Kommentarer till Statens strålskyddsinstituts föreskrifter (SSI FS 2005:6) om strålskärmning av lokaler för diagnostik eller terapi med joniserande strålning i
Innehållsförteckning Inledning... 3 Föreskrifterna med kommentarer... 4 Tillämpningsområde... 4 Lokalernas utformning och strålskärmningens dimensionering... 4 Verifiering av strålskärmningen... 6 Undantag... 6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser... 6 Viss röntgenutrustning inom tandvården... 7 Röntgendiagnostik inom veterinärmedicinen... 7 Röntgendiagnostik inom sjukvården... 8 Alternativa material... 9 Vägledning för strålskärmning... 10 Ställningstagande om egna bedömningar ska göras eller om standardiserad strålskärmning ska användas... 10 Planering och riskvärdering... 10 Beräkningar och bedömningar av strålskärmningen... 10 Verifiera genom stråldosmätningar att strålskärmningen blev tillräcklig... 11 Dokumentation... 11 Exempel på lokal som används för röntgenundersökningar... 11 Lokal som används för strålbehandling eller nukleärmedicin... 12 Referenser... 13 ii
Inledning Statens Strålskyddsinstituts föreskrifter och allmänna råd om strålskärmning av lokaler för diagnostik eller terapi med joniserande strålning (SSI FS 2006:5) beslutades den 6 december 2005. Målsättningen med denna rapport är att förklara, förtydliga och motivera författningstexten samt att ge viss vägledning för hur den ska tillämpas. Målet med föreskrifterna är att säkerställa skyddet för personer som vistas utanför lokaler där diagnostik eller terapi med strålkällor bedrivs. Den stråldosnivå som anges i föreskriften är bestämd utifrån vad som tidigare krävts för sjukvård, tandvård och veterinärmedicin och utifrån de krav som ställts på andra verksamheter, exempelvis kärnteknisk industri. De personer som ska skyddas är de som vistas utanför lokalerna där diagnostik eller terapi med strålkällor görs. Strålskyddet för personer som vistas inne i lokalerna inom s.k. skyddat eller kontrollerat område regleras av särskilda krav (exempelvis SSI FS 1998:3-4 [1-2]). Även andra föreskrifter gäller för personer som vistas utanför lokalerna, exempelvis SSI FS 2000:3 [3] och SSI FS 2000:4 [4], dessutom kan andra krav tillkomma i form av tillståndsvillkor eller andra föreskrifter. Enskilda författningar kan inte täcka in alla strålskyddsaspekter och måste ses tillsammans med annan reglering. Ett stort antal verksamhetsutövare utför diagnostik eller terapi med joniserande strålning. Inom sjukvården finns många fast installerade röntgenutrustningar som används för diagnostiska röntgenundersökningar, dessutom finns många portabla utrustningar som används utanför röntgenavdelningarna, exempelvis i operationssalar. Vid vissa sjukhus utförs nukleärmedicinska undersökningar och på andra något färre till antalet utförs strålterapier. Det finns cirka 7 700 tandvårdskliniker som alla har minst en utrustning för intraoralt placerade bildmottagare, därtill kommer specialistkliniker med mer avancerad röntgenutrustning. Vissa veterinärkliniker utför också röntgenundersökningar, dessutom tillkommer några veterinärkliniker som gör nukleärmedicinska undersökningar och terapier. SSI bedömer att det sammanlagt finns cirka 10 000 lokaler som omfattas av dessa föreskrifter. De som berörs av dessa föreskrifter är: tandvårdsföretag som bedriver verksamhet med joniserande strålning veterinärkliniker som bedriver verksamhet med joniserande strålning sjukhus och vårdföretag etc. med verksamhet med joniserande strålning Den viktigaste anledningen till att bestämmelserna har omarbetats är att uppdatera regleringen inom området så att de anpassade till dagens verksamhet. I arbetet har SSI tagit hänsyn till de problem som fanns vid tillämpningen av de föregående föreskrifterna för röntgendiagnostik (SSI FS 1991:1-3 [5-6]). Föreskrifterna medgav t.ex. inte några lättnader vid tillfällig verksamhet. Det har tidigare inte funnits särskilda skärmningskrav för lokaler där nukleärmedicinska undersökningar görs, även om generella krav på att begränsa stråldosen för personal och allmänhet funnits också för denna verksamhet. SSI bedömer konsekvenserna av de nya föreskrifterna som begränsade, eftersom flertalet av lokalerna redan är strålskärmade i enlighet med de nya föreskrifterna. Eventuellt finns 3
