Kostnad per brukare. Jämförelser inom omsorg om äldre och personer med funktionsnedsättning utfall 2012

Kostnad per brukare Jämförelser inom omsorg om äldre och personer med funktionsnedsättning utfall 2012

Kostnad per brukare Jämförelser inom omsorg om äldre och personer med funktionsnedsättning utfall 2012

Upplysningar om innehållet: Camilla Eriksson, camilla.eriksson@skl.se Sveriges Kommuner och Landsting, 2013 ISBN: 978-91-7164-991-1 Fotograf: Thomas Henrikson Produktion: Kombinera Tryck: LTAB, oktober 2013

Förord Kostnad per brukare (KPB) är ett instrument för kommunens uppföljning av verksamhet och kostnader inom omsorgen om äldre och personer med funktionsnedsättning. I den här rapporten redovisas några av de nyckeltal som används inom KPB. I databasen Kolada och i kommunens eget material från KPB finns fler nyckeltal. KPB bygger på individrelaterad kostnadsredovisning där de olika insatserna har kostnadsberäknats och kopplats till den enskilda brukaren. Därmed skapas goda möjligheter att följa upp kostnadsutvecklingen och jämföra olika enheter. För att få en helhetsbild av verksamheten bör de olika kostnadsmåtten kombineras med indikatorer på kvaliteten. Vad får man ut av de resurser som stoppas in i verksamheten? Eftersom denna rapport endast redovisar kostnadsuppgifter är indikatorerna färglagda i olika nyanser av lila istället för rött, gult, grönt som är mer traditionellt vid rangordning. Syftet med denna rapport är att underlätta spridning och tolkning av olika nyckeltal. Rapporten syftar även till att ge nya infallsvinklar för att stimulera en bredare användning av data från KPB. Rapporten har utarbetats av Camilla Eriksson (SKL), Peter Nilsson (SKL) och Yvonne Thorell (SKL och Leksands kommun). Ensolution AB och Prodacapo AB har bidragit med underlag till rapporten. Ett särskilt tack riktas till alla de kommuner som vid olika tillfällen under året, så som seminarier, konferenser och referensgruppsträffar, bidragit med sina kunskaper och erfarenheter och därmed medverkat till att utveckla de analyser som görs med hjälp av KPB. Stockholm i oktober 2013 Stefan Ackerby Ordförande i styrgruppen för KPB

Innehåll 5 Kapitel 1 Jämförelserapport för KPB 7 Kapitel 2 Översikt 10 Kapitel 3 Jämförelser mellan kommuner 12 ordinärt boende 16 särskilt boende 19 lss lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 28 sammanfattande slutsatser 29 sammanfattande tabell 34 Kapitel 4 Analys av KPB-data 34 kpb:s analyshandbok 34 Boxanalyser 36 effektivitetsanalyser 37 Kapitel 5 Egna jämförelser med hjälp av Kolada

1 KAPITEL Jämförelserapport för KPB Bakgrund Sveriges Kommuner och Landsting har sedan 2006 årligen givit ut en jämförelserapport för Kostnad per brukare, KPB. Rapporten är ett underlag för jämförelser på nationell nivå. Sedan 2011 är det möjligt att lägga in nyckeltalen från KPB i Kolada (se kapitel 5) och göra egna jämförelser, så numera ska rapporten i första hand ses som ett komplement till dessa. Nyckeltal Här redovisas ett antal nyckeltal från KPB som belyser kostnader inom verksamheterna äldre och funktionsnedsättning, tillsammans med ett urval kommentarer om nyckeltalen. Kostnader är bara en sida av myntet. Det blir allt vanligare att koppla kostnader till kvalitet för att åskådliggöra vad brukarna får ut av verksamheten. Analysstöd Intresset för analyser av nyckeltal och jämförelser med andra kommuner är stort. Samtidigt är det ett dilemma att mängden tillgänglig statistik är svår att överblicka. Därför har SKL utvecklat ett stöd för analys som hjälper till att ge en översikt över och sortera den stora mängden data inom verksamhetsområdet äldre och funktionsnedsättning. Under 2013 har flera utbildningstillfällen i analysstödet anordnats av SKL, för mer information se kapitel 4 och www.skl.se/kpb. Rapportens disposition Rapporten inleds med en översikt som beskriver hur många kommuner som arbetar med KPB, inklusive ett avsnitt om könsuppdelad statistik. Inom KPB finns nämligen stora möjligheter att redovisa statistik uppdelad på kön. I kapitel 3 redovisas jämförelser tillsammans med tips för vidare analys. Några analysverktyg presenteras i kapitel 4. Det avslutande kapitlet innehåller skärmdumpar som visar hur Kolada kan användas vid en jämförelse av KPB-data mellan olika kommuner. Jämförelserapport KPB 5

