Rapport 2016:01 Avfall Sveriges Utvecklingssatsning ISSN Trender för avfallsanläggningar med deponi. Statistik

Rapport 2016:01 Avfall Sveriges Utvecklingssatsning ISSN 1103-4092 Trender för avfallsanläggningar med deponi. Statistik 2008-2014

FÖRORD Under mitten på 1990-talet och början av 2000-talet samlade RVF (nuvarande Avfall Sverige) in och redovisade deponeringsstatistik i rapportserien Avfallsanläggningar med deponering. Dataunderlaget utgjordes av enkäter till anläggningar med deponi av hushållsavfall (över 50 ton per år). I rapporterna presenterades nationell statistik med fokus på tillstånd, deponerade mängder, lakvattenbehandling samt energiutvinning. De senaste åren har anläggningar med deponi rapporterat in statistik till Avfall Web. Men någon sammanställning har inte publicerats de senaste 10 åren. Syftet med denna rapport är att göra befintlig statistik i Avfall Web för anläggningar med deponi mer tillgänglig och överblickbar - nationellt och regionalt. Vidare sätts statistiken in i ett historiskt perspektiv för att belysa hur deponin i Sverige har utvecklats sedan mitten av 90-talet. Projektet har genomförts av David Holmström (Profu i Göteborg AB) och har finansierats genom Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering. Malmö december 2015 Carl Odelberg Ordförande Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering Weine Wiqvist VD Avfall Sverige

SAMMANFATTNING Från mitten på 1990-talet till början av 2000-talet samlade RVF (nuvarande Avfall Sverige) in och redovisade deponeringsstatistik i rapportserien Avfallsanläggningar med deponering. I rapporterna presenterades nationell statistik med fokus på tillstånd, deponerade mängder, lakvattenbehandling samt energiutvinning. Sedan 2008 har Avfall Web använts för att rapportera in statistik om anläggningar med deponi. Dock finns det ingen sammanfattande rapport över statistiken och det är svårt för medlemmar, anläggningsägare och användare av Avfall Web att få en sammanfattande överblick av statistiken. Målsättningen med projektet är att utforma en rapport som redovisar avfallsstatistik mellan åren 2008-2014 med avseende på tillstånd, återstående kapacitet, hanterade och deponerade mängder avfall per år, energiutvinning och lakvattenbehandling. Statistiken redovisas både på nationell och regional nivå. Dessutom görs en utblick för att kvalitativt belysa statistiken dels ur ett historiskt perspektiv, dels i ett europeiskt perspektiv. Arbetet har utförts av David Holmström på Profu i Göteborg AB. Utformningen av rapporten och dess resultat har diskuterats tillsammans med Carl Odelberg på Vetab och Johan Fagerqvist på Avfall Sverige. Projektet har finansierats av Avfall Sverige. Statistiken visar på ett antal trender varifrån följande slutsatser dras: Sedan år 2009 har antalet anläggningar som deponerat avfall varit relativt konstant. Detta motsvarar en fjärdedel av antalet anläggningar som fanns år 1996. De hanterade mängderna inom anläggningarna har ökat sedan 2008. De deponerade mängderna var år 2014 1,4 miljoner ton. De senaste fyra åren har mängderna varit relativt konstanta. De deponerade mängderna för totalt avfall är idag knappt en fjärdedel av de deponerade mängderna 1994. Majoriteten av anläggningarna är små och tar emot en liten andel av det deponerade avfallet. En medelanläggning deponerar 19 000 ton avfall per år. Det finns en god marginal mellan mängderna som deponeras och de tillståndsgivna mängderna. Nationellt sett utnyttjas cirka 20 % av tillstånden. Uppskattningsvis finns det en nationell återstående deponeringskapacitet som är större än 23 miljoner kubikmeter. Detta motsvarar nästan 24 miljoner ton betong eller 35 miljoner ton slagg från energiåtervinning. Energiutvinningen av deponigas till värme och el uppgick till 160 GWh år 2014, vilket är en minskning med drygt 100 GWh sedan 2008. Det finns osäkerheter och skillnader i statistiken mellan varje år, exempelvis i antalet svarande eller hur statistiklämnaren tolkar vad som ska rapporteras in, vilket gör att det är osäkert att dra slutsatser för helheten. Statistiken omfattar dessutom inte alla deponier i Sverige utan enbart de anläggningar som ingår i Avfall Web.

I samband med statistiksammanställningen har ett antal förbättringsförslag för Avfall Web tagits fram. Förslagen listas nedan: Överväga att ändra fokus från deponeringsanläggning till avfallsanläggning då majoriteten av avfallet inte deponeras. Öka detaljgraden för vad det är för avfall som hanteras inom anläggningen. Dels för den hantering som inte deponeras, dels för det som deponeras. Exempelvis bör förorenade jordar särredovisas. Likaså anges inte vad som är slaggrus som används som konstruktionsmaterial. Ge en möjlighet att ange hur stor andel av de deponerade mängderna som är skattepliktiga. Förtydliga vad som är sluttäckning av deponi och vad som är deponering. För att enklare kunna kategorisera olika typer av lakvatten hantering kan man förtydliga sättet att registrera vilken typ av lakvattenhantering som ska anges. Idag anges inte alla anläggningar på samma sätt.

SUMMARY From the mid-1990s to early 2000s the RVF (currently Avfall Sverige Swedish Waste Management) published Swedish landfill statistics in the report series Waste facilities with landfill. The reports focused on permissions for landfill, amount of landfilled waste, water treatment of landfill leachate as well as heat and power generation from landfill gas. Since 2008 Avfall Web, a waste statistics database managed by Avfall Sverige, has been used for collecting landfill statistics. However, since there are no available summarising publications, it is difficult for Avfall Sverige s members and users of Avfall Web to get an overview of the statistics. This project aims to summarise landfill statistics for the period 2008-2014 concerning permissions for landfills, remaining landfill capacity, handled and landfilled amounts of waste, heat and power generation and water treatment of landfill leachate. The statistics are presented both on a national and a regional level. The report also presents an outlook in order to qualitatively compare the results, historically as well as in a European perspective. The work has been carried out by David Holmström (Profu i Göteborg AB). Carl Odelberg (Vetab) and Johan Fagerqvist (Avfall Sverige Swedish Waste Management) have supported the project with important input on the outline and results of the report. The presented waste statistics show different trends from which the following conclusions can be drawn: Since 2009 the number of waste facilities with landfill have been almost constant, which amounts to around 25 % of the number of facilities in 1996. The amount of handled municipal and commercial waste in waste facilities has increased since 2008. The total amount of landfilled waste in 2014 was 1.4 million tons. There have only been small variations in the amounts of landfilled waste during the last four years. The total amount of landfilled waste today amount to approximately 25 % of the quantities of landfilled waste in 1994. The majority of the waste facilities wind landfill are small facilities. On a national level, the sum of landfilled waste from these facilities is small portion of the total landfilled amount. The average landfilled amount per facility is 19,000 tons. On a national level the amount of landfilled waste only represents 20 % of the total given landfill permissions. The remaining landfill capacity in Sweden is estimated to over 23 million cubic meter of landfilled waste. This corresponds to almost 24 million tons of concrete or 35 million tons of slag from waste incineration. The generation of heat and power from landfill gas was 160 gigawatt hours in 2014, a decrease with more than 100 gigawatt hours since 2008. There are uncertainties and differences between years in the statistics, for example in the number of respondents or in the way respondents interpret data, which makes it uncertain to draw conclusions.

