BISTÅND 1. Tycker du och ditt parti att motsvarande 1% av BNI ska avsättas till bistånd?. Vi står bakom enprocentsmålet, men vi tycker att ett utbetalningsmål om 1 procent av BNP är en trubbig lösning. Det gör att storleken i biståndet kan variera från ett år till ett annat vilket skapar problem. Biståndets legitimitet måste baseras på vilka resultat vi uppnår, snarare än på vilka procenttal som vi kan redovisa. Miljöpartiet slår vakt om enprocentsmålet för biståndet. Därför kan vi inte acceptera de omfattande och ständigt ökande avräkningar som görs på biståndsramen och som urholkar beslutet om att biståndet ska uppgå till 1 procent av BNI. Vi ifrågasätter regeringens tolkning av de internationellt överenskomna OECD-DAC-reglerna för vad som kan kallas bistånd. Tolkningsutrymmet av DAC-regelverket har, på senare år, utnyttjats för att låta biståndet täcka en rad andra verksamheter, vars bidrag till det övergripande målet om fattigdomsbekämpning är oklart. Miljöpartiet menar att Sverige med sin höga ambition för biståndet ska stå upp för regelverket och inte bidra till dess förflackning. Därför återför Miljöpartiet avräknade medel i sina budgetmotioner. Vänsterpartiet har under lång tid stått bakom och försvarat 1%-målet för svenskt bistånd. I vår senaste biståndsmotion från 2013 skriver vi Nu är det dags att gå vidare, behovet av bistånd har aldrig varit större i världen. Därför bör enprocentsmålet göras till ett enprocentsgolv som utvecklingssamarbetet inte får understiga. I vårt förslag till budget för 2014 satsar vi 2 miljarder mer än regeringen på biståndsverksamhet. 2. Bör avräkningar från biståndet för t.ex. migrationskostnader och exportkreditskuldavskrivningar skärpas och avräkningar minska? Vi ser inget motsatsförhållande mellan bistånd och flyktingmottagande. Sverige är ett internationellt föredöme på båda dessa områden. I jämförelse med andra EU-länder tar Sverige ett mycket stort ansvar för asylsökande till Europa. Kostnader för asylsökande från biståndsländer ingår sedan budgeten för 1991/92 i den svenska biståndsramen. Detta är ingenting nytt och ligger helt i linje med OECD/DAC:s riktlinjer. Sverige ska såväl kunna hjälpa en person i behov av skydd i ett flyktingläger i t.ex. Syrien och omkringliggande länder, som att bekosta omhändertagandet av en flykting under den första tiden han eller hon befinner sig i Sverige. I de länder där biståndet verkar kan näringslivet bidra till att förbättra fattiga människors levnadsvillkor. Biståndet kan på olika sätt stimulera och förstärka företagens positiva roll i utvecklingsprocessen. Svenskt bistånd ska samverka med de aktörer som ger största möjliga effekt och ska inte vara bundet till svenska företag. Kristdemokraterna tycker att Sverige ska ta ett stort ansvar för att ta emot människor som är på flykt. Enligt det regelverk som idag finns får vissa kostnader som är förknippade med flyktingmottagandet under människors första år i Sverige avräknas mot biståndsramen, detta har Kristdemokraterna accepterat. Av olika skäl kan det framöver finnas anledning att se över DAC:s regelverk för vilka kostnader som ska få räknas som bistånd. I möjligaste mån ska avräkningar inte belasta biståndsbudgeten. Andra avräkningar som görs måste fullt ut följa DAC:s regelverk och när det gäller olika former av skuldavskrivningar menar Kristdemokraterna att avskrivningarna inte ska få vara större än vad den faktiska skulden har varit. Avräkningar som är godkända av OECD-DAC kan göras. Flyktingmottagandet i Sverige har ökat och därmed avräkningarna, som gäller mottagande av asylsökande från låg- och medelinkomstländer under deras första år i Sverige. Folkpartiet vill se ett generöst flyktingmottagande. Fler EU-länder behöver ha en mer generös och human flyktingpolitik. Ja, de bör minska men inte vårt solidariska flyktingmottagande. För 2014 beräknas nu antalet flyktingar öka med 20%, bland annat från Syrien, och det leder till att vi enligt OECD/DAC kan göra högre avräkningar än de flesta andra givarländer. Det tycker vi är rimligt. Men, det innebär inte att vårt flyktingmottagande under första året i Sverige ska finansieras fullt ut via bistånd. Sverige ska följa och följer befintliga riktlinjer för hur kostnaderna får beräknas. Centerpartiet anser att Sverige ska följa DAC:s regelverk för biståndet, så även för avskrivningar. Regelverket ska brukas med marginaler och vi ser gärna att avskrivningarna överlag minskar, men inte på bekostnad av vårt solidariska ansvar för flyktingar och världens fattiga. Miljöpartiet ifrågasätter upplåsta avskrivningar av exportkreditskulder och att regeringen låter biståndet bekosta så stor andel av flyktingmottagandet På så sätt ställer regeringen utsatta grupper mot varandra. Sverige har råd med både en human migrationspolitik och en stark bistånds- och utvecklingspolitik. Enligt OECD/DACs praxis är det möjligt att räkna en viss del av flyktingmottagandet som bistånd. Att avräkna så mycket som Sverige gör innebär dock att Migrationsverket blir Sveriges i särklass största mottagare av svenskt bistånd och att biståndet betalar cirka 90 procent av vårt flyktingmottagande. Sverige tillhör de länder som gör störst avräkningar enligt OECD. OECD-länderna gör olika uttolkningar av regelverket. Några räknar bara dem som fått flyktingstatus, andra räknar dem som söker asyl. Sverige räknar båda och räknar fram kostnader enligt en schablon. Vi menar att det inte är rimligt att Sverige ska avvika så från övriga länder. DACregelverket talar om avräkningar för flyktingar. Enligt UNHCR är en flykting den som beviljats asyl. Om Sverige bara skulle räkna de asylsökande som slutligen beviljas skydd i Sverige så skulle summan vara betydligt lägre. Om vi räknar alla i asylsystemet som i slutänden får asyl så skulle även det innebära mindre avräkningar. Miljöpartiet menar att det är dags att se över det system Sverige använder för avräkningar av flyktingmottagande. I ett första steg återför vi därför 1 600 miljoner kronor till biståndsramen.miljöpartiet säger nej till det system regeringen använder för regelmässig avskrivning av skulder. Vi vill ha ett system som tar hänsyn till skuldens legitimitet och att man vid avskrivningar utgår från den faktiska fordran och inte räknar upp denna till orimliga belopp, som sedan räknas av från biståndsbudgeten. Från biståndsramen kan avräkningar göras. Socialdemokraterna accepterar avräkningar enligt DAC:s regelverk. När det gäller avräkningar för vissa kostnader i flyktingmottagandet har Socialdemokraterna godtagit dessa. Vi välkomnar att Sverige är en fristad för människor på flykt. Socialdemokraternas migrationspolitik utgår från en stark solidaritet människor emellan. Men vissa aspekter av den borgerliga regeringens agerande måste belysas. För att behålla förtroendet för hur dessa avräkningar görs är det dock viktigt att regeringen följer regelverket fullt ut. Regeringen bör kvalitetssäkra avräkningarna, exempelvis ska biståndsmedel inte bekosta en ambassad på Island eller biståndsministerns lön. Vi vill också att kostnaderna för asylsökandes boende ses över. Kvaliteten ska säkras men systemet får inte vara kostnadsdrivande. Skulder är ofta ett avgörande utvecklingshinder och vi välkomnar initiativ till skuldavskrivningar. Men vi avvisar den typ av avräkningsmetod för skuldavskrivningar som den borgerliga regeringen har genomfört i stor skala. Istället ska skulderna avräknas krona för faktisk krona vad skulden är värd den dag avräkningen görs. Då hade exempelvis den avräkning avseende Kongo som 2012 