Kapitel 1. Jämförelserapport för KPB Kort om KPB KPB är en metod för att beräkna kommunens kostnader för olika insatser och koppla kostnaderna till den enskilde brukaren. Genom att KPB bygger på avidentifierade individdata kan kostnaden för vård och omsorg för olika typer av brukare sammanställas och utgöra grunden för uppföljning ur olika perspektiv. KPB är en efterkalkyl och bygger på helårsresultat där samtliga kostnader för den aktuella verksamheten i en kommun ingår. Det främsta användningsområdet för KPB är uppföljning, analys och styrning i den egna kommunen. Uppgifterna är uppdelade på enhetsnivå vilket möjliggör jämförelser mellan olika enheter i kommunen. Det är också möjligt att koppla ihop dessa uppgifter med annan typ av data, t.ex. kvalitetsdata som resultat från brukarundersökningar. En helhetsanalys av kostnader och kvalitet ger kommunen möjlighet att se både vad verksamheten kostar och vad brukarna anser om den. På det sättet får kommunen ett bra underlag för uppföljning. För mer inspiration se kapitel 4. Eftersom KPB bygger på en gemensam metod är det också möjligt att jämföra den egna kommunens nyckeltal med andra kommuners. SKL:s roll Sveriges Kommuner och Landstings roll inom KPB är att underhålla och vidareutveckla metoden inom verksamheterna äldre och funktionsnedsättning. Ett viktigt stöd i detta arbete är en referensgrupp med representanter från ett tiotal kommuner som har infört och arbetar med KPB. SKL arbetar för att förbättra och stödja kommunernas möjligheter till jämförelser och för att bidra till en fördjupad analys, bland annat genom att presentera data och skapa arenor för möten. Läs mer om hur KPB beräknas på www.skl.se/kpb och klicka på Länk till mer information om metoden. 6 Jämförelserapport KPB

2 KAPITEL Översikt KPB är ett frivilligt samarbete mellan ca 90 kommuner. I denna rapport redovisas jämförelser för de 63 kommuner och 10 stadsdelar i Göteborg som har levererat data för 2012 per den 20 juni 2013. Kommunerna är både större och mindre, och de är spridda över hela landet. De aktuella kommunerna utgör sammantaget ett stort material. Tillsammans har de ca två miljoner figur 1. Kommuner som är med i KPB Alingsås Alvesta Bengtsfors Boden Bollebygd Bollnäs Borlänge Borås Båstad Dals-Ed Eslöv Falkenberg Falun Flen Forshaga Gagnef Gislaved Gotland Grästorp Gällivare Gävle Göteborg Hallsberg Hallstahammar Hammarö Heby Hällefors Härryda Högsby Jokkmokk Kalmar Karlskoga Karlskrona Karlstad Katrineholm Knivsta Kramfors Kristianstad Kristinehamn Kumla Kungsbacka Kungälv Laholm Lekeberg Leksand Lindesberg Ljusdal Ludvika Luleå Lysekil Mellerud Mora Mullsjö Munkedal Nybro Ockelbo Orust Oskarshamn Oxelösund Pajala Partille Ronneby Simrishamn Skara Skurup Sotenäs Strömstad Säffle Tierp Tingsryd Trosa Uddevalla Ulricehamn Vansbro Vara Varberg Vimmerby Vindeln Vårgårda Växjö Åmål Älmhult Älvkarleby Älvsbyn Ängelholm Örebro Östersund Jämförelserapport KPB 7

Kapitel 2. Översikt figur 2. Fördelning av kostnader mellan olika verksamhetsområden LSS - lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade Ordinärt boende Särskilt boende Öppen verksamhet 1 % 39 % 27 % 33 % invånare, vilket motsvarar ca 20 procent av Sveriges befolkning I alla de aktuella kommunerna fördelades kostnaderna år 2012 mellan verksamheterna enligt figur 2. Under senare år har andelen särskilt boende fortsatt att minska medan andelen ordinärt boende har ökat. Materialet kan även redovisas uppdelat på kvinnor och män. Ett syfte kan vara att synliggöra eventuella skillnader i hur resurser fördelas. Figur 3 illustrerar skillnader i KPB mellan kommunerna för insatser till personer över 80 år. Det är nästan enbart insatser enligt socialtjänstlagen (SoL). Sambandet mellan kön och kostnader är inte absolut, i vissa kommuner har männen högre medelkostnad än kvinnorna. Skillnaden i medelkostnad mellan könen är olika stor. Medelkostnaden varierar också mycket mellan kommunerna. 8 Jämförelserapport KPB

figur 3. Medelkostnad per brukare över 80 år Medelkostnad per brukare, män över 80 år (SoL & LSS) Medelkostnad per brukare, kvinnor över 80 år (SoL & LSS) Knivsta Gällivare Pajala Gagnef Kristianstad Kalmar Trosa Vindeln Munkedal Vansbro Boden Mora Uddevalla Bengtsfors Oxelösund Kungsbacka Luleå Orust Gotland Karlskrona Växjö Hammarö Dals-Ed Örebro Leksand Ängelholm Mullsjö Östersund Ljusdal Heby Bollnäs Gislaved Katrineholm Bollebygd Gävle Älmhult Härryda Mellerud Ludvika Vårgårda Säffle Kumla Karlskoga Laholm Vimmerby Tierp Hällefors Älvkarleby Ockelbo Forshaga Vara Kristinehamn Båstad Karlstad Eslöv Skurup Skara Varberg 0 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000 300 000 350 000 400 000 Jämförelserapport KPB 9

