Fredrik Henrik af Chapman Famen ferat per orbera Hans berömmelse skall spridas över världen Chapman och sin tid Under slutet av 1600-talet, först i England och något senare i Frankrike, kunde man börja skönja de tankegångar vilka skulle leda till den period i europeisk historia som av eftervärlden skulle benämnas - Upplysningstiden. Kärnan i detta begrepp var att människans hela kunskap härstammade från yttervärlden. Kunskapen förmedlades till henne genom sinnena och erfarenhet och dessa inhämtade intryck som i sin tur bearbetades av förnuftet. Med sådana nydanare som Newton, Locke, Smith, Benthem, Voltaire och Rousseau blev erfarenhet och förnuftet de ledstjärnor som ställdes i medveten motsättning till den då gällande auktoritetstro med sina rötter fast förankrade i religiösa traditioner och gångna tiders vidskepelser. Det är under denna period, med dess starka krav på ekonomisk, religiös och politisk frihet, som man finner grundstenen till denna värld i vilken vi nu lever. Även om dessa strömningar inte nådde Sverige förrän andra hälften av 1700-talet hade dess förtrupper börjat uppenbara sig betydligt tidigare. Kungl. Vetenskapsakademin, som grundades 1739, hade goda förbindelser med sin något äldre motsvarighet i London och med sådana ryktbara män som Carl Linné, Anders Celsius och Carl Wilhelm Scheele, åtnjöt Sverige ett betydligt anseende bland vetenskapliga kretsar uti Europa. Därtill är det viktigt att understryka att dessa forskare gärna delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter vilket var helt i linje med upplysningstidens frihets- och nyttotänkande. Förvisso var Fredrik Henrik af Chapman ett snille, men som framgår hade han lyckan att leva under en tid då kunskapstörsten var omåttlig. Man både förstod att värdera och hedra lärdom och uppfinningsrikedom, och denne oförtröttlige mans gärning kunde således utnyttjas på bästa sätt, till stort gagn för såväl Sverige som skeppsbyggarkonsten överhuvudtaget. 1721 Fredrik Henrik Chapman föddes den 9 september på Nya varvet i Göteborg. Fadern Thomas Chapman (1686-1769) var brittisk sjöofficer och modern Susanna dotter till den i London verksamma skeppsbyggaren William Colson. Thomas lär har tjusats av berättelser om Karl XII:s bragder, och 1715 kom han till Stralsund där han antogs som kapten i den svenska örlogsflottan. Vid kungens död fyra år senare befordrades han till holmmajor, eller varvschef, i Göteborg och innehade denna tjänst tills 1754 då han beviljades avsked med full lön.
1736 Sonen Fredrik skickades till sjöss för att under följande åren arbeta först på Kronans varv i Göteborg och sedan på privata varv i Stockholm. 1740 Chapman var med att bygga en spanienfarare på gamla Öde ö, fyra mil norr om Göteborg. Inkomsterna från detta arbete möjliggjorde för honom att resa till London där han arbetade som skeppstimmerman. 1744 Återkomst till Sverige och Göteborg. I kompanjonskap med handlaren Peter Bagge grundade han ett skeppsvarv där han byggde ett antal smärre fartyg och utförde reparationer för Svenska Östindiska Kompaniet. Affärerna blomstrade 1748 Chapman blev alltmer medveten om att han var i behov av mer gedigna kunskaper i matematik och fysik för att kunna lösa de konstruktionsproblem han stötte på under sin yrkesutövning. Vid denna tidpunkt sålde han därför sin andel i varvet och åkte först till Lund men som jag där inge ting i den vägen kunde inhämta, reste jag till Stockholm och adresserade mig till Baron Palmqvist som under 2 ne. år gav mig information. Fredrik Palmqvist var matematiker. 1750 Åkte till London där han studerade för Thomas Simpson, också matematiker, som 1743 hade invalts i den svenska Vitterhetsakademin. Chapman besökte örlogsvarven i Woolwich, Chatham och Deptford men hans undersökningar och de ritningar han samlat väckte myndigheternas misstänksamhet och han blev anhållen, misstänkt för spioneri. Trots att Svenska legationssekreteraren gjorde intet steg för att hjelpa mig., blev han dock en månad senare frigiven. Han begav sig först till Nederländerna där han besökte ett antal skeppsvarv. Resan gick sedan till Paris där den svenske ambassadören Ulrik Scheffer lyckades utverka tillstånd för honom att i örlogsstaden Brest följa byggnaden av ett 60-kanonsskepp. Han förblev sammanlagt 1½ år i Brest. 1752 Chapman for tillbaka till England, och nu visade det sig att såväl England som Frankrike hade planer att vilja ta hans tjänster i anspråk. Ambassadör Scheffer påtalade den unge skeppsbyggarens skicklighet till sin bror Carl Fredrik som var riksråd, och denne såg till att en anställning snabbt ordnades åt Chapman hemma i Sverige. 1757 Utnämndes till underskeppsbyggmästare vid örlogsflottan. 1758 I november åkte han till Åbo och senare till Finlands och Västerbottens kustland för att beräkna tillgången på skeppstimmer. På långfredagen följande år var han tillbaka i Stockholm. 1760 Av Augustin Ehrensvärd kommenderas han till Stralsund för att under det pågående kriget bygga ett antal smärre fartyg åt flottan. Där byggdes också den första Uusimaa och Turunmaa fartyg åt skärgårdsflottan. 1761 Den 30 juni utnämndes han till skeppsbyggmästare vid arméns flotta och förflyttades till Sveaborg. Under de närmaste åren ritade och byggde han de typ Uusimaa, Pohjanmaa, Turunmaa och Hämeemaa fregatter som skulle bli stommen i flottans finska eskadern. Typbeteckningen på dessa sammanlagt ett trettiotal fartyg, syftar på olika finska län. 1762 Vid krigets slut detta år återvände Ehrensvärd till Sveaborg och sin trollkarl Chapman som fortsatte med sitt nybyggnads- och organisatoriska arbete.
