EN STUDIE I MYSTIK HELENA EDSTRÖM DATA/IT 1996
INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD S.2 INTRODUKTION S.3 VOODONS URSPRUNG S.4 ZOMBIES S.4 SYNDER TILL ZOMBIEDOM S.5 GUDAR OCH GUDINNOR S.5 ONDSKA VIA POSTORDER S.7 SVART EL. VIT MAGI S.8 VOODO I NEW ORLEANS S.9 KÄLLFÖRTECKNING S.10 1
Förord Den engelska forskaren Margaret Murray ställde till en hel del rabalder när hennes bok The Witch Cult in Western Europe kom ut 1921. Hennes teori var att häxorna kanske inte alls hade utsatts för falska beskyllningar av präster, domare och mutade och torterade vittnen om att ha bolat med Djävulen. Murray ansåg att på vissa ställen i Europa levde en gammal hednisk fruktbarhetskult kvar långt fram i kristen tid och den utgjorde ett reellt hot mot den katolska och den lutherska läran. De sk häxorna hade helt enkelt, enligt urgammal sed, på undangömda platser sammanträffat med en hornförsedd man och där utfört fruktbarhetsriter. Häxprocesserna skulle alltså inte enbart ha varit utslag av masshysteri. De utgjorde i själva verket ett av de sista leden i kyrkans grymma kamp mot den hedniska religionen. M.M menade att häxornas bekännelser inte visade några tecken på att vara hopfantiserade. De var ganska tydliga beskrivningar av de gamla mysteriekulterna där en man, förklädd till guden Pan med horn och klövar, utförde sexuella riter med olika kvinnor för att på detta sätt påverka naturens fruktsamhet. Att hon hade manipulerat sina källor är tydligt och att hennes huvudtes var felaktig är också möjligt. Emellertid finns det exempel på häxor som i relativt modern tid varit förvaltare av en gammal hednisk fruktbarhetskult - 1800-talets så kallade voododrottningar i New Orleans Jag är väldigt förundrad över sånt här som man inte riktigt kan ta på och förklara. Därför har jag nu försökt att reda ut några begrepp, men ju mer man läser om det ju mer fascinerad blir man. Därför blev det inte så enkelt att förklara saker och ting som jag tänkt mig, men jag hoppas ni får en om inte annat intressant lässtund om ett mycket trollbindande ämne, där det är mysteriernas lagar som gäller Helena! 2
Kort introduktion om voodo Voodo; efter det västafrikanska ordet vudu = gudar, är beteckning dels på Haitis folkreligion, dels på en religionstyp som av negrer förts från Guldkusten till Amerika och Västindien. Kulten innehåller offer. Alla voodoceremonier inleds med sådana rituella offer av höns, getter eller nötboskap varefter man dricker deras blod. Ceremonierna är ofta orgiastiska med extatisk dans, t.ex. ormdanser. Voodopräster genomgår svåra prövningar för att få de övernaturliga krafter som krävs för ämbetet. Både en allsmäktig gud och en personlig skyddsande är föremål för tron. Voodo utövas olika på olika ställen på Haiti och de haitier som har flyttat eller flyttar tar med sig sin religion. Detta har medfört starka säten i New Orleans, Miami och New York, för att nämna några platser. Totalt finns det 50 miljoner anhängare i hela världen. Kulten har funnits i många hundra år. På Jamaica, Trinidad och Kuba finns det en närbesläktad religion till voodo. På Kuba kallas den Santería. Den kommer också från Yoruba, men här är den mixad med de spanska katolikernas tro. Vi i väst har ofta en klichéuppfattning om voodon som magi - och då speciellt svart magi - men den är inte dess kärna, snarare en parallell praktik. Författarinnan Maya Deren pekar ut att skillnaden mellan religion och magi framförallt ligger i att magin alltid är förbunden med makt och manipulation och alltid syftar till att vinna vissa personliga fördelar för den som utövar den. Magikern är alltid skild från kollektivet, medan den religiöse önskar något som är universellt gott. Den religiöse ber t.ex. om regn för alla, och kommer regnet är han tacksam mot gudarna. Men magikern använder sig av hemliga besvärjelser så att regnet ska falla bara inom hans eget eller beställarens staket, och lyckas han med det får han prestige. Vi i väst är i mycket högre grad än vi tror släkt med magikern, men våra magiska metoder har nått en sådan grad av raffinemang att vi ofta inte ens ser dem. Maya Deren berättar i sin bok The Divine Horsemen att Mysterierna- loas- allt oftare brister i gråt när de tagit en