Kronofogdemyndighetens meddelanden

Kronofogdemyndighetens meddelanden ISSN 1653-994X Kronofogdemyndighetens information om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. KFM M Inledning Kronofogdemyndigheten har utfärdat föreskrifter och lämnat allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. 1 I detta meddelande finns information om de allmänna råden och kommentarer till vissa av dem. I meddelandet informeras också om andra frågor av betydelse vid löneutmätning. 2 1 Normalbelopp Av 7 kap. 5 första stycket utsökningsbalken (UB) framgår att den del av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätning (förbehållsbeloppet) bestäms med ledning av ett normalbelopp. Kronofogdemyndigheten har i föreskrifter beslutat om normalbeloppens storlek. 3 Enligt 7 kap. 5 andra stycket UB ska normalbeloppet anses omfatta alla vanliga levnadskostnader. I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 4 Till vanliga levnadskostnader bör räknas i ett hushåll normalt förekommande utgifter såsom för kost, kläder, tvätt, hygien, gas, hushållsel, telefon, TV-avgifter, försäkringsavgifter, fackföreningsavgifter och andra medlemsavgifter (jämför punkt 3.2.5) samt mindre utgifter för tillfälliga behov. När det nedan anges att normalbeloppet kan minskas t.ex. med sidoinkomst bör gäldenären slutligen alltid erhålla det belopp för sina vanliga levnadskostnader som följer av föreskrifterna. Om skäl föreligger kan kronofogdemyndigheten göra avvikelser från normalbeloppen i situationer som beskrivs i det följande. Enligt 7 kap. 4 och 5 UB får lön tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och sin familjs underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet som 1 KFMFS och KFM A. 2 Ändrade och nytillkomna partier i förhållande till SKV M 2005:29 är markerade med kantstreck. Vissa redaktionella ändringar har även gjorts utan att detta har markerats. 3 KFMFS. 4 KFM A. 1

har företräde vid löneutmätning (s.k. förbehållsbelopp). Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av ett normalbelopp. Genom bemyndigande av regeringen har Kronofogdemyndigheten att årligen omräkna och fastställa normalbeloppens storlek på sätt som framgår av 7 kap. 5 UB. Normalbeloppen har till syfte att garantera gäldenären och dennes familj en lägsta skälig levnadsnivå och ge ett ekonomiskt skydd för de grundläggande behoven. Normalbeloppet är ett schablonbelopp och gäldenären kan själv inom ramen för detta belopp fritt disponera tillgängliga medel efter vad som passar denne bäst. 5 Avvikelser från normalbeloppet, som medför att beloppet minskas, kan dock förekomma om de behov som normalbeloppet är avsett att täcka blir tillgodosedda på annat sätt än genom den inkomst som löneutmätningen avser. På motsvarande sätt bör avvikelser i form av tillägg till normalbeloppet göras för särskilda kostnader som inte kan anses utgöra vanliga levnadskostnader. Hit hör t.ex. kostnader för fullgörande av tjänst, sjukdom, barntillsyn och den förhöjda medlemsavgiften till arbetslöshetskassa m.m. se vidare under punkt 3.2. Definitionen av vad normalbeloppen ska anses innefatta grundar sig delvis på de konsumentprodukter som ingår i Konsumentverkets hushållsbudget, vilken utgör grunden för konsumentprisindex (KPI). 2 Familjeförhållanden Av 7 kap. 5 UB framgår att normalbeloppen avser ensamstående, sammanlevande makar och därmed jämställda samt barn. I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 6 Med uttrycket makar bör även avses personer som ingått registrerat partnerskap. Med uttrycket därmed jämställda bör avses - kvinna och man som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (sambor) eller - två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande (sambor). Med barn bör avses sådant barn som en gäldenär, dennes sammanlevande make eller sambo varaktigt bor tillsammans med och är skyldig att försörja enligt 7 kap. 1 föräldrabalken (försörjningsberättigat barn). Beträffande barn som en gäldenär, dennes sammanlevande make eller sambo varaktigt bor tillsammans med och inte är skyldig att försörja enligt 7 kap. 1 föräldrabalken (ej försörjningsberättigat barn) bör följande gälla. Om föräldern, med denne sammanlevande make eller sambo är gäldenär, bör inte barnet beaktas vid beräkning av normalbelopp. Är barnet gäldenär bör det anses vara ensamstående. 5 NJA 1993 s. 679 (RIC 42/93). 6 Se punkt 1, not 4. 2

