STRUKTURERNA FÖR FÖREBYGGANDE MISSBRUKARVÅRD I KOMMUNERNA PÅ VERKSAMHETSOMRÅDET FÖR REGIONFÖRVALTNINGSVERKET I VÄSTRA OCH INRE FINLAND 2014 Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, publikationer 1/2014
Utgivare Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland Publikationens titel Strukturerna för förebyggande missbrukarvård i kommunerna på verksamhetsområdet för Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland upplaga: Publikationer från regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 1/2014 ISBN 978-952-5935-12-7 (pdf) Planerare, tryck Tammerfors 2014
BESKRIVNINGSBLAD Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, publikationer 1/2014 Sammanställd av Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland Ansvarsområdet Basservice, rättsskydd och tillstånd Tamminen Irmeli Utgivningsdatum Mars 2014 Publikationens titel Strukturerna för förebyggande missbrukarvård i kommunerna på verksamhetsområdet för Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland Resumé Förebyggande missbrukarvård är lagstadgad verksamhet (bl.a. hälso- och sjukvårdslagen, grundlagen, lagen om nykterhetsarbete samt lagen om missbrukarvård). Staten och kommunerna är skyldiga att skapa tillräckliga strukturer för arbetet. Förebyggande missbrukarvård utförs av många olika myndigheter, organisationer, företag och sammanslutningar. Den förebyggande missbrukarvården ankommer också på varje medborgare. I denna rapport granskas strukturerna för förebyggande missbrukarvård i kommunerna på verksamhetsområdet för Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland. Rapporten granskar med andra ord i vilken omfattning kommunerna har kontaktpersoner och multiprofessionella arbetsgrupper för förebyggande missbrukarvård samt aktuella missbrukarvårds- eller mentalvårds- och missbrukarvårdsstrategier. De resultat som presenteras i rapporten beskriver strukturerna i kommunerna i Västra och Inre Finland för dessa tre indikatorers del i årsskiftet 2013-2014. Utifrån resultaten och med stöd av de nationella rekommendationerna ges kommunerna och samarbetsområdena rekommendationer för genomförande och förstärkande av det förebyggande missbrukarvårdsarbetet. Målet är lyfta fram möjligheter till utveckling på olika områden inom strukturerna för den förebyggande missbrukarvården. Författaren hoppas att informationen i denna rapport behandlas i kommunerna. Det är särskilt bra att jämföra de bifogande rekommendationerna för den förebyggande missbrukarvården med nuläget inom kommunens förebyggande missbrukarvård och att planera utvecklingsåtgärder utifrån detta. Sammanfattning över strukturerna för den förebyggande missbrukarvården i Västra och Inre Finland: Sammanlagt 95 % (82/86) av kommunerna i Västra och Inre Finland har utsett en kontaktperson för förebyggande missbrukarvård. Kontaktpersonens arbetsbeskrivning eller den tid som personen ska använda för arbetet har i allmänhet inte definierats. Sammanlagt 70 % (60/86) av kommunerna i Västra och Inre Finland har multiprofessionella arbetsgrupper i verksamhet. I en del kommuner är arbetsgruppen gemensam för flera kommuner. Sammanlagt 74 % (64/86) av kommunerna har en drog- och alkoholstrategi och en kombinerad strategi för missbrukar- och mentalvård. Sammanlagt 26 % (23/86) av kommunerna i området har ingen uppdaterad kombinerad strategi Ämnesord för missbrukar- och mentalvård. Förebyggande missbrukarvård, Rekommendationer för förebyggande missbrukarvård ISSN (tryckt) ISBN (tryckt) ISSN (webbpublikation) 978-952-5935-12-7 ISBN (webbpublikation) 978-952-5935-12-7 Sidantal 31 Språk Svenska Pris Utgivare Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, publikationer Tryckeri Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, publikationer 1/2014
Innehåll 1 INLEDNING... 2 2 FÖREBYGGANDE MISSBRUKARVÅRD SOM HELHET... 3 3 STRUKTURERNA FÖR FÖREBYGGANDE MISSBRUKARVÅRD I KOMMUNERNA PÅ VERKSAMHETSOMRÅDET FÖR REGIONFÖRVALTNINGSVERKET I VÄSTRA OCH INRE FINLAND... 6 3.1 Södra Österbotten... 7 3.2 Mellersta Österbotten... 8 3.3 Österbotten... 10 3.4 Mellersta Finland... 11 3.5 Birkaland... 13 3.4 Sammanfattning och slutsatser... 15 4 REKOMMENDATIONER FÖR KOMMUNERNA FÖR FÖREBYGGANDE MISSBRUKARVÅRD... 17 4.1 Preventivt arbete som arbetets utgångspunkt... 18 4.2 Man ska avtala om ledningen av den förebyggande missbrukarvården och om arbets- och ansvarsfördelningen... 18 4.3 Förebyggandet av alkohol- och drogrelaterade olägenheter ingår i kommunens strategier... 19 4.4 Alkohol- och drogfrågor ska tas upp för politisk behandling årligen... 20 4.5 Kontaktperson för förebyggande missbrukarvård i kommunen eller på samarbetsområdena... 20 4.6 Multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete i kommunen eller på samarbetsområdena... 21 4.7 Förebyggande missbrukarvård inriktas på alla åldersgrupper... 21 4.8 Den förebyggande missbrukarvården är omfattande, samordnad och nätverksbaserad... 22 4.9 Ansvarsfull alkoholpolitik... 22 5 DEN FÖREBYGGANDE MISSBRUKARVÅRDEN EN UPPGIFT FÖR ALLA... 23 Källor... 26 Bilaga 1: Rekommendationer om strukturerna för förebyggande missbrukarvård i kommunerna och på samarbetsområdena... 28 Bilaga 2: Kontaktperson för förebyggande missbrukarvård... 31 Bilaga 3: Multiprofessionell arbetsgrupp... 32 Bilaga 4: Strategi för missbrukarvård eller kombinerad strategi för mental- och missbrukarvård... 33 1
1 INLEDNING Alkohol- och drogarbetet indelas i förebyggande och reparerande arbete. Den gemensamma gränsytan för dessa två områden är området för förebyggande av risker, som bygger på att riskerna identifieras. Den förebyggande missbrukarvården består av en tillräckligt omfattande förtrogenhet med främjandet av välfärd och hälsa samt av specialiserade kunskaper om missbrukarvården och dess specialområden. Personalen ska också vara förtrogen med effekten av olika arbetsmetoder och sätt att genomföra arbetet. (Soikkeli & Warsell, 2013.) Den förebyggande missbrukarvården är verksamhet vars mål är att främja hälsa, trygghet och välbefinnande och att genomföra och främja genomförandet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna i frågor som gäller berusningsmedel (Kvalitetskriterierna för förebyggande missbrukarvård, 2006). Den förebyggande missbrukarvården har som mål att med hjälp av metoder som har konstateras ha effekt minska efterfrågan, tillgången på och utbudet av berusningsmedel i olika