människa i besittning. De gråter för att de vet att deras tid snart är ute, att voodo kommer att trängas undan och försvinna, att allt färre tjänare kommer att ställa sina hjärtan och kroppar till förfogande för Papa Legba. Ghédé, Erzulie, Baron Samedi, Damballah, Agoué, Simbie, Ougou Feraille och alla deras mäktiga vänner. En hel värld kommer att gå förlorad. Och när det sker kommer världen att bli ännu fattigare än den är idag. För världen behöver Haiti, men eftersom Haitis rikedom ligger på ett annat plan som inte kan mätas i guld, har världen glömt bort Haiti. En haitier menar att voodon är så hotad där att tiden är inne att tala - att försöka förmedla något av det som ännu finns kvar och motverka vulgärbilden av voodon som svart magi, oftast det enda som västerlänningar förknippar med ordet. 3
Voodons ursprung Voodo (el. hoodo), som vi känner till den idag, föddes på Haiti under den europeiska kolonisationen av Hispañola. Ironiskt nog var det den påtvungna immigrationen av afrikanska slavar från olika stammar som la grunden till dess utveckling. Europeiska kolonialister trodde att om stammarna avfolkades så kunde de inte bilda någon gemenskap och hämta styrka av varandra. Hur som helst, i olyckan av att vara slavar fann afrikanerna en gemensam tråd i sin tro. De började anropa inte bara sina egna gudar, utan även använda sig av andras riter. I denna process modifierades och ändrades de olika stammarnas ritualer. Resultatet av denna sammanslagning blev att dessa olika religiösa grupper integrerade sina övertygelser och skapade på detta sätt en ny religion. Styrkan som haitierna hämtade ur sin religion var så kraftfull, att de lyckades överleva de franska regenternas grymma förföljelse av voodo-anhängare. Fransmännen förbjöd religionen då de ansåg att den var ett hot mot kolonialsamhället. Straffen blev hårda för dem som utövade den ändå: fängelse, hängning och piskning. Denna religiösa kamp fortsatte under tre århundraden, men inget av straffen kunde kväva tron för dessa afrikaner som höll sin tro hemlig.. Voodo präster konsulterade sina orakel och lärde sig hur politiska slag skulleutkämpas för att de skulle bli segerrika. I dag återspeglas Voodons historia i blandningar av namn på riter och dylikt. Zombies Haiti är det enda land i världen som har lag på att det är likställt med mord att beröva någon hans själ, att göra honom till en levande död: en zombie. Hur det går till att göra det i verkligheten är det ingen som riktigt vet eller vill avslöja, men förmodligen existerar en drog som kan försänka en människa i en dödsliknande koma. En sådan människa tros vara död och begravs, men den bokar,den svarta magiker, som givit henne drogen beger sig till kyrkogården och gräver upp henne igen, när en viss tid har gått. Då är hon i ett tillstånd av djup imbecillitet. Själen har flytt, hon rör sig med ryckiga robotliknande rörelser och kan användas som slav av den som förtrollat henne. Om man misstänker att en död människa egentligen är en zombie, ser man till att döda henne en gång till innan hon begravs. Hon kan bli skjuten, strypt eller få en påle genom kroppen.att vara död på riktigt är ett mildare öde än att bli uppgrävd en mörk natt som zombie. Marianne Ahrne berättar i sin bok Äventyr, vingslag så här: En verklig zombie har jag aldrig träffat på -tur är väl det- men just nu dricker två till kvinnor utklädda män av en besynnerlig dryck, som enligt min följeslagare Micado, också innehåller en houngans urin. (Houngan = överstepräst )Nästan genast börjar de vackla, ögonen rullar och de dansar med knyckiga rörelser. Houngan tar fram sin tjocka läderpiska och börjar slå sina dansande zombies, tunga, träffsäkra piskslag över rygg och ben, och zombierna dansar som om de inget kände. Långt om länge faller först den ene, sen den andre till marken och blir piskade så länge kroppskonvulsionerna pågår. När de slutligen avtar är det ett tecken på att zombien är borta och människan är kvar, och de båda som dansat och piskats hjälps upp från marken och vaggas i de övrigas armar till en allt lugnare rytm. 4