Also, the statistics does not include all landfills in Sweden, only landfills that is listed in Avfall Web. The report suggests following improvements in Avfall Web: Consider to shift focus for included data in Avfall Web from landfill facilities to waste facilities. This is due to the fact that the majority of waste handled by the listed facilities in Avfall Web is not landfilled. Increase the level of details on handled waste on waste facilities. Both concerning the disposal of waste that is not landfilled as well as the amount of landfilled waste. As an example, contaminated soils and slag from incineration should be reported separately. Include data for the amount of waste that is liable to tax. Clarify the distinction between amount of waste to landfill and amount of waste used for final cover of landfills. Clarify how landfill leachate water treatment facilities are registered in order to improve categorisation of different methods.

INNEHÅLL 1 Inledning 1 1.1 Bakgrund och syfte 1 1.2 Avfall Web 1 1.3 Metod och avgränsningar 2 2 Tillstånd och återstående kapacitet 3 2.1 Tillstånd 3 2.2 Återstående kapacitet 5 3 Hanterade och deponerade mängder 6 3.1 Hanterade och deponerade mängder nationellt 6 3.2 Deponerade mängder på regional nivå 7 3.3 Storleksfördelning 8 4 Lakvattenhantering 10 5 Energiutvinning 13 6 Utblick: deponering i Sverige 1994-2014 samt deponering av hushållsavfall i Europa 15 6.1 Deponering i Sverige 1994-2014 15 6.2 Deponering av hushållsavfall i Europa 19 7 Diskussion och slutsatser 22 7.1 Diskussion 22 7.2 Slutsatser 24 8 Förslag till förbättringsåtgärder för statistikinsamlingen i Avfall Web 25 9 Referenser 26

1 INLEDNING 1.1 Bakgrund och syfte Från mitten på 1990-talet till början av 2000-talet samlade RVF (nuvarande Avfall Sverige) in och redovisade deponeringsstatistik i rapportserien Avfallsanläggningar med deponering. Dataunderlaget utgjordes av enkäter till anläggningar med deponi av hushållsavfall (över 50 ton per år). I rapporterna presenterades nationell statistik med fokus på tillstånd, deponerade mängder, lakvattenbehandling samt energiutvinning. Sedan 2008 har Avfall Web använts för att rapportera in statistik om anläggningar med deponi men ingen sammanfattande rapport har getts ut. Det är även svårt för medlemmar, anläggningsägare och användare av Avfall Web att få en sammanfattande överblick av statistiken. Avfall Web-användare kan göra utdrag ur Avfall Web och sammanställa statistik men det finns ingen möjlighet att få en övergripande, nationell sammanställning av statistiken. Nu finns ett önskemål från Avfall Sverige att återigen årligen sammanställa nationell deponistatistik baserat på data från Avfall Web. Målsättningen med projektet är att utforma en rapport som redovisar avfallsstatistik mellan åren 2008-2014 med avseende på tillstånd, återstående kapacitet, hanterade och deponerade mängder avfall per år, energiutvinning och lakvattenbehandling. Dessutom är målet att göra en jämförelse av statistiken på nationell och regional nivå samt att kvalitativt belysa statistiken ur ett historiskt perspektiv. 1.2 Avfall Web I april 2008 lanserade Avfall Sverige ett nytt webbaserat statistiksystem kallat Avfall Web. Avfall Web består av två delar en del för kommunspecifika uppgifter och en del för uppgifter om behandlingsanläggningar inklusive återvinningscentraler (ÅVC). Delen för behandlingsanläggningar är uppdelad för Deponi ÅVC Förbränningsanläggning Komposteringsanläggning Biogasanläggning För varje anläggning har indata delats in i två nivåer, där nivå 1 är mer grundläggande uppgifter och nivå 2 är för mer detaljerad data. Deponier är indelad enligt rubrikerna i Tabell 1. Totalt finns 27 indataposter varav 17 för nivå 1 och 10 på nivå 2. 1

Tabell 1 Rubriker för deponi i Avfall Web RUBRIK NIVÅ Information om anläggning 1 Mängder 1 Energi 1 Lakvatten 1 Deponiyta 2 Ekonomi och tjänster 2 Indata registreras av respektive anläggning i Avfall Web under våren det efterföljande året (år 2014 registreras under våren 2015). Det finns totalt 120 stycken anläggningar under Deponi i Avfall Web. På en del av dessa anläggningar deponeras dock inget avfall. 1.3 Metod och avgränsningar Rapporten är en sammanställning av deponistatistik från Avfall Web. Statistikgenomgången har begränsats till att omfatta nivå 1. Kapitlen i rapporten har utformats enligt rubrikerna i Avfall Web. I Avfall Web finns statistik för åren 2007-2014. Efter en första genomgång av datakvalitén beslöts dock att rapporten enbart skulle omfatta 2008-2014 då uppgifter saknades från många anläggningar år 2007. Om tillgång på data har ansetts vara tillräcklig visas statistiken både på nationell nivå och uppdelad på länsnivå. Data har kompletterats enligt Avfall Sveriges databearbetning inför publicering i Avfall Sveriges årliga statistiksammanställning Svensk avfallshantering. Avfall Sveriges deponistatistik i Avfall Web ger inte en komplett bild över deponeringen i Sverige. Ursprungligen var tanken att föra statistik över anläggningar som tog emot hushållsavfall, vilket många av dessa anläggningar har upphört med i dag. Förutom de inkluderade anläggningarna finns även privata och industriella industrier. I rapporten görs ingen sammanställning av data för deponi av hushållsavfall trots att det finns som en indatapost i Avfall Web. Denna avgränsning har gjorts med utgångspunkt att det kan finnas skillnader i hur tolkningen av vad som är hushållsavfall görs av olika anläggningar. Skillnaden mellan hushållsavfall respektive verksamhetsavfall görs på anläggningar utifrån vilken omfattning en privatperson lämnar in avfall, inte baserat på att det är olika typer av avfall. Om en privatperson lämnar stora mängder hushållsavfall kan det istället klassas som verksamhetsavfall. Vikten av att göra en uppdelning mellan hushållsavfall och verksamhetsavfall har även minskat i samband med att inga anläggningar deponerar organiskt/brännbart hushållsavfall idag. Statistiken gäller därmed, utifrån ovanstående, generellt sett för totala mängder deponerat avfall (både hushålls- och verksamhetsavfall.) 2

