (500 kg) and combustible household waste (500 kg). The survey showed that the households are satisfied with the information about food waste recycling (93%), but less satisfied with the information about transportation and treatment of the food waste (56%). 95% of the households think that recycling is functioning well in their household, and 86% are satisfied with the introduction of food waste recycling. 58% of the households think that the paper bags are good, and 84% think that the container functions well. 84% state that they always recycle their food waste. Based on the waste analysis of food waste the quality is very good (100%). The analysis of combustible household waste showed that almost a third of the food waste was not recycled. Some of the conclusions are that complementing information is needed, that the paper bags need to be reconsidered and that waste analysis needs to be performed regularly. Key Words: Food waste, customer evaluation, survey, waste analysis.

Sammanfattning I början av år 2007 startade UMEVA ett projekt för insamling av matavfall i Umeå kommun. Projektet syftar till att införa sortering av matavfall i kommunens tätbebyggda områden och kommer att ske i ett antal etapper med start 2007 och avslut 2011. Holmsund är det första området i Umeå kommun där denna insamling startades upp under våren 2007. I det första skedet fick enbart villaägarna i Holmsund erbjudandet om att sortera sitt matavfall, i ett senare skede utökades erbjudandet till att även inkludera flerbostadsägare och en förskola. Examensarbetet har utförts på uppdrag av UMEVA med syfte att utvärdera etapp 1 av införandet av utsortering av matavfall i Holmsund. Utvärderingens fokus har varit på kundnöjdhet med matavfallssystemet samt kvaliteten på matavfallet. Rapportens fem specifika delsyften har varit att undersöka och utvärdera kundnöjdheten med: 1) UMEVAs informationsinsatser vid införandet av återvinning av matavfall samt 2) utsorteringssystemet och utrustningen. Vidare har nästa delsyften varit att 3) undersöka kundernas beteende när det gäller utsortering av matavfall och 4) undersöka matavfallets kvalitet och utsorteringsgrad. Utifrån dessa resultat har ett femte delsyfte varit att presentera åtgärdsförslag. Arbetet med undersökningen och utvärderingen har genomförts genom en enkätundersökning som skickades ut till villahushållen i etapp 1, Holmsund. Två plockanalyser, en på matavfall och en på brännbart hushållsavfall, genomfördes dessutom från ett urval av dessa hushåll. Enkätundersökningen visade att 93 procent av hushållen är nöjd med informationen de fick vid införandet av systemet för återvinning av matavfall. Däremot är en mindre andel hushåll nöjd med informationen om hur matavfallet transporteras och slutbehandlas, endast 56 procent kände sig nöjd med denna information. 86 procent av hushållen är nöjd med att återvinning av matavfall införts i bostadsområdet och hela 94,5 procent tycker att det fungerar bra med sorteringen i det egna hushållet. Många respondenter ställde sig däremot frågande till om systemet verkligen innebär någon miljönytta. Det krävs idag ett extra sophämtningsfordon som hämtar matavfallet separat från det brännbara hushållsavfallet, vilket är den främsta anledningen till att miljönyttan ifrågasätts. Även transporterna till Skellefteå för slutbehandling av matavfallet i Skellefteå kommuns biogasanläggning är något som tas upp för diskussion. Det framkom även kritik mot utrustningen och då särskilt papperspåsarna. 42 procent tycker inte att den fungerar bra. Främst är det problem med att den blir fuktig och lätt går sönder som gör att kundnöjdheten med papperspåsen dras ned. Både hållaren för papperspåsen och det bruna kärlet tycker de flesta fungerar bra, kundnöjdheten med dessa blev 84 procent. De problem som respondenterna framhåller med kärlet är dålig lukt särskilt sommartid. Totalt 84 procent av respondenterna uppger att de alltid sorterar sitt matavfall och 1,3 procent svarade att de aldrig sorterar ut sitt matavfall. Resterade procent uppger att de sorterar ofta eller ibland. Hela 97 procent känner sig säkra på vad de får lägga i papperspåsen för matavfall. Systemet är med andra ord inte svårt att lära sig, det verkar istället handla om att ställa om sina rutiner för att få sorteringen att fungera.

