S:t Ibbs gamla kyrka - utvändig renovering

2005:35 S:t Ibbs gamla kyrka - utvändig renovering Antikvarisk kontroll, 2003-04 Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne

Rapport 2005:35 S:t Ibbs gamla kyrka -utvändig renovering Antikvarisk kontroll 2003-2004 S:t Ibbs socken Landskrona kommun Skåne län Kristina Nilén och Cecilia Pantzar

Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg 291 22 Kristianstad Tel 044 13 58 00 vx, Fax 044 21 49 02 Lund Box 153, St Larsomr. Byggnad 10 221 00 Lund Tel 046 15 80 50 vx, Fax 046 15 80 39 www.regionmuseet.m.se 2005 Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2005:35 ISSN 1651-0933 Omslagsfoto: S:t Ibbs gamla kyrka efter utvändig renovering 2003/2004 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.

S:t Ibbs kyrka utvändig renovering Innehåll Sammanfattning av utförda åtgärder 5 Administrativa uppgifter 5 Byggnadshistorik med relevans för ärendet 6 Utförda åtgärder 7 Tak och avvattning 7 Fasader 13 Snickerier och smide 17 Markarbete 18 Övrigt 18 Avvikelser från arbetshandlingar 18 Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder 18 Iakttagelser under restaureringen 19 Byggnadsarkeologi 19 Korset 20 Övriga handlingar med relevans för ärendet 21

är belägen alldeles invid den branta kustlinjen på ön Vens västra sida. Landskrona kommun i Skåne län.

Sammanfattning av utförda åtgärder Tegeltaken har lagts om i sin helhet. Rötskador i taklag över långhus och västparti har reparerats. Hängrännor, stuprör och samtliga plåtanslutningar till tak har bytts ut. Samtliga fasader putsades om i sin helhet. Befintlig spritputs har ersatts med slevdragen slätputs. Samtliga fasadytor har sandkalkats och kalkavfärgats. Snickerier och järndetaljer har målats. Dagvattenledningar och brunnar har setts över respektive bytts ut. Eftersom merparten av kyrkans exteriöra murverk blev frilagt utfördes en översiktlig byggnadsarkeologisk undersökning. Resultaten från denna redovisas i separat rapport. Objekt Socken Kommun Administrativa uppgifter S:t Ibbs gamla kyrka S:t Ibbs socken Landskrona Arbetshandlingar 2003-07-07, Arkitekt- & Restaureringskonsult AB (Ponnert Arkitekter AB) Länsstyrelsens beslut 2003 07-31, dnr 433-39952-03 Byggherre/beställare Byggledare/arkitekt Entreprenörer Antikvarisk kontrollant Landskrona kyrkliga samfällighet Ponnert Arkitekter AB Bröderna Bergströms Byggnads AB (GE) AB Kvidinge plåtslageri (UE-plåt) Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne Byggnadstid Oktober 2003 juni 2004, avslutande arbeten i sept-okt 2004 Kyrkoantikvarisk ersättning - Kyrkobyggnadsbidrag - Slutbesiktning 2004-06-07 5

Byggnadshistorik med relevans för ärendet Kyrkan utmärker sig i landskapet med sin dramatiska placering intill Vens branta kustlinje. Byggnaden är i stora delar medeltida men har genomgått en rad genomgripande ombyggnader. Kyrkans grundplan avviker något från den traditionella, vilket har orsakat huvudbry hos intresserade kyrkoforskare. Västpartiet, som höjer sig något över långhuset, anses härstamma från tidig medeltid och vara kyrkans äldsta del. Senare under medeltiden byggdes nuvarande långhus, kor och vapenhus. Koret med utanpåliggande trapptorn utgjorde inledningsvis något så ovanligt som ett östtorn. Enligt skriftliga källor omformades tornet till det nuvarande koret 1727. I samband med denna radikala förändring är det inte omöjligt att ytterligare ingrepp utfördes. I slutet på 1800-talet övergavs kyrkan i samband med att den nygotiska Allhelgonakyrkan byggdes mitt på ön (1898-99). Gamla kyrkan stod övergiven fram till slutet på 1930-talet då den efter en omfattande restaurering åter togs i bruk. Under senare tid har en rad mindre renoveringar utförts. Senast 1992 då taket lades om i sin helhet. Begränsade ytor återtäcktes med de gamla handslagna takpannorna. Kvarvarande rester av det äldsta understrukna tegeltaket, med munk - och nunnepannor, som låg över västpartiets södra takfall avlägsnades så sent som vid takomläggningen 1992. Spillrorna av dessa medeltida taktegel återfanns i samband med renoveringen 2003-2004 på vinden ovanför västpartiet. Årets byggnadsarkeologiska undersökning har också gett ny kunskap om kyrkans äldsta period. Resultaten medför att den rådande teorin om västpartiet som kyrkans äldsta byggnadsdel delvis får skrivas om. För en utförligare redogörelse hänvisas till separat byggnadsarkeologisk rapport. S:t Ibbs gamla kyrka på äldre foto från 1900-talets mitt. Fasad åt norr. 6

