KYRICLIGA ENHETSSTRAVANDEN PA MISSIONSFALTET AV PROFESSOR DR. THEOL. KNUT R. WESTMAN Om tvi foreteelser i den nyaste ~nissionshistorien - kyrkounionen i Sydindien och enhetskyrkan i Japan - skall har i korthet berattas. De ha vackt en he1 del uppmarksamhet och diskussion, men annu knappast kommit in i nigra historiska framstallningar. Man fir leta iram uppgifter om dem i tidskriftslitteraturen. En djupare undersokning om detaljer och bakgrund till handelserna kan ju ej vantas forran Iangre fram' i tiden. Men di jag genom Internationella MissionsrAdets arbete sett nigra av de handlande personerna pi litet narniare hill - det galler sarskilt biskop Azariah och Kagawa -, si har det intresserat mig att itminstone sammanstalla n3gra konturer av forloppet och has Iagga fram dem. Det ar ju has - det miste man ~nedge -- friga om handelser av stort intresse. Se vi inte har exempel pi vad son1 sminingon? kommer att intraffa pi allt flera missionsfalt? Det efterstravas alltmer sjalvstandighet for de infodda kyrkorna. Men tlarmed kommer sakerligen ocksa pi minga hi11 stravan efter enhet mellan dessa kyrkor. Det finns minga arter och grader av samarbete och enhet. Fyra types mi has nainnas. 1) Missionssallskap samarbeta i nationella missionsrid och i Internationella Missionsridet. Sallskapen behilla darvid i egen hand avgoranclet om de steg son1 skola tagas. Men de samarbeta i friga om vissa gemensamma intressen. Den nyttiga praxis stammar frill Edinburghkonferensen 1910. 2) Man har lokalt sarnarbete p3 falten for bibeloversattning,
kristna bokforlag, skolor - i synnerhet hogskolor -, sjukhus m. m. Detta har vuxit fram smdningom under sallskapens arbete. 3) Sallskapen sammansluta cie av dem grundade kyrkorna till irganisk enhet ph gemensam bekannelses grund. Silunda uppkomma vad man kallat c<familjekyrkor>>, t. ex. anglikanska kyrkan i Japan (1887) och i Kina (1912), lutherska kyrkan i Kina (1920), Sydindiens forenade kyrka, omslutande presbyterianer och kongregationalister (1908), Kristi kyrka i Kina, bestiende av samma grupper ( 1922). 4) Sammanslutning till organisk enhet utover bekannelsegrundvalen ar avsedd i de fall vi har skola studera. Initiativet ligger harvid icke hos ~~~issionssallskapen, utan hos de unga kyrkorna sjalva. Kan ett sarnarbete i missionen forekomma trots Iaroitskillnader? Det ar av vikt att se vad man harom sagt med hansyn till samarbetet efter typ 1. Vid Internationella Missionsridets mote i Oxford 1923 diskuterade man denna friga och uttalade dh, att det ju icke lag inom radets funktion att formulera en egen lara, men att man var beredd till sddant samarbete pb grund av en gemensamt kand forpliktelse och en gemensam trohet. Forpliktelsen galler forkunnandet av Kristi evangelium i hela varlden. Troheten galler Jesus sjalv; vi dela med gladje Petri bekannelse: ctdu as Kristus, den levande Gudens Son>>, och Tomas: ctmin Herre och min Gud>>. Hemligheten i virt samarbete as att Jesus Kristus as narvarande hos oss som mansklig van och gudonllig hjalpare. Harav fdja manga andra punkter av overensstammelse, och visa IaroHtskillnader hava icke hindrat oss fran gagnerikt samarbete i ridslag. I.M.R. har begransat sig till samarbete av typerna 1 och 2. Familjekyrkorna av typ 3 ha vaxt upp utan dess medverkan. Men vanan vid samverkan har varit en gynnsanl jordman for onskningar i riktning av he1 kyrkosammanslutning av typ 4. FrAn ekumeniska rorelsen ha inlpulser kommit, t. ex. i form av den eniga formulering av clet kristna budskapet, son1 uppsattes ph konferensen for tro och kyrkoforfattning i Lausanne 1927 och inrycktes i resolutionerna vid 1.M.R :s varldskonferens i Jerusalem 1928. Si kom en appell frin de fargade kristna vid motet i Tambaram 1938. Dar talas om konkurrensen mellan missionerna och om de infodda kristnas Iangtan efter en ccsynlig och organisk enhet,. Man
