DEL III. Allmänt om virke

VIRKESMÄTNINGSRÅDET ( VMR ) www.virkesmatningsradet.org 2000-06-07 KOMPENDIUM I VIRKESMÄTNING DEL III Allmänt om virke

VMR 2000-06-07 ALLMÄNT OM VIRKESMÄTNING OCH VIRKE. Innehållsförteckning. 1. VISSA BEGREPP INOM VIRKESMÄTNINGEN Sid. 1 1.1 Inledning 1 1.1.2 Föreskrifter, mätningsinstruktioner m m 1 1.2 Beskaffenhet 2 1.2.1 Sortiment 2 1.2.2 Tillredning 3 1.2.3 Dimensioner 6 1.3 Volymmätning 6 1.3.1 Mätdon 6 1.3.2 Måttslag 8 1.3.3 Stockmätning 9 1.3.4 Travmätning 14 1.3.5 Bedömning av vedvolymprocent 23 1.3.6 Beräkning av volym vid travmätning 33 1.3.7 Skäppmätning 36 1.4 Vägning 38 1.5 Behandling 38 1.5.1 Volymbehandling 39 1.5.2 Kvalitetsbehandling 39 1.6 Mätning av biobränslen 41 1.6.1 Vad är ett biobränsle 41 1.6.2 Kvantitetsbestämning 41 1.6.3 Kvalitetsbestämning 42 1.6.4 Värmevärde och energiinnehåll 42 2. TRÄETS STRUKTUR 43 2.1 Virkets utseende i ett stamtvärsnitt 43 2.2 Virkets uppbyggnad 43 2.2.1 Veden 43 2.2.2 Kambium 45 2.2.3 Bark 45 2.3 Volymförändringar i ved 46 2.4 Vedens kemiska innehåll 46 2.5 Skillnader mellan barr- och lövved 47 2.6 Kärnved och splintved 48 2.7 Tjurved 48 2.8 Växtvridenhet 49 3. RÖTOR 49 3.1 Rötsvamparnas spridning 49 3.2 Fysiologiska krav 50 3.3 Resultat av svampangrepp 51 3.4 Svampskador i virke 53

4. SKOGSINSEKTER 54 4.1 Allmänt om skogsinsekter 54 4.2 Våra vanligaste skogsskadeinsekter 54 4.3 Skogshygien 60 5. RUNDVIRKETS HUVUDSAKLIGA ANVÄNDNING 64 5.1 Skogen och industrierna 65 5.2 Sågning av timmer 65 5.2.1 Historik 65 5.2.2 Timmerintaget 65 5.2.3 Sågverkstyper 66 5.2.4 Utbyte vid försågning 71 5.2.5 Något om arbetsmomenten i ett sågverk 71 5.3 Massa- och pappersframställning 72 5.3.1 Historik 72 5.3.2 Vedhantering vid massaindustrin 74 5.3.3 Friläggning av fibrer 76 5.3.4 Tvättning 80 5.3.5 Rening 80 5.3.6 Blekning 81 5.3.7 Torkning 82 5.3.8 Mäldberedning 82 5.3.9 Pappersmaskinen 82 5.3.10 Massornas egenskaper och 84 användningsområden 5.4 Träfiberskivor 85 5.5 Spånskivor 86 5.6 Plywood, lamellträ och limträ 88

ALLMÄNT OM VIRKESMÄTNING OCH VIRKE. 1. VISSA BEGREPP INOM VIRKESMÄTNINGEN 1.1 Inledning På samma sätt som inom många andra verksamheter förekommer inom virkesmätningen en mängd fackuttryck som för en utomstående kan förefalla svårbegripliga. Trots detta är de emellertid mer eller mindre nödvändiga för att enkelt beskriva de företeelser som förekommer inom det speciella område som virkesmätningen utgör. I det följande förklaras några mer regelbundet återkommande begrepp i mätningsbestämmelserna som det är nödvändigt att känna till för att kunna förstå och tolka instruktionstexterna. 1.1.2 Föreskrifter, mätningsinstruktioner m m Virkesmätningen regleras av ett antal bestämmelser som förekommer under snarlika namn men som formellt och vad gäller innehållet kan vara skilda från varandra. Avlastningsinstruktion Virkesmätningsföreskrifter Vederlagsmätning Förutom skogsstyrelsens (SKS) föreskrifter och Virkesmätningsrådets (VMR) instruktioner förekommer inom respektive virkesmätningsförening (VMF) även bestämmelser för uppläggning av virke vid väg (s k avlastningsinstruktion samt detaljinstruktioner utformade med utgångspunkt i t ex parternas sortiments- och leveransavtal. Virkesmätningsföreskrifter fastställs av skogsstyrelsen och utges i dess serie av författningar. För närvarande gäller skogsstyrelsens författning nr 1999:1, förkortad SKSFS 1999:1. Dessa föreskrifter måste följas vid vederlagsmätning, d v s när mätningen syftar till att bestämma värdet av barrsågtimmer och massaved vid en överlåtelse. Brott mot föreskrifterna straffas med böter. Mätningsinstruktioner Mätningsinstruktioner rekommenderas av Virkesmätningsrådet och bygger på skogsstyrelsens föreskrifter. Instruktionerna omfattar dessutom vissa s k specialsortiment samt bestämmelser som anknyter till innehållet i leveranskontrakt och instruktioner av den typ som landets virkesmätningsföreningar internt tillämpar. Mätningsinstruktionerna är med andra ord en påbyggnad på virkesmätningsföreskrifterna och avsedda för den praktiska mätningsverksamheten. Nu gällande instruktioner har beteckningen VMR 1/99. Det förhållandet att instruktionerna är rekommenderade innebär att det står berörda parter (säljare, köpare, VMF) fritt att tillämpa de delar som ingår utöver skogsstyrelsens virkesmätningsföreskrifter. I praktiken följer emellertid landets virkesmätningsföreningar i allt väsentligt innehållet i de rekommendationer som rådet utfärdat. R