målgrupper. I allra bästa fall främjar arbetet alkohol- och drogfria levnadsvanor, minska alkoholoch drogskadorna, ökar kunskaperna om berusningsmedel och främjar rättigheterna för medborgare som lider av missbruksproblem. (Ehkäisevä päihdetyö peruspalveluissa, 2010.) Berusningsmedel orsakar olägenheter inte bara för individen och hans eller hennes miljö, men också för samhället. Enbart för alkoholbrukets del uppgick kostnaderna för olägenheterna år 2010 till 1,3 miljarder euro. Av detta belopp betalade den offentliga sektorn, dvs. staten och kommunerna, cirka en miljard euro. Upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet omfattade nästan 40 procent av den offentliga sektorns kostnader i anslutning till olägenheter till följd av alkohol. (Jääskeläinen & Österberg, 2013.) Användning av alkohol och tobaksprodukter orsakar upp till hälften av hälsoskillnaderna mellan befolkningsgrupperna mätt med dödligheten. Tobaksrökning och alkoholbruk är också de viktigaste orsakerna till sjukdomar och förtida dödsfall som kan förebyggas. ( Koskinen m.fl. 2007.) Utifrån de fakta som räknas upp ovan kan man säga att satsningar på förebyggande missbrukarvård är lönsam och rekommenderad verksamhet. Den förebyggande missbrukarvårdens situation i Finland granskades senast år 2011. Utredningens syfte var att kartlägga efterlevnaden av lagen om nykterhetsarbete, den multiprofessionella arbetsgruppen och nätverket för kontaktpersoner, det regionala samarbetet, strategier för främjande av välfärd och hälsa samt förutsättningar och eventuella hinder för en framgångsrik förebyggande missbrukarvårdsverksamhet i kommuner och samarbetsområden. Av de kommuner som svarade hade cirka hälften och av samarbetsområdena knappt hälften en mångprofessionell arbetsgrupp för preventivt alkohol- och drogarbete. Utifrån svaren ingick i grupperna för förebyggande missbrukarvård oftast företrädare för social-, hälsovårds-, ungdoms-, undervisnings- och fritidsväsendets samt polisens och församlingens företrädare. I största delen av områdena fungerade en kontaktperson för alkohol- och drogarbete på deltid. Personen representerade ofta en enskild kommun. I förutsättningarna för framgång inom den förebyggande missbrukarvården betonades betydelsen av multiprofessionellt samarbete och värdesättning av arbetet. Som hinder nämndes ofta resursbrist, gällande såväl tid, pengar och personal, samt negativ attityder mot preventivt arbete. (Strand, 2011.) 2
Den förebyggande missbrukarvården granskades även i utvärderingen av basservicen som regionförvaltningsverken gjorde 2011. Enligt utvärderingen var det oftast omsorgs- eller social- och hälsovårdsnämnderna i Västra och Inre Finland som ansvarade för skyldigheterna i enlighet med lagen om nykterhetsarbete. I området fanns ett relativt omfattande nätverk av kontaktpersoner för förebyggande missbrukarvård, men kontaktpersonerna skötte dock uppgiften vid sidan av sitt övriga arbete. (Strand, 2011.) Omkring två tredjedelar av kommunerna i Västra och Inre Finland har utarbetat en strategi för alkohol- och drogarbetet. Alternativt syns den förebyggande missbrukarvården i kommunernas övriga strategier. (Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, 2012.) I denna rapport granskas strukturerna för förebyggande missbrukarvård i kommunerna på verksamhetsområdet för Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland. Rapporten granskar med andra ord i vilken omfattning kommunerna har kontaktpersoner och multiprofessionella arbetsgrupper för förebyggande missbrukarvård samt aktuella missbrukarvårds- eller mentalvårdsoch missbrukarvårdsstrategier. Man kan konstatera att dessa är minimikraven för den förebyggande missbrukarvården, men samtidig är det viktigt att observera att det inte garanterar en högklassig förebyggande missbrukarvård att man uppfyller dessa krav. En granskning av kvaliteten förutsätter mer ingående information om genomförandet av dessa delområden i praktiken (se Soikkeli & Warsell, 2013). De resultat som presenteras i rapporten beskriver strukturerna i kommunerna i Västra och Inre Finland för dessa tre indikatorers del i september 2013. Utifrån resultaten och med stöd av de nationella rekommendationerna ges kommunerna och samarbetsområdena rekommendationer för genomförande och förstärkande av det förebyggande missbrukarvårdsarbetet. Målet är lyfta fram möjligheter till utveckling på olika områden inom strukturerna för den förebyggande missbrukarvården. Den information som erhållits utnyttjas i reformen av lagen om nykterhetsarbete, som är under arbete. Motsvarande rapportering om förebyggande missbrukarvård utförs i alla regioner i Finland i skiftet av 2013 2014. Det är möjligt att följa upp läget inom den förebyggande missbrukarvården i hela landet. Rekommendationerna för förebyggande missbrukarvård som bifogas denna rapport som bilaga har uppgjorts i samarbete av experterna inom Alkoholprogrammet inom Institutet för hälsa och välfärd THL och Alkoholprogrammets regionsamordnare vid regionförvaltningsverken. Det är önskvärt att informationen i rapporten behandlas i kommunerna. Det är särskilt bra att jämföra de bifogande rekommendationerna för den förebyggande missbrukarvården med nuläget inom kommunens förebyggande missbrukarvård och bedöma hur rekommendationerna genomförs i kommunen. I bilaga 1 till rapporten beskrivs rekommendationerna för förebyggande missbrukarvård i kommunerna och samarbetsområdena. I bilagorna 2 4 åskådliggörs i sin tur strukturerna för förebyggande missbrukarvård på kartan (kontaktperson, arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete, berusningsmedelsstrategi) i hela Västra och Inre Finlands område. 2 FÖREBYGGANDE MISSBRUKARVÅRD SOM HELHET 3