vet, att detta icke ar en si Iatt sak. Det as nodvandigt att studer:i bide skiljaktigheterna och vad som enal. De unga kyrkorna vilja icke gi nya vagar utan moderkyrkornas stod och valsignelse. Men de vadja intrangande till dessa att ta denna sak pi allvar, att arbeta med den och uppmuntra de unga kyrkosna i deras stravan, si att det mi bli ett slut pi sondringen och dess skandalosa verkningar. Vi hora har tonerna frin den nya framniarschen. Vi se varifri~; initiativet kommer. Det blir - i parentes sagt - svirare for histo. rikern att reda ut handelsernas ging nas det gallcr dessa nya i~iitiativ: han bor vara hemnia i allehanda exotiska sprik, nar dessa kyrkofrigor borja tas upp och diskuteras pi kinesiska eller tamuhka eller japanska. Det blir kringligare an nar diskussionen fares mel- Ian de vasterlandska missionerna. Men nu mi fakta sjalva tala. I maj 1919 holls i det gaiiila historiska Trankebar, varifrin den evangeliska missionen i Indien utgbtt, en evangelisationskonferens, efter vars slut en krets av 33 praster frin 4 sydindiska kyrkor (Forenade kyrkan, anglikaner, wesleyaner och lutheraner) stannade kvar annu i tvi dagar for att iiverlagga om kyrkounion. De flesta voro indier, endast tvi voro missionarer, engelsniannen Popley och anierikanen Sherwood Eddy. Bland initiativtagarna marktes i framsta rurnmet den kande biskop Azariah av Dornakal. En vadjan om kyrkoenhet sattes till sist upp, vari medleinmarna frin Forenade kyrkan och anglikanerna forenade sig. Namnen Eddy och Azariah saga nigot om detta initiativs fiirhistoria. Den amerikanske KFUM-mannen Eddy hade tjugo ir tidigare dragit in den tan~uliske prastsonen Azariah frin det anglikanska ~nissionsfaltet Tinevelly i sydligaste Indien pi ungdornssekreterarebanan. Dar hade Azariah funnit, att de indiska kristna mdste ta upp ansvaret for Indiens evangelisering, och si hade han blivit den fiirsta sekseteraren i det Nationella Missioi~ssallskapet, som for detta andamil hade skapats. Han hade senale gjort sensation pi Edinburghkonferensen genom att vadja till missionarerna att for de irifijdda kristna bli icke blott fosman, utan vanner. Det var som en myndighetsforklaring pi den infodda kyrkans vagnar: kunde den inte fi betraktas som en nledarbetare med eget ansvar?
Uarefter hade Azariah 1912 blivit anglikanska kyrkans forsta infodde biskop i Indien med ett nybildat stift i den ilifodiia staten Nizanls rike. Har bor telugufolket, liar ar Indietis basta massrorelsedistrikt, och hans framsta uppgift hade blivit att satta alla segel till i en valsignacl evangelisationsgarning. Trankebarrnotets manifest, son1 drog upp riktlinjerna till hela det foljande enhetsverket, ldter ocksd tydligt evangelisatiollsuppgiften trada fram i motiveringen for detta. Kyrkoenhet, sages det has, as i enlighet nled Guds vilja - se Joh. 17:21 och Efes. 4:4-6. Stundens allvar understryker kravet att i Kristus soka enhet och ge den synligt mttryck: varlden ar i Ateruppbyggnadsskede, Indien i ett kritiskt Iage. Vi son1 std infor den overvaldigande uppgiften att vinna Indien, en fenitedel av nianskligheten, for Kristus, aro - sager man - mycket forsvagade genom v5r olyckliga splittring, en splittring soln pilagts oss utifran och som vi ej onska att forlanga. I en enad kyrka miste tre skriftenliga elenlent bevaras: 1) det kongregationalistiska: att varje medlern har omedelbart tilltrade till Gud och far utova sina givor till samfundets basta; 2) det presbyterianska med ordnade representativa synoder ocli rid; 3) det episkopala for exekutiv ledning. Intet av dessa tre element 5r tillrackligt utan de andra. Antagandet av episkopatet skall ej forbindas nled ndgon foreskriven teori on1 dess vasen. Det skall vara konstitutionellt. Det allmanna prastadomet och lekmannens ratt till aktivitet inom kyrkan skall erkannas. Grundval for unionen skall vara de fyra punkterna: 1) den Heliga Skrifts auktoritet; 2) Apostoliska och Nicenska trosbekannelsen; 3) de tvi sakran~enten; 4j det historiska episkopatet - vilka motsvara den kanda clarnbeth-fyrkanten>>, anglikanska kyrkans 1888 antagna kyrkoenhetsvillkor. Aret 1919 var ganska stormigt i Indien. Varldskriget var slut och den nationella rorelsens vigor gingo hogt. Det var visserligen en tid for cljarva initiativ. Trankebarmannen hadde ju intet uppdrag frin sina kyrkor. Men cleras fosslag vann mycken sympati, och 1920 kude cn officiellt utsedd komitk frdn deras kyskor (Joint Comnitt tee) sammantrada for att uppgiira de narmare villkoren for sam- ~~ienslutningen. Dock blev fiirhandlingsvagen IAng och tiirnbestrodd. Det fanns en svar hake i de anglikanska hogkyrkligas vagran att erkanna