- 2 - Mer neutrala uttryck för föreskrifter eller instruktioner är orden bestämmelser eller regler. Genomgående används som underrubrik på olika avsnitt i rådets instruktioner begreppen "beskaffenhet" och "behandling". Dessa begrepp samt även vissa andra ord eller uttryck som förekommer i virkesmätningen beskrivs närmare i det följande. 1.2 Beskaffenhet Med beskaffenhet avses språkligt sett "utseende", "skick" eller "tillstånd" hos t ex ett föremål. Då det gäller virke har beskaffenheten en speciell innebörd och syftar på virkets sortiment, tillredning och dimension. 1.2.1 Sortiment Ett virkessortiment utgörs av virke som iordningställts eller utsorterats för ett visst ändamål, t ex sågtimmer eller massaved. För att fullständigt beskriva sortimentet behövs uppgift om trädslag och barkning samt i många fall dimension. Trädslag Barrträdslag Ädla trädslag Av de trädslag som växer inom landet dominerar helt tall och gran. Totalt utgör de c:a 80 % av avverkningen i landet. Övriga barrträdslag utgörs av s k främmande trädslag, t ex lärk, silvergran och contortatall, som dock ännu så länge är av mindre praktisk betydelse. Bland lövträdslagen är björk och asp de viktigaste. Björken utgör c:a 10 % av den avverkade volymen. I södra Sverige förekommer lokalt även större mängder bok och ek, vilka tillsammans med ask, lind, alm, lönn, avenbok och fågelbär räknas till de "ädla" trädslagen. Barkning Lövträdslag Barkningsgraden Helbarkat Bastbarkat Delbarkat Enligt mätningsbestämmelserna avgör avtalet mellan säljare och köpare om upparbetningen av ett virkesparti skall omfatta barkning eller inte. Den absolut vanligaste sk barkningsgraden är obarkat, som innebär att någon åtgärd för att aktivt avlägsna barken inte vidtagits. Det utesluter dock inte att barken, speciellt under savningstiden, i mer eller mindre grad skavts bort i samband med avverkningen och efterföljande hantering. Virket beskrivs ändå som obarkat. Andra barkningsgrader som definieras i nomenklaturen är helbarkat, bastbarkat och delbarkat. Bastbarkat innebär att virket är helt fritt från bark intill veden.

Dimensioner - 3 - Dimensionen (längd och diameter) hos en enskild stock skall ligga inom de gränser som avtalats mellan säljare och köpare. För ett virkesparti gäller dessutom ett visst inbördes förhållande mellan stockarnas längder. Antingen får längderna variera fritt inom ett tillåtet stort intervall och man talar då om fallande längder eller också är längderna mer eller mindre konstanta, vilket innebär att virket kapats i s k standardlängd. I stort sett gäller i vårt land att allt virke fr o m Svealand och norrut kapas i fallande längder medan inom området söder därom, timret kapas i fallande längder och massaveden i standardlängder. 1.2.2. Tillredning Fallande längder Standardlängd Upparbetning Vrak Ordet tillredning i virkesmätningen motsvarar vad man i övriga skogliga sammanhang brukar kalla upparbetning eller bearbetning av ett träd, d v s, arbetsmomenten kvistning, avmätning (aptering) och kapning av stammen till sortiment samt eventuellt barkning. Tillredningskraven anger alltså hur stockarna i ett parti skall vara upparbetade för att få mätas in. Är inte dessa krav uppfyllda blir följden antingen att de stockar som inte är rätt tillredda vrakas eller att mätning av partiet vägras. Det senare blir vanligen följden om volymen av vrakstockar överstiger 10 % av partiets hela volym. Kvistning Kvistningen kan utföras manuellt (med yxa), motormanuellt (med motorsåg) eller maskinellt. För hanteringen av stockarna är det önskvärt att kvistarna avlägsnats så nära stammens mantelyta som möjligt. Kvarsittande kviststumpar utgör nämligen hanteringshinder och medför risker för driftstörningar. Av tekniska och ekonomiska skäl har man dock tvingats göra vissa avkall på kvistningens noggrannhet. Kvistningskrav Väl kvistad stock Säljare och köpare av virke har rätt att avtala om de krav som gäller för kvistningens noggrannhet, men för att få en viss stadga och ordning på tillredningen har två normgivande kvistningskrav införts i mätningsbestämmelserna. Dessa tillämpas också med få undantag i den praktiska verksamheten. Det grundläggande kravet, som gäller "väl kvistad stock", är tillämpbart på samtliga förekommande sortiment inom hela landet. Detta kvistningskrav beskrivs i mätningsföreskrifterna på följande sätt: " Väl kvistad stock: Stock är väl kvistad om dess samtliga kvistar borttagits intill stammen (kvarvarande kviststumpar med längd mindre än 1,5 cm tolereras)."

Tillfredsställande kvistad - 4 - Kravet för "tillfredsställande kvistad" tillämpas med något olika utformning för sågtimmer respektive massaved. Under avsnitten IV, Mätning av barrsågtimmer och V, Mätning av massaved, beskrivs kravet för "tillfredsställande kvistat virke" mer ingående. Kapning Kapning sker normalt så att snittytan blir jämn. Vid fällning av ett träd kan dock inträffa att fällskär och riktskär möts på olika höjd i stammen med resultat att man får en s k fällkam i rotändan. För vissa sortiment, t ex barrsågtimmer, krävs jämnkapning men detta behöver inte innebära att ändytan är helt jämn. Till jämnkapat virke räknas sålunda stock vars ändyta är helt jämn eller har fällkam eller annan ojämnhet som understiger 5 cm. Bild 1. Jämnkapad stockända. Måttet på fällkammen motsvarar kortaste avståndet från fällkammens yttersta fasta del till stockändytans plan. Hanteringshinder Kvarsittande kvistar och kviststumpar, rotben, fällkam, tvärkrök och ojämnheter efter t ex grövre grenar eller klykor räknas alla till hanteringshinder. De försvårar eller omöjliggör lastning, lossning eller rullning av virket. Likaså försvåras matning på transportörer. Vid sågning i maskiner med automatisk "iläggning" kan kvarsittande kviststumpar på sågtimret medföra minskat sågutbyte på grund av felsågning. Rötor Rotröta Fällkam Jämnkapning Hanteringshinder Konsistens Färg Uppkomstsätt Röta i en stam är ett kvalitetsnedsättande fel som i regel måste beaktas vid tillredningen. I en stam med röta i rotändan, rotröta, skall därför den första stocken apteras till ett sortiment i vilket röta tillåts. I vissa andra sortiment eller kvaliteter inom sortiment tillåts överhuvud inte någon röta. Mätningstekniskt indelas rötor efter konsistens (fasthetsgrad), färg och uppkomstsätt.

- 5 - Med hänsyn till den rötskadade vedens fasthetsgrad kallas den för: Faströta Lösröta Röthål Foskig ytved Splint Färgad ved Anilinved Blånad Skogsröta Lagringsröta Stockblånad Ytblånad Kådved Källved - ved med faströta om den i ofruset tillstånd vid tryck med kantigt hårt föremål gör samma motstånd som intilliggande frisk ved - ved med lösröta om den i ofruset tillstånd vid tryck med kantigt hårt föremål gör mindre motstånd än intilliggande frisk ved. En ytterlighetsform av lösröta är röthål. Till lösröta räknas även s k foskig ytved som bildas i splinten på träd som torkat på rot. Med hänsyn till färgen indelas rötor i ljusa och mörka. Med hänsyn till uppkomstsättet benämns rötan: - skogsröta om den bildats i växande träd - lagringsröta om den bildats i virke som lagrats eller i döda träd. I tidigt stadium uppträder lagringsrötan som spridda mindre fläckar eller strimmor i splintveden. Vid lagring av virke under ogynnsamma omständigheter övergår denna röta så småningom från faströta till lösröta. Till lagringsröta räknas även "foskig" ytved. Rötornas biologi behandlas mer ingående i kapitlet 3. Rötor. Färgad ved beror på missfärgning och kan förekomma i ett flertal olika varianter i såväl växande träd som i lagrat virke. Missfärgningen kan bero på t ex svampangrepp eller kemiska förändringar i veden. I rundvirke som används för försågning har den färgade veden en starkt kvalitetsnedsättande verkan. Anilinved är ett förstadium till rotröta hos gran. Den utgörs av gråviolett ved som vid rotröta i mer utvecklat stadium omger den av rotröta angripna veden. Blånad är en blågråsvart missfärgning av veden. Den orsakas av svampar, blånadssvampar, som sprids antingen med insekter eller med luften. Den blå färgen uppkommer genom ljusets brytning i ved där svampens mycel (fina rottrådar) växer. Blånaden kan uppträda antingen som stockblånad då den trängt djupt in i splintveden eller också som ytblånad då den är begränsad till sprickor eller till högst 5 mm djup från vedytan eller 50 mm från ändytan. Kådved är starkt kådhaltig ved i nedre delen på äldre, grova tallstammar. Den uppträder i mer eller mindre sammanhängande fläckar som i kapsnittet ger en "blank" yta. Källved är en vattenmättad, mörk, ofta mörkbrun till svart ved i gran.