Rådet beträffande barn ansluter till bestämmelserna i 7 kap. 1 och 2 föräldrabalken och behandlar omfattningen av underhållsskyldigheten och förutsättningarna för att gäldenären ska anses berättigad till och därvid tillgodoräknas normalbelopp för ett försörjningsberättigat barn. Till gäldenärens familj räknas make och egna eller gemensamma barn (även adoptivbarn). Till gäldenärens familj räknas även makes eller sambos barn, om gäldenären varaktigt sammanbor med maken eller sambon och barnet. 7 KFM M Familjehemsplacerat barn Barn som genom socialnämnds försorg får vård i annat hem (familjehemsplacerat barn) bör räknas som försörjningsberättigat barn hos de biologiska eller adoptivföräldrarna, eftersom föräldrarna enligt föräldrabalken är skyldiga att försörja barnet. Bor föräldrarna inte tillsammans bör den förälder hos vilken barnet varaktigt varit bosatt före familjehemsplaceringen, tillgodoräknas ett normalbelopp för barnet. Föräldern bör således förbehållas ett normalbelopp såsom för försörjningsberättigat barn. Barnets normalbelopp bör dock inte minskas med barnbidrag eller studiebidrag. Vad som angetts i stycket ovan bör gälla oavsett om föräldern ålagts och faktiskt betalar ersättning till kommunen för dess kostnader för familjehemsplaceringen eller om kommunen står för hela kostnaden. Om det framstår som oskäligt att tillgodoräkna förälder normalbelopp för familjehemsplacerat barn - exempelvis om föräldern inte fullgör sin ersättningsskyldighet mot kommunen och inte heller i övrigt har några kostnader för barnet - bör undantag göras från rekommendationen att betrakta barnet som försörjningsberättigat hos föräldern. Förälderns ersättningsskyldighet till kommunen bör inte betraktas som ett underhållsbidrag vid beräkningen av förbehållsbeloppet. 8 Istället kan föräldern använda tillgodoräknat normalbelopp avseende det familjehemsplacerade barnet till betalning av eventuell ersättning till kommunen. Försörjningsberättigat barn som studerar på annan ort När försörjningsberättigat barn studerar på annan ort än förälders bostadsort bör Kronofogdemyndigheten inte göra något tillägg till normalbeloppet för barnets eventuella merkostnader för exempelvis boende, fördyrat uppehälle och resor. Dessa kostnader bör täckas genom barnets normalbelopp och den ersättning och det stöd som kommunen kan utge enligt lag. 9 7 Hovrättens över Skåne och Blekinge beslut 2003-06-26 i mål ÖÄ 393-03 (RIC 34/03). 8 Utsökning & Indrivning s. 136. 9 4 kap. 7 och 5 kap. 33 skollagen (1985:1 100). Se även RH 2000:34 (RIC 17/00). 3

3 Avvikelser från normalbeloppet 3.1 Avdrag 3.1.1 Sidoinkomst I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 10 Om gäldenären har regelbunden sidoinkomst bör normalbeloppet minskas med ett belopp som motsvarar sidoinkomsten efter avdrag för preliminär skatt. Rådet innebär att sidoinkomsten får användas till betalning av de kostnader som förbehållsbeloppet är avsett att täcka och har sin grund i motivuttalandena till 7 kap. 8 UB. Av nämnda bestämmelse framgår att vid utmätning av lön ska Kronofogdemyndigheten bestämma dels hur mycket som högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle (utmätningsbeloppet), dels hur mycket gäldenären ska förbehållas enligt vad som anges i 7 kap. 4 och 5 UB. I motivuttalandena anges att om gäldenären har inkomster från flera håll är det inte nödvändigt att förbehållsbeloppet bestäms i den inkomst i vilken utmätning kan ske. Det är dock viktigt att de andra inkomsterna är tillräckliga och säkra. 11 Som sidoinkomst kan räknas - ersättning för vilken utmätning av lön m.m. får ske enligt 7 kap. 1 UB och - ersättning för arbetsinsats som erhålls av den som inte är arbetstagare. Studiemedel Studiemedel enligt studiestödslagen utgår i form av studielån och studiebidrag. Studiestöd - varmed bl.a. avses studiemedel - får inte utmätas. 12 Studiemedel bör inte heller tas upp som inkomst för gäldenärens make eller sambo vid proportionering av förbehållsbeloppet enligt punkt 3.1.2. Skälen för detta är att studiemedlet dels består av lånade medel, dels är avsett att täcka vissa kostnader som normalbeloppet inte omfattar, såsom exempelvis för läromedel och studentkårsavgifter. Eftersom Kronofogdemyndigheten inte gör tillägg till normalbeloppet för ovan angivna kostnader bör inte heller någon del av studiemedlet beaktas som inkomst vid löneutmätning. Vårdbidrag och handikappersättning Vårdbidrag är en ersättning till en förälder som vårdar sjukt eller funktionshindrat barn i hemmet. Vårdbidraget utgör ersättning för det vård- och tillsynsarbete som föräldern utför. De merkostnader som uppkommer på grund av barnets funktionshinder eller sjukdom kan 10 Se punkt 1, not 4. 11 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 273 f, även s. 266 f. 12 6 kap. 3 studiestödslagen (1999:1 395). 4

