14 III, 7. Moi försl. N:o 21. Söderholm, Kari och Nix, Oskar: Förslag till lag om giltigheten af äktenskap, som ingåtts utom landet. F i 11 Finlands Landtda g. Saknaden af tydliga bestämningar om rättsgiltigheten här i landet af äktenskap, som finska medborgare knutit i annat land utan att därvid hvad finsk lag stadgar om äktenskaps ingående iakttagits, har, sedan utvandringen från Finland till främmande länder nått den omfattning, att antalet landsmän ensamt i Nordamerikas Förenta Stater torde kunna uppskattas till bortåt 100,000 personer, gifvit anledning till kännbara olägenheter. Vid ingåendet af giftermål i det främmande landet möter ofta svårighet, om ej rent af omöjlighet, att ställa sig till efterrättelse finsk lags föreskrifter härom. Vanligen förrättas vigseln af präst vid något af de där existerande kyrkosamfunden, hvilka i Nordamerikas Förenta Stater icke äro statsinstitutioner eller ens stå under statens uppsikt, eller ock inför borgerlig myndighet. Regel är att äktenskapets afslutande i dessa fall icke föregås af lysning, enär sådan icke är där påbjuden, och åstadkommandet af lysning i hemlandet är förenad med stora omgångar och tidsutdräkt. Återvända makarna sedan till hemlandet och göra anspråk på att deras äktenskap skall införas i kyrkoböckerna samt deras barn betraktas såsom äkta, händer det att dessa yrkanden icke bifallas af vederbörande prästerskap. Att fordra det sådana personer skola
m, 7. Söderholm ja Nii. 15 underkasta sig lysning och ny vigsel i hemlandet måste för makarnas sedliga känsla förefalla i hög grad sårande, då mot deras förening icke kan invändas annat än att vid dess afslutande tillämpats andra formföreskrifter än här gälla. Stundom inträffar det å andra sidan att makar, som i Amerika blifvit sammanvigda utan föregången lysning, vid återkomsten till hemlandet känna sig af samvetsskäl manade att här begära lysning och möjligen ny vigsel, men att prästerskapet anser sig förhindradt att villfara deras begäran, emedan vigsel allaredan egt rum. Ganska allmänt följes visserligen numera den praxis att makar, som utrikes ingått äktenskap utan iakttagande af föreskrifter, som gälla för afslutandet af äktenskap här i landet, hos Kejserliga Senaten i dispensväg begära att deras äktenskap skall erkännas såsom giltigt. Dylika ansökningar bifallas väl sålunda att vederbörande prästerskap anbefalles att i kyrkobok införa sökandena såsom äkta makar, men själfva frågan om äktenskapets formella giltighet är klarligen icke härigenom afgjord. Den af Senaten gifna resolutionen står ej i vägen för att vid uppkommande familjerättsliga och arfstvister eller eljest i domstojsväg anfäkta äktenskapets laglighet äfven med hänsikt till formen för dess ingående. Undanrödjandet af de svårigheter, som stå i vägen för legaliseringen i Finland af äktenskap, ingångna af finske medborgare, medan de såsom emigranter uppehållit sig i Amerika, var ett af de väsentligaste syftemålen med den af Ständerna vid 1891 års landtdag aflåtna underdåniga petitionen om förslag till afhjälpande af de missförhållanden, som härflyta af emigrationen. Samma fråga utgjorde föremålet för en vid tredje allmänna kyrkomötet 1893 tillkommen underdånig petition om vidtagande af lagstiftningsåtgärder beträffande villkoren för att äktenskap, som af landsmän afslutats genom vigsel i Nordamerikas Förenta Stater, kunde här i landet vinna lagligt erkännande. Med* anledning häraf uppgjordes af Lag-