1764 Blev befordrad till överskeppsbyggmästare och kallades till Karlskrona där han deltog i den cert deputation som skulle utarbeta förslag till nya linjeskepp åt flottan. Därefter vistades han i Stockholm och började arbeta på sitt massiva planschverk Architectura Navalis Mercatoria. 1766 Blev delägare på Kiermanska varv på Djurgården och begärde avsked från kronans tjänst. Ansökan beviljades icke men han fick disponera sin tid mer eller mindre fritt med bibehållen lön. I gengäld hade han dock skyldighet att utföra ritningar till nya fartyg åt flottan. Detta blev inledningen till en mycket produktiv tid för Chapman. På varvet byggdes de flesta av skärgårdsflottans fartyg, slupen Vasaorden, den kungliga skonerten Amfion och ett betydande antal handelsfartyg. 1768 Architectura utgavs. Som ritare till de 62 torrnålsgravyrerna anlitade Chapman sin systerson Lars Bogman. 1772 Genom en statskupp blev Gustav III enväldeshärskare i Sverige. Kungen, som även tidigare hade blivit medveten om Chapmans duglighet, utnämnde honom till riddare av svärdsorden, och han tar därmed namnet af Chapman. 1775 Traktat om skeppsbyggeriet, som är en vetenskaplig förklaring till Architecturia, utgavs. Redan 1779 översattes den till franska. På anmodan av överste Henrik af Trolle som efter Augustin Ehrensvärds död 1772 blivit chef för arméns flotta, skulle Chapman inkomma med förslag till lätt rörliga och starkt bestyckade slupar åt skärgårdsflottan. 1776 I januari blev Chapman färdig med sina ritningar till kanonsluparna. Kungl. Maj:t bemyndigade meddela att låta bygga fyra slupar och redan i juni samma år anordnades en uppvisning av dessa nya fartyg. Det föll så väl ut att konungen omedelbart utnämnde honom till överstelöjtnant vid amiralitetet, och i december blev han medlem i amiralitetskollegiet och befordrad till överste. 1780 Gustav III beordrar Henrik af Trolle, numera amiral, att snarast ordna nykonstruktion på vardera 20 linjeskepp och fregatter. 1781 Blev utnämnd till chef för skeppsbyggeriet i Karlskrona och året därpå till varvschef. Den närmaste tioårsperioden blev en lysande tid i varvets långa historia. Chapman och Ehrensvärd ritade estetiskt förfinade och ändamålsmässiga byggnader till varvet och hela arbetsprocessen omstrukturerades. Tiden från kölsträckning till sjösättning minskades från ca. 150 till 40 dagar och enbart under åren 1882-85 färdigställdes inte mindre än tio linjeskepp, lika många fregatter samt ett antal småfartyg. Chapmans revolutionära nya idéer om serieproduktion skulle först bli allmänt omhuldat vid industrialismens genombrott under senare delen av 1800-talet. 1782 Förordnad varvsamiral med konteramirals titel. 1785 Köpte lantegendomen Skärva utanför Karlskrona. Tillsammans med Ehrensvärd förenade han ett neoklassiskt formspråk med blekingskt lantliga traditioner för att åstadkomma en högst originell skapelse. 1787 Chapman förblev ogift och var den sista av sin ättegren. Han fick nu Kungl. tillstånd att adoptera sin fosterson Gustaf Adolf Neüendorff.
