Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan

Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan 2016-2019 Del 4 Organisation, revision och fördjupning inom planens olika områden Planen har utarbetats av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Länsstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Generalläkaren

Innehåll 1 Inledning... 5 2 Myndigheternas struktur, styrning och organisation... 6 2.1 Inledning... 6 2.2 Den svenska förvaltningsmodellen... 6 2.2.1 Inledning... 6 2.2.2 Offentlighetsprincipen öppenhet i kontrollen... 7 2.2.3 Jäv och andra intressekonflikter... 8 2.3 Departementen... 8 2.3.1 Näringsdepartementet... 9 2.3.2 Finansdepartementet... 11 2.3.3 Socialdepartementet... 12 2.4 Statens styrning av centrala behöriga myndigheter... 12 2.5 Länsstyrelsernas struktur och styrning... 14 2.6 Kommunernas struktur och styrning... 14 2.7 Myndigheternas verksamhet, organisation och ansvar... 17 2.7.1 Livsmedelsverket... 17 2.7.2 Statens jordbruksverk... 26 2.7.3 Nationellt centrum för djurvälfärd... 31 2.7.4 Tullverket... 32 2.7.5 Generalläkaren... 34 2.7.6 Länsstyrelserna... 36 2.7.7 Kommunerna... 39 2.7.8 Statens veterinärmedicinska anstalt... 40 2.7.9 Övriga berörda myndigheter... 42 2.8 Nationella referenslaboratorier... 43 2.9 Kontrollorgan... 43 3 Organisationen av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan... 46 3.1 Inledning... 46 3.2 Kontroll av livsmedel... 47 3.2.1 Behöriga myndigheter... 47 3.2.2 Rättslig grund för kontrollen... 47 3.2.3 Organisation av kontrollen... 50 3.2.4 Utbildning och kompetensutveckling... 52 3.2.5 Metoder för att säkerställa att verksamhetskriterierna uppfylls... 53 3.2.6 Stöd och samordning inom och mellan myndigheter... 56 3.3 Kontroll av foder... 60 3.3.1 Behöriga myndigheter... 60 3.3.2 Rättslig grund för kontrollen... 60 3.3.3 Organisation av kontrollen... 61 3.3.4 Utbildning och kompetensutveckling... 65 3.3.5 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna... 65 3.3.6 Delegering av kontrolluppgifter... 67 3.3.7 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter... 67 3.4 Kontroll av animaliska biprodukter och därav framställda produkter.. 67

3.4.1 Behöriga myndigheter... 67 3.4.2 Rättslig grund för kontrollen... 68 3.4.3 Organisation av kontrollen... 69 3.4.4 Utbildning och kompetensutveckling... 71 3.4.5 Rutiner för att säkerställa verksamhetskriterierna... 71 3.4.6 Delegering av kontrolluppgifter... 71 3.4.7 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter... 71 3.5 Kontroll av djurhälsa - smittskydd... 72 3.5.1 Rättslig grund för kontrollen... 72 3.5.2 Organisation av kontrollen... 73 3.5.3 Utbildning och kompetensutveckling... 77 3.5.4 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna... 77 3.5.5 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter... 78 3.6 Kontroll av djurskydd... 79 3.6.1 Behöriga myndigheter... 79 3.6.2 Rättslig grund för kontrollen... 79 3.6.3 Organisation av kontrollen... 80 3.6.4 Finansiering av kontrollen... 81 3.6.5 Utbildning och kompetensutveckling... 82 3.6.6 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna... 82 3.6.7 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter... 83 3.7 Offentlig kontroll av växtskadegörare... 85 3.7.1 Behöriga myndigheter... 85 3.7.2 Rättslig grund för kontrollen... 85 3.7.3 Organisation av kontrollen... 85 3.7.4 Utbildning och kompetensutveckling... 89 3.7.5 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna... 89 3.7.6 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter... 91 3.8 Särskilda beredskapsplaner, samverkan och ömsesidigt stöd... 91 3.8.1 Särskilda beredskapsplaner... 91 3.8.2 Jourberedskap tjänsteman i beredskap (TiB)... 92 3.8.3 Krisorganisation och samverkan... 93 3.8.4 Ömsesidigt stöd... 94 4 Revision av myndigheter... 95 4.1 Inledning... 95 4.2 System för revision... 95 4.2.1 Riksrevisionen... 95 4.2.2 Justitieombudsmannen... 95 4.2.3 Statlig internrevision... 96 4.3 Livsmedelsverket... 96 4.3.1 Revision... 96 4.4 Statens jordbruksverk... 99 4.4.1 Genomförande av revisioner... 99 4.4.1 Metod för att säkerställa att åtgärder vidtas... 100 4.4.2 Granskning av internrevisionens arbete... 100 4.4.3 Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)... 101 4.5 Länsstyrelserna... 102 4.5.1 Internrevision... 102

4.5.2 Revision av lokal livsmedelskontroll... 102 4.6 Kommunal revision... 103 4.7 Revision av kontrollorgan... 103 4.8 Framtagande och uppdatering av kontrollplanen... 103 4.8.1 Medverkande att utforma planen... 104 4.8.2 Uppdatering av planen... 104 4.8.3 Den nationella kontrollplanens legala status... 105 4.9 Kontaktpunkt för Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan (enligt art. 35 i förordning (EG) nr 882/2004)... 106 Bilaga 1. Övriga myndigheter som berörs av kontrollen i livsmedelskedja. 107 Bilaga 2. Nationella referenslaboratorier... 108 Bilaga 3. Tabell över EU- och nationella referenslaboratorier och deras aktiviteter... 109 Bilaga 4. Förteckning över sjukdomskontroller, övervakningsprogram och aktuella föreskriftstöd... 113 Bilaga 5. Definitioner och begrepp... 115 Omslagsfoto: Ida Olofsson LRF mjölk www.norden.org