också ersättas. Vårdbidraget kan även utgöra en kompensation för en del av det inkomstbortfall som barnets omvårdnad kan medföra om en förälder måste avstå från förvärvsarbete. 13 Vårdbidrag som utges med beaktande av både tillsyns- och vårdbehov och merkostnader är skattepliktigt (11 kap. 31 inkomstskattelagen [1999:1229], IL). Av vårdbidraget kan en viss del utges som ersättning för merkostnader och i vissa fall kan ersättning för merkostnader även betalas utöver helt vårdbidrag. Sådan ersättning för merkostnader är enligt IL skattefri. Handikappersättning lämnas till personer med nedsatt funktionsförmåga som behöver hjälp för att klara sin dagliga livsföring. Ersättningen ges till personer som fyllt 19 år och som innan 65 års ålder fått sin funktionsförmåga nedsatt. Handikappersättning kan utges om den nedsatta funktionsförmågan medför merkostnader och/eller funktionsnedsättningen medför att personen behöver tidskrävande hjälp av en annan person för att kunna klara sitt dagliga liv eller regelbunden hjälp av annan person för att kunna arbeta eller studera. Om gäldenären eller dennes make eller sambo uppbär handikappersättning eller vårdbidrag i form av skattefri merkostnadsersättning bör sådan ersättning inte tas upp som inkomst vid bestämmande av förbehållsbeloppet. Som en konsekvens härav bör Kronofogdemyndigheten inte heller göra tillägg till normalbeloppet för de sjukdomskostnader som ska täckas av handikappersättningen eller den skattefria merkostnadsersättningen i vårdbidraget. 14 KFM M 3.1.2 Sammanlevande makes eller sambos inkomst I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 15 Om en med gäldenären sammanlevande make eller sambo har inkomst bör gäldenärens förbehållsbelopp bestämmas med beaktande av sammanlevande makes eller sambos ekonomiska förmåga att bidra till betalningen av familjens gemensamma kostnader. Familjens gemensamma kostnader bör fördelas på så sätt att respektive make eller sambo svarar för den del av kostnaderna som motsvarar dennes inkomst i förhållande till makarnas eller sambornas sammanlagda inkomster (proportionering). Beräkning sker på sätt som framgår av avdelning I och II i blanketten KFM 9416. Vid beräkningen bör från bruttoinkomsterna avdrag göras för preliminär skatt samt för kostnader för fullgörande av tjänst enligt vad som anges i punkt 3.2.2. Rådet har sin grund i motivuttalandena till 7 kap. 4 UB och bygger på principen att makar enligt äktenskapslagstiftningen har en inbördes skyldighet att var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov 13 Se Försäkringskassans vägledning 2002:20, version 1. 14 RH 2001:63 (RIC 42/01). 15 Se punkt 1, not 4. 5

ska tillgodoses. 16 I löneutmätningshänseende bör motsvarande gälla även för sambor. 17 Endast sådan inkomst som kan anses vara sidoinkomst enligt punkt 3.1.1 bör beaktas för gäldenärens make eller sambo vid proportionering av förbehållsbeloppet. 3.1.3 Barnbidrag och underhållsbidrag m.m. till försörjningsberättigat barn I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 18 Om normalbelopp bestämts med hänsyn till försörjningsberättigat barn, bör avdrag göras för allmänt barnbidrag och flerbarnstillägg samt för underhållsbidrag som tillkommer sådant barn. I förekommande fall bör avdrag även göras för pension eller annan ersättning enligt 7 kap. 1 UB som efter eventuellt avdrag för preliminär skatt tillkommer barn. Med allmänt barnbidrag bör jämställas förlängt barnbidrag samt studiebidrag och extra tillägg till detta. Med underhållsbidrag bör jämställas underhållsstöd och förlängt underhållsstöd för studerande. Är sammanlagda avdrag för barn större än normalbeloppet för barn enligt föreskrifterna 19 bör avdraget minskas till barnets normalbelopp. Om ett försörjningsberättigat barn är gäldenär bör barnets normalbelopp i första hand minskas med erhållet barnbidrag/studiebidrag och därefter med erhållet underhållsbidrag/underhållstöd. Normalbeloppet för barn bör minskas till hälften om föräldrarna inte bor tillsammans och barnets vistas ungefär lika mycket hos den ena som hos den andra föräldern (växelvis boende). I rådets första stycke anges att barnets normalbelopp kan minskas om barnet får t.ex. allmänt barnbidrag. Rådet har sin grund i motivuttalandena i 7 kap. 4 UB och ansluter till bestämmelsen i 7 kap. 1 föräldrabalken som anger att vid bestämmandet av föräldrarnas underhållsskyldighet ska hänsyn tas till barnets behov, egna inkomster och tillgångar samt sociala förmåner. 20 Av rådets tredje stycke framgår att avdraget kan minskas så att barnets ersättningar inte påverkar normalbeloppen för föräldrar och syskon. Syftet med rådet är att förhindra att barnet bidrar till övriga familjemedlemmars försörjning. Av den anledningen bör avdraget inte 16 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 266 och 6 kap. 1 Äktenskapsbalken (SFS 1987:230). 17 Svea Hovrätts beslut 2002-05-30 i mål ÖÄ 881-02 (RIC 28/03) och Hovrättens över Skåne och Blekinge beslut 2003-06-26 i mål ÖÄ 393-03 (RIC 34/03). 18 Se punkt 1, not 4. 19 Se punkt 1, not 3. 20 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 266 f, se även Gösta Walin, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt 1985 4:e uppl. s. 198 ff. 6