2 TILLSTÅND OCH ÅTERSTÅENDE KAPACITET 2.1 Tillstånd År 2014 fanns det 85 stycken anläggningar i Avfall Web som angivit att de har tillstånd att deponera avfall (se Tabell 2) varav 17 stycken även har tillstånd att deponera farligt avfall 1. År 2014 har 74 anläggningar angivit att de deponerar avfall. Tabellen nedan redovisar antalet anläggningar i Avfall Web med tillstånd att deponera och antal som deponerar avfall under perioden 2008-2014. För år 2008 finns 107 anläggningar som registrerade i Avfall Web att de deponerade avfall, varav 34 stycken lades ner under 2008. I tidigare enkätundersökningar gjorda av Avfall Sverige från år 2008 finns ytterligare 34 anläggningar som lades ner under 2008, som ej är med i Avfall Web. Totalt lades alltså 68 anläggningar ner under 2008. Anledningarna till nedläggning var att år 2008 började EU:s förordning om deponering av avfall att gälla fullt ut, vilken ställer krav på bland annat deponiers lokalisering, tekniska utformning och förebyggande åtgärder mot olägenheter. Detta medförde att många deponier, de som inte uppfyllde kraven, lades ner. Därefter har antalet anläggningar med deponering varit relativt konstant. Sedan år 2010 har cirka 90 anläggningar (85-94 stycken) rapporterat in storleken på tillstånd för att deponera avfall. År 2008 rapporterade enbart 71 anläggningar in storleken på tillstånd vilket var klart lägre än de 107 anläggningar som deponerat avfall under året. Tabell 2 Antal anläggningar under perioden 2008-2014 med tillstånd att deponera avfall och anläggningar som deponerat avfall. För år 2014 anges även antal anläggningar som har tillstånd att deponera farligt avfall. ÅR ANTAL ANLÄGGNINGAR MED TILLSTÅND ATT DEPONERA AVFALL ANTAL ANLÄGGNINGAR MED TILLSTÅND ATT DEPONERA FARLIGT AVFALL 2008 71-107 2009 82-73 2010 88-73 2011 94-76 2012 90-75 2013 94-75 2014 85 17 74 ANTAL ANLÄGGNINGAR MED DEPONERING I Figur 1 visas de kommuner med anläggningar som deponerar avfall år 2014 (blå) samt de kommuner med anläggningar som slutat deponera avfall sedan 2008 (enligt Avfall Web). 1 Denna post infördes år i Avfall Web år 2014. 3

Figur 1. Kommuner med anläggningar som deponerar avfall år 2014 (blå) samt anläggningar som slutat deponera avfall sedan 2008 (orange). Totalt omfattar den tillståndsgivna mängden för att deponera avfall som rapporterats in i Avfall Web år 2014 cirka 6,9 miljoner ton avfall. Motsvarande mängd farligt avfall uppgår för år 2014 till 0,6 miljoner ton. I Tabell 3 redovisas hur de tillståndsgivna mängderna för att deponera avfall år 2014 fördelas länsvis, dels för total mängd avfall, dels för farligt avfall. Stockholm, Västra Götaland och Skåne är de län med störst tillståndsgiven mängd. Tillsammans står de för 51 % av den summan totalt i Sverige. Tio län har anläggningar med tillstånd för farligt avfall. Kalmar län står för en tredjedel av summan i Sverige med en tillståndsgiven mängd farligt avfall på 205 000 ton. Därefter kommer Örebro län med 85 000 ton. Tabell 3 Tillstånd för totalt deponerade mängder och farligt avfall angivet i Avfall Web för samtliga anläggningar. Fördelat länsvis. Avrundat till hela tusental. Totalt har 85 anläggningar angett att de har tillstånd att deponera varav 17 anläggningar har tillstånd att deponera farligt avfall. LÄN TILLSTÅND (TON/ÅR) TILLSTÅND FARLIGT AVFALL (TON/ÅR) Blekinge 50 000 0 Dalarna 45 000 0 Gotland 8 000 0 Gävleborg 28 000 0 Halland 77 000 0 Jämtland 45 000 0 Jönköping 181 000 46 000 Kalmar 424 000 205 000 Kronoberg 145 000 26 000 Norrbotten 189 000 15 000 Skåne 755 000 45 000 Stockholm 1 536 000 30 000 Södermanland 282 000 0 Uppsala 196 000 0 Värmland 208 000 0 Västerbotten 170 000 0 Västernorrland 270 000 0 Västmanland 310 000 35 000 Västra Götaland 1 218 000 65 000 Örebro 205 000 85 000 Östergötland 535 000 50 000 Summa 6 877 000 603 000 Figur 2 visar summan för den tillståndgivna mängden att deponera i ton/år under perioden 2008-2014 som har rapporterats in Avfall Web. Sedan år 2009 har summan för tillstånden varierat mellan 6,4 miljoner ton och 6,9 miljoner ton. Den tillfälliga toppen år 2011 beror på att en anläggning hade ett temporärt tillstånd på cirka 400 000 ton. Ökningen år 2013 och 2014 beror på att en anläggning utökat sitt tillstånd med cirka 600 000 ton. 4

8 000 000 7 000 000 6 000 000 Tillstånd (ton/år) 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 1 000 000 0 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 2 Summa för tillstånd i ton/år angivet i Avfall Web åren 2008-2014. 2.2 Återstående kapacitet Den återstående kapaciteten att deponera, enligt tillstånd, rapporteras varje år in i Avfall Web. År 2014 har den totala återstående kapaciteten uppskattats till en volym på 23,2 miljoner m 3, baserat på uppgifter från 46 anläggningar. Med volymvikter enligt Lindskog (2013) motsvarar det nästan 24 miljoner ton betong eller 35 miljoner ton slagg från energiåtervinning. I Figur 3 visas den återstående kapaciteten under perioden 2008-2014, samt antalet anläggningar som lämnat uppgifter. Den stora nedgången från år 2008 till år 2014 kan i viss mån härledas till att anläggningar lagts ner mellan år 2008 och 2009. Den stora nedgången beror dock på 3 stora anläggningar som enbart angett återstående kapacitet för år 2008 och 2009. Värden för åren 2010-2014 är därmed underskattade. Återstående kapacitet (miljoner m 3 ) 35 30 25 20 15 10 5 0 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 ÅR ANTAL ANLÄGGNINGAR MED DEPONERING ANTAL UPPGIFTER OM ÅTERSTÅENDE KAPACITET 2008 107 38 2009 73 47 2010 73 42 2011 76 53 2012 75 46 2013 75 52 2014 74 46 Figur 3 Överst. Återstående kapacitet i m 3 mellan år 2008 och 2014. Underst. Antal anläggningar som deponerar avfall samt antal svar för återstående kapacitet. Då antalet uppgifter är få har ingen länsvis uppdelning gjorts för den återstående kapaciteten. 5