3 KAPITEL Jämförelser mellan kommuner I detta kapitel jämförs kostnader mellan kommuner genom ett antal nyckeltal. Inledningsvis görs en jämförelse av fördelningen av kostnader mellan olika verksamhetsområden och hur fördelningen ser ut med avseende på antal dygn i särskilt boende och antal timmar hemtjänst per invånare. Detta för att åskådliggöra skillnader i struktur mellan kommuner. Därefter följer en jämförelse av produktivitet och ytterfall. Produktivitet definieras som den produktionsvolym som åstadkoms med de resurser som används, mätt i kostnader, till exempel hur mycket det kostar att producera en timme hemtjänst. Med ytterfall avses brukare vars insatser under ett år kostnadsmässigt överstiger ett visst belopp. Genom att analysera ytterfall kan kommunen se om den har rätt balans mellan sina verksamheter. En hög andel ytterfall inom ordinärt boende kan t.ex. vara en indikation på att kommunen behöver bygga fler platser inom särskilt boende. Ytterfallsanalyser syftar därmed till att undersöka om kommunen har satsat på rätt verksamhet. För att underlätta jämförelserna har olika prestationsnivåer valts. Nivåerna skiljs åt med hjälp av färger. Metoden bygger helt och hållet på en relativ skala. Ljus lila färg innebär att kommunens värde på indikatorn hör till de 25 procent som har lägst kostnader i förhållande till de andra kommunerna i jämförelsen. Mörk lila markerar de 25 procent av kommunerna som har de högsta värdena medan lila är den grupp om 50 procent av kommunerna som ligger däremellan. Jämförelserna är relativa och ett ljust lila resultat behöver inte vara bra. En fördel med den färgsatta jämförelsemodellen är att det är lätt att få en överblick över resultaten. De relativa jämförelserna är också användbara så länge det inte finns några exakta och överenskomna målvärden för de enskilda indikatorerna. Det är varje kommuns ansvar att definiera vad den anser vara sin relevanta målnivå. Skillnader i fördelning av kostnader mellan olika verksamhetsområden Figur 4 visar den procentuella fördelningen av de totala kostnaderna i KPB-analysen mellan särskilt boende enligt socialtjänstlagen (SoL), insatser inom ordinärt boende enligt SoL, insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och öppen verksamhet. Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) är inkluderad. Uppgifterna gäller både egen och privat regi och samtliga brukare. I diagrammet åskådliggörs hur balansen ser ut mellan de olika verksamheterna. I det egna jämförelsearbetet bör varje kommun observera fördelningen. Diagrammet visar att det är stora skillnader i hur kommunernas kostnader är fördelade mellan olika verksamhetsområden. I en kommun står särskilt boende för 56 procent, medan samma verksamhet i en annan kommun motsvarar 27 procent. En förklaring till de stora skillnaderna mellan kommunerna är deras olika struktur. Kommuner i 10 Jämförelserapport KPB

figur 4. Fördelning av kostnader mellan olika verksamhetsområden i procent Särskilt boende Ordinärt boende LSS Öppen verksamhet Skara Östersund Vara Örebro Kumla Kalmar Vimmerby Hammarö Forshaga Härryda Säffle Kungsbacka Dals-Ed Karlskoga Tierp Båstad Bollebygd Karlstad Gotland Vårgårda Eslöv Växjö Mora Katrineholm Orust Bollnäs Varberg Laholm Boden Kristinehamn Knivsta Mellerud Ockelbo Kristianstad Skurup Ängelholm Luleå Leksand Uddevalla Gävle Bengtsfors Heby Gagnef Älvkarleby Karlskrona Munkedal Oxelösund Vansbro Trosa Mullsjö Ludvika Hällefors Älmhult Vindeln Ljusdal Gällivare Pajala Gislaved 0 % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 % Andel av totalkostnad Jämförelserapport KPB 11