minskade biståndet med närmare en miljard hamnat på betydligt lägre belopp. Den procent av BNI som utgör biståndsramen ska användas för att bekämpa fattigdom och bidra till utveckling. Avräkningar som görs måste därför ha ett utvecklingsperspektiv och uppfylla de mål som satts upp för biståndsmedlen. Vi vill därför att regeringen redovisar för riksdagen hur medel avräknade från biståndsramen uppfyller målen för det internationella utvecklingssamarbetet. Vänsterpartiet står upp för en human flyktingpolitik. Men flyktingmottagande i Sverige är inte internationellt bistånd. Vi har gjort internationella åtaganden att ge människor på flykt asyl i vårt land, dessa åtagande ska inte fattiga människor i Syd betala för genom uteblivet bistånd. I budgeten för 2014 halverar vi avräkningarna för flyktingmottagande i ett första steg. På sikt vill vi helt avskaffa avräkningen för flyktingmottagningen. Vänsterpartiet har vid flera tillfällen yrkat på att Sverige ska verka för att skrivningar i Dacs regelverk som tillåter att biståndspengar kan användas för skuldavskrivningar, utländska studenter vid högskolor i givarländerna och flyktingmottagande ska strykas. 3. Är det viktig att bistånd till privata aktörer har samma krav på resultat och transparens, utgår från lokala behov och utvärderas regelbundet som annat bistånd?. Det offentligt finansierade biståndet kan inte ensamt klara alla uppgifter. Fler aktörer, däribland företag, civilsamhället och NGO:s kan bidra med positiv kraft för utveckling. Arbetet för ökad biståndseffektivitet har därför breddats till att innefatta ett inkluderande ägarskap där det civila samhällets och näringslivets roll för utveckling stärkts. Även här gäller samma principer för kontroll och utvärdering om övrigt bistånd. Vi ska vara tydliga och ställa höga krav på samarbetspartners i biståndet när det gäller resultatfokus, ett aktivt antikorruptionsarbete, en effektiv medelsanvändning och transparenta system för redovisning. Forsättning Vi är också beredda att ompröva vårt biståndsengagemang när kraven inte uppfylls. Samtidigt strävar vi efter att minska rapporteringsbördan på biståndsförvaltningen och det svenska biståndets genomförare. Huvudregeln ska vara att rapportering om resultat ska göras i det långsiktiga perspektivet och vara ändamålsenlig. Uppföljning i det kortare perspektivet ska hållas koncis så att ökad kraft istället kan läggas på att följa insatsernas utveckling i fält. I princip ja, i den del det rör biståndet. Det har bland annat genomförts skärpningar av Swedfunds regler, skärpningar som ännu inte utvärderats. Vi är öppna för ytterligare skärpningar om det behövs. Höga krav ska ställas på alla aktörer och gälla lika oavsett sektor dubbla måttstockar får inte tillämpas. Mänskliga rättigheter, fattiga människors behov och hållbarhet ska vara givna ledstjärnor för biståndspolitiken och inriktningen för Sida och Utrikesdepartementets alla verksamhetsområden. Miljöpartiet ser att privata aktörer, t.ex. företag, kan ha en roll i svenskt bistånd- men det är självklart att insatserna ska bidra till fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling och att denna del av biståndet ska vara lika transparent och målinriktat som andra delar av svenskt bistånd. Det är för Socialdemokraterna en självklarhet att höga krav ska ställas på alla aktörer inom utvecklingssamarbetet och det ska gälla lika för alla. Näringslivet spelar en viktig roll som aktör inom utvecklingspolitiken med fokus på jobb och tillväxt. Socialdemokraterna välkomnar detta, även om det är på sin plats att påpeka att kvalificerade krav på transparens, resultat och uppfyllande av utvecklingsmål måste uppfyllas även på detta område. Vi vill betona vikten av att näringslivet utvecklas i samarbetsländerna. Det är vidare viktigt att lyfta fram de fackliga organisationernas roll i det jobbskapande utvecklingssamarbetet. Vi är inte motståndare till att man engagerar privata aktörer i biståndet, men det är viktigt att man ställer samma krav på privata företag som man ställer på t.ex. folkrörelser som arbetar med bistånd. Tyvärr finns det många exempel på hur privata svenska aktörer bidragit till landgrabbing. Exempel är bioenergiprojekten Addax Bioenergy i Sierra Leone, Buchanan Renewables Fuel i Liberia och Bagamoyo Ecoenergy i Tanzania. I de första fallen har svenska biståndsmedel kanaliserats genom Swedfund och i det sista fallet har Sida mottagit en ansökan om kreditgarantier. Vänsterpartiet har därför sagt nej till att staten ska ge Swedfund kapitaltillskott. 4. Ska Sverige leva upp till våra åtaganden om obundenhet i biståndet? På samma sätt som vid samarbete med andra aktörer, ska samverkan med näringslivet genomsyras av insyn, öppenhet och kostnadseffektivitet. Det ska också vara obundet, resultatinriktat och undvika att agera marknadsstörande. Biståndet ska först och främst verka för att lyfta människor ur fattigdom och förtryck, inte subventionera köp av svenska produkter. Ja, det är viktigt att ha utgångspunkt i vad som är effektivt för utvecklingsländerna. Otal studier har visat att bundet bistånd inte är effektivt bistånd. Samtidigt bygger svenskt bistånd på ett brett engagemang i det svenska samhället. Utvecklingsfinansiering genereras ofta i form av offentligt-privat partnerskap och därför är det viktigt att se hur det offentliga biståndet kan vara med i initiativ som genererar mer resurser för utvecklingssamarbetet. Sverige säger sig ha obundet bistånd men en del satsningar är bundna till svenska intressen. Exempelvis ser vi hur det svenska näringslivet involveras allt mer. All utvecklingsforskning pekar på att bundet bistånd är en mycket ineffektiv biståndsform och det står i strid med tanken om ägandeskap i biståndet. Bundet bistånd tenderar att gynna näringslivet snarare än jordens fattiga. 1 (5)
5. Tycker du och ditt parti att de nya resultatstrategierna i biståndet ska baseras på lokala demokratiskt framtagna planer och prioriteringar?. Utgångspunkten för biståndet är fattiga och förtryckta människors egna perspektiv på fattigdom och på vad som krävs för att förbättra levnadsvillkoren. Kunskap ska inhämtas om vilka problem, behov och prioriteringar som de människor som det svenska biståndet riktar sig till har. Denna kunskap tas fram genom forskning, fältbesök, utvärderingar och konsultationer med människor som själva upplever fattigdom. Det finns tre övergripande typer av resultatstrategier som styr Sveriges internationella bistånd i enskilda länder eller regioner, genom multilaterala organisationer samt tematiskt inriktad biståndsverksamhet. Förutsättningarna för framtagandet för de tre olika resultatstrategierna ser olika ut. Sida ansvarar för att ta fram ett resultatförslag, denna utgår från en gedigen analys av fattiga människors perspektiv på utveckling, vanligtvis i samråd med utlandsmyndigheter och intressenter i Sverige eller i samarbetslandet. Ja enligt Parisdeklarationen och i efterföljande överenskommelser framhålls att biståndet ska utgå från mottagarens behov och att samarbetsländernas ägarskap är viktigt. Det står Kristdemokraterna bakom. Det lokala ägarskapet och gemensamma resultatramverk är mycket viktiga. När den svenska regeringen beslutar om resultatstrategier, ligger bland annat SIDAs förslag till grund, där ett lokalt perspektiv i allra högsta grad finns med. Nja, om än inte alltid möjligt. Vi skulle vi ju önska att världen bara bestod av demokratier med lokala demokratiska strukturer. Det är tyvärr inte så, vi befinner oss ofta i svåra miljöer och i konfliktländer. Men i grunden är det viktigt att resultatstrategierna har sin grund i ländernas prioriteringar och att vi driver på för att parlament ska vara delaktiga i den processen. Lokalt ägarskap är fundamentalt för långsiktigt hållbara resultat. Miljöpartiet menar att Sverige har en särskild roll i att driva Paris och Busanagendorna framåt. Det finns stora möjligheter att stödja processer som stärker den demokratiska förvaltningen genom ett aktivt engagemang från det civila samhället och ett starkare inflytande från samarbetsländernas parlament. Givare och mottagare är tillsammans partners i utvecklingsarbetet och mottagarnas ägarskap och inflytande över utvecklingssamarbetet behöver öka. Vår grundsyn är att det måste vara de som känner fattigdomen och förtrycket i sin vardag som sätter dagordningen för biståndet. Om biståndet detaljstyrs av givarna och utgår från våra behov kommer det både tappa förankring hos dem man vill stötta och det kommer att bli betydligt svårare att nå resultat. 