- 6 - Rödved Rödkärna, även kallad falsk kärna, är en brunaktig ved som förekommer i bok och äldre träd av björk. Den kan orsakas av inlagringar i stammens centrala delar av extraktivämnen och i vissa fall av svamp. I praktisk mätning är det svårt att avgöra om rödkärnan innehåller röta eller ej. Rödved är en rödaktig kärnved hos äldre tall. 1.2.3 Dimensioner Med dimension avses inom virkesmätningen en stocks längd och/eller diameter. Vid mätningen tillämpas de minsta och största mått för längd och diameter (minimi- och maximidimensioner) som parterna avtalat. Minimi- och maximidimensionerna kan variera från avtal till avtal. Maximilängd Minimilängd Maximidiameter Minimidiameter Avtalad maximilängd avser största tillåtna längd mellan stocks ändcentra. Avtalad minimilängd avser minsta tillåtna längd mellan stocks ändcentra. Avtalad maximidiameter avser diametern i det tvärsnitt där stocken är som grövst om inte annat avtalats. Ett sådant undantag kan t ex gälla största tillåtna diameter på det ordinarie måttstället, d v s i stockens toppända om sortimentet är sågtimmer. Mätningen sker i detta fall på mötande kant om inte stocken är tydligt oval då den skall korsklavas. Se även stycket "Mätning av diameter" på sidan 10. Avtalad minimidiameter avser minsta tillåtna diameter på måttstället om inte annat avtalats. Mätningen av diametern sker på det sätt som beskrivits på sidan 9. Dimensionskraven innebär att en stock som vid mätningen visar sig vara för lång, för grov, för kort eller för klen skall vrakas om ej annat avtalats. 1.3 Volymmätning 1.3.1 Mätdon Rödkärna Måttband Mätribba Mätspö Måttband, mätribba Mätning av längden hos en stock skall ske med måttband eller mätribba (mätspö) med minst samma längd som stocken. Materialet i redskapet skall vara beständigt vilket innebär att det skall vara så stabilt och motståndskraftigt att måttnoggrannheten inte förändras vid normal användning av redskapet. R

- 7 - Mätning av traves längd och bredd skall ske med samma typ av redskap som för mätning av stocks längd. Traves höjd skall mätas med mätribba (mätspö) av minst samma längd som travens största höjd, dock inte nödvändigtvis längre än 3 m. Den mätribba som används i virkesmätningen är graderad i cm. Måttband eller mätlina för mätning av traves längd och bredd skall vara graderad i cm. För stocks längd är dock gradering i dm tillräcklig. Detsamma gäller för mätspö som används för mätning av stocks längd. Mätning av stocks längd får ske även med utrustning för automatisk mätning. Mätklave Mätning av stocks diameter skall ske antingen med mätklave eller med utrustning för automatisk mätning. Är diametern 45 cm eller grövre får mätningen också ske med måttband eller annat mätningsredskap. Konstruktionen av en mätklave framgår av bilden nedan. Bild 2. Mätklave Klaven består av en graderad linjal i metall med rektangulärt tvärsnitt. Den har vidare två skänklar monterade vinkelrätt mot linjalen, en i linjalens ena ända och en på löparen som är förskjutbar längs linjalen. En stocks diameter motsvaras alltså av avståndet mellan de parallella skänklarna. Avläsning av diametermåttet sker på linjalen i linje med insidan av den rörliga skänkeln. Skalstrecket skall vara fullt synligt för att måttklassen skall vara uppnådd. För ordinarie bruk inom virkesmätningen är klavens linjal graderad i antingen cm eller mm. Automatisk mätutrustning. Principen för automatisk längd- och diametermätning samt de anvisningar för test och justering, som gäller för denna typ av utrustning, beskrivs i kapitel VIII, Automatmätning. I kapitlet beskrivs även de vanligast förekommande fabrikaten på marknaden.

1.3.2 Måttslag - 8 - Metriska mått År 1970 ersattes måtten fot och tum i virkesmätningen med metriska mått. En stocks längd och diameter mäts i decimeter (dm) respektive centimeter (cm). Vid mätning av trave anges måtten i cm. Volymen beräknas i samtliga fall i kubikmeter (m³) med varierande antal decimaler. På grund av de många olika metoder och mätsätt som tillämpas inom virkesmätningen för att bestämma en stocks, traves eller skäppas volym (se beskrivningen i det följande vid 1.3.3 av olika mätmetoder och mätsätt) har behov uppstått av att förse den använda måttenheten med en beskrivning av hur den mätningstekniskt sett har erhållits. Måttenheten försedd med denna beskrivning kallas inom virkesmätningen vanligen för måttslag. För att måttslaget enkelt skall kunna anges i skrift används normalt en förkortning. Nedanstående tablå upptar de måttslag för volym som för närvarande förekommer: Måttslag Beskrivning av måttslaget Förkortning kubikmeter Måttenhet för topprotmätt m³tr fastvolym, virkesvolym topprotmätt kubikmeter Måttenhet för mittmätt m³mi fastvolym, virkesvolym mittmätt kubikmeter Måttenhet för toppmätt m³to fastvolym, virkesvolym toppmätt kubikmeter Måttenhet för travvolym m³t travvolym kubikmeter Måttenhet för fastvolym m³f fastvolym kubikmeter Måttenhet för skäppvolym m³s skäppvolym Mätning på eller under bark Rundvirke till industrin levereras vanligen obarkat. Volymmätning och betalning utgår dock med få undantag alltid från volym under bark. Som upplysning om vilken volym det aktuella måttslaget gäller brukas förkortningarna pb eller ub tillfogas efter den använda förkortningen för måttslaget.