behov av strålskärmning av lokaler eller annan anpassning av verksamheten för de lokaler som används för nukleärmedicinska undersökningar eller terapier. SSI kommer att följa upp konsekvenserna av den nya föreskriften. Föreskrifterna med kommentarer Här följer några kommentarer till föreskrifterna. Tillämpningsområde 1 Dessa föreskrifter gäller för lokaler som används för diagnostik eller terapi med joniserande strålning inom sjukvård, tandvård eller veterinärmedicinsk verksamhet. Lokalerna som avses i föreskrifterna är lokaler, där man undersöker eller behandlar patienter (människor eller djur). Exempel på sådana lokaler inom sjukvården är: rum där röntgenundersökningar utförs, rum där röntgenterapi, brachyterapi eller extern strålterapi utförs eller rum där nukleärmedicinska undersökningar eller behandlingar utförs. Exempel på sådana lokaler inom tandvården är: behandlingsrum där röntgenapparater för intra-oralt placerade detektorer används eller rum där ortopantomografer eller andra typer av röntgenutrustningar används. Exempel på sådana lokaler inom veterinärmedicinen är: Rum där röntgenutrustning för diagnostik eller terapi används eller där man utför nukleärmedicinska behandlingar eller undersökningar. Lokalernas utformning och strålskärmningens dimensionering 2 Lokaler skall utformas så att risken för att personer oavsiktligt bestrålas minimeras. Risken för oavsiktlig bestrålning vid planeringen av lokalen måste bedömas redan i samband med planering av lokalernas utformning. Om man identifierar sådana risker ska man om möjligt minska dem. Ett exempel är risken för att personer kommer in i lokalen utan att den som står vid manöverutrymmet ser dem. Detta medför bl.a. en risk för att personen utsätts för onödig bestrålning. Åtgärder för att minska risken kan vara att installera interlock på dörrar eller att ändra dörrars placering så att de syns från manöverplatsen. Vid strålbehandling måste interlock finnas, detta regleras mer i detalj i annan författning (SSI FS 2000:4 [4]). 3 Lokalerna skall vara byggda så att det är osannolikt att bidraget från verksamheten till den effektiva dosen överstiger 0,1 millisievert (msv) per år för personer som vistas utanför lokalerna i utrymmen som inte klassificeras som kontrollerat eller skyddat område. Detta behöver inte betyda att integrerad stråldos utanför lokalerna under ett år ska underskrida 0,1 msv. Uppmätt värde kan mycket väl överskrida 0,1 msv men ändå uppfylla kraven i paragraf 3. För att bedöma om dosrestriktionen inte överstigs ska följande beaktas: 4
stråldosnivåer från strålkällan absorption i strålskärmande material (strålskärmning) avstånd från strålkällan till områden utanför klassificerat område där människor vistas och tid som personer vistas utanför lokalerna (uppehållsfaktor). Dessa föreskrifter reglerar områden som inte är kategoriindelade, i dessa områden ska personer kunna vistas utan särskild instruktion eller tidsbegränsning. Tillträdesförbud kan användas för att begränsa stråldosen till personer. Stråldosnivån som används i föreskrifterna, 0,1 msv per år, d.v.s. 1/10 av dosgränsen för allmänheten, är vald efter en nivå som använts i andra föreskrifter t.ex. SSI FS 2000:4 [5] och SSI FS 2000:12 [8]. Dosgränsen för allmänheten är alltså 1 msv per år men dimensionering