DEL 12 VIETNAMKRIGET Öppna väg till Khe Sanh 1968 text: anders frankson, militärhistorisk författare 1968 var ett år då allt ändrades. Tet-offensiven inleddes, där nordvietnamesiska styrkor tillsammans med Vietcong slog till med en massiv invasion av Sydvietnam. Städerna Hue, Da Nang, Quang Tri, Dac To, Nha Trang och Saigon drabbades hårt av striderna. Hela USA blev chockat. M en strax innan Tet-offensiven inleddes hade nordvietnamesiska styrkor satt igång ett anfall mot den amerikanska marinkårsbasen vid Khe Sanh i Sydvietnams nordvästra hörn. Marinkåren hade identifierat flera nordvietnamesiska divisioner (NVA) och givetvis hade det amerikanska överkommandot förstärkt basen. Förutom flera marinkårsbataljoner kom en sydvietnamesisk ARVN-rangerbataljon att bli en del av försvaret av Khe Sanh, styrkan i basen växte till över 6 000 man. dien bien phu igen? Snart började liknelser spridas om att detta var ett nytt Dien Bien Phu. Basen Khe Sanh skärmades av från omvärlden genom att NVA-styrkor skar av riksväg 9 och behöll kontroll över denna. Amerikanska styrkor hade dock inga större problem att Amerikanska stridsflygplan bombar NVA-styrkor utanför ARVN:s 37. rangerbataljonens försvarsposition vid basen Khe Sanh 1968. Fotografen sårades senare av ett splitter under nästa bombräd. Foto: AP Photo/ ARVN, Maj. Nguyen Ngoc Hanh
Efter belägringen av basen Khe Sanh inletts av NVA-förband kom en luftbro att etableras där transportflygplan och helikoptrar dagligen flög in underhåll. På bilden medeltung transporthelikopter CH-46 Sea Knight, känd som Vertol i Sverige, från marinkåren som levererar underhåll. Karta över operationsområdet. Operation Pegasus startade från Ca Luc med syfte att nå fram till marinkårsbasen i Khe Sanh. Vid Rockpile fanns bland annat tungt artilleri, 17,5 cm M107 bandkanoner, som hade varit artilleriunderstöd åt basen och nu medverkade i operation Pegasus. Illustration: US Marine Corps Historical Branch
Riksväg 9, vägen till Khe Sanh. Foto: Life öppna en luftbro. Men det skedde inget större stormningsförsök av basen från NVA-styrkorna, uppskattningsvis fyra divisioner var involverade i operationen, utan en belägring inleddes. Sedan bröt plötsligt Tet-offensiven ut och det amerikanska överkommandot valde att avvakta med att bryta in till Khe Sanh från Ca Luc och öppna upp riksväg 9 istället valde amerikanerna att fortsätta skicka in underhåll med flyg och helikoptrar. Tet-offensiven, senare kallad den första fasen, ebbade ut och styrkor drogs samman för operation Pegasus med syfte att slå sig fram till marinkåren i Khe Sanh från Ca Luc, som inför operationen fick ny landningsbana. General John J. Tolson, befälhavare för 1. kavalleridivisionen (luftburen), fick order att leda operationen. Förutom sin egen division hade han tre marinkårsbataljoner och tre luftburna bataljoner ur ARVN under sitt befäl. Totalt 15 stridande bataljoner varav tre tunga (marinkåren). En styrka på ca 20 000 man med understöd av 102 fältpjäser artilleri. Givetvis ingick mängder av stridsflygplan och helikoptrar. Operationen startade den 1 april 1968. stormningar från luften Det luftburna kavalleriet och ARVN:s luftburna brigad genomförde regelrätta stormningar från luften och tog nyckelterräng på djupet medan marinkåristerna öppnade och rensade vägen med understöd av ingenjörförbanden. Här användes främst två helikoptertyper för transport, den lättare UH-1 Huey och den tyngre CH-47 Chinook som kunde lyfta en 10,5 cm haubits som hängande last. Varje UH-1 Huey hade dörrskyttar med M60-kulsprutor och här drogs liknelser med diligenser i vilda västern som hade en andra man med hagelgevär som skydd mot indianer och banditer. Luftlandsättningen med helikopter gjorde att förbanden snabbt kunde urlasta eller ilasta trupp på nästan alla platser i hela operationsområdet. I och med den taktiken blev de amerikanska förbanden mer rörliga och mindre bundna till det begränsade vägnätet. Plötsligt fanns de i NVA-förbandens bakre område och på djupet på deras gruppering och skar av deras förbindelser. Det var inte alltid det lättaste som löjtnant Joseph Abodeely, plutonchef i 2 bataljonen ur 7. kavalleriregementet, fick uppleva i deras landningszon efter mörkrets inbrott. Vid ett tillfälle kontrollerade jag tillsammans med plutonsergeanten vår del av de yttre försvarsverken när vi hörde det markanta ljudet av hur slutstycket drogs bakåt i en AK-47. Jag skrek, skydd! Vi träffade marken samtidigt som automateld började vina bland löven ovan oss.