6. Ser du och ditt parti risker med att biståndet skyggar för långsiktiga svårmätbara utvecklingsresultat, när budskapet är att mätbara resultat ska levereras till Sverige? Det är viktigt att våra biståndspengar och skattemedel utnyttjas ändamålsenligt och effektivt. För att kunna bedöma det behövs statistik och mätbara data så att insatser kan följas upp. Trots att vissa utvecklingsfrågor inte låter sig mätas, får det inte hindra att vi både mäter det biståndsarbetet som kan mätas och samtidigt fortsätter driva frågor som vi ser kan skapa förutsättningar för utveckling på lite längre sikt, såsom demokratiutveckling, attitydförändringar t.ex. gällande SRHR, kvinnors och barns rättigheter, jämställdhet etc. Syftet med biståndet är att göra skillnad för människor som lever i fattigdom och förtryck. Då måste vi veta att biståndet verkligen når fram till dem som bäst behöver det. Att ha ett tydligt resultatfokus i biståndet är angeläget. Det är viktigt att utvärdera vårt bistånd kontinuerligt samtidigt som vi också måste lyfta blicken och se att alla resultat inte kan ses i just denna stund vissa resultat tar tid att uppnå. FN:s milleniemål är ett bra exempel på att resultatstyrning fungerar. Demokrati kan vara svårt att mäta, men det får inte innebära att demokratifrämjande insatser nedprioriteras för att de bedöms svåra att mäta och följa upp. Det är därför viktigt att ändamålsenliga analysinstrument utvecklas. Detta är av central betydelse för att slutsatser och lärdomar ska kunna dras inför framtida beslut. Det finns risker med allt, men det får inte leda oss till att avstå från att försöka redovisa resultat. Det gäller både på kort och lång sikt. Avgörande blir hur vi definierar vilka mål som ska strävas mot och redovisas för. Tänk Milleniemålen de 8 som antogs av FN. De har haft stor betydelse, tror ingen kan påstå annat. Centerpartiet vill t.ex. att klimatanpassning och miljöåtgärder tydligt ska prioriteras i biståndet, trots utmaningar vad gäller mätbarhet och snabba resultat, för att förebygga bakslag i fattigdomsbekämpningen. Centerpartiet har därför arbetat enträget för att det svenska miljöoch klimatbiståndet både ska behållas och utökas. Sverige bör, i enlighet med Parisagendans intentioner återgå till en ordning där vi arbetar med långsiktigt, förutbestämda och transparenta stödformer som bygger på lokalt ägarskap och samordning mellan givare. Vi får bättre kvalitet i planering och uppföljning om vi kan analysera insatserna i ett större sammanhang. På senare tid har alltför många givare, dessvärre också Sverige, gått tillbaks till det gamla ineffektiva projektbiståndet. Fokus på kvantifierbara resultat riskerar att underminera stöd till komplexa processer som tar tid. Sveriges engagemang för utveckling ska vara långsiktigt och resultaten ska i första hand mätas av de som biståndet ska stödja. Rätt saker ska mätas och utvärderas. Jakten på kortsiktiga resultat får inte överskugga hållbarhet och långsiktighet genom att för mycket kraft läggs på kortsiktiga och lätt mätbara insatser på bekostnad av långsiktiga arbetssätt. Utvecklingssamarbetet verkar ofta i svåra miljöer. Många gånger uppnås resultat efter en lång process av ibland flera samverkande faktorer och Sverige måste därför arbeta långsiktigt för att utvecklingssamarbetet ska kunna vara en faktor som förändrar på djupet. Vi vill gå bort från det som vi ser som en ny trend med tyngdpunkt på ensidigt givarstyrd kontroll och kortsiktigt mätbara faktorer på bekostnad av långsiktiga resultat. Vi vill understryka att reella resultat utgörs av förändring och utveckling i samarbetsländerna. Vi är ett parti som tycker bistånd är viktigt för att vi ser att biståndet kan bidra till förändring och nå resultat. Det är självklart för oss att biståndet måste nå resultat. Men vi ser också att ibland kan det ta lång tid att nå resultat och att resultat kan vara svåra att mäta. I Tanzania stödjer Sverige via RFSU projekt för att förändra unga mäns syn på sex och genus. Det är ett viktigt arbete, men det kan ta tid och resultaten kan vara svåra att mäta. Regeringen har starkt fokuserat på kortsiktiga och mätbara resultat. Risken är stor att vi lämnar svårare frågor där resultaten kan vara svårare att mäta för att jobba med lättare projekt. Det är lättare att nå snabba resultat om man jobbar med män i storstad med några års skolgång än om man riktar sina insatser mot kvinnor på landsbygd som kanske aldrig satt sin fot i en skola. Den borgerliga biståndspolitiken kan på vissa områden uppvisa fina resultat, men risken är stora att man inte bidrar till att bryta ner de strukturer som skapar fattigdom. 7. Anser du och ditt parti att mottagarna i form av t.ex. parlament och det civila samhället BÖR ges möjlighet till ett verkligt deltagande när det gäller val av insatser i svenska biståndsstrategier? Regeringen har en fortlöpande dialog med olika NGO:s, parlament och civilsamhället i det breda biståndsarbetet. Den dialogen är viktig och nyttig och bör fortsätta. Samtidigt är svenskt bistånd obundet och regeringen har ett ansvar gentemot svenska väljare och skattebetalare att bedriva ett bistånd som gör faktisk skillnad. Ökad vikt har getts åt graden av förtroende för samarbetslandets regering vid överväganden om vilken typ av samarbete som svenskt bistånd ska kunna finansiera i ett enskilt land. Mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning är i sammanhanget av särskilt stor betydelse. Kristdemokraterna menar att det är angeläget att berörda aktörer, människor i låg- och medelinkomstländer, finns med i ländernas processer att ta fram utvecklingsplaner. Självklart kan processerna för att öka vanliga människors inflytande över hur resurserna fördelas bli bättre, särskilt i länder med svaga eller obefintliga demokratiska system. Samtidigt är det dock viktigt att Sverige står upp för svåra frågor, s k motvindsfrågor. Det kan handla om t ex SRHR-frågor där mottagarländer motsätter sig åtgärder som värnar kvinnors rätt till utbildning och att bestämma över sin egen kropp. Ja där det finns förutsättningar för det. Vi verkar ju även via multinationella organ och ibland i svåra miljöer. Sverige har ett gott förtroende i många samarbetsländer. Vi bör använda det för att i dialog med regeringar och andra aktörer som parlament och civila samhället betona vikten av ett brett samhälleligt engagemang i planering och uppföljning av utvecklingsplaner. Svenskt bistånd bör tar sin utgångspunkt i lokala planer framtagna med förankring i det civila samhället och parlamentet. Därför