av strålskärmningen kan inte göras efter en dosgräns, då det är för stor risk att dosgränserna överskrids. Allmänheten utsätts dessutom för joniserande strålning från olika strålkällor, exempel på sådana strålkällor är utsläpp av radiofarmaka (och andra radioaktiva ämnen) som sker i avlopp eller utsläpp från kärnkraftverk. Lokaler och utrymmen som är kategoriindelade i skyddat eller kontrollerat område regleras i SSI FS 1998:3 [1]. Ett exempel på hur bedömningar av strålskärmning kan göras för ett röntgenrum inom sjukvården finns i Appendix 1. I referenslistan finns andra exempel. Allmänna råd Effektiva dosen kan uppskattas genom beräkningar eller mätningar av persondosekvivalenten eller miljödosekvivalenten Effektiv dos går INTE att mäta med persondosimetrar eller strålskyddsinstrument. Bedömningen görs med utgångspunkt av mätningar av persondosekvivalent eller miljödosekvivalent. SSI ställer i nuläget inga krav på dosimetrarna/strålskyddsinstrumentens mätnoggrannhet. Bedömning av mätnoggrannhet får anses vara en del av sammanlagd bedömning. 4 För sådana lokaler som anges i bilagan till dessa föreskrifter skall kraven i 3 anses vara uppfyllda om strålskärmningen är dimensionerad enligt bilagan. Vid sådant förhållande behöver inga mätningar enligt 6 utföras. SSI bedömer att alla verksamhetsutövare varken vill eller kan bedöma om dosnivån 0,1 msv per år överskrids. Om man vid dimensionering använder bilagan i författningen behövs ingen uppskattning av effektiv dos till personer som vistas utanför lokalerna. SSI anser att alla som inte har tillgång till en strålskyddsexpert enligt SSI FS 2000:6 [9] måste använda bilagan. Dessutom måste strålskyddsexperten ha erfarenhet av sådana bedömningar. 5 Patienten skall kunna observeras från utrustningens manöverplats. Detta krav behöver inte vara uppfyllt, om lokalen endast används för röntgenutrustning med intraoralt placerade bildmottagare. 5
Kravet ställs därför att risken finns att patienten kan röra sig så att avsedd volym inte blir exponerad. Detta krav bör sannolikt överensstämma med övergripande säkerhetskrav. Verifiering av strålskärmningen 6 Då nya lokaler har uppförts eller då verksamheten i eller utanför en lokal har förändrats så att det inte går att utesluta att kraven i 3 inte är uppfyllda skall stråldosmätning och beräkning göras. Bedömningen av strålskärmningen vid planering bygger alltid på en rad antaganden som måste verifieras när verksamheten kommit igång. Mätningar av stråldosnivåer i olika riktningar runt strålkällan görs i en del falla med störst noggrannhet inne i lokalen eftersom stråldosnivåerna är högst där. Mätningarna ska sedan jämföras med underlaget för dimensioneringen av strålskärmningen. Dessa mätningar och bedömningar måste upprepas t.ex. om strålkällan byts ut mot någon annan eller om befintliga strålkällor används på nytt sätt. Samma sak gäller om verksamheten utanför lokalerna förändras. 7 Dokumentation över beräkningar och mätningar skall sparas till dess nästa beräkning respektive mätning utanför rummet är utförd. Det är viktigt att dokumentera strålskärmningen i lokalerna, denna information bör användas vid ombyggnationer och vid förändringar av verksamhet i lokalen. Det är dessutom ineffektivt att behöva kartlägga strålskärmningen i efterhand. SSI gör bedömningen att även de som väljer standardiserad strålskärmning enligt bilagan i föreskrifterna också måste dokumentera uppförd strålskärmning för att kunna styrka att skyddet av personer som vistas utanför lokalerna är tillfyllest. Undantag 8 Om det finns särskilda skäl, får Statens strålskyddsinstitut medge undantag från dessa föreskrifter. Det är omöjligt att förutse alla aspekter när en författning beslutas. Därför föreskrivs utrymme för undantag, vilket normalt bedöms från fall till fall. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 1. Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 2006. Genom föreskrifterna upphävs a. föreskrifterna (SSI FS 1991:1) om strålskärmning av röntgenanläggningar för medicinsk diagnostik, b. föreskrifterna (SSI FS 1991:2) om strålskärmning av röntgenanläggningar för odontologisk diagnostik, och c. föreskrifterna (SSI FS 1991:3) om strålskärmning av röntgenanläggningar för veterinärmedicinsk diagnostik. 2. För lokaler som är planerade före ikraftträdandet av dessa föreskrifter gäller föreskrifterna från och med den 1 juli 2008. 6
Planering i punkt 2 avser att man beslutat om strålskärmning före 1 juli 2006. Författningen gäller alltså även alla lokaler som uppförts före 1 juli 2006 från och med den 1 juli 2008. Bilaga I föreskrifternas bilaga finns standardiserade strålskärmningskrav för lokaler. Viss röntgenutrustning inom tandvården 1. Lokal där röntgenutrustning med rörspänning om högst 75 kv avsedd för intraoralt placerade bildmottagare används 1.1 I väggar, golv, tak, dörrar och fönster skall strålskärmningen motsvara minst 0,5 mm bly. 1.2 I väggar, golv, tak och dörrar till lokaler inom kliniken där personer endast tillfälligt uppehåller sig skall strålskärmningen minst motsvara 0,25 mm bly. Strålskärmningen kan alltså vara något mindre i rum, t.ex. personalrum eller förråd, där personal inte vistas hela arbetsdagar. Regleringen kan tillämpas också på rum som används för undersökning av djur med ovan nämnda utrustning. 1.3 Väggarna skall vara skärmade till en höjd av minst 2,1 m. 1.4 Dörr mot korridor eller dörr till annat behandlingsrum behöver inte strålskärmas om primärstrålning inte riktas mot dessa. 1.5 I golv och tak direkt anslutande till mark eller till yttertak krävs ingen strålskärmning. 1.6 I ytterväggar och fönster i dessa krävs ingen strålskärmning om personer inte vistas på ett avstånd mindre än 5 meter. Områden där personer vistas kan vara närstående byggnader, uteplatser, uppställningsplatser för taxibilar etc. Väggar högt uppe i hus där det inte finns närstående byggnader behöver inte heller strålskärmas. Verksamhetsutövaren måste hålla reda på att förhållanden utanför väggen inte ändras. 1.7 Hål i strålskärmningen skall täckas om hålets diameter överstiger 75 mm. 1.8 I en lokal där antalet exponeringar är maximalt 15 per vecka krävs ingen strålskärmning. 1.9 Mobila strålskärmar skall användas vid mobil verksamhet då antalet exponeringar överstiger 15 per vecka. Skärmarna skall ha en strålskärmning motsvarande minst 0,25 mm bly. 2 Lokal där utrustning avsedd för panoramaröntgen används 2.1 I väggar, golv, tak, dörrar och fönster skall strålskärmningen motsvara minst 0,5 mm bly. 2.2 Väggar skall strålskärmas till en höjd av minst 2,1 m. 2.3 I golv och tak direkt anslutande till mark eller till yttertak krävs ingen strålskärmning. 2.4 I ytterväggar och fönster i dessa krävs ingen strålskärmning om personer inte vistas på ett avstånd mindre än 5 meter. Kommentar se punkt 1.6. Röntgendiagnostik inom veterinärmedicinen 3 Lokaler avsedda för veterinärmedicinsk röntgendiagnostik Allmänna krav på strålskärmning anges i tabellen under punkt 3.1. 7
3.1 Strålskärmning motsvarande en tjocklek i mm bly. Maximal rörspänning U Väggar, golv, tak, dörrar och fönster U 75 kv 0,5 75 < U 100 kv 1,0 100 < U 150 kv 2,0 3.2 I golv och tak direkt anslutande till mark eller till yttertak krävs ingen strålskärmning. 3.3 I ytterväggar och fönster i dessa krävs ingen strålskärmning om personer inte vistas på ett avstånd mindre än 20 meter. Områden där personer vistas kan vara närstående byggnader, uteplatser, uppställningsplatser för taxibilar etc. Väggar högt uppe i hus där det inte finns närstående byggnader behöver inte heller strålskärmas. Verksamhetsutövaren måste kontrollera att förhållanden utanför väggen inte ändras. 