Förebyggande missbrukarvård är lagstadgad verksamhet (bl.a. hälso- och sjukvårdslagen, grundlagen, lagen om nykterhetsarbete samt lagen om missbrukarvård). Staten och kommunerna är skyldiga att skapa tillräckliga strukturer för arbetet. Förebyggande missbrukarvård utförs av många olika myndigheter, organisationer, företag och sammanslutningar. Den förebyggande missbrukarvården ankommer också på varje medborgare. Var och en kan skaffa information om missbruksproblem och förebyggandet av dem och initiera diskussion och verksamhet i sin egen miljö. Förebyggande missbrukarvård sker inte endast inom social- och hälsoservicesystemet, utan förutsättningarna för dess genomförande och effekt skapas på hela samhällets nivå. (Ehkäisevä päihdetyö peruspalveluissa, 2010.) I diagram 1 beskrivs objekt och genomförandenivåer för förebyggande missbrukarvård. Arbetet inriktas från individnivå till samhällsnivå. I bilaga 1 till rapporten beskrivs helheten av förebyggande missbrukarvård i en kommun eller ett samarbetsområde. För att vara framgångsrik kräver förebyggande missbrukarvård resurser, en strategi och ledning. Diagram 1. Den förebyggande missbrukarvårdens objekt och nivåerna för genomförandet av den förebyggande missbrukarvården. (Soikkeli & Warsell, 2013.) Kommunens ledning och förtroendevalda ansvarar för alkohol- och drogarbetet i lokalsamhällena genom att sköta om kommunens resurser och strukturer för förebyggande missbrukarvård. Det är viktigt att veta vem som leder den förebyggande missbrukarvården och vem som har det primära ansvaret för att ordna verksamheten i kommunen. Ledningen svarar för uppgörandet och genomförandet av strategin. Utan ett klart lednings- och ansvarssystem har den förebyggande missbrukarvården ett oklart mandat, vilket försämrar arbetets kvalitet. Det är också viktigt att inse att framgången i det förebyggande arbetet får stöd av högklassig information om användningen av berusningsmedel och om de olägenheter som detta medför. Det är bra för de förtroendevalda att höra lokala experter och medborgare om alkohol- och drogsituationen i kommunen minst en gång om året. (Ehkäisevä päihdetyö peruspalveluissa, 2010.) För uppgifter som anknyter till verkställandet av nykterhetsarbetet, främjandet av nykterhet och uppföljningen av alkoholsituationen ansvarar ett av kommunen utsett kollegialt organ som även sköter för de övriga uppgifterna som föreskrivs för nykterhetsnämnden i andra lagar. (Lag om nykterhetsarbete 828/1982.) Kommunerna kan grunda en separat arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete som kollegialt organ. Arbetsgruppens uppgift är bland annat att planera, följa upp och utvärdera genomförandet av det förebyggande och reparerande arbetet. Dessutom ansvarar arbetsgruppen oftast för uppgörandet av kommunens strategi för missbrukarvård eller kombinerade 4
mentalvårds- och missbrukarvårdsstrategi. (Ehkäisy ja hoito, 2007; Ehkäisevä päihdetyö peruspalveluissa, 2010.) Kommunen ska sköta om förutsättningarna för den förebyggande missbrukarvården på så sätt att de uppställda målen kan uppnås och berusningsmedelsproblemen minskas. I kvalitetshandboken för förebyggande missbrukarvård rekommenderas att arbetsinsatsen för den person som samordnar den förebyggande missbrukarvården i kommunen är minst 0,3 0,5 årsverken per 20 000 invånare. Detta kräver utöver politisk vilja även god planering av resursutnyttjandet. Kommunen ska ha en multiprofessionell arbetsgrupp som ansvarar för planeringen av den förebyggande missbrukarvården och för samarbetsprocesserna samt en anställd som är ansvarig för samordningen och är medlem i arbetsgruppen. Specialkunnandet inom förebyggande missbrukarvård stödjer det arbete som görs i kommunen. Den som samordnar den förebyggande missbrukarvården ska garanteras tillräckligt med arbetstid tillsammans med tillräckliga resurser, såsom utrymmen, utrustning och utbildningsmöjligheter. (Soikkeli & Warsell, 2013.) Den förebyggande missbrukarvården ska omfatta alla åldersgrupper. Den allmänna preventionen inriktas på hela befolkningen, inte bara på problemgrupper. Den allmänna preventionen omfattar nykterhetsarbetet som syftar till att förebygga att personer börjar använda alkohol eller droger, främjandet av situationsnykterhet (nykterhet i trafiken) samt senareläggningen av alkoholdebuten samt åtgärder i enlighet med lagen för att förebygga tillgången till alkohol, tobak och penningspelande. Vid riskprevention bestäms målgruppen utgående från den risk som sannolikt kan förverkligas. Riskprevention handlar om ingripande i användning av alkohol och droger som föregår olägenheter, problemanvändning eller till och med beroende. Riskprevention handlar också om tidigt ingripande i sådana riskfaktorer i en individs eller grupps liv som varslar om senare problemanvändning. (Soikkeli & Warsell, 2013.) Statsmakten har förstärkt strukturerna för den förebyggande missbrukarvården bl.a. genom Alkoholprogrammet. Alkoholprogrammet är namnet på samarbete som görs i syfte att minska alkoholskadorna. Det strategiska ansvaret för Alkoholprogrammet innehas av social- och hälsovårdsministeriet (SHM) och det operativa ansvaret innehas av Institutet för hälsa och välfärd THL. Alkoholprogrammet bygger på modellen för regional samordning och partnerskap. Regional samordning innebär prevention av alkohol- och drogrelaterade olägenheter i samarbete regionförvaltningsverkens (RTF) olika ansvarsområden, kommuner, organisationer och olika aktörer. För verkställandet och samordningen av programmet ansvarar på sina håll även Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira, Arbetshälsoinstitutet TTL samt Ehkäisevä päihdetyö EHYT ry. Partnerskap i Alkoholprogrammet avser i sin tur det gemensamma engagemanget för preventionen av alkohol- och drogrelaterade olägenheter. (Fors m.fl., 2012.) Enligt kontaktpersonerna för den förebyggande missbrukarvården är förutsättningarna för ett framgångsrikt preventivt alkohol- och drogarbete: fungerande samarbete, bekanta samarbetsparter och kommunikationskanaler, gemensam vision, liten region, samordning av arbetet, multiprofessionellt samarbete, olika arbetsgrupper för missbrukarvård, de beslutande instansernas uppskattning för arbetet samt strategier som lyfter upp det preventiva arbetet. Som hinder för ett framgångsrikt preventivt arbete nämns brist på multiprofessionellt samarbete och koordination, resursbrist, negativa attityder mot preventivt arbete samt kontinuerliga organisationsreformer. (Strand, 2011.) 5