Kapitel 3. Jämförelser mellan kommuner Vid analys och jämförelse av verksamheten ordinärt boende går det med fördel att använda sig av nyckeltalen kostnad per hemtjänsttimme och ytterfall. Det kan även vara intressant att jämföra antalet beviljade timmar med andra kommuner. I tabell 1 redovisas kostnad per beviljad timme i egen regi exklusive delegerad hälso- och sjukvård och boendestöd för samtliga brukare 2. Kostnad per hemtjänsttimme mäter produktiviteten inom hemfigur 5. Antal dygn i särskilt boende per invånare 80+ och antal timmar hemtjänst per invånare 80+ 1 Särskilt boende Båstad Karlstad Forshaga Älvkarleby Ludvika Dals-Ed Karlskoga Skara Vimmerby Kalmar Kumla Säffle Bollnäs Vara Katrineholm Ronneby Varberg Örebro Falun Tierp Hammarö Kristinehamn Mora Orust Gotland Heby Ockelbo Skurup Gagnef Oxelösund Kungsbacka Härryda Vårgårda Karlskrona Eslöv Älmhult Kristianstad Mullsjö Ängelholm Laholm Mellerud Vindeln Östersund Gävle Bengtsfors Växjö Bollebygd Leksand Munkedal Uddevalla Vansbro Gislaved Knivsta Luleå Boden Trosa Gällivare Ljusdal Pajala Hemtjänst 0 50 100 150 200 Tusental norra Sverige har ofta långa avstånd, och då kan det vara mer effektivt att lägga en större andel insatser på särskilt boende än på ordinärt boende. Likaså ger en högre andel äldre i befolkningen ett större behov av särskilt boende. Skillnaderna mellan kommunernas insatser kan dock inte bara förklaras av strukturen utan också av tradition eller av en medveten satsning på en högre andel av någon insats. Omfattning per invånare Figur 5 visar omfattningen per invånare 80 år och äldre. Med omfattning avses antalet timmar hemtjänst respektive antalet dygn inom särskilt boende. För att möjliggöra en jämförelse mellan olika kommuner har antalet timmar respektive dygn relaterats till den grupp som har störst behov av omsorg (80 år och äldre). I diagrammet framgår skillnader mellan kommunerna i deras omfattning av äldreomsorg. Genom att jämföra antal dygn i särskilt boende med antal timmar hemtjänst går det också att se om en kommun har en annan strategi i fördelningen mellan hemtjänst och särskilt boende än andra kommuner. För att förstå dessa skillnader är det viktigt att analysera olikheter i förutsättningar och prioriteringar. Det rör sig bland annat om utbud, satsningar på öppen verksamhet, geografiska förutsättningar och riktlinjer för biståndsbedömning. Diagrammet visar att kommunerna skiljer sig mycket åt i fråga om omfattning. Skillnaderna speglar kommunernas val av strategi. Ordinärt boende Not 1. Inom hemtjänsten ingår insatser för boende utan heldygnsomsorg (ibland benämnda servicehus), i både egen och privat regi. Inom särskilt boende ingår kostnader för hälso- och sjukvårdspersonal men inte boenden för psykiskt funktionshindrade. Not 2. Kostnaden per hemtjänsttimme inkluderar kostnader för administration. 12 Jämförelserapport KPB

tabell 1. Kostnad per beviljad hemtjänsttimme, antal beviljade timmar 3 och ytterfall Ljus lila innebär att kommunens värde på nyckeltalet hör till de 25 procent som har lägst kostnader i förhållande till de andra kommunerna i jämförelsen. Mörk lila markerar de 25 procent av kommunerna som har de högsta värdena. Lila är den grupp om 50 procent av kommunerna som ligger mellan de andra två. Kommun Kronor per timme Beviljade timmar/ månad Ytterfall ordinärt boende % Växjö 301 28 2,1 Hammarö 334 25 1,6 Karlskrona 346 27 2,5 Gotland 353 36 2,5 Karlskoga 354 3,4 Kalmar 355 32 3,4 Östersund 365 34 3,4 Ronneby 367 25 1,8 Tierp 367 22 0,7 Luleå 370 41 1,6 Gällivare 374 50 3,2 Karlstad 376 22 0,8 Uddevalla 376 22 2,0 Laholm 377 24 0,8 Älvkarleby 378 35 1,1 Gävle 386 25 2,0 Orust 386 26 1,4 Mora 387 25 2,7 Bollebygd 387 24 1,1 Varberg 388 18 1,1 Vara 398 34 1,7 Boden 400 31 3,6 Kungsbacka 404 27 3,6 Forshaga 405 17 2,5 Katrineholm 407 32 2,1 Skurup 410 13 1,6 Trosa 414 16 0,6 Falun 419 33 Oxelösund 423 27 1,4 Härryda 426 13 2,5 Älmhult 428 19 0,9 Mullsjö 430 17 0,8 Båstad 431 20 1,2 Kommun Kronor per timme Beviljade timmar/ månad Ytterfall ordinärt boende % Skara 435 17 1,9 Knivsta 439 40 4,2 Vansbro 444 28 3,3 Eslöv 445 34 1,5 Munkedal 447 36 1,4 Vindeln 464 32 1,2 Kristinehamn 464 18 1,9 Bengtsfors 471 14 2,3 Heby 475 13 0,8 Ängelholm 483 19 3,5 Ljusdal 486 17 1,2 Örebro 495 19 3,5 Vimmerby 504 16 3,1 Säffle 509 21 2,0 Vårgårda 522 17 1,5 Gagnef 523 20 3,4 Ludvika 540 18 1,3 Gislaved 540 10 0,7 Dals-Ed 570 16 0,5 Kumla 588 11 1,8 Leksand 605 16 3,1 Ockelbo 685 18 3,0 Kristianstad 14 3,5 Mellerud 17 1,2 Hällefors 17 1,1 Bollnäs 25 3,8 Pajala 39 2,9 Medel 434 Not 3. Uppgifterna om beviljade timmar kommer från Socialstyrelsens individstatistik. De ska tolkas med försiktighet eftersom de avser en enskild månad, oktober 2012. Från och med 2014 får kommunerna tillgång till jämförelser av beviljade timmar på månadsbasis. Se faktaruta nedan. Fakta beviljade timmar/månad Beviljade timmar bygger på den statistik som kommunerna rapporterar in till Socialstyrelsens mängdstatistik för oktober 2012. Den avser samtliga brukare inom hemtjänsten oavsett regi. För vissa kommuner skiljer sig Socialstyrelsens statistik väsentligt från deras egen. Det beror främst på två faktorer, nämligen definitionen av brukare och det faktum att statistiken endast gäller oktober månad. Det kan finnas en variation över året som påverkar kommunens statistik. I dagsläget finns vissa brister med mätningen men styrkan är att den är nationellt jämförbar för alla kommuner. Från och med år 2013 rapporterar kommunerna in uppgifter månadsvis till Socialstyrelsen, vilket gör att statistiken kommer att förbättras. Kommunerna kommer då att ha tillgång till ett bra jämförelsematerial per månad. Jämförelserapport KPB 13