vara större än storleken på barnets normalbelopp. Om barnet är gäldenär bör minskningen av barnets normalbelopp ske i en viss ordning. KFM M Exempel: Ett försörjningsberättigat barn (fem år) är gäldenär och uppbär pension eller annan ersättning som kan bli föremål för löneutmätning enligt 7 kap 1 UB. Pensionen uppgår till 2 500 kr per månad efter preliminärskatteavdrag. För barnet utgår även barnbidrag om 1 050 kr per månad. Vid beräkning av barnets förbehållsbelopp beaktas ett normalbelopp för ett barn under sju år om 2 260 kr. Normalbeloppet minskas med erhållet barnbidrag om 1 050 kr. Restsumman om 1 210 kr är barnets normalbelopp. I detta exempel är barnets normalbelopp detsamma som barnets förbehållsbelopp. 3.1.4 Förmåner I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 21 Om en gäldenär har förmåner bör normalbeloppet minskas med värdet av förmånen om den är hänförlig till sådana vanliga levnadskostnader som ingår i normalbeloppet. Till grund för rådet ligger ett avgörande från Högsta domstolen. 22 I domskälen anges att det är naturligt att dra av sådana vanliga levnadskostnader som ingår i normalbeloppet i den mån de inte uppkommer för gäldenären därför att de täcks av arbetsgivaren, t.ex. genom förmån av fri kost. Gäldenärens arbetsgivare bör i löneförfrågan 23 i förekommande fall redovisa både det faktiska och det skattepliktiga värdet av förmånen. Endast det skattepliktiga värdet av förmånen bör minska normalbeloppet. Kostförmån Normalbeloppet för en gäldenär som har någon form av kostförmån bör minskas med det skattemässiga värdet av förmånen. Minskningen bör dock begränsas till högst 50 kr per dag. 3.2 Tillägg I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 24 Avser normalbeloppet flera personer än gäldenären bör frågan om tillägg avgöras med hänsyn till familjens levnadsförhållanden. Om gäldenären lämnar uppgifter som kan föranleda tillägg bör uppgifterna styrkas av gäldenären, då så anses erforderligt. 21 Se punkt 1, not 4. 22 NJA 2000 s. 121 (RIC 11/00). 23 Blankett KFM 9406. 24 Se punkt 1, not 4. 7

Som framgår under punkt 1 får lön tas i anspråk endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sin egen och sin familjs försörjning. Under punkt 2 anges vidare vilka personer som räknas till gäldenärens familj. Om gäldenären tillgodoräknats flera normalbelopp t.ex. p.g.a. samboförhållande och gemensamma försörjningsberättigade barn bör behovet av tillägg bedömas utifrån samtliga familjemedlemmars behov. 3.2.1 Fordran med företrädesrätt Av 7 kap. 4 UB framgår att i förbehållsbeloppet ska inräknas belopp som motsvarar vad gäldenären betalar till annan, som vid utmätning av lön m.m. har bättre rätt till lönen. Vid utmätning för fordran med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 första stycket 1 UB ska även betalningsskyldighet till annan som har lika rätt som sökanden beaktas. I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 25 Av samma anledningar som underhållsbidrag enligt 7 kap. 17 UB kan jämkas i en fördelningssituation bör motsvarande jämkning göras vid bestämmande av förbehållsbeloppet. Om betalningen avser fordran med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 första stycket 1 UB, kan utmätnings- och förbehållsbelopp påverkas i de situationer då utrymme inte finns för de löpande fordringarna både i löneutmätningsmålet och vid den frivilliga betalningen. Förbehållsbeloppet bör därvid beräknas på så sätt som framgår av avdelning IV i blanketten KFM 9416. Om betalningen avser såväl löpande fordran som skuld bör vid löneutmätning för fordran med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 första stycket 1 UB hänsyn tas endast till den löpande fordran vid beräkningen av förbehållsbeloppet. Vid löneutmätning för annan fordran bör även skälig avbetalning på skuld godtas, under förutsättning att avbetalningen avser och avräknas från fordran med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 första stycket 1 UB. Rådet behandlar jämkning av frivillig betalning av underhållsbidrag. I motivuttalandena till 7 kap. 4 UB anges att Kronofogdemyndigheten, vid bedömningen av om löneutmätning kan ske, inte är ovillkorligt bunden av vad som kan ha blivit bestämt genom dom eller avtal angående storleken av underhållsbidrag som gäldenären ska utge. 26 För att utmätning ska kunna ske för annan underhållsfordran får Kronofogdemyndigheten jämka underhållsbidraget. Principen har sin motsvarighet i bestämmelserna i 7 kap. 17 UB som behandlar jämkning av underhållsbidrag vid samtidig utmätning. Liksom vid samtidig utmätning avser jämkningen inte själva underhålls- 25 Se punkt 1, not 4. 26 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 265 f. 8