Vid regionala arbetsmöten för ansvarspersoner för förebyggande missbrukarvård år 2013 sade kontaktpersonerna att den kontinuerliga förändringen bidragit till att den förebyggande missbrukarvården hamnat i skuggan av det reparerande arbetet. Den förebyggande missbrukarvården betraktades som mycket viktig, men man önskade att arbetet fick ett mandat att utföra arbetet såväl tidsmässigt som resursmässigt. 3 STRUKTURERNA FÖR FÖREBYGGANDE MISSBRUKARVÅRD I KOMMUNERNA PÅ VERKSAMHETSOMRÅDET FÖR REGIONFÖRVALTNINGSVERKET I VÄSTRA OCH INRE FINLAND Denna rapport granskar strukturerna för den förebyggande missbrukarvården i kommunerna som en del av helheten av förebyggande missbrukarvård. Enligt tredje paragrafen i lagen om nykterhetsarbete ankommer den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av nykterhetsarbetet på social- och hälsovårdsministeriet och regionförvaltningsverken. Granskningen är därigenom en del av regionförvaltningsverkens verksamhet för förebyggande, styrning och övervakning av alkohol- och drogrelaterade olägenheter. Som grund för utvärderingen har använts de mest centrala strukturerna för förebyggande missbrukarvård i kommunen. I kommunerna utreddes huruvida de hade: a) en kontaktperson för förebyggande missbrukarvård, b) en multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete eller c) en strategi för missbrukarvård eller en kombinerad strategi för missbrukar- och mentalvård (uppdaterad efter 20091). Uppgifterna har samlats in från filerna för kartläggningen av kontaktpersonerna för förebyggande missbrukarvård på Västra och Inre Finlands RFV:s område 2013, med hjälp av en webropolenkät som THL och regionförvaltningsverken genomförde tillsammans samt genom att utnyttja enkäten för utvärdering av basservicen år 2012. För kommunerna i Birkaland har man även utnyttjat information som samlats in för publikationen Mielekästä elämää Pirkanmaan mielenterveys- ja päihdestrategia 2013 2016. Uppgifterna har dessutom preciserats med intervjuer med kontaktpersoner för kommunernas förebyggande missbrukarvård som gjordes per e-post och telefon våren och sommaren 2013. Bedömningen i anslutning till insamlingen av information har genomförts med en så kalla trafikljusmodell, där kommunen får en grön, gul eller röd markering enligt huruvida kommunen har den aktuella strukturen. För ett enskilt utvärderingsobjekt (a, b, c) kan ges följande bedömningar beroende på situationen: Rött: Genomförs inte. Gult: Genomförs nästan. Exempelvis strategin behöver uppdateras eller håller på att bli klar. Grönt: Alla utvärderingsobjekt genomförs i kommunen. Det är känt att enbart strukturerna inte garanterar ett högklassigt preventivt arbete. Utöver strukturer behövs också engagerade aktörer som i sitt grundläggande arbete och i sin roll förverkligar de åtgärder som förebygger olägenheter till följd av alkohol och droger. I slutet av rapporten finns ett 1 Strategin ska ha uppdaterats under den senaste fullmäktigeperioden. 6
sammandrag (kapitel 4) som beskriver en högklassig helhet av förebyggande missbrukarvård och de olika aktörernas roller. 3.1 Södra Österbotten Landskapet Södra Österbotten omfattar 18 kommuner och 193 735 invånare (läget i slutet av 2012). Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt ansvarar för produktionen av specialiserad sjukvård till kommunerna i Södra Österbotten. Den specialiserade sjukvården ordnas i huvudsak i Seinäjoki centralsjukhus. Alajärvi, Soini och Vindala bildar samarbetsområdet Järvi-Pohjanmaa, som svarar för medlemskommunernas socialservice. Ilmola, Kurikka och Jalasjärvi bildar samkommunen JIK peruspalveluliikelaitos som svarar för medlemskommunernas socialservice. Storå, Bötom, Östermark och Kauhajoki bildar samkommunen Suupohjan perusturvaliikelaitos. Konsortiet Kuusiokuntien terveysyhtymä bildas av Alavo, Etseri och Kuortane. Kauhava, Evijärvi och Lappajärvi bildar samkommunen Kaksineuvoinen som svarar för produktionen av medlemskommunernas hälso- och sjukvårdstjänster och socialvårdstjänster. Seinäjoki stad och Storkyro kommun har bildat ett samarbetsområde för primärvård som överskrider landskapsgränsen. Seinäjoki, Storkyro, Alavo, Kuortane, Lappo och Etseri ansvarar i huvudsak själva för produktionen av socialvårdstjänsterna. Lappo ordnar även mentalvårdstjänsterna själv. (Social- och hälsovårdsministeriet 2013, 92). Kommun Kontaktperson för förebyggande missbrukarvård Multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete Alajärvi Ja Ja Nej Alavo Ja Ja Ja Evijärvi Ja Nej Ja Ilmola Ja Ja Ja Storå Ja Ja Ja Jalasjärvi Ja Ja Ja Bötom Ja Ja Ja Kauhajoki Ja Ja Ja Kauhava Ja Ja Ja Kuortane Ja Ja Ja Kurikka Ja Ja Ja Lappajärvi Ja Nej Ja Lappo Ja Ja Ja Seinäjoki Ja Ja Nej Soini Ja Ja Nej Östermark Ja Ja Ja Vindala Ja Ja Nej Etseri Ja Ja Nej Totalt Ja = 18 Nästan Nej Ja = 16 Nästan Nej = 2 Strategi för missbrukarvård eller kombinerad strategi för mentaloch missbrukarvård Ja = 13 Nästan Nej = 5 7
Päihdestrategia tai mielenterveys- ja päihdestrategia 13 5 Kyllä Moniammatillinen päihdetyöryhmä 16 2 Lähes Ei EPT-yhdyshenkilö 18 0 Diagram 2. Strukturerna för förebyggande missbrukarvård i Södra Österbotten, alla utvärderingsobjekt (n=18). En kontaktperson för den förebyggande missbrukarvården har utsetts i alla kommuner i Södra Österbotten. I flera kommuner i Södra Österbotten är kontaktpersonen gemensam för flera kommuner. Jalasjärvi. Kurikka och Ilmola har en gemensam kontaktperson för förebyggande missbrukarvård. Kauhajoki, Storå, Bötom och Östermark har en gemensam kontaktperson. Dessutom har även Evijärvi, Lappajärvi och Kauhava kommuners område en gemensam kontaktperson för förebyggande missbrukarvård. I 16 kommuner i Södra Österbotten finns en multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete. En multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete saknas endast i Evijärvi och Lappajärvi. Den multiprofessionella arbetsgruppen för alkohol- och drogarbete bidrar till att förstärka strukturerna för den förebyggande missbrukarvården, och situationen beträffande planmässig verksamhet och arbetets kontinuitet i Södra Österbotten verkar således vara bra. I Alajärvi, Soini, Vindala och Etseri hade vid tidpunkten för utredning inte uppgjorts eller uppdaterats en strategi för missbrukarvård eller för mentalvård och missbrukarvård. Av kommunerna i Södra Österbotten hade 13 kommuner en uppdaterad strategi för missbrukarvård eller för mentalvård och missbrukarvård. Kommunerna i Södra Österbotten har under de tidigare programperioderna för alkoholprogrammet deltagit i Österbottens Kaste-projekt, som har haft som mål att åstadkomma en strategi för missbrukarvård eller en kombinerad strategi för mentalvård och missbrukarvård i alla kommuner i Österbotten. Strategin saknas eller har föråldrats i fyra kommuner, men i sexton kommuner styrs och stöds den förebyggande missbrukarvården av en strategi. 3.2 Mellersta Österbotten Landskapet Mellersta Österbotten omfattar 8 kommuner och 68 321 invånare (läget i slutet av 2011). Utöver kommunerna i Mellersta Österbotten tillhör Kronoby och Reisjärvi Mellersta Österbottens samkommun för specialiserad sjukvård och basservice Kiuru, som ordnas kommunernas 8