3 HANTERADE OCH DEPONERADE MÄNGDER Många anläggningar har gått från att främst deponera avfall till anläggningar där avfall sorteras och mellanlagras för annan behandling istället för att deponeras. Enbart en mindre andel av de hanterade mängderna på en anläggning deponeras. 3.1 Hanterade och deponerade mängder nationellt År 2014 hanterades totalt 6,3 miljoner ton på anläggningar som deponerar avfall. 4,9 miljoner ton, motsvarande 77 % av de hanterade mängderna, har sorterats ut för annan behandling (se Figur 4). Exakt vad som ingår i de hanterade mängderna anges ej. Kvarvarande 1,4 miljoner har deponerats på deponi för icke-farligt avfall, motsvarande 22 % av de hanterade mängderna. Totalt 21 anläggningar angav år 2014 att de deponerade farligt avfall. Mängden farligt avfall som gått till deponi uppgick år 2014 till 50 300 ton. Hanterade mängder år 2014 (ton) 50 300 1 382 000 Utsorterat för annan behandling Deponi, icke farligt avfall 4 896 000 Deponi, farligt avfall Figur 4 Hanterade mängder år 2014 på anläggningar med deponering och hur de behandlats. Jämförs år 2014 med år 2011 (se Figur 5) så har andelen av de hanterade mängderna som deponerats minskat något, från 27 % till 23 %. Hanterade mängder 2011 (ton) 1 519 000 Utsorterat för annan behandling 4 030 000 Deponi, icke farligt avfall Figur 5 Hanterade mängder år 2011 på anläggningar med deponering och hur de behandlats. 6

Under perioden 2008-2014 har de årliga deponerade mängderna varierat mellan 1,0 miljoner och 1,6 miljoner ton (se Figur 6). Mellan år 2008 och 2009 minskade de deponerade mängderna kraftigt, drygt 0,6 miljoner ton. Deponerade mängder (ton/år) 1 800 000 1 600 000 1 400 000 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 0 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 6 Deponerade mängder under perioden 2008-2014 i ton. I Avfall Web går det ej att se vad det är för typ av avfall som har deponerats, varför det är svårt att dra några slutsatser kring vad minskningen mellan 2008 och 2009 berodde på, och varför det återigen steg till år 2010. Enligt Översyn av deponiskatten (Naturvårdsverket, 2013) minskade mängderna avdragsgillt konventionellt avfall som deponerades mellan år 2008 och 2009 med mer än 200 000 ton, vilket nästan uteslutande utgjordes av förorenade jordar. 3.2 Deponerade mängder på regional nivå Figur 7 visar en karta där deponerade mängderna år 2014 har fördelats länsvis. Stockholm, Västra Götaland och Örebro är de län med de största mängderna till deponi. Stockholm står för drygt en tredjedel av de totala mängderna som deponerats år 2014. Deponerade mängder (ton) de mängder Figur 7 Deponerade mängder år 2014, summerat per län. Figur 8 visar hur stor andel av den tillståndsgivna mängden som användes år 2014 för respektive län. Nationellt sett utnyttjas cirka 20 % av den tillståndsgivna mängden. De län som använder högst andel av den tillståndsgivna mängden är Gävleborg och Örebro. 7

Andel deponerat av totalt tillstånd el deponerat av t tillstånd Tillstånd Tillstånd Deponerat Deponerat Figur 8 Andel deponerade mängder av totalt tillstånd tillståndsgiven mängd per län för år 2014. En helt gul cirkel innebär att inget avfall deponeras, det vill säga att 0 % av den tillståndsgivna mängden utnyttjas. En helt grön cirkel innebär att 100 % av den tillståndsgivna mängden utnyttjas. 3.3 Storleksfördelning I Tabell 4 har anläggningarna grupperats efter deras storlek, utifrån de deponerade mängderna år 2014. Tabellen visar antalet anläggningar inom de olika grupperna och total mängd deponerat avfall. Dessutom visas ett beräknat medelvärde för anläggningarnas storlek för grupp. Tabell 4 Storleksfördelning för anläggningar med deponering år 2014. I tabellen visas antal anläggningar, summa för deponerade mängder samt beräknat medelvärde för deponerade mängder grupperat utifrån de deponerade mängderna 2014. GRUPPERING, DEPONERADE MÄNGDER PER ANLÄGGNING (kton) ANTAL ANLÄGGNINGAR DEPONERADE MÄNGDER (kton) DEPONERADE MÄNG- DER (kton), MEDEL PER ANLÄGGNING >100 1 420 420 50-100 6 451 75 25-50 6 229 38 10-25 12 196 16 3-10 16 96 6,0 <3 33 41 1,2 Summa 74 1 432 19 Figur 9 visar andelen deponerat avfall för respektive storlekskategori. Den största anläggningen står för 29 % av de totala deponerade mängderna, de 6 anläggningarna med en deponerad mängd inom intervallet 50-100 kton/år står för 32 %. Resterande 67 anläggningar står för 39 % av de deponerade mängderna år 2014. Man kan konstatera från både tabellen och figuren att majoriteten av anläggningarna är små, och tar emot en liten andel av det deponerade avfallet. 8

Andel av deponerade mängder år 2014 3 % 7 % 29 % 14 % 16 % 32 % Storleksfördelning (kton/år) >100 50-100 25-50 10-25 3-10 <3 Figur 9 Fördelning av deponerade mängder för olika storlekar på anläggning. 9

4 LAKVATTENHANTERING I Avfall Web delas lakvattenhantering in i tre kategorier: lokal rening innan utsläpp till recipient lokal rening innan utsläpp till kommunalt avloppsreningsverk direkt utsläpp till kommunalt avloppsreningsverk År 2014 har 89 anläggningar angett att de samlar upp lakvatten. Vid dessa anläggningar samlades det upp totalt 7,9 miljoner kubikmeter lakvatten. I Tabell 5 redovisas fördelningen mellan de tre kategorierna uppsamlade mängder lakvatten. Dessutom visas antalet anläggningar med deponering samt hur mycket som deponerades inom respektive kategori. Tabell 5 Lakvattenhantering år 2014. Antal anläggningar per typ av lakvattenhantering ovh mängd uppsamlat lakvatten. I tabellen redovisas även antalet anläggningar med deponering och deponerade mängder år 2014 för respektive typ. LAKVATTENHANTERING Direkt till avloppsreningsverk Lokal rening till avloppsreningsverk ANTAL UPPSAMLAT LAKVATTEN (m 3 ) ANTAL ANLÄGGNINGAR MED DEPONERING DEPONERADE MÄNGDER (kton) 23 2 210 000 13 148 20 2 346 000 15 277 Lokal rening till recipient 46 3 308 000 40 965 Ej angiven/ingen behandling 0 6 43 Totalsumma 89 7 863 000 74 1 432 I Tabell 6 visas antalet anläggningar, uppsamlad mängd lakvatten och deponerade mängder summerat länsvis. Länet med störst antal anläggningar och mest lakvattenmängder är Västra Götaland. Därefter kommer Skåne och Stockholm. 10

