HELSINGFORS UNIVERSITET URVALSPROV 2016 JURIDISKA FAKULTETEN BEDÖMNINGSGRUNDERNA FÖR JURIDISKA FAKULTETENS URVALSPROV 2016
UPPGIFT 1 Svaren på frågorna hittas i boken Lundberg et. al s. 171 185 och s. 196 197 1. Första frågan gäller vem som svarar för skador på vara under transport; är det säljaren eller köparen? Svaret kan variera beroende på om frågan ska lösas enligt köplagen eller konsumentköplagen. a) Om Pär köper soffan till sitt hem räknas han som konsument då han handlar som privatperson och utanför näringsverksamhet (s. 196). Varuhuset som motpart är en näringsidkare. Kontraktet mellan Pär och varuhuset gäller köp av lös sak från näringsidkare till konsument. Konsumentköplagen ska därför tillämpas. (s. 196) Enligt konsumentköplagen sker avlämnande av varan när köparen fått besittning av varan. (s. 197) Det betyder att säljaren har risken för fel som uppstår under transporten. Något förenklat kan man säga att konsumenten aldrig står för risken förrän han eller hon håller i varan. (s. 197) I konsumentköp är regeln generell och tvingande. Man kan inte avtala om tidigare avlämnande. Näringsidkaren kan alltså inte frånskriva sig ansvaret (s. 197) Detta betyder att Pär får rätt i att säljaren svarar för skador som uppstår under transporten. Att varan är överlämnad till transportören spelar ingen roll. b) Om däremot Pär köper soffan till sitt företag får man utgå ifrån att han köper soffan som näringsidkare. Det är då inte tal om ett konsumentköp, och då gäller köplagen (s. 171 172). Också enligt köplagen går risken över på köparen när varan avlämnas till köparen; vid avlämnande (s. 175). Då har alltså varuhuset risken för transportskadan. I enstaka fall kan dock risken gå över på köparen innan varan är avlämnad till köparen och köparen fått besittning av den. Detta gäller vid distansköp, då varan ska transporteras till köparen av en självständig transportör (s. 173 175). Vid distansköp har köparen risken för varan efter att säljaren har avlämnat den till en självständig transportör (s. 174). Om varan bara ska transporteras inom en och samma ort, eller inom säljarens normala distributionsområde, är det ett emellertid frågan om ett platsköp. I sådana fall är varan avlämnad först när den överlämnas till köparen (s 173). Transport av varor från Helsingfors centrum till Norra Haga räknas som inom samma ort eller åtminstone inom säljarens normala distributionsområde (s. 173). Leveransen av soffan till Norra Haga är alltså ett platsköp. Den dispositiva regeln är därför att säljaren svarar för transportskadan. c) Det framgår dock av köpeavtalet att säljaren har frånskrivit sig ansvaret för transportskador. Köplagen är i sin helhet dispositiv parterna emellan. Ansvarsfriskrivningsklausuler är såvitt köplagen angår fullt tillåtna. (s. 171 och 182). Om Pär köper soffan till sitt företag, svarar säljaren med andra ord enligt avtalet inte för transportskadan. 2. Den andra frågan gäller Pärs möjliga köprättsliga krav och vad det innebär att en vara har ett köprättsligt fel. Fel i köprättslig mening föreligger om varan avviker från vad köparen med fog kunde förutsätta. Köparens rimliga förväntningar grundas på vad som följer av avtalet (s. 180). Ett köprättsligt fel är ett kontraktsbrott av säljaren som ger köpare rätt till olika felpåföljder (s 184 185):