1788-90 Sverige är i krig mot Ryssland, och den 10 juli besegrade svenskarna ryssarna vid andra slaget i Svensksund. Kanonsluparna ansågs i hög grad ha bidragit till den lyckosamma utgången. 1791 Utnämnd till viceamiral 1793 Inför det annalkande kriget vid slutet av 1780-talet blev skeppsbyggeriet i Karlskrona i viss mån av underordnad betydelse. Dessa omständigheter gav Chapman bättre möjligheter att kunna bedriva sitt vetenskapliga arbete och han utgav sålunda detta år uppsatsen Om rätta sättet at finna belägenheten af ett skepps centrum i högden, när det är liggande i vattnet. För att kunna helt ägna sig åt sin forskning begärde han därför avsked från varvschefsbefattning, vilket beviljades. I likhet med förhållanden i Stockholm 1766 fick han behålla alla löneförmåner mot att han fortfarande gjorde begärda ritningar åt flottan. 1795 Chapman utförde mycket omfattande försök med modeller i en för ändamålet särskilt konstruerad vattentank. Resultatet blev avhandlingen om kroppars motstånd när de dras genom vatten. Samma år utgav han också en lärobok som skulle användas vid kadettundervisningen på Karlberg. 1800 Under högtidliga förhållanden invigdes i modellkammaren i Karlskrona ett monument till hans ära. Monumentet bär en porträttmedaljong i marmor som hade huggits av hans nära vän skulptören Tobias Sergel. 1806 Chapman flyttade från Skärva in till Karlskrona 1808 Under sommaren hemsökte svår dysenteri Karlskrona. Chapman insjuknade för att den 19 augusti avlida. Han var dock verksam in i det sista och det var blott några få dagar innan hans död att han nödgades överge sitt arbetsbord. Han gifte sig aldrig men fick två barn med sin hushållerska Elisabeth Lindberg. I januari samma år meddelade Kungliga Vetenskapsakademin Chapman att en medalj skulle slagas till hans ära. Medaljens ingraverade motto var Famen ferat per orbera, vilket betyder Hans berömmelse skall spridas över världen. Presentation av utställda böcker, ritningar och handskrifter Architectura Navalis Mercatoria Under augusti 1766 anhöll Chapman hos skärgårdsflottans befälhavare Augustin Ehrensvärd förlängning av en tidigare beviljad tjänstledighet för att kunna förkovra mig de delar hvarigenom iag sättes i stånd at framledes kunna giöra kongl. Maj:t så mycket nyttigare tjenster. Tiden behövde han för att kunna fullborda det som skulle bli den mästerliga Architectura Navalis Mercatoria. Boken, som tillägnades Gustaf III:s bror Storamiralen Prins Carl, består av sextiotvå kopparstick som noggrant beskriver båtar av alla typer och storlekar. Här ges varje fartygs sidoritning, profil och midskeppsspant, och i vissa fall visas skroven krängda, d.v.s. liggande med relingen i vattenlinjen. Chapmans avsikt var att ge en sammanfattande bild av det bästa som hade uppnåtts inom skeppsbyggeriet från den tid innan man började tillämpa matematiska och fysiska principer vid fartygskonstruktion. Med tanke på hans utlandsvistelser i Frankrike, England och Holland
är det förståeligt att de flesta fartyg i Mercatorian är från dessa länder, men det finns även fartyg från det övriga Norden, samt Alger, Bermuda, Malta och Venedig. Mercatorian var obestridligt ett banbrytande verk men även rent kvalitetsmässigt skulle dess eleganta och genomtänkta blad bli normgivande åt ritare och skeppsbyggare lång tid framöver. Gravyrerna till Architectura navalis mercatoria utfördes av Chapmans systerson Lars Bogman (1745-1814) vilket säkert var en stark bidragande orsak till att denne 1802 kallades till ledamot av Målar- och bildhuggarakademin. Han blev senare överste samt chef på konstruktionskontoret och adlades Nordenbjelke. Tractat om skepps-byggeriet, tillika förklaring och bevis öfver Architectura Navalis Mercatoria &c. När Mercatoria först utgavs 1768 utan någon förklarande text, undrade man hur det skulle kunna vara skeppsbyggaren till någon praktiskt nytta. Skälen till denna brist var att även den outtröttliga Chapman ibland kunde ha svårt att få tiden att räcka till. Detta framgår klart i en underrättelse till Mercatorians prenumeranterna där han skriver att (det) borde nu följa den utlåfade Beskrifningen öfver hela Wärket, med sine tillhörige Calculer och afmätningar &c men som jag af andre mine ämbetsgöromål ha varit förhindrad, och ännu blifver någon tid hindrad, at fullgöra denna min förbindelse, så anhåller jag vördsamt hos Respektive Herrar Prenumeranter, det täcktes hafva fördrag med denna delen tils fram på nästa år Det skulle dröja