1 Inledning Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan anger strategiska mål och prioriteringar för den offentliga kontrollen för perioden 2016 2019. Målet med den nationella kontrollplanen är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt värna om konsumenternas intressen. Planen är ett vägledande dokument för kontrollmyndigheterna och har utarbetats av myndigheterna gemensamt. Planen har tagits fram i enlighet med artikel 41 i förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll i livsmedelskedjan. Planen ger också en beskrivning av det svenska kontrollsystemet genom hela livsmedelskedjan. Planen omfattar livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurhälsa och djurskydd samt kontroll av skadegörare på växter och växtprodukter 1. Planen består av Del 1 Introduktion till den nationella kontrollplanen är en sammanfattning av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan och introduktion till del 2, 3 och 4. I del 1 beskrivs syftet med den offentliga kontrollen, de gemensamma övergripande målen för kontrollen och hur kontrollen ständigt utvecklas. Den innehåller också en övergripande beskrivning av det svenska kontrollsystemet. Del 2 Genomförande, mål och prioriteringar anger specifika mål, prioriteringar och kontrollprojekt för perioden 2016 2019, inklusive satsningar för att utveckla kontrollen. Här anges hur den offentliga kontrollen bör genomföras, följas upp och utvärderas. Det ingår även hänvisningar till lagstiftning, vägledningar och annat stöd till kontrollen som kompletterar kontrollplanen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna beskrivs också. Del 3 Samarbete och ständiga förbättringar redogör för samarbeten i Sverige, Norden och internationellt, gemensamma aktiviteter, beredskapsplaner och samarbete i kris. Utveckling genom projekt, samverkan med intressenter, omvärldsbevakning, erfarenheter från aktuella händelser, revisioner och kompetensutveckling. Utbildningsplaner för 2016-2019 och större utredningar och förändringar i lagstiftningen beskrivs också. Del 4 Organisation, revision och fördjupning av planens olika områden är en detaljerad beskrivning av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan och kompletterar del 2 och 3. I del 4 beskrivs myndigheternas struktur och styrning, hur kontrollen är organiserad och det svenska revisionssystemet. Kontaktuppgifter till myndigheterna finns sist i del 4. I bilagor finns bl.a. information om nationella referenslaboratorier och en förteckning över de definitioner och begrepp som används i kontrollplanen. 1 Kontrollen omfattar alla slags växter och växtprodukter som kan sprida sjukdomar och skadedjur till odlingen. Kontrollen styrs till största delen av annan lagstiftning. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 5

2 Myndigheternas struktur, styrning och organisation 2.1 Inledning I detta kapitel beskrivs departementen och de behöriga myndigheterna i livsmedelskedjan, deras organisation och uppgifter, liksom den svenska förvaltningsmodellen. Kontrollorgan och nationella referenslaboratorier för den svenska offentliga kontrollen presenteras också. Kapitlet redogör för det svenska kontrollsystemet utifrån artikel 42.2.c och f i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. 2.2 Den svenska förvaltningsmodellen 2.2.1 Inledning Den svenska förvaltningsmodellen skiljer sig från många andra länders genom uppdelningen på regeringsdepartement, med ett statsråd (minister) som chef, och ett antal, från departementet fristående, statliga och kommunala myndigheter därunder. I många andra länder ryms motsvarigheten till de statliga myndigheterna inom regeringsdepartementet med ministern som chef. Förvaltning på flera nivåer I Sverige finns på regeringsnivå departement med ansvar för olika frågor. Departementen är en del av regeringskansliet. De statliga myndigheterna i livsmedelskedjan, dvs. statliga verk och länsstyrelser lyder direkt under ett departement. De kommunala myndigheterna styrs av nationell lagstiftning men lyder organisatoriskt under respektive kommuns fullmäktigeförsamling. Myndigheterna finns på tre nivåer: central, regional och lokal nivå enligt följande: Central nivå de centrala myndigheterna. Regional nivå 21 länsstyrelser. Lokal nivå 290 kommuner (ca 230 kontrollmyndigheter). Genom bildande av gemensamma nämnder och/eller gemensamma förvaltningar är antalet kontrollmyndigheter på lokal nivå mindre än 290 och antalet har minskat med tiden. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 6

Bild 4.1. Den svenska förvaltningsmodellen med centrala, regionala och lokala myndigheter. Inom kontrollområdena livsmedel och animaliska biprodukter finns ett kontrollansvar på samtliga tre nivåer. Kontrollansvaret för foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd ligger hos centrala och regionala myndigheter beroende på kontrollområde. Kontrollen av ekologiska produkter utförs av privata kontrollorgan och av den kommunala livsmedelskontrollen i de fall en aktör är undantagen att vara ansluten till ett kontrollorgan. Lagstiftning sker på tre nivåer Lagar utfärdas av riksdagen, förordningar av regeringen och föreskrifter av vissa centrala behöriga myndigheter. Kommuner har viss rätt att meddela föreskrifter. Inom här aktuella lagområden är det främst rätten att besluta om avgifter och taxor för offentlig kontroll inom kommunen som är aktuellt. Många av de författningar som reglerar områdena livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och frihet från växtskadegörare utgörs av s.k. ramlagar. Ramlagar utmärks av att de främst bygger på att bemyndiga regering eller statliga myndigheter under regeringen att, inom vissa i lagen angivna ramar, utfärda de närmare och preciserade bestämmelserna. Vidare innehåller de t.ex. definitioner, principer och andra gemensamma generella regler. I ramlagen pekas också ansvariga myndigheter ut. Genom s. k tillkännagivanden regleras vilka svenska lagar som kompletterar EU-bestämmelser. 2.2.2 Offentlighetsprincipen öppenhet i kontrollen Offentlighet som huvudregel I artikel 7 i förordning (EG) nr 882/2004 finns krav om insyn i kontrollmyndigheternas verksamhet samt om sekretess för vissa uppgifter hos kontrollmyndigheterna. Sverige har en lång tradition av insyn i riksdagens, regeringens och myndigheternas verksamhet. Detta har kommit till uttryck genom den i 2 kap. 1 tryckfrihetsförordningen (TF) uttryckta offentlighetsprincipen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 7

