Arbetsmarknadsstöd 6/2015

6/2015 1 (266) Arbetsmarknadsstöd 6/2015

6/2015 2 (266) Innehåll 1 God förvaltning... 6 2 Syfte... 7 3 Förmånens uppbyggnad... 7 3.1 Arbetsmarknadsstöd... 7 3.2 Barnförhöjning... 7 3.3 Förhöjningsdel... 8 3.4 Kostnadsersättning... 11 3.5 Förhöjd kostnadsersättning... 11 3.6 Kostnadsersättning utomlands... 12 4 Rättighet och förutsättningar... 12 4.1 Arbetskraftspolitiska förutsättningar... 12 4.1.1 Arbetslös arbetssökande... 12 4.1.2 Hinder för att vara på arbetsmarknaden... 13 4.1.3 Företagsverksamhet på heltid... 15 4.1.4 Heltidsstudier... 24 4.1.5 Frånvaro från arbetsmarknaden... 25 4.1.6 Tid utan ersättning och skyldighet att vara i arbete... 25 4.1.7 Väntetid... 26 4.1.8 Unga personer som saknar utbildning... 26 4.2 Allmänna villkor... 28 4.2.1 Bosättning i Finland... 28 4.2.2 Ålder... 29 4.2.3 Hinder för att vara på arbetsmarknaden... 29 4.2.4 Arbetsoförmåga... 29 4.2.5 Begränsningar föranledda av arbetsavtals- eller tjänsteförhållande... 34 4.2.6 Periodiseringar... 37 4.2.7 Arbetstvist... 59 4.3 Särskilda villkor... 59 4.3.1 Rätt till arbetsmarknadsstöd under arbetslöshetstiden... 59 4.3.2 Väntetid för arbetsmarknadsstöd... 60 4.3.3 Sysselsättningsfrämjande service... 68 4.3.4 Kostnadsersättningar... 89 4.3.4 Integrationsstöd för invandrare fram till 31.12.2014... 93 4.3.5 Resebidrag... 97 4.3.6 Försök med sysselsättningsbonus... 101 4.3.7 Självrisktid... 109 4.3.8 Maximal betalningstid... 116 5 Förhållande till andra förmåner... 117 5.1 Hindrande förmåner... 117 5.2 Förmåner som ska dras av... 119 5.2.1 Prioriterade förmåner... 121 5.3 Stöd för hemvård av barn... 121 5.3.1 Make... 123 5.4 Förmåner från utlandet... 125

6/2015 3 (266) 6 Ansökan... 126 6.1 Anhängighet... 127 6.1.1 Avsändarens ansvar... 128 6.1.2 Överföring av handlingar... 129 7 Vem kan söka förmåner?... 129 7.1 Personen själv... 129 7.2 Intressebevakare... 130 7.3 Intressebevakningsfullmäktig... 131 7.4 Ombud, d.v.s. befullmäktigad... 131 7.5 Nära anhörig eller annan person... 131 7.6 Kommun... 132 7.6.1 Dödsbo... 132 7.7 Ansökningstid... 132 7.8 Begäran om tilläggsutredningar... 133 7.8.1 Tilläggsutredningar som gäller arbetsmarknadsstöd... 133 7.9 Återtagande av ansökan... 135 8 Belopp... 135 8.1 Arbetsmarknadsstöd... 135 8.2 Barnförhöjning... 136 8.3 Förhöjningsdel... 136 8.4 Kostnadsersättning... 136 8.5 Förhöjd kostnadsersättning... 136 8.6 Kostnadsersättning utomlands... 136 9 Bestämningsgrunder... 136 9.1 Sociala förmåner som ska dras av... 136 9.1.1 Stöd för hemvård av barn... 137 9.2 Jämkning av arbetsinkomster och andra förvärvsinkomster... 137 9.2.1 Jämkningsgrunder... 137 9.2.2 Jämkningsperiod... 150 9.2.3 Arbetstidsgranskning... 152 9.2.4 Inkomst som ska jämkas... 155 9.2.5 Hänförande av inkomsterna... 157 9.2.6 Beräkning av beloppet och skyddat belopp... 160 9.2.7 Betalning av arbetslöshetsförmån i förskott... 164 9.3 Behovsprövning... 165 9.3.1 Inkomster som beaktas vid behovsprövningen... 165 9.3.2 Inkomsternas inverkan... 168 9.3.3 Behovsprövning och sociala förmåner som ska avdras... 168 9.3.4 Arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning... 168 9.4 Partiellt arbetsmarknadsstöd... 173 9.4.1 Föräldrar... 173 9.4.2 Att bo i föräldrarnas hushåll... 173 9.4.3 Andra barn som försörjs av föräldrarna... 174 9.4.4 Föräldrarnas inkomster... 174 9.4.5 Föräldrarnas inkomster och deras inverkan... 174 9.4.6 Utredningar som ska lämnas in... 175 9.4.7 Arbetsmarknadsstöd utan beloppsdelning... 175

6/2015 4 (266) 9.5 Inkomster och avdrag... 176 9.5.1 Löneinkomster... 176 9.5.2 Inkomster av näringsverksamhet... 178 9.5.3 Jordbruksinkomster... 191 9.5.4 Inkomster av skogsbruk... 193 9.5.5 Dividendinkomster... 194 9.5.6 Ränteinkomster av kontomedel... 196 9.5.7 Övriga ränteinkomster... 196 9.5.8 Hyresinkomster... 197 9.5.9 Dödsbo och arv... 197 9.5.10 Sociala förmåner... 199 9.5.11 Andra inkomster som ska beaktas vid behovsprövningen... 199 9.5.12 Beaktande av behovsprövningsinkomster... 204 9.5.13 Uppgifter från penninginstitut... 207 10 Avgörande... 208 10.1 Handläggningsställe... 208 10.2 Om jäv... 214 10.2.1 Handläggnings- och avgörandeförbud... 215 10.2.2 Konstaterande av jäv... 215 10.3 Arbetskraftspolitiska utlåtanden och meddelanden... 216 10.3.1 Omständigheter som berörs av ett utlåtande... 217 10.3.2 Utlåtandets giltighetstid... 218 10.3.3 Särskilda situationer i anslutning till utlåtandena... 218 10.3.4 Meddelanden... 222 10.4 Tilläggsutredningar... 224 10.5 Hörande... 224 10.5.1 När ska klienten höras?... 225 10.5.2 Hur går hörandet till?... 225 10.6 Meddelande av beslut... 226 10.6.1 Handläggningsgaranti... 227 10.6.2 Beslutsmottagare... 228 11 Utbetalning... 228 11.1 Betalningsadress... 228 11.1.1 Utländsk betalningsadress... 228 11.1.2 Dödsbo... 228 11.2 Antalet förmånsdagar per vecka... 229 11.3 Betalningsperioder... 230 11.4 Förskottsbetalningsförfarande... 230 11.5 Betalning till någon annan än den sökande... 231 11.5.1 Intressebevakare... 231 11.5.2 Intressebevakningsfullmäktig... 232 11.5.3 Kommun... 232 11.5.4 Folkpensionsanstalten... 236 11.5.5 Arbetslöshetskassan... 239 11.6 Utbetalning till utsökningsmyndighet... 239 11.7 Förskottsinnehållning... 239 11.7.1 Förskottsinnehållning, allmänna principer... 239 11.7.2 Grunder... 240