frikyrkornas prastambete soni giltigt - de hilla ju pi episkopatets gudomliga ratt och den apostoliska successionen som nodvandig garanti for giltiga sakrament. Forenade kyrkan ledde sin uppkonist frin skottska och amerikanska presbyterianer och engelska och amerikanska kongregationalister. Dessa accepterade biskopsdomet i den blivande enade kyrkan, men icke hoganglikanernas krav pi nyordination av deras redan ordinerade praster. Man koni dh fram till tanken pi en overgingstid: under trettio is efter unionens avslutande skulle det fi finnas tvh typer av praster, nied och utan biskoplig ordination, de senare komma frhn de fsikyrkliga samfunden, men icke tillitna att tjanstgora i de ursprungligen anglikanska forsamlingarna. Under overgingstiden skulle alla nya praster fh biskoplig vigning, och efter dess slut skulle endast denna typ forekomnia. 1925 kom ett tredje samfund, wesleyanerna (engelska metodister) nied in i forhandlingarna. 1927 beslots, att de anglikanska stift'en i Indien, inberaknat Burma och Ceylon, skulle f A sin forbindelse med staten lost - de blevo efter det engelska uttrycket <<disestablished)) och bilclade frin 1930 en episkopal frikyrka under benaniningen ctinciiens, Burmas och Ceylons kyrka)) (The Church of India, Burma and Ceylon). Detta var ett oundgangligt steg i enhetsverket och agnat att jamna vagen for detsanimas fortsattning. 1929 framlade Joint Committee en utfgrlig och detaljerad unionsplar? (Proposed Scheme of Union), soni vackte mycken diskussion fich sedan utkoniniit i flera mer eller mindre modifierade upplagor. Azariah var i Lausanne 1927. Nar mannen frin de uriga kyrkorna yttrade sig dar - skrev Nathan Soderbloni efterit - <<onisveptes vi av en flakt frhn en storre kristenhet ar, den, son1 har hemma borrat sig in i sina sarvanor och fastrlat i Zn itervandsgrand)). EP annan motesdeltagare fann, att intet ord fran motet var mera minnesvart an Azariahs: <<I Vastern ar enheten onskvard, pii niissionsfaltet ar den en vital nodvandighet. I Vastern ar sondring svaghet, pi missioiisfaltet ar den synd och skandab. I Tambaram voro Azariali och Kagawa de mest betydande av cle fargadc deltagarna. De voro varandra mycket olika: Azariah en vis och erfaren kyrkoledare, Kagawa en man ph egen hand, en djarv frilans. Men till bida lyssnade rnissionarer och nlissionsledare
med stor uppmarksanihet. De hade nigot att saga. 0111 clet ar nagot man minns frin Azariah, sa ar det betonandet av den infodda kyrkans evangelisationsplikt: den has fitt Kristi n~issionsbefallning lika val som de vitas kyrkor. Och i ledningen av sitt stift hade han omsatt den Iardomen i praxis. Det fanns opposition mot unionsplanen bide till hoger -- frhn hoganglikanerna, son1 dock i Indien ha inindre inflytande an i England - och till vanster - frin en kongregationalistisk grupp, sarskilt harhorande frin Londoninissionens stora falt i Travancore. En stridsskrift frin det senare hillet foll i mina hander i Tambaram. Emellertid tycktes dock segern alltmera tydligt luta it unionsvannernas sida. Metodisterna voro klart for. 1943-44 diskuterades frigan ivrigt, inte minst i England, dar hogkyrkliga ivrare uttalade sig bestamt emot. lirkebiskop Temple lade enlellertid i Canterburys provinsialsynod sitt tungt vagande ord for unionen (jan. 1944). Han menade bl. a., att anglikanerna kunde Iia mycket att Iara av frikyrkorna. Om sondiga betonade, att hos dessa en trid - det apostoliska an~betet - vore avskuren i forbindelsen inellan vintradet och grenarna, si mhste man dock minnas, att det fins andra - ordet