Avhjälpande/Omleverans Avhjälpande innebär att godset repareras genom säljarens försorg, eller åtminstone på dennes bekostnad. Omleverans innebär att man får ett felfritt exemplar av samma vara. Prisavdrag/Hävning Prisavdrag kan ses om en partiell eller begränsad rätt till hävning i den meningen att avtalet är fullgjort fastän säljarens prestation är bristfällig, mot att köparen slipper betala en motsvarande del av priset. Hävning innebär ett upphävande av avtalet. Har prestationen ännu inte skett, upphör prestationsrätten. I den mån prestationerna utväxlats ska de återgå. För hävning gäller detsamma som vid säljarens dröjsmål: väsentlighet hos köparen. En gemensam förutsättning är att avhjälpande/omleverans inte sker inom skälig tid. (se också s. 177) Skadestånd Om köparen drabbas ekonomiskt av felet, kan han ha krav på skadestånd. Säljaren har ett kontrollansvar för direkta förluster och culpaansvar för indirekta (se också s. 178 179) Innehållande av betalning Rätten att innehålla betalning vid fel följer redan av Zug-um-Zug-principen. (s. 185 jfr 179) I fallet kan Pär kräva avhjälpande eller omleverans. Om felet inte avhjälps kan han kräva prisavdrag. I fallet tycks soffan vara så svårt skadat att det föreligger ett väsentligt fel. Då kan Pär kräva hävning. Skadestånd kommer inte på frågan då Pär inte lidit ekonomiskt av skadan. Han kan innehålla betalningen tills en felfri soffa levereras. För att Pär skall bevara sin rätt att påtala felet, måste han avge en reklamation. För denna gäller en dubbel tidsfrist: den ska dels göras inom skälig tid och dels ske inom två år. (s. 185) - Märk att modellsvaret är mer mångordigt än vad som förutsattes av ett fullständigt svar
UPPGIFT 2 Uppgiften bestod av fem delar. Svaren hittas i inträdesboken Dan Helenius: Grunderna för europeisk och internationell straffrätt (2016). I varje delmodellsvar anges sida/sidorna där svaret finns: 1. Följande straffrättsliga områden nämns i boken på s. 102-106: Kravet på straffrättslig legalitet, förbudet mot tortyr, förbudet mot slaveri och tvångsarbete, skyddet för privat- och familjeliv, yttrandefrihet, rätten till rättvis och snabb rättegång, skyddet mot självinkriminering, förbudet mot dödsstraff, förbudet mot dubbel bestraffning (ne bis in idemförbudet), utlämning för brott, inbördes rättshjälp i brottmål, brottmålsdomars internationella verkningar, överföring av brottsmålslagföring och överföring av dömda personer, förverkande av brottsvinning samt bekämpning av terrorism, penningtvätt, korruption och människohandel. 2. Specialitetsprincipen innebär att en person inte får lagföras, dömas eller frihetsberövas för ett annat brott än det som utlämning/överlämning beviljats för. Rambeslutet om den europeiska arresteringsordern medger dock undantag från specialitetsprincipen. En överlämnad person kan lagföras, dömas eller frihetsberövas även för ett annat brott, som begicks före överlämnandet, än det brott för vilket personen överlämnades, bl.a. då den berörda personen avstår från att åberopa specialitetsprincipen, då den verkställande rättsliga myndighet som överlämnat den eftersökte ger sitt samtycke till detta samt då brottet inte kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd. (s. 154) 3. Enligt Romstadgan omfattar ICC:s jurisdiktion de s.k. folkrättsliga kärnbrotten, dvs. folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. ICC har möjlighet att döma ut fängelsestraff på maximalt 30 år. (s. 232) 4. En europeisk utredningsorder är ett rättsligt avgörande som har utfärdats eller godkänts av en rättslig myndighet i en medlemsstat (den utfärdande staten) för genomförande av en eller flera specifika utredningsåtgärder i en annan medlemsstat (den verkställande staten) i syfte att inhämta bevis. (s. 168) 5. Ne bis in idem -förbudet innebär att det är förbudet att lagföra eller döma någon två gånger för samma sak. Vid prövning av om det rör sig som om samma sak har EU-domstolen tagit fasta på huruvida sakförhållandena är identiska i den meningen att de består av en rad omständigheter som är oupplösligt förbundna med varandra i tid och rum samt med hänsyn till vad de avser. (s. 195)
UPPGIFT 3 På fallet ska skuldebrevslagen tillämpas. I lagen ingår bestämmelser om olika former av skuldebrev. En form av de löpande skuldebreven är innehavarskuldebreven, som är ställda till innehavaren. I fallet är det fråga om ett innehavarskuldebrev. (Lundberg m.fl. s. 409) För att borgenären ska ha rätt kräva gäldenären på betalning krävs det att borgenären har formell legitimation, dvs. behörighet, att kräva betalning. Innehavarskuldebrevet är ett värdepapper, dvs. bärare av rättigheter, vilket innebär att bara den som kan förete handlingen har rätt att kräva betalning. En förutsättning är alltså att borgenären har innehavarskuldebrevet i sin hand för att kunna kräva betalning. Detta benämns aktiv legitimation. I fallet är utgångspunkten den att D kan kräva A på betalning av skuldebrevet, eftersom D har aktiv legitimation. (s. 409-410) En gäldenär kan framställa invändningar vid borgenärens krav på betalning. Mot en ny borgenär är gäldenärens möjlighet att framställa invändningar begränsad då det är fråga om ett löpande skuldebrev. De löpande skuldebreven är alltså negotiabla. Svaga invändningar har inte framgång, om den nya borgenären är i god tro. (s. 410) En av de svaga invändningarna utgörs av att gäldenären hävdar att skulden redan är betald. (s. 411) Om D i utbyte mot bilen har förvärvat innehavarskuldebrevet i god tro, kan invändningen i a) inte göras gällande mot D. D har rätt att få betalning. I punkt b) blir frågan om sakrättsliga regler. En godtroende förvärvare av ett innehavarskuldebrev kan, förutsatt att förvärvaren får skuldebrevet i sin besittning och överlåtaren vid överlåtelsen hade skuldebrevet i sin besittning, göra ett godtrosförvärv. Förvärvet av innehavarskuldebrevet kallas ett kvalificerat godtrosförvärv, eftersom den rätte ägaren inte kan få tillbaka skuldebrevet genom lösen. (s. 412-413) C har inte varit behörig att överlåta innehavarskuldebrevet till sin son E, som i sin tur överlåtit det till D. Om D vid förvärvet var i god tro och får skuldebrevet i sin besittning och E hade skuldebrevet i sin besittning vid överlåtelsen, har D rätt att behålla skuldebrevet. Sammanfattningsvis blir A tvungen att betala till D eftersom D inte behöver överlåta skuldebrevet till B. Bristande noggrannhet har lett till poängavdrag. T.ex. svag ogiltighetsanledning eller svag ogiltighet har inte kunnat poängsättas lika högt som det korrekta uttrycket svag invändning. Poäng har inte getts för omnämnande av godtrosförvärvslagen, inte heller har poängavdrag gjorts för ett omnämnande av lagen, eftersom boken inte klart utsäger att lagen inte tillämpas på löpande skuldebrev. I fråga om hela svaret har vikt lagts vid hur väl skribenten har kunnat formulera reglerna som något separat från dragandet av slutsatserna i detta enskilda fall. Också i övrigt har särskild vikt fästs vid skribentens förmåga att motivera sina ställningstaganden.