Plockanalyserna visade att det utsorterade matavfallet uppfyller UMEVAs mål om 98 procents renhet. Samtliga delprov höll en mycket bra kvalitet och den genomsnittliga renheten blev 99,7 procent. I det brännbara hushållsavfallet fanns däremot fortfarande ganska stora mängder organiskt avfall kvar, i genomsnitt 28,5 procent. Hushållen har därför potential att sortera ut mer avfall till biologisk behandling. Återigen handlar det mest troligt om att hushållen behöver ställa om sina rutiner vid sortering för att så mycket matavfall som möjligt ska återvinnas. De åtgärdsförslag som framarbetats utifrån resultaten från enkätundersökningen och plockanalyserna är att: Införa kontinuerlig information, till exempel i form av ett nyhetsbrev varje kvartal, som går ut till alla hushåll som återvinner matavfall. Skicka ut ett specifikt informationsutskick till etapp 1 i Holmsund som behandlar hur matavfallet transporteras och slutbehandlas. Utreda miljönyttan med återvinning av matavfall i Umeå kommun. Byta ut papperspåsen mot en påse gjord av majsstärkelse eller se över om papperspåsen kan göras i bättre kvalitet. Byta ut den nuvarande hållaren för papperspåsarna till en ny hållare med lock för att stänga ute lukt. Se över luftningen av kärlen så att flugor inte tar sig in. Införa tätare hämtningar av matavfallet under sommarmånaderna, juni till augusti, på grund av den dåliga lukten från de bruna kärlen. Fortsätta med plockanalyser av matavfall och hushållsavfall för att se om några förändringar sker i matavfallets kvalitet och med utsorteringsgraden efter att hushållen sorterat matavfall under en längre period.

Innehållsförteckning Förord Abstract Sammanfattning 1 Inledning... 1 1.1 Syfte... 2 1.2 Avgränsningar... 2 2 Bakgrund... 3 2.1 Miljömål... 3 2.1.1 Varför miljömål?... 3 2.1.2 God bebyggd miljö... 3 2.1.3 Giftfri miljö... 4 2.2 Lagstiftning... 4 2.2.1 Avfallsdefinitioner... 4 2.2.2 Förbud mot deponering av brännbart och organiskt material... 5 2.2.3 Beskattning på avfall som deponeras och förbränns... 5 2.2.4 Kommunens ansvar och mål... 6 2.3 Biologisk behandling av matavfall... 7 2.3.1 Varför behövs biologisk behandling av matavfall?... 7 2.3.2 Risker vid biologisk behandling... 7 2.3.3 Metoder för biologisk behandling... 8 2.4 Produktion och användning av biogas... 10 2.4.1 Biogasproduktion... 10 2.4.2 Användning av biogas... 11 2.4.3 Teoretiska biogaspotentialer... 12 2.5 Projektet för sortering av matavfall i Umeå kommun... 13 2.5.1 Bakgrund och information om projektet... 13 2.5.2 Projektets mål och delmål... 13 2.5.3 Avfallsabonnemang och taxor... 14 2.5.4 Information från UMEVA... 16 2.5.5 Projektets etapp 1, Holmsund... 17 2.6 Vad händer med Umeå kommuns matavfall?... 18 2.6.1 Insamling av avfallet, mellanlagring och transport... 18 I

2.6.2 Behandling av avfallet vid biogasanläggningen i Skellefteå kommun... 19 2.6.3 Mängd producerad biogas vid biogasanläggningen i Skellefteå kommun... 20 2.6.4 Var används biogasen från Skellefteå kommuns biogasanläggning?... 20 3 Material och metod... 21 3.1 Del 1 Enkätundersökningen... 21 3.1.1 Planering och framtagning av enkäten... 21 3.1.2 Enkätens innehåll... 22 3.1.3 Utskick av enkäten... 22 3.1.4 Respondenter, svarsfrekvens och bortfall... 23 3.1.5 Sammanställning av resultat... 23 3.2 Del 2 Plockanalyser... 23 3.2.1 Planering av plockanalyserna... 23 3.2.2 Genomförande av plockanalyserna... 25 3.2.3 Sammanställning och utvärdering av resultat... 27 3.3 Källkritik... 28 3.3.1 Enkätundersökningen... 28 3.3.2 Plockanalys... 28 3.3.3 Litteratur... 28 4 Resultat och diskussion... 29 4.1 Del 1 Enkätundersökningen... 29 4.1.1 Fråga 1. Könsfördelning... 29 4.1.2 Fråga 2. Åldersfördelning... 29 4.1.3 Fråga 3. Hur många personer bor det totalt i ditt hushåll?... 30 4.1.4 Fråga 4. Hur länge har ditt hushåll sorterat ut matavfall i det bruna kärlet?... 30 4.1.5 Fråga 5. Av vilken anledning valde ditt hushåll att börja sortera matavfall?... 30 4.1.6 Fråga 6. Hur nöjd är du med att matavfallssortering införts i ditt bostadsområde?... 31 4.1.7 Fråga 7. Hur tycker du att det fungerar med utsortering av matavfall i ditt hushåll?... 34 4.1.8 Fråga 8. Känner du dig säker på vad du får lägga i påsen för matavfall?... 36 4.1.9 Fråga 9. Hur ofta sorterar ditt hushåll ut matavfall i papperspåsen som är avsedd för matavfall?... 37 II