Sju synder som leder till en zombiedom 1 Liten respekt för andra människor 2 Skada sina familjemedlemmar och närmaste 3 Försöka hindra andra att odla sin jord 4 Bedriva hor med en annan mans kvinna 5 Försöka skada sina underordnade på sitt arbete genom att vara äregirig 6 Skada andra i kretsen av voodoister genom att tala nedsättande om dem 7 Försöka sprida fula rykten om andra människor Den värsta domen är förstås att förvandlas till en zombie. Den som döms tvingas att ta ett giftigt pulver som är en blandning av örter, människoben, torkad och pulveriserad padda, ormskinn och inälvor från blåsfisken ( den innehåller ett ämne som är 160 000 ggr starkare än kokain). Offret övermannas och tillfogas ett öppet sår i huden. De giftiga pulvret gnids in i såret och blandar sig snabbt med blodet. Giftet påverkar nervsystemet och förlamar alla muskler i kroppen. Offret är vid medvetande men kan inte tala eller röra en enda del av kroppen. Många läkare har skrivit ut dödsattester på dessa grunder. På detta sätt förlamad blir man begravd i två dygn innan man blir uppgrävd igen, och får dricka en saft som upphäver förlamningen. Då kan man åter röra sig, men har återvänt till livet som en zombie och förvandlats till en förvirrad, hjärnskadad och totalt viljelös människa. Det sägs att ca tolv miljoner människor förvandlas varje år. Det finns ingen medicinsk behandling på Haiti, vilket betyder att dessa zombier i evig tid måste vandra omkring som levande lik. Gudar och gudinnor Loa - speciell gud, Mysteriet Legba - korsvägens väktare. Ursprungligen förbunden med solen och livsenergin. Han var världens navelsträng till det gudomliga ursprunget, en kosmisk fallos och en väktare av grinden vid korsvägen mellan den övre och undre världen. I alla ceremonier är han den Loa som åkallas först, men på Haiti i dag inkarneras han inte som en triumferande solgud. Han kommer som en mycket gammal man med käpp och med en halmsäck - macoute - över axeln. Han är klädd i trasor och röker pipa, han är nära vägskälet mellan det här livet och underjorden. Han är solen som går ner i nattens mörka vatten. Ghéde - dödsguden 5
Erzulie- kärleken och skönhetens gudinna, drömmen om överflöd. Hon är den mest älskade guden. Hon är älskarinnan inte modern. Agoué- havsguden, är Erzulies make Ougou - krigare, hjälte, statsman, diplomat, gangster, magiker. Erzulies ständige älskare pga att han står för eld, hetta och konflikter. Damballah- den store ormguden. Den äldste av gudarna, förbunden med själva ursprunget och så kosmiskt avlägsen att man aldrig ber honom om något - utom om hans välsignelse. Alla de andra gudarna kan man be om råd i mänskliga angelägenheter, men Damballah kan inte ens tala. Han bara väser, gör tecken och äter råa ägg som offras åt honom. Dem knäcker han mellan tänderna. Han är inte berörd av historiens gång, av små mänskliga mellanhavanden, och just detta gör att hans närvaro skänker frid. I Ardra och Oidah på afrikanska västkusten dyrkades pytonormen som gud. Han betraktades som allvetande. Pytongudens präster och prästinnor ägnade sig åt extatisk dans. Guden talade sedan genom prästens mun med en förvrängd och onaturlig röst. Enligt en legend skapades människan blind, men fick synförmågan efter en kyss från ormen. En av voodons största andar på Haiti är Baron Lördag. Han är dödens herre och kyrkogårdens väktare. Hans ställföreträdare på jorden ser inte speciellt gudomlig ut. Det är en spinkig gammal neger i mörka kläder och med svarta hornbågade glasögon. På huvudet bär han en hög, svart hatt. Han är kedjerökare och alkoholist. Därför består offer gåvorna av gin, rom och whisky. Folk offrar till Baron Lördag när de vill bli botade från någon sjukdom. Det är många som söker sig till den gamle mannen. På Haiti finns det nämligen bara en läkare per 55 000 invånare. Ghéde är trickstern bland loas: kadaver och fallos, kung och clown. Underjordens härskare, nattens sol, graven som på samma gång är en livmoder ur vilken något nytt kommer att födas. Därav också det falliska. I motsats till Erzulie, som är erotikens, sensualitetens och passionens loa, står Ghéde för driften - för sexualiteten i sin mest avskalade form. Erzulies kärlek är personlig, även om hon kan ha flera älskare; för Ghéde är sexualiteten bortom gott och ont, bortom kärlekens glädje och förtvivlan. Därför roar det honom attt