skyldigheten utan endast det belopp som i den nämnda konkurrenssituationen uppstår för att kunna genomföra utmätning. Det är således inte fråga om en definitiv minskning av underhållsbidraget. 27 KFM M Tillämpning av jämkningsbestämmelsen i 7 kap 17 UB Underhållsbidrag kan i vissa fall vara bestämt till högre belopp än som motsvarar den underhållsberättigades behov. Enligt 7 kap. 17 första stycket UB får ett underhållsbidrag jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken utmätning sker samtidigt. 28 Följande krav måste emellertid vara uppfyllda: - makarna ska varaktigt bo tillsammans, - underhållsbidraget ska vara fastställt till maken eller makarnas barn och - underhållsbidraget ska överstiga vad som skäligen bör tillkomma den underhållsberättigade. Föreligger särskilda skäl får jämkning ske även för annat underhållsbidrag om detta överstiger vad som skäligen behövs för den underhållsberättigades försörjning. Jämkningsmöjligheterna hänför sig endast till tillämpningen av konkurrensreglerna i 7 kap. 16 och 17 UB. Det företräde som enligt 7 kap. 14 första stycket 1 UB tillkommer underhållsbidrag minskas med tillämpning av 7 kap. 17 UB så att t.ex. skatter och enskilda fordringar kan tas ut genom löneutmätning. Kronofogdemyndigheten kan dock inte heller i denna situation definitivt minska underhållsbidragets storlek. 29 Kronofogdemyndighetens beslut att jämka underhållsbidrag i enlighet med 7 kap. 17 UB är ett fördelningsbeslut och ska meddelas vid varje redovisningstillfälle. Jämkningen av underhållsbidraget sker således först vid fördelningen av det utmätta beloppet. Exempel: Verkställighet har begärts för ett oskäligt högt underhållsbidrag. Löneutmätning är även aktuell för allmänna mål. Kronofogdemyndigheten beslutar att löneutmätning ska ske både för underhållsbidraget och de allmänna målen. Varje gång arbetsgivaren redovisar innehållet belopp ska Kronofogdemyndigheten upprätta ett särskilt fördelningsbeslut. Härvid kan vanlig fördelning frångås med stöd av 7 kap. 17 UB. Underrättelser ska skickas i enlighet med bilaga till utsökningsförordningen. Umgängeskostnader Umgängeskostnader, d.v.s. kostnader som en förälder ådrar sig vid umgänge med barnet, är inte kostnader som bör jämställas med sådan betalningsskyldighet mot annan som har lika eller bättre rätt till lönen. 27 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 286 f. 28 Jfr RH 72:83 29 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 286 f. 9

Tillägg till normalbeloppet för sådana kostnader bör således ej göras. 30 Sedan den 1 oktober 1998 finns uttryckliga bestämmelser om fördelningen av de resekostnader som kan uppstå i samband med att barnet umgås med en förälder som bor på annan ort än barnet. Regeln utgår från att det primära ansvaret för resekostnaderna ligger på den förälder som inte bor tillsammans med barnet. Boföräldern ska ta del i resekostnaderna efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och omständigheterna i övrigt. 31 Resekostnader i samband med umgänge kan berättiga till bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453). 32 3.2.2 Kostnader för fullgörande av tjänst I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 33 Tillägg till normalbeloppet bör göras för gäldenärens kostnad för fullgörande av tjänst. Vid beräkningen av tillägget bör tillämpas de bestämmelser som gäller för avdrag för motsvarande kostnader vid taxering enligt 12 kap. 1, 4-8, 10-22, 24-30, 32 och 37 inkomstskattelagen (1999:1229). Då gäldenären uppbär ersättning för ökade levnadskostnader (traktamenten) eller för resa med egen bil i tjänsten bör inte tillägg göras till normalbeloppet. I sådant fall bör arbetsgivaren upplysas om att beslutet om utmätning av lön m.m. endast avser, förutom lön, den del av traktaments- eller bilersättningen som vid skatteavdrag behandlas som lön. Om gäldenären kan antas ha kostnad för resor till och från arbetsplatsen med kollektivt färdmedel, kan Kronofogdemyndigheten även om kostnaden inte är känd, i det särskilda fallet göra tillägg till normalbeloppet med belopp som beräknas motsvara kostnaden (t.ex. månadskort). Tillägg bör även göras om gäldenären har resekostnader för att söka arbete eller delta i andra åtgärder som kommunen eller arbetsmarknadsmyndigheten anordnar. 34 3.2.3 Kostnader för barntillsyn I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 35 Tillägg till normalbeloppet bör göras för kostnad på grund av nödvändig barntillsyn. 3.2.4 Kostnader för sjukdom I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 36 30 Svea Hovrätts beslut 1999-07-13 i mål ÖÄ 4277-99 (RIC 43/99), Hovrättens över Skåne och Blekinge beslut 1999-12-23 i mål ÖÄ 1428-99 (RIC 20/00) och Svea Hovrätts beslut 2001-11-09 i mål ÖÄ 6207-01 (RIC 51/01). 31 6 kap 15b Föräldrabalken. 32 RÅ 84 ref. 2:6, RÅ 1987 ref. 109 och RÅ 1994 ref. 81. 33 Se punkt 1, not 4. 34 Svea Hovrätts beslut 1999-07-13 i mål ÖÄ 4277-99 (RIC 43/99) 35 Se punkt 1, not 4. 10