Tabell 6. Lakvattenhantering år 2014. Antal anläggningar och uppsamlad mängd lakvatten summerat per län. LÄN ANTAL MED LAKVATTENBEHANDLING UPPSAMLAT LAKVATTEN (m 3 ) DEPONERADE MÄNGDER (kton) Blekinge 2 117 000 3 Dalarna 2 94 000 10 Gotland 1 18 000 4 Gävleborg 2 123 000 27 Halland 3 193 000 5 Jämtland 1 43 000 5 Jönköping 3 406 000 46 Kalmar 4 184 000 5 Kronoberg 4 271 000 21 Norrbotten 5 208 000 18 Skåne 8 1 183 000 64 Stockholm 8 826 000 572 Södermanland 3 341 000 2 Uppsala 3 258 000 10 Värmland 7 476 000 56 Västerbotten 2 148 000 56 Västernorrland 3 330 000 59 Västmanland 4 382 000 62 Västra Götaland 15 1 622 000 227 Örebro 4 346 000 147 Östergötland 5 294 000 34 Totalsumma 89 7 863 000 1 432 I Figur 10 visas de uppsamlade mängderna lakvatten under perioden 2008-2014. Dessutom anges hur många anläggningar som uppgifterna baseras på. För åren 2010 samt 2012-2014 har cirka 7,7 miljoner kubikmeter samlats in. Det är stor variation på mängderna lakvatten under perioden. Det är dock svårt att dra några slutsatser om hur lakvattenmängderna har varierat eftersom antalet uppgifter som lämnats till Avfall Web har varierat kraftigt. År 2011 när mängden lakvatten är som störst har flest uppgifter, 105 stycken. År 2008 när mängderna är lägst har enbart 52 anläggningar lämnat uppgifter. Dock är mängden lakvatten år 2013 relativt lågt men ändå har 99 anläggningar lämnat uppgift om lakvattenbehandling. 11

10 000 000 9 000 000 Uppsamlat lakva6en (m3) 8 000 000 7 000 000 6 000 000 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 1 000 000 0 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 ÅR ANTAL MED LAKVATTEN- BEHANDLING MEDELVÄRDE, VOLYM (m 3 ) LAKVATTEN PER ANLÄGGNING 2008 52 95 910 2009 83 74 231 2010 95 79 963 2011 105 92 052 2012 88 93 026 2013 99 71 736 2014 89 88 346 Figur 10 Överst. Uppsamlade mängder lakvatten i kubikmeter per år. Underst. Antal anläggningar som angivit mängd lakvattenmängd samt medelvärde för volym lakvatten i m 3 per behandlingsnaläggning. 12

5 ENERGIUTVINNING År 2014 samlades deponigas in vid 40 anläggningar för energiutvinning. Totalt omvandlades 163 GWh deponigas till energi i form av värme och el, varav 145 GWh till värme och 18 GWh till el (se Tabell 7). Deponigas facklades på 32 anläggningar. Tabell 7 Anläggningar med energiutvinning och/eller fackling. TYP AV GASUTVINNING ANTAL ANLÄGGNINGAR ENERGIUTVINNING (GWH) FACKLING (GWH) Värmeproduktion 37 145 Elproduktion 12 18 Fackling 32 46 -varav anläggningar med enbart fackling 14 23 Totalt 54* 163 *Antal anläggningar som angett att de har energiutvinning eller fackling. I Tabell 8 visas hur mycket deponigas som omvandlats till energi i form av värme eller el år 2014 fördelat per län samt hur mycket i varje län som har facklats. Tabell 8 Antal anläggningar, energiutvinning från deponigas samt fackling år 2014 i MWh. Fördelat länsvis. LÄN ANTAL ANLÄGGNINGAR ENERGIUTVINNING (MWH) VARAV VÄRME (MWH) VARAV EL (MWH) FACKLING (MWH) Blekinge 2 40 40 0 300 Dalarna 3 1 670 1 670 0 950 Gotland 1 0 0 0 1 090 Gävleborg 2 5 320 4 420 900 390 Halland 0 0 0 0 0 Jämtland 1 0 0 0 2 000 Jönköping 2 2 130 2 130 0 2 620 Kalmar 2 20 20 0 3 690 Kronoberg 2 530 530 0 1 320 Norrbotten 3 370 370 0 5 200 Skåne 10 54 170 40 530 13 640 2 060 Stockholm 7 57 860 57 860 0 14 010 Södermanland 1 4 990 3 820 1 170 2 550 Uppsala 1 1 470 1 470 0 0 Värmland 4 1 910 1 550 360 80 Västerbotten 0 0 0 0 0 Västernorrland 2 3 050 3 050 0 5 990 Västmanland 1 7 080 6 840 240 0 Västra Götaland 8 14 720 14 330 390 3 860 Örebro 1 6 520 6 520 0 0 Östergötland 1 900 0 900 0 Summa 54 162 740 145 140 17 600 46 110 13

I Figur 11 visas energiutvinning och fackling av deponigas under perioden 2008-2014. Under hela perioden har cirka 40 anläggningar angett att deponigasen används i form av värme, cirka 10 anläggningar att de producerar el och cirka 30 anläggningar facklar deponigas. År 2008 och 2009 har anläggningar ej specificerat hur stor del av den energiutvunna mängden deponigas som omvandlats till värme respektive el. Denna mängd benämns i figuren som Ej angiven mängd 400 350 Energimängd (GWh) 300 250 200 150 100 50 Fackling Ej angiven användning El Värme 0 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 11 Energiutvinning (värme och el) och fackling i av deponigas GWh under perioden 2008-2014. Ej angiven användning innebär att anläggningar ej har specificerat om energin i deponigasen har omvandlats till värme eller el. 14

6 UTBLICK: DEPONERING I SVERIGE 1994-2014 SAMT DEPONERING AV HUSHÅLLSAVFALL I EUROPA 6.1 Deponering i Sverige 1994-2014 I detta kapitel jämförs statistik från Avfall Web åren 2008 till 2014 med statistik från Avfall Sveriges (dåvarande RVF) rapportserie Avfallsanläggningar med deponering (1997-2004). Rapportserien presenterar sammanställd statistik, från en årligt återkommande enkät, för de anläggningar som: Ägs av kommuner eller kommunala bolag eller tar emot avfall för vilket kommunerna har ansvaret och deponerade mer än 50 ton avfall Avgränsningarna för urvalet i historiken anses därmed vara tillräckligt jämförbar med statistik från Avfall Web för att kunna diskutera, i stora drag, utvecklingen för anläggningar med deponering. Det kan dock finnas skillnader i avgränsningar, antal svar samt förändrad klassning av avfall 2 mellan åren, som ej framgår av statistiken. Mellan år 2004 och 2006 saknas statistik. Statistiken för år 2007 i Avfall Web har, som nämnts tidigare under kapitel 1.3, exkluderats ur sammanställningen på grund av för få svar. Avfallsbehandlingen har förändrats kraftigt (1994-2014) De senaste 20 åren har avfallshanteringen genomgått stora förändringar. Under perioden har exempelvis mängderna hushållsavfall ökat med 1 miljon ton (se Figur 12 för behandlade mängder hushållsavfall mellan år 1994-2014). Deponering av hushållsavfall gått från att vara det dominerande behandlingssättet till att utgöra knappt en procent av de behandlade mängderna hushållsavfall. Samtidigt har övriga behandlingssätt ökat markant, materialåtervinning har ökat mest mätt i ton och biologisk behandling har ökat mest mätt i procent. 5 [Miljoner ton] 4 Materialåtervinning 3 Biologisk behandling 2 Energiutvinning 1 Deponering 0 Figur 12 Behandlade mängder hushållsavfall, fördelat på behandlingssätt. (Avfall Sverige, 1995-2015) 2 Exempelvis förändrades klassningen av material för anläggning och sluttäckning mellan år 1999 och 2000. 15