6/2015 5 (266) 11.7.3 Källskatt... 242 11.7.4 Erhållande och användning av uppgifter... 242 11.7.5 Verkställande av förskottsinnehållning... 245 11.7.6 Rättelse och återbetalning av förskottsinnehållning... 245 11.7.7 Återbetalda förmåner... 246 11.7.8 Regressbetalning... 247 11.7.9 Årsanmälan... 247 11.7.10 Månatlig kontroll... 248 12 Anmälningsskyldighet... 248 13 Rättelse och undanröjande av beslut... 249 14 Justering... 250 14.1 Förändringar i familjeförhållandena... 251 14.2 Förändringar i arbets- och andra förvärvsinkomster... 251 14.3 Förändringar i företagsverksamhetens inkomster... 251 14.4 Förändringar i andra sociala förmåner... 252 14.5 Förändringar i behovsprövningsinkomsterna... 252 14.6 Förändringar i föräldrarnas inkomster... 253 14.7 Övriga justeringssituationer... 253 15 Avbrytande av utbetalning... 257 16 Indragning... 257 17 Överbetalning... 258 17.1 Återkrav... 258 17.2 Regressförfarande... 258 17.2.1 Sjukdagpenning... 259 17.2.2 Rehabiliteringspenning... 259 17.2.3 Folkpension och arbetspensioner... 259 17.2.4 Generationsväxlingspension, avträdelsepension, avträdelseersättning och avträdelsestöd... 262 17.2.5 Dagpenning och olycksfallspension enligt lagen om olycksfallsförsäkring... 262 17.2.6 Förmåner som beviljats av arbetslöshetskassan... 263 17.2.7 Grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd... 264 17.2.8 Minsta indrivningsbelopp... 265 17.2.9 Kontroll av återbetalningar och rättande av felaktiga återbetalningar... 265 17.2.10 För stora återbetalningar... 265 17.2.11 För små återbetalningar... 265 18 Sökande av ändring... 266

6/2015 6 (266) 1 God förvaltning FPA är en del av den offentliga förvaltningen och myndighetsverksamheten. Principerna om god förvaltning ska tillämpas även vid FPA. Grundläggande rättigheter som ingår i god förvaltning, och som tryggas i grundlagen, är: rätten för var och en att få sitt ärende behandlat vid behörig myndighet, på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål rätten att bli hörd rätten att få ett motiverat beslut och rätten att söka ändring i beslut. I god förvaltning ingår även krav på gott språkbruk och rådgivningsskyldighet. I förmånsärenden ska användas ett sakligt, klart och begripligt språk. Kunden ska ges råd i anslutning till skötseln av ett förmånsärende och ges svar på frågor och förfrågningar om ärendet. principer för behandlingen av handlingar. Om FPA av misstag har tillställts en handling för behandling av ett ärende i vilket FPA inte är behörig, ska handlingen utan dröjsmål överföras till rätt myndighet och kunden underrättas om överföringen. Om en handling inkommit till FPA i ett ärende som FPA är behörig att behandla och handlingen är bristfällig, ska avsändaren uppmanas att komplettera handlingen inom en viss tid, om det inte är onödigt med tanke på avgörandet av ärendet. objektivitet i handläggningen, vilket särskilt säkerställs genom bestämmelserna om jäv. En tjänsteman får inte delta i eller vara närvarande vid behandlingen av ett ärende där han eller hon är jävig. En tjänsteman är jävig t.ex.i förmånsärenden som gäller tjänstemannen sjäv eller en närstående till honom eller henne. Tjänstemannen ska själv avgöra om han eller hon är jävig. Också FPA:s sakkunnigläkare kan vara jävig. Jävsbestämmelserna är avsedda att säkerställa att ärendehandläggningen är opartisk och objektiv. Verksamheten ska vara opartisk, även i utomståendes ögon. utredningsskyldighet. FPA ska tillse att ärendena utreds tillräckligt och på ett behörigt sätt och i detta syfte skaffa den information och de utredningar som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. En part, d.v.s. den som anhängiggjort ett ärende, ska lägga fram en utredning om grunderna för sitt yrkande och även i övrigt medverka till utredandet av det ärende som han eller hon har inlett. Närmare anvisningar om dessa och andra allmänna grunder för god förvaltning ingår i anvisningen om tillämpning av förvaltningslagen i förmånsärenden (hallintolain soveltaminen etuusasioissa avsnitten om ansökan och avgörande i förmånsanvisningarna. Se även förvaltningslagen (434/2003)

6/2015 7 (266) 2 Syfte Syftet med arbetsmarknadsstöd är att ersätta ekonomiska förluster till följd av arbetslöshet och att samtidigt trygga utkomsten för arbetssökande under den tid de söker arbete eller förbättrar sina förutsättningar att få sysselsättning. 3 Förmånens uppbyggnad Arbetsmarknadsstöd som betalas ut som grundförmån kan utökas med barnförhöjning, förhöjningsdel under tiden för sysselsättningsfrämjande service samt kostnadsersättning. 3.1 Arbetsmarknadsstöd Arbetsmarknadsstöd är en arbetslöshetsförmån som FPA betalar ut till arbetslösa arbetssökande. 3.2 Barnförhöjning Till arbetssökande som försörjer barn under 18 år betalas arbetslöshetsförmånen jämte barnförhöjning. (6 kap. 6 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa). Som barn som försörjs betraktas arbetslöshetsförmånstagarens biologiska barn. Som barn som ska försörjas betraktas också: förmånstagarens adoptivbarn barn som förmånstagaren har lämnat bort som fosterbarn barn som förmånstagaren är skyldig att betala underhållsbidrag för, eller makens/makans eller sambons barn, om barnet bor i samma hushåll som förmånstagaren. Med adoptivbarn avses ett barn vars adoption har fastställts i domstol. (51 i adoptionslagen, 22/2012) Adoptivbarn jämställs med biologiska barn och barnförhöjning betalas som för biologiska barn. Med fosterbarn avses barn som placerats i enskilt hem. Fosterföräldrarna har inte rätt till barnförhöjning. (81 i barnskyddslagen, 417/2007). Det anses att ett barn försörjs av sina föräldrar också när ett organ inom socialvården har omhändertagit barnet. Fosterföräldrarna till ett barn som omhändertagits och som är i familjevård har inte rätt till barnförhöjning. (40 i barnskyddslagen, 417/2007). Om ett barn omhändertas eller ges som fosterbarn innebär det inte automatiskt att underhållsskyldigheten upphör. Då betalas barnförhöjningen till den som är underhållsskyldig, dvs. i princip till föräldrarna.