S:t Ibbs gamla kyrka sedd från sydöst. Äldre foto från 1900-talets mitt. Utförda åtgärder Tak och avvattning Stora delar av kyrkans tak var belagt med modernt enkupigt vingtegel, undantaget kortaket och långhusets södra takfall, som fortfarande täcktes med äldre handslagna takpannor. Dessa enkupiga vingtegel bibehölls vid den föregående takomläggningen 1992, samtidigt gick det sista takfallet med medeltida taktegel ur tiden. Vid renoveringen 2004 lades samtliga takytor om och befintligt handslaget taktegel kompletterades med inköpta begagnade handslagna pannor av likartat format. Befintliga pannor som kunde återanvändas samlades till vapenhuset. I samband med omläggningen lades ny fotplåt av zink, samt ny papp och läkt. Samtliga pannor förborrades och skruvades fast i läkten. En åtgärd som motiverades av kyrkans utsatta läge. Kyrkans gavelpartier varierar i utförande på de olika byggnadsdelarna. Äldre fotografier visar att dagens siluett i stora drag har kontinuitet tillbaka i sent 1800- tal. Endast västpartiets östra gavel har genomgått en förändring. Dagens blottade murkrön täcktes tidigare av taktegel. Med omläggningen av läkten möjliggjordes en återgång till detta utseende. Befarade ingrepp i murkrönet krävdes inte. Nocken var huvudsakligen belagd med enkelt rundade maskinslagna takpannor. Med omläggningen ersattes dessa av en murad nock med profilerade takpannor. Pannorna är begagnade av en äldre typ, som sedan tidigare fanns på kyrkan. 7

Tv. Korets norra takfall före renovering. Th. Detalj av korets sydöstliga inskottsplåtar av bly före omläggning. Tv. Korets norra takfall med utlöpare för trapphuset. Th. Korets östliga gavelparti med inskott före takomläggning. 8

Västparti och långhus från söder före renovering Vapenhusets östra takfall före renovering. Tv. Gavelparti mellan västparti och långhus sett från norr före renovering. Läktningen anpassades efter murkrönet för att kunna täcka ytan med takpannor. Th. Ny papp och läkt på korets nordliga takfall. 9

Övergång mellan kor och långhus i söder före byte av avvattning. Övergång mellan kor och långhus med ny blyplåtavtäckning som utförts på traditionellt vis panna för panna. Nya hängrännor och stuprör av titanzink. Vapenhusets tak och trappstegsgavel mot söder efter renovering. 10

Detalj av tak över vapenhus och västparti efter renovering. Befintliga pannor som kunde återanvändas samlades till vapenhuset. Nocken var huvudsakligen belagd med enkelt rundade maskinslagna takpannor. Med omläggningen ersattes dessa av en murad nock med profilerade takpannor. Befintlig avvattning av kopparplåt (långhus och kor) och plåtisol (vapenhus och västparti) byttes ut mot ny utförd i zinkplåt. På vapenhusets södra sida förflyttades ett stuprör. I övergången mellan långhus och kor, i söder, byttes två hängrännor med stuprörsgaffel ut mot en hängränna med rakt stuprör. I övrigt utfördes avvattningen som tidigare. På koret och långhusets sydsida var inskotten mellan takfall och gavelpartier utförda med långa blyplåtar. Blyplåten härstammade sannolikt från iståndsättningen av kyrkan på 1930-talet. Rostfria bleck monterades på läkten och drogs upp mot gavelmurarna. Befintliga inskott byttes ut mot ny blyplåtavtäckning som utfördes på traditionellt vis panna för panna. Takfotens underslag har målats vitt med linoljefärg. Hade tidigare troligtvis varit tjärat, sedan överkalkat och även inklätt med masonite som tagits bort 11