- 9-1.3.3 Stockmätning Toppmätning Mittmätning Topprotmätning Sektionsmätning Stockmätning innebär mätning av den enskilda stockens längd och diameter. Stockens volym beräknas därefter med ledning av dessa mått. Stockmätning utförs som toppmätning, mittmätning eller topprotmätning. Sätten att stockmäta benämns alltså med ledning av var på stocken diametermåttet tas. Sektionsmätning innebär att stocken vid mätningen indelas i ett antal kortare delar med lika längd som mäts och volymberäknas. Stockens volym utgörs av summan av de enskilda sektionernas volymer. Mätning av stocks längd Med längden av en stock avses det kortaste avståndet mellan stockens ändcentra. Bild 3. Mätning av stocks längd. Centrum i stockända Med centrum i stockändan avses ändytans tyngdpunkt. Märket i ändytan efter stockens märg behöver alltså inte vara detsamma som ändytans centrum. Bild 4. Ändcentrum

- 10 - Måttenhet för längd Fallande mått Största tillåtna måttenhet för stocklängd är 1 dm, som är den mest vanligt förekommande. Cm förekommer undantagsvis, t ex för s k exaktkapade stockar. Vid registreringen avrundas det inmätta längdmåttet till närmast lägre hel dm eller cm, s k fallande mått. Mätning av diameter Som tidigare antytts varierar läget för diametern (diametrarna) med sättet att bestämma volymen. Toppmätning Topprotmätning Mittmätning Måttenhet för diameter Manuell mätning Vid toppmätning är måttstället för diametern beläget 10 cm innanför centrum i stockens toppända, (se bild 5). Vid mittmätning är måttstället för diametern beläget på stockens halva längd. Vid topprotmätning är måttstället för diametern i stockens topp detsamma som vid toppmätning (beläget 10 cm innanför centrum i toppändan) och måttstället i stockens grovända på motsvarande sätt beläget 10 cm innanför ändcentrum. Hos en rotstock är dock måttstället i rotändan beläget 50 cm innanför ändcentrum. Måttenhet vid mätning av diametern är antingen 1 cm eller 1 mm. Vid automatisk mätning skall den alltid vara 1 mm. Manuell mätning av stocks diameter sker med hjälp av mätklave. Den skall härvid om möjligt gripa om stocken på måttstället med linjalen vilande mot stocken. Klaven skall vidare hållas så att den ligger i ett "plan" vinkelrätt mot stammens längdaxel, som bild 5 visar. Den skall om möjligt även avläsas i detta läge. Risk finns nämligen för att det inställda måttet på klaven ändras när den lyfts från stocken. Bild 5. Mätning av stocks diameter.

- 11 - För att få största möjliga noggrannhet i diametermätningen bör klaven dessutom konsekvent anbringas med ett jämnt tryck mellan skänklarna. Trycket får inte vara så hårt att förekommande bark mellan skänklarna kläms ihop eller att dessa skadas. Det får inte heller vara så löst att lavar och barkflagor mellan skänklarna och stocken i avgörande omfattning påverkar diametermåttet. Trycket skall alltså vara måttligt och framförallt konstant vid varje måttagning. Det diametermått som erhålls på klaven vid mätning enligt beskrivningen i föregående stycke inbegriper alltså eventuellt förekommande bark på måttstället. Om stocken är obarkad och diametern skall avse måttet under bark, vilket är det normala vid mätning av t ex barrsågtimmer, måste avdrag göras för barkens inverkan på det klavade måttet. I praktisk mätning sker detta avdrag på så sätt att mätaren minskar diametermåttet enligt klaven med den bedömda, dubbla barktjockleken på måttstället. För kontroll av att bedömningen är korrekt kan mätaren med t ex en yxa avlägsna barken på måttstället och därefter med klaven mäta måttet på bar ved. Före registrering avrundas diametermåttet till närmast lägre hel cm. Mötande kant Tydligt oval Korsklavning Automatisk mätning Barkfunktion Barktyp Redovisningssystem Diametern mäts på mötande kant om inte stocken på måttstället är tydligt oval då den skall korsklavas. Mätning på mötande kant innebär att klaven anbringas på stocken på det sätt som faller sig naturligast för mätaren vilket i praktiken innebär att klavens skänklar lutar c:a 45 i förhållande till lodlinjen. Erfarenheter från manuell mätning visar att en stock uppfattas som "tydligt" oval om den största diametern på måttstället överstiger den minsta med mer än 10 %. Korsklavning innebär att två diametrar vinkelrätt mot varandra skall klavas. Stockens diameter utgörs av medelvärdet av de exakta måtten (i mm) för respektive diameter. Medelvärdet avrundas till närmast lägre hel cm i vanlig ordning. Det bör här framhållas att korsklavning av diametern alltid är tillåten men att den alltså är nödvändig endast om stocken är tydligt oval. Automatisk mätning av diameter ger - på samma sätt som manuell diametermätning - måttet inklusive förekommande bark. Måttet under bark erhålls med hjälp av särskilda barkfunktioner för beräkning av den dubbla barktjockleken. Dessa funktioner förutsätter att mätningen av diametern inklusive bark är utförd och registrerad i mm samt att mätaren dessutom bedömt trädslag och barktyp. I det system som bearbetar mätuppgifterna - redovisningssystemet beräknas med utgångspunkt i registrerad diameter på bark samt trädslag och barktyp den dubbla barktjockleken på måttstället. Diametern under bark erhålls genom att minska måttet på bark med den beräknade dubbla barktjockleken. Måttet under bark avrundas på samma sätt som vid manuell mätning till närmast lägre hel cm.

- 12 - Beräkning av stockmätt volym Toppmätning Klassmitt En stocks volym utgör vid toppmätning volymen av en cylinder som är lika lång som stocken och har en diameter lika med den i stockens toppända. Volymen beräknas alltid efter klassmitt för längd angiven i dm och diameter angiven i cm. Vid längdmätning av stockar, som sker i längdenheten 1 dm, innebär begreppet klassmitt att en stock vars längd överstiger t ex 37 dm, men inte uppgår till fullt 38 dm, registreras som 37 dm. Den volymberäknas däremot med längden 37,5 dm. Med klassmitt för diameter avses vid mätning och registrering i klasser om 1 cm att klassvärdet före volymberäkningen ökas med 5 mm. Klassmitten för 20 cm är alltså 20,5 cm. Vid toppmätning beräknas toppcylinderns volym enligt följande formel: Volymen i m³to = 1 100.000 π ( D topp) 4 2 L, där π = en konstant med det ungefärliga värdet 3,1416 D topp = diametern i stockens toppända i cm L = stockens längd i dm. Bild 6. Måttagning vid toppmätning. Mittmätning En stocks volym enligt mittmätning är produkten av stockens längd och dess genomskärningsarea mitt på stocken. Stockens volym motsvaras alltså av en cylinder, som är lika lång som stocken och med en diameter lika med stockens mittdiameter. Volymen beräknas i princip enligt samma formel som den för toppmätt volym. Den enda skillnaden är att diametern i topp - Dtopp - byts mot diametern på mitt - Dmitt.