3.4 Väggar skall strålskärmas till en höjd av minst 2,1 m eller högre om primärstrålningen riktas högre upp på väggen. 3.5 Mobila strålskärmar skall användas då mobil röntgenutrustning används om primärstrålning kan träffa personer i omgivningen. Skärmarna skall ha en strålskärmning motsvarande den som anges i tabellen, punkt 3.1. I t.ex. stall där enstaka röntgenundersökningar görs och där man inte har strålskärmning i väggar etc. ska man alltså använda en mobil strålskärm. Man bör tänka på att personer kan stå utanför rummets eller boxens vägg och då exponeras. Om regelbundna undersökningar t.ex. av försäkringstekniska skäl görs, bör permanent strålskärmning uppföras. 4. Lokaler där bara smådjur undersöks och strålriktningen är låst mot golvet Observera att utrustningen måste vara låst så att röntgenstrålningen endast kan riktas ned mot röntgenbordet för att denna strålskärmning ska kunna användas. 4.1 I väggar, golv, tak, dörrar och fönster som vetter mot utrymme som inte tillhör kliniken skall strålskärmningen motsvara minst 1 mm bly. 4.2 I väggar, dörrar och fönster inom kliniken skall strålskärmningen motsvara minst 0,5 mm bly. Strålskärmningen kan alltså vara något mindre i rum, t.ex. personalrum eller förråd, där personal inte vistas hela arbetsdagar. 4.3 Väggar skall strålskärmas till en höjd av minst 2,1 m. 4.4 I ytterväggar och fönster i dessa krävs ingen strålskärmning om personer inte vistas på ett avstånd mindre än 5 meter. Områden där personer vistas kan vara närstående byggnader, uteplatser, uppställningsplatser för taxibilar etc. Väggar högt uppe i hus där det inte finns närliggande byggnader behöver inte heller strålskärmas. Verksamhetsutövaren måste hålla reda på att förhållanden utanför väggen inte ändras. Röntgendiagnostik inom sjukvården 5. Lokaler avsedda för röntgendiagnostik inom sjukvården Allmänna krav på strålskärmning anges i tabellen under punkt 5.1. 5.1 Strålskärmning motsvarande en tjocklek i mm bly. 8
Maximal rörspänning U Väggar, golv, tak, dörrar och fönster 40 kv 0,25 40 75 kv 0,5 75 < U 100 kv 1,0 100 < U 150 kv 2,0 5.2 I golv och tak direkt anslutande till mark eller till yttertak krävs ingen strålskärmning. 5.3 Väggar skall strålskärmas till en höjd av minst 2,1 m eller högre om primärstrålningen riktas högre upp på väggen. 5.4 Mobila strålskärmar skall användas då mobil röntgenutrustning används om primärstrålning kan träffa personer i omgivningen. Skärmarna skall ha en strålskärmning motsvarande minst 1,0 mm bly. Regeln syftar främst på röntgenundersökningar på vårdavdelningar där enstaka exponeringar görs. Alternativa material 6. Strålskärmande material I föreskriften anges strålskärmningen i mm bly. I tabellen under punkt 6.1 anges några exempel på alternativa material. Eventuella fogar skall vara fyllda med fogmassa av motsvarande densitet som materialet. 6.1 Alternativa material för strålskärmning. Nominell rörspänning U U 75 U 75 75 < U 100 100 < U 150 Referensvärde för blytjocklek, mm 0,25 0,5 1,0 2,0 Alternativt material (densitet, kg/m 3 ) Stålplåt, mm (7800) 1,5 3 - - Lättbetong, mm (500) 70 150 250 - Betong, mm (2300) 50 50 90 160 Tegel, mm (1500) 70 70 120 250 Gipsskivor 13 mm, antal 4 8 9