TF utgör en av landets grundlagar. Offentlighetsprincipen innebär att alla handlingar som kommer in till, upprättas inom eller skickas ut från myndigheter, t.ex. brev, beslut och utredningar i princip är allmänna och normalt också offentliga. Var och en har rätt att på begäran få dessa handlingar utlämnade från myndigheten. Det finns dock undantag från offentlighetsprincipen. Vissa handlingar, eller snarare uppgifter i handlingar, ska hållas hemliga då de skyddar vissa intressen som t.ex. rikets säkerhet; rikets centrala finanspolitik; myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll och annan kontroll; intresset att förebygga brott; det allmänna ekonomiska intresset; skyddet för enskildas personliga förhållanden samt intresset för att bevara djur- eller växtart. Styrelser och arbetande kommittéers överläggningar är som regel inte offentliga och inte heller är handlingar som skapas medan en myndighet förbereder ett beslut reservationslöst offentliga. När sådant material arkiveras blir det en allmän handling och därmed som huvudregel offentligt. Undantag från huvudregeln En myndighet måste ha uttryckligt lagstöd för att kunna vägra lämna ut en handling eller uppgift i en handling. I TF finns de grundläggande reglerna om vilka handlingar som får hållas hemliga och i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns de precisa reglerna med utgångspunkt i olika verksamhetsområden och som ett ytterligare skydd för den personliga integriteten finns personuppgiftslagen (1998:204). 2.2.3 Jäv och andra intressekonflikter I 12 förvaltningslagen (1986:223) stadgas att den som är jävig inte får handlägga ärendet. Detta gäller generellt. I 7 lagen (1994:260) om offentlig anställning sägs att en arbetstagare inom statsförvaltning och kommuner inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Flera myndigheter har en egen policy för bisysslor för att bl.a. opartiskheten ska vara garanterad så långt det är möjligt. 2.3 Departementen Flertalet av myndigheterna som arbetar med kontrollen i livsmedelskedjan är underställda Näringsdepartementet. Vissa myndigheter lyder dock under andra departement. Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket lyder under Socialdepartementet och Generalläkaren under Försvarsdepartementet. Länsstyrelserna och Tullverket är myndigheter under Finansdepartementet och Miljö- och energidepartementet är ansvarigt för Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) sorterar under både Utrikesdepartementet och Näringsdepartementet. Övriga myndigheter som på olika sätt berörs av kontrollen i livsmedelskedjan beskrivs i avsnitt 4.10, Bilaga 1. Departementen är en del av regeringskansliet. Myndigheterna sköter den löpande verksamheten inom departementets ansvarsområden. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 8

Departement Myndighet Huvudsakliga ansvarsområden inom livsmedelskedjan Näringsdepartementet Livsmedelsverket Livsmedel Finansdepartementet Socialdepartementet Jordbruksverket Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Nationellt centrum för djurvälfärd (Sveriges lantbruksuniversitet) Länsstyrelserna Tullverket Folkhälsomyndigheten Läkemedelsverket Foder Djurskydd Djurhälsa Frihet från växtskadegörare Sjukdomsövervakning och beredskap Skydd av djur vid avlivning (vetenskapligt stöd och kontaktpunkt) Djurskydd, primärproduktion av foder och livsmedel In- och utförsel av varor Folkhälsofrågor (smittskydd, hälsoskydd och folkhälsa) Kosttillskott, gränsdragning läkemedel - livsmedel, veterinärmedicinska preparat Försvarsdepartementet Generalläkaren Livsmedel, djurhälsa, djurskydd inom Försvarsmakten Näringsdepartementet och Utrikesdepartementet Swedac Tullverket Ackreditering, godkännande och tillsyn av kontrollorgan inom det ekologiska området samt ackreditering av laboratorier. Dokumentkontroll av import av ekologiska produkter. Bild 4.2 Berörda myndigheterna i livsmedelskedjan och deras huvudsakliga ansvarsområden. 2.3.1 Näringsdepartementet 2.3.1.1 Verksamhetsbeskrivning Näringsdepartementet har huvudansvaret för bl.a. landsbygdsfrågor och därmed ett brett verksamhetsområde. Departementet ansvarar bl.a. för landsbygdsutveckling jordbruk och miljöfrågor inom jordbruket skogsbruk fiske rennäring NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 9

trädgårdsnäring djurskydd, djurhälsa, livsmedel jakt och viltvård samt högre utbildning och forskning inom de areella näringarna. Inom Näringsdepartementets verksamhetsområde finns sju myndigheter relaterade till ovanstående sakområden, bl.a. Livsmedelsverket, Jordbruksverket, SVA och Nationellt centrum för djurvälfärd vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). 2.3.1.2 Organisation och ansvarsområden Departementet har cirka 470 anställda och är uppdelat i fyra avdelningar: bostäder och transport, hållbar tillväxt, innovation och statliga bolag samt näringsliv och villkor. Det finns även sex sekretariat: expeditionschefssekretariat, rättssekretariat, kansliet för ledning och samordning, kommunikationssekretariat, sekretariat för EU och internationella frågor och analyssekretariat. Landsbygdsfrågorna ligger på avdelningen för hållbar tillväxt medan avdelningen för näringsliv och villkor har hand om resterande jordbruksrelaterade sakområden. Avdelningen för näringsliv och villkor är uppdelat i sju enheter: enheten för konkurrens, statsstöd och ramvillkor, enheten för företag och företagande, enheten för fiske, jakt och rennäring, enheten för djur och livsmedel, enheten för skog och klimat, enheten för jordbruk och miljö samt enheten för styrning och uppföljning av näringsliv och villkor. Enheten för konkurrens, statsstöd och ramvillkor arbetar med frågor och ärenden om konkurrens- och marknadsfrågor, statsstöd samt ramvillkor för näringsliv och företagande. Enheten för företag och företagande svarar för frågor och ärenden om företagens och företagandets villkor samt om näringslivets konkurrenskraft, inklusive näring- och branschutveckling. Enheten för fiske, jakt och rennäring ansvarar för frågor om yrkes- och fritidsfisket, vattenbruket, fiskberedningsindustrin, förvaltning av fiskeresurserna, fiskevård, EU:s gemensamma fiskeripolitik, jakt och viltvård, statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen samt rennäringen. Enheten för djur- och livsmedel arbetar med frågor som rör livsmedel samt djurskydd och djurhälsa. Där ingår veterinära frågor, frågor om foder och animaliska biprodukter, dricksvatten, kost- och hälsofrågor. Enheten för skog och klimat arbetar bl.a. med frågor som rör jord- och skogsbrukets miljö- och naturresursfrågor inklusive klimatfrågor, skogsbruk, högskoleutbildning, forskning samt vetenskaplig verksamhet i övrigt avseende areella näringar, landsbygd och livsmedel, bevarande av genresurser, genteknik, fytosanitära frågor (frågor om växtskadegörare), utsädeskontroll samt växtförädlarrätt. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 10