Järnkorset över västpartiets västra nock var hårt rostangripet. Det sargade tillståndet medgav inte en reparation, istället utfördes ett nytt kors med utgångspunkt i förlagan. Det nya korset tillverkades i ogalvaniserat stål och behandlades med järnmönja och svart linoljefärg. Befintligt kors togs om hand av församlingen. Se även under rubriken Iakttagelser under renoveringen. Rötskador i taklagen åtgärdades på sydsidan över västpartiet och långhuset. I västpartiet byttes endast yttre delen av den östligaste stickbjälken. Över långhuset reparerades de två västligaste takstolarna nedtill. Närmast gavelmuren byttes stickbjälke, stödben och nedre delen av sparren. I nästföljande takstol byttes stickbjälke och nedre delen av sparren. Anslutande inre remstycke byttes på en sträcka av omkring tre meter. Berörda delar var av bilad fur. Samtliga lagningar utfördes i furu, halvades och sammanfogades med dymlingar. Det brädade undertaket reparerades lokalt över långhusets sydsida och västpartiets nordsida. Långhusets västligaste takstolar före reparation. Långhusets västligaste takstolar under och efter reparation. 12

Västpartiets östligaste takstol före och efter lagning. Fasader Fasadernas spritputs bestod av ett lufthärdande kalkbruk med bitvis bristande hållfasthet. Putsens svaghet var främst orsakad av återkommande cementhaltiga lagningar. Västpartiet, som varit särskilt utsatt för väder och vind, hade en stor andel cementlagningar och ett svårt söndervittrat murverk. Murverkets lagningar visade att stomskadorna även var av äldre ursprung. Kalkputsen låg i direkt anslutning till en äldre yta med påtaglig grönaktig algpåväxt. Algytan var sannolikt exponerad under den period kyrkan stod öde före renoveringen på 1930-talet. Bristande rengöring inför omputsningen har medfört att den utanpåliggande kalkputsen inte fått riktigt fäste. Svagheter i kalkputsen på grund av fuktspärrande cementlagningar i kombination med denna underliggande inbyggda svaghet resulterade i att stora delar av den senaste kalkputsen togs ner. Kvarvarande puts från tiden före renoveringen på 1930-talet visade att kyrkans fasader endast varit täckta med en tunn slät slevdragen kalkputs som följde murverkets kurvatur. Foton från tidigt 1900-tal visar samma sak. Med utgångspunkt från denna nya insikt togs beslutet att återgå till en tunn slevdragen puts. Trots att fasaderna tidigare varit putsade med luftkalkbruk ansågs inte detta vara tekniskt försvarbart på denna utsatta plats. Rena gråstensytor stänktes med hydrauliskt kalkbruk 1:3. Stomlagningar utfördes sporadiskt och främst på västpartiets västfasad. Bruk för lagningar och utstockning bestod av färdigblandat hydrauliskt kalkbruk 1:3 som uppblandades med kalkdeg till 1:2 samt tillsats av tagel och ballast på 5-6 mm. 13

Den snutade ytputsen utfördes med samma typ av grundbruk som till utstockningen, men utan tagel och grov ballast. Den putsade ytan stärktes med en tunn strykning opigmenterad sandkalk före kalkavfärgning. Ovan beskrivna arbeten utfördes under senhösten 2003. Under våren 2004 slutfördes arbetena med kalkavfärgning. I handlingarna var föreskrivet vit fabriksblandad kalkfärg, tillverkad på våtsläckt lagrad kalk. Eftersom fasaderna strukits med sandkalk räknade man med 4-5 kalkavfärgningar. Av misstag användes dock Kalkfärg Special, från Målarkalk AB en kalkbaserad fasadfärg med vit dolomit som ballast. Eftersom misstaget med den felaktigt använda färgtypen upptäcktes alldeles i slutskedet av målningen samt att resultatet som helhet i samband med slutbesiktning ändå bedömdes vara fullgott tekniskt och estetiskt, vidtogs ingen korrigerande åtgärd. Korets nordfasad efter nedtagning av puts. 14 Korets nordfasad efter stänkning på stenytor samt efter slamning.