6/2015 8 (266) Till en extra vårdnadshavare som tillförordnats av domstol betalas i princip inte barnförhöjning eftersom den extra vårdnadshavaren inte är underhållsskyldig gentemot barnet. Om bägge vårdnadshavarna har arbetslöshetsförmåner, betalas barnförhöjning till bägge. Barnförhöjning betalas också för den dag ett barn föds eller avlider samt för den dag då barnet fyller 18 år. Barnförhöjning kan också betalas för ett barn som bor utomlands om den sökandes underhållsskyldighet har utretts, oberoende av om barnet bor i ett land som tillämpar EGlagstiftningen eller i ett s.k. tredje land. I avsnittet Beaktande av familjemedlem (se närmare avsnitt 4.3.8.4 Beaktande av familjemedlem i anvisningarna om grunddagpenning) ges mer information om beviljande av barnförhöjning för ett barn som försörjs och som bor i ett annat land som tillämpar EGlagstiftningen. Ansökan om barnförhöjning/barnet bor utomlands När en sökande för första gången söker barnförhöjning för ett barn som bor utomlands beviljas barnförhöjningen inom ramen för den ansökningstid som fastställs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (tre månaders retroaktiv ansökningstid, av särskilt vägande skäl längre) räknat från det att underhållsskyldigheten utretts på ett tillförlitligt sätt. När den sökandes rätt till barnförhöjning för ett barn som är bosatt utomlands tidigare avslagits och den sökande företer sådan ny utredning på basis av vilken det tidigare beslutet kan rättas till den sökandes fördel beviljas den sökande barnförhöjning retroaktivt räknat från det att ärendet kan rättas utifrån den nya utredningen. Den sökande ska förete tillförlitlig utredning om sin underhållsskyldighet, till exempel påvisar inte födelseattesten ensamt underhållsskyldighet. Exempel Förmånstagarens ansökan om barnförhöjning har avslagits genom ett beslut 1.6.2013 eftersom förmånstagaren inte företett tillförlitlig utredning om underhållsskyldigheten för sitt utomlands bosatta barn. Förmånstagaren skickar 1.6.2014 till FPA ett beslut av en utländsk domstol enligt vilket förmånstagaren ålagts att betala underhållsbidrag till barnet fr.o.m. 1.1.2014. Det beslut som meddelades 1.6.2013 kan rättas fr.o.m. 1.1.2014, och förmånstagaren kan beviljas barnförhöjning för det utomlands bosatta barnet fr.o.m. 1.1.2014. 3.3 Förhöjningsdel En förhöjningsdel kan betalas till arbetsmarknadsstödet under tiden för sysselsättningsfrämjande service som överenskommits i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter sysselsättningsplanen (UAL 7 kap. 5 ). Med sysselsättningsfrämjande service avses från och med 1.1.2013: arbetskraftsutbildning frivilliga studier som den arbetssökande deltar i invandrares frivilliga studier jobbsökarträning karriärträning

6/2015 9 (266) prövning, dvs. arbetsprövning och utbildningsprövning samt arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Som sysselsättningsfrämjande service betraktas också arbetsprövning, arbetslivsträning, arbetspraktik och arbets- och utbildningsprövning som börjat senast 31.12.2012 samt integrationsåtgärder för invandrare som börjat senast 31.8.2011 och som jämställs med arbetskraftspolitisk vuxenutbildning eller arbetsprövning, arbetslivsträning eller arbetspraktik. Förhöjningsdelen betalas också för tiden mellan sådana serviceåtgärder som överenskommits i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter sysselsättningsplanen om tiden mellan åtgärderna är högst sju kalenderdagar. För tiden mellan serviceåtgärderna kan förhöjningsdelen betalas bara om personen har rätt till arbetslöshetsförmåner under arbetslöshetstiden. Förhöjningsdelen betalas också under t.ex. ferier i samband med utbildning eller studier. Om arbetskraftsutbildningen och en arbetsökandes eller invandrares frivilliga studier ordnas som fristående helheter så att utbildningsperioderna inte direkt följer på varandra, deltar den studerande inte i sysselsättningsfrämjande service mellan utbildningsperioderna. Arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel betalas således inte heller mellan utbildningsperioderna förutom om tiden mellan perioderna uppgår till högst sju kalenderdagar. En lagändring som gäller arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel under tiden för sysselsättningsfrämjande service trädde i kraft 1.1.2014. Därmed kan förhöjningsdelen från och med 1.1.2014 betalas oavsett hur länge personen har fått arbetsmarknadsstöd på basis av arbetslöshet. Ett villkor för utbetalningen av förhöjningsdel är att servicen har överenskommits i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter den. Vad som föreskrivs om en sysselsättningsplan är också tillämpligt på en jobbsökarplan och ett sysselsättningsprogram. Med en plan som ersätter en sysselsättningsplan avses aktiveringsplan och integrationsplan. Den förhöjningsdel som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service kan utges för högst 200 dagar. Utbetalningen av förhöjningsdelen börjar från början när personen efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret och fått arbetslöshetsdagpenning för den maximala betalningstiden på nytt blivit berättigad till arbetsmarknadsstöd. Arbets- och näringsbyrån meddelar i sitt arbetskraftspolitiska utlåtande om servicen inkluderats i planen. Om utlåtandet innehåller uppgifter om att servicen inte inkluderats i planen ska förmånen betalas utan förhöjningsdel. Förmånstagaren underrättas genom en fras som sätts till i beslutet om att han eller hon saknar rätt till förhöjningsdel eftersom servicen inte avtalats i planen. I utlåtande G2 som gäller invandrares frivilliga studier tas emellertid inte separat ställning till ett inkluderande av studierna i planen, eftersom utlåtande G2 kan ges endast när man avtalat om frivilliga studier i integrationsplanen. Under invandrares frivilliga studier kan förhöjningsdelen således inte avslås på den grunden att studierna inte har avtalats i planen. Rätt till arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel 31.12.2013 Enligt 7 kap. 5 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som (i sin dåvarande form) varit i kraft (från 1.1.2010) till 31.12.2013 kan förhöjningsdelen betalas till en person som då han eller hon började med sysselsättningsfrämjande service har fått arbetsmarknadsstöd på basis av arbetslöshet: för högst 500 dagar