Vägledning för strålskärmning Då strålskärmningen dimensioneras bör arbetet utföras strukturerat. Schematiskt kan detta beskrivas såsom: planera arbetet och göra riskvärdering, bedöma/beräkna hur mycket och vilken skärmning som behövs, verifiera strålskärmningen med strålningsmätningar när verksamheten är igång dokumentera ställningstaganden och beslutad strålskärmning och dokumentera resultat av verifiering. För röntgenverksamhet gäller även att besluta om man ska bedöma strålskärmningen eller använda den standardiserade strålskärmningen som anges i bilagan. Ställningstagande om egna bedömningar ska göras eller om standardiserad strålskärmning ska användas Strålskärmning i lokaler för röntgendiagnostik kan alltså dimensioneras enligt bilagan till föreskrifterna. Detta bör alla göra som inte anlitar någon med expertkunskaper i strålskyddsberäkningar. SSI rekommenderar att strålskärmningen på tandvårds- och veterinärkliniker upprättas enligt bilagan. Vid nukleärmedicinsk verksamhet eller strålbehandling måste alltid strålskyddsberäkningar göras. SSI kommer inte att ha möjlighet att beräkna strålskärmningen för specifika anläggningar. Planering och riskvärdering Det är viktigt att man planerar så att strålskyddsaspekterna tas med från början i beslutsprocessen. Om man har omfattande verksamhet behövs dokumenterade rutiner för hur detta ska går till. I rutinerna anges lämpligen vilka personer som involveras i planeringen, hur beslutsprocessen utformas och vem som slutligen tar besluten. Det är speciellt viktigt att den personal som ska arbeta i lokalerna och den som utför stråldosbedömningar har kännedom om beslutsprocessen och involveras i rätt tid. I detta första steg bör också en värdering av riskerna med den planerade verksamheten göras. Beräkningar och bedömningar av strålskärmningen Förutsättningar för att göra bedömningar/beräkning av strålskärmning är följande. De grundläggande förutsättningarna är att man har kunskap om: 1. Strålkällans egenskaper och den mängd strålning som den sänder ut vid normal användning och vid olyckshändelser. Data för detta kan bedömas utifrån erfarenheter av mätningar på liknande utrustning eller uppgifter från leverantören. 10
2. Strålningens absorption i olika material. Data hämtas från litteraturen. 3. Personers vistelsetid utanför rummet och effektiv dos till dessa personer måste bedömas. Uppehållsfaktorer kan hämtas från litteraturen eller genom egna uppskattningar ett exempel ges i tabell 1, nedan. Tabell 1. Upphållsfaktorer (NCRP rekommendation, [10]). Uppehållsfaktor Typ av utrymme T = 1 T = 1/2 T = 1/5 T = 1/20 T = 1/40 Kontor, receptioner, laboratorier, affärer, lägenheter Rum som används för patientundersökningar eller behandlingar Korridorer, personaltoaletter och vilorum Väntrum, toaletter, trappor, utomhus områden med sittplatser Parkeringsplatser, promenadvägar, hissar, källare Verifiera genom stråldosmätningar att strålskärmningen blev tillräcklig Då verksamheten är igång ska man verifiera att strålskärmningen är tillräcklig. Mätpunkten väljs utifrån val av mätmetod och utifrån den riskbedömning som gjordes vid planeringen. Det finns en rad olika verifieringsmetoder. De kan schematiskt delas på två sätt; att under en längre period integrera stråldosen i mätpunkter eller att göra mätning av dosraten då strålkällan används. Mätpunkter väljs utifrån beräkningarna av strålskärmningen. Mätpunkter kan vara inne i lokalen. Dokumentation Det är också nödvändigt att dokumentera alla de ovan nämnda bedömningarna och naturligtvis strålskärmningens slutliga utformning. Dessa måste finnas tillgängliga hos verksamhetsutövarna. Exempel på lokal som används för röntgenundersökningar Lokalen ska användas för interventionella procedurer med en utrustning där röntgenröret är riktat mot bildförstärkaren dvs. skärmning endast för spriddstrålning är nödvändig. Attenuering enligt NCRP 147 [10] kan används. 1. Vilken är dosraten runt utrustningen? Stråldosen under en vecka har mätts med TLD. Dosimetern var placerad inne i rummet 4 meter från utrustningen. Uppmätt stråldos under en vanlig verksamhet i rummet under två veckor var 0,7 msv. Detta motsvarar en stråldos av 18 msv på ett år. 2. Vad finns utanför rummet? 11