16 m, i. - Avioliittolainsääd. beredningen år 1904 ett lagförslag i ämnet, men då detta ännu ej hunnit blifva föremål för vidare handläggning i Senaten, hafva underskrifne, som ansett det med hänsyn till sakens vikt icke vara önskligt att den nödigbefunna lagstiftningsåtgärden måtte ytterligare framskjutas, trott skäl föreligga att i motionsväg underkasta frågan Landtdagens pröfning. I fråga om de villkor, som ett af finska medborgare i annat land ingånget äktenskap synes böra uppfylla för att här vinna erkännande såsom giltigt, utgår det nedan intagna lagförslaget från det förhållandet att enligt finsk lag ett äktenskap med fulla rättsverkningar uppkommer genom en kultakt, vigseln. Iakttagandet af denna form har därför äfven främst uppställts som regel för giltigheten af landsmäns giftermål i utlandet. Härvid har dock äfven vigsel, förrättad af främmande lands präst i en ordning, som afviker från hvad om vigsel i Finland är stadgadt, likställts med vigsel af finsk präst i det fall att densamma i det främmande landet erkännes såsom laga form för uppkomsten af äktenskap. Därjämte synas dock mycket starka skäl föreligga för att jämväl ett i annat land af finska medborgare afslutadt äktenskap i sådan form, som där är giltig, ehuru icke i Finland tillåten, må vinna erkännande här i landet. Man får nämligen icke förbise det förhållande att uti flertalet länder i Europa ej blott en inför behörig borgerlig myndighet försiggången akt uteslutande tillägges äktenskapstiftande verkan, utan ock att den, som förrättar kyrklig vigsel utan att omförmälda akt egt rum, gör sig skyldig till straffbar handling. Det vore fördenskull i högsta måtto obilligt, om finska medborgare, de där vid ingåendet af giftermål ställt sig till efterrättelse lagen i det land, hvarest de då uppehållit sig, icke skulle här erkännas såsom äkta makar. Hvad åter vidkommer villkoren för giltigheten i Finland af äktenskap, som utlänningar ingått i främmande
HI, 7. Söderholm ja^nixj 17 land, saknas hos oss hvarje lagstadgande härom. Bedömandet af hithörande frågor i allmänhet har intill senaste tider ställt sig ganska vanskligt, enär såväl i olika länders lagstiftning som inom rättsvetenskapen olika grundsatser gjort sig gällande. Den lifliga beröringen nationerna emellan i våra dagar har dock gjort vinnandet af samstämmighet i de skilda ländernas lagstiftning på detta område till ett oafvisligt kraf. Ett betydande steg i detta syfte har ock den mellanfolkliga rättsutvecklingen numera tagit genom den af ett stort antal europeiska stater år 1902 afslutade konventionen angående reglerandet af konflikter mellan olika lagar rörande äktenskapet. Genom denna konvention har fastslagits såsom regel att äktenskap, som knutits i öfverensstämmelse med lagen i det land, där det ingåtts, skall i de öfriga erkännas vara till formen giltigt. De materiella förutsättningarna för giltigt äktenskap åter skola i regel bedömas efter lagen i hvardera nupturientens hemland d. v. s. det land, hvarest han eller hon åtnjöt medborgarrätt vid äktenskapets ingående. Med tillämpning i hufvudsak af dessa grundsatser hafva i förevarande lagförslag jämväl upptagits bestämningar»om giltigheten af äktenskap, som utom landet slutits mellan personer, af hvilka blott endera eller ingendera är finsk medborgare. Härvid har dock med hänsyn till den ovillkorliga fordran, som den grekisk-katolska religionen uppställer, att bekännare af denna lära icke kunna ingå giltigt äktenskap i annan form än enligt dess föreskrifter, i lagförslaget gjorts det undantag att lagens bestämmelser ej skola tillämpas på äktenskap, i hvilka någondera maken tillhör sagda trosbekännelse. Tilläggas bör slutligen, att lagförslagets affattning vidhandengifver, att detsamma icke omfattar personer, som äro Kejsardömets undersåtar. På anförda skäl få till Landtdagens behandling i den för motioner gällande ordning vi vördsamt öfverlämna följande 2