6/2015 10 (266) för högst 180 dagar efter det att personens rätt till arbetslöshetsdagpenning har upphört på grund av att maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen på 500 dagar har uppnåtts eller för högst 180 dagar efter det att personens rätt till arbetslöshetsdagpenning har upphört på grund av att rätten till tilläggsdagar har upphört. Det avgörande är om den sysselsättningsfrämjande servicen har börjat innan arbetsmarknadsstöd har utbetalats för mer än 500 dagar på grund av arbetslöshet eller för 180 dagar efter maximitiden med arbetslöshetsdagpenning. I det sammanlagda antalet dagar, 500/180, inräknas bara de dagar för vilka utbetalningen gjorts på grund av arbetslöshet; däremot inräknas inte de dagar som utbetalats för medverkan i sysselsättningsfrämjande service eller som utbetalats i resebidrag i nämnda antal. Exempel 1 Efter utgången av arbetslöshetsdagpenningens maximitid på 500 dagar har A under arbetslöshetstiden fått arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning i 180 dagar. Eftersom A:s behovsprövade inkomster är stora betalas inte arbetsmarknadsstöd för arbetslöshetstiden efter att 180 dagar uppnåtts. Medan arbetslösheten fortsätter deltar A i sysselsättningsfrämjande service. Eftersom arbetsmarknadsstöd har betalats för högst 180 dagar innan servicen inleddes har A rätt till förhöjningsdel till arbetsmarknadsstödet för tiden för den sysselsättningsfrämjande servicen. Exempel 2 B har inlett arbetskraftsutbildning som är uppdelad i perioder efter att ha fått arbetsmarknadsstöd för 170 dagar då maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenningen har uppnåtts. B får förhöjningsdelen till arbetsmarknadsstödet under utbildningstiden. Eftersom den arbetskraftspolitiska utbildningen för B ordnas i perioder och utbildningsperioderna inte direkt följer på varandra deltar B inte i arbetskraftsutbildning mellan utbildningsperioderna. Under tiden mellan utbildningsperioderna betalas arbetsmarknadsstödet på grund av arbetslöshet. Mellan den första och andra utbildningsperioden är det 20 dagar. När B inleder den andra utbildningsperioden har han fått arbetsmarknadsstöd för 190 dagar på grund av arbetslöshet. Eftersom B, när den första perioden inleddes, hade fått arbetsmarknadsstöd för högst 180 dagar efter det att maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen uppnåtts fortsätter utbetalningen av förhöjningsdelen för utbildningstiden tills utbildningen slutar. Arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel kan betalas också till dem som, efter att ha fått arbetslöshetsdagpenningens förhöjningsdel eller omställningsskyddstillägg som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service för maximitiden, blir mottagare av arbetsmarknadsstöd efter att maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen uppnåtts. Betalningen av arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel förutsätter då att personen i fråga inleder sysselsättningsfrämjande service innan han eller hon fått arbetsmarknadsstöd för mer än 180 dagar efter att maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen har uppnåtts. Exempel 3 Medan C har inkomstrelaterad dagpenning deltar han i sysselsättningsfrämjande service enligt vilken han får förhöjd förtjänstdel. Medan servicen fortgår uppnås maximitiden på 500 dagar för C:s inkomstrelaterade dagpenning. Då har arbetslöshetskassan hunnit betala ut förhöjd förtjänstdel på grund av sysselsättningsfrämjande service för 150 dagar.

6/2015 11 (266) C blir mottagare av arbetsmarknadsstöd. Eftersom den sysselsättningsfrämjande servicen fortfarande pågår och C efter att arbetslöshetsdagpenningens maximitid uppnåtts inte fått arbetsmarknadsstöd över 180 dagar, har C rätt till arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel för högst 200 dagar under den sysselsättningsfrämjande servicen. Den förhöjda förtjänstdel som utbetalas av kassan inverkar inte på rätten till arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel eller på hur länge förhöjningsdelen betalas ut. Lagändringen gällande arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel trädde i kraft 1.1.2010. Bestämmelserna om arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel tillämpas på arbetsmarknadsstöd från och med 1.1.2010. Om en person deltar i sysselsättningsfrämjande service som har börjat före 1.1.2010, får han eller hon arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel under sysselsättningsfrämjande service från och med 1.1.2010, om personen när servicen inleds har fått arbetsmarknadsstöd för högst 500 dagar eller för högst 180 dagar efter det att hans eller hennes rätt till arbetslöshetsdagpenning har upphört för att maximitiden har gått ut. Om det arbetskraftspolitiska utlåtande som gäller sysselsättningsfrämjande service har utfärdats före 1.1.2010 krävs inte för en utbetalning av förhöjningsdelen att servicen har avtalats i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter den. Om det arbetskraftspolitiska utlåtandet om sysselsättningsfrämjande service har utfärdats när lagen trätt i kraft 1.1.2010 eller senare förutsätter utbetalningen av förhöjningsdel att man kommit överens om servicen i planen. 3.4 Kostnadsersättning Namnet på ersättning för uppehälle har ändrats till kostnadsersättning 1.1.2013. Grunderna för beviljande av kostnadsersättning och ersättning för uppehälle är i huvudsak överensstämmande. Bestämmelser om kostnadsersättning finns i 9 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Kostnadsersättning betalas till en mottagare av arbetslöshetsförmån som ersättning för resekostnader och andra kostnader förorsakade av att den arbetslöse deltar i sysselsättningsfrämjande service. Kostnadsersättning kan betalas under arbetskraftsutbildning, arbetssökandes frivilliga studier, invandrares frivilliga studier, jobbsökarträning, karriärträning och prövning, dvs. arbetsprövning och utbildningsprövning. Om sysselsättningsfrämjande service eller jobbsökarträning i form av gruppservice har börjat 31.12.2012 eller tidigare betalas ersättning för uppehälle under servicen eller jobbsökarträningen enligt de bestämmelser som gällde fram till 31.12.2012 tills servicen eller jobbsökarträningen upphör. Ersättningen för uppehälle ändras således inte till kostnadsersättning under pågående service. 3.5 Förhöjd kostnadsersättning Förhöjd kostnadsersättning betalas till en person som utanför sin pendlingsregion deltar i arbetskraftsutbildning, arbetssökandes frivilliga studier, invandrares frivilliga studier, jobbsökarträning, karriärträning eller prövning, dvs. arbets- eller utbildningsprövning. Berättigad till förhöjd kostnadsersättning är också en person som deltar i sysselsättningsfrämjande service inom pendlingsregionen, men utanför hemkommunen och han eller hon förorsakas logikostnader för deltagandet.

6/2015 12 (266) Om den sysselsättningsfrämjande servicen har börjat 31.12.2012 eller tidigare får en person förhöjd ersättning för uppehälle under servicetiden. 3.6 Kostnadsersättning utomlands Studerande som deltar i arbetskraftsutbildning som ordnas utomlands har rätt att i ersättning för övernattningskostnader och andra kostnader under tiden för utbildningen få 50 procent av det utlandsdagtraktamente för statstjänstemän som fastställts för landet i fråga. Om en person deltar i någon annan sysselsättningsfrämjande service utomlands än i arbetskraftsutbildning får han eller hon förhöjd kostnadsersättning för servicetiden. Till en person som har rätt till arbetslöshetsförmån och som deltar i utbildning som ordnas av Stiftelsen Utbildning Nordkalotten betalas en särskild kostnadsersättning. 4 Rättighet och förutsättningar För att få rätt till arbetsmarknadsstöd ska den arbetssökande samtidigt uppfylla både arbetskraftspolitiska och andra villkor för arbetslöshetsförmåner. 4.1 Arbetskraftspolitiska förutsättningar För att en arbetssökande ska få arbetslöshetsförmån ska han eller hon uppfylla de arbetskraftspolitiska villkoren för erhållandet av förmånen. Förutsättningarna utreds av arbets- och näringsbyrån som ger FPA ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som gäller den arbetssökande. Utlåtandet är bindande för FPA. I vissa situationer kan också Jobblinjens telefonservice ge arbetskraftpolitiskt utlåtande. Arbets- och näringsbyrån ger emellertid utlåtandena i alla de fall som är förenade med arbetskraftspolitisk prövning. 4.1.1 Arbetslös arbetssökande Rätt till arbetsmarknadsstöd har arbetslösa som söker heltidsarbete. Arbetssökande som har delinvalidpension kan om de så önskar söka enbart deltidsarbete. Som arbetslös betraktas den som inte står i anställningsförhållande eller tjänsteförhållande eller är sysselsatt på heltid som företagare eller i eget arbete. Som arbetslös betraktas dessutom den som är permitterad på heltid och som har rätt till jämkat arbetsmarknadsstöd samt en person vars arbete och löneutbetalning har avbrutits helt och hållet av någon orsak som kan jämställas med permittering. Som orsak som jämställs med permittering betraktas avbrytande av arbetet och löneutbetalningen på grund av en eldsvåda, exceptionell naturtilldragelse eller av en annan av arbetstagaren och arbetsgivaren oberoende liknande orsak. Som orsak som jämställs med permittering betraktas dessutom avbrytande av arbetet och löneutbetalningen på grund av ett villkor i arbetsavtalet eller avstängning från tjänst eller på grund av annan motsvarande ensidig åtgärd från arbetsgivarens sida.

