Författare: Telefon: Granskad av: Lena Wiklander/Anders Hjort 070-234 30 81 Beställare/Mottagare: e-post: Godkänd av:

Författare: Telefon: Granskad av: Lena Wiklander/Anders Hjort 070-234 30 81 Beställare/Mottagare: e-post: Godkänd av: Regionförbundet Jämtlands län lena.wiklander@biomil.se Projektnamn/Ärende: Datum: Ver.-/Ändr.: 2015-05-27 1.00 1 Inledning... 2 2 Biogasens värdekedja... 3 3 Organisations och affärsmodeller... 5 3.1 Brogas AB... 5 3.2 Falkenberg Biogas AB... 6 3.3 Swedish Biogas International Jordberga AB... 7 3.4 Swedish Biogas International Katrineholm AB... 8 3.5 Swedish Biogas International Västerås AB... 9 3.6 Sävsjö Biogas AB... 10 3.7 Söderåsens Bioenergi AB... 11 3.8 Vadsbo Biogas AB... 12 3.9 VH Biogas Ekonomisk förening... 13 3.10 Sammanställning... 13 4 Värdering... 15 5 Diskussion eller slutsats... 18 Ordlista Affärsmodell Biogas Biogödsel Fordonsgas Gröngasprincipen Organisationsmodell Rågas Propanisering Samrötningsanläggning Substrat Uppgradering En teoretisk beskrivning av hur ett företag eller en affärsverksamhet är tänkt att fungera. Denna inkluderar hur varan ska produceras, säljas och transporteras till kund samt till vilken kund. Ett gasformigt bränsle som framställts av biomassa och vars energiinnehåll till övervägande del härrör från metan. Rötrest från samrötningsanläggningar eller gårdsanläggningar. Gasblandning (huvudsakligen metan av fossilt och/eller förnybart ursprung) som används som drivmedel till metangasdrivna fordon. Biogas som matas in på ett ställe i naturgasnätet kan tas ut i en annan del av nätet, motsvarande grön el-principen. Hur företaget är organiserat/strukturerat. Biogas som inte har uppgraderats till fordonsgas. Tillsats av propan till uppgraderad biogas för att uppnå naturgaskvalitet. Biogasanläggning som kan röta olika typer av organiskt material, dock inte avloppsslam. Krav på hygienisering av substratet finns. Det organiska material som används som råvara vid biogasproduktion. För att öka energiinnehållet genom att höja koncentrationen av metan och därmed göra den lämplig att använda som fordonsbränsle behöver rågasen uppgraderas. I denna process separerar man koldioxid och metan vilket resulterar i att man får ett betydligt lägre innehåll av koldioxid i fordonsgasen. 1

1 Inledning Detta PM sammanställer resultatet i projektet Organisations- och affärsmodell för biogas/ drivmedelsproduktion i samrötningsanläggning i Jämtland. Projektet har pågått från 2014-10- 29 till 2015-01-15 och utförs på uppdrag av Jegreliusinstitutet som är en del av Region Jämtland Härjedalen. Projektet finansieras av Länsstyrelsen Jämtlands län. Här sammanställs flertalet samrötningsanläggningars organisations- och affärsmodeller, finansiärer samt kunder som biogasen säljs till. Samrötningsanläggningarna har valts ut genom att de är: Lantbruksbaserade samrötningsanläggningar i Sverige Producerar biogas som uppgraderas till fordonsgas Är i drift Att information som är nödvändig för att kunna värdera organisations- och affärsmodellerna har funnits tillgänglig under tiden för projektets genomförande I uppdragsavtalet framgår att analysen ska fokusera på organisationsstruktur och affärsupplägg med samarbetspartners, finansiärer och kunder. Vissa avgränsningar har därför gjorts baserat på uppdragsavtalet samt projektbudget. Organisations- och affärsmodellen har därför inte studerats djupgående eftersom detta hade krävt intervjuer med varje företag samt att vissa uppgifter kan vara känsliga. Istället har fokus legat på organisationsstruktur hos biogasens värdekedja, ägarförhållanden, kunder och finansiering i form av investeringsstöd, vilket har visat sig vara information som företagen varit villiga att lämna ut. Utifrån sammanställningen värderas sedan organisations- och affärsmodellerna utifrån lantbrukets perspektiv och jämtländska förhållanden där hänsyn också tas till vilka påverkansmöjligheter som rågasproducenterna har i försäljningsledet. Nedan i Tabell 1 visas de samrötningsanläggningar som beskrivs i detta PM. Nr Anläggning Län Årtal 1 Brogas AB Gotland 2012 2 Falkenberg Biogas AB Halland 2009 3 Swedish Biogas International Jordberga AB Skåne 2014 4 Swedish Biogas International Katrineholm AB Östergötland 2010 5 Swedish Biogas International Västerås AB Västmanland 2013 6 Sävsjö Biogas AB Småland 2012 7 Söderåsens Bioenergi AB Skåne 2006 8 Vadsbo Biogas AB Västra Götaland 2014 9 Vårgårda-Herrljunga Biogas AB Västra Götaland 2013 Tabell 1: Förteckning över samrötningsanläggningar. I vänstra kolumnen visas namn på samrötningsanläggningen och i högra kolumnen visas vilket län som samrötningsanläggningen finns i samt årtalet då anläggningen uppfördes och driftsattes. 2