Tillägg till normalbeloppet bör göras för kostnad till följd av sjukdom. Tillägget bör minskas med ersättning för sådan kostnad som utbetalas av försäkringskassa eller på annat sätt. KFM M Läkarvård och medicin Enligt rådet kan tillägg göras för kostnader till följd av sjukdom. Huvudregeln bör vara att Kronofogdemyndigheten gör tillägg för kostnader för sådan vård och medicin som omfattas av det s.k. högkostnadsskyddet (s.k. traditionell sjukvård). Även om viss vård eller medicin inte omfattas av högkostnadsskyddet bör dock Kronofogdemyndigheten kunna göra tillägg för sådana kostnader, om det kan anses föreligga särskilda skäl att göra ett sådant tillägg till normalbeloppet och behovet är styrkt. 37 Vid bedömningen av med vilket belopp tillägg ska göras bör Kronofogdemyndigheten beakta om kostnaderna är nödvändiga och om behovet kan tillgodoses med ett lägre belopp än det yrkade. Specialkost Tillägg för kostnader för särskild kost p.g.a. sjukdom bör medges. Konsumentverkets årliga beräkningar av merkostnader för olika specialkoster bör härvid vara vägledande. Tillägg för specialkost av andra skäl än medicinska bör inte medges. 38 Tandläkare Tillägg för tandläkarkostnader kan ske i samband med en större behandling av tandläkare medan normalbeloppet får anses inkludera kostnader för enklare behandling, såsom t.ex. tandlagning eller årlig kontroll. Tillägg bör dock endast göras för åtgärd som av tandläkare bedöms vara nödvändig. Gäldenären bör uppvisa intyg från behandlande tandläkare samt ett kostnadsförslag. Av intyget bör framgå att behandlingen är nödvändig och att behandlingen, om det finns alternativa behandlingssätt, utgör det billigaste alternativet. Av kostnadsförslaget bör framgå den totala kostnaden för behandlingen och gäldenärens andel härav samt hur betalning ska ske. Barn och ungdomar har rätt till kostnadsfri tandvård till och med det år de fyller 19 år. Styrker gäldenären på tillförlitligt sätt framtida betalning av engångsbelopp avseende tandläkarkostnader genom att ange förfallodag, kan förbehållsbeloppet tillfälligt höjas så att gäldenären ges möjlighet att under särskilt angiven tid spara ihop till utgiften. Spartakten är beroende av kostnadens storlek och tidpunkten för när den förfaller till betalning. 36 Se punkt 1, not 4. 37 NJA 2003 s. 480 (RIC 36/03). 38 NJA 1993 s. 679 (RIC 42/93). 11

Glasögon eller linser Tillägg för kostnader för antingen glasögon eller linser bör göras med belopp som beräknas motsvara kostnaden, om gäldenären styrker behovet och angivet belopp. Tillägg bör endast medges för båge eller linser i lägsta prisklass. Sjukresor Tillägg för kostnader för sjuk- och behandlingsresa bör medges om kostnaden inte ersätts av landstinget eller på annat sätt. Finns högkostnadsskydd bör detta beaktas. Färdtjänst Tillägg för kostnader för färdtjänst bör medges avseende egenavgiften. Hemtjänst Tillägg för kostnader för hemtjänst bör medges avseende egenavgiften. Finns högkostnadsskydd bör detta beaktas. God man/förvaltare Tillägg för kostnader för god man eller förvaltare bör medges avseende den del som enligt beslut från överförmyndaren ska belöpa på den enskilde. 39 Vistelse på sjukhus, sjuk- eller behandlingshem Tillägg för kostnader för vårdavgift som gäldenären betalar vid vistelse på sjukhus, sjuk- eller behandlingshem el. dyl. som varar längre än en vecka bör medges. Tillägg för kostnader för sådan avgift bör dock endast medges med den del som överstiger 50 kr per dygn eller 1 500 kr per månad i de fall kostnaden är månadsbaserad. 3.2.5 Kostnader för avgift till arbetslöshetskassa (A-kassa) I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 40 Tillägg till normalbeloppet bör göras för kostnad avseende medlemsavgift till A-kassa. Tillägget bör begränsas till att avse den del av medlemsavgiften som motsvarar den förhöjda finansieringsavgiften enligt 41 lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. Normalbeloppet är avsett att bl.a. täcka kostnader för medlemsavgifter av olika slag. Den genomsnittliga medlemsavgiften till A- kassan uppgick under 2005 till drygt 100 kr per månad för kollektivt anslutna och ett något högre belopp för enskilt anslutna. Från och med den 1 januari 2007 är A-kassorna skyldiga att betala en s.k. förhöjd finansieringsavgift till staten. För att en A-kassa ska 39 12 kap. 16 Föräldrabalken. 40 Se punkt 1, not 4. 12

kunna betala sådan avgift får den ta ut kostnaden via medlemsavgifterna. Den förhöjda finansieringsavgiften ska vara differentierad så att A-kassornas relativa utbetalning per medlem får genomslag i avgiften. Den får dock inte vara större än 300 kr per icke arbetslös medlem och månad. Medlem som är arbetslös viss månad ska inte för den månaden betala den förhöjda finansieringsavgiften. 41 Kostnadsökningen som den höjda medlemsavgiften till A-kassan innebär kan inte anses täckas av normalbeloppet. Gäldenären bör dock ges möjlighet att betala medlemsavgiften till A-kassan. Kronofogdemyndigheten bör därför göra tillägg till normalbeloppet för den del av medlemsavgiften som avser att täcka A-kassans kostnader för förhöjd finansieringsavgift. KFM M 4 Bostadskostnad Av 7 kap. 5 andra stycket UB framgår att bostadskostnaden ska beräknas särskilt och läggas till normalbeloppen. I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 42 Vid bestämmande av förbehållsbeloppet bör den faktiska bostadskostnaden läggas till normalbeloppen. Med faktisk kostnad avses bostadskostnaden med avdrag för eventuellt förekommande bostadstillägg och bostadsbidrag. Om bostaden består av egen bostadsfastighet bör hänsyn tas till räntekostnader och nödvändiga driftskostnader samt skälig amortering. Kronofogdemyndigheten bör endast beakta räntekostnader och amortering på bostadslån om fastigheten pantförskrivits för lånet. Bor gäldenären i en bostadsrättslägenhet bör månadsavgiften anses vara bostadskostnad. Har gäldenären lånat till insatsen bör därutöver räntekostnader och skälig amortering beaktas om lägenheten pantförskrivits för lånet. Om bostadskostnaden inte är känd, kan Kronofogdemyndigheten med ledning av kostnadsläget på orten beräkna kostnaden för en bostad av skälig storlek för gäldenären (schablonhyra). Med nödvändiga driftskostnader bör avses kostnader för uppvärmning (inte hushållsel), sophämtning, vatten och avlopp, sotning, tomträttsavgäld och avgift till samfällighetsförening. 43 Eftersom kostnad för försäkring anses ingå i normalbeloppet bör inte kostnad för fastighetsförsäkring beaktas vid beräkning av bostadskostnaden. Vad gäller fastighetsskatt bör denna kostnad ej betraktas som en del av den faktiska bostadskostnaden. 44 Kostnad för underhåll kan beaktas förutsatt att kostnaden är hänförlig till själva boendet och inte till fastighetsinnehavet. Det bör således vara fråga om en kostnad som är nödvändig för att kunna bo i fastigheten eller 41 Se 41 a lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. 42 Se punkt 1, not 4. 43 Jmf 3 FKFS 2006:9, se http://lagrummet.forsakringskassan.se 44 RH 2001:3 (RIC 26/01) och Svea Hovrätts beslut 2001-06-11 i mål ÖÄ 2334-01 (RIC 33/01). 13