6/2015 13 (266) Med permittering jämställs dock inte en situation där en avstängning från tjänsten beror på att en person som står i tjänsteförhållande vägrar att delta i en kontroll eller undersökning som gäller hans eller hennes hälsotillstånd eller att lämna uppgifter om sitt hälsotillstånd. Som en orsak som kan jämställas med permittering kan från och med 1.1.2015 betraktas en sådan situation där en familjedagvårdares arbete och löneutbetalning avbryts helt och hållet på grund av att han eller hon av orsaker som inte beror på honom eller henne inte har barn i dagvård (t.ex. under skolloven, då barnen ofta sköts hemma) medan anställningsförhållandet i övrigt fortgår. Vidare betraktas det som en orsak som kan jämställas med permittering om personen själv ansökt om ledigt från arbetet eller annan ledighet med avsikten att under ledigheten arbeta heltid annanstans, men personen har utan eget förvållande blivit arbetslös. Som arbetssökande betraktas en person som är registrerad som arbetssökande i arbetsförvaltningens informationssystem, som har hållit sin arbetsansökan i kraft, som har meddelat arbets- och näringsbyrån sina kontaktuppgifter och som sköter sina ärenden hos arbets- och näringsbyrån som byrån förutsätter. 4.1.2 Hinder för att vara på arbetsmarknaden En arbetssökande har inte rätt till arbetsmarknadsstöd för den tid han eller hon är förhindrad att vara på arbetsmarknaden på grund av 1) fullgörande av värnplikt eller civiltjänstgöring 2) avtjänande av fängelsestraff 3) sjukhusvård eller vård på annan jämförbar inrättning eller 4) hinder att vara på arbetsmarknaden av någon annan jämförbar orsak Arbets- och näringsbyrån avgör den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmån för den tid hindret för att vara på arbetsmarknaden gäller om hindret uppkommit senast den 31 december 2014. Huruvida en person är förhindrad att vara på arbetsmarknaden avgörs utifrån ett arbetskraftpolitiskt utlåtande. Utlåtandet kan också ges av Jobblinjens telefonservice. Om ett hinder för att vara på arbetsmarknaden har uppkommit 1.1.2015 eller senare är det FPA som självständigt, utan arbetskraftspolitiskt utlåtande, avgör hur hindren för att vara på arbetsmarknaden inverkar på den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmåner. Avgörandet fattas utgående från de fakta som uppgetts i ansökan om arbetslöshetsförmån och som objektivt kan konstateras utan att bedöma huruvida den omständighet som den sökande uppgett faktiskt är ett hinder för att vara på arbetsmarknaden (t.ex. för mottagande av jobb eller för deltagande i sysselsättningsfrämjande service). Exempel 1 En kund uppger i sin ansökan att han börjar sin militärtjänstgöring 1.5.2015. Arbetslöshetsförmånen avslås från 1.5.2015 eftersom kunden är förhindrad att vara på arbetsmarknaden under värnplikten. Värnplikt eller civiltjänstgöring En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmån medan han fullgör värnplikt eller civiltjänstgöring. Enligt 2 i värnpliktslagen (1438/2007) omfattar fullgörandet av värnplikt beväringstjänst, repetit-

6/2015 14 (266) ionsövning, extra tjänstgöring och tjänstgöring under mobilisering samt deltagande i uppbåd och besiktning av tjänstedugligheten. Värnplikt är ett hinder för att vara på arbetsmarknaden och då har personen inte rätt till arbetslöshetsförmån under värnplikten. Enligt 3 i civiltjänstlagen (1446/2007) ingår i civiltjänsten en grundutbildningsperiod, samhällsnyttig arbetstjänst av civil karaktär, kompletterande tjänstgöring, extra tjänstgöring och tjänstgöring under mobilisering. Arbetstjänsten fullgörs främst i uppgifter inom social- och hälsovården, undervisningsoch kulturväsendet, räddningsväsendet, befolkningsskyddet eller miljöskyddet. Civiltjänstgöring är ett hinder för att vara på arbetsmarknaden och då har en person inte rätt till arbetslöshetsförmån under civiltjänstgöringen. Fängelsestraff En arbetssökande har inte rätt till förmån medan han eller hon avtjänar fängelsestraff. Fängelsestraffet kan avtjänas i ett slutet fängelse eller ett öppet fängelse. Fångar i ett slutet fängelse och fångar i en öppen anstalt kan anmäla sig som arbetslösa arbetssökande men fångar i ett slutet fängelse eller i en öppen anstalt kan inte beviljas arbetslöshetsförmån eftersom de är förhindrade att vara på arbetsmarknaden på det sätt som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Häktning och förvandlingsstraff för böter är enligt punkt 4 i lagen orsaker som kan jämställas med fängelsestraff och personen i fråga har inte rätt till förmån för denna tid. Däremot är samhällspåföljder (övervakning av villkorligt fängelse för unga, ungdomsstraff, samhällstjänst), övervakningsstraff, övervakad frihet på prov eller villkorlig frigivning inte hinder för att vara på arbetsmarknaden. Behandlingen av anmälningar om fängelsevistelse och avbrytande av förmånsutbetalningar på grund av fängelsevistelse har inom FPA koncentrerats till Västra Nylands försäkringsdistrikt. Den enhet till vilken ärendena har koncentrerats sköter i de flesta fall utgående från anmälningarna avbrytandet och indragningen av de förmåner som betalas till en person som hamnar i fängelse och återkraven i anslutning till dem samt utbetalningen av förmåner i samband med att personen i fråga friges från fängelset. Ärenden som hänför sig till utomlands bosatta personer som sitter i fängelse sköts av utlandsenheten. Sjukhusvård eller annan jämförbar institutionsvård En person har inte rätt till förmån för tid av sjukhusvård eller annan jämförbar institutionsvård eftersom sjukhusvård och institutionsvård är hinder för att vara på arbetsmarknaden. Institutionsvård som kan jämställas med sjukhusvård är till exempel slutenvårdsperioder inom missbrukarrehabilitering. Från sjukhusvård och annan institutionsvård måste man särskilja till exempel undersökningar som görs på sjukhus för vilka personen i fråga kan ha rätt till arbetslöshetsförmån. Sjukhusvård eller annan jämförbar institutionsvård utgör dock inte hinder för att bevilja arbetslöshetsförmån för sjukdagpenningens självrisktid om villkoren för beviljande av arbetslöshetsförmån i 3 kap. 3 4 mom. uppfylls. Exempel 2 En person insjuknar och blir intagen på sjukhus 1 15.4.2015. Självrisktiden för sjukdagpenningen är 1 10.4.2015. Sjukhusvård eller annan jämförbar institutionsvård utgör hinder för att vara på arbetsmarknaden, men den utgör inte hinder för betalning av arbetslöshetsförmån till kunden för sjukdagpenningens självrisktid. Personen kan få förmån för tiden 1 10.4.2015. 11 15.4.2015 är kunden förhindrad att vara på arbetsmarknaden. Hinder för att vara på arbetsmarknaden och sysselsättningsfrämjande service