De totala avfallsmängderna från hushåll, industrier och verksamheter till deponering har även de minskat kraftigt under perioden, från 6 miljoner år 1994 till dagens 1,4 miljoner ton (se avsnitt "Avfallsmängder till deponering" nedan). Antalet anläggningar med deponi har minskats från nästan 300 stycken till dagens 74 stycken (se avsnitt "Antal anläggningar och dess storlek"). Detta är en anmärkningsvärd utveckling som åstadkommits på enbart 20 år. Utvecklingen har dock inte skett spontant, utan drivits på av de kraftfulla styrmedel som har införts under perioden. Dessa styrmedel har syftat till att minska mängden som deponerat samt öka standarden på de deponier som behövs. De viktigaste styrmedlen som drivit på utvecklingen är: Deponiskatt (2000) Deponiförbud på brännbart avfall (2002) Deponiförbud på organiskt avfall (2005) EU:s förordning om deponering av avfall gäller fullt ut (2008) Under perioden från år 2000 har skattesatsen höjts gradvis från 250 kr/ton till dagens nivå (fr.o.m. 2015-01-01) på 500 kr/ton (Skatteverket, 2015) Avfallsmängder till deponering Mellan år 1994 och 2003 minskade de totala deponerade mängderna från cirka 6 miljoner ton avfall till knappt 3 miljoner ton avfall (se Figur 13). Den minskade trenden har i dag avstannat och, som framgår av figuren, har mängden som deponerats de senaste fem åren varit relativt konstant. 7 000 000 6 000 000 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 1 000 000 0 1994 1995 1996 1997 1998 Deponerade mängder (ton/år) 1999 2000 2001 2002 2003 ( ) 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 13 Deponerade mängder. Data under perioden 1994-2003 baseras på RVF (1997-2004). Perioden 2008-2014 baseras på data från Avfall Web. För perioden 2004-2007 saknas data. I Figur 14 visas de totalt hanterade mängderna avfall på anläggningarna, det vill säga de deponerade mängderna och det som hanterats inom anläggningen men ej deponerats, exempelvis kan avfallet ha mellanlagrats eller sorterats ut för annan behandling. Trots att antalet anläggningar har minskat hanteras ungefär lika stora mängder inom anläggningarna. Andelen som deponerats har dock minskat från 86 % år 1995 till 23 % år 2014. 16

7 000 000 Utsorterat för annan behandling Deponerade mängder 6 000 000 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 1 000 000 0 1995 1996 1997 1998 (ton/år) 1999 2000 2001 2002 2003 ( ) 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 14 Deponerade mängder och mängder som sorterats ut för annan behandling. Data under perioden 1995-2003 baseras på RVF (1997-2004). Perioden 2010-2014 baseras på data från Avfall Web. För åren 2004-2009 saknas data för utsorterade mängder. Antal anläggningar och dess storlek År 2014 är antalet anläggningar med deponi en fjärdedel av antalet anläggningar under mitten av 90-talet det har skett en minskning från 285 stycken år 1996 till 74 stycken 2014. Som Tabell 9 visar har antalet anläggningar och hur de stora de är utifrån mängden deponerat avfall under åren 1996, 1999, 2003, 2008 och 2014. År 1996 fanns det 11 anläggningar där det deponerades mer än 100 000 ton, idag finns det enbart en anläggning. Tabell 9 Antal anläggningar indelat i grupper efter deponerad mängd. Statistik från åren 1996, 1999 och 2003 är från RVF (1997-2014). Statistik för åren 2008 och 2014 är tagna från Avfall Web. DEPONERADE MÄNGDER PER GRUPP ANLÄGGNING (kton/år) 1996 1999 2003 2008 2014 1 >100 11 11 5 1 1 2 50-100 15 16 6 10 6 3 25-50 30 30 17 6 6 4 10-25 56 43 37 19 12 5 <10 173 168 127 71 49 Summa antal anläggningar 285 268 192 107 74 Tabellen ovan har kompletterats med en beräkning av hur den relativa storleksfördelningen har varit för respektive år. Detta illustreras av Figur 15, där den vänstra grafen visar hur stor andel varje grupp har jämfört med det totala antalet anläggningar under ett år. Antalet anläggningar under 10 000 ton har under hela perioden varit drygt 60 %. Dock har denna grupp endast stått för cirka 10 % av de deponerade mängderna under perioden (se grafen till höger, som visar den relativa fördelningen för varje grupp baserat på mängd som deponerat). Anläggningar som är större än 50 000 ton (grupp 1 och 2) är till antalet cirka 10 % av totala antalet deponier men har under perioden stått för 40-60 % av de deponerade mängderna. Medelanläggningen 3 har för de fem åren deponerat mellan 15 000 ton och 19 000 ton. 3 Med en medelanläggning har här beräknats som totalt deponerade mängder dividerat med antalet deponier. 17

100% Storleksfördelning, antal anläggningar 100% Storleksfördelning, deponerade mängder 80% 80% 60% 60% 40% 40% 20% 20% 0% 1996 1999 2003 2008 2014 kton/år: <10 10-25 25-50 50-100 >100 0% kton/år: 1996 1999 2003 2008 2014 <10 10-25 25-50 50-100 >100 Figur 15 TV. Relativ storleksfördelning med avseende på antal anläggningar. TH. Relativ storleksfördelning med avseende på deponerade mängder. Storleksfördelningen i båda figurerna har gjorts utifrån deponerade mängder i kton/år. Energiutvinning Energiutvinning från deponigas ökade något under perioden 1996-2003. Som högst utvanns 440 GWh deponigas som värme och el (se Figur 16). År 2002 och 2003 utvanns 2 respektive 3 GWh som fordonsgas från en anläggning som även har biologisk behandling. Troligtvis har den uppsamlade deponigasen kunnat samlas in i befintlig uppgraderingsanläggning och omvandlats till fordonsgas. Även om åren 2004-2007 saknas i diagrammet visar Energimyndighetens statistik (2013) att energiutvinningen har minskat sedan år 2005. Mellan år 2005 och 2006 minskade utvinningen med cirka 100 GWh. 600 500 Energimängd (GWh) 400 300 200 100 Fordonsbränsle Fackling Ej angiven användning El Värme 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 ( ) 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 16 Historisk energiutvinning och fackling på deponier med gasutvinning. Data under perioden 1996-2003 baseras på RVF (1997-2004). Perioden 2008-2014 baseras på data från Avfall Web. För perioden 2004-2007 saknas data. 18

