Ramundeboda Kyrka i Laxå 2 oktober 2009

Rigmor Johansson 15 maj 1945 20 september 2009

2009-09-21 Solen har gått ner Kära R! Idag fick jag samtalet som jag förstått skulle komma. Din livslåga slocknade igår kväll. I det längsta hoppades vi att det onda skulle ge vika. Själv förstod du i somras att du var besegrad. Din hälsning till oss arbetskamrater var full av värme och tacksamhet för vår gemenskap och du önskade oss lycka till i våra liv. Du bad oss vara rädda om våra familjer och oss själva. R, du var som en ros, eller som en sol som strålade av energi. Jag kan höra ditt lite hesa skratt fortfarande i korridoren. Jag känner djup respekt för den du var, hur du tacklade din sjukdom, hur du tog dig igenom andra svårigheter och hinder, för den innerliga kärlek ni visade varandra inom familjen. Tack, R, för att du var den du var! Ovanstående text hämtat från http://www.margaretaswenson.blogspot.com/

DEN 22 SEPTEMBER 2009 Ikväll tänder jag ett ljus... Ikväll fattas mig orden av en annan anledning än senast jag skrev. Ikväll känns mina egna problem futtiga. Ikväll gråter jag över förlusten av en kär gammal vän. Jag tycker att det är ok att säga vän även om vi inte hade mycket kontakt sedan jag slutade på min gamla arbetsplats. För den här personen var storsint och öppen och glad och välkomnade alltid nya personer i sitt liv. Jag har många goda minnen av henne och vår relation. Hon var en person som jag alltid kunde prata med och som jag alltid gick förbi när jag var i närheten. Det var av äkta omtanke hon undrade om vad som hade hänt sedan sist. Jag kände ett genuint stöd i henne för vad jag än tog mig till. Jag kände en sorts närhet med henne som man bara får med vissa människor! Med henne fick jag vara mig själv. Ikväll fattas mig orden men minnena lyser starkt! Tack R för det mod och styrka du har visat mig finns i oss alla när och om det behövs. Du är en förebild för mig! Kram! Ovanstående text hämtat från http://smorblommansplats.blogspot.com/ /

MÅNDAG, SEPTEMBER 21, 2009 Du fattas oss Ditt ljus har slocknat, ditt skratt har klingat ut. Din smärta har fått ett lättnadens slut. Din röst så kraftfull, dina handlingar och omtanke i all tid. Ditt varma värnande om familj och vänner får andra nu ta vid. Ditt engagemang för de sårbara, de behövande är något vi ska minnas. Din ståtliga klassiska gestalt kommer inte mer att finnas. En vacker höstdag gav dig äntligen frid. Vi ska minnas och prata om dig över lång tid. Du fattas oss...r.i.p. R Till din familj: Josh Groban sings "To Where You Are http://www.youtube.com/watch?v=fiaqcimieeq Ovanstående text hämtat från http://angelicaspeace.blogspot.com/

2009-10-03 Till minne av R Höstsolen lyste tröstande över kyrkbacken igår, där en stor skara människor samlades. En del ansikten hade jag inte sett på länge. Det blev varma kramar och tårfyllda blickar. Inne i kyrkan lyste solstrålarna snett in från fönstret rakt på de vita rosorna som tornade upp sig på kistan. Prästens ord om R och om den eviga gåtan gick rakt in i hjärtat. Orgel och klarinett spelades smärtsamt vackert och Robins enkla sång till gitarr, Se på mej, tvingade fram tårarna. Rs anda vilade över minnesstunden. Vi satt i grupper och samtalade om alla goda, roliga och fina minnen vi har av R. Kinderna färgades röda och vi skrattade och log åt episoderna. Rs fine och gode man K var rörd och glad över att så många kom och att det blev en sådan vacker stund. Det blev en stund som kommer att finnas kvar länge, länge i mitt hjärta. Darin Se på mig http://www.youtube.com/watch?v=c5paeljcd9c&feature=player_embedded# Ovanstående text hämtat från http://www.margaretaswenson.blogspot.com/

DEN 3 OKTOBER 2009 Eftermiddagstankar... Gårdagen blev jobbig på ett sätt jag förståss visste men som jag hade förträngt. Men igår kunde jag inte skjuta upp det längre. Många känslor kom upp till ytan och jag försökte vara stark och trycka undan dem. Men när orgeln spelade en underbart vacker melodi gick det inte längre. Allt jag kunde tänka på var R. Inom mig såg jag henne framför mig och hörde hennes skratt. Jag hoppas hon visste hur många som tyckte om henne och önskade att hon hade fått vara med. Hur konstigt är inte det då? Jag satt och tänkte på hur många år de hade varit gifta - tänk att få leva så många år tillsammans! Det är inte alla förunnat att få vara med om det. Att dela alla glädjeämnen och sorger tillsammans och ändå stå vid varandras sida. Hur gör man för att hålla kärleken vid liv så länge? De är värda all min respekt! Nana Mouskouri"Only Love" http://www.youtube.com/watch?v=x9gpfsvjuu4&feature=related Ovanstående text hämtat från http://smorblommansplats.blogspot.com/ /