och sakramenten - son1 hhlla; si kan saven flyta igenom, och ingen kan forneka, att grenarna bara frukt. Azariah fick inte uppleva sitt verks fullbordan. Nyirsdagen 1945 gick ha11 hadan. Tre veckor senare antog hans kyrkas generalrid med tre fjardedels majoritet unionsplanen. Metodisterna hade tidigare accepterat den. Och i sept. 1946 koni ocksi det tredje av de forhandlande samfunden, den Forenade kyrkan, med. Har var majoriteten nio tiondelar. Det ar nog ganska sakert, at1 det politiska Iaget bidragit till att forslaget antligen konmit i ham. Indien blir snart sjalvstandigt, och kyrkan rnaste di vara konsoliderad. Enheten torde nu komma att sattas i verket fore utgingen av Ar 1947. Den nya kyrkan kommer att heta Sydindiska Kyrkan. Den far 14 stift och 1 million kristna. Man forsoker i varje stift att f i in forsanilingar frin Atminstone tvi av de forutvarande kyrkorna. Bland biskoparnas uppgifter namnes nast efter uppsikten over forsamlingar och praster plikten att ta ledningen i stiftets evangelistiska arbete, som han skall framja genom sitt foredome och genom upp- ~nuntran till andra; han skall standigt erinra praster och folk 0111
tlcras 17likt i rletta lianseende. I-liir kanner man igen Azasialis I~ancl. Synoden sa~ntnantsader vartannat As. Den valier till ordforandc en av biskoparna, som under den presbyterianske titeln moderator as kyrkans officielle ledare till nasta synod. Han has vid sin sida ett synodalrid av biskoparna, en prast och en lekman frin varje stift sanit synodens generalsekreterare och skattrnastare. Arenden rorancle Iara och gudstjanstordning skola hanskjutas till en session av biskoparna och krava kvalificerad tnajoritet i synoden. I gudstjanstosdningen has man alternativ, varigenom hittills brukliga gudstjanstfonner alltfort kunna f i anvandas. Vid biskopsval skall stiftsrddet uppgora forslag och synodalridet utnamna. Spdindiska Kyrkan konmer givetvis att bli Indiens mest betydande protestantiska kyrka. Och ctenna sammanslutning pa en punkt av anglikaner och frikyrkliga kan komma att bli ett exenipel till efterfoljd pi mdnga andra missionsfalt. Enhetskyrkan i Japan kom till under en helt anian historisk situation. 1930-talet var for de japanska kristna en alltmer provande tid under militaristernas vaxande herravalde i regeringen. Kravet pi allas deltagande i de officiella shintoceremonierna blev alltmer Atstrammat och hotfullt. Nationella kristna ridet, som 1931 klart uttalat, att dessa cerelnonier voro av religios karaktar, ansag sig 1936 bora giva vika for trycket uppifrin och ga med pa att de voro patriotiska manifestationer, vari de kristna alltsd kunde deltaga. Kinakriget frdn 1937 okade trycket. En akut kris kom pi sommaren 1940 efter Fra~~krikes kollaps. En ny regering (Konoye) anslot sig till axelmakterna och vilde infosa en niojligast totalitar samhallsordning, vartill sl<ulle hora ekonomiskt oberoende, frihet frdn utlandskt inflytande, inre endrakt. SAlunda skulle ingen niissionar Iangre fa foresti en forsamling eller ha ledarestallning inoni en kyrka, och ingen kyrka skulle fd mottaga utlandskt understod. Nu fanns en rnindre grupp nationalistiska kristna, som voro gliiclande patrioter och en langre tid arbetat for kyrkornas sammanslutning till en forenad, ekonomiskt oberoende japansk kyrka. Denna grupp var den drivande kraften bakom scenen, di Nationella kristna ridet, vars ordforande var en metodistisk biskop Abe, tog upp