Lakvattenhantering I Figur 17 visas uppsamlad volym lakvatten sedan 1996. Under hela perioden har de uppsamlade lakvattenmängderna varierat mellan 6 miljoner m 3 och 12 miljoner m 3. Även om de deponerade mängderna minskat har mängden lakvatten inte minskat i samma utsträckning. I figuren visas även kvoten mellan deponerade mängder, vilken antyder att det idag samlas upp mer lakvatten per deponerat avfall jämfört med perioden 1996-2003. Uppsamlat lakva3en (miljoner m 3 ) 14 12 10 8 6 4 2 0 Figur 17 Uppsamlad mängd lakvatten 1996-2003 samt 2009-2014. I grafen visas även kvoten mellan uppsamlad mängd lakvatten och deponerad mängd (m 3 /ton). Data under perioden 1996-2003 baseras på RVF (1997-2004). Perioden 2009-2014 baseras på data från Avfall Web. År 2008 har exkluderats på grund av osäkerheter i data. Uppsamlad volym lakva3en volym lakva3en/deponerad mängd 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 6.2 Deponering av hushållsavfall i Europa Andelen hushållsavfall som deponeras i Sverige har, som visats ovan, minskat kraftigt de senaste 20 åren. Ur ett europeiskt perspektiv tillhör Sverige toppskiktet när det gäller att ha minskat deponering av hushållsavfall. I Figur 18 visas hur hushållsavfallet behandlades i Europas länder år 2011, sorterat på andelen bortskaffat avfall (deponi och förbränning utan energiåtervinning). År 2011 fanns det åtta länder där deponin stod för mindre än 10 % av den totalabehandlingen. Sett i hela Europa så deponerades år 2013 cirka 30 % av hushållsavfallet (Eurostat, 2015) ( ) 2009 2010 2011 2012 2013 2014 7 6 5 4 3 2 1 0 Lakva3enmängd per deponerad mängd (m 3 /ton) 19

Makedonien (Former Yugoslavia Republic) Materialåtervinning Biologisk återvinning Energiåtervinning (R1) Förbränning (D10) Deponering Figur 18 Andelen avfallsbehandling av hushållsavfall i Europas länder år 2011. (Källa: Profus bearbetning av Eurostat) Totalt i Europa deponerades 73 miljoner ton hushållsavfall (Eurostat, 2015). I Figur 19 visas hur mycket hushållsavfall som deponerats i varje land år 2012, ju mörkare färg desto mer har deponerats. Landet med mest deponi är Turkiet följt av Italien och Spanien. 20

Figur 19 Mängden deponerat hushållsavfall i Europa år 2012. (Källa: Eurostat) 21

7 DISKUSSION OCH SLUTSATSER 7.1 Diskussion Tillförlitlighet i statistik Avfall Web bygger på att statistik frivilligt rapporteras in från anläggningar. Eftersom det är svårt att ha inblick i respektive anläggning är det svårt att granska samtliga uppgifterna med avseende på riktighet och noggrannhet. För att översiktligt kontrollera underlaget har dock Avfall Sverige varje år, i samband med statistiksammanställningen Svensk Avfallshantering, gått igenom posterna för deponerade mängder samt energiutvinning. Om det funnits självklara luckor (exempelvis att ett tillstånd saknats 1 år) så har detta fyllts i utifrån data för föregående år. Övriga poster har i statistikbearbetningen till denna rapport varit svårare att kontrollera. Sammantaget kan detta minska tillförlitligheten i statistiken. Det kan göra att variationer i riktighet och noggrannhet påverkar resultatet, snarare än att data i realiteten har förändrats. Det ger en osäkerhet i resultat och slutsatser. Osäkerheterna bedöms dock vara små. Svarsfrekvens Då antalet svarande har varierat från år till år, samt att alla inte har angett samtliga poster, kan det finnas fluktuationer eller tendenser i statistiken som enbart beror på antal svar. För att möta detta anges ofta antal svar som utgör grund för statistiken. Ett exempel där svarsfrekvensen verkar ha en stor påverkan på resultatet är Återstående kapacitet och bör därför endast ses som en grov uppskattning. För att undvika detta skulle tidsserierna kunna göras om så att enbart de endast inkluderar anläggningar som är med samtliga år. Ett annat exempel där svarsfrekvensen påverkar resultatet är den nyligen införda posterna kring farligt avfall. En särredovisning för tillstånd och deponi av farligt avfall infördes undersökningen för år 2014. Resultatet visar på att alla anläggningarna har fyllt i rätt och då dessa poster är nya har det inte gått att jämföra årets värden med föregående år. Totalt har 17 anläggningar angett att de har tillstånd att deponera farligt avfall men 21 anläggningar har deponerat farligt avfall. Detta talar för att den tillståndsgivna mängden farligt avfall är underskattad. Antal anläggningar Mellan år 2008 och 2009 minskade antalet anläggningar med deponering med 34 stycken. Ett antal av dessa angav att de endast deponerade ett hundratal ton år 2008. I referensgruppen diskuterades huruvida detta var faktisk deponering eller mängder som använts för sluttäckning. Liknande exempel finns även andra år. För att förtydliga vilka anläggningar som har aktiva deponier skulle enbart de skattepliktiga anläggningarna räknas som aktiv. Detta innebär att en aktiv deponi skulle definieras som en anläggning som har giltigt tillstånd och deponerar mer än 50 ton skattepliktigt avfall. Detta går ej att få fram med data från nivå 1 i Avfall Web men skulle kunna beräknas fram från data på nivå 2. I dagsläget bedöms dock inte datakvaliteten vara tillräcklig för detta (se nedan för diskussion kring data i Avfall Web på nivå 2). Eventuellt kan en lista över skattepliktiga anläggningar fås från Skatteverket. 22