2 Biogasens värdekedja Figur 1 ger en schematisk beskrivning av värdekedjan för biogasbaserad fordonsgas med ingående steg och flöden. Figur 1 Schematisk bild av biogasens värdekedja. Ljusbrun färg visar substratägare, grön färg visar rågasproduktion, mörkbrunfärg visar biogödselhantering, gul färg visar uppgradering och komprimering och orange färg visar distribution, tankstation och slutkund. Substratägare Substratägare är exempelvis lantbrukare och livsmedelsindustrier. Substrat är olika typer av organiskt material så som matavfall, avloppsslam eller restprodukter från livsmedelsindustri och lantbruk (även om avloppsslam inte hanteras i anläggningarna i detta PM). Rågasproduktion Vid rötning bryter mikroorganismer ner organiskt material i syrefria miljöer och biogas samt biogödsel bildas. Denna process sker i slutna tankar, så kallade rötkammare vid en temperatur mellan omkring 30 till 50 o C. Rötningsprocessen är en naturlig process som även sker i kons mage eller i sumpmarker där syre inte finns tillgängligt. Biogödselhantering Den rest som bildas under rötningen har ett högt näringsinnehåll. Den rötrest som bildas vid biogasanläggningar som rötar rena organiska avfall (gödsel, källsorterat matavfall, lantbruksgrödor, processvatten från livsmedelsindustrin) brukar kallas biogödsel. Förekomsten av föroreningar i biogödsel är generellt mycket begränsad och är därför ett utmärkt gödningsmedel i jordbruket istället för handelsgödsel. Uppgradering och komprimering Biogas som produceras genom rötning består främst av metan, koldioxid och vatten. För att kunna använda biogasen som fordonsbränsle måste koldioxid, vatten och andra föroreningar avskiljas. Denna process kallas uppgradering. Dessutom tillsätts även ett luktämne så att eventuella gasläckor lätt kan upptäckas. Uppgradrad biogas har en metanhalt på minst 95 procent och kan därmed användas på samma sätt som naturgas. Fordonsgasen trycksätts sedan vanligtvis till cirka 200 bar och lagras i stålflaskor. Distribution Det enklaste sättet att distribuera biogas är i gasledning. Det är dock en hög investeringskostnad att bygga nya ledningar och i dagsläget kör man därför ofta biogasen med lastbil med hjälp av växelflak med gasflaskor i de delar av landet där det inte finns gasledningar. 3