häckla dem som älskar, dem som är fångna i romantikens spindelnät. Han menar att de ger vackra namn åt något som är enkelt och oundvikligt: behovet och lusten av att para sig, punkt slut. Men ännu mer skrattretande tycker han att det är med någon som är from, som tror sig vara immun eller stå över människans dunkla drifter. Ve den puritan som kommer i hans väg! Och ofta : ve den vite som han tar för en puritan, för puritanerna på Haiti är baptister, och de som sprider baptismen - voodons värsta fiende - var i varje fall från början de vita. I närvaro av en sådan blirghéde klart provocerande. Hans språk blir obscent, hans gester liderliga eller rent av vulgära. Ghéde håller upp en spegel för puritanen i vilken han kan se sin egen skugga. I voodon är det så att katolska helgon med lätthet assimileras och smälter samman med en passade loa. Därför har voodon aldrig kunnat utrotas av katolikerna. Voodon säger ja och amen och är inte så knusslig med siffror. En gud, ett helgon mer eller mindre; javisst, vad bråkar ni om, välkomna till festen! Jungfru Maria och Erzulie kompletterar varandra perfekt. Maria - älskad av Den Helige Ande- föder ett barn och en gud. Erzulie - älskad av både loas och dödliga män - föder inga barn utan drömmar, myter och mening. Den ena är Modern och den andra Älskarinnan. Båda står till Kärlekens förfogande. Båda har oskuld och erfarenhet fastän på olika plan. Men av de två är det bara Erzulie som är förmögen att leva med sin skugga: den desperata, rasande, förtvivlade, svartsjuka Erzulie-Gé-Rouge. Kristendomen och 6
den kultur som skapats i dess spår vill tro att det är möjligt att vara enbart god, enbart ande, enbart intellekt. Voodons tjänare vet att inte är så. Deras loas är på gott och ont, och de använder alla sina sinnen. De vill ha sång, trummor och dans. De vill äta och älska. De är inga helgon man tillber med knäppta händer - de är urkrafter man brottas med och blir besatt av, krafter man ger sig till med hela sitt väsen med disciplin och kunnande och aldrig utan risk. I Månadsmagasinet LEXICON berättas följande: En grupp infödda dansar hektiskt till ljudet av trummor. De har målat ansiktena vita och skriker och ropar för att åkalla förfädernas andar. Under ceremonierna, där bara de invigda får delta, känner sig i synnerhet de dansande kvinnorna besatta av dessa andar. Som genom ett trollslag får de otroliga egenskaper. De lägger sig på glödande kol utan att bränna sig. De slungar iväg storvuxna män och de krossar glas med tänderna. Ritualerna inleds med blodiga offer av hönor, getter eller nötboskap, och blodet dricks ur en skål som går laget runt. Ryktet säger att voodoisterna till och med utför rituella mord på människor och äter upp offren efteråt. Påståendet har aldrig kunnat bevisas. Ett är dock säkert. Om någon bryter mot voodons alldeles speciella regler så döms han/hon till hemska straff. En kvinna berättar så här i boken Äventyr vingslag angående Mysterierna och den äkta maken: Som tur var gifte jag mig ung och fick ett barn om året(16st), så när jag var lite över trettio var jag klar med den delan av mitt liv. Jag hade redan då känt att Mysterierna väntade. Men det är svårt att ge sig åt Mysterierna när man föder så mycket barn. Mannen tycker inte om det. Han blir svartsjuk på gudarna.men det är inte antingen barn/man eller Mysterierna. Det är mera som om livet haft två hälfter- en där hon måste leva i det jordiska och en där det gradvis sjunkit undan, för att Mytsterierna begärde att hon skulle ställa sina krafter till förfogande. De hade tagit henne, det var bara så,och nu hade mannen accepterat det. Ondska via postorder I Louisiana i USA frodas voodon. I snabbköpen kan man köpa magiska föremål, och via postorderkataloger kan man beställa magiska kryddväxter och föremål att pina sina fiender med. Bland annat kan man köpa samlarset som består av små tygdockor, ett stort antal nålar - samt en bruksanvisning. Voododyrkarna anser att dockorna är ställföreträdare för levande människor. Om man vill hämnas på någon genomborrar man en docka, som har samma namn som den man vill skada med nålarna. I samma ögonblick ska då den verkliga fienden lida alla helveteskval - och ibland även dö. Det är dock viktigt att sätta på dockan lite hår, en bit tyg eller ett par avklippta naglar från offret. Man kan också köpa penisdockor med ett förråd av nålar att sticka in i dockans styva lem. Bedragna hustrur kan på det sättet hämnas på otrogna äkta män. 7