denna tanke och hiigtidligen proklamerade den vid ett massmcite av 20,000 kristna, son1 samlats for att fira en nationell hogtidsdag i Tokyo den 17 okt. 1940. Atgartien framstallas sisom en patriotisk bercdskapsgarning. Den hade nog ocksd sin bakgruntl i tidigarc gnskningal- om enhet 110s de japanska kristna - man kunde alltsd nu fd clenna iinskan igeno~u samtidigt niecl att man ~nanifesterade sin patriotism. Under de spannande minaderna fijre nationaldagen satt Kagawa haktad i tre veckor, anklagxl for att ha offentligt yttrat sig opatriotiskt - niinne en pitryckning fiir att driva de kristna i onskatl riktning? Han slapptes sedan 115 grunt1 av bristande I~evisning. Vintern 1940-41 Iamnade storsta dele11 av missionarerna Japan. De menade, att cleras kvarstannande skulle bli till mera skada an gagn, di umgange med utlandingar vid denna tid gjorde en japan politiskt misstankt. Missionarerna voro ju nastan alla amerikanare. Men Nationella kristna ridet avsande i april 1941 en vanskapsdelegation till Amerika for att forklara, att enhetskyrkans tillkomst berodde pii de kristnas eget initiativ, icke pi statens befallning, och att missionarer, son1 ville arbeta under kyrkans ledning, fortfarande voro valkomna. Bide Kagawa ocli biskop Abe voro met1 i delegationen. Emellertid arbetades ivrigt pi enhetskyrkans forfattning, och vid en synod i juni 1941 kunde kyrkan konstitueras. c<kristi kyrka i Japan>> blev en sammenslutning av ett 40-tal protestatiska samfund, omfattande de flesta av Japans 250 000 protestanter. De tre storsta samfunden - presbyterianer, metodister och kongregationalister - voro med, men det fjarde - anglikanerna - endast delvis. De f i lutheranerna voro ocksii med. Samfunden sammanfordes forst i elva storre grupper, som skulle Atnjuta en viss sjalvstandighet, men redan efter ett ir upplostes dessa grupper, och enheten blev silunda fullstandigare an frin borjan avsetts. Ledare blev en direktor (torisha), som skulle valjas pi tvii dr av generalsynoden. Valet skulle godkannas av staten. Dartill kom ett overkyrkorid av 50 medlemmar och en irlig generalsynod. Kyrkan blev indelad i stift met1 superintendenter og stiftssynoder. Kyrkans trosbekannelse lydde pi foljande satt: c<vi tro pi den lreenige Guden, si son1 han has uppenbasat sig i de heliga skrif-
terna, Fader, Son och Helig Ande, vilken for varldens fralsning genom Kristi forsoningsdod och uppstdndelse ger syndernas f6r- IHtelse, rattfardiggorelse, helgelse och evigt liv. Kyrkan as det sanifund, i vilket de, son1 genom nhden aro kallade, sammankonma till regelbunden andakt, iakttaga dopets och Herrens nattvards heliga ordningar, forkunna evangelium och i hoppet vanta Herrens tillkommelse.>> Kyrkan skulle icke fh nlottaga ekonomiskt understod utifrdn, men iivertog missionernas egendom i Japan. De tjugu forut befiniliga teologiska skolorna sammansloges till tvd, vartill kom en teologisk skola for kvinnor. Nationella kristna rddet blev ombilclat till ett samarbetsutskott, vari aven katolikerna ingingo. Aven den katolska kyrkan fick en ny forfattning och inhenlska biskopar. ~ven has fick man en vald direktor, vartill arkebiskopen utsdgs. BHda kyrkorna blevo efter granskning av forfattningarna erkanda av staten. Det skedde strax innan de styrande militaristerna gingo till krig mot Amerika och England (dec. 1941). Kriget blev en svhr tid for de kristna. Den nationalistiska agitationen var vildsanl mot de vita och framst mot de protestantiska storn~akterna. Till en del fick den kristna verksamheten bedrivas <<under jordem. Kagawa, som alltid varit en motstdndare till den krigiska erovringspolitiken, blev tre ghnger arresterad och forhord, alla ham bocker konfiskerades och tryckpldtarna forstordes. Det fanns nog ocksh kristna, som rycktes med av de nationalistiska slagorden. Men att kyrkan inte kunde drivas vart son1 helst, visade sig dd den avvisade termen ccjapansk kristendom>>, som lanserades av den 1940 szi aktiva nationalistisk-kristna gruppen; den ville inte vara en trdngbrostad nationalkyrka, utan bevara sambandet nied den universella kristenheten. S?i konl omsider Japans fullstandiga nederlag. De fruktansvarda bornbningarna - varst i Tokyo i mars 1945 - forstorde aven 490 av Japans 2,000 kristna kyrkor. Militarismen foll, den amerikanska okkupationen kom, och kejsaren avsade sig alla ansprdk pd guddomlig bord och betecknade den officiella shintos teorier i denna riktning som ctmyter och legendem. Kejsardomet har blivit konstitutionellt. Shinto, buddism och kristendom aro nu likstallda, och den forstnamnda erhiller icke Iangre ndgra statsanslag.
