Island Resor Till Island kom jag via Oslo, Arlanda med början i Umeå. Resan tur och retur gick på ca 6 000 och då bokade jag ca 2 månader i förväg. För att ta mig mellan Keflavik och Reykjavik tog jag flygbussen till busstationen och gick därifrån till guesthouset. När jag skulle vidare till Akureyri tog jag en buss som går genom inlandet. Den resan tog ca nio timmar. Om man vill ha en bekväm resa rekommenderar jag inte inlandsresan, stora delar av vägen är inte asfalterad och resan är oerhört skumpig! Om man inte störs så mycket av sådant är resan dock mycket prisvärd, eftersom lite längre stopp är inlagda på flera av de vanliga turistattraktionerna, t. ex. gejsrarna och Gullfoss. När jag skulle tillbaka till Reykjavik för min resa hem tog jag den vanliga linjebussen. Boende När jag kom till Reykjavik bodde jag på Travel in. Det var billigt och jag fick vad jag betalat för. Rummet var litet och frukosten torftig, men den ingick i priset. Internet fanns inte. Jag rekommenderar istället Snorris guesthouse. Det var faktiskt det bästa och mest prisvärda jag bott på under hela resan. Servisen var på topp, det var rent, frukosten fantastisk, internet ingick, rummet mysigt och priset bra. Kvällen jag kom till Akureyri bodde jag på Hótel Akureyri. Det kändes mycket lyxigt efter guesthouse Travel in, med en mjuk säng och fluffiga, varma täcken samt en dignande frukostbuffé. Boendet som skolan fixat åt mig hette Brekkusel guesthouse och låg strax utanför Akureyri centrum. Internet, te/kaffe och tvättmaskin ingick i priset, likaså sängkläder och handdukar. Jag betalade motsvarande ca 1 700 svenska kronor för 5 veckor. Familjen som ägde stället var trevliga och serviceminded. Eftersom det var ett guesthouse var det ganska hög omsättning på de övriga boende och jag hann träffa många intressanta och trevliga människor från många delar av världen. Mat Många saker smakar annorlunda på Island och man blandar ibland saker som det kan verka att de inte passar ihop. Till exempel har man ofta någon form av leverkorv på havregrynsgröten. Rent allmänt är mat med blod, lever och sådant ganska vanligt. De har dock på Island enligt mig för det mesta väldigt god och vällagad mat, det var sällan jag blev besviken. Jag köpte ofta lunch från köket på praktiken (kostade ca 10 sek) och det var aldrig problem att få ner den. Maten jag själv lagade blev ganska enkel, dels för att jag var ganska trött och dels för att det inte var jättelätt att hitta rätt varor. Men jag tycker att jag klarade mig bra med det jag fick ihop. Det märks på varorna att mycket är färskt och lokalproducerat, då smakerna är väldigt rena och fräscha. Äggen var fantastiska, har aldrig
ätit så goda ägg. Bonus heter landets motsvarighet till ICA, men även Willys finns. En gång i veckan gick jag ut och åt på restaurang eller hämtade köpmat. Jag rekommenderar ett besök på Bautinn Restaurant som ligger bredvid Hotel KEA, precis nedanför kyrktrapporna. Testa då deras grillade val. En mycket god måltid där det ingår soppa och sallad. Jag testade även att äta sillgrissla, men det var ingen höjdare. Pizza hämtade jag från Jón Sprettur där man också kunde hyra film (På Mýrarvegur), pizzan var god men det verkar vara viktigt att man säger till vilken storlek man vill ha, annars kommer man som jag hem med en familjepizza! En annan sak som man stöter