Enheten för jordbruk och miljö arbetar med frågor om jordbrukets konkurrenskraft, EU:s gårdsstöd och marknadsregleringar, EU:s jordbruksfond, ekologisk produktion, statistik på livsmedelsområdet, exportfrämjande åtgärder avseende jordbruket, jordbrukets markfrågor samt nationella stödet till jordbruket i norra Sverige. Enheten för styrning och uppföljning av näringsliv och villkor ansvarar för förvaltnings- och utvecklingsfrågor som rör Konkurrensverket, Livsmedelsverket, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, Centrala djurförsöksetiska nämnden, Skogsstyrelsen, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Jordbruksverket samt Bolagsverket. 2.3.2 Finansdepartementet 2.3.2.1 Verksamhetsbeskrivning Finansdepartementets uppgift är att arbeta för att uppfylla regeringens och riksdagens mål när det gäller den ekonomiska politiken. Departementet ansvarar för de allmänna bidragen och statliga bidrag till kommuner. Inom departementets verksamhetsområde finns ett antal centrala myndigheter. 2.3.2.2 Organisation och ansvarsområden Departementet har cirka 470 anställda och är indelat i nio olika avdelningar, indelade i mindre enheter, med olika ansvars- och verksamhetsområden. Finansdepartementets avdelningar är: Avdelningen för offentlig förvaltning (OFA) Avdelningen för samordning och stöd Budgetavdelningen Ekonomiska avdelningen Finansmarknadsavdelningen Kommunikationsavdelningen Internationella avdelningen Rättssekretariatet Skatte- och tullavdelningen Departementets kommunenhet har till uppgift att bevaka, analysera och bereda frågor som rör den kommunala självstyrelsen och de generella regelverk som omgärdar kommuners verksamheter. Enheten för statlig förvaltning ansvarar för allmänna frågor om statsförvaltningen, övergripande frågor om styrning, ledning och organisation av statlig verksamhet samt effektivisering inom statsförvaltningen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 11

2.3.3 Socialdepartementet 2.3.3.1 Verksamhetsbeskrivning Socialdepartementets ansvarsområden handlar om samhällets välfärd: ekonomisk trygghet vid sjukdom, ålderdom och för familjen, sociala tjänster, hälso- och sjukvård, främjande av hälsa samt rättigheter för barn, individuellt stöd åt personer med funktionsnedsättning samt samordning av den nationella funktionshinderspolitiken. Socialdepartementet ansvarar vidare för frågor som rör trossamfund och begravningsverksamhet. 2.3.3.2 Organisation och ansvarsområden Inom Socialdepartementets ansvarsområde finns ett antal statliga myndigheter. Hit hör t.ex. Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket. 2.4 Statens styrning av centrala behöriga myndigheter Till varje departements ansvarsområde hör ett antal statliga myndigheter. Myndigheternas uppgifter styrs bl.a. genom myndighetsförordningen (2007:515), myndighetens instruktion och det årliga regleringsbrevet. För uppföljning och utvärdering av verksamheten används myndigheternas årsredovisning som lämnas till departementet varje år. Myndigheternas uppgifter Myndigheter har flera olika uppgifter. Många statliga myndigheter har bemyndigande av regeringen att skriva författningar, s.k. föreskrifter, inom det område de verkar. En annan uppgift kan vara att utföra kontroll, och ytterligare en uppgift kan vara att agera vägledare och rådgivare åt kontrollmyndigheter på regional eller lokal nivå. Även uppföljning och revision av kontrollverksamheten hos dessa myndigheter kan vara uppgifter för den statliga myndigheten. Myndighetens chef anställs genom beslut av regeringen. Myndigheten bestämmer själv sin organisation. De statliga myndigheterna ska bedriva ett självständigt arbete och fristående från riksdag, regering och departement fatta sina egna beslut. Genom regleringen i 12 kap. 2 regeringsformen, en annan av landets grundlagar, uttrycks ett förbud för myndigheter, riksdag eller en kommuns beslutande organ att bestämma hur en förvaltningsmyndighet ska besluta i enskilda ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. I och med detta råder ett förbud mot s.k. ministerstyre i Sverige. Ett statsråd får alltså inte lägga sig i hur underlydande myndigheter beslutar i enskilda ärenden. Inte heller en central myndighet får lägga sig i hur en regional eller kommunal myndighet beslutar i enskilda ärenden. Styrning genom lagstiftning, instruktion och regleringsbrev Det är regeringen som bestämmer de statliga myndigheternas verksamhetsinriktning på en övergripande nivå. Utöver de generella regelverken om ekonomisk styrning och myndigheternas befogenheter och skyldigheter, sker denna styrning dels genom årliga s.k. regleringsbrev riktade till varje myndighet, dels genom instruktioner till de statliga myn- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 12

digheterna. Utöver dessa dokument styrs myndigheternas verksamhet genom de lagar och förordningar inom varje sakområde som berör myndigheten. Slutligen kan regeringen under löpande verksamhetsår ge de statliga myndigheterna särskilda uppdrag i enskilda frågor. Regleringsbrevet är regeringens viktigaste instrument för att årligen operativt styra myndigheternas verksamhet för att verkställa regeringens politik. Regleringsbrevet är tidsbegränsat och där ställs årliga mål upp, uppdrag formuleras och ekonomiska och andra villkor för årets verksamhet anges. Regleringsbrevet beslutas i december varje år. Till skillnad mot regleringsbrevet är en myndighets instruktion mer långsiktig. Det är en förordning i vilken regeringen definierar myndighetens arbetsuppgifter och det ansvarsområde som myndigheten har att bevaka, utveckla eller i något annat avseende hantera. Instruktionen och regleringsbrevet finns normalt sett på respektive myndighets webbplats. Varje förvaltningsmyndighet under regeringen leds av antingen en myndighetschef (enrådighetsmyndighet), en styrelse (styrelsemyndighet) eller en nämnd (nämndmyndighet). Chefens, styrelsens och nämndens uppgifter anges i myndighetsförordningen. Myndighetens chef är ansvarig för myndighetens verksamhet. Av myndighetsförordningen framgår också att myndigheten ska ge regeringen stöd vid Sveriges deltagande i verksamheten inom EU, ställa den personal till förfogande för deltagandet som regeringen begär och bistå med fortlöpande information om förhållanden av betydelse gällande samarbetet. Årsredovisning Myndigheternas verksamhet och resultat följs upp och utvärderas. Detta sker genom att de statliga myndigheterna varje år lämnar en årsredovisning till regeringen med information om bl. a. kostnader, intäkter och resultat. Utifrån årsredovisningarna kan regeringen följa upp och utvärdera myndigheternas verksamhet. Årsredovisningarna ligger också, tillsammans med de budgetunderlag som myndigheterna lämnar, till grund för arbetet med nästa års statsbudget och regleringsbrev. Regeringen har sammanfattningsvis stora möjligheter att styra de statliga myndigheternas verksamhetsinriktning och dess verksamhet i stora drag, men är genom lag förbjuden att lägga sig i hur myndigheten beslutar i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda. Granskning Myndigheternas arbete granskas av Riksrevisionen. LÄS MER Om revision av myndigheter i kapitel 4. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 13