bostadsrätten. Kostnad för förbättringsarbeten som inte är nödvändiga bör därför inte beaktas. Bostadskostnaden kan minskas enligt vad som anges i det följande. a) Oskäligt hög bostadskostnad Det ankommer på Kronofogdemyndigheten att bedöma och fastställa vad som är en skälig bostadskostnad. Myndigheten bör vid bedömningen av om kostnaden kan anses som skälig bl.a. ta hänsyn till faktorer såsom antalet familjemedlemmar som bor tillsammans med gäldenären, storleken på bostaden och bostadssituationen på orten. Bostadskostnaden bör inte minskas annat än i undantagsfall och vid större avvikelser. Hyror för lägenheter av genomsnittlig standard i hus som tillhör allmännyttiga bostadsföretag bör anses motsvara kostnadsläget på orten. För ett hushåll bestående av en, två eller tre personer kan en bostad om högst tre rum och kök anses vara storleksmässigt skäligt. För varje person som tillkommer därutöver kan tillägg med ett rum per person anses vara skäligt. Om skäl föreligger kan Kronofogdemyndigheten acceptera en bostadskostnad som överstiger vad som kan anses vara en skälig bostadskostnad. Följande fall är exempel på situationer då en bostadskostnad som anses oskälig ändå kan accepteras. Gäldenären har egen bostadsfastighet eller lägenhet med bostadsrätt som är svår att avyttra. Gäldenären bor i hyreslägenhet och någon alternativ bostad går inte att få inom rimligt avstånd. Separation eller dödsfall har inneburit att gäldenären får bära en högre bostadskostnad. 45 En oskäligt hög bostadskostnad bör medges under högst ett år räknat från den tidpunkt då Kronofogdemyndigheten bedömer att gäldenärens bostadskostnad är oskäligt hög. b) Inneboende Bostadskostnaden bör minskas om en del av bostaden disponeras av inneboende. Finns uppgift om hyra som inneboende betalar, bör bostadskostnaden minskas med hyresbeloppet. Saknas uppgift om hyran, bör bostadskostnaden minskas med så stor del som motsvarar antalet uthyrda rum i förhållande till totala antalet rum i bostaden. I detta sammanhang bör även kök eller s.k. kokvrå betraktas som ett rum. c) Sammanboende Följande bör gälla om förälder och barn sammanbor varaktigt och har gemensamt hushåll samt barnet anses ha ekonomisk förmåga att 45 Hovrättens över Skåne och Blekinge beslut 2002-07-15 i mål ÖÄ 799-02 (RIC 30/02). 14

bidra till familjens boende. Var och en av sammanlevande makar eller sambor och därmed sammanboende försörjningsberättigade och ej försörjningsberättigade barn anses ha lika stor andel av bostadskostnaden. Om barnet är gäldenär anses barnets bostadskostnad vara dess andel av den gemensamma bostadskostnaden. Om barn som avses i första stycket saknar ekonomisk förmåga att bidra till familjens boende bör följande gälla. Är förälder, sammanlevande make eller sambo gäldenär minskas inte den gemensamma bostadskostnaden med sådant barns andel. Är barnet gäldenär tas inte någon bostadskostnad upp. För övriga former av varaktigt sammanboende bör följande gälla när de sammanboende har gemensamt hushåll. Är någon av de sammanboende gäldenär minskas bostadskostnaden med övrigas andelar av denna kostnad. KFM M 4.1 Beräkning av schablonhyra Vid beräkning av kostnad för bostad av skälig storlek (schablonhyra) bör 3 Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 0) 46 om genomsnittlig och högsta godtagbara bostadskostnad vara vägledande. 4.2 Hyresskuld I vissa fall kan det vara motiverat att i bostadskostnaden inräkna skälig avbetalning på hyresskuld respektive skälig amortering på förfallna skuldräntor. Detta under förutsättning att gäldenären riskerar att bli avhyst eller att dennes bostad riskerar att säljas exekutivt om skulden inte betalas. Dessutom får skulden inte ha uppkommit under tid då löneutmätning pågått. Slutligen ska skulden avse gäldenärens aktuella boende. Kronofogdemyndigheten bör som regel begära att gäldenären styrker avbetalningen på lämpligt sätt. 5 Anstånd Enligt 7 kap. 11 andra meningen UB får Kronofogdemyndigheten, på begäran av gäldenären, bevilja anstånd under pågående löneutmätning endast om sökanden medger det eller om det finns särskilda skäl. I Kronofogdemyndighetens allmänna råd anges följande. 47 Särskilda skäl för anstånd kan t.ex. vara sjukdom, olycksfall och andra omständigheter som gäldenären inte kunnat råda över eller förutse. Vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger bör beaktas den tid som löneutmätning pågått och beräknas pågå. 46 Se http://lagrummet.forsakringskassan.se 47 Se punkt 1, not 4. 15