på lite här och var är lamm eller fårköttsoppa, den är i regel också god. Praktik- Glöm inte att ta MRSA prover precis innan du åker! Jag gjorde min äldrevårdsplacering på Island. Utplaceringen blev på en äldrerehabiliteringsavdelning i Kristnes utanför Akureyri. En speciell personalbuss körde runt och hämtade upp och släppte av personalen före och efter alla pass eftersom det var en bit ut till Kristnes. Avdelningen hade 18 platser. Tre var för tillfället upptagna av långvårdspatienter, resterande platser var avsedda för korttidsbruk. De flesta som kom dit kom för att vila upp sig och återfå sina krafter efter en lång tids sjukdom eller för att mobiliseras efter en operation, stroke eller infarkt. Patientklientelet var alltså ganska blandat. Genomsnittsvårdtiden låg på ca 6 veckor och de flesta planerades att återvända till sina hem. Förutom de tre långvårdspatienterna var vårdbehovet ganska litet, eftersom de flesta klarade sin ADL självständigt eller med bara en aning handräckning. Det fanns med andra ord inte så mycket att göra efter morgonruschen. Då var det ett antal puls- och blodtrycksmätningar som skulle utföras och sedan skulle medicinerna ut till frukosten. Däremellan lite morgon-adl-handräckning och frukostbestyr. Resten av dagen var ganska händelselös. Dela dosetter, nått blodtryck, nått blodsocker, rond, mat. Det var, i mina ögon sett, ganska personaltätt. Vilket i sig är en bra grej, men det var ganska lite att göra för en student som inte pratar språket. De var oerhört duktiga på att mobilisera patienterna, det ska de ha ära för och det var nyttigt att se. Tyvärr kunde jag inte vara så delaktig i det, åter på grund av språket. Jag försökte mitt yttersta att vara delaktig och hitta på saker att se och göra, men det går inte att säga annat än att det var svårt att få sysselsättningarna att räcka ett helt pass. Det bör också tilläggas att patienterna i regel varken förstår eller talar någon engelska. Till min stora förvåning gällde samma sak för undersköterskorna (bortsett från en kvinna som var från England). Tyvärr måste jag också säga att jag inte kände mig särskilt väl mottagen eller bemött av undersköterskorna. Av alla som jobbade där var det bara 4-5 st som ens talade med mig. Flera betedde sig rent otrevligt och jag upplevde det ibland som att flera av dem inte förstod mig bara på rent djävulskap. Visserligen tinade de flesta av dem upp under de sista veckorna jag hade där men den första tiden var ordentligt jobbig. Jag försökte ta upp det med sjuksköterskorna (som alla var jättetrevliga), men de verkade skylla allt på språket och jag vågade faktiskt inte säga rätt ut vad jag tyckte. Man är ganska utelämnad när man är ensam på en utlandspraktik. Inte heller huvudhandledaren tog mitt bekymmer på allvar, trots att jag var betydligt rakare med henne, men hon verkade allmänt lite luddig. Huvudhandledaren verkade inte heller ha riktig koll på vad som krävdes av henne och var inte insatt i det svenska bedömningssystemet, vilket var mer irriterande än vad jag trott att det skutte vara. Sista veckan kändes faktiskt, i förhållande till de andra veckorna, riktigt bra. Jag hade börjat förstå Isländskan så pass bra att jag kunde ta egna ringningar och på riktigt följa med på ronderna. Personalen var också riktigt trevliga, men tyvärr kändes det mest falskt från många håll.