1. kavalleridivisionen (luftburna) fick leda styrkan som skulle bryta belägringen av Khe Sanh. Foto: Wikipedia En egen M60-kulspruta öppnade intensiv eld rakt ut i bushen och det tystnade snart eventuell fiendeeld. Det luftburna kavalleriet hade inte bara understöd av sina attackhelikoptrar under operationen utan också attackflyg. Dessutom fortsatte närunderstödet från de tunga bombflygplanen av typ B-52 under operationen, under de två första dagarna av operation Pegasus kom 44 B-52 att sättas in i att bomba NVA-grupperingar. En formation om tre bombflygplan täckte ett en kilometer brett och två kilometer långt område med bomber. först eller sist Löjtnant Abodeely, som varit i Vietnam sedan januari 1968, fick också klart för sig den hårda vägen vad det innebar att vara luftburen infanterist tre dagar senare. Hans kompani var inte längre längst fram och de främre två kompanierna fick stridskontakt. Då kom en direkt order till hans kompani att bege sig till vägen för helikoptertransport med Hueys och de flögs förbi de främre kompanierna ännu längre fram för att ta och rensa terräng. Återigen befann sig hans mannar längst fram. Tung 17,5 cm M107 bandkanon öppnar eld.
Luftburna kavallerister på väg på Khe Sanh från sin landningszon. Nästa dag lyftes de tre luftburna bataljoner ur ARVN in till positioner öster om Khe Sanh för att blockera NVA-styrkornas flyktvägar mot gränsen till Laos. ARVN:s 3. luftburna bataljon kom dagen därpå att komma under ett intensivt anfall, fyra timmar varade striden innan NVA drog sig ur. Abodeelys eget förband kom att flygas in en position närmare Khe Sanh där de tog kontroll över övergivna bunkrar som hade tillhört NVA. Abodeely fann ett gammal franskt bygelhorn som han fäste paracorden i som tofs. Han hittade också en AK-47 med ammunition som han plockade med sig. äntligen kontakt Den 8 april fick det luftburna kavalleriet markkontakt med de inringade vid Khe Sanh och tätpluton var ingen annan än Abodeelys som i klassisk kavalleritradition blåste till anfall i det upphittade bygelhornet strax innan hans förband ryckte fram genom terrängen mot de yttre försvarsverken vid Khe Sanh. Belägringen var bruten även om marinkåristerna ansåg sig inte varit belägrade. Det hade hela tiden funnits en luftbro som fungerat. Två dagar senare togs specialstyrkornas bas vid Lang Vei, som hade förlorats under belägringen, tillbaka. Dagen därpå den 11 april förklarade ingenjörförbanden att riksväg 9 var redo för trafik igen. Ingenjörförbanden reparerat 14 km väg, ersätts 9 viktiga broar och byggt 17 förbi passager. Officiellt förklarades operation Pegasus som avslutad den 15 april. Ammunitionsmängden som hade förbrukats var enorm, över 100 000 ton av bomber och cirka 150 000 artillerigranater. q Hur mäter man seger i ett gerillakrig? USA:s lösning var body count, här har NVA-liken samlats ihop efter ett anfall mot ett landningszon. I bakgrunden lyfter en CH-47 Chinook och till vänster i bild står artilleripjäsen.