specialiserade sjukvård. Samkommunen ansvarar också för genomförandet av primärvården och socialservicen i alla dessa kommuner med undantag av Karleby och Kronoby. (Social- och hälsovårdsministeriet 2013, 79 80). Kommun Kontaktperson för förebyggande missbrukarvård Multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete Halso Ja Nej Ja Kannus Ja Nej Ja Kaustby Ja Nej Ja Karleby Ja Ja Ja Lestijärvi Ja Nej Ja Perho Ja Nej Ja Toholampi Ja Nej Ja Vetil Ja Nej Ja Totalt Ja = 8 Nästan Nej Ja = 1 Nästan Nej = 7 Strategi för missbrukarvård eller kombinerad strategi för mentaloch missbrukarvård Ja = 8 Nästan Nej I Mellersta Österbotten har alla kommuner en utsedd kontaktperson för den förebyggande missbrukarvården. Halso, Kannus, Kaustby, Lestijärvi, Perho, Toholampi och Vetil kommuner har en gemensam kontaktperson för förebyggande missbrukarvård. I Karleby är strukturerna för den förebyggande missbrukarvården i skick. Strukturerna för den förebyggande missbrukarvården i Karleby stad omfattar en multiprofessionell arbetsgrupp och en strategi. I Karleby använder kontaktpersonen delen av sin arbetstid för uppgifter inom förebyggande missbrukarvård. I de små kommunerna i Mellersta Österbotten finns ingen multiprofessionell arbetsgrupp som ansvarar för den förebyggande missbrukarvården. Ärenden som gäller förebyggande missbrukarvård behandlas i andra arbetsgrupper inom kommunens omsorgsväsende och utbildningsväsende. Alla kommuner i Mellersta Österbotten med undantag för en kommun har uppdaterade strategier för missbrukarvård som styr den förebyggande missbrukarvården. Päihdestrategia tai mielenterveys- ja päihdestrategia 8 0 Kyllä Moniammatillinen päihdetyöryhmä 1 7 Lähes Ei EPT-yhdyshenkilö 8 0 9
Diagram 3. Strukturerna för förebyggande missbrukarvård i Mellersta Österbotten, alla utvärderingsobjekt (n=8). 3.3 Österbotten Landskapet Österbotten omfattar 15 kommuner och 179 106 invånare (läget i slutet av 2011). Vasa sjukvårdsdistrikt omfattar kommunerna i Österbotten, med undantag för Storkyro som tillhör Södra Österbottens sjukvårdsdistrikt, och Kronoby som tillhör Mellersta Österbottens sjukvårdsdistrikt. Vasa och Laihela bildar ett samarbetsområde som ansvarar för produktionen av tjänsterna inom primärvården. Närpes, Kristinestad, Malax, Korsnäs och Kaskö bildar samarbetsområdet Kust- Österbotten, som i egenskap av samkommun ansvarar för primärvårdstjänsterna och huvuddelen av socialservicen. Korsholm och Vörå bildar ett samarbetsområde som ansvarar för primärvårdstjänsterna. Jakobstad, Pedersöre, Nykarleby och Larsmo bildar Jakobstads samarbetsområde som ansvarar för primärvårdstjänsterna och huvuddelen av socialservicen. (Socialoch hälsovårdsministeriet 2013, 116). Kommun Kontaktperson för förebyggande missbrukarvård Multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete Storkyro Ja Nej Ja Kaskö Ja Nej Nej Korsnäs Ja Nej Nej Kristinestad Ja Nej Nej Kronoby Ja Ja Ja Laihela Ja Nej Nej Larsmo Ja Ja Ja Malax Ja Nej Ja Korsholm Ja Ja Ja Närpes Ja Nej Nej Pedersöre Ja Ja Ja Jakobstad Ja Nej Nej Nykarleby Ja Nej Nej Vasa Ja Ja Ja Vörå Ja Ja Ja Totalt Ja = 15 Nästan Nej Ja = 6 Nästan Nej = 9 Strategi för missbrukarvård eller kombinerad strategi för mentaloch missbrukarvård Ja = 8 Nästan Nej = 7 Malax, Korsnäs och Närpes har en gemensam kontaktperson för förebyggande missbrukarvård. Kaskö, Korsnäs, Malax, Närpes och Kristinestad har dessutom en annan gemensam kontaktperson. Korsholm och Vörå har en gemensam kontaktperson. I Kaskö har kontaktpersonen för förebyggande missbrukarvård börjat i kontaktpersonens uppgifter år 2013. I Vasa verkar situationen inom den förebyggande missbrukarvården vara i ordning beträffande strukturerna. I Vasa fungerar kontaktpersonen för förebyggande missbrukarvård i sin uppgift som kontaktperson på heltid. Av de femton kommunerna i Österbotten har åtta en uppdaterad strategi för missbrukarvård eller kombinerad strategi för mental- och missbrukarvård. Sju kommuner meddelar att de inte har en 10
strategi. Sex kommuner i Österbotten har en multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete. Nio kommuner meddelar att en multiprofessionell arbetsgrupp för förebyggande missbrukarvård inte har utsetts. Kaskö, Kristinestad, Laihela, Närpes, Jakobstad och Nykarleby saknar både en multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete och en strategi för missbrukarvården. Det finns anledning att förstärka strukturerna för förebyggande missbrukarvård i dessa städer och kommuner under de kommande åren. Päihdestrategia tai mielenterveys- ja päihdestrategia 8 7 Kyllä Moniammatillinen päihdetyöryhmä 6 9 Lähes Ei EPT-yhdyshenkilö 15 0 Diagram 4. Strukturerna för förebyggande missbrukarvård i Österbotten, alla utvärderingsobjekt (n=15). 3.4 Mellersta Finland Landskapet Mellersta Finland omfattar 23 kommuner och 275 161 invånare (läget i slutet av 2012). På Jyväskylä samarbetsområde produceras hälso- och sjukvårdstjänsterna för invånarna i kommunerna Jyväskylä, Hankasalmi, Muurame och Uurainen. Jyväskylä stad fungerar som ansvarskommun på samarbetsområdet på samarbetsområdet. Dessa kommuner genomför socialservicen själva. För primärvården och socialvården i Joutsa, Keuru, Konnevesi, Laukas, Luhanka, Multia, Petäjävesi och Toivakka ansvarar Mellersta Finlands regionala hälsovårdscentral, som är ett affärsverk för primärvård i Mellersta Finlands sjukvårdsdistrikt. Kannonkoski, Karstula, Kivijärvi, Kyyjärvi och Saarijärvi bildar affärsverket för omsorgstjänster Saarikka, som ansvarar för medlemskommunernas primärvårdstjänster och för huvuddelen av socialservicen. Kinnula, Pihtipudas och Viitasaari bildar ett samarbetsområde vars ansvarskommun är Viitasaari. Jämsä och Kuhmois bildar Jämsä samarbetsområde, som ansvarar för dessa kommuners social- och hälsovårdstjänster. Äänekoski genomför social- och hälsotjänsterna själv. Mellersta Finlands sjukvårdsdistrikt omfattar kommunerna i Mellersta Finland med undantag av Jämsä och Kuhmois, vilkas specialiserade sjukvård ordnas i Birkalands sjukvårdsdistrikt. (Social- och hälsovårdsministeriet 2013, 52 53). 11