bör Sverige ha fokus på att stärka processer och aktörer som verkar för att utveckla den demokratiska förankringen av utvecklingsplaner i samarbetsländerna. Dialogen bör ha en bredare ansats än bistånd. Därför har Miljöpartiet ett förslag om hur samarbetsländerna och aktörer i det civila samhället ges möjlighet att följa upp den svenska PGUn. Biståndsorganet Sida har, som en av landets första myndigheter, fått en så kallad whistleblowing-funktion. Lika viktigt som att bereda beslut med hänsyn till PGU, är möjligheten att följa upp dem. Beslut kan få oförutsedda och okända konsekvenser och dessa skulle kunna samlas upp i en klagomålsmekanism. Sverige kan, även fortsättningsvis, vara ett föregångsland genom att utveckla ett system där regeringar, enskilda medborgare och civilsamhällets organisationer i påverkade länder ges möjlighet att via Sveriges ambassader eller civilsamhällets organisationer presentera klagomål till Sveriges regering om svensk politik bidrar till att hindra fattiga människor från att få sina rättigheter tillgodosedda. Vänsterpartiets utgångspunkt för bistånd är den internationella solidariteten. Vi menar därför att utvecklingssamarbetet ska utgå från mottagarnas prioriteringar, inte från egenintressen i nord eller som ett maktmedel mot mottagarna. Vänsterpartiet menar att en förutsättning för en framgångsrik fattigdomsbekämpning är att det politiska och ekonomiska självbestämmandet i syd ökar. Varje land har sin egen historia och sin egen unika situation och det finns således aldrig en enda väg till utveckling.fortsätt I den s.k. Parisdeklarationen, som antogs 2005, framgår att utvecklingsländernas inflytande över utvecklingssamarbetet måste öka. Biståndsgivarna lovar att förändra attityder och metoder för att anpassa sitt bistånd bättre till varje enskilt samarbetsland. Utvecklingsländerna måste med andra ord äga sin egen utveckling. Men fortfarande återstår mycket arbete innan det går att tala om ägandeskap för utvecklingsarbete i syd. Tyvärr konstaterar vi att Sverige dessutom sedan flera år går i rakt motsatt riktning, mot att allt mer ska detaljstyras från Stockholm. Det är ett gammalt och omodernt sätt att bedriva bistånd, som har prövats och som har misslyckats. POLITIK FÖR GLOBAL UTVECKLING 8. Anser du att Sverige ska utforma sin politik utifrån PGU:s perspektiv - de mänskliga rättigheterna och de fattiga människornas perspektiv även när det gäller exportfrämjandet och vapenexporten? Det är oerhört viktigt att samtliga politikområden, som exempelvis fiske-, jordbruks- och handelspolitiken, bidrar till målet för politiken för global utveckling. Export av vapen till diktaturer riskerar att bidra till oroligheter och krig. Sveriges politik måste vara samstämd på alla områden för att gynna global utveckling. Kristdemokraterna verkar därför för en skärpt exportkontroll av krigsmateriel till icke-demokratier, ökad transparens och tydligare regler för följdleveranser. Sverige ska inte exportera vapen till diktaturer. Miljöpartiet de grönas verkar för en avveckling av vapenexport. Krigsmateriel ska inte säljas till konfliktområden eller områden som riskerar att hamna i en konfliktsituation. Krigsmaterielexport till diktaturregimer eller till länder där människorättskränkningar är utbredda kan bidra till en ökad instabilitet med grova brott mot mänskliga rättigheter som följd. Det innebär också att regimer legitimeras. Artikel 8 i EU:s uppförandekod är helt i linje med PGU och anger att vapen inte ska säljas till länder med fattigdomsproblematik. Vi anser att Sverige ska vara en stark röst i det internationella arbetet för en reglerad och minskad vapenhandel.sverige har ingen samlad strategi för att bidra till att motverka skatteflykt från länder med stor fattigdom. PGU utgår från rättighetsperspektivet och fattiga människors perspektiv på utveckling. Själva kärnan är att en samstämmig politik på alla områden ska bidra till hållbar global utveckling. PGU bygger på insikten att utvecklingssamarbete är en viktig del för utveckling men bara en del. Helheten är mycket större. Den politik som förs på exempelvis miljö-, jordbruks- och handelsområdena har stor effekt för fattigdomsbekämpning och global utveckling. För att kunna genomföra PGU är det viktigt att det finns en samordnande funktion i regeringsarbetet. Det är oundvikligt att målkonflikter uppstår och de måste hanteras. Det kan även hända att politiska beslut går mot utvecklingsmålet då andra intressen väger över. I dessa fall bör målkonflikten vara belyst så att gjorda överväganden framgår. Det råder idag brist på samordning, gemensam styrning och återkoppling. Socialdemokraterna vill att det skapas en samordningsfunktion i Regeringskansliet som ska svara för att regeringens agerande samfällt strävar mot målet om rättvis och hållbar global utveckling. Vänsterpartiet anser inte att den svenska vapenexporten i dag står i överensstämmelse med politiken för global utvecklings tydliga utgångspunkt: att alla politikområden ska präglas av ett rättighetsperspektiv och kännetecknas av de fattigas perspektiv på utveckling. 2 (5)
SKATTEFLYKT 9. Är du beredd att arbeta för land-för-land rapportering för företag i alla sektorer inklusive skatter för att öka öppenheten och stoppa skatteflykt? Sverige deltar aktivt i det internationella arbetet med att motverka skatteflykt och aggressiv skatteplanering, både i arbetsgrupper inom FN, OECD och EU. Vi ser positivt på land-för-landrapportering, det vill säga att öka öppenheten i företags betalningar till offentliga förvaltningar per land. Land-för-landrapportering kan vara ett verktyg att upptäcka internationell skatteflykt, till exempel genom att synliggöra att företag med stor försäljningsverksamhet i landet inte har betalat någon skatt där. Ökad öppenhet och insyn i skattefrågor är avgörande för att förbättra länders möjligheter att tillämpa sin nationella skattelagstiftning. Regelverket bör utvecklas för att uppmuntra till land för land rapportering, med fokus på att bekämpa skatteflykt. Genom skatteavtal med en lång rad länder, och genom arbetsgrupper inom FN, OECD och EU, har Alliansregeringen varit aktiv i kampen mot skatteparadis. Sverige bedriver också genom Skatteverket och Sida flera projekt i utvecklingsländer för att bygga upp mer effektiva skatteförvaltningar, vilket också är centralt för att motverka skatteflykt från utvecklingsländer. Det är mycket viktigt med ökad öppenhet och insyn i skattefrågor. Ett samlat grepp mot skatteflykt, som är ett utvecklingsproblem, måste tas på internationell nivå. Land-för-land-rapportering för företagen kan vara en viktig pusselbit. Ja och här jobbar vi ju främst för att säkra att OECD tar fram gemensamma riktlinjer. Men det pågår också mycket idag på frivillighetens väg. Socialdemokraterna anser att Sverige bör verka för att skatteredovisningen i alla stater och statsliknande jurisdiktioner öppnas upp genom ett världsomspännande krav på land-för-landrapportering. Problemet med flera skatteparadis är att de inte är regelrätta stater utan självständiga jurisdiktioner med andra formella kopplingar till något gammalt kolonialland. Företag ska rapportera sina vinster och skatter i varje land där de är verksamma så att myndigheterna i alla stater får vetskap om hur mycket skatt som företagen är skyldiga att betala. Det är den första förutsättningen för att respektive stat ska kunna bedöma om redovisningen i det egna landet är rimlig. I Norge lär ett sådant beslut ha funnits åtminstone fram till det borgerliga maktövertagandet och det är hög tid att Sverige ansluter sig till denna princip. Inom EU finns det nu beslut om ett sådant krav för gruvindustrin, men kravet bör naturligtvis omfatta all internationell företagsamhet. OECD:s handlingsplan mot erodering av skattebaserna, det s.k. BEPSprojektet, innebär att företag tvingas redovisa per land som de är verksamma i för att det ska vara möjligt att se var vinsterna görs och vad multinationella bolag ska betala i skatt i ett land. Vänsterpartiet anser att skatteflykten är ett av de enskilt största hindren för utveckling och minskade klyftor. Idag äger de 85 rikaste personerna lika mycket som de 3,5 miljarder fattigaste. Skatteflykten omfördelar från Syd till Nord, från fattiga och rika och från kvinnor till män. Mörkertalen är stora, men det finns uppgifter om att Syd förlorar så mycket som 1600 miljarder US$ varje år i skatteflykt.