Den möjlighet som Kronofogdemyndigheten givits att bevilja anstånd under pågående löneutmätning är föranledd av att löneutmätning i princip kan fortgå utan tidsbegränsningar. Anstånd kan begäras av både sökanden och gäldenären. Kronofogdemyndigheten är inte bunden av parternas önskemål. En begäran om anstånd från sökanden bör alltså kunna avslås om myndigheten finner anstånd olämpligt. Mot sökandens vilja får emellertid anstånd bara beviljas om det finns särskilda skäl. Anstånd bör därvid kunna komma ifråga vid sjukdom, olycksfall och andra liknande situationer som gäldenären inte kunnat råda över eller förutse. 48 Däremot bör exempelvis inte enbart en omständighet som att gäldenären ska ha semester motivera anstånd. I fråga om anstånd som beslutas av Kronofogdemyndigheten bör inga formella begränsningar gälla. Det ligger dock i sakens natur att dessa anstånd som regel blir få och korta. 49 6 Övrigt 6.1 Hyrdator (Hem-pc) Arbetsgivare kan låna eller hyra ut datorer till sina anställda. Den anställde betalar oftast datorn genom ett bruttolöneavdrag. Ett bruttolöneavdrag innebär att den anställde accepterar att lönen sänks under avtalsperioden. Detta innebär alltså att arbetsgivaren och den anställde kommer överens om en ny lägre lön. Från och med den 1 januari 2007 är hyr- eller lånedator att betrakta som en skattemässig förmån. Värdet av sådan förmån är bestämt till ett schablonbelopp om 2 400 kr per år. Schablonen gäller under förutsättning att förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande personalen och att bruttolöneavdraget inte överstiger 10 000 kr under året. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda ska datorlånet enligt huvudregeln beskattas till marknadsvärdet. Vid beräkning av förbehållsbelopp bör Kronofogdemyndigheten dels beakta det skatteavdrag som arbetsgivaren gör på grund av förmånen, dels ta hänsyn till det bruttolöneavdrag som arbetsgivaren gör avseende hyran eller lånet av datorn. Kronofogdemyndigheten bör således vid förbehållsbeloppsberäkningen utgå från gäldenärens lön efter bruttolöneavdrag. Om datorn är av sådan beskaffenhet att den inte anses omfattas av den skattemässiga schablonen om 2 400 kr per år bör Kronofogdemyndigheten vid en förbehållsbeloppsberäkning utgå från gäldenärens lön före bruttolöneavdrag. 6.3 Beräkning av förbehållsbelopp i semesterersättning Under den tid en arbetstagare är anställd betalar arbetsgivaren semesterlön. 48 Svea Hovrätts beslut 1999-06-16 i mål ÖÄ 2995-99 (RIC 23/99). 49 Prop. 1994/95:49 s. 72 och 85. 16

Upphör arbetstagaren att vara anställd hos arbetsgivaren innan han har erhållit den semesterlön som han har tjänat in, ska arbetstagaren i stället erhålla semesterersättning. Förbehållsbeloppet för semesterersättning räknas ut med följande formel (D): KFM M Månadslön 14-dagarslön A. Beräknad årslön 12 x lönen = A 26 x lönen = A B. Förbehållsbelopp för hel semesterperiod 35 x förbehållsbel. = B 30 35 x förbehållsbel. = B 14 Anm. Vid uträkningen används förbehållsbelopp för månad respektive 14-dagarsperiod. Ingår det sparade semesterdagar i semesterersättningen läggs dessa till talet 35 före uträkning. C. Den sammanlagda lön som legat till grund för semesterersättningen. Anm. Har arbetsgivaren lämnat denna uppgift kan den användas direkt om inte sparade semesterdagar ingår i semesterersättningen. D. Förbehållsbelopp avseende semesterersättning. 8,33 x intjänad semesterersättning = C B x C = D A Anm. Beloppet får inte vara större än förbehållsbeloppet för hel semesterperiod, dvs. B. Avser semesterersättningen längre tid än ett år används formeln flera gånger för högst 12 månader i sänder. Semesterersättning utgår med 12 % av intjänad lön. 50 50 16 och 29 Semesterlagen. 17

För att räkna fram den lön som legat till grund för semesterersättningen (C) får man multiplicera ersättningen med 8,33 (100 = 8,33). 12 18

19

20