Kommun Kontaktperson för förebyggande missbrukarvård Multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete Hankasalmi Ja Ja Ja Joutsa Ja Ja Nej Jyväskylä Ja Ja Ja Jämsä Ja Ja Ja Kannonkoski Ja Ja Ja Karstula Ja Ja Ja Keuru Ja Ja Ja Kinnula Nej Nej Nej Kivijärvi Ja Ja Ja Konnevesi Ja Nej Nej Kuhmois Nej Nej Ja Kyyjärvi Ja Ja Ja Laukas Ja Ja Nej Luhango Ja Ja Nej Multia Ja Ja Ja Muurame Ja Ja Ja Petäjävesi Nej Nej Nej Pihtipudas Ja Ja Ja Saarijärvi Ja Ja Ja Toivakka Ja Ja Ja Urais Ja Nej Ja Viitasaari Ja Ja Ja Äänekoski Ja Ja Ja Totalt Ja = 20 Nästan Nej = 3 Ja = 18 Nästan Nej = 5 Strategi för missbrukarvård eller kombinerad strategi för mentaloch missbrukarvård Ja = 17 Nästan Nej = 6 Päihdestrategia tai mielenterveys- ja päihdestrategia 17 6 Kyllä Moniammatillinen päihdetyöryhmä 18 5 Lähes Ei EPT-yhdyshenkilö 20 3 Diagram 5. Strukturerna för förebyggande missbrukarvård i Mellersta Finland, alla utvärderingsobjekt (n=23). 12
Sammanlagt 20 kommuner i landskapet Mellersta Finland har utsett en kontaktperson för förebyggande missbrukarvård. Jyväskylä stad har utsett två kontaktpersoner. Kuhmois, Kinnula och Petäjävesi har inte utsett en kontakt person för förebyggande missbrukarvård. De kommuner som nämns ovan har inte heller en multiprofessionell arbetsgrupp och den förebyggande missbrukarvården får inte stöd av en strategi. Kuhmois tillsammans med Jämsä stad hör till Birkalands sjukvårdsdistrikt och kommunerna har uppgjort en gemensam strategi för missbrukar- och mentalvård för åren 2010 2015. Enligt utredningen har 18 kommuner i Mellersta Finland uppgjort en strategi för missbrukarvård eller för mentalvård och missbrukarvård. Sex kommuner saknar strategin eller har en föråldrad strategi. Läget inom den förebyggande missbrukarvården i Mellersta Finland kan betraktas som måttligt. Det finns anledning att fästa uppmärksamhet vid den multiprofessionella arbetsgruppens samarbete i Joutsa, Kannonkoski, Kinnula, Konnevesi, Kuhmois, Laukas, Luhango och Petäjävesi. 3.5 Birkaland Landskapet Birkaland omfattar 22 kommuner. I landskapet Birkaland finns 496 568 invånare (år 2012). I Birkaland producerar kommunerna socialservicen i huvudsak själva. Tavastkyro, Ikalis, Kihniö, Lempäälä, Mänttä-Vilppula, Nokia, Parkano, Valkeakoski och Ylöjärvi ordnar även hälsotjänsterna själva. Tampere och Orivesi bildar ett samarbetsområde som ansvarar för produktionen av socialservicen. Birkala och Vesilahti kommuner ett samarbetsområde, likaså Virdois och Ruovesi. Punkalaidun och Sastamala bildar samarbetsområdet Sotes. Akaa och Urjala bildar ett samarbetsområde. Juupajoki, Kangasala, Orivesi och Pälkäne bildar ett samarbetsområde, som ansvarar för produktionen av primärvårdstjänsterna. (Social- och hälsovårdsministeriet 2013, 101). Kommun Kontaktperson för förebyggande missbrukarvård Multiprofessionell arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete Akaa Ja Ja Ja Tavastkyro Ja Ja Ja Ikalis Ja Ja Nej Juupajoki Ja Ja Nej Kangasala Ja Ja Ja Kihniö Ja Nej Ja Lempäälä Ja Ja Ja Mänttä- Ja Ja Ja Vilppula Nokia Ja Ja Ja Orivesi Ja Ja Ja Parkano Nej Nej Nej Birkala Ja Ja Ja Punkalaidun Ja Ja Ja Pälkäne Ja Ja Nej Ruovesi Ja Ja Ja Sastamala Ja Ja Ja Tammerfors Ja Ja Ja Urjala Ja Ja Ja 13 Strategi för missbrukarvård eller kombinerad strategi för mentaloch missbrukarvård
Valkeakoski Ja Ja Ja Vesilahti Ja Nej Ja Virdois Ja Ja Ja Ylöjärvi Ja Ja Ja Totalt Ja = 21 Nästan Nej = 1 Ja = 19 Nästan Nej = 3 Ja = 18 Nästan Nej = 4 Päihdestrategia tai mielenterveys- ja päihdestrategia 18 4 Kyllä Moniammatillinen päihdetyöryhmä 19 3 Lähes Ei EPT-yhdyshenkilö 21 1 Diagram 6. Strukturerna för förebyggande missbrukarvård i Birkaland, alla utvärderingsobjekt (n=22). I Birkaland har nästan alla kommuner en kontaktperson för förebyggande missbrukarvård. En utsedd kontaktperson för förebyggande missbrukarvård saknas endast i Parkano. I Parkano sköter kommunens socialarbetare kontaktpersonens uppgifter tills vidare. Ruovesi och Virdois kommuner har en gemensam kontaktperson för förebyggande missbrukarvård. I Birkaland meddelar kontaktpersonerna att den tid som kan användas för preventivt arbete är mycket ringa och begränsad. I nästan alla kommuner i Birkaland får kontaktpersonerna stöd av en multiprofessionell arbetsgrupp som arbetar för att främja ett lyckat preventivt arbete i Birkalands område. Enheten för utveckling av missbrukarvårds- och mentalvårdsarbetet (Päihde- och mielenterveystyön kehittämisyksikkö, PMT), som är verksam i Birkalands sjukvårdsdistrikts område, har tillsammans med projektet Kaste och i samarbete med alla kommuner i Birkaland initierat och utvecklat en strategi för mental- och missbrukarvård för åren 2013 2016. Strategins namn Mielekästä elämää Pirkanmaalla (Ett meningsfullt liv i Birkaland). I en del kommuner är strategin redan färdig eller uppdaterad. I andra kommuner är arbetet delvis ofullbordat, men slutförs senast 2016. För närvarande finns det en gällande strategi för mental- och missbrukarvård bland annat i Lempäälä och Ylöjärvi kommuner. I Lempäälä utsträcker sig strategin till 2018 och i Ylöjärvi till 2016. Med en strategi som byggts upp i samarbetet på landskapsnivå kan man jämlikt stöda kommunerna i regionen och bidra till att förebyggande förfaranden får större genomslag 14
Då utredningen om strukturerna för förebyggande missbrukarvård sammanställdes observerades att kommunens kontaktperson för förebyggande missbrukarvård inte deltar i arbetet för att uppgöra de olika strategierna i alla kommuner. Av denna anledning har information om strategierna för alkoholoch drogarbetet också insamlats från andra källor, såsom från informationen om landskapens projektoch utvecklingsenheter. Informationen från kommunerna varierar något beroende på vilken instans, organisation eller expert som svarat på utredningen. I sammanfattningen antecknas strategin i tabellerna under ja eller nej, även i sådana fall då man är i färd med att uppdatera strategin eftersom svaren varierar beroende på respondentens tolkning. Alternativet nästan genomfört, gul färg, finns således inte i tabellen eftersom alla kommuner i Birkaland förbundit sig att göra upp en strategi. Strategierna är delvis gemensamma på kommunernas samarbetsområden. Kommunerna i ett samarbetsområde ger olika svar om samma strategi. Därför har särskilt strategierna för kommunerna i Birkaland och Mellersta Finland antecknats i tabellen under alternativen Ja eller Nej. Kategorin Ja omfattar några strategier som