Tankstation Det finns olika typer av tankstationer. För personbilar är det endast snabbtankning som används. Snabbtankning: Kompressorn fyller ett högtryckslager till 250-300 var. Vid tankning strömmar gasen över till fordonets tank till önskat tryck uppnåtts, ca 200 bar vid full tank. En buss tar 10-15 minuter att tanka och en personbil 2-5 minuter. Långsamtankning: Kompressorn arbetar direkt mot fordonets gastankar och höjer trycket tills tanken är full. Tankningen tar flera timmar och sker ofta nattetid. Långsamtankning sker främst av biogasdrivna bussar och sopbilar, eftersom dessa vanligen står parkerade på en depå under natten. Hela fordonsflottan tankas vanligen samtidigt med samma kompressor. Slutkund Med slutkunder avses kunderna på tankstället/tankställena. Det kan vara bussbolag, sopbilar, taxibolag, budfirmor, tjänstebilsförare och privatpersoner. Motorerna i gasdrivna bilar är av BiFuel-typ, vilket innebär att de kan köras på både gas och bensin. Gasbilarna har förutom en gastank även en reservtank med bensin och man riskerar därför inte att bli stående ifall gasen skulle ta slut. Gemensamt för gasbilar är att de automatiskt byter bränsle om det bränsle man kör på tar slut. 4

3 Organisations och affärsmodeller Organisationsbilderna som avser nedanstående anläggningar är strukturerade så att ägarna till produktionsanläggningen är nederst i bilden. Substrat och typ av leverantör av substrat är till höger om anläggningen och i de fall uppgraderingen ägs av annan än biogasproducenten är den i rutan ovanför. Allra överst är köparen av biogasen. 3.1 Brogas AB Brogas AB ägs av ett stort antal lantbrukare och företag på Gotland. Livsmedelsindustri levererar restprodukter, t ex rotfrukter till Brogas. Flera lantbrukare levererar även majs och gödsel till biogasanläggningen. Utöver detta tar anläggningen emot slakteriavfall och matavfall. En del av lantbrukarna som levererar substrat till anläggningen är även delägare i Brogas. Brogas producerar cirka 20 GWh biogas/år och biogasproduktionen startade 2012. Biogödsel som skapas i processen återförs till lantbruket. I biogasanläggningen bildas biogas som matas via en 8 km lång gasledning till en uppgraderingsanläggning som ägs av Biogas Gotland. Den uppgraderade biogasen säljs till Biogas Gotland och används som fordonsgas. Biogas Gotland ägs av en lantbrukare, som äger två uppgraderingsanläggningar och uppgraderar all biogas som produceras på Gotland, d.v.s. även biogas som produceras på reningsverket i Visby. Rågasen kan också eldas i en gaspanna på Arla. Arla kan i princip ta emot all gas som Brogas levererar, men har gått med på att vara det dragspel som behövs under tiden fordonsgasmarknaden på Gotland byggs upp. Figur 2: Schematisk bild över Brogas AB. Grå färg visar ägare till samrötningsanläggning, grön färg visar samrötningsanläggning, ljusbrun färg visar substratägare, gul färg visar uppgradering och komprimering och orange färg visar distribution, tankstation och slutkund. Brogas har inga egna tankstationer, däremot är ägaren av Biogas Gotland är en av delägarna i Brogas. Biogas Gotland har för närvarande tre tankstationer på Gotland. Två tankstationer försörjs med gasledning och en tankstation får sin gas distribuerad via flak. Brogas har indirekt möjlighet att påverka försäljningsledet i och med att en av huvudägarna äger Biogas Gotland, som säljer biogasen till slutkund. I samband med att sockerbetsodlingen upphörde på Gotland fick många företag som tidigare odlat sockerbetor ett omstruktureringsstöd för att stödja omstruktureringen av de företag som 5

tidigare odlat sockerbetor. Detta stöd betalades ut till Brogas från Landsbygdsprogrammet. Investeringsstödet var cirka 7 Mkr och detta motsvarar ca 21 % av den ursprungliga investeringskostnaden för biogasanläggningen. För närvarande pågår en omstrukturering i ägarförhållandena av Brogas. 3.2 Falkenberg Biogas AB Falkenberg Biogas AB ägs av Falkenbergs kommun, E.ON Gas Sverige AB och Gekås Ullared. Falkenberg Biogas producerar biogas från gödsel, organiskt material från livsmedelsindustrier, restauranger och storkök samt grödor och uppgraderar sedan gasen i en egen anläggning. Den uppgraderade gasen matas, efter att ha propaniserats, ut på naturgasnätet som passerar genom Halland. Den uppgraderade gasen säljs till E.ON Biofor AB som säljer den som fordonsgas. Falkenberg Biogas producerar cirka 40 GWh biogas/år och biogasproduktionen startade 2009. Figur 3: Schematisk bild över Falkenberg Biogas AB. Grå färg visar ägare till samrötningsanläggning, grön färg visar samrötningsanläggning, ljusbrun färg visar substratägare och orange färg visar distribution, tankstation och slutkund. Falkenberg Biogas har inga egna tankstationer, men E.ON Gas Sverige som är majoritetsägare har ett dotterföretag som heter E.ON Biofor Sverige AB och som äger ca 40 tankstationer runt om i Sverige. Falkenberg Biogas har indirekt möjlighet att påverka försäljningsledet i och med att en av huvudägarna även säljer biogasen till slutkund. Falkenberg Biogas har fått Klimp-bidrag motsvarande ca 30 % av anläggningens investeringskostnad. Kommentar till ägarbilden: E.ON Biofor Sverige AB är ett dotterbolag till E.ON Gas Sverige AB. Gekås Ullared levererar substrat till biogasanläggningen 6