6/2015 15 (266) Under arbetskraftsutbildning och arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån tillämpas inte 3 kap. 1 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa gällande hinder för att vara på arbetsmarknaden. Om en kund således deltar i arbetskraftsutbildning eller i frivilliga studier kan han eller hon få förmån även om han eller hon har ett hinder för att vara på arbetsmarknaden. Exempel 3 En person deltar i arbetskraftsutbildning 1.2.2015 31.5.2015. Han deltar i repetitionsövning under tiden 1.4 15.4.2015. Personen kan få arbetslöshetsförmån även om han är förhindrad att vara på arbetsmarknaden under den här tiden. Under annan sysselsättningsfrämjande service tillämpas däremot 3 kap. 1 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa gällande hinder för att vara på arbetsmarknaden. Hinder för att vara på arbetsmarknaden och utlandsresa Fram till 1.7.2012 har också en utlandsresa ansetts vara ett hinder för att vara på arbetsmarknaden. En arbetssökande har dock ansetts vara på arbetsmarknaden under en kort och tillfällig utlandsresa som på förhand anmälts till arbets- och näringsbyrån. Under en sådan resa har rätten till arbetslöshetsförmån bibehållits. Från och med 1.7.2012 är en utlandsresa inte längre ett hinder för att vara på arbetsmarknaden. Arbets- och näringsbyrån ger inget arbetskraftspolitiskt utlåtande om utlandsresor och följer inte upp antalet resor eller hur länge de varar. En utlandsresa är dock ingen giltig orsak att vägra ta emot erbjudet arbete eller service, utan en arbetssökande kan på normalt sätt erbjudas arbete eller service under utlandsresan. Fastän resor utomlands inte längre inverkar på personens rätt att få arbetslöshetsförmåner är förutsättningen för att få en arbetslöshetsförmån alltjämt att den arbetssökande anses vara bosatt i Finland. Den arbetssökande är skyldig att underrätta FPA om det sker förändringar gällande bosättningen i Finland. Bosättning i Finland krävs dock inte i fråga om en EU-arbetstagare som senast var försäkrad i Finland på basis av sitt arbete och som får arbetslöshetsdagpenning. Om kunden i sin ansökan om arbetslöshetsförmån anmäler att han eller hon är på utlandsresa får resedagarna efter 1.7.2012 inte i fortsättningen dras av i betalningen. En kortvarig vistelse utomlands behöver inte kontrolleras. Om emellertid vistelsen utomlands fortsätter utan uppgift om när den upphör ska detta antecknas som tilläggsuppgift i CICS så att det är möjligt att kontrollera huruvida vistelsen utomlands medför ändringar vad gäller personens bosättning i Finland. Om resan har påbörjats innan lagen trädde i kraft 1.7.2012 är personen i fråga enligt övergångsbestämmelsen förhindrad att vara på arbetsmarknaden fram till resans slut, även om resan skulle avslutas först efter att lagen trätt i kraft. I sådana fall ska man i betalningen dra av de resdagar som den arbetssökande anmält, och be om ett arbetskraftspolitiskt utlåtande från arbets- och näringsbyrån för utfärdande av ett beslut. 4.1.3 Företagsverksamhet på heltid En person som arbetar inom företagsverksamhet kan vara företagare på heltid, ha verksamheten som bisyssla, utöva säsongbetonad verksamhet eller vara en företagare som kan jämställas med

6/2015 16 (266) löntagare. Arbets- och näringsbyrån ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som är bindande för FPA gällande graden av sysselsättning inom företagsverksamheten. En person har inte rätt till arbetslöshetsförmån för den tid som han eller hon är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller på motsvarande sätt i eget arbete. En person som är sysselsatt på heltid som företagare kan ändå ha rätt till arbetslöshetsförmån under tiden för arbetskraftsutbildning (se närmare avsnitt 4.3.2.3 Särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning). Företagsverksamhet som utgör bisyssla hindrar inte att personen i fråga får en arbetslöshetsförmån, men inkomsten av verksamheten jämkas. (UAL 4 kap. 1 4 punkten). Från och med 1.1.2014 kan den som idkar företagsverksamhet eller utför eget arbete påvisa att verksamheten utgör bisyssla genom att arbeta en kortare period än tidigare i arbete som inte anknyter till företagsverksamheten. En tidigare sysselsättning på heltid i företagsverksamhet förhindrar inte arbetslöshetsförmån, om personen har en tillräcklig annan arbetshistoria under perioden av företagsverksamhet eller sysselsättning i eget arbete. Avbrytande av företagsverksamheten har sedan 1.1.2013 inte någon betydelse när det gäller tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om kunden åberopar det faktum att företagsverksamheten har avbrutits (t.ex. ett skrivbordslådeföretag) ska man vid avgörandet ta reda på om det existerar någon företagsverksamhet (2 kap. 5 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa) eller om företagsverksamheten ska betraktas som avslutad (2 kap. 6 8 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa). (se närmare avsnitt 4.1.3.2 Inledande och upphörande med företagsverksamhet). Företagsverksamhet eller utförande av eget arbete på ett sätt som kan jämföras med företagsverksamhet sker på heltid om den arbetsinsats som verksamheten kräver är ett hinder för att ta emot ett heltidsarbete. Det avgörande är således arbetsmängden och inte hur stora eller små inkomster man har av verksamheten. Arbets- och näringsbyrån utfärdar ett hindrande utlåtande Y2 om den sökande inte har rätt till arbetslöshetsförmån eftersom han eller hon är sysselsatt på heltid i företagsverksamheten. Ett hindrande utlåtande Y3 utfärdas om den sökande är sysselsatt på heltid i eget arbete. Företagsverksamheten sker på deltid om den arbetsinsats som verksamheten kräver inte hindrar den arbetssökande att ta emot ett heltidsarbete. Företagsverksamheten anses vara bisyssla t.ex. om en kund under minst sex månader bedrivit företagsverksamhet vid sidan om annat heltidsarbete och blir arbetslös för att denna huvudsyssla upphör medan företagsverksamheten fortsätter i samma omfattning som förut. Lantbruksföretagsverksamhet kan anses vara bisyssla t.ex. om produktionsinriktningen på gårdsbruksenheten läggs om. Det kan vara fråga om en omläggning av verksamheten när kreaturen säljs och åkrarna arrenderas ut eller endast en del av dem används för egen odling. Också nyinledd företagsverksamhet kan ibland bedrivas i så liten skala i fråga om arbetsinsatsen att den kan betraktas som bisyssla. Arbets- och näringsbyrån utfärdar utlåtande Y4 om att inget hinder föreligger när den sökandes företagsverksamhet eller eget arbete är bisyssla. En företagare som på grund av naturförhållandena utövar sin företagsverksamhet endast en del av året betraktas som utövare av säsongbetonad verksamhet. Företagsverksamheten anses vara säsongbetonad, om det i genomsnitt är möjligt att bedriva den under sammanlagt högst sex månader om året. Inkomsterna av företagsverksamhet har från och med 1.1.2013 inte längre någon betydelse när man bedömer om företagsverksamheten är säsongbetonad. Företagare med säsongbetonad verksamhet kan vara t.ex. vissa torghandlare, trädgårdsodlare och fiskare. Arbets- och näringsbyrån avgör om företagsverksamheten är säsongbetonad och utfärdar ett bindande utlåtande till FPA om personens rätt till arbetslöshetsförmån.