2.5 Länsstyrelsernas struktur och styrning Länsstyrelserna styrs dels av förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion, dels av de årligen återkommande regleringsbreven. Länsstyrelsen leds av en landshövding som utses av regeringen. Landshövdingens ställföreträdare är länsrådet eller länsöverdirektören. Arbets- och ansvarsfördelningen mellan landshövdingen och länsrådet/länsöverdirektören varierar mellan de olika länsstyrelserna. Det finns även ett insynsråd med representanter för det omgivande samhället. Insynsrådet har dock ingen beslutande funktion. Organisatoriskt sorterar länsstyrelserna under Finansdepartementet. Länsstyrelserna är, i egenskap av statlig förvaltningsmyndighet, statens regionala företrädare och samordnare i de frågor som ålagts dem. I länsstyrelsens roll ingår att agera utifrån ett statligt helhetsperspektiv och därigenom bidra till att nationella intressen får genomslag på regional nivå. Länsstyrelserna verkar inom en rad områden, exempelvis kulturmiljö-, lantbruk-, miljö-, plan- och livsmedelsfrågor. Länsstyrelserna ska också verka för utvecklingen inom länen genom att bevaka och påverka beslut som fattas inom politik och näringsliv. Länsstyrelsens organisation varierar mellan olika län. Exempel på organisationen hos en länsstyrelse ges i Bild 4.3. 2.6 Kommunernas struktur och styrning Kommunernas organisation och agerande styrs av kommunallagen (1991:900). Kommunens högsta beslutande organ är kommunfullmäktige (KF) och dess högsta verkställande organ är kommunstyrelsen (KS). Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som, utöver styrelsen, behövs för att fullgöra kommunens uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt. Kommunfullmäktige och kommunstyrelse består av förtroendevalda. En generaliserad struktur över hur en kommun kan vara organiserad finns nedan. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 14

Bild 4.4. Grundstruktur för en kommuns organisation. Förutom valnämnd och överförmyndarnämnd får kommunerna ha den nämndorganisation som KF finner lämpligt. Ett viktigt undantag är dock att en nämnd som bedriver tillsyn eller kontroll inte samtidigt får bedriva sådan verksamhet som tillsynen eller kontrollen avser. Det är vidare KF som beslutar om nämndernas ekonomiska förutsättningar samt beslutar om taxor och avgifter. Flera kommuner kan ha gemensamma nämnder och/eller gemensamma förvaltningar. Vidare kan nämnders uppgifter flyttas till kommunalförbund. Detta har under senare år blivit vanligare bland mindre kommuner, bl.a. för att lättare kunna knyta särskild kompetens till sig. För närvarande har ca 65 kommuner gått samman i gemensamma organisationer där livsmedelskontrollen ingår som en del. De flesta av dessa organisationer omfattar två kommuner, men även gemensamma organisationer om tre, fyra och fem kommuner förekommer. Ledamöterna i nämnderna utses av fullmäktige. Ledamöterna är således politiskt utsedda, men i deras roll av beslutsfattare i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda företräder man inte kommunen utan det allmänna. Samma krav på saklighet och opartiskhet gäller då för dessa som för vilken annan beslutsfattare, t.ex. domare, som helst inom statsförvaltningen. Vidare är fullmäktige genom 12 kap. 2 regeringsformen förhindrad att lägga sig i hur en nämnd beslutar i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda. Genom att kommunallagen ger möjligheter till att delegera den löpande verksamheten till enskilda tjänstemän, så finns en tjänstemannaorganisation under nämnden. Denna benämns ofta förvaltning. I praktiken är det därför kommunala tjänstemän, som med stöd av kommunens reglemente och varje nämnds delegationsordning, fattar de flesta besluten. Kommunallagen förbjuder dock delegation av ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet. Framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige som har överklagats får inte heller delegeras. Delegation är vidare inte tillåtet vid ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 15