Kapitel 3. Jämförelser mellan kommuner tjänsten. I tabell 1 visas även antalet beviljade timmar per månad och brukare samt andelen ytterfall (resurskrävande brukare) inom ordinärt boende. Ytterfall mäts som procentandelen brukare inom ordinärt boende med insatser enligt socialtjänstlagen (SoL) och hälso- och sjukvårdslagen (HSL) vars årskostnad överstiger 600 000 kronor. Det gäller både egen och privat regi och samtliga brukare. I tabell 1 åskådliggörs den stora spridningen av kostnad per beviljad timme inom hemtjänsten. Spridningen i ytterfall ligger mellan 0,5 och 4,2 procent. Spridningen är också stor vad gäller antalet beviljade timmar. För att få fram totalkostnaden för hemtjänsten multipliceras antalet beviljade timmar med kostnad per timme. En liten ökning i antalet beviljade timmar per månad och brukare får därför stort genomslag på de totala kostnaderna för hemtjänsten. En ökning från 20 till 21 timmar i genomsnitt i en kommun med 200 brukare där kostnaden per timme är 435 kr innebär en kostnadsökning med totalt 1 044 000 kr per år. I tabell 1 framgår att en kommun kan ha en hög andel ytterfall trots låg kostnad per timme. Kommuner som har lägre kostnad per timme verkar enligt samma tabell bevilja fler timmar, och kommuner med en hög kostnad per timme tycks bevilja färre timmar. Betyder det att det finns stordriftsfördelar i verksamheten? Eller har kommuner med få beviljade timmar en högre andel kortare insatser och mer kringtid? Och har kommuner med fler beviljade timmar fler insatser hos samma brukare och därmed mindre kringtid och en lägre kostnad per timme? Det är viktigt att ha kontroll på totalkostnaden för hemtjänsten och inte enbart känna till kostnaden per timme och andelen ytterfall. Skillnaden mellan kommunerna kan också bero figur 6. Spridning av kostnad per hemtjänsttimme inom varje kommun exkl. nattgrupper Högsta Lägsta Kronor per timme 1 200 Medel beviljad hemtjänsttimme. Blå triangel visar medel i de kommuner som använder beviljad tid för att beräkna nyckeltalet. Medel utförd hemtjänsttimme. Röd triangel visar medel i de kommuner som använder utförd tid för att beräkna nyckeltalet. 1 000 800 600 400 200 0 Växjö Hammarö Karlskrona Gotland Karlskoga Kalmar Östersund Ronneby Tierp Luleå Gällivare Karlstad Uddevalla Laholm Älvkarleby Gävle Orust Mora Bollebygd Varberg Vara Boden Kungsbacka Forshaga Katrineholm Skurup Härryda Älmhult Mullsjö Båstad Skara Mellerud Knivsta Vansbro Eslöv Pajala Kristinehamn Bengtsfors Heby Ängelholm Ljusdal Örebro Vimmerby Säffle Vårgårda Falun Ludvika Gislaved Kumla Bollnäs Leksand Kristianstad Växjö Hammarö Karlskrona Gotland Karlskoga Kalmar Östersund Ronneby Tierp Luleå Gällivare Karlstad Uddevalla Laholm Älvkarleby Gävle Orust Mora Bollebygd Varberg Vara Boden Kungsbacka Forshaga Katrineholm Skurup Härryda Älmhult Mullsjö Båstad Skara Mellerud Knivsta Vansbro Eslöv Pajala Kristinehamn Bengtsfors Heby Ängelholm Ljusdal Örebro Vimmerby Säffle Vårgårda Falun Ludvika Gislaved Kumla Bollnäs Leksand Kristianstad 14 Jämförelserapport KPB