just nu kompletteras antingen i kommunen eller på samarbetsområdet. I Birkaland verkar situationen beträffande strukturerna för förebyggande missbrukarvård vara relativt god. De riksomfattande utvecklingsprojektens inverkan syns som en positiv utveckling i området även vad gäller förstärkandet av strukturerna för alkohol- och drogarbetet. I de största kommunerna i Birkaland, t.ex. Tammerfors, Nokia, Ylöjärvi, Birkala, Orivesi, Akaa, Kangasala, Lempäälä och Valkeakoski är strukturerna för förebyggande missbrukarvård i skick. I Tammerfors har antalet tjänsteinnehavare och anställda inom den förebyggande missbrukarvården under de senaste åren krympt, och är litet i förhållande till stadens storlek. Valkeakoski har däremot klarat av att fördela mer personal till den förebyggande missbrukarvården. Kommunerna är i ett svårt läge. De måste reagera snabbt inom det reparerande arbetet och de lagstadgade uppgifterna. Resultaten av ett väl skött preventivt arbete syns i kommunerna som sjunkande kostnader, till exempel genom att alkoholens skadeverkningar och de dyra behandlingarna minskar. Det vore bra att verifiera det preventiva arbetets betydelse årligen i välfärdsberättelsen. Av kommunerna krävs samtidigt både gott preventivt arbetet och goda reparerande tjänster. 3.4 Sammanfattning och slutsatser Sammanlagt 95 procent (82/86) av kommunerna i Västra och Inre Finland har utsett en kontaktperson för förebyggande missbrukarvård. Kontaktpersonens arbetsbeskrivning eller den tid som personen ska använda för arbetet har i allmänhet inte definierats ingående. I de kommuner i Västra och Inre Finland som utsett en kontaktperson, kan kontaktpersonen använda i genomsnitt 2 5 procent (ca 1 2 timmar/vecka) av sin arbetstid till förebyggande missbrukarvård. Av svaren framgår att i området finns endast en kommun där kontaktpersonen kan använda 100 procent av sin arbetstid till förebyggande missbrukarvård och en kommun där kontaktpersonen kan använda 80 procent av arbetstiden till preventivt arbete. I de kommuner där kontaktpersonens befattningsbeskrivning definierats, hade kontaktpersonen uppgifter av följande slag: främjande av den förebyggande missbrukarvården i den ekonomiska regionen eller som ett multiprofessionellt samarbete, förmedling av information om förebyggande missbrukarvård mellan aktörerna och samordning av den kommunala och regionala missbrukarvårdsstrategin. Sammanlagt 70 procent (60/86) av kommunerna i Västra och Inre Finland har multiprofessionella arbetsgrupper i verksamhet. En strategi för missbrukarvård eller en 15
EPT-yhdyshenkilö Päihdetyöryhmä Päihdestrategia tai vastaava kombinerad strategi för missbrukar- och mentalvård har uppgjorts i 74 procent av kommunerna (64/86). I 26 procent av kommunerna (22/86) finns ingen uppdaterad strategi för missbrukarvård eller kombinerad strategi för mental- och missbrukarvård. Läget beträffande strategierna för missbrukarvård i kommunerna i Västra och Inre Finland är rätt gott. Kaste-projekten har deltagit i utvecklandet av det strategiska missbrukarvårds- och mentalvårdsarbetet i landskapen. Särskilt Österbotten-projektet och Kasteprojekten i Birkaland och Mellersta Finland har skött om ett lyckat genomförande av strategiarbetet i regionerna. En del av mentalvårds- och missbrukarvårdsstrategierna har en stark betoning på utvecklandet av mentalvårdsarbetet. I en del strategier får den förebyggande missbrukarvården relativt liten uppmärksamhet. Västra och Inre Finland Pohjanmaa Keski-Pohjanmaa Etelä-Pohjanmaa Keski-Suomi Pirkanmaa Pohjanmaa Keski-Pohjanmaa Etelä-Pohjanmaa Keski-Suomi Pirkanmaa Pohjanmaa Keski-Pohjanmaa Etelä-Pohjanmaa Keski-Suomi Pirkanmaa 13 40 53 65 72 100 82 89 83 86 100 100 100 87 95 87 60 47 35 28 0 18 11 17 14 0 0 0 13 5 0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 % Kyllä Ei Diagram 7. Strukturerna för förebyggande missbrukarvård i landskapen i Västra och Inre Finland per delområde. I sin helhet skulle man kunna konstatera att kommun- och servicestrukturreformen och snabba förändringar i kommunernas verksamheter har bromsat upp utvecklingen av strukturerna för den förebyggande missbrukarvården och det långsiktiga arbetet. Strukturerna för förebyggande missbrukarvård verkade vara något svagare i landskapen Österbotten och Mellersta Österbotten. Kommunerna i Västra och Inre Finland har varit aktiva partner i Alkoholprogrammet, vilket även tar sig uttryck som en strukturellt positiv bild. I mellanutvärderingen av Alkoholprogrammet (Kiijärvi Pihkala, 2011) har partnerskapet även setts som ett effektivt verktyg för förebyggande av alkohol- och drogrelaterade olägenheter. Rekommendationer för den förebyggande missbrukarvården gav 2011. Utifrån denna utredning kan det konstateras att rekommendationerna ännu inte har fått genomslag i praktiken i kommunerna. Behovet av handledning och stöd i genomförandet av den förebyggande missbrukarvården är större 16
än tidigare. Lagstiftningen som reformeras (alkohollagen och lagen om nykterhetsarbete) erbjuder ett utmärkt tillfälle till detta. Det regionala samarbetet mellan aktörerna i missbrukarvårdssektorn bör utökas i anslutning till kommunreformen och servicestrukturreformen. Det är viktigt att samordna expertisen i områden under förändringen med hjälp av de befintliga nätverken för alkohol- och drogarbete. Det vore bra om kommunerna också övervägde alternativet att ha en regional arbetsgrupp för alkohol- och drogarbete, en regional strategi och en heltidsanställd samordnare för förebyggande missbrukarvård Det kan konstateras att regionala och omfattande gemensamma strategier för samarbetsområdena sammanställts i alla landskap i Västra och Inre Finland. De ekonomiska regionernas och samarbetsområdenas erfarenheter av strategier som uppgjorts i samarbete, den gemensamma kontaktpersonens arbete och multiprofessionella arbetsgrupper har varit lovande vad gäller den förebyggande missbrukarvården. 4 REKOMMENDATIONER FÖR KOMMUNERNA FÖR FÖREBYGGANDE MISSBRUKARVÅRD Som en del av utredningen om förebyggande missbrukarvård (Strand 2011) uppgjordes rekommendationer för kommunernas genomförande av förebyggande missbrukarvård. Rekommendationerna bygger bland annat på följande lagar: hälso- och sjukvårdslagen, socialvårdslagen, lagen om nykterhetsarbete, lagen om missbrukarvård, kommunallagen, grundlagen och alkohollagen samt på kvalitetskriterierna för förebyggande missbrukarvård. (Jokinen, 2006.) I diagrammet nedan presenteras den förebyggande missbrukarvården i kommunen som helhet. Syftet är att diagrammet hjälper kommunen att gestalta och planera den förebyggande missbrukarvården på sitt område. Diagram 6. Den förebyggande missbrukarvården i kommunen som heltäckande helhet (Ehkäisevä päihdetyö peruspalveluissa, 2010.) 17