Utanför två av väggarna finns en korridor, utanför ytterväggen finns en plantering därefter på ett avstånd av 8 meter utanför ytterväggen finns en gångväg och utanför den fjärde väggen finns ett kontor. Uppehållsfaktorer (T) för de olika utrymmena kan ansättas till: Korridor: T = 1/5; Gångväg: T = 1/40; Kontor: T = 1 3. Vad blir stråldosen i beräknad punkt utan strålskärmning D 0? Beräkning för korridor. Avstånd 5 meter från utrustningen. Stråldosen per år: 11,5 msv Beräkning för kontor. Avstånd 5 meter från utrustningen. Stråldosen per år: 11,5 msv. Beräkning för gångväg. Avstånd 8 meter från utrustningen. Stråldosen per år: 4,5 msv 4. Hur mycket måste strålskärmningen skärma och vad motsvarar detta i blyekvivalens? Beräkning av tillåten stråldos per år i korridor. Uppehållsfaktor: 1/5 Tillåten stråldosen per år: 0,5 msv Beräkning av tillåten stråldos per år i kontor. Uppehållsfaktor: 1 Tillåten stråldosen per år: 0,1 msv Beräkning av tillåten stråldos per år på gångväg Uppehållsfaktor: 1/40 Tillåten stråldosen per år: 4 msv Skärmningskrav i respektive vägg Skärmning i vägg ut mot korridor: 0,5/11,5 = 0,04 vilket motsvarar ca 0,8 mm bly Skärmning i vägg ut mot kontor: 0,1/8 = 0,04 vilket motsvarar ca 0,8 mm bly Skärmning i vägg ut mot gångväg: 4/4,5 = 0,89 vilket motsvarar ca 0,1 mm bly Rummets väggar bör då ha en strålskärmning av 1 mm blyekvivalens. I ytterväggen behövs ingen strålskärmning alls. (Beräkningar för tak och golv är inte medtagna i detta exempel, men måste naturligtvis också tas med) Lokal som används för strålbehandling eller nukleärmedicin. I likhet med röntgenrum finns en mängd metoder för att beräkna strålskärmningen för dessa lokaler. Principerna för strålskärmningsberäkningar är desamma som för röntgenrum och kräver stor erfarenhet både av strålskyddsbedömningar och av den verksamhet som ska bedrivas i lokalen. Principer och metoder finns beskrivet i litteraturen (exempelvis [11-17]). 12
Referenser 1. SSI FS 1998:3 Föreskrifter om kategoriindelning av arbetstagare och arbetsställen vid verksamhet med joniserande strålning 2. SSI FS 1998:4 Föreskrifter om dosgränser vid verksamhet med joniserande strålning 3. SSI FS 2000:3 Föreskrifter och allmänna råd om nukleärmedicin 4. SSI FS 2000:4 Föreskrifter om medicinsk strålbehandling 5. SSI FS 1991:3 Föreskrifter om strålskärmning av röntgenanläggningar för veterinärmedicinsk diagnostik (ersatt av SSI FS 2005:6) 6. SSI FS 1991:2 Föreskrifter om strålskärmning av röntgenanläggningar för odontologisk diagnostik (ersatt av SSI FS 2005:6) 7. SSI FS 1991:1 Föreskrifter om strålskärmning av röntgenanläggningar för medicinsk diagnostik (ersatt av SSI FS 2005:6) 8. SSI FS 2000:12 Föreskrifter om skydd av människors hälsa och miljön vid utsläpp av radioaktiva ämnen från vissa kärntekniska anläggningar 9. SSI FS 2000:6 Allmänna råd om kompetens hos strålskyddsexperter 10. NCRP Report No. 147 Structural Shielding Design for Medical X-Ray Imaging Facilities (2004) National Council on Radiation Protection and Measurement ISBN 0-9296600-85-5 11. NCRP Report No. 151 Structural Shielding Design and Evaluation for Megavoltage X- and Gamma-Ray Radiotherapy Facilities: recommendations of the National Council on Radiation Protection and Measurements (2005) ISBN 0929600878 12. Radiation from External Sources Used in Medicine. ICRP Publication 33, Pergamon Press 1982. 13. Archer BR, Fewell TR, Burton JC, Quinn PW. Attenuation Properties of Diagnostic X-ray Shielding Materials. Medical Physics 1994; 21 (9) 14. Radiation Shielding for Diagnostic X-ray D.G. Sutton J.R. William British Institute for Radiology (2000) ISBN 0905749448 15. Shielding techniques for radiation oncology facilities, McGinley, Patton H. 2. ed. - Madison, Wis.: Medical Physics Publ. 2002. ISBN 1930524072 16. AAPM Task Group 108: PET and PET/CT Shielding Requirements Med. Phys. 33 (1), January 2006 13