på hur schabloner för olika insatser har utformats, om kommunen är givmild eller restriktiv i biståndsbedömningen när den beviljar hemtjänst och hur beslut följs upp och korrigeras efter brukarnas behov. Kommuner som registrerar utförd tid får ett säkrare nyckeltal genom att beräkna kostnaden per hemtjänsttimme utifrån utförd tid i stället för beviljad tid. I dagsläget är det dock ganska få kommuner som har säkra uppgifter för utförd tid, se tabell 2. I figur 6 åskådliggörs kommunens genomsnittliga kostnad per beviljad hemtjänsttimme av den blå triangeln och strecket visar spridningen i kostnad för hemtjänstgrupperna inom kommunen. I diagrammet har även kommuner som registrerar utförd tid inkluderats. Jämförelsen mellan beviljad och utförd tid är inte helt korrekt eftersom den utförda tiden tenderar att vara lägre än den beviljade. Därför är kostnaden per utförd timme vanligtvis högre än per beviljad timme. Kommunerna med utförda timmar har trots detta inkluderats i spridningsidagrammet, men med avvikande färg. Den genomsnittliga kostnaden varierar från 301 kronor till 627 kronor per timme. Spridningen, representerad av ett lodrätt streck, sträcker sig från 197 kronor per timme i den kommun som har enheten med den lägsta kostnaden per hemtjänsttimme till 1 103 som är den enhet i en annan kommun med den högsta kostnaden per timme. Specifika nattgrupper har exkluderats från spridningsdiagrammet för en mer homogen jämförelse. Det är ett tiotal kommuner som har specifika nattgrupper. Genomsnittskostnaden per timme för nattgrupperna är ca 1 200 kronor. tabell 2. Kostnad per utförd hemtjänsttimme Kommun Kronor per timme Gävle 420 Mellerud 438 Pajala 453 Kristinehamn 471 Hällefors 521 Falun 525 Dals-Ed 599 Bollnäs 604 Heby 609 Kristianstad 627 Kumla 631 Örebro 663 Trosa 686 Medel 558 Boendestöd Boendestöd är ett stöd i den dagliga livsföringen riktat till särskilda målgrupper, bland annat personer med psykisk funktionsnedsättning. Stödet kan vara både praktiskt och socialt, och syftet är att stärka förmågan hos dessa målgrupper att klara vardagen i bostaden och ute i samhället. Socialstyrelsen har märkt av en ökning av personer som vårdas för psykisk ohälsa, och motsvarande ökning märks i de kommuner som arbetar med KPB. Tabell 3 visar kommunernas kostnad per timme med boendestöd i egen regi, samtliga brukare. Kostnaden för boendestöd varierar från 207 kronor per timme till 1 120 kronor per timme. Ordinärt boende tips för vidare analys Här ges exempel på några faktorer som kan hjälpa till att förklara varför ett nyckeltal är högt eller lågt och vad som går att analysera vidare för att förstå vad som ligger bakom. Hemtjänsten är en särskilt personalintensiv verksamhet. För en produktiv verksamhet är det av stor betydelse att mycket av personalens tid är direkt brukartid. Det är således extra viktigt hur kommunen organiserar, planerar, bemannar och lägger schema samt följer beviljad tid, utförd tid, planerad tid, arbetad tid och tid hos brukaren liksom restid och övrig kringtid. Dubbelbemanning och personalens rätt till heltidstjänst har också betydelse för kostnaden. Stora variationer i antalet beviljade timmar per brukare och handläggare kan vara ett tecken på att det finns skillnader mellan handläggarna i följsamhet till kommunens riktlinjer (eller motsvarande). Det kan därför vara bra för kommunen att följa hur antalet beviljade timmar fördelar sig på handläggarna och hur utvecklingen ser ut över tid. Det ger underlag för att diskutera och säkra arbetsmetoder och därigenom också minska eventuella skillnader i bedömningarna. Antalet beviljade timmar varierar med brukarens behov och med de schablontider som finns i kommunens riktlinjer för insatserna som beskriver hur lång och ofta en insats ska vara. Det gäller även att följa hur många timmar som har beviljats totalt och hur de stämmer med brukarens behov, det vill säga beslut ska uppdateras och följas upp. En hög andel ytterfall inom ordinärt boende indikerar att det finns många brukare med omfattande vård- och omsorgsbehov. En hög andel ytterfall kan vara ett resultat av kvarboendeprincipen eller bero på lång väntetid till särskilt boende. Kommunen bör närmare analysera denna grupp av brukare. Går det eller hade det gått att ge någon annan insats Jämförelserapport KPB 15