- 13 - Bild 7. Måttagning vid mittmätning. Topprotmätning Principerna för topprotmätning av en stock framgår av bilden nedan, där följande beteckningar är använda: Dt = toppdiameter i cm D r = rotdiameter i cm L = stocklängd i dm α = konstant (se tabellen på nästa sida). Bild 8. Måttagning vid topprotmätning. Rotstock Övrig stock

- 14 - Av figuren på föregående sida framgår att alla diametermått, utom rotdiametern hos rotstock, mäts 10 cm från centrum i respektive stockända. Rotdiametern hos en rotstock mäts 50 cm innanför centrum i rotändan för att ansvällningen i rotändan inte skall ge upphov till för stor volym. Topprotmätning är en metod för förenklad bestämning av den "verkliga" fastvolymen av en stock eller ett virkesparti. Eftersom stockarna i ett parti utgör olika delar av stammar, som inbördes kan ha mycket olika form, blir den enskilda stockens volym bestämd med ett fel vars storlek beror på hur väl stockens form överensstämmer med förutsättningarna för volymberäkningsformeln. Fram till 1998 användes ett generellt värde på konstanten α men från och med nämnda år infördes olika värden som varierar med stocklängd och stockdiameter. Syftet med denna åtgärd var att eliminera vissa rätt betydande systematiska fel som konstaterats för vissa stocktyper och stockdimensioner. För rotkonstanten α i formeln gäller således numera de värden som framgår av följande tabell. Toppdiameter- Längdklass, cm klass, cm - 349 350-449 450 + - 14 0,485 0,485 0,485 15-24 0,465 0,460 0,455 25-0,440 0,430 0,420 1.3.4 Travmätning Volymen av en stock mätt genom topprotmätning beräknas enligt denna formel: 1 π 2 2 Volymen i m3tr = L ( α D r + (1-α) D to ) 100 000 4 Travmätning Lådprincipen Vid travmätning mäts traves längd, bredd och höjd. Måtten mäts som om virket i traven vore inlagt i och väl fyllde en rektangulär lockförsedd låda. Populärt uttryckt kallas denna princip för "lådprincipen". Lådans volym utgör produkten av måtten för längd, bredd och höjd. Mätning enligt "lådprincipen" innebär att virket i traven tänks inlagt i en låda på sådant sätt att den väl fylls. Lådans sidor skall alltså tänkas placerade så att hålrum i lådan fylls ut av motsvarande virkesvolym utanför den tänkta lådans sidor. Volymutfyllnaden eller volymkompensationen får utanför den tänkta lådans sidor. Volymutfyllnaden eller volymkompensationen får emellertid inte omfatta större virkesvolym än att det utfyllda hålrummet får samma täthet som traven i övrigt.

- 15 - Volymkompensation Volymkompensationen i traves stockändesida innebär alltså att stockändar som sticker utanför den tänkta lådans sida volymmässigt skall kompensera tomrum på grund av att andra stockar ej når fram till sidan. De naturliga hålrummen mellan stockarna skall dock inte fyllas ut. Traves längd Med en traves längd avses travens utsträckning vinkelrätt mot stockarnas längdriktning i traven. För en trave vid bilväg (bild 9) kan längdutsträckningen vara lätt att uppfatta medan den inte är lika naturlig för en fordonstrave (bild 16). Bild 9. Mätning av trave med virke i standardlängd enligt lådprincipen. Ändstöd Uppvikning Vid mätning av en fordonstrave avgränsas travlängden av fordonets stakar, d v s traven får s k ändstöd i båda sidorna. Detta förenklar mätningen av travlängden. Se vidare under stycket mätning av trave på fordon på sidorna 18 och 19. Trave utan ändstöd har normalt sluttande släntsidor. För att få ett lämpligt längdmått i t ex hela meter för traven, är det brukligt att göra en "tänkt" volymförflyttning av den del, som ligger utanför den yttersta sektionen i respektive ändytesida. Åtgärden som mätningstekniskt kallas "uppvikning", är tillåten intill 1 m i vardera ändan av traven. Uppvikningen innebär att travens ändsektion får en höjd så stor att den volym, som ligger utanför sektionen, motsvaras av "tomrummet" i sektionen. Se bild 10.

- 16 - Bild 10. Längdmätning och uppvikning i traves kortsida (släntsida). Av bilden framgår att travens längd mäts längs båda stockändesidorna och att medelvärdet av mätningarna får gälla som travens längd. Krokig trave Krokig trave skall längdmätas med redskapet tätt intill traven. Travens längd utgör medelvärdet av längden på respektive sida. Bild 11. Längdmätning av krokig trave. Sektionsmätning Vedlängdsmått Breddmåttet Trave som är längre än 3 m skall sektionsmätas. Sektionsmätning beskrivs på sidan 19. Traves bredd Traves bredd mäts i stockarnas längdriktning. Bredden kallas ibland även vedlängdsmått beroende på det starka sambandet mellan detta mått och de i traven ingående stockarnas längd. Breddmåttet är emellertid också beroende av stockarnas förskjutning i längdriktningen.

Standardlängd Jämndragna Grundytevägd medellängd - 17 - I trave med virke i standardlängd är stockarna vanligen lagda så att deras ändytor bildar ett i det närmaste jämnt plan. Travens stockändesidor är jämndragna. Breddmåttet i sådan trave överensstämmer i detta fall med stockarnas s k grundytevägda medellängd. Denna längd beräknas genom summering för varje stock av produkten av dess längd och area (grundyta) i ett plan genom travens mitt. Den erhållna produktsumman divideras därefter med summan av samtliga stockars areor (grundytor). Stocklängden blir på detta sätt "vägd" med stockarnas areor som vikter. Av detta följer att grövre stockar påverkar den beräknade medellängden mer än klenare stockar. Breddmåttet för en trave med stockar av standardlängd brukar kontrolleras genom att längden hos enskilda stockar i åtkomliga delar av traven mäts och därefter vägs med grundytan hos respektive stock. Om denna kontrollmätning ger en medellängd hos stockarna, som avviker mer än ± 3 cm från den avtalade standardlängden, får längden enligt kontrollen gälla. I annat fall gäller den avtalade standardlängden, som vanligtvis är 300 cm, om sortimentet är massaved. Fallande längder I trave med virke i fallande längder varierar stockarnas inbördes läge i längdriktningen normalt mer än i en trave med virke i standardlängd. Denna ändförskjutning kan påverka storleken av travens breddmått. Om stockarnas rotändar tillåts påtagligt skjuta fram ur travens stockändesidor leder detta normalt till att höjdmåttet blir mindre än om stockarna varit jämndragna. Eftersom travvolymen i stort sett inte bör påverkas av att stockändar skjuter ut, så blir följden härav att breddmåttet ökar. Produkten av höjd och bredd är nämligen tämligen konstant för en och samma trave förutsatt att inga drastiska förändringar görs av dess utseende. Längdvariationen och ändförskjutningen hos virke i fallande längder gör att bestämningen av breddmåttet inte kan göras genom att enbart mäta längden hos enskilda stockar. Travbreddsmåttet erhålls istället genom att mäta avståndet mellan travens båda gavlar inplacerade enligt de regler, som gäller för "lådprincipen". För travar, som är längre än 6 m, har dock riskerna för fel i mätningen av breddmåttet bedömts så stora att travmätning inte är tillåten.