UPPGIFT 4 1 Legaldefinition I författningstext gjorda begreppsbestämningar. (s. 35) 2 Prejudikat Domsavgöranden som styr den fortsatta tillämpningen av en lag. (s. 45 och 63) 3 Prokura Omfattande (generell) fullmakt att företräda en näringsidkare inom dennes verksamhet. Prokuristens rätt är dock begränsad, exempelvis har prokuristen inte behörighet att överlåta eller pantsätta fast egendom. (s. 152 och 273) 4 Pactum turpe Ett avtal om att begå brott eller med oetiskt innehåll. Skyddas inte av rättsordningen. (s. 164) 5 Arrende Ett avtal om nyttjanderätt till mark mot betalning, om marken är huvudföremålet för upplåtelsen. (s. 242) 6 Handelsagent En näringsidkare som självständigt och varaktigt verkar för köp/försäljning mellan en huvudman och tredjeman. (s. 255) 7 Kommanditbolag Ett kommanditbolag är ett handelsbolag med ett begränsat ansvar för en eller flera av bolagsmännen. (s. 278) 8 Obehörig vinst En förmögenhetsöverföring från en person till annan som rättsordningen inte godkänner. (s. 402) 9 Retentionsrätt Rätt att innehålla annans lösa egendom som säkerhet för en fordran mot denne. (s. 432, 247 och 260) 10 Systemskada Skador till följd av en känd risk. Tillverkaren har en skyldighet att varna för skaderisker av detta slag, men annars inget ansvar. (s. 500)
UPPGIFT 5 Hänvisningarna till boken Dan Helenius: Grunderna för europeisk och internationell straffrätt, 2016 Rättsfallet handlade om förutsättningarna för den finska straffrättens tillämplighet, dvs. Finlands straffrättsliga jurisdiktion. 1. Enligt den finska strafflagen tillämpas finsk lag på brott som har begåtts i Finland. Denna bestämmelse grundar sig på den s.k. territorialitetsprincipen. Den finska strafflagen innehåller en separat bestämmelse om brottets gärningsort, som anger på vilka grunder ett brott ska anses vara begånget i Finland. Enligt bestämmelsen anses ett brott vara begånget såväl där den brottsliga handlingen företogs som där den rekvisitsenliga följden av brottet framträdde. Bestämmelsen grundar sig på den s.k. ubikvitetsprincipen. I fallet verkar Ragnar ha gjort sig skyldig till dråp, som förutsätter att en person dödar någon. Handlingen (misshandeln) har företagits i Sverige, men den rekvisitsenliga följden (döden) har framträtt i Finland. Brottet kan således lokaliseras till Finland och den finska strafflagen kan tillämpas på basis av territorialitetsprincipen. (s. 18 och 27 29) Enligt den finska strafflagen får brott som begåtts utomlands som huvudregel inte prövas i Finland utan ett särskilt åtalsförordnande av riksåklagaren. I fallet anses brottet emellertid ha begåtts i Finland, varför det inte krävs något skilt förordnande av riksåklagaren för att det ska kunna prövas i Finland. (s. 63) 2. Enligt den finska strafflagen tillämpas finsk straffrätt på brott som en finsk medborgare har begått utanför Finland. Bestämmelsen get uttryck för den aktiva personalitetsprincipen. I fallet framkommer att Ragnar är finsk medborgare. Den finska strafflagens tillämpning på basis av den aktiva personalitetsprincipen förutsätter som huvudregel dubbel straffbarhet, dvs. att gärningen är straffbar också enligt lagen på gärningsorten. För dubbel straffbarhet krävs både att gärningstypen är straffbar enligt gärningsortens lagstiftning och att en domstol i den främmande staten hade kunnat döma ut straff för gärningen under motsvarande omständigheter (dubbel straffbarhet in concreto). För att kravet på dubbel straffbarhet ska uppfyllas måste de finska myndigheterna alltså utreda om gärningen (rånet) är straffbar enligt tysk lagstiftning och om en tysk domstol hade kunnat döma ut straff under motsvarande omständigheter. Då dubbel straffbarhet förutsätts får i Finland inte heller dömas ut en påföljd som är strängare än den som föreskrivs för brottet enligt den tyska lagstiftningen (principen om lex mitior). Eftersom det här handlar om ett brott som begåtts utomlands och inget av undantagen föreligger, krävs ett åtalsförordnande av riksåklagaren för att brottet ska kunna tas upp till prövning i Finland. (s. 37, 41 och 63) 3. Vissa straffbud är nationellt begränsade därigenom att de utesluter utomnationella element vid straffbudets tillämpning. En del brottsbestämmelser är territoriellt begränsade därigenom att brottets gärningsort måste ligga i Finland. Uttrycken in i landet och ut ur landet som används i det finska straffbudet smuggling avser den finska gränsen. I fallet har Ragnar smugglat varor mellan Italien och Frankrike, varför den finska bestämmelsen om smuggling inte kan tillämpas. (s. 56 58)