Upplevelser Jag försökte hitta på så mycket som möjligt de dagar jag var ledig och jag tycker att jag han med mycket. I Reykjavik, första heldagen, åkte jag på valsafari med företaget Elding. Jag hade tur och fick se både tumlare och vikval på nära håll. Jag fick till och med se vikvalen skjuta upp ur vattnet och graciöst falla bakåt flera gånger vilket var en oförglömlig upplevelse. Jag rekommenderar att man hör av sig till företaget som man ska ut med och kolla upp att man de sista dagarna har sett val, så man inte lägger tid och pengar på att sitta på en sumpig båt och titta på vatten och fåglar Efter praktiken i Akureyri kom jag tillbaka till Reykjavik för en avslutande weekend. Väldigt många av de utflykter som jag ville på var redan fullbokade, så mitt råd är att boka i förväg om man vill göra något med utgång från Reykjavik. Det behövs inte i Akureyri, men trycket är högre i Reykjavik. Det jag lyckades boka in mig på blev i alla fall grotting. I ca tre timmar krälade jag tillsammans med en grupp andra människor omkring i ett grottsystem en bit utanför Reykjavik. Det var inte det coolaste jag gjort och det var lite väl anpassat för alla. Jag hade nog uppskattat mer krypande, klättrande och krälande. I Akureyri hann jag hitta på väldigt mycket. Det första jag gjorde var att åka en busstur kring Mývatn. Det är svårt att beskriva trippen på ett rättvist sätt. Turen gick först förbi Goðafoss, en av de vackraste platser jag någonsin varit på, helt förtrollat! Hade kunnat stanna i en evighet! Huvuddelen av turen gick dock längs sjön Mývatn, runt sjön finns en massa spår av vulkanisk aktivitet. Mývatn själv omgärdas av något som kallas pseudokratrar som bildats av vattenångsexplosioner. Vidare åkte vi till en by som för några hundra år sedan var med om ett mirakel (mer säger jag inte, hehe), där stannade vi också för lunch och fick smaka på lokala specialiteter. Vi besökte också en lavapark. Den bestod av höga lavaformationer som lite liknar raukarna på Gottland, fast svarta. Genom parken går också en av kontinent sprickorna och på ett ställe kan man stå med en fot på den nordamerikanska kontinentalplattan och den andra på den europeiska kontinentalplattan. Sedan besöktes också kokande lergropar, ångturbiner och mycket annat. Turen avslutades på Jarðböðin við Mývatn, alltså Mývatns naturbad, typ norra Islands motsvarighet till blå lagunen. Dagen efter turen kring Mývatn fick jag möjlighet att vara med på Réttyr, fårindrivningen. Det var kontaktpersonen i Akureyri, Gudfinna (som för övrigt var super trevlig och omtänksam!), som ringde mig kvällen innan och frågade om jag ville följa med, och det ville jag ju. På sommarhalvåret går fåren nästintill fritt på Island och första helgen i september samlar man in dem för vintern. Tillsammans med Gudfinna och hennes familj åkte jag ut på landet till en bonde som de kände. Fåren skulle först drivas från en hage in i en mycket liten hage, därifrån skulle man sedan sortera ut fåren till rätt bonde. När det var klart blev vi bjudna på fårköttsoppa hos bonden. En solig söndag var jag ute på andra sidan fjorden och red islandshäst. Jag hade beställt en tretimmars tripp med Pólarhestar. Eftersom det bara var jag som bokat den dagen var det bara jag och guiden som red ut och turen anpassades helt efter mig. Vädret var vackert, naturen underbar, hästen lugn och guiden trygg. Jag fick testa att skritta, trava, tölta och galoppera och efter tre timmar värkte såväl knän som rumpa och trots en underbar dag var jag glad att sitta av. Jag rekommenderar både att rida islandshäst och att göra det med Pólarhestar som var ett mycket serviceinriktat företag.