- 18 - Bild 12. Mätning av travbredd med volymkompensation i traves stockändesida. Traves höjd Överyta Bottenlinje Traves överyta och underyta, även kallad bottenlinje, skall på samma sätt som gäller för övriga sidor avjämnas så att den tänkta lådan väl fylls. Avståndet mellan överyta och bottenlinje utgör travens höjd. Avjämningen av travens överyta skall göras med bibehållen täthet i traven eller sektionen som helhet. Överytan skall alltså fixeras vid en nivå som gör att stockarna i de avjämnade partierna varken ligger tätare eller glesare än stockarna i traven för övrigt. Bild 13. Avjämning av traves överyta.

- 19 - Vid mätning av en hög trave, t ex på avlägg eller vid bilväg, kan det, om man står nära traven, vara svårt att avgränsa travens eller sektionens överyta. Den avjämnade överytan kan då bedömas på avstånd från traven varvid överytans nivå fixeras till en bestämd punkt på någon lämplig stockända. Höjden bestäms därefter som summan av två delmått av vilka det ena utgörs av måttet från den fixerade punkten för överytan ned till en markering på lämplig arbetshöjd och det andra av måttet från bottenlinjen upp till markeringen. Bottenlinjen bestäms i regel av stockarnas underkanter om traven ligger på jämnt underlag. Jämför bilderna 14 och 15. Om travens bottenlinje inte är rak skall den avjämnas på samma sätt som gäller för överytan. Underlag Underlag av massaved skall ingå i travens volym. Underlagets volym får bedömas. Sektionsmätning av trave Sektionsmätning Sektioner För att öka säkerheten vid mätning av trave som är längre än 3 m, skall sektionsmätning ske. Detta innebär att traven indelas i ett antal lika långa delar (sektioner), som vid vederlagsmätning emellertid inte bör vara längre än 3 m. I varje sektion mäts ett breddmått och två höjdmått, ett i vardera stockändesidan. Bild 14. Sektionsmätning. Vid sektionsmätning i traves släntsida måste volymkompensation göras vid höjdmätningen av varje släntsektion enligt bild 15 nedan.

- 20 - Bild 15. Höjdmätning, volymkompensation och markering av släntsektioner. När det gäller en hög trave måste mätningen av travbredden begränsas till åtkomliga delar av traven, såsom släntsidor och hålrum. Travens höjd och bredd beräknas sedan som medelvärdet av uppmätta höjdrespektive breddmått. Mätning av fordonstrave Mätning av fordonstrave Vid mätning av trave på fordon mäts längd- och höjdmåtten mitt på traven, bild 16, medan bredden mäts som för trave på avlägg. Skälet härtill är främst att fordonstravens ändytesidor ofta inte är åtkomliga för mätning och att proportionerna mellan längd och bredd gör mätningen på travens mitt naturlig från arbetsteknisk synpunkt. Bild 16. Mätning av trave på fordon. Från mätbryggan har mätaren i allmänhet god överblick över travarna på fordonet. Det är endast stockändesidorna hos travar lastade tätt intill varandra som kan vara svåra att se.

- 21 - Bankbredden Genom att noggrant mäta avståndet mellan ett fordons stakar, den s k bankbredden, och fortlöpande utnyttja detta mått som travens undre längdmått, kan mätningen från bryggan begränsas till längdmåttet på travens ovansida. Bankbredden motsvaras i bild 16 av den nedre av beteckningarna L för fordonstravens längd. Måttuppgifterna på ett fordons bankbredd måste dock kontrolleras med jämna mellanrum. Huvudregeln är att höjdmåttet skall tas mitt på traven. Det kan emellertid i vissa fall vara lämpligt, t ex för ojämnt lastade travar, att mäta travens höjd vid var och en av bilens stakar och därefter beräkna en medelhöjd på vardera sidan av fordonet. Även travens övre längdmått kan i vissa fall med fördel bestämmas som medelvärdet av måtten mellan stakarna. Exempel på när detta tillvägagångssätt skulle vara att föredra är om veden är ojämnt travad eller krokig. Begränsningar i travmätningen På grund av de praktiska svårigheterna att mäta en mycket hög eller lång trave har vissa begränsningar införts för att öka säkerheten i mätningen. Den redan beskrivna sektionsmätningen av trave längre än 3 m är en sådan åtgärd. Av samma anledning är det inte heller tillåtet att mäta travar vars högsta höjd överstiger 3 m. Fallande längder Kravet på säkerhet i mätningen ligger också bakom förbudet att mäta bilvägstrave med virke i fallande längder om travens längd efter uppvikning överstiger 6 m. Travens höjd skall av samma orsak mätas med mätredskap av minst samma längd som travens största höjd. Denna bestämmelse motiveras av riskerna för det fel i mätningen som kan uppstå, om höjdmåttet till följd av för korta redskap skulle behöva bestämmas i två steg. Med hänsyn till denna bestämmelse är de mätribbor som används normalt 3 m långa. Beräkning av traves mått Samtliga de mått som tas på traven skall anges i fallande cm. Registrering i fallande cm innebär, som framgår av nedanstående bild, att det på mätinstrumentet avlästa, "exakta" måttet, avrundas nedåt till närmaste hel cm. Bild 17. Registrering i fallande cm.

- 22 - Medelvärdena av de parvisa, i fallande cm angivna måtten för travens dimensioner utgör dess respektive längd, bredd och höjd. För trave som sektionsmätts gäller på motsvarande sätt att dess bredd - och höjdmått beräknas som medelvärdet av de ingående sektionernas breddrespektive höjdmått. Vid beräkningen av dessa medelvärden avrundas måttet för travens längd, bredd respektive höjd till närmaste hel cm. Det skall alltså observeras att avrundning till fallande cm endast gäller för de mått som tas direkt på traven. Avrundning Avrundning till närmaste hel cm beskrivs i bild 18. Bild 18. Avrundning till närmaste hel cm. Som framgår av pilarna i bilden sker höjning respektive sänkning vid exakt en halv, dvs 20,50, 21,50, 22,50 osv. Principen är vidare att man alltid höjer talet om 5:an föregås av en udda siffra medan man sänker talet om 5:an föregås av en jämn siffra. Exempel på detta är att 20,50 blir 20 medan 21,50 blir 22. På detta sätt undviks systematisk övereller underskattning. Mätning av lossad fordonstrave På mottagningsplatser för virke, som är bemannade med mätare endast vissa dagar eller delar av dygnet, kan behov finnas av att mäta fordonsbuntar lossade på marken eller på underlag. Oberoende av om fordonsbunten är försedd med kätting eller inte kan den mätas enligt lådprincipen. Den lossade buntens höjd och bredd mäts därvid i princip som för en "bilvägstrave" medan sättet att mäta längdmåttet blir beroende av om buntkätting använts eller inte. Längden hos trave som lossats på marken utan buntkätting kan mätas antingen genom uppvikning i båda släntsidorna - se bild 19 - eller genom sektionsmätning.