Svart eller vit magi På Haiti finns två grenar av voodo, den ena kallas rada, den andra petro. Rada är förbunden med vit, den andra med svart magi. De kallas också den högra handens eller den vänstra handens väg. Petro är i stort sett en mera aggressiv form av voodo än rada. Det är en form som har vuxit fram på Haiti under trycket av grymma förföljelser, medan rada mer är den form som praktiserades i Afrika på den sk gamla goda tiden. Den här distinktionen är en förenkling, och det vore fel att ta den som en skillnad mellan gott och ont. Det är snarare så att petro är strängare, våldsammare, mindre tolerant och förlåtande, mindre centrerad på beskydd och mer på aggressiv handling. I petro står elden i centrum, och de adepter som i trans kan gå på glödande kol praktiserar petro. Det finns heller inga vattentäta skott mellan rada och petro. En houngan kan praktisera båda, och en loa kan ha både en rada- och en petropersonlighet. Som Erzulie till exempel. När hon kommer överhöljd med smycken och blomsterkransar, älskande och kokett, är hon rada; när hon gråter och skriker i kosmisk sorg och vildsint raseri över någon verklig eller inbillad oförrätt är hon Erzulie-Ge-Rouge, en petro. Ett litet exempel på magi kommer här: Om en kvinna gärna vill tilldra sig en mans uppmärksamhet ska hon laga honom ett gott mål mat, vari det ingår en köttbit som hon i tre dagar gått omkring med i sin ena sko. Mannen kommer då att genast bli betagen i henne. Avklippta naglar eller en liten mängd menstruationsblod ska också vara bra och verksamma ingredienser. Men voodomat kan också orsaka obotlig skada. Om personer man inte tycker om ska äta den behöver man bara blanda i krossade benknotor från ett lik. Slutligen kryddar man maten med lite jord från kyrkogården. Offret kommer då att inom några ögonblick bli förlamad, impotent och blind. Marianne Ahrne berättar så här: Mitt i gången framför altarringen står en kraftfull, besatt mambo och botar sjuka barn. Barnen hissas fram till henne över människors huvuden; mambon svänger dem vildsint ett par varv i luften och avslutar med att låta dem glida mellan hennes utspärrade ben. Kanske är det ett tecken på att de blir förlösta från det onda de plågas av. En del av barnen gallskriker, andra är alldeles tysta. Mambon sjunger eller reciterar, de extatiska pilgrimmerna ropar a-bo-bo, trummorna ljuder och prästen i hörnet har blivit tunn som en tråd och sjunker sakta in i sprickorna i väggen. (När jag läser detta är jag glad över vår svenska barnavårdscentral!) 8
Voodo i New Orleans Religionen kom som tidigare sagts till på Haiti på 1700-talet med slavar från Dahomey. Efter slavupproret 1791 kom den med flyktingar från Haiti till New Orleans. Den heliga ormens budskap förmedlades ursprungligen av en kung och en drottning, eller papa och mama som de också kallades. De hade sina ämbeten på livstid och utövade oinskränkt makt över sina anhängare. Men det var drottningen som spelade huvudrollen, drottningen och ormen. Den mest betydande voododrottningen i N.O var Marie Laveau, som man fortfarande kan höra besjungas i trakterna av Bourbon Street i New Orleans gamla franska kvarter. Marie Laveau, that voodo queen Way down yonder in New Orleans I förra seklets N.O fanns det också manliga häxdoktorer, men de var sekundära, och historien om dem är fylld av förödmjukelser och misslyckanden. Gunnar Harding berättar i sin bok KREOL om när polisen 1885 gjorde en razzia hos en av dem, Dr Don Pedro, fann de ett dussin vita kvinnor och lika många svarta män invecklade i sexuella aktiviteter under dennes ledning. Alla arresterades. Don Pedro protesterade vilt i rätten och hävdade att det varit fråga om en kur mot reumatism. Förgäves. Alla dömdes. Dagen därpå begick en av kvinnornas män självmord. Han berättar vidare om en annan häxdoktor, Dr Beauregard, som hade långt hår som räckte ända ner till midjan, i vilket han hade flätat in olika preparat - musselskal, torkade ödlor, fågelskal, grodor, flaskor