3.3 Swedish Biogas International Jordberga AB Jordberga är Sveriges största biogasanläggning och matar ut biogasen på distributionsnät och stamnätet. All fordonsgas propaniseras. Biogasen som produceras köps av E.ON Biofor och säljs företrädesvis som fordonsgas. Jordberga fick KLIMP-bidrag, men eftersom byggnationen senarelades kunde det ekonomiska stödet inte användas. Anläggningen startade 2014 och beräknas producera 110 GWh uppgraderad biogas årligen. Figur 4: Schematisk bild över Swedish Biogas International Jordberga AB. Grå färg visar ägare till samrötningsanläggning, grön färg visar samrötningsanläggning, ljusbrun färg visar substratägare och orange färg visar distribution, tankstation och slutkund. Swedish Biogas International Jordberga har inga egna tankstationer, men E.ON Gas Sverige som är en av delägarna har ett dotterföretag som heter E.ON Biofor Sverige AB som äger ca 40 tankstationer runt om i Sverige. SBI Jordberga har indirekt möjlighet att påverka försäljningsledet i och med att en av huvudägarna även säljer biogasen till slutkund. Kommentar till ägarbilden: Nordic Sugar AB äger marken där produktionsanläggningen är belägen. Nordic Sugar bedrev tidigare sockertillverkning på tomten. SBI projekterar, bygger, driver och äger biogasanläggningar E.ON Gas AB 7

3.4 Swedish Biogas International Katrineholm AB Biogasanläggningen vid Valla Gård i Katrineholm producerar 40 GWh biogas per år. De substrat som används i anläggningen är flytgödsel från gris, fastgödsel från kyckling, fett från slakteriet Kronfågel, spannmålsavrenspellets och mindre mängder livsmedelsavfall. Figur 5: Schematisk bild över Swedish Biogas International Katrineholm AB. Grå färg visar ägare till samrötningsanläggning, grön färg visar samrötningsanläggning, ljusbrun färg visar substratägare, mörkbrunfärg visar biogödselhantering och orange färg visar distribution, tankstation och slutkund. Swedish Biogas International Katrineholm har inga egna tankstationer, men säljer den uppgraderade gasen till AGA Gas som har ca 25 tankstationer runt om i Sverige, med fokusområde i Stockholm. Gasen levereras via gasflak. Biogasanläggningen i Katrineholm fick 14 Mkr i KLIMP-bidrag, vilket motsvarar 25 % av investeringen. SBI Katrineholm har förmodligen ingen möjlighet att påverka försäljningsledet beroende på hur avtalet är utformat. Kommentar till ägarbilden: SBI projekterar, bygger, driver och äger biogasanläggningar 8

3.5 Swedish Biogas International Västerås AB Anläggningen i Västerås startade leveranserna av uppgraderad biogas i september 2014. Substraten till anläggningen består av gödsel, gröda och vall, som lantbrukare levererar till biogasanläggningen. Biogödsel som produceras återförs till lantbruket. Figur 6: Schematisk bild över Swedish Biogas International Västerås AB. Grå färg visar ägare till samrötningsanläggning, grön färg visar samrötningsanläggning, ljusbrun färg visar substratägare och orange färg visar distribution, tankstation och slutkund. Swedish Biogas International Västerås har inga egna tankstationer, men säljer gasen till Vafab Miljö. Vafab Miljö äger 5 egna tankstationer, varav tre finns i Västerås. Gasen matas via gasledning till det lokala biogasnätet. Tankstationerna i gasnätet försörjs med biogas från detta medan gasen flakas till de övriga. SBI Västerås har förmodligen ingen möjlighet att påverka försäljningsledet beroende på hur avtalet är utformat. Kommentar till ägarbilden: SBI projekterar, bygger, driver och äger biogasanläggningar 9