En annan solig söndag begav jag mig på en vandring mot toppen Súlur. Jag tog egentligen bara på mig en ryggsäck med vatten, fika, kamera och varma kläder samt ett par bekväma skor och började gå mot toppen. Vet inte riktigt vart jag gick eller om jag gick rätt väg, men uppåt kom jag och vacker utsikt fick jag så när jag efter två timmars uppåtstigning och en timmes tillbakagång åter var vid guesthouset var jag ganska nöjd med dagen. Min sista helg på Island åkte jag tillbaka till Jarðböðin vid Mývatn för en heldags avkoppling. Det finns inte så mycket att tillägga mer än att det var en smått mystisk känsla att ligga i det varma vattnet med snö runt omkring sig och nysnö fallande i ansiktet. Inte att förglömma är (åtminstone för en skåning) norrskenen. Jag hittade en sida på internet där man kan gå in och kolla norrskensprognosen. Sen är det bara att leta sig till ett mörkt ställe och hålla utkik. Akureyri Akureyri är en liten världsstad, men en relativt stor isländsk stad. Den är landets största utanför Reykjaviksområdet och rymmer ca 17 000 invånare. Man tar sig till Akureyri via buss, bil eller inrikesflyg. Det finns bibliotek, bio, teater, badhus, utställningar, turistcentrum, shopping, restauranger och universitet. Det är en mycket mysig stad som ligger mot slutet av en fjord och inramad av höga berg. Arkitekturen är blandat med både gammalt och nytt, vilket ger en ganska mysig småstadskänsla. Klimatet skiljer sig inte så mycket från Umeås, en aning kallare och nyckfullare. Även om du åker i september bör du ta med dig åtminstone en ordentlig jacka. Språk Isländska liknar inte danska!! Vilket jag hade hört från många håll. På sommaren innan jag åkte till Island försökte jag lära mig lite isländska. Jag lånade en CD-kurs och lite barnböcker på isländska. Problemet är inte så mycket orden utan snarare uttalet av dem. Isländarna pratar mycket fort och sätter gärna samman ord så att det blir svårt att urskilja dem. Språket tycker jag man kan dela upp i tre delar: 1/3 av orden liknar andra nordiska ord och du kan gissa dig till vad de betyder. 1/3 av orden liknar andra nordiska ord men har en helt annan innebörd, vilket ofta leder till missförstånd. 1/3 av orden liknar inte något du hört förut och det är omöjligt att gissa vad de betyder. Det tog mig ca 3-4 veckor innan jag förstod tillräckligt mycket för att kunna jobba någorlunda självständigt och hänga med vid rapporterna. Jag rekommenderar translate.google.se, som hjälpte mig mycket när jag försökte läsa journaler och rent allmänt kommunicera. Där jag gjorde praktik pratade sjuksköterskorna hyfsad engelska, läkarna svenska, patienter och undersköterskor isländska och inget annat. Att alla på Island pratar bra engelska är alltså en sanning med modifikation. De som jobbar med turister samt yngre människor pratar i regel engelska ganska väl, men på min praktikplats pratade alltså varken patienter eller undersköterskor någon engelska.
Sammanfattningsvis Sammanfattningsvis måste sägas att Island är en fantastisk plats som förtjänar både ett och två besök. Trots att jag är missnöjd med min praktikplats ser jag inte att man bör sluta skicka studenter till Island. De isländska sjuksköterskorna har en yrkesstolthet och yrkesidentitet. Det finns flera saker vi skulle ha nytta av i Sverige, bland annat deras syn på rehabilitering (Jag har emellertid inte varit på någon svensk rehab.avd. så jag kan inte uttala mig om skillnaderna). De använder sig också av ett sjuksköterskediagnostiseringssystem som verkar väldigt bra. Det är lite svårt att förklara men det går ut på att man fyller i formulär kring patienten och på så sätt får fram patientens problematik. Under varje kategori (t.ex. nutrition) finns också nedskrivet åtgärdspunkter att tänka på. Det är ett väldigt konkret system som minskar risken att glömma viktiga delar i omvårdnaden. Jag anser dock inte att just Kristnes är en lämplig plats. Dels är patienterna för friska, det finns för lite att göra, dels verkar det inte som att i alla fall undersköterskorna är intresserade av att ha studenter, varför vet jag inte. Huvudhandledaren måste utbildas i vad en svensk huvudhandledare har för roll och uppgifter för att kunna ge den handledning som krävs. Jag anser med andra ord att Island mycket väl kan vara ett bra utbytesland, men jag rekommenderar inte att skicka fler studenter till Kristnes. Användbara länkar Norrskensprognos; http://www.gedds.alaska.edu/auroraforecast/ Valutaomvandlare; http://www.valutaomvandling.se/ Översättning; http://translate.google.se Akureyri stads hemsida; http://www.visitakureyri.is/