4.1.10 Fråga 10. Hur många papperspåsar för matavfall använder ditt hushåll per vecka?... 39 4.1.11 Fråga 11. Tror du att din sortering av matavfall kommer att bidra till någon miljönytta?... 40 4.1.12 Fråga 12. Hur tog du del av information om återvinning av matavfall?... 41 4.1.13 Fråga 13. Hur nöjd är du med informationen om matavfallssortering som du fick inför val av abonnemang och uppstart av matavfallsinsamling?... 42 4.1.14 Fråga 14. Visste du att ditt matavfall behandlas i en biogasanläggning?... 43 4.1.15 Fråga 15. Hur nöjd är du med informationen om hur ditt utsorterade matavfall transporteras?... 45 4.1.16 Fråga 16. Hur nöjd är du med informationen om hur ditt utsorterade matavfall slutbehandlas?... 46 4.1.17 Fråga 17. Skulle du vilja ha information om återvinning av matavfall på något annat sätt?... 47 4.1.18 Fråga 18. Hur tycker du att papperspåsen för matavfall fungerar?... 48 4.1.19 Fråga 19. Hur tycker du att hållaren för papperspåsen fungerar?... 49 4.1.20 Fråga 20. Hur tycker du att det bruna kärlet för matavfall fungerar?... 51 4.1.21 Fråga 21. Har du haft problem med fastfrysning av papperspåsarna i det bruna kärlet?... 52 4.1.22 Fråga 22. Har du upplevt störande lukt i samband med utsorteringen av matavfall?... 52 4.1.23 Fråga 23. Har du haft problem med flugor och maggot i samband med utsorteringen av matavfall?... 53 4.1.24 Fråga 24. Övriga synpunkter... 53 4.2 Del 2 Plockanalyser... 54 4.2.1 Plockanalys av matavfall... 54 4.2.2 Plockanalys av brännbart hushållsavfall... 58 5 Sammanfattande diskussion... 63 5.1 Del 1 Enkätundersökning... 63 5.2 Del 2 Plockanalys... 65 5.3 Uppfyllelse av delmål för matavfallsprojektet i etapp 1... 66 6 Slutsatser... 67 7 Åtgärdsförslag och vidare studier... 68 8 Referenser... 69 8.1 Litteratur... 69 III

8.2 Internet... 70 8.3 Lagstiftning och propositioner... 71 8.4 Personliga kontakter... 72 Bilagor Antal sidor 1. Informationsmaterial och valblankett 5 2. Påminnelse för val av abonnemang 3 3. Bekräftelse på val av abonnemang 1 4. Översiktskarta, Umeå och Holmsund 1 5. Översiktskarta, etapp 1 Holmsund 1 6. Behandlingsprocessen i Skellefteå kommuns biogasanläggning 1 7. Enkätformulär 3 8. Följebrev och påminnelsebrev 2 9. Översiktskarta, urvalet för plockanalyserna 1 10. Mall för sorteringsprotokoll vid plockanalyserna 1 11. Översikt, fraktioner för plockanalyserna 2 IV