med ormolja, ett ugglehuvud m.m. Genom att under besvärjelser hålla upp ugglehuvudet försökte han förtrolla den polisman som kom för att arrestera honom. Förgäves. Den mest kände mästaren, Dr John, tjänade stora pengar på sina trollkonster. Men Dr John misstrodde banker och investerade därför sina pengar i misslyckade projekt som speceriaffären i kvarteret, eller överlät dem till olika skojare. För att inte bli ytterligare lurad anställde han en pojke som skulle lära honom att skriva och läsa. Förgäves. Det första brevet Dr John fick signera var sitt eget konkursbrev. I över 40 år var Marie Laveau en ledande kraft i N.O religiösa, erotiska och politiska liv. Hon började sin karriär som hårfrisörska. Då gick hon runt hos rika vita och kreolska familjer och arrangerade damernas frisyrer. På detta sätt fick hon unika förtroenden och kunskaper om överklassens liv. Trots att de flesta var svarta slavar var voododrottningen i N.O alltid en fri färgad kvinna. Marie övertog denna funktion ca 1830. Många har beskrivit slavdanserna på Congo Square som voodoceremonier, vilket är något överdrivet även om Marie spelade en central roll också där och många av dansarna var voodoanhängare. De verkliga ceremonierna var hemliga och ägde rum på bakgården till Maries hus eller i en sexrumsvilla kallad Maison Blanche. Den viktigaste högtiden var Johannesnatten, midsommarnatten, som firades i träskmarkerna nära Bayo St.John. Det finns några skildringar av hur Marie Laveau där ledde ormdansen med sin orm Zombi, som bodde i hennes lilla hus. Enligt legenden var ormen 20 fot lång och giftig. Troligare är att den var hälften så lång och helt ofarlig. Dansarna, nakna eller halvnakna, formade ring kring Marie. Ceremonin började med en mässande sång: Han kommer, Den store Zombi, han kommer för att göra gris (svart magi). 9
En manlig dansare i rött höftskynke dansade in med en liten kista i vilken ormen förvarades och placerade den vid voododrottningens fötter. Li Grand Zombi! Li Grand Zombi, mässade församlingen. Ormen representerade guden. Stående på den lilla kistan där den förvarades tolkade Marie Laveau under extatiska rörelser gudens vilja för voodoanhängarna. Hjärtat slets ur en levande kyckling och gavs till Marie medan alla sjöng en sång om hur hon fått sina magiska krafter genom att gå i lära hos krokodilerna, och om hur Le Grand Zombi varje kväll efter solnedgången mötte Marie ute i träskmarkerna för att inviga henne i alla voodomysterier. En fiol dekorerad med ormskinn och en kohudstrumma ackompanjerade dansen. Marie utförde ormdansen genom att med kroppen imitera ormens rörelser utan att röra på fötterna. Hennes anhängare kröp väsande omkring på marken som ormar. Det hela avslutades med sexuella orgier. Marie är också känd för att ha infört katolska drag i voodokulten, bland annat rökelse, helgonbilder och vigvatten. Hennes makt växte hela tiden. Process efter process fördes mot henne, men hon vann dem alla. Anledningen till detta var troligen inte hennes trollkonster. Hennes makt grundades främst på att det hos varje rik medborgare i N.O fanns svarta tjänare. Dessa rapporterade om alla känsliga detaljer i husfolkets liv - inte minst deras kärleksliv. Genom att också ha en finger med i stadens bordellrörelse fick hon ytterligare värdefulla informationer om stadens ledande män. De som anlitade henne vid rättegångar kunde plötsligt se sig som vinnare av de mest hopplösa fall. Marie dog den 16 juni 1881. Legenden berättar att hennes lilla hus skakade vid tillfället och att åska och blixtar dånade och fräste genom rummen. I själva verket dog hon helt fridfullt i sömnen. Som ett sista bevis på hennes makt kan man se att de lokala tidningarna hyllade henne som ett helgon. Än i dag hittas mystiska fetischer på hennes grav, som klottrats full av trolldomstecken. Tomten där hennes hus stod är ett av stadens främsta turistmål. Det finns alltså goda skäl att sända en beklagande tanke till den stackars Margaret Murray, som gick i graven förlöjligad för sin tes att hedniska fruktbarhetsriter överlevde långt in i kristen tid. 10
KÄLLFÖRTECKNING KREOL Gunnar Harding Gedins Förlag ÄVENTYR VINGSLAG Marianne Ahrne Nordstedts MÅNADSMAGASINET LEXICON 6/94 11