3.6 Sävsjö Biogas AB Sävsjö Biogas AB ägs av Göteborg Energi AB och Vrigstad Fjärrvärme AB. Vrigstad Fjärrvärme ägs av fem lantbrukare, som tillsammans med andra lantbrukare också levererar gödsel till biogasanläggningen. Utöver gödsel tar anläggningen emot slakteri- och matavfall samt jordbruksrester. Bönderna som levererar gödsel får biogödsel tillbaka från biogasproducenten. Sävsjö Biogas producerar ca 19 GWh per år och startade leveranserna 2012. Figur 7: Schematisk bild över Sävsjö Biogas AB. Grå färg visar ägare till samrötningsanläggning, grön färg visar samrötningsanläggning, ljusbrun färg visar substratägare och orange färg visar distribution, tankstation och slutkund. Sävsjö Biogas har inga egna tankstationer, men säljer gasen till Fordonsgas Sverige och E.ON Biofor som flakar gasen till sina kunder. Fordonsgas Sverige äger ett 40-taltankstationer och har som bas på västkusten och E.ON Biofor Sverige AB äger ca 40 tankstationer runt om i Sverige. Sävsjö Biogas har fått Klimp-bidrag motsvarande 29 % av anläggningens investeringskostnad. Sävsjö Biogas har förmodligen ingen möjlighet att påverka försäljningsledet beroende på hur avtalet är utformat. 10

3.7 Söderåsens Bioenergi AB Biogasanläggningen är belägen vid Wrams Gunnarstorp och ägs av Wrams Gunnarstorp och E.ON Biofor Sverige AB. Anläggningen producerar ca 25 GWh per år och startade 2006. Biogasproduktionen baseras på gödsel från Wrams Gunnarstorp samt restprodukter från Findus. Anläggningen tar även emot slakteriavfall, fett- och processrelaterade produkter, fettavskiljarslam, avpacketerade livsmedelsprodukter samt matavfall. Den biogödsel som bildas i processen återförs till lantbruket. Uppgradering, propanisering och nätanslutning görs av E.ON Biofor. Den uppgraderade och propaniserade biogasen matas ut naturgasnätet och köps av E.ON Biofor som säljer gasen som fordonsgas. Figur 8: Schematisk bild över Söderåsens Bioenergi AB. Grå färg visar ägare till samrötningsanläggning, grön färg visar samrötningsanläggning, ljusbrun färg visar substratägare, gul färg visar uppgradering och komprimering och orange färg visar distribution, tankstation och slutkund. Söderåsens Bioenergi har inga egna tankstationer, men E.ON Biofor Sverige AB som är majoritetsägare i biogasanläggningen äger ca 40 tankstationer runt om i Sverige. Anläggningen uppfördes utan investeringsstöd. Söderåsens Bioenergi har indirekt möjlighet att påverka försäljningsledet i och med att en av huvudägarna även säljer biogasen till slutkund. 11