Kapitel 3. Jämförelser mellan kommuner tabell 3. Kronor per timme med boendestöd Kommun Kronor per timme Heby 207 Mellerud 243 Älvkarleby 246 GBG, Askim Frölunda Högsbo 248 Karlskrona 255 Båstad 265 Laholm 285 Kalmar 295 Karlstad 309 Gagnef 312 Mullsjö 314 Knivsta 328 GBG, centrum 338 Vansbro 343 Örebro 344 Göteborg 345 Luleå 345 Uddevalla 348 GBG, Västra GBG 360 GBG, Lundby 365 Gotland 368 Gävle 373 Kristinehamn 375 Älmhult 378 Gällivare 383 Säffle 387 Kommun Kronor per timme Tierp 408 GBG, Västra Hisingen 412 Karlskoga 413 Ängelholm 432 Varberg 432 Munkedal 437 Leksand 466 Trosa 469 Kungälv 473 Ockelbo 495 Orust 503 Bollnäs 515 Kungsbacka 536 Mora 537 Hammarö 562 Eslöv 624 Katrineholm 647 Hällefors 651 Vårgårda 657 Vara 681 Bengtsfors 693 Forshaga 737 Bollebygd 746 Pajala 883 Oxelösund 1 120 Medel 449 för att minska behoven eller kostnaderna? Behöver antalet platser inom särskilt boende ses över? Behöver kommunen arbeta mer med förebyggande insatser? Utan en fungerande planering är det svårt att öka den direkta brukartiden och minska kringtiden. En viktig utgångspunkt för effektiv planering är att utgå från vilka insatser som ska utföras snarare än från tillgänglig personal. Särskilt boende Vid analys och jämförelser av särskilt boende med hjälp av KPB används nyckeltalen kostnad per dygn, dvs. kostnaden per verkställt dygn inom särskilt boende enligt SoL och HSL i egen regi 4 samt andelen ytterfall. Ytterfall visar procentandelen brukare inom särskilt boende med insatser enligt SoL och HSL med en årskostnad som överstiger 600 000 kronor. Det gäller både egen och privat regi och samtliga brukare. För att få en bättre bild av verksamheten är det en fördel att även titta på beläggning och omsättning. Beläggningen visar hur stor andel boendedygn inom särskilt boende som har utnyttjats under ett år, medan omsättningen visar antalet personer per plats inom samma verksamhet under ett år. I tabell 4 redovisas uppgifter för dessa fyra nyckeltal. Tabellen visar att spridningen mellan den läg- Not 4. Boende för psykiskt funktionshindrade och boende utan heldygnsomsorg (servicehus) ingår inte. 16 Jämförelserapport KPB

sta och högsta genomsnittskostnaden per dygn är relativt stor, från 1 426 kronor till 2 203. När det gäller omsättning är skillnaden däremot relativt liten. Enligt tabellen har kommunerna en relativt hög beläggningsgrad, 60 procent har en beläggning om 95 procent eller mer. Tabell 4 visar samtidigt att det är stora skillnader mellan kommunerna i andelen resurskrävande brukare. Kommunen med den lägsta andelen har en procent ytterfall, medan den kommun som ligger högst når upp till 79 procent. Varje plats vid ett särskilt boende har enligt definitionen i KPB samma dygnskostnad oberoende av brukarens behov. Den faktiska kostnaden per brukare inom särskilt boende är alltså hittills helt beroende av dygnskostnaden. Därmed finns också ett tydligt samband mellan kostnaden per dygn i en kommun och andelen ytterfall. I tabell 4 framträder inget tydligt samband mellan kostnad per dygn, beläggning och omsättning på kommunnivå. Beläggning och omsättning har dock påverkan på kostnaden per dygn. Om personalstyrkan inte anpassas vid förändring av antalet brukare kan hög omsättning och låg beläggning vara kostnadsdrivande, allt annat lika. Figur 7 visar spridningen i kostnad per dygn i särskilt boende i egen regi. Den genomsnittliga dygnskostnaden per kommun illustreras av en triangel. De vågräta strecken visar spridningen i dygnskostnad mellan olika boenden inom varje kommun. Spridningen sträcker sig från knappt 1 000 kronor till som högst drygt 3 000 kronor per dygn. tabell 4. Dygnskostnad, andel utnyttjade boendedygn, omsättning och ytterfall i särskilt boende Kommun Särskilt boende kr/dygn Beläggning % Omsättning Ytterfall % Vara 1 426 88 1,3 14,7 Eslöv 1 441 96 1,3 5,4 Varberg 1 442 96 1,3 7,5 Kristinehamn 1 484 98 1,9 1,0 Bengtsfors 1 488 93 1,3 12,6 Östersund 1 498 98 1,7 9,2 Vimmerby 1 501 97 1,3 30,2 Laholm 1 538 97 1,3 4,4 Växjö 1 548 96 1,6 21,9 Boden 1 555 96 1,2 11,8 Tierp 1 573 97 1,3 14,1 Vårgårda 1 576 93 1,3 16,7 Gävle 1 589 96 1,4 17,2 Luleå 1 589 94 1,3 15,8 Bollebygd 1 596 100 1,3 26,8 Mellerud 1 606 87 1,2 17,2 Skara 1 611 100 1,3 16,6 Ronneby 1 616 97 1,4 21,1 Leksand 1 620 96 1,4 18,2 Ljusdal 1 621 96 1,3 23,8 Ockelbo 1 627 100 1,5 1,9 Ängelholm 1 647 96 19,6 Vansbro 1 676 98 1,5 24,5 Gotland 1 677 100 1,3 25,9 Falun 1 682 100 1,9 Bollnäs 1 692 95 1,4 24,9 Säffle 1 696 91 1,9 21,0 Kristianstad 1 698 96 1,5 31,4 Älmhult 1 700 94 1,3 42,3 Karlskoga 1 701 96 1,3 31,8 Kommun Särskilt boende kr/dygn Beläggning % Omsättning Ytterfall % Älvkarleby 1 710 93 1,4 19,9 Ludvika 1 720 97 1,4 33,2 Örebro 1 720 95 1,6 21,5 Mora 1 722 99 1,8 17,5 Karlstad 1 727 90 1,5 18,9 Skurup 1 737 94 1,3 33,1 Härryda 1 738 94 1,3 43,1 Forshaga 1 751 98 1,3 20,6 Hammarö 1 753 96 1,3 33,8 Mullsjö 1 761 99 1,4 50,0 Karlskrona 1 763 94 1,3 37,9 Uddevalla 1 767 96 1,7 39,1 Kumla 1 767 95 1,4 33,7 Gällivare 1 770 96 1,5 53,2 Trosa 1 784 93 1,2 53,1 Pajala 1 797 94 1,2 46,0 Knivsta 1 801 70,1 Munkedal 1 806 94 1,3 43,8 Båstad 1 814 91 1,3 42,6 Oxelösund 1 820 96 1,3 38,4 Orust 1 879 89 1,3 28,9 Heby 1 882 94 1,3 36,5 Kungsbacka 1 883 94 1,3 33,8 Vindeln 1 896 99 1,4 40,5 Kalmar 1 899 94 1,6 35,9 Katrineholm 1 914 93 1,3 42,2 Gislaved 1 917 93 1,3 51,7 Gagnef 1 971 92 1,3 51,1 Dals-Ed 2 203 79,1 Medel 1 701 95 1,4 Jämförelserapport KPB 17