1 Inledning Ett genomsnittligt villahushåll i Sverige alstrar 11,3 kg kärl- och säckavfall varje vecka (Svenska Renhållningsverksföreningen, 2005a). Utslaget per person, i ett genomsnittligt hushåll, uppgår avfallsmängden till 4,5 kg varje vecka där 1,9 kg är matavfall, 1,4 kg producentansvarsmaterial och 1,2 kg övrigt avfall. Plockanalyser genomförda av Nordvästra Skånes Renhållning AB (NSR) i sju svenska kommuner under år 2005 visar att kärl- och säckavfall består till 42,8 % av matavfall och 6,7 % av trädgårdsavfall. Avfallsmängderna i Sverige ökar trots att allt fler människor källsorterar sitt avfall (Avfall Sverige, 2007). Att mängderna avfall ökar kan ha att göra med vilken typ av konjunktur som råder i landet. Vid högkonjunktur konsumerar vi i allmänhet mer än under en lågkonjunktur, vilket i sin tur leder till ökade avfallsmängder. Avfallshantering är därför en viktig del i samhället för att omsätta och tillvarata råvaror, näringsämnen och energiresurser. Avfallshanteringen kan beskrivas med EU:s avfallshierarki (Regeringens proposition 2002/03:117, s.21). Avfallshierarkin innebär att man bör undvika att avfall uppstår eller att mängden avfall och dess farlighet minskas. Går det inte att minska avfallet ska återanvändning, materialåtervinning, energiåtervinning prioriteras. I sista hand bör deponering ske, till exempel avfall som inte går att återvinna i ett kretslopp. Sveriges riksdag har antagit 16 miljökvalitetsmål som beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbart för lång tid framöver (Miljömålsportalen, 2008a). Miljömål nummer 15, God bebyggd miljö, och miljömål nummer 4, Giftfri miljö, kan kopplas till avfall och avfallshantering. Bland annat syftar de till att vi ska ha en god och hälsosam livsmiljö för Sveriges invånare (Miljömålsportalen, 2008b). Av Sveriges 290 kommuner är det idag 133 kommuner som erbjuder källsortering av matavfall (Avfall Sverige, 2008a). Ett flertal kommuner är i planeringsskedet för att införa källsortering av matavfall inom kort. De mest använda behandlingsmetoderna för matavfall är centrala rötnings- eller komposteringsanläggningar. Rötningen ger i huvudsak biogas som bland annat kan användas som drivmedel för transporter (Naturvårdsverket, 1998). Under år 2006 genomgick 469 880 ton biologiskt hushållsavfall någon form av biologisk behandling i Sverige (Avfall Sverige, 2007). Detta innebär en ökning med tre procent jämfört med 2005 och motsvarar 51,6 kg avfall, både trädgårdsavfall och matavfall, per person och år. Av den totala mängden biologiskt hushållsavfall var 135 000 ton matavfall (Naturvårdsverket, 2008). Kapaciteten för biologisk behandling kommer att öka i den närmsta framtiden. Idag består den biologiska behandlingen för 10,4 procent av den totala mängden hushållsavfall (Avfall Sverige, 2007). I början av år 2007 startade Umeå Vatten och Avfall AB (UMEVA), det kommunala bolaget för vatten, avlopp, avfall och återvinning i Umeå kommun, ett projekt för insamling av matavfall i kommunen (UMEVA, 2007a). Projektet syftar till att införa sortering av matavfall i Umeå kommuns tätbebyggda områden. Detta kommer att ske i ett antal etapper med start 2007 och beräknat avslut 2011. Orten Holmsund, som ligger cirka 1,5 mil sydost om Umeå stad, var det första området i Umeå kommun där denna insamling startades upp under våren 1

2007. I det första skedet fick enbart villaägarna i Holmsund erbjudandet om att sortera sitt matavfall, i ett senare skede utökades erbjudandet till att även inkludera flerbostadsägare samt en förskola. 1.1 Syfte Examensarbetet görs på uppdrag av UMEVA med syfte att utvärdera etapp 1 av införandet av utsortering av matavfall i Holmsund, Umeå kommun. Utvärderingens fokus ligger på kundnöjdhet med matavfallssystemet samt kvaliteten på matavfallet. Rapportens delsyften är därför att undersöka och utvärdera: kundnöjdheten avseende UMEVAs informationsinsatser vid införandet av systemet för utsortering av matavfall, kundnöjdheten avseende utsorteringssystemet och den utrustning som UMEVA tillhandahåller för utsortering av matavfall, kundernas beteende avseende utsortering av matavfall i det egna hushållet, d v s vad kunderna säger att de gör med sitt matavfall, kvaliteten av ett urval av det sorterade matavfallet samt om sorteringen sker på det sätt som hushållen uppger, samt att: presentera förslag på åtgärdsförbättringar som UMEVA kan vidta inför det fortsatta införandet av matavfallssortering i Umeå kommun, med avseende på informationsinsatser och utrustning för matavfallssortering. 1.2 Avgränsningar Rapportens undersökning och utvärdering är inriktad på villahushållen i införandets etapp 1, Holmsund. Flerbostadshus och verksamheter kommer därför inte att behandlas i denna rapport. Ytterligare avgränsning är att rapporten endast behandlar de villahushåll som valt alternativ 1 av UMEVAs tre olika avfallsabonnemang, d v s Återvinning av matavfall i ett brunt kärl och övrigt hushållsavfall i ett grönt kärl. De hushåll som valt alternativ 2, Hemkompost, eller alternativ 3, Blandat avfall, kommer inte att behandlas i denna rapport. 2