Kristendomens utsikter aro nu visserligen goda. Men efterkrigsbekymren aro minga: staderna i ruiner, ekonomien forstord, en felslagen skord har bragt hungerns spoke nara. Amerikanska besokare tala om den japanska kyrkan son1 <<en kyrka i trasor,). Vad skall ske med enhetskyrkan? En forfattningsrevision genomiordes 1946, forberedd pi ett sammantrade vid pingst, beslutad pa en synod i oktober. Direktorn ar avskaffacl, ham makt var konstruerad efter fiihrerprincipen. Nu skall det bli mera dernokrati och decentralisation och ledaren blir en moderator. Om bekannelsefrigan blev det pi synoden en livlig diskussion, son1 slutade med att den 1940 formulerade bekantlelsen blev ersatt med en hanvisning till den Apostoliska tron och kristenhetens ovriga historiska bekannelser. Det blir nu icke nigot tving att tillhora enhetskyrkan och ett par smil samfund ha Iamnat den. Men maloriteten stir kvar och visar alltsi, att den dock i det hela motsvarar vad man onskar sig. Att itergi till splittringen i 30-40 samfund ar icke nigot itritt ideal. Ett sarskilt problem ar den anglikanska kyrkan (Nippon Seikowai), varav en tredjedel anslot sig till enhetskyrkan, medal? de ovriga under stora svirigheter forblevo utanfor. De senare ha nu filtt ratt: man forblir utanfor, och enhetsmannen fi soka iterintrade i moderkyrkan. Man antyder for ovrigt, att anglikanerna kanske senare komn~a att iterupptaga forhandlingar on1 enhet. Men tills vidare havdar man sin sarskilda existe'ns. Efter synoden kom en allman kristen konferens, varvid en djupt allvarlig och gripande syndabekannelse om Japans ansvar for kriget avgavs och en treirig evangelistisk kampanj over hela landet beslots. Massmoten foljde pi nationaldagen den 17. okt. med Kagawa som framste talare. Enheten kom ju i Sydindien genom en mera naturlig vaxt. I Japan drevs den fram genom en politisk konstellation, men tycks hilla andi. Det ar naturligt for de kristna att kanna sig som ett gentemot den overvaldigande majoriteten av de icke kristna. Laroskillnaderna f i ej den betydelse son1 i Vastern, dar de uppkommit. De som kommit direkt frin hedendomen, ha en benagenhet att se niera pi sed och rit an pi laran. Vi ha nog att vanta mer enhetsstravanden av detta slag pi mis-
sionsfaltet. Warneck trodde, CIA ha11 fijr fenitio Ar sedan skrev sin stora Missionslara, knappt att de infodda kyrkorna skulle komma att bli sjalvstandiga, snarast tankte han sig den1 affilierade till kolonialkyrkor. Hans tankar ha rlog bidragit till, att sjalvstandighetssynpunkten ofta stallts At sidan i tysk rnissionspolitik. Men nationalisnlen kom. Kolonialkyrkor kunde rent av bli sjalvstancliga inhemska kyrkor, sorn vi se pa anglikanerna i Indietl. Och nar de infbdda kyrkorna b6rja kunna tanka sjalva, sa konima enhetsplaner. Men man ar angelagen or11 att icke slappa det kristna arvet. Man has en helhetssyn pa Kristi kyrka. Den fintis i Nya 'Testarnentet, den ar aktuell i teologien. Isolering blir allt svirare att forsvara. Vi kanna oss hdra samman. Gud vill, att vi skola vara ett.