även svenska företag deltar i skatteflykten. HM gjorde 21 miljarder kronor i vinst 2012, samma år betalade man totalt 585 kronor i skatt i Bangladesh ett av deras absolut största produktionsländer. Vi stödjer alla de krav som Diakonia ställer och har själva lyft dem i riksdagen. Här hittar du vår motion om skatteflykt (den är från 2011, men fortfarande aktuell); http://www.riksdagen.se/sv/dokument- Lagar/Forslag/Motioner/Kapitalflykten-fransyd_GZ02Sk206/?text=true 10 Tycker du att Sverige ska ha en samlad strategi för att motverka skattflykt från fattiga länder? Eftersom världens fattiga länder förlorar en summa många gånger större än världens samlade bistånd på grund av multinationella företag på laglig eller olaglig väg smiter från skatter. Det är ett enormt hinder för utveckling och för länders möjlighet att styra sin egen fattigdomsbekämpning. Resurser behövs i utvecklingsländerna för att tillgodose människors grundläggande behov och rättigheter. Att fattiga länder går miste om så pass stora summor är ett stort hinder för fattiga länders möjligheter att utvecklas. Det är viktigt att fokusera på bakomliggande faktorer som bidrar till skatteflykten, som korruption, svaga institutioner och dåligt företagsklimat. PGU gäller och det arbete som bedrivs syftar också till att förhindra skatteflykt för att stärka förutsättningarna för hållbar utveckling. Även arbetet med att motverka korruption är mycket angeläget. De steg som hittills tagits av OECD, EU och G20- länderna är bra men inte tillräckliga. Miljöpartiet vill att Sverige aktivt ska söka allianser för arbete mot kapitalflykt. Statligt ägda bolag måste ges tydliga ägaranvisningar med en uppföljning som säkerställer att de inte bidrar till kapital- eller skatteflykt. I detta sammanhang behöver Sverige även driva på för att bredda EU:s lagstiftning för landspecifik rapportering. Krav på sådan måste gälla alla branscher, inte enbart råvaruutvinningsoch skogsindustrin. För att kunna spåra och upptäcka företags skatteflykt krävs förutom uppgifter om betalningar till offentliga förvaltningar, även uppgifter om vinster, inköp, försäljningar, produktionsvolymer, tillgångar och kostnader för arbetskraft.eu-parlamentet tog i februari 2010 ett utmärkt initiativ för automatiska och multilaterala informationsbytesavtal på global nivå. Regeringen bör verka för liknande avtal på global nivå inom internationella finansiella institutioner som IMF och Världsbanken.. Ett generellt problem för alla länder, men särskilt för låginkomstländer, är att expertis på att undvika skatter ofta återfinns i den privata sektorn, men forts kunskap för att bekämpa skatteflykt saknas inom den offentliga sektorn, hos det civila samhället och ländernas parlament och journalistkår. Skatteverket bör få ökade resurser för att inom OECD och andra organ utveckla arbetet med att hindra skatteflykt från utvecklingsländerna. Sverige bör också kunna bistå utvecklingsländer med expertis. Stöd till det civila samhällets watchdogs, parlamentens skattekommittéer och granskande journalistik är andra viktiga element som bör få stöd. Sverige bör verka för ett automatiskt öppet informationsutbyte på multilateral nivå och att FN:s skattekommitté stärks. Informationsutbyte om kapitalflöden mellan länder måste göras till automatiska processer, som del av en internationell standard Sverige ska givetvis ha en samlad strategi. Inom exempelvis FN, OECD och EU pågår olika arbeten för att motverka skatteflykt som vi ska stötta. Ett exempel utgörs av krav på land-till-landrapportering i frågan ovan som är ett verktyg mot skatteflykt och korruption, vilket bör utökas till fler sektorer och företag I fråga om samordning så skulle vi också gärna se mer av nordiskt sådan, skatteavtalen med olika skatteparadis har ju sin utgångspunkt i ett arbete från Nordiska rådets sida. Automatiskt informationsutbyte och gärna med en mer multilateral ansats är ett viktigt verktyg i det arbetet. Sverige och övriga nordiska länder har förutsättningar att vara förebilder för skatteuppbörd, skatteförvaltning etc och bör därför vara pådrivande i det internationella arbetet med beskattning. En beskattning baserad på informationsutbyte som ska komma alla stater till del och inte bara de som har förhandlingskraft till avtal för egen del. Vi vill dock också betona utvecklingsländernas eget ansvar för positiv utveckling och fattigdomsbekämpning. Utvecklingssamarbetet ställer krav också på samarbetsländerna. Fria val, respekt för demokratiska fri- och rättigheter, fria media och en fungerande rättsstat är sådant som ska finnas eller byggas upp. Vänsterpartiet anser att Sverige borde följa Norges exempel och införa ett förbud mot att exportkrediter, investeringsstöd eller andra former av stöd till näringslivet betalas ut till företag eller fonder som har verksamhet i skatteparadis. Sverige bör också införa ett förbud mot att exportkrediter, investeringsstöd eller andra former av stöd till näringslivet utbetalas till företag eller fonder som bidrar till kapitalflykt. 11 Är du och ditt parti beredd att arbeta för en öppen, offentlig redovisning av företags förmånstagare, för att förhindra det hemlighetsmakeri som möjliggör skatteflykt, korruption och penningtvätt?. Vi stödjer det arbete som sker på global nivå och anser att det ska vara vägledande. Det är dock för tidigt att nu säga vad utfallet blir av det arbetet. Vi är dock i grunden positivt till ökad öppenhet och insyn i skattefrågor då detta förbättrar länders möjligheter att tillämpa sin nationella skattelagstiftning. Det är bra med ökad transparens och öppenhet hos företagen och initiativ som för utvecklingen i den riktningen behöver komma på internationell nivå. Samtidigt kan det finnas information som företag av affärsskäl inte vill lämna ut och det gäller att arbeta tillsammans med näringslivet för att hitta nya vägar till ökad transparens. Även här krävs att hitta gemensamma regelverk för att nå framgång om än frivillig redovisning alltid kan gå före. I sin rapport till G20-mötet i februari 2013 (Addressing Base Erosion and Profit Shifting - BEPS) betonade OECD att lagstiftningen som reglerar transnationella företags aktiviteter inte är ändamålsenlig för att skydda nationella skattebaser. Det fanns indikatorer på att vissa transnationella företag blivit mer aggressiva i sin skatteplanering. OECD presenterade en handlingsplan för att komma till rätta med BEPS. Transparens, genomskinlighet, fanns med som ett viktigt område och jag ser uppgifter om förmånstagare som en del i denna transparens. EU har i sitt Tredje penningtvättsdirektiv tryckt på vikten av att slå fast de verkliga förmånstagarna, de som får vinster och andra förmåner från ett visst företag, stiftelse e.dy. för att kunna bekämpa penningtvätt och annan olaglig verksamhet. Vi tycker att detta krav känns rätt självklart med den tradition av offentlighetsprincip som vi haft inom åtminstone den offentliga verksamheten och som påverkat hela det svenska samhället till en stor öppenhet. Vi tittar på konkreta förslag inom detta område och planerar att lyfta dem i riksdagen i höst. 3 (5)