Rekommenderade åtgärder inom förebyggande missbrukarvård för kommunerna och samkommunerna 4.1 Preventivt arbete som arbetets utgångspunkt Förebyggande missbrukarvård är samarbete mellan medborgarna och myndigheterna. Det är lönsamt att satsa på verksamheten, som också stödjer det främjande av invånarnas välfärd som kommunallagen (365/1995, 1 ) förutsätter. Behovet av förebyggande missbrukarvård konstateras i flera lagar. Syftet med hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010, 2 ) är att främja och upprätthålla befolkningens hälsa, välfärd, arbets- och funktionsförmåga och sociala trygghet. En kommun ska ordna sådan service inom alkohol- och drogarbetet som behövs för att främja kommuninvånarnas hälsa och välbefinnande och som syftar till att stärka de faktorer som främjar alkohol- och drogfrihet hos individen och i samhället och till att minska eller avlägsna sådana faktorer i samband med användningen av berusningsmedel som äventyrar hälsan och säkerheten. I lagen om nykterhetsarbete (828/1982, 1 ) definieras som nykterhetsarbetets syfte att vänja medborgarna vid sunda levnadsvanor genom att vägleda dem så att de undviker rusmedel och tobak. Enligt lagen om missbrukarvård (41/1986, 1 ) har missbrukarvården som mål att förebygga och minska missbruket av rusmedel ävensom därmed förknippade sociala olägenheter och men för hälsan samt att främja missbrukarens och honom närstående personers funktionsförmåga och säkerhet. Information om effektiva metoder för förebyggande missbrukarvård är en central förutsättning för resultatgivande verksamhet. Genom uppdaterad information, kompetens och metodik blir kommunens förebyggande missbrukarvård ett verkningsfullt och kostnadseffektivt sätt att minska kommuninvånarnas lidande och otrygghet. Resurser som satsas på utvecklingen och upprätthållandet av kunnandet är en lönsam investering för kommunen. (Ehkäisevä päihdetyö peruspalveluissa, 2010.) Kunskapsbasen för förebyggande missbrukarvård omfattar bland annat information om: berusningsmedel, användning och olägenheter områdets berusningsmedelsläge lagstiftning om risker och information om faktorer som skyddar och exponerar för olägenheter om verkningsfulla undersökningsbaserade metoder för att minska olägenheter till följd av alkohol och droger samt om utvärdering om riksomfattande och lokala strategier. (Soikkeli & Warsell, 2013.) 4.2 Man ska avtala om ledningen av den förebyggande missbrukarvården och om arbets- och ansvarsfördelningen Det ankommer i första hand på staten och kommunerna att skapa allmänna förutsättningar för nykterhetsarbetet. För det praktiska nykterhetsarbetet svarar huvudsakligen kommunerna samt nykterhets- och folkhälsoorganisationerna. Den allmänna ledningen, styrningen och 18
övervakningen av nykterhetsarbetet ankommer på social- och hälsovårdsministeriet och under ministeriet på regionförvaltningsverken. (Lagen om nykterhetsarbete 828/1982, 2 3.) Kommunens ledning sköter om resurserna för förebyggande missbrukarvård på så sätt att de uppställda målen kan uppnås och missbruksproblemen minskas. Den omfattande förebyggande missbrukarvården kräver resurser som klart fördelats till denna verksamhet i social- och hälsovårdsväsendets och de övriga verksamhetssektorernas verksamhets- och ekonomiplaner. Detta kräver utöver politisk vilja även god planering av resursutnyttjandet. Ett beslutsfört kommunalt organ ska ha ansvaret för den lagstadgade förebyggande missbrukarvården. Den som har ansvaret för att leda den förebyggande missbrukarvården i kommunen är det naturliga valet till ledande tjänsteinnehavare i nämnden i fråga. (Ehkäisy och hoito, 2007.) Inom missbrukarvården verksamma myndigheter och samfund ska samarbeta med varandra. Särskild uppmärksamhet ska ägnas det inbördes samarbetet mellan missbrukarvården å ena sidan och den övriga social- och hälsovården, nykterhetsverksamheten, bostadsmyndigheterna, arbetskraftsmyndigheterna, skolväsendet, ungdomsverksamheten och polisen å den andra. (Lagen om missbrukarvård 41/1986, 9.) I bästa fall är den förebyggande missbrukarvården samarbete mellan medborgare och myndigheter. Den förebyggande missbrukarvården ska för sin del också genomföra bestämmelserna om de grundläggande rättigheterna i Finlands grundlag (731/1999). Enligt 2 i lagen omfattar demokrati även att den enskilde har rätt att ta del i och påverka samhällets och livsmiljöns utveckling. Även enligt kommunallagen (365/1995, 27 ) ska kommunens invånare och de som utnyttjar kommunens tjänster ha förutsättningar att delta i och påverka kommunens verksamhet. 4.3 Förebyggandet av alkohol- och drogrelaterade olägenheter ingår i kommunens strategier En högklassig förebyggande missbrukarvård förutsätter en strategi med vilken det är möjligt att styra stora aktörsgrupper, verksamheter och resurser på så sätt att de motsvarar berusningsmedelsläget och behoven i kommunerna och regionerna på bästa möjliga sätt (Ehkäisevä päihdetyö peruspalveluissa, 2010). Mentalvårds- och missbrukarvårdsarbetet har väsentliga kopplingar till varandra och det är bra att utveckla dem som en funktionell helhet. Ledningen svarar för uppgörandet och genomförandet av mentalvårds- och missbrukarvårdsstrategin. Kombinerade strategier för mental- och missbrukarvård har blivit vanligare under de senaste åren och denna inriktning rekommenderas även i den nationella mentalvårds- och missbrukarvårdsplanen (Partanen m.fl. 2010). Förtrogenhet om det lokala välfärds- och missbruksläget utgör grunden för strategin. Lokala och riksomfattande statistik hjälper att rikta det preventiva arbetet och genomföra det med framgång. Det är bra för de förtroendevalda att även höra lokala experter och medborgare om alkohol- och drogsituationen i kommunen minst en gång om året. (Ehkäisevä päihdetyö peruspalveluissa, 2010; Ehkäisy ja hoito, 2007.) Det är viktigt att kommunen sätter upp konkreta mål för den förebyggande missbrukarvården i strategin samt beskriver arbetets inriktning och de valda metoderna (Ehkäisevä päihdetyö peruspalveluissa, 2010). 19