beskaffenhet eller annars av större vikt, vid ärenden som väckts genom medborgarförslag och som överlåtits till nämnd eller vid vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter. De nämnder som utför livsmedelskontroll utför i princip alltid även kontroll enligt miljöoch hälsoskyddslagstiftningen. Dessa nämnder benämns ofta Miljönämnd, Bygg- och miljönämnd, Samhällsbyggnadsnämnd eller Miljö- och hälsoskyddsnämnd. Andra namn förekommer också. Statliga ingripanden mot kommunal kontroll Trots förbudet mot att överordnade myndigheter påverkar annan myndighets avgöranden i enskilda ärenden, ges ändå olika möjligheter att i efterhand granska och värdera hur myndigheter utövar/har utövat sin makt. En kommunal kontrollmyndighets beslut i frågor som regleras genom livsmedelslagstiftningen överklagas till länsstyrelse. Länsstyrelsens beslut överklagas vidare till allmän förvaltningsdomstol. På detta vis är länsstyrelsen dels överklagandeinstans dels en kontrollmyndighet som i vissa fall ska hjälpa och stötta de kommunala myndigheterna. Länsstyrelsen har vidare viss egen kontrollverksamhet enligt dessa författningar. I extraordinära fall kan staten ta ifrån en kommun rätten att bedriva livsmedelskontroll eller att förelägga om att kommunen ska bedriva en bättre kontroll. I livsmedelslagen (2006:804) och i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter finns vissa möjligheter för staten att sanktionera kommuner som av någon anledning inte utför sina kontrollåtaganden tillfredsställande. Livsmedelsverket får (vad avser livsmedelslagstiftningen) och Jordbruksverket (vad avser foderlagstiftningen och lagstiftningen om animaliska biprodukter) i samråd med kommunen i fråga besluta att den offentliga kontrollen av en viss anläggning ska flyttas över till Livsmedelsverket, Jordbruksverket respektive länsstyrelse. Om en kommun inte fullgör sina skyldigheter som kontrollmyndighet kan dessa myndigheter, för det andra, även förelägga kommunen att avhjälpa sina brister. I sista hand kan Livsmedelsverket, Jordbruksverket respektive länsstyrelse ansöka hos regeringen om att kommunens kontrolluppgifter ska flyttas över till respektive statlig myndighet. Jäv och andra intressekonflikter I 12 förvaltningslagen stadgas att den som är jävig inte får handlägga ärende. Detta gäller generellt. I 7 lagen om offentlig anställning sägs att en arbetstagare inom statsförvaltning och kommuner inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Flera myndigheter har en policy för bisysslor för att bl.a. opartiskheten ska vara garanterad så långt det är möjligt. Samtidigt som det är kommunerna som utför den till mängden största delen av livsmedelskontrollen så bedriver kommunerna också egen verksamhet som är föremål för den NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 16

kommunala kontrollen. Detta kan avse verksamheter som kök och restauranger vid skolor och vårdboenden. Även om en kommuns hela organisation, med undantag för kommunala bolag, bedrivs inom samma juridiska person med samma organisationsnummer så utgör de nämnder som utför kontrollen suveräna myndigheter även gentemot den övriga kommunen (jfr exempel på organisation i en kommun, Bild 4.4). Även kommunfullmäktige och andra myndighetsnämnder är genom bestämmelsen i 12 kap. 2 regeringsformen förbjuden att lägga sig i enskilda myndighetsärenden t.ex. hos en kontrollmyndighet inom den egna organisationen. Detta har även berörts ovan. I 3 kap. 5 2 st kommunallagen finns även ett uttryckligt förbud mot att en och samma nämnd utövar i lag eller annan författning föreskriven kontroll över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver. På samma sätt får inte förtroendevalda eller tjänstemän ha dessa dubbla roller. 2.7 Myndigheternas verksamhet, organisation och ansvar 2.7.1 Livsmedelsverket 2.7.1.1 Verksamhetsbeskrivning Livsmedelsverket är en statlig myndighet på central nivå, bildad 1972. Livsmedelsverket har till uppgift att värdera, hantera och kommunicera nyttan och riskerna med maten för att alla konsumenter ska få bra matvanor, ha säker mat och inte bli vilseledda. I arbetet ska miljöaspekter integreras och därmed bidra till ett hållbart samhälle. Livsmedelsverket ska även bidra till att förebygga och hantera livsmedelsrelaterade hot och risker i samhället. Vid Livsmedelsverket arbetar cirka 520 personer. På huvudkontoret i Uppsala finns cirka 330 personer, resterande personal är placerad ute i landet och arbetar på Område livsmedelskontroll. Organisationen utgörs av generaldirektören (med en ställföreträdande GD) och tre områden. Arbetet är processorienterat och sker enligt riskanalysens principer. Livsmedelsverkets uppgifter framgår av myndighetsförordningen, livsmedelslagen (2006:804), livsmedelsförordningen (2006:813), förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket (Livsmedelsverkets instruktion) och regleringsbrev. Samtliga finns på Livsmedelsverkets webbplats, www.livsmedelsverket.se, och utgör, tillsammans med riskanalysens principer, en viktig grund för förändringsarbetet. Livsmedelsverkets ansvar i när det gäller krisberedskap framgår av förordning (2006:942) om krisberedskap och förhöjd beredskap. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 17

Arbete enligt riskanalysens principer Riskanalysens tre delar: riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation är en viktig utgångspunkt för organisationen. Riskanalysen tillämpas i första hand på kemiska, mikrobiologiska och fysikaliska risker men samma arbetssätt ska tillämpas även på nutritionsområdet och så långt som möjligt även på redlighetsområdet. Utgångspunkter för arbetet vad gäller riskanalys: tydliggöra riskanalysens principer, särskilt samverkan mellan funktionerna riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation samt beslutsfattande säkerställa att riskvärdering utförs oberoende från riskhantering, vilket är särskilt viktigt i en organisation som ansvarar för alla delar i riskanalysen tillämpa riskanalysens principer även inom områden som inte regleras i lagstiftningen (oreglerade områden), exempelvis nutritionsområdet och naturliga toxiner utveckla riskhanteringsarbetet inom de oreglerade områdena, bl.a. vad gäller evidensbaserade riskhanteringsåtgärder stärka och utveckla arbetet med utvärdering av riskhanteringsåtgärder Livsmedelskontroll Enligt instruktionen ska Livsmedelsverket verka för en effektiv och likvärdig livsmedelskontroll i hela landet samt leda, samordna och följa upp denna kontroll. Utgångspunkter för arbetet ska vara att: tydliggöra verkets uppgift att leda och samordna livsmedelskontrollen i landet, bedriva operativ kontroll av livsmedelsföretagare på ett riskbaserat, effektivt och ändamålsenligt sätt. Råd till livsmedelsföretag och annat kommunikationsarbete Enligt Livsmedelsverkets instruktion ska Livsmedelsverket i konsumenternas intresse arbeta för säkra livsmedel, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Konsumenterna ska stå i centrum för allt arbete. Dessa mål kan nås på olika sätt. Livsmedelsföretagarna är en viktig målgrupp, eftersom kunskap är en förutsättning för att företagarna ska kunna följa lagstiftningens krav på säkra livsmedel och redlig hantering. Alla verkets avdelningar är delaktiga i kommunikationsarbetet men har olika roller. Utgångspunkt för arbetet är att tydliggöra uppgiften att ge råd till olika målgrupper såsom konsumenter, kontrollpersonal och livsmedelsföretagare. Verksamhetsprocesser Livsmedelsverkets verksamhet indelas i tre huvudprocesser, fem specialistfunktioner och processer för ledning och stödfunktioner. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 18