12 Är du och ditt parti beredd att arbeta för ökat stöd till utvecklingsländernas myndigheter och civila samhälle, för att bygga den kapacitet som krävs för att bekämpa skatteflykt? Det är viktigt att utvecklingsländer, som är särskilt drabbade av illegal kapital- och skatteflykt, bl.a. har kapacitet att motverka skatteflykt och skatteundandragande. Ett grundläggande problem för dessa länder är att det ofta finns brister i skatteförvaltningen och det är därför av stor vikt för dem att få tekniskt bistånd med att bygga upp kapaciteten i skatteförvaltningar för att säkerställa att skatteregler följs och att intäkter kommer staten till del Svenskt biståndsarbete ska fortsatt genomsyras av anti-korruptionsarbete och åtgärder som stävjar kapitalflykt. Kampen mot korruption är en av Sidas mest prioriterade frågor, och ska fortsatt vara det. För att svenskt bistånd kan kunna uppnå sina prioriteringar och mål är det av yttersta vikt att den utveckling som sker i mottagarländer kommer dess befolkning till del i betydligt större utsträckning än vad den gör idag. Vi vill att demokratibiståndet ska fortsätta öka kraftigt och gå till både rättsstadsuppbyggnad (där anti-korruptionsarbete är viktigt) och demokrater som arbetar för politiska reformer i totalitära eller post-totalitära stater. Vi arbetar för att främja god samhällsstyrning, sk. good governanace i många av våra biståndsmiljöer, t.ex. bygga skatteväsende och revision. Det är en viktig grund för hållbar utveckling. För varje biståndskrona försvinner många gånger fler kronor i kapital- och skatteflykt medel som utvecklingsländerna behöver använda till fattigdomsbekämpning och samhällsservice för sina medborgare. Att bekämpa korruption liksom skatteparadis och skatteflykt är viktiga komponenter för att kunna stärka politiska och ekonomiska institutioner. Sverige ska också sträva efter nolltolerans mot korruption i utvecklingssamarbetet. Ett viktigt verktyg i det arbetet är att skapa ett inhemskt tryck mot korruption genom fri press, fungerande och oberoende rättsväsende samt ett starkt civilt samhälle. Ett fungerande, rättssäkert och okorrumperat samhälle som medborgarna känner förtroende för kan bara skapas av människor i detta samhälle. Utvecklingssamarbetet kan bidra genom stöd till uppbyggnaden av samhällsinstitutioner och institutionella ramverk. Det gäller allt från kontraktsrätt och lagfartssystem till skattemyndigheter, parlament, revisionsfunktioner och hela rättsväsendet. EXPORTSTÖD OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER 13 Anser du att mänskliga rättigheter, inklusive transparens och möjlighet till gottgörelse, ska vara ett tydligt villkor för svenskt statlig stöd i form av exportkrediter och lån från svenska staten?. I de regelverk som styr exportfrågorna finns krav på att hänsyn ska tas till mänskliga rättigheter. Regeringen har i ägarinstruktioner klargjort att EKN och SEK ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter och FNs ramverk och principer för företag och mänskliga rättigheter. EKN och SEK har som uppgift att försäkra respektive finansiera svenska exportföretag inom ramen för de villkor som sätts av EU, OECD och WTO. Det innebär att de ska följa OECD:s rekommendation om ett gemensamt förhållningssätt för miljö och social hänsyn vid statsstödda exportkrediter, oftast kallad common approaches. Arbetet för att främja och värna mänskliga rättigheter rör inte bara bistånd utan i högsta grad även handel. PGU perspektivet är viktigt. Likaså frågan om transparens, men det är samtidigt viktigt att inte axla eller förminska samarbetslandets eget ansvar. Frågan om gottgörelse måste ses i det sammanhanget och inte generellt. Sverige kan inte ah ngn generell regel som gör att länderna kan undandra sig sitt ansvar. Så bygger vi inte Good governance. Expertorgan som Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit måste säkerställa att affärer med utlandet främjar mänskliga rättigheter, miljöhänsyn eller fattigdomsbekämpning. Miljöpartiet anser att en grundregel för det svenska exportstödet ska vara att företag inte ska få svenska skattepengar, lån eller garantier till projekt som leder till en negativ social påverkan eller miljöpåverkan i utvecklingsländer. Miljöpartiet vill att företag som gör sig skyldiga till nämnvärda överträdelser ska kunna avstängas från framtida exportkreditstöd. Exportfrämjande verksamhet är naturligtvis mycket viktig. Liksom andra politikområden ska även denna vara överensstämmande med PGU, politiken för hållbar global utveckling. Svenskt agerande ska främja mänskliga rättigheter. Även svenska företag måste föregå med gott exempel varhelst de är verksamma. Självklart ska internationella regelverk följas. De senaste åren har regeringen skärpt regleringsbreven för Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit när det kommer till mänskliga rättigheter. Det är bra, men vi tror att man kan ta ytterligare steg. Men eftersom nästan alla uppgifter som rör exportstöd och exportkrediter är hemligstämplade är det nästan omöjligt att veta vad detta får för effekter i verkligheten. Därför behövs större transparens och öppenhet. Förra våren uppmärksammade vi det mycket omfattande exportstödet till svenska företag som investerar i diktaturer i Nordafrika och Mellanöstern; http://www.riksdagen.se/sv/dokument- Lagar/Fragor-ochanmalningar/Interpellationer/Exportkrediter-tilldiktaturer_H010304 14 Anser du och ditt parti att det måste göras förstudier (due diligence) i fråga om effekterna på mänskliga rättigheter, innan svenska staten ger exportkreditgarantier/lån till svenska företags affärer i riskfyllda länder eller miljöer?. OECD:s rekommendation slår fast att för exportkrediter till större affärer i känsliga branscher ska en analys göras av konsekvenserna avseende miljö och social hänsyn, inklusive mänskliga rättigheter, hos det projekt som leveranserna ska gå till. Det ställer vi oss bakom. För att leva upp till bl.a. PGU, krävs att metoder anammas för att t ex Svensk exportkredit (SEK) och exempelvis Swedfund kan göra säkrare bedömningar av de investeringar som görs. EKN har antagit en policy för ansvarsfullt företagande i garantigivningen. Inför garantigivning ska EKN ta hänsyn till mänskliga rättigheter. I grunden måste det vara en viktig förutsättning för prövningen, men också frågan om vägar till att förbättra MR genom fler i jobb m.m. Sverige bör verka för att OECD-ländernas gemensamma riktlinjer för miljömässig och social hänsyn i exportkreditverksamheten, de så kallade Common Approaches. om exportkrediter till fattiga länder skärps med avseende på miljö och mänskliga rättigheter, och att de blir bindande. I dag råder omfattande sekretess kring det svenska exportfrämjandet, vilket försvårar offentlig granskning och ansvarsutkrävande. Miljöpartiet vill att insynen i det statliga exportfrämjandet ska förbättras och att möjligheterna till ansvarsutkrävande utvidgas. Frågan om förstudier, due dilligence, är naturligtvis intressant för att kvalitetssäkra att svensk export följer gällande regler och respekt för mänskliga rättigheter. Det är viktigt att de projekt