Koret från sydöst efter renovering. Kyrkan från nordöst efter renovering. 15

Vapenhus, västparti och långhus från sydöst efter renovering. Västparti och vapenhus slutbesiktigas. 16

Snickerier och smide Träluckan i västpartiets västliga glugg var rötskadad. Både karm och lucka nytillverkades. Fönsterna var laserade i en mellangrå kulör. Dessa blev ommålade med täckande grå linoljefärg från Ottossons färgfabrik AB. Den sedan tidigare brunmålade vapenhusporten respektive dörr till trapptorn blev av misstag först täckmålade med linoljefärg. Enligt handlingarna skulle målningsbehandling dock ha utförts med dalbränd tjära, vilket också blev gjort under hösten 2004. Fasadernas ankarjärn behandlades med järnmönja före målning med linoljefärg, grafitgrå, från Ottossons färgfabrik AB. Västpartiets västliga lucka byttes ut. Ankarjärn i långhusets nordfasad. Ett av långhusets fönster före renovering. 17

Markarbete Översyn av dagvattenledningar och byte av befintliga brunnar till nya öppna betongbrunnar täckta med gjutjärnssil. Övrigt Vinden över västpartiet grovstädades från trasiga taktegel och annat överblivet byggnadsmaterial. Ett flertal hela medeltida taktegel tillvaratogs och lämnades kvar. Utöver takteglet påträffades två handbilade ekbjälkar som sannolikt ingått i den medeltida kyrkans taklag. Även dessa lämnades kvar på vinden. Avvikelser från arbetshandlingar Omläggning av samtliga tak. Modernt taktegel från 1990-tal ersattes med återanvänt taktegel liknande befintliga äldre takpannor. Murkrönet på västpartiets östgavel har åter blivit täckt med tegel. Nedtagning av 300 m 2 puts utöver de 300 m 2 man i förväg kalkylerat med. I stället för lagning av befintlig spritputs blev kyrkan omputsad i sin helhet med slevdragen slätputs. Samtliga fasadytor sandkalkades före kalkavfärgning. Kalkavfärgningen utfördes med felaktig färg. I stället för traditionell kalkfärg tillverkad enbart på våtsläckt lagrad kalk användes Kalkfärg Special, en kalkbaserad färg med vit dolomit som ballast. Misstaget ansågs ej kunna korrigeras. Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder I huvudsak har kyrkan renoverats med traditionella material och metoder, dolomitförstärkt kalkfärg samt titanzink undantaget. Analys av fasadputsen visade att luftkalkbruk var allmänt rådande på kyrkan. Trots detta användes vid omputsningen hydrauliskt kalkbruk, vilket motiverades av kyrkans utsatta läge. Av samma skäl motiverades sandkalkning av samtliga fasadytor. Putsarbetena utfördes under senhöst/vinter (november-december), vilket är anmärkningsvärt då det gäller användande av kalkbruk. Huruvida inklädning av ställning och värmehållade var tillräckligt för fullgod karbonatisering kan diskuteras och återstår att se. Den tillkommande takomläggningen utfördes främst av estetiska skäl, då det befintliga taket var i fullgott tekniskt skick, om än slarvigt utfört. Åtgärden har inneburit att taken och därmed kyrkan som helhet fått en mer ålderdomlig prägel. Det samma gäller återgången till slevdragen slätputs från spritputs. 18

I samband med renoveringen genomfördes också en översiktlig byggnadsarkeologisk undersökning som ökat kunskapen om kyrkans historiska utveckling. Iakttagelser under restaureringen Planskiss med kyrkans äldsta period rödmarkerad. Det ursprungliga långhuset utgör idag västpartiets sydmur och det ursprungliga koret delar av det nuvarande långhusets sydmur. Korets avslutning österut kunde inte fastställas, då hörnkedjan inte var bevarad. Byggnadsarkeologi På kyrkans södra sida upptäcktes rester av den ursprungliga romanska kyrkans långhus och kor. Det romanska långhusets sydfasad sammanfaller med västpartiets nuvarande sydfasad. Murverket i hörnkedjan och angränsande murparti österut var helt oförändrat. Den intakta hörnkedjan visade även att ursprungligt långhus och kor låg i förband med varandra, med andra ord är de uppförda samtidigt. Korets utbredning österut kunde inte fastställas. Murverket i dessa äldsta delar skiljer sig avsevärt från kyrkans övriga medeltida murverk. Rena skift av låga sandstenar är varvade med rena skift av små runda gråstenar. Fogbruket som var mycket fint och homogent förekom endast i dessa murpartier. I det romanska långhusets sydfasad fanns rester av en ursprunglig tegelomfattad rundbågig fönsteröppning. Denna öppning hade blivit ombyggd i två omgångar. Inledningsvis utvidgades den till en segmentbågig fönsteromfattning. Därefter kortades den av på höjden och omformades till nuvarande nisch. Överdelen av den romanska omfattningen kan beskådas i ursprungligt utförande på vinden. Teglet i omfattningen var svagt räfflat. 19