3.8 Vadsbo Biogas AB Vadsbo Biogas AB, beläget utanför Mariestad, ägs av Swedish Biogas International AB och Vadsbo Växtodling AB, som i sin tur ägs av 5 lantbrukare. Ägarstrukturen för produktionsanläggningen är under förändring och inom en snar framtid kommer förmodligen Vadsbo Växtodling vara ensamma ägare till Vadsbo Biogas. Substraten i biogasanläggningen består av gödsel, vall och ensilage som levereras från lantbrukare i närområdet. Biogödseln som produceras återförs till lantbruket. Vadsbo Biogas säljer den uppgraderade biogasen till Stockholm Gas AB som säljer gasen som fordonsgas. Vadsbo Biogas producerar ca 15 GWh per år och startade produktionen 2014. Figur 9: Schematisk bild över Vadsbo Biogas AB. Grå färg visar ägare till samrötningsanläggning, grön färg visar samrötningsanläggning, ljusbrun färg visar substratägare och orange färg visar distribution, tankstation och slutkund. Vadsbo Biogas har inga egna tankstationer, men har ett långt avtal med Stockholm Gas, som äger den största publika tankstationen i Sverige belägen vid Arlanda. Vadsbo Biogas har förmodligen ingen möjlighet att påverka försäljningsledet beroende på hur avtalet är utformat. Vadsbo Biogas har fått investeringsstöd från Energimyndigheten på drygt 6 Mkr. Totalsumman på projektet är däremot okänd och därför kan inte storleken på investeringsstödet anges jämfört med investeringen i projektet. Kommentar till ägarbilden: SBI projekterar, bygger, driver och äger biogasanläggningar 12

3.9 VH Biogas Ekonomisk förening Biogasanläggningen i Vårgårda-Herrljunga blev klar 2013. Biogasanläggningen producerar ca 20 GWh per år och den uppgraderade biogasen säljs till Fordonsgas Sverige. Anläggningen ägs helt av lokala lantbrukare och företag. Det är för närvarande 22 lantbrukare som levererar substrat till anläggningen och biogödseln återförs till lantbruket. Figur 10: Schematisk bild över Vårgårda-Herrljunga Biogas AB. Grå färg visar ägare till samrötningsanläggning, grön färg visar samrötningsanläggning, ljusbrun färg visar substratägare och orange färg visar distribution, tankstation och slutkund. Vårgårda-Herrljunga Biogas AB har inga egna tankstationer, utan säljer den uppgraderade biogasen till Fordonsgas Sverige som flakar den till sina kunder. Biogasanläggningen i Vårgårda-Herrljunga har blivit beviljade stöd på 20 Mkr från Landsbygdsprogrammet. Totalsumman på projektet är däremot okänd och därför kan inte storleken på investeringsstödet anges jämfört med investeringen i projektet. Vårgårda-Herrljunga Biogas har förmodligen ingen möjlighet att påverka försäljningsledet beroende på hur avtalet är utformat. 3.10 Sammanställning I de nio fall som har studerats är lantbruk delägare i sju fall och ägandet är oftast fördelat på flera mindre ägarposter. Av dessa sju fall är det en konstellation av lantbruk som är majoritetsägare i två fall samt att Vadsbo Biogas snart kommer att vara majoritetsägt av ett lantbruksföretag. I alla bolag finns det en eller två köpare av fordonsgasen som distribuerar denna till slutkund. I tre av fallen matas fordonsgasen in på naturgasnätet vilket innebär att det finns tillgång till en relativ stor marknad genom gröngasprincipen. Vid en anläggning förekommer både gasnät och flakning. I resterande fem fall flakas fordonsgasen till marknaden. I två av fallen har en enskild majoritetsägare, som också är distributör, kontroll över hela värdekedjan. I ytterligare ett fall har distributören kontroll över uppgradering och distribution. För sju av nio fall så finns uppgraderingen av biogas till fordonsgas i samma bolag som samrötningsanläggningen. Detta innebär att bolaget har möjlighet att välja distributör beroende på hur avtalet ser ut med nuvarande distributör. 13

Sex av nio fall i ovanstående kapitel har fått investeringsstöd i olika former vilket har underlättat för etablering av anläggning. Investeringsstöden är från KLIMP, Energimyndigheten och Landsbygdsprogrammet. 14