som svenska staten ger stöd till och/eller är direkt eller indirekt inblandad i kan operera på ett sådant sätt att det inte skadar mänskliga rättigheter i riskfyllda länder eller miljöer. KLIMAT 15 Anser du och ditt parti att Sverige bör ta på sig utsläppsminskningar inom Sverige på minst 55 % till 2030 och minst 95 % till 2050? Vi står för en miljöpolitik som bygger på teknikutveckling, marknadsekonomiska verktyg och internationellt samarbete. Politiken ska vara långsiktig och ta hänsyn till socioekonomiska faktorer. Vi har ett ambitiöst mål om utsläppsminskningar som samtidigt tar hänsyn till människors vardag. Vi står därför fast vid de mål som satts upp till 2020 respektive 2050. Vår vision är ett Sverige med noll i nettoutsläpp år 2050 och Alliansregeringen har nyligen tillsatt en utredning, Klimatfärdplan 2050, som ska ta fram en strategi för detta. Energimyndigheten och Naturvårdsverket har fått i uppdrag att analysera möjligheterna att uppnå klimat- och energimålen till 2020. Vår vision är att Sverige ska ha noll nettoutsläpp av växthusgaser 2050. Till 2030 behöver en bördefördelning ske av det utsläppsmål som EU förhoppningsvis snart kan enas om. Det är nödvändigt att förhandlingarna mellan medlemsstaterna inte urvattnar kommissionens förslag om en utsläppsminskning med 40 procent till 2030, jämfört med 1990. Därutöver bör EU ta på sig ytterligare 10% utsläppsminskning i form av internationella krediter. Sverige har en viktig roll att spela för att höja EU:s klimatambitioner. Exakt hur bördefördelningen ska se ut mellan länderna återstår att diskutera, men det är viktigt att detta görs med utgångspunkt i kostnadseffektivitet, så att varje satsad krona ger så stora utsläppsminskningar som möjligt. Det är dock självklart att Sverige ska ha ett högre mål än EU i stort. En jämförelse kan göras med de gällande målen till 2020, där EU enats om en minskning med 20 procent, medan Alliansregeringen antagit ett mål om 40 procent för Sveriges del. Och vad som är ännu viktigare, det svenska målet kommer att kunna nås, tack vare kraftfulla insatser för energieffektivisering och omställning till förnybar energi. Klimatförändringarna är vår generations största miljöhot. För att utsläppen ska minskas i tillräcklig omfattning för att stävja jordens medeltemperatur krävs internationella överenskommelser som inkluderar länder med stora utsläpp som USA och Kina. Det är viktigt att driva på för höga ambitioner i EU:s klimat- och energipolitik och att åtgärderna utformas på ett sätt som bidrar till att största möjliga utsläppsminskning sker för varje investerad krona. Vi bedömer att EU-kommissionens förslag om 40 procent utsläppsminskning inom EU till 2030 ligger på den kostnadseffektiva banan för att bidra till det långsiktiga målet att hålla den globala temperaturökningen under 2 grader.vi ställer oss bakom förslaget, förutsatt att detta fördelas mellan medlemsländerna på ett kostnadseffektivt sätt. Därutöver kan vi tänka oss ytterligare 10 procent utsläppsminskning på EUnivå i form av internationella krediter förutsatt att andra utvecklade länder tar sin del av ansvaret i de internationella förhandlingarna. Vi håller inte med om att det är att smita från ansvar. Tvärtom, när vi bidrar till klimatinvesteringar också i andra länder får det positiva effekter på global nivå. Dels sker en överföring av teknik som bidrar till hållbar utveckling, dels blir i många fall klimatnyttan större per satsad krona, vilket gör att det globala klimatmålet kan nås på ett kostnadseffektivt sätt. Dessutom är internationella utsläppsmarknader väsentliga för att ett globalt klimatavtal ska kunna realiseras. När det gäller visionen om att Sverige år 2050 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären ska en särskild utredare lämna förslag till en strategi för hur denna ska uppnås. I arbetet ingår att föreslå etappmål för utsläppsutvecklingen för perioden 2030 till och med 2050. Vår ambition och vårt mål är givetvis noll nettoutsläpp, vi anser dessutom att det är nödvändigt att noga följa utvecklingen för att göra korrigeringar och ytterligare åtgärder. Höga svenska ambitioner ligger helt i linje med Centerpartiets ambitioner. Vi anser att Sverige bör ha den ännu högre målsättningen att vara helt klimatneutralt till 2050. Vi kan konstatera att Sverige redan nått sitt förnybarhetsmål i förhållande till EU som skulle vara uppnått år 2020. Framväxten av förnybar energi i Sverige vi sett de senaste åren saknar motstycke. Viktigt är samtidigt att sträva efter höjda ambitioner också i EU, samt att åtgärda de problem som finns inom systemet för handel med utsläppsrätter, samt att sträva efter ett skarpt klimatavtal i samband med förhandlingarna i Paris nästa år. Miljöpartiets mål till 2030 är en minskning av utsläppen med 66 procent jämfört med 1990 och nära nollutsläpp år 2050 (Ordning och reda i klimatpolitiken, MP 2012/13:1003). Det är osäkert hur nära noll utsläppen kan bli, men vår bedömning är att det bör gå att minska dem med 90-95 procent. Vårt mål är minst minus 90 % till 2050. Bakgrunden till det är att även om vi slutar med alla fossila bränslen så kommer ungefär 10 % av utsläppen kvarstå, mycket från jordbruket i form av metangas från jordbruket etc. Dock om man som FN gör räknar in och drar av en årlig ökning av inbindning av kol som mark och skog gör (LULUCF-reglerna) så kan ett mål på minus 95 % nås. Delmålet till 2030 vill vi ska ingå i ett klimatpolitiskt ramverk som ska antas i bred samverkan så snart som möjligt efter valet därför vill vi inte nu slå fast en procentsats men målet bör ju rimligtvis ligga i linje med 90 procent och leda till en jämn utsläppskurva vilket skulle innebära cirka 50-60% till 2030. Målet till 2020 på minus 40 % vill vi klara utan att räkna in utsläppsminskningar i andra länder. Vänsterpartiet ser att det krävs kraftfulla satsningar för att möta klimatförändringarna, som slår hårdast mot de redan fattigaste, och för att stötta länder i Syd att minska sin klimatpåverkan. Att fler människor ska få tillgång till rent vatten, förnyelsebar energi och hållbart producerad mat är några av våra största utvecklingsutmaningar. För att uppnå ett globalt 1,5-gradersmål anser Vänsterpartiet att Sverige måste skärpa sina nationella utsläppsminskningsmål till år 2020 och 2050. Till år 2020 ska de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige minska med minst 45 procent (jämfört med 1990) genom åtgärder inom landet. För den icke handlande sektorn, blir vårt klimatmål minskningar med 52 procent i Sverige jämfört med 1990. I ton räknat handlar Vänsterpartiets klimatmål om att minska utsläppen med 32,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter (CO2e) i Sverige. Vi vill gå från 72,3 miljoner ton CO2e 1990 till 39,8 miljoner ton CO2e 2020. Dessutom ska Sverige hjälpa andra länder att kraftigt minska sina utsläpp genom klimatbistånd och ny klimatfinansiering inom främst FN:s regi. Till år 2050 ska de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige minska med 100 procent, dvs. vara noll. 4 (5)