Av dessa iakttagelser kan därmed konstateras att kyrkans västparti bara delvis tillhör kyrkans äldsta period. Från början var kyrkan utformad enligt traditionellt romanskt mönster med långhus och smalare kor. Efterföljande förstoringar utmärker sig från den sedvanliga medeltida kyrkobyggnads-utvecklingen. Dessa tydliga avsteg från proportioner i väster och förekomsten av ett östligt torn grundade sig troligtvis i kyrkans placering invid branten i väster. Platsen gav helt enkelt inte utrymme för sedvanliga västutvidgningar. Istället utnyttjades både norra och östra sidan för utbyggnad. Undersökningen gav inget klart svar på utvidgningens fortsatta förlopp. För en mer ingående redogörelse av de iakttagelser som ligger till grund för följande resonemang hänvisas till den byggnadsarkeologiska rapporten. I ett skede utvidgades långhuset norrut och intog formen av dagens västparti. Koret utvidgades österut och förvandlades på så sätt till dagens långhus. Turordningen av dessa båda förstoringar är svår att fastställa. Eventuellt kan den nordliga utvidgningen av långhuset ha föregåtts av en östlig som endast berörde koret. Skillnader i murverk mellan nord- och sydfasaden antydde detta. Nuvarande kor ligger inte i förband med långhuset och har ett särpräglat murverk. Koret utgör sannolikt en separat senmedeltida period. Det utanpåliggande trapptornet är i sin tur inte murat i förband med koret. Från vinden syns trappans raserade krön och dess närvaro tillsammans med det sargade östliga gavelröstet indikerar att korets murar ursprungligen ingått i en högre byggnadsdel, ett förmodat östligt torn. Korset Västpartiets västliga nockparti kröntes av ett enkelt järnkors med dekorativ kringla nedtill. En tidig bild på kyrkan från 1899 visar kringlan på ett enkelt spett. Korsarmen har tillkommit senare och foton visar att det skedde någon gång mellan 1936 och 1943. Infästningen av korsarmen bekräftar detta då den var av modernare slag. Högre upp på basen fanns emellertid spår efter en äldre infästning. Troligtvis har basen tidigare burit upp en vindflöjel av något slag. På historiska museet förvaras en flöjel som ingick i kyrkans inventarieförteckning 1918. Flöjeln är av stort mått (ca 40 cm hög och 75 cm bred) och genombruten med den fragmentariska texten: S:Jaco I8II8. Troligtvis har flaggan tidigare prytt kyrkans topp och det är inte otänkbart att den faktiskt har suttit på det aktuella korsets bas. Korsets bas uppmätte den resliga höjden av 259 cm (Måttskiss finns arkiverad hos Regionmuseet Kristianstad). 20

Korset som satt på västpartiets västra del gick inte att rädda. Med det gamla som förlaga tillverkades ett nytt. Övriga handlingar med relevans för ärendet 2003-09-22 Arkitekt- och Restaureringskonsult AB: Byggmötesprotokoll nr 1 2003-10-07 Målarkalk AB: Analysrapport 2003-10-28 Arkitekt- och Restaureringskonsult AB: Byggmötesprotokoll nr 2 2003-11-19 Arkitekt- och Restaureringskonsult AB: Byggmötesprotokoll nr 3 2003-11-28 Ponnert Arkitekter AB: Tillståndsansökan ang byte av tegeltak 2003-12-04 Arkitekt- och Restaureringskonsult AB: Byggmötesprotokoll nr 4 2003-12-11 Länsstyrelsen i Skåne län: Meddelande ang byte av tegeltak 2003-12-15 Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne: Skrivelse ang byte av tegeltak 2004-03-11 Ponnert Arkitekter AB: Byggmötesprotokoll nr 6 2004-03-29 Ponnert Arkitekter AB: Byggmötesprotokoll nr 7 2004-04-08 Ponnert Arkitekter AB: Byggmötesprotokoll nr 8 2004-04-22 Ponnert Arkitekter AB: Byggmötesprotokoll nr 9 2004-05-07 Ponnert Arkitekter AB: Byggmötesprotokoll nr 10 2004-06-01 Ponnert Arkitekter AB: Byggmötesprotokoll nr 11 2004-07-01 Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne: Kulturhistoriskt intyg 21