Bild 4.5. Livsmedelsverkets huvudprocesser och specialistfunktioner 2.7.1.1.1 Livsmedelsverkets organisation Bild 4.6. Livsmedelsverkets organisation NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 19

Ledning Generaldirektören är chef för Livsmedelsverket och tillsätts av regeringen. Generaldirektören ersätts vid behov av ställföreträdaren. Chefsjuristen som har det övergripande ansvaret för det juridiska arbetet, ansvarar för omprövning av beslut och yttranden till domstol i samband med överklagade beslut, fattar beslut i sekretessärenden m.m. Ledningsgruppen består av generaldirektören, ställföreträdande generaldirektör och områdescheferna. Dessa ska vara ett stöd till generaldirektören inför strategiskt viktiga beslut samt stå bakom och ta ansvar för genomförandet av fattade beslut. Ledningsgruppens uppgifter är bl.a. att tolka och skapa samsyn kring Livsmedelsverkets uppdrag utifrån myndighetsförordningen, Livsmedelsverkets instruktion, regleringsbrev och separata regeringsuppdrag, att utarbeta en strategisk plan på verksnivå samt att bevaka och föra in information om aktiviteter och förändringar i omvärlden som påverkar verksamheten. Område undersökning och vetenskapligt stöd Området ansvarar för metodutvecklingsarbete inom analys och provtagning och har kompetens att utföra analyser av livsmedel och dricksvatten i vardag och i kris inom kemi och mikrobiologi. Området tar fram kvalitetssäkrade underlag om kemiska ämnen, mikroorganismer, livsmedels innehåll av näringsämnen, kontaminanter samt om redlighet. Dessa utgör en vetenskaplig bas för risk- och nyttovärderingsarbetet och för riskhantering. Vid en av avdelningarna finns en gemensam funktion för provhantering, inklusive provmottagning, provberedning och provförvaring. Området genomför kartläggningar, matförgiftningsutredningar, biomonitorering, farokaraktärisering, tillväxtstudier av mikroorganismer, analyser i kontrollprogram samt analyser till Livsmedelsdatabasen. Livsmedelsverkets nationella referenslaboratoriefunktion (NRL) ingår i området. Ett annat av områdets ansvarsområden är att göra risk- och nyttovärderingar och ta fram andra likartade kunskapsunderlag inom områdena mikrobiologi, nutrition, toxikologi och allergier. I uppgifterna ingår att utveckla metoder för dessa risk- och nyttovärderingar, matvaneundersökningar och exponeringsanalyser inklusive biomonitorering. Risk- och nyttovärderingarna är underlag för Livsmedelsverkets råd och rekommendationer, regelarbete och för den riskbaserade kontrollen. Området ger stöd till de områden som ansvarar för riskhantering och gör sammanvägningar av riskfaktorer och nyttofaktorer. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) utför merparten av de riskvärderingar som EU-kommissionen behöver. Områdets arbete, tillsammans med utvärderingar och sammanställningar från andra länders expertmyndigheter, utgör grunden för Efsa:s bedömningar. Experter från området medverkar i färdigställandet av riskvärderingar inom Efsa. Området gör riskvärderingar som ingen annan utför och som är viktiga för svenska konsumenter eller för att påverka det internationella riskvärderingsarbetet och tar fram vetenskapliga underlag för risk- och nyttokaraktärisering och exponeringsanalys, t.ex. haltdata. Området ansvarar också för råd, information och dialog med målgrupperna konsumenter och kostarbetare för att öka deras kunskap om regler och kontroll på livsmedelsområdet samt om bra matvanor och risker inom oreglerade områden. Området ansvarar även för NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 20

beredskapssamordning och Livsmedelsverkets funktion för nationell dricksvattensamordning, samt på nationell nivå, för samordning av planering för dricksvatten- och livsmedelsförsörjning vid kriser. Området består av cirka 150 personer. Område livsmedelskontroll Område livsmedelskontroll bedriver offentlig kontroll på livsmedelsanläggningar och vid gränskontrollstationer. I begreppet kontroll ingår moment som revision, inspektion, provtagning och åtgärder vid konstaterade avvikelser. Kontroll vid slakt och kontroll av musselvatten ingår också. Avdelningen ansvarar även för samordning av nationella kontrollprojekt och för samordning av kontrollprogrammen för bekämpningsmedel, restsubstanser, dioxiner i fisk och vissa övriga kontaminanter. Område livsmedelskontroll består av sju avdelningar varav tre centrala enheter och fyra regionala, totalt cirka 330 personer. De regionala avdelningarna har huvudansvaret för all operativ kontroll av livsmedelsanläggningar som Livsmedelsverket har kontrollansvaret över samt för livsmedelskontroll vid gränskontrollstationerna. De centrala avdelningarna ansvarar för planering, analys, centralt stöd och administration, samt för att ge ledning och stöd till samtliga kontrollmyndigheter som utövar livsmedelskontroll. Regionala kontrollavdelningar För den operativa kontrollen ansvarar avdelningarna för norra och mellersta Sverige, för östra Götaland, västra Götaland samt södra Götaland. Kontrollen omfattar följande områden: Slakterier, vilthanteringsanläggningar, styckningsanläggningar, produktionsanläggningar (kött), fiskanläggningar, fabriksfartyg, kyl- och frysanläggningar, mjölk- och mjölkproduktanläggningar, tvåskaliga blötdjur, tåg- och flyganläggningar, vin- och spritanläggningar, äggproduktanläggningar, äggpackerier, skeppshandels- och tullager, övriga anläggningar (där kontrollansvaret flyttats från kommuner genom särskilda beslut) samt gränskontroll. Avdelning för Support, Planering och Analys Avdelningarna skall leda, styra och utveckla livsmedelskontrollen i Sverige. Avdelningen för planering Avdelningen för planering ansvarar för att leda, samordna och utveckla livsmedelskontrollen i Sverige. Det sker på ett övergripande sätt och omfattar all livsmedelskontroll som bedrivs av kommuner, länsstyrelser och Livsmedelsverket. Vidare ansvarar avdelningen för samordning av den fleråriga nationella kontrollplanen och andra formella samverkansgrupper nationellt, nordiskt och internationellt, bl.a. FVO-funktionen och FVO Contact Point samt planerar och styr de nationella kontrollprogrammen och de samordnade kontrollprojekten. Avdelningen ansvarar även för kompetensförsörjning inom livsmedelskontrollen och för att utveckla utbildningar och kurser inom sitt ansvarsområde. Avdelningen är ansvarig för en rad olika rapporter, bl.a. resultat från kontrollprogrammen och drickskontrollen samt analyser av kontrollens genomförande och resultat samt att för att vidta åtgärder vid behov. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 21