16 Anser du och ditt parti att staterna har ansvar att anslå medel utanför det ordinarie biståndet på 1 % för att leva upp till löftena i klimatavtalen? Hur enskilda stater väljer att lägga upp sin biståndsoch klimatfinansieringsbudget är upp till dem och inget vi kan eller vill styra. Vi tycker istället att Sverige ska föregå med gott exempel. Det svenska biståndet uppgår i år till över 1 procent av BNI och håller sedan länge en internationellt sett mycket hög nivå. Sverige är en av de största givarna i absoluta tal och räknat per capita är Sveriges klimatbistånd högst inom EU (nr två världen). Eftersom vår klimatfinansiering hittills består av vanliga biståndsmedel inom enprocentsmålet har Alliansregeringens position ofta ifrågasatts på nationell nivå. Internationellt kritiseras dock Sverige sällan eftersom vår klimatfinansiering inom ramen för snabbstartsfinansieringen beräknats ligga över det internationella biståndsmålet om 0,7 % av BNI. Alliansregeringens klimatsatsning 2013 uppgick till 500 miljoner kr, utöver det ordinarie klimatrelaterade biståndet som beräknas uppgå till ca 2,8 miljarder kronor. Allt för få länder når idag upp till FN:s mål om att avsätta 0,7 procent av BNI i bistånd. Vi anser att det kommer att krävas mer än så för att leva upp till löftena i klimatavtalen. Detta är ett samlat ansvar för världens ekonomiskt rikaste länder. Det är självklart att den rikare världen ska bidra med tekniskt och ekonomiskt klimatbistånd till de fattigaste länderna. Höginkomstländerna har åtagit sig ett finansieringsåtagande under FN:s klimatkonvention om 100 miljarder dollar årligen från 2020 som behöver mobiliseras via såväl offentliga, privata som alternativa finansieringskällor. Olika lösningar kommer att krävas för olika länder. När det gäller begreppet nya och additionella pengar saknas det internationell enighet om hur det ska definieras. En vanligt förekommande tolkning är att klimatfinansieringen ska vara additionell i meningen utöver det internationella biståndsmålet om 0,7 procent av BNI, ett mål som Sverige uppnår med bred marginal. Folkpartiet har under lång tid kämpat för ett högt bistånd där vi också fokuserat på demokrati, MR och jämställdhetsfokus i biståndet. Inom FP finns en diskussion om ett additionellt klimatbistånd. Sverige kan vara en del av lösningen, men är det inte idag. Enligt Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet ska finansiering av klimatarbete i fattiga länder, ske utöver biståndet. Den rika delen av världen har ett ansvar att bidra till utsläppsminskningar i fattiga länder. Men den svenska regeringen tillför inga nya pengar, utan räknar om befintligt bistånd. För att nå upp till de summor som utlovats, 100 miljarder US-dollar årligen från 2020, måste finansieringskällor utanför statsbudgeten utvecklas. I Tyskland, Frankrike och Storbritannien diskuteras alternativ som globala skatter på flyg- och fartygsbränslen för internationella transporter och öronmärkning av intäkterna från auktioneringen av EU:s utsläppsrätter. Tyskland och Frankrike går nu fram med ett förslag om internationell skatt på finansiella transaktioner. Det vill Miljöpartiet också se. Den FNledda Gröna Fonden är snart redo att börja sitt arbete med klimatomställning och anpassning i Syd. Det är därför hög tid att även den svenska regeringen tittar på en finansieringsplan för Sveriges internationella åtaganden. När frågan talar om klimatavtalen antar vi att det gäller löftet om stöd till den Gröna Fonden, inte löftet om snabb-starts-pengar från Köpenhamn 2009 (vilka redan är avslutade och betalda). I så fall är det Ja, annars Nej. Vad det gäller gröna fonden har vi avsatt pengar i miljöbudgeten och utanför biståndet. Vi vill ytterligare driva på EU för att slå fast EU:s andel till fonden. Vi vill också få fram internationella finansieringar, t.ex. utsläppshandel eller avgifter på flyg och sjöfart. Vi delar helt Diakonias syn. Satsningar på klimatinsatser i Syd måste finansieras utanför 1 %- målet för biståndet. Börjar vi ta utlovade satsningar på t.ex. mödravård, utbildning och jordbruksutveckling för att istället finansiera klimatinsatser kommer vi varken lösa utvecklingseller klimatutmaningarna. Vänsterpartiet strävar efter klimaträttvisa. Med det menar vi att vi tittar specifikt på klimatförändringarna utifrån ett rättviseperspektiv och på vem som påverkar respektive drabbas av klimatförändringarna. Situationen i världen i dag kan betecknas som djupt orättvis utifrån ett klimaträttviseperspektiv. Världens rika människor har orsakat klimatförändringarna och har fortfarande störst påverkan på klimatet. De som drabbas är däremot världens fattiga människor. Utifrån ett klimaträttviseperspektiv är det de rika länderna som har det historiska ansvaret för klimatförändringarna och som nu även har det största ansvaret för att minska sina utsläpp. Dessutom måste de rika länderna ge stöd till de fattiga som drabbas av klimatförändringarna. 17 Är du och ditt parti beredda att i budgeten för 2015 sätta av 2,1 miljarder kronor till klimatfinansiering, som inte tas ur biståndsbudgeten (räknad som 1 procent av BNI) för att hålla Sveriges del av löftet från klimattoppmötet i Köpenhamn? Vi anser att fattigdomsbekämpning och klimatsatsningar bör gå hand i hand. Endast genom att kombinera ambitiösa klimatmål med en politik för jobb och tillväxt kan vi skapa förutsättningarna för en långsiktigt hållbar klimatpolitik som är en förebild för övriga länder i världen och får fler att ta sitt ansvar för miljön. Sverige har minskat sina utsläpp med 20 procent sedan 1990. Samtidigt ökade Sveriges BNP med 50 procent. Det är ett framgångsrecept som vi ska fortsätta utveckla genom bland annat grön skatteväxling, satsningar på forskning och investeringar i miljöteknik. I dagsläget går det inte att svara på frågan om 2,1 miljarder är en låg, rimlig eller hög nivå. Kristdemokraterna menar att det är rimligt att kostnader som får räknas som bistånd enligt OECD-DAC:s definition ryms inom ramen för biståndet. Idag avsätts medel för klimatfinansiering dels genom bidrag till olika globala fonder och program, dels genom Sveriges bilaterala bistånd. Det är viktigt att vi i Sverige fortsätter ta del i det gemensamma ansvaret att bidra med klimatbistånd genom olika kanaler. Det kommer att krävas flera olika finansieringskällor och -instrument för att leva upp till åtagandet från Köpenhamn om 100 miljarder dollar årligen från 2020. Folkpartiet anser att den gröna klimatfonden är en viktig kanal för internationellt klimatbistånd. Regeringen arbetar aktivt för att fonden ska kunna bli operativ. Se även svar på fråga 16. Vi vill se en lösning av klimatfinansieringen utifrån en global överenskommelse som gäller alla. Vi är beredda att tillföra medel och även pröva alternativa finansieringsformer globalt. Här krävs att många olika finansieringskällor prövas. Vi utlovar inte en fix summa för 2015. Vår största uppgift är att söka hitta framgång inom EU och globalt. Biståndet behöver förena klimat- och utvecklingsmålen till en Agenda för hållbar utveckling post 2015. Miljö- och klimatperspektivet är en förutsättning för långsiktig fattigdomsbekämpning. Miljöpartiet har i budget för 2014 avsatt 2 miljarder i additionella medel för klimatfinansiering, utöver biståndet. Därtill har vi insatser för att miljö- och klimatanpassa biståndet. Självklart ska Sverige stå för löftet om klimatfinansiering. Men först måste EU besluta om hur stor andel EU ska stå för och hur stor andel Sverige ska ha inom detta. Vi anser att Sverige ska vara drivande för att EU ska ta på sig en generös andel av löftet. Vi hade i vår budget för 2014 115 miljoner i stöd till Gröna Fonden från miljöbudgeten och från biståndsbudgeten 300 miljoner utöver regeringen i klimatfinansiering. Hur vår budget till 2015 kommer att se ut är för tidigt att säga. Vänsterpartiet har sin budget föreslagit ett additionellt klimatbistånd. 2015 avsätter vi 1,5 miljarder. Det är ett första steg och vi är öppna att det kan behöva bli högre. 5 (5)