Kapitel 3. Jämförelser mellan kommuner figur 7. Spridning av dygnskostnaden inom särskilt boende inom varje kommun Lägsta Medel Högsta Kronor per dygn Vara Eslöv Varberg Kristinehamn Bengtsfors Östersund Vimmerby Laholm Växjö Boden Tierp Vårgårda Gävle Luleå Bollebygd Mellerud Skara Ronneby Leksand Ljusdal Ängelholm Vansbro Gotland Falun Bollnäs Säffle Kristianstad Älmhult Karlskoga Älvkarleby Ludvika Örebro Mora Karlstad Skurup Härryda Forshaga Hammarö Mullsjö Karlskrona Uddevalla Kumla Gällivare Trosa Pajala Knivsta Munkedal Båstad Oxelösund Orust Heby Kungsbacka Vindeln Kalmar Katrineholm Gislaved Gagnef Dals-Ed 0 1 000 2 000 3 000 4 000 Särskilt boende tips för vidare analys Här ges exempel på några faktorer som kan hjälpa till att förklara varför ett nyckeltal är högt eller lågt och vad som går att analysera vidare för att förstå vad som ligger bakom. De faktorer som främst påverkar dygnskostnaden är personaltäthet och personalens anställningsvillkor. Rätt till heltid utan sådan schemaläggning där arbetstiden delas över dagen eller mellan olika enheter leder ofta till högre kostnader. En annan faktor som påverkar dygnskostnaden är beläggningen på boendena. Stor omsättning på platserna i de särskilda boendena under ett år eller tomma platser kan ge en högre dygnskostnad. Låg omsättning tillsammans med långa väntetider till särskilt boende kan leda till högre kostnader i andra verksamheter, till exempel inom ordinärt boende. Låg beläggning kan bero på för många platser inom särskilt boende men kan också vara ett tecken på ineffektiv planering. Ett tips är att se över kommunens rutiner för in- och utflyttning. Vid hög omsättning och vid många tomma platser är det också av stor vikt att personalbemanningen anpassas. Det kan dock vara svårt att snabbt ställa om bemanningen. Snabb omställning ställer krav på planering och att verksamheten har upprättat ett tydligt regelverk kring åtgärder vid förändrad omsättning. För att hantera övertalighet eller brist på personal och underlätta omställning använder vissa kommuner sig av en bemanningsenhet. Storleken på de särskilda boendena varierar både mellan kommuner och inom kommunerna. Ofta har platsantalet betydelse för kostnaderna på så sätt att de större boendena är mer kostnadseffektiva än de mindre. Andra möjliga förklaringar till höga kostnader kan vara bemanningsproblem, organisation, ledarskap, politisk viljeinriktning, externa köp och höga fasta kostnader, till exempel lokalkostnader. Låg beläggning inom särskilt boende samtidigt som kommunen har en hög andel ytterfall inom ordinärtboende kan indikera att kommunen bör se över sin balans mellan ordinärt och särskilt boende. Kostnaden per brukare är alltså hittills helt beroende av dygnskostnaden. I och med den kommande biståndsbedömningen inom särskilt boende kan detta komma att förändras. Socialstyrelsens föreskrifter om behovsanpassad bemanning inom äldreomsorgen tydliggör vad som gäller för att leva upp till socialtjänstlagen bland annat att det måste finnas personal dygnet runt och bemanningen ska vara anpassad efter varje äldre persons behov. Individuellt biståndsbedömda insatser i särskilt boende innebär att det kan bli möjligt att följa insatser 18 Jämförelserapport KPB