6/2015 17 (266) Eftersom företagsinkomsten för företagare med säsongbetonad verksamhet hänför sig endast till den tid som företagaren arbetar, kan full arbetslöshetsförmån betalas för arbetslöshetstiden med beaktande av andra faktorer som påverkar förmånsbeloppet. Förvärvsinkomst från företagsverksamheten beaktas då inte vid jämkningen. Kunden är inte arbetslös under de tider som han eller hon utövar sitt yrke. Tiden i arbete beaktas i företagarens arbetsvillkor. Under arbetslöshetstiden tjänas inte arbetsvillkor in, även om pensionsförsäkringarna skulle vara tillräckligt stora och gällande. Med eget arbete avses verksamhet som bedrivs i förtjänstsyfte men som i allmänhet inte bedrivs som egenföretagsverksamhet som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men som å andra sidan inte heller bedrivs i anställningsförhållande. Det är fråga om s.k. företagare som kan jämställas med löntagare. Exempelvis översättare, tolkar och frilansare är ofta sådana som är sysselsatta i eget arbete. (UAL 1290/2002 1 kap. 6 ). 4.1.3.1 Vem är företagare I 1 kap. 6 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa definieras vem som kan betraktas som företagare vid tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Arbets- och näringsbyrån undersöker alltid de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få arbetslöshetsmåner. Arbets- och näringsbyrån bedömer om en person är företagare och om personen utövar företagsverksamheten som huvudsyssla eller bisyssla. Också FPA måste då och då reda ut om en person ska anses vara en sådan företagare som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller om personen är löntagare. Det här kan vara fallet när man t.ex. avgör en persons rätt till jämkad arbetslöshetsförmån eller när man reder ut huruvida arbetsvillkoret är uppfyllt eller försäljningsvinsten ska periodiseras eller ej. FöPL/LFöPL-försäkrade Som företagare betraktas en person som för sin huvudsyssla är skyldig att teckna försäkring enligt lagen om pension för företagare (FöPL) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL). Om kunden har en obligatorisk FöPL- eller LFöPL-försäkring, betraktas han eller hon alltid som företagare och varken ägarandelar eller ställningen i företaget behöver utredas. Att kunden har en gällande pensionsförsäkring för företagare gör honom eller henne inte automatiskt till företagare på heltid, utan företagsverksamheten kan bedrivas som bisyssla. En frivillig FöPL- eller LFöPL-försäkring har inte samma betydelse som en obligatorisk försäkring. Att teckna en frivillig FöPL- eller LFöPL-försäkring gör inte kunden automatiskt till företagare på det sätt som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om en kund är näringsidkare eller om han eller hon har ett företag i form av bolag (kommanditbolag, öppet bolag, aktiebolag) eller firma omfattas kunden i regel av en FöPL-försäkring. LFöPL-försäkrade är förutom lantbruksidkare också yrkesfiskare och renägare. En stipendiat som tecknat LFöPL-försäkring betraktas inte som företagare utifrån LFöPLförsäkringen. Huruvida kundens FöPL- eller LFöPL-försäkring är giltig och beloppet av inkomsten för försäkringen kan du se om du på kundens HEKY väljer > Työeläkkeet ja korvaukset > YEL/MYEL-työtulot.

6/2015 18 (266) Som företagare betraktas också en kund som är försäkrad enligt lagen om pension för arbetstagare (ArPL) om han eller hon på grund av sin ställning eller genom eget ägande eller familjemedlems ägande har en sådan bestämmanderätt i företaget att han eller hon i betydande grad kan påverka sin sysselsättning i företaget. Delägare i ett företag Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betraktas också en delägare i ett företag som företagare. Som delägare betraktas en person som arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag eller ett annat företag där personen själv har minst 15 % eller hans eller hennes familjemedlemmar ensamma eller tillsammans med honom eller henne har minst 30 % av aktiekapitalet eller av det röstetal som aktierna medför. Likaså betraktas en kund som delägare som inte är i ledande ställning, men arbetar i ett aktiebolag eller ett annat företag där kunden själv eller hans eller hennes familjemedlemmar ensamma eller tillsammans med honom eller henne har minst 50 % av aktiekapitalet eller av det röstetal som aktierna medför. Exempel 1 Raili arbetar i Ab som löneräknare och är således inte i ledande ställning. Hon äger likväl 50 % av bolagets aktier och hon betraktas på denna grund som företagare. Kunden betraktas som företagare endast i det fall att han eller hon verkligen arbetar i företaget. Aktieinnehav i ett företag eller att bo i samma hushåll som företagets ägare gör inte en person till företagare om han eller hon bevisligen inte arbetar i företaget. En kund kan inte betraktas som företagare t.ex. när han eller hon äger 100 % av ett aktiebolag, men visar upp en utredning om att det är fråga om ett s.k. skrivsbordslådeföretag, som inte har någon som helst verksamhet. En kund som däremot inte själv har någon ägarandel i ett företag, men som är sysselsatt i företaget betraktas som företagare om en familjemedlem har sådan bestämmanderätt i företaget som baserar sig på ovan nämnda ägarandel. Åtminstone den verkställande direktören och en styrelsemedlem är i ledande ställning i ett aktiebolag. I ett kommanditbolag har den ansvarige bolagsmannen och i ett öppet bolag alla bolagsmän tillsammans bestämmanderätten. Exempel 2 Liisa arbetar i AB som ekonomidirektör. Liisa äger 49 % av bolagets aktier och är suppleant i företagets styrelse. Liisa deltar inte regelbundet i företagets styrelsemöten. Liisa betraktas inte som företagare. Exempel 3 Tuomas arbetar i AB och äger 15 % av aktierna. Tuomas är verkställande direktör för AB. Tuomas är företagare eftersom han är i sådan ledande ställning som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, varvid definitionen på företagande uppfylls vid en ägarandel på 15 %.