2 Bakgrund 2.1 Miljömål 2.1.1 Varför miljömål? Sveriges riksdag beslutade i april 1999 att anta 15 miljökvalitetsmål som beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbart inför framtiden (Miljömålsportalen, 2008a). I november 2005 lade riksdagen till ytterligare ett miljömål till de 15 ursprungliga målen. Sveriges riksdags vilja och strävan med miljömålen är att vi innan nästa generationsskifte ska ha löst de stora miljöproblemen. De viktigaste åtgärderna för att åstadkomma detta bör därför vara vidtagna senast år 2020, eller år 2050 för klimatmålet. För att vi ska klara av detta generationsmål krävs därför att många aktörer i samhället engagerar sig, både inom landet och i övriga världen. Ny teknik kan i vissa fall vara lösningen till några av problemen, i andra fall krävs mer vidgående åtgärder både i form av den enskilda människans nytänkande och att samhället utvecklas och förändras. 2.1.2 God bebyggd miljö Miljömål nummer 15, God bebyggd miljö, fastställer att: Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas (Miljömålsportalen, 2008b). Detta miljömål har sedan brutits ned till ett antal nationella delmål. Bland dessa finns delmål nummer 5 som behandlar den svenska avfallshanteringen och som preciserar att: Den totala mängden genererat avfall skall inte öka och den resurs som avfall utgör skall tas till vara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras. Särskilt gäller att: Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå. Senast år 2010 skall minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling. Senast år 2010 skall minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling. Senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling. 3

Senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark (Miljömålsportalen, 2008b). 2.1.3 Giftfri miljö Miljömål nummer 4, Giftfri miljö, fastställer att: Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden (Miljömålsportalen, 2008c). Det är när de kemiska ämnena och produkterna tillverkas, används och till sist blir till avfall som farliga ämnen kommer ut i naturen. Detta medför en risk att människor och miljö ska utsättas för dessa ämnen och påverkas på ett negativt sätt. Delmål 3 till detta miljömål handlar om att utfasning av farliga ämnen ska ske. Delmålet preciserar att: I fråga om utfasning av farliga ämnen skall följande gälla. Nyproducerade varor skall så långt det är möjligt vara fria från: nya organiska ämnen som är långlivade (persistenta) och bioackumulerande, nya ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande samt kvicksilver så snart som möjligt, dock senast 2007, övriga cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen, samt sådana ämnen som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande, senast år 2010 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet, övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande, samt kadmium och bly, senast år 2010. Dessa ämnen skall inte heller användas i produktionsprocesser om inte företaget kan visa att hälsa och miljö inte kan komma till skada. Redan befintliga varor, som innehåller ämnen med ovanstående egenskaper eller kvicksilver, kadmium samt bly, skall hanteras på ett sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön. Spridning via luft och vatten till Sverige av ämnen som omfattas av delmålet skall minska fortlöpande. Delmålet omfattar ämnen som människan framställt eller utvunnit från naturen. Delmålet omfattar även ämnen som ger upphov till ämnen med ovanstående egenskaper, inklusive dem som bildas oavsiktligt (Miljömålsportalen, 2008c). 2.2 Lagstiftning 2.2.1 Avfallsdefinitioner I miljöbalken (SFS 1998:808) 15 kap. 1 definieras avfall som varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Avfallskategorierna finns listade i bilaga 1 till Avfalls- 4