4 Värdering I detta kapitel sammanställs resultatet från värderingen av de nio organisations- och affärsmodellerna. Värderingen baseras på en förenklad SWOT-analys som utfördes i projektgruppen. Denna analys utgick från de likheter eller olikheter mellan de ovan beskrivna fallen jämfört med hur förutsättningarna ser ut i Jämtland. Hänsyn togs till: Hur ägarförhållanden ser ut mellan lantbrukare/lantbruksföretag och andra ägare. Vilken roll lantbrukaren har i organisationen/värdekedjan. Att det finns relativt få möjliga samarbetspartners inom Jämtlands län i form av kommuner och privata bolag. Substrat som finns tillgängligt för biogasproduktion är till stor del baserat på lantbruksbaserade substrat. Det finns också livsmedelsavfall och matavfall, men matavfallet som är den största fraktionen är uppbundet på annat håll. I Jämtland finns i dagsläget en aktör som uppgraderar biogas till fordonsgas vid det kommunala reningsverket i Östersund. På samma ställe finns också en publik tankstation samt långsamtankning för bussar. Det innebär att fordonsgasmarknaden i Jämtland ännu inte är mogen, vilket innebär att infrastruktur saknas. Påverkansmöjligheter i biogasens värdekedja. Nr Kommentar 1 Brogas har liknande marknadsförutsättningar som i Jämtland. D.v.s. Gotland är en ö där det är dyrt att transportera fordonsgas till och från ön. Detsamma gäller för Jämtland där det istället är långa avstånd till närmaste marknad. På Gotland har detta inneburit att en lokal marknad har etablerats av en lokal aktör. Denna aktör uppgraderade först biogas från reningsverket i Visby och i ett senare skede biogas från en samrötningsanläggning. Biogas från samrötningsanläggningen transporteras i gasledning till kund där sedan en viss fraktion uppgraderas och transporteras via flak och ledning till tankstation. Skillnaden mellan Jämtland och Gotland är att det på Gotland finns en aktör som är villig att köpa rågas eftersom marknaden ännu inte är tillräckligt stor för att hantera all biogasproduktion från en samrötningsanläggning. Ägarförhållandena har gått ifrån att vara majoritetsägt av ett energibolag (Triventus) till att vara majoritetsägt av aktörer inom lantbruksnäringen. Här har därför lantbrukaren flera roller: substratägare, biogödselmottagare och ägare av hela biogasens värdekedja. 2 Falkenberg har tre starka aktörer som ägare, där ett energibolag är majoritetsägare. Falkenbergs kommun har varit initiativtagare till byggnationen av anläggningen. En stor fördel är att anläggningen är ansluten till naturgasnätet. Ägarförhållandena är inte så fördelaktiga ur lantbrukets perspektiv eftersom det inte finns något ägande av lantbruk i anläggningen, vilket ger små påverkansmöjligheter. 15

Nr Kommentar 3 Jordberga är egentligen inte en samrötningsanläggning, men det är ett intressant projekt på grund av att enbart grödor och restprodukter från odling rötas. Anläggningen är den största i Sverige där fordonsgasen distribueras i naturgasnätet. Storleken har också inneburit att biogasen har kunnat matas ut på stamnätet för naturgas. Detta är en stor fördel då stamnätet kan svälja mer fordonsgas än distributionsnät. Ur jämtländska förhållanden kan det vara intressant på grund av att det finns tillgänglig jordbruksareral i Jämtland. Nackdelen är dock avsaknaden av infrastruktur som behövs eftersom att ett projekt av sådant slag är skalberoende och därför bör vara i liknande storleksordning för att nå lönsamhet. Ägarförhållandena är inte så fördelaktiga ur lantbrukets perspektiv eftersom att majoritetsägarna är energibolag vilket ger mindre påverkansmöjligheter. Detta projekt är inte finansierat genom investeringsstöd. Detta faktum gör att det krävts kapitalstarka investerare, vilket talar för att energibolag kan vara nödvändiga. 4 SBI Katrineholm rötar gödsel och restprodukter från livsmedelsindustri. I Katrineholm är förutsättningarna för transporter av biogas liknande Jämtland eftersom det är relativt långa avstånd till områden där det är stor efterfrågan på fordonsgas. Ägarförhållandena är relativt gynnsamma för lantbruket då de har 49 % av ägarandelen, och då har förhållandevis stora möjligheter att påverka. Däremot har ingen av ägarna kontroll över hela värdekedjan. Det kan däremot vara en nackdel att den andra ägaren till anläggningen är en relativt stark aktör som dessutom har ett majoritetsägande. 5 SBI Västerås rötar gödsel, gröda och vall från lantbrukare i närområdet, vilket liknar förutsättningarna i Jämtland. I Västerås förekommer både inmatning på ett lokalt biogasnät och flakning. I Västerås finns också en etablerad marknad. Ägarförhållandena är relativt gynnsam för lantbruket då de har 49 % av ägarandelen, och då har förhållandevis stora möjligheter att påverka. Däremot har ingen av ägarna kontroll över hela värdekedjan. Det kan däremot vara en nackdel att den andra ägaren till anläggningen är en relativt stark aktör som dessutom har ett majoritetsägande. 6 Sävsjö rötar gödsel, matavfall och livsmedelsavfall. I detta fall finns två köpare av biogasen, vilket är en fördel. All gas flakas till kunderna. Förhållandena är lika Jämtland på så sätt att det är långa avstånd till områden där det är stor efterfrågan på fordonsgas. Ägarförhållandena är inte så fördelaktiga ur lantbrukets perspektiv eftersom att majoritetsägarna är energibolag vilket ger mindre påverkansmöjligheter. 7 Söderåsens Bioenergi är etablerat i ett område som möjliggör korta transporter av substrat från närliggande livsmedelsindustri (Findus) och lantbruk. Anläggningen är även ansluten till distributionsnätet för naturgas. Det finns därför få likheter med jämtländska förhållanden. E.ON är majoritetsägare och har kontroll över hela värdekedjan vilket inte borde vara fördelaktigt ur ett lantbruksperspektiv. Detta projekt är inte finansierat genom investeringsstöd. Detta faktum gör att det krävts kapitalstarka investerare, vilket talar för att energibolag kan vara nödvändiga. 16