Regionmuseets rapportserie 2005 Kulturmiljö 1. Restaurering av dörrar på Bålamöllan, Stehags sn, AK, Mia Jungskär, 2004 2. Boplatsen mittemellan Bromölla 12:19, Ivetofta sn, FU, Tony Björk, 2004 3. Slottshagen i Helsingborg schaktövervakning vid trädplantering, FU, Lars Salminen, 2004 4. Fjärrvärme i Helsingborg- arkeologiska schaktningsövervakningar 2003-2004, FU, Lars Salminen, 2004 5. Ekeby kyrkogård arkeologisk schaktövervakning 2002, FU, Lars Salminen, 2004 6. Häglinge - kulturhistorisk beskrivning, Häglinge sn, KA, Cissela Olsson, 2005 7. Warmbadhuset i Torekov, Torekovs sn, AK + BMU, Paul Hansson, 2004 8. Onslunda kyrka invändig restaurering, Onslunda sn, AK, Lotta Eriksson, 2004 9. E22 Gualöv Bromölla, Ivetofta och Gualövs sn, AU steg 2 + FU, Ivan Balic, Tony Björk, Mikael Henriksson, Karl-Magnus Melin, Björn Nilsson (red), UV-Syd rapport nr 2005:1 10. Skabersjö kyrka, Skabersjö sn, BAD, Petter Jansson, 1999-2001 11. Arilds kapell, Brunnby sn, BAD, Petter Jansson, 2001 12. Norra Åkarp kyrka, N Åkarp sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2004 13. Ramstorps trädgård, Fulltofta sn, DK, Cissela Olsson, 2004 14. Icke fiktiv film i Skåne - avslutande rapport om inventering, insamling och tillgängliggörande, Lina Ålenius, Pär Bjelvehammar, 2004 15. Sankta Maria kyrka i Ystad, Ystad stad, FU, Jan Kockum, 2005 16. Ulla Molins trädgård i Höganäs, Höganäs sn, BMU, Kristina Nilén, 2004 17. Bronsåldersgravar och järnåldershus, Ivetofta sn, UN, Tony Björk, 2004 18. Skogliga utemuseer i Skåne - en förstudie, Bertil Helgesson och Olof Hermelin, 2005 19. Hotell Båstad en interiör från 1920- talet, AF, Mia Jungskär och Kristina Nilén, 2004-2005 20. Jöns Jonsgården, Kattarps sn, AK, Anna Ligoura, 2004 21. Paul Jönska gården, Viken sn, AK, Anna Ligoura, 2004 22. Pilgrändsgårdens gavel, Ystad sn, AK, Paul Hansson, 2004-2005 23. Gasledningen Karpalund- Härlöv, Färlöv sn o N Åsum sn, FU, Jan Kockum, 1996 24. Börringe kyrkogård, Börringe sn, AK, Anna Ligoura, 2004 25. Härlöv 50:27, N Åsum sn, FU, Jan Kockum, 1995 26. Öveds kyrka fasader och tak, Öveds sn, AK, Petter Jansson, 2003 27. Östra Kärrtorps kyrka fasader och tak, Ö Kärrtorp sn, AK, Petter Jansson, 2003 28. Högseröds kyrka- en liten trappstegshistoria, AK, Petter Jansson, 2002 29. Skötselplan kulturreservatet Norrviken Trädgårdar, V Karups sn, Patrik Olsson, 2003 30. Fjelie kyrka lagning av mur samt installation av brand- o inbrottslarm, Fjelie sn, AK, Anna Ligoura, 2002 31. Sankt Nicolai kyrka i Simrishamn- invändiga förändringar, AK, Simrishamn sn, Lotta Eriksson, 2004-2005 32. Alnarps slott, AK, Lomma sn, Anna Ligoura, 2004 33. Krapperups slott etapp IV, AK, Brunnby sn, Kristina Nilén, 2004 34. Allhelgonakyrka på Ven, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, 2004-2005 35. S:t Ibbs gamla kyrka utvändig renovering, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén och Cecilia Pantzar 2003-2004 36. S:t Ibbs gamla kyrka invändig renovering, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, 2004 Förkortningar: AF-antikvarisk förundersökning AK- antikvarisk kontroll AU-arkeologisk utredning DK- dokumentation, övrigt FU- arkelogisk förundersökning KA- kulturhistorisk analys MD-murverksdokumentation OU- osteologisk undersökning PJ- projektrapport UN- arkeologisk undersökning BD- byggnadsdokumentation BAD-byggn-ark-dokumentation