förordningen (SFS 2001:1063). I bilaga 2 till samma förordning finns en förteckning över vilka typer av avfall som hör till respektive avfallskategori. Hushållsavfall definieras i 15 kap. 2 miljöbalken: avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. I del 2, s. 821, i regeringens proposition till miljöbalken, prop. 1997/98:45, finns exempel på vad som menas med hushållsavfall i miljöbalkens paragraf. Här framgår att hushållsavfall kan vara: sopor, köksavfall, latrin och slam från slambrunnar och slamtankar. Till hushållsavfall räknas också skrymmande avfall som exempelvis utrangerade möbler, cyklar och liknande föremål. Dit räknas även överblivna läkemedel samt miljöfarliga batterier, oljerester, färgrester, rester av bekämpningsmedel och annat farligt avfall som ingår som beståndsdel i avfall som kommer från hushåll. Av regeringens proposition till miljöbalken, prop. 1997/98:45, framgår vidare att avfall från annan verksamhet som är jämförligt med hushållsavfall menas: avfall från industrier, affärsrörelser och annan likartad verksamhet som i renhållningssammanhang är jämförligt med avfall som kommer från hushåll. Det är sådant avfall som uppkommer som en direkt följd av att människor oavsett ändamål eller verksamhet uppehåller sig inom en lokal eller i en anläggning. Som exempel kan nämnas avfall från personalmatsalar, restaurangavfall och toalettavfall. I 4 avfallsförordningen (SFS 2001:1063) definieras organiskt avfall som: avfall som innehåller organiskt kol, exempelvis biologiskt avfall och plastavfall. I biologiskt avfall ingår både park- och trädgårdsavfall samt matavfall (Avfall Sverige, 2008b). Biologiskt lättnedbrytbart avfall är den del av avfallet som i biologiska processer kan brytas ned på kort tid. 2.2.2 Förbud mot deponering av brännbart och organiskt material Enligt 9 i förordning (SFS 2001:512) om deponering av avfall är det från och med 1 januari, 2002 förbjudet att deponera brännbart avfall. Enligt 10 i samma förordning är det från och med 1 januari, 2005 även förbjudet att deponera organiskt material. Det organiska materialet omfattar både biologiskt avfall och slam. Det finns dock än så länge enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om hantering av brännbart avfall och organiskt avfall (NFS 2004:4) möjlighet att ansöka om dispens från deponeringsförbuden. 2.2.3 Beskattning på avfall som deponeras och förbränns Ekonomiska styrmedel kan ha en viktig roll i utvecklingen mot ett hållbart omhändertagande av avfall, till exempel genom att komplettera lagregler (Naturvårdsverket, 2002). Styrning kan ske genom att en oönskad avfallshantering beläggs med skatter eller avgifter. Skatt på deponering av avfall infördes år 2000 i och med utfärdandet av lag (SFS 1999:673) om skatt på avfall. Syftet är att styra bort avfallet från deponering till ett omhändertagande som är bättre ur miljömässig synpunkt, till exempel biologisk behandling (Naturvårdsverket, 2002). Från och med 1 juli, 2006 infördes beskattning på hushållsavfall som förbränns genom en lagändring i lag (SFS 1994:1776) om skatt på energi. Av 2 kap. 4a i denna lag framgår att energiskatt och koldioxidskatt skall betalas även för fossilt kol i hushållsavfall som omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten enligt 15 kap. 8 miljöbalken, om avfallet 5

förbrukas för uppvärmning. Detsamma gäller fossilt kol i därmed jämförligt hushållsavfall som förts in till Sverige från ett annat land. Mängden fossilt kol skall anses utgöra 12,6 viktprocent av hushållsavfallet. Energiskatt skall betalas med 152 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol och koldioxidskatt med 3 426 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol. Energiskatten är däremot olika beroende på vilken slags energi som produceras (Energimyndigheten, 2008a). Produktion av förnyelsebar energi ger energibolaget en miljöbonus och därmed blir deras energiskatt inte lika stor. Avfallsförbränning med energiutvinning är ett sätt att hantera avfall som inte kan materialåtervinnas eller behandlas biologiskt (Regeringens proposition, 2005/06:125, s.35). Metoder för återvinning och biologisk behandling har ofta svårt att konkurrera med avfallsförbränning trots att det enligt avfallshierarkin är bättre ur miljömässig synpunkt. Därför är det övergripande syftet med en skatt på avfall som förbränns att öka materialåtervinning genom att detta blir mer ekonomiskt fördelaktigt. I statens offentliga utredning En BRASkatt beskattning av avfall som förbränns, SOU 2005:23, s. 285, framgår att det utifrån miljö-, klimat-, och energipolitiska perspektiv är rimligt att förnyelsebara bränslen och biologiska avfallsfraktioner som kan användas som bränsle blir undantagna från skatt på avfall som förbränns. Undantaget från skatt på avfall som förbränns gäller däremot inte de biologiska avfallsfraktioner som kan materialåtervinnas. 2.2.4 Kommunens ansvar och mål Enligt miljöbalkens 15 kap. 8 ska kommunerna ansvara för att: hushållsavfall inom kommunen transporteras till en behandlingsanläggning. Kommunerna ska också ansvara för att hushållsavfall återvinns och bortskaffas. I 11 framgår även att: för varje kommun skall det finnas en renhållningsordning som skall innehålla de föreskrifter om hantering av avfall som gäller för kommunen och en avfallsplan. Umeå kommuns renhållningsordning och avfallsplan har tagits fram i en arbetsgrupp bestående av representanter från UMEVA och Samhällsbyggnadskontoret, Miljö- och Hälsoskydd i Umeå kommun (Umeå kommun, 2006). Renhållningsordningen antogs av kommunfullmäktige 2006-09-25 och är fastställd att gälla mellan år 2006 2009. Länsstyrelsen i Västerbotten har fastställt några regionala miljömål med avseende på avfall, som utgår ifrån de nationella miljömålen. Ett av dessa regionala miljömål är att: Återvinning av avfall genom kompostering eller rötning ska år 2010 utgöra minst 35 % av den i länet biologiskt behandlingsbara mängden avfall. Därefter har ett antal kommunala mål och inriktningar tagits fram av Umeå kommun (Umeå kommun, 2006). Två kommunala mål för hushållsavfall i renhållningsordningen är: Att starta insamling av lätt nedbrytbart organiskt avfall samt att i lämplig takt bygga ut systemet i flerbostadsområden, storkök och liknande Att söka lämpliga lösningar för behandling av lätt nedbrytbart organiskt avfall. Regional samverkan förordas. 6