Vidare skulle en aktiv deponi kunna definieras som att den har giltigt tillstånd samt inte har sluttäckt, vilket också skulle kunna beräknas utifrån data på nivå 2 i Avfall Web. Ett annat alternativ för att räkna en anläggning som aktiv skulle vara att använda en högre gräns för deponerade mängder. Då skulle en avgränsning kunna vara att endast studera anläggningar som deponerar mer än 500 eller 1000 ton per år. Typ av avfall som hanteras och deponeras Det finns i Avfall Web ingen detaljerad information om vilken typ av avfall som deponeras. Det gör att det är svårt att se trender mellan olika avfallsslag och kunna förklara variationer från år till år. I referensgruppen diskuterades varför de deponerade mängderna sjönk drastiskt mellan år 2008 och 2009. Förutom att antalet anläggningar minskade är en trolig orsak att mängden förorenad jord minskade kraftigt till följd av finanskrisen. Det går dock inte att se detta utifrån detaljgraden i Avfall Web. En annan fråga är vad de hanterade mängderna inom en anläggning består av. Är det utsorterat material för annan behandling? Är det avfall för mellanlagring? Är det slaggrus som används som konstruktionsmaterial? För att kunna analysera förändringar i de hanterade mängderna behövs även här en ökad detaljgrad i Avfall Web. Heltäckande bild för Sverige? Som beskrivs i avgränsningarna för projektet ingår enbart anläggningar som ingår i Avfall Web. Avfall Sveriges deponistatistik ger inte en komplett bild över deponeringen i Sverige. Ursprungligen var tanken att föra statistik över anläggningar som tog emot hushållsavfall, vilket många av dessa anläggningar har upphört med i dag. Förutom de inkluderade anläggningarna finns även privata och industriella industrier. Data från nivå 2 i Avfall Web Denna studie har enbart inkluderat nivå 1 i Avfall Web, de grundläggande uppgifterna. Under nivå 2, för mer detaljerad data, finns möjlighet att ange data för deponiyta samt ekonomi och tjänster. Som komplement till de deponerade mängderna hade anläggningarnas storlek kunna beskrivas även utifrån deponiyta. Deponiyta skulle även kunna kopplas till uppsamlad volym lakvatten, för att se om det finns ett samband mellan de två posterna. Det hade varit intressant att exempelvis följa upp hur stor andel av de deponerade mängderna som är beskattade och hur mycket som är avdragsgilla. Exempelvis hade en sådan indelning möjliggjort en definition av Skattepliktig deponi (se ovan under Antal anläggningar ). Då deponiskatt är en indatapost hade dessa mängder kunnat beräknas. Dock visar en översiktlig granskning av data att svarsfrekvensen på nivå 2 är lägre än i nivå 1, framförallt för poster under rubriken ekonomi och tjänster. Mängden beskattat avfall skulle även kunna hämtas från Skatteverket men om det är intressant att analysera bör posten läggas in som en egen post i Avfall Web. 23

7.2 Slutsatser Statistiken visar på ett antal trender varifrån följande slutsatser dras: Sedan år 2009 har antalet anläggningar som deponerat avfall varit relativt konstant. Detta motsvarar en fjärdedel av antalet anläggningar som fanns år 1996. De hanterade mängderna inom anläggningarna har ökat sedan 2008. De deponerade mängderna var år 2014 1,4 miljoner ton. De senaste fyra åren har mängderna varit relativt konstanta. De deponerade mängderna är idag knappt en fjärdedel av de deponerade mängderna 1994. Majoriteten av anläggningarna är små och tar emot en liten andel av det deponerade avfallet. En medelanläggning deponerar 19 000 ton avfall per år. Det finns en god marginal mellan mängderna som deponeras och de tillståndsgivna mängderna. Nationellt sett utnyttjas cirka 20 % av tillstånden. Uppskattningsvis finns det en nationell återstående deponeringskapacitet som är större än 23 miljoner kubikmeter. Detta motsvarar nästan 24 miljoner ton betong eller 35 miljoner ton slagg från energiåtervinning. Energiutvinningen av deponigas till värme och el uppgick till 160 GWh år 2014, vilket är en minskning med drygt 100 GWh sedan 2008. Det finns osäkerheter och skillnader i statistiken mellan varje år, som nämnts tidigare, exempelvis i antalet svarande eller hur statistiklämnaren tolkar vad som ska rapporteras in, vilket gör att det är osäkert att dra slutsatser för helheten. Statistiken omfattar dessutom inte alla deponier i Sverige utan enbart de anläggningar som ingår i Avfall Web. 24

8 FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSÅTGÄRDER FÖR STATISTIKINSAMLINGEN I AVFALL WEB Avfall Web är idag en väl inarbetad plattform för statistikinsamling. Utifrån genomgången av befintlig statistik har ett antal områden identifierats som skulle kunna förbättras. Valet av vilka åtgärder som ska genomföras får avvägas mot arbetsinsats för utveckling samt de som ska rapportera in statistik varje år (en sådan avvägning har ej gjorts här). Förslagen listas nedan: Överväga att ändra fokus från deponeringsanläggning till avfallsanläggning då majoriteten av avfallet inte deponeras. Öka detaljgraden för vad det är för avfall som hanteras inom anläggningen. Dels för den hantering som inte deponeras, dels för det som deponeras. Exempelvis bör förorenade jordar särredovisas. Likaså anges inte vad som är slaggrus som används som konstruktionsmaterial. Ge en möjlighet att ange hur stor andel av de deponerade mängderna som är skattepliktiga. Förtydliga vad som är sluttäckning av deponi och vad som är deponering. För att enklare kunna kategorisera olika typer av lakvattenhantering kan man förtydliga sättet att registrera vilken typ av lakvattenhantering som ska anges. Idag anges inte alla anläggningar på samma sätt. 25

9 REFERENSER 1. Avfall Sverige. (1995-2015). Svensk avfallshantering. Malmö: Avfall Sverige. 2. Energimyndigheten. (2013). Produktion och användning av biogas och rötreseter. Eskilstuna: Statens energimyndighet. 3. Eurostat. (den 29 10 2015). Municipal waste statistics. Hämtat från Eurostat: http://ec.europa.eu/ eurostat/statistics-explained/index.php/municipal_waste_statistics 4. Lindskog, Å. (2013). Volymvikter för avfall U2013:19. Malmö: Avfall Sverige utveckling. 5. Naturvårdsverket. (2013). Översyn av deponiskatten - Redovisning 2013-12-20. Stockholm: Naturvårdsverket. 6. RVF. (1997-2004). Avfallsanläggningar med deponering. Malmö: RVF rapport. 7. Skatteverket. (den 24112015). Skatt på avfall. Hämtat från skatteverket.se: http://www.skatteverket. se/foretagorganisationer/skatter/punktskatter/avfallsskatt.4.18e1b10334ebe8bc80002886.html 26

RAPPORTER FRÅN AVFALL SVERIGE 2016 2016:01 Trender för avfallsanläggningar med deponi. Statistik 2008-2014

Avfall Sverige är expertorganisationen inom avfallshantering och återvinning. Det är Avfall Sveriges medlemmar som ser till att avfall tas om hand och återvinns i alla landets kommuner. Vi gör det på samhällets uppdrag: miljösäkert, hållbart och långsiktigt. Vår vision är Det finns inget avfall. Vi verkar för att förebygga att avfall uppstår och att mer återanvänds. Kommunerna och deras bolag är motorn och garanten för denna omställning. Avfall Sverige Utveckling 2016:01 ISSN 1103-4092 Avfall Sverige AB Adress Telefon Fax E-post Hemsida Prostgatan 2, 211 25 Malmö 040-35 66 00 040-35 66 26 info@avfallsverige.se www.avfallsverige.se