ändå till1775 innan förklaringen, hans första Tractat om Skeppsbyggeriet, utkom. Tractaten innehåller inte bara förklaringar till tekniska problem som beräkning av deplacement och tyngdpunkter, utan också redogörelse av Chapmans revolutionerande nya principer för fartygskonstruktion. För första gången blev det möjligt för skeppsbyggaren att överföra teoretiska idéer till praktiskt brukbara formler och att många egenskaper vilka hittills måste bestämmas genom provning med modeller kunde nu beräknas redan vid ritbordet. Tractat översattes till franska 1779, till engelska i början på 1800-talet, och till ryska 1936. Beräkningsanteckningsböcker År 1765 blev Chapman delägare i Djurgårdsvarvet, där han skulle bidra med sitt tekniska kunnande samt omorganisera verksamheten. Varvet skulle inte bara bygga handelsfartyg, utan även örlogsfartyg på kontrakt och dessa två små anteckningsböcker med diverse beräkningar är från denna tid. Dagbok från resa i Finland Chapmans första uppdrag efter hemkomsten från England 1757, var att bese kronoskogar i Finland och Västerbotten. Detta hade stor betydelse för hans senare verksamhet då han hade kunnat bilda en god uppfattning om tillgången på det för skeppsbyggeriet så nödvändigt råmaterial. Denna bok innehåller en del av Chapmans anteckningar från resan. Skissbok Denna skissbok har tillhört Chapman, men det är tveksamt om hur många, eller ens några, av teckningar är från hans hand. Flera är uppenbarligen övningsstycken, och kan ha utförts av systersonen Lars Bogman. En skiss daterad Stockholm 1763 bär Bogmans namn vilket är bara tre år innan han skulle vara färdig med gravyrerna till Chapmans Architectura Navalis
Mercatoria. Chapmans syster Mariana hade avlidit i Göteborg 1767, varvid sonen Lars flyttade till Stockholm där morbrodern tog hand om honom. Daniel G Harris Chapmanbiografi Chapman var den förste skeppsbyggare vars fartyg var uppfört i enlighet med fastställda vetenskapliga principer och hans böcker blev standardverk i ämnet. Förvisso finns det en del smärre skrifter om honom på svenska men märkligt nog icke något verk som ger en heltäckande bild av sjuttonhundratalets främste fartygsbyggare. Först 1987 utgavs en sådan bok, men till råga på allt var författaren, Daniel G. Harris, kanadensare. Elva år senare utkom verket på svenska i översättning av Roderick Klintebo. Daniel G. Harris intresse för Chapman väcktes redan 1936 då han besökte Karlskrona. Åren 1940-46 var han i brittiska regeringens tjänst i Sverige där han träffade sin blivande hustru och efter sin återvändo till Kanada var han delaktig i uppbyggandet av marinmuseerna i Vancouver och Kingston. Han har varit flitig föreläsare och skribent i maritima ämnen, och för sina långvariga kulturella insatser gentemot Sverige erhållit Nordstjärneorden. Skisser och ritningar Skärgårdsfregatterna Under första delen av 1700-talet var den Svenska östersjökusten och de finska provinserna svårt utsatta för ryska härjningar. Högsjöflottan var till föga nytta mot fiendens grundgående chebecker utan vad som behövdes var fartyg anpassade till dessa trånga farvatten. Kravet var dock att sådana fartyg inte skulle kräva för mycket högutbildat folk eller som galärerna, stora besättningar. Svaret kom med Chapmans tungt bestyckade Uusimaa och Pohjanmaa skärgårdsfregatter vilket kunde manövreras under såväl segel som rodd. Under åren 1760-2 förlades Chapman till Stralsund där han byggde båda sina första Uusimaa och den betydligt mindre Pohjanmaa fartyg. Här visas ritningen till en Pohjanmaa som var avsett att vara ett avisfartyg, dvs för att befordra dispacher. Dessa fregatter, uppkallade efter finska provinser, hade en besättning på 100 män, var 26 meter långa, och beväpnade med fyra 24-pundare och tio 3-pundare kanoner. Lägg märke till kungens namnteckning, Adolph Friedrich, högst upp t.v. där han approbera, eller godkänna ritningen. Kuttern Snapp-upp Skärgårdsflottan krävde högt specialiserade fartyg som kunde förflytta trupper och deras förråd i de trånga farvattnen. Den 19- meter långa kutterriggade Snapp-upp och hennes systerfartyg Jehu kölsträcktes 1764 och kunde bära en last på ungefär 110 ton. Skiss med kran Här har Chapman antecknat Denna kran bygde iag i Götheborg för ost Indiska Compagniet 1748 Odaterad skiss med olika krananordningar Chapman hade arbetat som timmerman i London i början på 1740-talet, men det är mer troligt att dessa skisser från varvet i Chatham utfördes under Englandsresan 1750.