Även för park- och trädgårdsavfall finns två kommunala mål i renhållningsordningen (Umeå kommun, 2006). Dessa är: Att omhänderta park- och trädgårdsavfall genom biologisk behandling eller förbränning Att uppmuntra hemkompostering. 2.3 Biologisk behandling av matavfall 2.3.1 Varför behövs biologisk behandling av matavfall? Biologisk behandling syftar till att bryta ned organiskt material med hjälp av naturens egna metoder (Naturvårdsverket, 1998). På det sättet kan det organiska materialet brytas ned och frigöra de näringsämnen som finns kvar i materialet. Den naturliga nedbrytningen kan ske på två olika sätt, dels i aerob, syrerik, miljö till exempel genom kompostering, eller i anaerob, syrefattig, miljö till exempel genom rötning. I ett långtidsperspektiv finns det särskilt en motivering till att välja biologisk behandling av organiskt material (Svenska Renhållningsverksföreningen, 1996). Genom den biologiska behandlingen kan föroreningar reduceras från avfallet och att därefter återföra organiskt material och frigjorda näringsämnen till odlingslandskapet innebär att växtnäringen i avfallet kan tas tillvara i det naturliga kretsloppet. Biologisk behandling handlar därför både om att hushålla med resurser och att skydda miljön. Det är viktigt att den näring och humus som finns i organiskt avfall och som har sitt ursprung från odling återförs till marken så att till exempel fosfor kan recirkuleras (Naturvårdsverket, 2002). Detta inkluderar bioavfall från hushåll, restauranger, storkök och handel. Under år 2002 recirkulerades endast cirka 30 procent av fosforn i det organiska avfallet tillbaka till de svenska åkermarkerna. För att uppnå ett långsiktigt hållbart jordbruk behöver större delen av växtnäringsämnena, inte enbart fosfor, och humusen som bortförs från åkermarken återföras med minsta möjliga andel föroreningar. 2.3.2 Risker vid biologisk behandling Vid materialåtervinning och biologisk behandling kan förekomst av farliga och oönskade ämnen utgöra ett problem, till exempel arbetsmiljöproblem vid återvinning eller en ökad diffus spridning i naturen (Naturvårdsverket, 2002). Vid biologisk behandling av matavfall handlar det till exempel om att föroreningar som kommer från de livsmedel vi konsumerar sprids vidare. Föroreningar i livsmedlen kan vara tungmetaller, till exempel kadmium, bly eller kvicksilver som lagrats i livsmedlen via mark och vatten (Livsmedelsverket, 2008a). Andra föroreningar i livsmedel kan vara mikroorganismer, till exempel bakterier eller mögelsvampar, eller naturliga gifter, till exempel solanin i potatis eller tyramin i bananer (Livsmedelsverket, 2008b och 2008c). 7

2.3.3 Metoder för biologisk behandling 2.3.3.1 Förbehandling och hygienisering Innan biologisk behandling av organiskt material krävs ett antal förbehandlingssteg (Svenska Renhållningsverksföreningen, 1996). Vilka förbehandlingssteg som krävs bestäms av avfallsslaget och avfallets föroreningsgrad. En typ av förbehandling kan vara avskiljning som syftar till att ta bort synliga föroreningar, till exempel plast, metall eller glas. Detta görs för att inte skada kvarnar eller pumpar i behandlingsanläggningen, men även för att rena materialet som efter behandlingen kan komma att användas som växtnäring eller jordförbättringsmedel. De flesta avfallsslag behöver någon form av avskiljning som kan ske manuellt, mekaniskt eller genom att skilja bort metaller magnetiskt (Svenska Renhållningsverksföreningen, 1996). I vissa fall kan det krävas avvattning av avfallet genom till exempel centrifugering eller indunstning. Med avvattningen avskiljs oftast de lättlösliga växtnäringsämnena kalium och kväve från det organiska materialet. För att materialet lättare ska brytas ned måste det sönderdelas till exempel genom flisning, rivning, krossning eller malning. Den mest säkra hygieniseringsmetoden är förbränning, men eftersom avfallet ska behandlas biologiskt bör hygienisering ske på annat sätt (Svenska Renhållningsverksföreningen, 1996). Ett sista behandlingssteg kan därför vara värmebehandling som gör att patogena, sjukdomsalstrande, mikroorganismer reduceras eller helt och hållet avdödas. Slakteriavfall och kadaver, som är högriskavfall när det gäller bakterier och smitta, måste steriliseras innan det kan behandlas biologiskt. Sterilisering innebär att avfallet hettas upp till 133 C under minst 20 minuter. För hygienisering av annat avfall räcker det med värmebehandling på 70 C i 60 minuter, eller 55 C i sex timmar. 2.3.3.2 Rötning och framställning av biogas samt rötrest Rötning av organiskt material innebär att materialet bryts ned mikrobiologiskt och anaerobt, utan tillgång till syre (Jarvis, 2004). Detta sker i en rötkammare (se Figur 1 nedan), eller även kallat biogasreaktor, i en biogasanläggning (Svenska Renhållningsverksföreningen, 1996). Figur 1. Rötkammare vid Skellefteås biogasanläggning. Foto: Lina Nilsson. 8