18 m, -. - Avioliittol&insääd. Förslag till lag om giltigheten af äktenskap, som ingåtts utom landet 1 Hafva finsk man och finsk kvinna utom landet sammanvigts till äktenskap af finsk präst, ege det äktenskap lika giltighet som om det blifvit med vigsel fäst har i landet. Lag samma vare, om äktenskap mellan finsk man och finsk kvinna slutits inför behörig kyrklig eller borgerlig myndighet i annat land i sådan form, som där eger giltighet. 2. Är endera af makarne i äktenskap, som ingåtts utom landet, främmande stats undersåte, och den andra finsk medborgare, vare äktenskapet, där icke lagen i någondera makens hemland med hänsikt till dennes person lägger hinder för äktenskapets bestånd, giltigt i Finland, ehvad det afslutats såsom i 1 eller 2 mom. 1 säges. Äro bägge makarna främmande stats undersåtar, vare lag samma, om äktenskapet enligt lagen i det land, där det ingåtts, eller enligt lag i makarnas hemland är afslutadt i giltig form. Dock må ej äktenskap, som ingåtts i strid med hvad finsk lag stadgar om äktenskapshinder mellan personer i rätt upp- och nedstigande skyldskap eller svågerskap, eller mellan hel- och halfsyskon, eller om ovillkorligt hinder med hänsikt till endera makens tidigare äktenskap, här såsom giltigt anses, ändå ätt det ej strider mot lag i makes hemland. 3. Äktenskap, som ingåtts utom Finland och ej på grund af 1 eller 2 ar att såsom ogiltigt anses, må antecknas i
HI, 7. Söderholm ja Nix. 19 kyrkohok i landet. Anhållan om sådan anteckning skall, där makarna blifvit af finsk präst samman vigda, åtföljas af attest om vigseln, i annat fall därjämte af bevis, utfärdadt af myndighet i det land, hvarest äktenskapet afslutats, att detta skett i där giltig form. Äro bägge makarna främmande stats undersåtar, vare bevis af myndighet i deras hemland om att äktenskapet där erkännes lika gildt. Genom intyg af Rysslands beskickning eller konsul styrke sökandena ock att myndighet, som utfärdat bevis om giltigheten af ingånget äktenskap, varit därtill behörig. 4. Har afslutandet af äktenskap utom Jandet icke föregåtts af lysning i Finland, där sådant enligt finsk lag bort ske, varde, då anteckning i kyrkobok göres, sökandena uppmanade att genom kungörelse, som bör i allmänna tidningarna tre gånger införas, härom tillkännagifva, med uppgift om makarnas namn, stånd eller yrke och ålder, orten, där äktenskapet ingåtts, samt den församling, i hvars kyrkobok anteckningen skett. Ägde makarna eller endera af dem före äktenskapets ingående hemvist här i landet, varde ock den ort i kungörelsen nämnd samt kungörelsen där offentligt anslagen under fjorton dagar. Vill någon mot äktenskapet göra jäf, tage stämning å den, mot hvilken jäf göres, inom tre månader efter det kungörelsen varit tredje gången införd i tidningarna och offentligt anslagits. Ställe ock borgen för kostnad och skada såsom om jäf mot lysning är sagdt. Försummas något häraf, eller full följes jäfstalan ej, vare den talan förfallen. 5 Utan hinder af h vad i 4 stadgas må talan om giltigheten af utomlands ingånget äktenskap väckas af make eller af allmän åklagare, då sådant å honom ankommer.
20 m, i. - Avioliittolainsääd. 6 f. Varder äktenskap genom slutlig dom förklaradt ogiltigt eller böra återgå, skall underrättelse härom inom en månad därefter meddelas vederbörande prästerskap och den uppgift i kyrkoboken införas. Hvad ofvan är sagdt om kyrkoöok gälle ock om förteckning öfver medlemmarna i behörigen inrättadt annat kristet kyrkosamfund än den evangelisk-lutherska kyrkan, samt om civilregister, där sådant på grund af särskildt stadgande skall föras öfver personer, hvilka icke tillhöra något i landet behörigen inrättadt kyrkosamfund. Föreskifterna i denna lag skola ej tillämpas å äktenskap, i hvilka endera maken tillhör grekisk-katolska trosbekännelsen. Helsingfors den 24 februari 1908. Karl Söderholm. Oskar Nix.