6/2015 19 (266) Familjemedlemmar som företagare Som familjemedlemmar betraktas maken eller makan till en person som arbetar i företaget samt barn, barnbarn, en förälder eller mor- eller farförälder som bor i samma hushåll. Med äkta makar jämställs också sambor och personer som lever i ett registrerat partnerskap. Om ett barn, barnbarn, en förälder eller mor- eller farförälder flyttar till ett annat hushåll anses han eller hon inte längre vara sådan familjemedlem som avses här. Äkta makar som på grund av söndring i äktenskapet permanent bor åtskilda betraktas inte som äkta makar. Sambon som flyttat till olika adresser betraktas inte som makar om de inte meddelar att samboförhållandet fortsätter. Läs mer om vem som vid tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska betraktas som makar nedan i avsnitt 5.3.1 Make. Det har skett förändringar i rätten till arbetslöshetsförmåner för familjemedlemmar till företagare 1.1.2013. Någon annan än en FöPL- eller LFöPL-försäkrad familjemedlem kan ha rätt till arbetslöshetsförmån under permittering eller under den tid som det är avbrott i arbetet eller löneutbetalningen. Läs mer om förmånsrätten för familjemedlemmar till företagare i avsnittet Inledande och upphörande med företagsverksamhet. (se avsnitt 4.1.3.2) Företagare, person som utför eget arbete eller löntagare Det är inte alltid klart om kunden ska betraktas som löntagare eller företagare eller som en person som utför eget arbete som kan jämföras med företagsverksamhet. Mellan traditionell företagsverksamhet och lönearbete finns det en gråzon där de arbetande kan vara antingen självständiga företagare eller yrkesutövare eller alternativt löntagare. Det är viktigt att skilja en person som utför eget arbete från löntagare och företagare eftersom eget arbete som kan jämföras med företagsverksamhet inte genererar företagares eller löntagares arbetsvillkor. Vid jämkningen av inkomst av företagsverksamhet eller av eget arbete är det dessutom endast löntagare som omfattas av maximiarbetstiden gällande jämkad arbetslöshetsdagpenning och kravet på övervakning av arbetstiden, inte företagare och personer som utför eget arbete. Om en kund har en FöPL- eller LFöPL-försäkring existerar inget tolkningsproblem utan kunden är företagare. I andra fall måste man reda ut om kunden förvärvsarbetar utan att stå i arbetsavtalsförhållande, tjänsteförhållande eller befattningsförhållande. När man bedömer om det är fråga om ett arbetsavtalsbaserat arbete ska man i första hand beakta om arbetsgivaren har direktionsrätt, det vill säga möjlighet att leda och övervaka arbetstagarna. Ett tecken på att direktionsrätt saknas kan vara t.ex. att det inte finns någon överenskommelse om fast arbetstid. Som löntagare betraktas t.ex. extraknäckare inom restaurangbranschen och anställda taxichaufförer. Då anses arbetsgivaren ha direktionsrätt. Extraknäckarna arbetar under arbetsgivarens ledning och uppsikt på dennes arbetsplats enligt ett arbetstidsschema som är uppgjort på förhand. Också i fråga om taxichaufförerna är arbetsgivarens möjlighet till övervakning vanligtvis klar. Också förskottsinnehållning på lön och betalning av lönebikostnader är av betydelse. Den förskottsinnehållning som arbetsgivaren sköter och i synnerhet betalningen av lönebikostnader kan i regel betraktas som bevis på lönearbete. Att en kund finns i förskottsuppbördsregistret eller i registret över momsskyldiga är ett tecken på eventuellt utövande av företagsverksamhet.

6/2015 20 (266) Att en person använder egna arbetsredskap eller sådana som han eller hon själv har hyrt kan vid en övergripande prövning anses vara ett tecken på att en person är företagare. Så förhåller det sig i synnerhet när det är fråga om värdefulla arbetsredskap. En gränsdragning kan dock inte göras enbart på denna grund eftersom det inom vissa branscher är vanligt att också anställda arbetstagare använder egna dyra arbetsredskap. När det gäller konstnärer, översättare och journalister är det ofta fråga om att kunden säljer en egenhändigt framställd prestation utan att på något sätt stå under arbetsgivarens arbetsledning och övervakning under arbetsprestationen. Om man i verksamheten i regel ytterligare använder egna arbetsredskap har ovan nämnda personer i enskilda fall ofta ansetts vara utövare av företagsverksamhet eller på jämförbart sätt sysselsatta i eget arbete. De arbetskraftspolitiska förutsättningarna för en företagare eller en person som varit sysselsatt i eget arbete för att få arbetslöshetsförmån har ändrats 1.1.2013. En person som varit sysselsatt i företagsverksamhet eller i eget arbete betraktas som sysselsatt i denna verksamhet från och med att verksamheten inletts till dess att den helt och hållet upphört. Avbrytande av verksamheten har inte någon betydelse vad gäller arbetslöshetsförmånen. I oklara fall måste avgörandet om huruvida det är fråga om eget arbete eller arbete som en person utfört som löntagare eller företagarverksamhet fattas utifrån en helhetsbedömning. Arbetsgivarens ställning och rätt att leda och övervaka arbetet i enlighet med arbetsavtalslagen ska bland annat beaktas. Man bör dock observera att vissa arbeten är sådana att de inte kräver att rätten att dagligen leda och övervaka arbetet utnyttjas och att en möjlighet att faktiskt leda och övervaka arbetet är tillräcklig för att kriterierna för detta anställningsförhållande ska uppfyllas. Enligt arbetsavtalslagen är inte heller det faktum att arbetet utförs hemma hos arbetstagaren och med hans eller hennes redskap ett hinder för att ett anställningsförhållande ska existera. Förskottsinnehållning på lön, lagstadgade försäkringar som tagits för arbetstagaren och betalning av lönebikostnader kan betraktas som bevis på anställningsförhållande och lönearbete, men dessa är inte ensamma avgörande. (se närmare avsnittet Betalning av lön för eget arbete via ett andelslag eller ett annat företag) Att en person finns i skattemyndighetens förskottsuppbördsregister eller i registret över mervärdesskattskyldiga tyder å sin sida på företagsverksamhet. Om den som utför arbetet själv bär företagarrisken (betalar kunden eller ej), ingår separata uppdragsavtal för egen räkning med beställaren, förfogar över eller själv äger arbetsredskapen och/eller arbetslokalerna (även om han eller hon inte arbetar hemma), ordnar sitt arbete och sin arbetstid självständigt, eller beslutar självständigt om det vederlag som tas ut av den som beställt arbetet (prissättning), talar dessa omständigheter för att den som utför arbetet inte är löntagare, utan snarare företagare eller sådan som utför eget arbete som kan jämföras med företagsverksamhet. Dessa kriterier kan användas när man gör en helhetsbedömning. Arbets- och näringsbyrån bedömer om personen i fråga uppfyller de arbetskraftspolitiska förutsättningar som avses i 2 kap. 5 9 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om det däremot är fråga om jämkning av en arbetslöshetsförmån för en person som varit företagare eller sysselsatt i eget arbete på ett sätt som kan jämföras med företagsverksamhet eller om periodisering av försäljningsvinst, görs bedömningen av FPA. I oklara fall kan man begära ett arbetskraftpolitiskt utlåtande från arbets- och näringsbyrån för att kunna avgöra om en person är löntagare eller om personen utför eget arbete eller är företagare med arbetet antingen som huvudsyssla (Y2 eller Y3) eller bisyssla (Y4).