Miljön i rötkammaren anpassas efter mikroorganismernas förutsättningar att på ett effektivt sätt bryta ned det organiska materialet (Svenska Renhållningsverksföreningen, 1996). Miljön medför en snabbare omsättning av materialet och behandlingstiden kan sträcka sig från ett par dagar upp till några veckor. En lämplig temperatur i rötkammaren kan vara ca 37 C eller upp mot ca 55 C (Naturvårdsverket, 1998). Vid rötning bildas metangas (CH 4 ) och koldioxid (CO 2 ) som tillsammans i blandning benämns som biogas (Jarvis, 2004). Biogas består av 45-85 procent metan och 15-45 procent koldioxid beroende på produktionsförutsättningarna. Dessutom förekommer bland annat svavelväte och ammoniak i små mängder. Utöver biogasen bildas en restprodukt som kallas rötrest (Svenska Renhållningsverksföreningen, 1996). Rötresten består av svårnedbrytbart material, till exempel cellulosa och lignin, samt växtnäringsämnen som kväve, fosfor och kalium. Beroende på avfallets vatteninnehåll skiljer man mellan två olika typer av rötning, våtrötning och torrötning. Vid våtrötning blir restprodukten en form av flytande gödsel. Sker rötningen istället genom torrötning blir restprodukten i fast form. De biogasanläggningar som ligger närmast Umeå finns i Skellefteå, Västerbottens län, 13 mil norr om Umeå och i Boden, Norrbottens län, 29 mil norr om Umeå (Avfall Sverige, 2008c). 2.3.3.3 Kompostering och framställning av kompost Kompostering av organiskt material innebär att materialet bryts ned genom en aerob mikrobiologisk process, det vill säga en process som kräver syre (Svenska Renhållningsverksföreningen, 1996). Komposteringen kräver oftast mindre investeringskostnader när det gäller utrustning jämfört med rötningsprocessen och kan utföras relativt enkelt, både i liten skala i hemmet eller i större skala. Vid kompostering bildas värme, koldioxid och vatten samt en fast svårnedbrytbar rest, kompost, som är innehållsrik på humus och näringsämnen (Naturvårdsverket, 1998). Materialets energiinnehåll, ph-värde och innehåll av kol, kväve, fosfor och vatten är parametrar som har påverkan på nedbrytningsförloppet. Genom att aktivt tillföra luft eller att hålla torrsubstanshalten i avfallet på en tillräcklig nivå kan nedbrytningen påskyndas. En snabbare nedbrytning fås även genom att sönderdela avfallet så att angreppsytan för mikroorganismerna ökar. En hög temperatur har också en påskyndande inverkan på processen. Vid temperaturer på 20 till 40 C stiger mikroorganismernas metabolism snabbt och den snabbaste nedbrytningen kan fås vid temperaturer på 50 till 60 C. I en central komposteringsanläggning finns ett par olika tekniker som kan användas för komposteringsbehandling (Naturvårdsverket, 1998). Öppen kompostering, till exempel strängkompostering, innebär att nedbrytningen sker helt öppet eller under tak. Här utsätts kompostmaterialet för naturliga utomhustemperaturer och vindförhållanden, även nederbörd i de fall komposten inte är under tak. Den andra metoden, reaktorkompostering, innebär att nedbrytningsprocessen sker i ett slutet ventilerat utrymme eller behållare, till exempel trumkompostering. Genom denna metod kan nedbrytningsförloppet övervakas genom att enkelt kontrollera fukthalt, temperatur och syrehalt i kompostmaterialet i reaktorn. 9