Avdelningen för analys Avdelningen för analys ansvarar för ekonomi- och ärendehantering och bemanningsberäkningar kopplade till kontrollen, inklusive kontrollavgifter och visst övrigt administrativt stöd. Avdelningen för support Avdelning support ger råd och stöd till kontrollpersonal på central, regional och lokal nivå samt till företag. Avdelningen samordnar arbetet med vägledningar och handböcker m.m. och är kontaktpunkt för Rapid Alert System for Food and Feed (RASFF). På avdelningen handläggs tillståndsärenden och liknande ärenden om myndighetsutövning. Avdelningen ansvarar även för all information och rådgivning rörande import och export av livsmedel och för arbetet med tredjelandsgodkännanden samt kontroll av ekologiska livsmedel. Prioriteringar Inom och Mellan Kontroll Områden (PIMKO) PIMKO är ett övergripande planeringsverktyg som används för prioritering mellan olika kontrollområden för att uppnå en effektiv, riskbaserad och ändamålsenlig kontroll. Syftet med planeringen är att säkerställa att alla kontrollområden ska kontrolleras inom en femårsperiod. Dessutom omfattar PIMKO olika undersökningsverktyg som ska användas av Livsmedelsverkets kontrollpersonal som stöd vid planering och prioritering av den offentliga kontrollen inom de respektive kontrollområdena. Verksamhetsstyrning genom supervision Som ett led i arbetet med ständiga förbättringar och för att uppfylla kraven på verifiering enligt artikel 8.3 i förordning (EG) nr 882/2004 har supervision införts. Supervision av offentlig kontroll är ett förfarande för att verifiera att styrande dokument finns, är ändamålsenliga och uppdaterade samt följs och att stödjande dokument används. Genom att analysera resultatet från supervision kan man bedöma om den offentliga kontrollen är effektiv. Förbättringshjulet, PDCA-hjulet (Plan, Do, Check, Act), används som modell för att beskriva utvecklingen av den offentliga kontrollen likväl som det interna förbättringsarbetet. Bild 4. 7 Syftet med Supervisionen är att verifiera att planer och instruktioner följs i den offentliga kontrollen. Internrevisionen verifierar i sin tur att supervisionen utförs enligt relevanta planer och instruktioner. Bilden visar hur de tre aktiviteterna interagerar med varandra på ett förenklat sätt. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 22

Område strategisk utveckling och stöd Område strategisk utveckling och stöd består av sju avdelningar och cirka 100 personer. Området ansvarar för myndighetens arbete med att utveckla regler och utarbeta föreskrifter inom ramen för Livsmedelsverkets föreskriftssamling (LIVSFS). Området leder och samordnar myndighetens kommunikationsaktiviteter och ansvarar för samtliga administrativa stödfunktioner. Utöver detta utför området oberoende revision inom hela livsmedelskedjan och utvärderar hanteringsåtgärder både avseende det som är reglerat enligt kontrollförordningen och livsmedelslagstiftningen som det som är oreglerat och som avser nutrition och matvanor. Internationella avdelningen Internationella avdelningens övergripande uppgift är att samordna Livsmedelsverkets regelutvecklingsarbete i EU, Codex Alimentarius och andra internationella fora. Avdelningens specifika uppgifter består i huvudsak av att stödja regeringen med underlag inför möten samt delta i förhandlingsarbete och rapportera från mötena. Avdelningen är även svensk Codex Contact Point. Vidare ansvarar avdelningen för att informera om pågående förhandlingsarbete (kommande regler), och utarbeta kortfattade beskrivningar av nya regler. Beskrivningarna är riktade till kontrollmyndigheter och företag i syfte att göra reglerna kända och använda. Avdelningen består av 13 personer. Juridiska avdelningen Avdelningen lämnar juridiskt stöd till verket samt till andra relevanta aktörer. Avdelningen ansvarar för verkets föreskriftsarbete och att informera om gällande regler samt representerar Livsmedelsverket vid domstol. Till den juridiska avdelningen hör även registraturen, som inkluderar arkivfunktionen. Avdelningen består av tolv personer. Utvärderingsavdelningen Avdelningen för utvärdering utvärderar genomförandet och effekten av den svenska livsmedelskontrollen samt Livsmedelsverkets ledning och stöd till samt kommunikation med kontrollmyndigheterna. Utvärderingarna används som underlag för förbättringar i Livsmedelsverkets och övriga kontrollmyndigheters verksamhet. Avdelningen genomför internrevision av Livsmedelsverkets operativa kontroll och reviderar kommunernas livsmedelskontroll. Inom primärproduktion genomför Utvärderingsenheten revision av länsstyrelsernas kontroll och granskar kvalitetssäkringssystem. Vidare samordnar och stödjer Utvärderingsavdelningen länsstyrelserna i deras revisionsuppdrag inom livsmedelskontrollen och har också den svenska regeringens uppdrag att leda samrådsgruppen för revision i livsmedelskedjan. Avdelningen är ansvarig för en rad olika rapporter med resultat från livsmedelskontrollen. Kommunikation Kommunikationsavdelningen leder, samordnar och utvecklar Livsmedelsverkets kommunikation och budskap att alla ska må bra av maten och att Livsmedelsverket ska uppfattas som en trovärdig, aktiv och lyhörd myndighet. Avdelningen bidrar till att verkets kunskap skapar nytta hos målgrupperna genom att bl.a. driva och utveckla verkets gemensamma kanaler och samordna Livsmedelsverkets mediekontakter. Kommunikationsavdelningen har elva anställda. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016-2019, DEL 4 AV 4 23