- 23 - Bild 19. Höjd- och längdmått hos fordonstrave lossad utan kätting. Fordonstrave lossad med buntkätting har normalt så liten längdutbredning att sektionsmätning inte är aktuell. Principen för mätning av längdmåttet blir därför närmast jämförbar med "uppvikning" i båda ändar av traven inom ramen för en enda sektion. Vedvolymprocent 1.3.5 Bedömning av vedvolymprocent Med vedvolymprocent avses vedvolymen uttryckt i procent av travvolymen. Ett virkespartis vedvolym beräknas som produkten av dess travvolym och vedvolymprocent dividerad med 100. Bedömningen av en traves vedvolymprocent sker i praktisk mätning på så sätt att mätaren med utgångspunkt i det "helhetsintryck" med avseende på virkestätheten, som en trave uppvisar, direkt anger dess vedvolymprocent. För utbildningsändamål och som hjälp vid mätningen har utvecklats tabeller som med ledning av aktuella stock- och travegenskaper gör det möjligt att beräkna vedvolymprocenten. Principen för tabellerna är att ett utgångstal korrigeras med värdet av enskilda bedömningsfaktorer. Slutsumman ger travens vedvolymprocent. Inom den del av landet som omfattas av VMF Qbera och området söder därom tillämpas en tabell av den form som återges på nästa sida.

- 24 - Hjälptabell för bedömning av traves vedvolymprocent. 1. UTGÅNGSTAL FÖR TRÄDSLAG Tall 68 % Gran 70 % Björk 64 % Asp 66 % Bok 64 % Al 65 % Ask 64 % Ek 65 % Beräkning av utgångstal. 1. Om mer än ett trädslag ingår i traven beräknas utgångstalet genom att väga ingående trädslags utgångstal med trädslagets bedömda volymandel (= vägt medeltal). 2. För sortiment avsedda för försågning ökas ovanstående utgångstal med 2 % om trädslaget är löv och med 1 % om trädslaget är barr. Även för asp avsedd för tändstickstillverkning ökas utgångstalet med 2 %. 3. Vid mätning av trave på fordon minskas utgångstalet med 1 % om virket är väl travat intill ändstöden, annars med 2 %. 2. AVDRAG FÖR BARK. Extremt tunn bark - 4 Tunn bark (hög andel glansbark) - 5 NORMAL BARK - 6-7 - 8 Tjock bark (hög andel skorpbark) - 9 Extremt tjock bark - 10-11 - 12 3. ARITMETISK MEDELDIAMETER I TRAVES ÄNDYTESIDA - obarkad ved = diameter på bark - helbarkad ved = diameter under bark cm % Mycket klen 4-13 5-11 6-9 7-8 8-7 9-6 10-5 Klen 11-4 12-3 13-2 14-1 Normal 15 0 16 + 1 17 + 2 Grov 18-19 + 3 Mycket grov 20-22 + 4 23-26 + 5 27-39 + 6 40-69 + 7 70 + + 8

4. TRAVNING Tät och vältravad Väl travad Något glest travad Glest travad, snedläggning förekommer (normal maskinell travning) Mycket glest travad, snedläggning förekommer i stor omfattning Extremt glest travad, snedläggning förekommer i mycket stor omfattning 6. KVISTNING (inkl. rotben) Enstaka korta kviststumpar på ett fåtal stockar, i övrigt kvistat intill mantelytan. Obetydliga kvist-knölar och enstaka rotben. Ett flertal korta kviststumpar, markerade grenvarv, ett mindre antal rotben. Betydande antal kviststumpar och rotben, markerade grenvarv med kvistkuddar Stort antal kviststumpar, större grenvarv och flera stora rotben. Delvis grovkvistigt Grovkvistigt och/eller mycket dålig tillredning För trave med virke med medeldiameter 7 cm och mindre dubbleras i princip faktorn för kvistighet. För diametrarna 8-9 cm jämkas avdraget för kvistning. 8. KRAM ELLER FAST SNÖ SAMT IS I TRAVE mindre omfattning större omfattning riklig omfattning mycket riklig omfattning - 25-0 -1-2 -3 till -5-6 till -7-8 till -9 0-1 -2 till 3-4 till -5-6 till -8-2 -4-8 -12 5. KROKIGHET Rak Nästan rak Något krokig Krokig Starkt krokig Mycket starkt krokig Extremt krokig (grenved) För trave med virke med medeldiameter 7 cm och mindre dubbleras i princip faktorn för krokighet. För diametrarna 8-9 cm jämkas avdraget för krokighet. 7. STAMFORM/AVSMALNING Stockar med mycket god stamform (obetydlig avsmalning samt med jämn och slät mantelyta) Volymandel 31-50 % Volymandel 51-70 % Volymandel 71 % och mer Stockar med mycket dålig stamform (stor avsmalning samt med knölig mantelyta). Volymandel 31-50 Volymandel 51-70 % Volymandel 71 % och mer 9. AVVERKNINGSAVFALL I TRAVE Med avverkningsavfall avses stamved kortare än 50 cm, flis från spjälk och dyl., bark, grenar och ris samt barkrester på helbarkad ved. Inget eller obetydligt I begränsad omfattning I större omfattning Rikligt 0-1 -2-3 till -4-5 -6-7 +1 +2 +3-1 -2-3 0-1 -2-3 till -4 10. VEDLÄNGD (endast standardlängd) 4,0 meter 3,0 meter 2,5 meter 2,0 meter Barr Löv -2-3 0 0 +1 +2 +3 +4 11. TRAVHÖJD (ej trave på fordon) Trave över 2 meter på 2/3 av bottenskiktets längd Trave över 3 meter på 2/3 av bottenskiktets längd +1 +2

- 26 - Inom VMF Nord används till ledning för bedömning av vedvolymprocenten nedanstående hjälptabell. BEDÖMNING AV VEDVOLYMPROCENT Vedvolymprocent redovisas vid mätning eller skattning av rundvirkespartis travvolym (m3tvolym). Mätenhets vedvolymprocent bedöms med ledning av följande instruktion. Utgångstalet är 60, som korrigeras för delfaktorernas bedömda inverkan. 1. Stockarnas aritmetiska medeldiameter ub, cm. - 8,9-4 9-9,9-3 10-10,9-2 11-11,9-1 12-12,9 0 13-13,9 + 1 14-14,9 + 2 15-15,9 + 3 16-16,9 + 4 17-17,9 + 5 18-18,9 + 6 20-22,9 + 7 23-26,9 + 8 27 + + 9 2. Travning Mycket tät (utmärkt) 0 Tät (god) - 1 Något gles - 2 Gles - 3 till - 4 Mycket gles - 5 till - 7 3. Tillredning och kvistförekomst (inkl. gillrade rotben) Stockarna väl kvistade intill mantelytan. Obetydliga kvistknölar. Enstaka mindre rotben. ± 0 Få korta kviststumpar. Enstaka kvistknölar och rotben. - 1 Betydande antal spridda kviststumpar eller rotben. Markerade grenvarv. - 2 Stort antal kviststumpar, större grenvarv och rotben. Delvis grovkvistigt. - 3 till - 4 Grovkvistigt och/eller mycket dålig tillredning. - 5 till - 7 4. Krokighet Rak barrved, rak asp ± 0 till - 1 Krokig barrved, rak lövved (exkl asp) - 2 till - 3 Starkt krokig barrved, krokig lövved - 4 till - 5 Starkt krokig lövved - 6 till - 7 Mycket starkt krokig lövved - 8 till - 12

- 27-5. Barkvolym Helbarkad ved + 7 Mer än 2/3 glansbarkig tall + 2 Mer än 1/3 glansbarkig tall + 1 Normalt barrvirke ± 0 Tjockbarkigt barrvirke, normalbarkigt lövvirke - 1 Mer än 50 % tjockbarkigt lövvirke - 2 6. Övrigt Utöver korrektion enligt pkt 1-5 kan ytterligare korrektioner erfordras t ex för snö, is och avverkningsavfall. Virke med liten längdspridning kombinerat med hög andel rotstockar och samtidig förekomst av rotben medför att vedvolymprocenten behöver reduceras med 1-3 procentenheter. En god diameterblandning förenad med liten avsmalning hos virket och väl utförd tillredning medför att vedvolymprocenten behöver ökas med 1-3 procentenheter. Vid blandning av barr och lövved och inom sortiment av virke med olika egenskaper interpoleras mellan bedömningsfaktorerna. 7. Fastvolymprocentbedömning Vid mätning av m³f pb ökas vedvolymsprocenten med 7 enheter. 8. Andra hjälptabeller Lokalt kan andra hjälptabeller för bestämning av vedvolym eller fastvolymprocent förekomma.

- 28 - Den relativa vedvolymen påverkas av ett flertal egenskaper, även kallade faktorer, som är hänförbara antingen till traven som sådan eller till de enskilda stockarna. De viktigaste och mest använda faktorerna är - diameter och vedlängd - travning - krokighet - kvistning - barkvolym Härtill kommer faktorn snö och is under vintersäsongen samt inom vissa områden faktorn trädslagsblandning. Allmänt sett gäller att man vid bedömningen givetvis endast skall beakta sådana stock- och travegenskaper som faktiskt påverkar vedvolymprocenten. Kviststumpar på delar av stockar belägna inne i traven skall alltså beaktas men däremot inte kviststumpar på stockändar, som skjuter ut ur traven. Dessa kviststumpar påverkar ju ej travens täthet. Det är vidare väsentligt att varje egenskap bedöms med hänsyn till sin egen speciella inverkan på tätheten i traven. Erfarenheten visar dock att det emellanåt kan vara svårt att avgöra i vilken utsträckning den ena eller andra faktorn påverkar travtätheten. Exempel på ett sådant avgränsningsproblem är effekten av travning respektive krokighet. Diameter Aritmetisk Grundytevägd Faktorn "stockarnas medeldiameter" avser i södra Sverige aritmetisk medeldiameter på bark i travens stockändesida medan den i norra Sverige avser grundytevägd medeldiameter under bark på travens mitt. Medeldiametern hos stockarna i en trave har teoretiskt sett inget direkt inflytande på vedvolymprocenten, vilket bl a framgår av redogörelsen för kvadratisk och triangulär travning på sidan 30. I praktiken visar det sig emellertid att travens vedvolymprocent ökar med stigande medeldiameter hos stockarna i traven vilket alltså måste bero på att denna faktor indirekt samverkar med andra egenskaper, som i sin tur påverkar vedvolymprocenten. Betydelsefullt i detta sammanhang är sambandet mellan den enskilda stockens diameter och mantelyta respektive diameter och volym. Av detta följer också ett samband mellan stockdiameter och mantelarea per volymenhet. Detta samband framgår i princip av bild 20.

Bild 20. - 29 - Sambandet mellan stockdiameter och mantelarea per volymenhet. Mantelarea/volymenhet. m²/m³ En följd av det samband, som bilden visar, är att den sammanlagda mantelarean hos stockarna i en trave med klent virke är större än mantelarean hos genomsnittligt grövre virke vid i övrigt samma travvolym. Den större mantelarean innebär att antalet "kontaktpunkter" mellan stockarna också ökar. Utgörs dessa punkter av kviststumpar eller kvistknölar är det uppenbart att vedvolymprocenten i en trave med klen ved blir lägre än i en trave med grövre ved även om kvistningens noggrannhet i båda fallen är densamma. Vid en viss tjocklek på t ex isbark påverkas av samma anledning vedvolymprocenten i en trave med klent virke mer negativt än i en trave med grövre virke. Eftersom travtätheten påverkas av många egenskaper, som direkt eller indirekt anknyter till den sammanlagda mantelarean hos stockarna i en trave, är alltså diametern i praktiken en mycket väsentlig faktor då det gäller att bestämma vedvolymprocenten. Det är också sambanden mellan diametern och andra egenskaper, som korrektionstalen för faktorn medeldiameter avser att ta hänsyn till. Av diagrammet över arean per volymenhet framgår att arean minskar kraftigt med stigande diameter upp till 20-25 cm men att kurvan därefter "planar ut". Detta förhållande beaktas också i hjälptabellen. Korrektionstalen i tabellen ökar upp till 26-27 cm diameter men är därefter oförändrade. Det krävs alltså speciell uppmärksamhet vid bedömning av vedvolymprocenten, när traven innehåller stockar med mycket liten eller stor medeldiameter.

- 30 - Travning Travning Med faktorn travning avses den täthet i traven som beror på stockarnas inbördes läge. De enskilda stockarnas utseende och form har i och för sig inget med travningen att göra. Ett uttryck för dålig travning är t ex att bitarna ligger snett eller att de inte lagts tillräckligt tätt intill fordonets stakar. Teoretiskt sett kan runda, jämngrova (cylindriska) stockar med en viss diameter aldrig travas tätare än att det uppstår 10-20 % luftmellanrum. Beroende på sättet att trava stockarna kan de vedvolymprocenter erhållas som framgår av bild 21. Bild 21. Vedvolymprocenter vid kvadratisk och triangulär travning. Kvadratisk travning Triangulär travning I praktiken förekommer aldrig kvadratisk eller triangulär travning och dessutom ytterst sällan stockar med samma diameter. Stockarnas diameter och form varierar nämligen vanligtvis, och tillsammans med övriga egenskaper bidrar detta till att vedvolymprocenten aldrig blir ens så tät som 79 %. Krokighet Krokighet Med faktorn krokighet avses den krokighet hos virket som minskar tätheten i traven på grund av att krokiga stockar normalt inte kan läggas tätt intill varandra. Vid bedömningen skall hänsyn enbart tas till den inverkan krokigheten har på tätheten i traven. Krokigheten skall bedömas med utgångspunkt i "rak stock". Enligt förutsättningarna för tabellen gäller att endast helt raka stockar av gran uppfyller fordringarna för "rak stock". Tillredning Tillredning Vid bedömning av tillredningen beaktas förutom kvarsittande kviststumpar även ej avjämnade rotben och andra ojämnheter som har med stockens yttre att göra.