Nr Kommentar 8 Vadsbo Biogas är baserat på gödsel och vall från närliggande lantbruk, vilket stämmer väl överens med förhållandena i Jämtland. Skillnaden är att det är ett fåtal stora lantbruk (exempelvis Vadsbo Mjölk som har 1200 mjölkande kor) som ligger relativt nära biogasanläggningen som är substratleverantörer medan lantbruken i Jämtland har ett mindre antal djurenheter och oftast ligger på större avstånd. Biogasen uppgraderas och flakas till slutkund vilket förmodligen också kommer att ske i Jämtland. Vadsbo Biogas äger uppgraderingen vilket innebär att de är fria att sälja fordonsgasen till annan aktör när kontrakt utgår. Däremot äger inte Vadsbo Biogas någon egen tankstation. Ägarförhållande är fördelaktigt ur lantbrukets perspektiv där Vadsbo Växtodling i dagsläget äger 50 % och SBI äger 50 %. Vadsbo Växtodling kommer förmodligen också snart kommer att bli majoritetsägare. 9 Vårgårda Herrljunga Biogas är ett lantbruksinitiativ där substrat från lantbruket samt livsmedelsavfall från närliggande livsmedelsindustri rötas. Biogasen uppgraderas och flakas sedan till slutkund. Ur jämtländska förhållanden så kan projektet vara intressant på grund av att lantbruksbaserade substrat rötas och att biogasen flakas. Vårgårda Herrljunga Biogas AB är ett företag där lantbrukare är majoritetsägare, vilket leder till att påverkansmöjligheterna är stora. 17

5 Slutsats I två av fallen har en enskild majoritetsägare, som också är distributör, kontroll över hela värdekedjan. I ytterligare ett fall har distributören kontroll över uppgradering och distribution. Övriga levererar biogasen till distributör som i de flesta fall äger egna tankstationer och levererar fordonsgas till slutkunder. Sex av nio fall i ovanstående kapitel har fått investeringsstöd i olika former vilket har underlättat för etablering av anläggning. Investeringsstöden är från KLIMP, Energimyndigheten och Landsbygdsprogrammet. I dagsläget finns enbart en tankstation för fordonsgas i Jämtland och alla transporter av fordonsgas måste ske via flak om andra tankstationer etableras. Det är därför rimligt att anta att ett första steg är att etablera en marknad vilket också har gjorts i vissa av fallen som studerades ovan. Det är också rimligt att förvänta sig att tankstället under de första åren visar negativt resultat, men att arbetet med att rekrytera kunder efter hand bygger upp ett underlag som gör att tankstället efter ett par år kan gå med vinst. Flertalet av fallen som har studerats skulle kunna utgöra mallar för projekt i Jämtland. Hur det slutligen blir beror dock på vilka aktörer som är villiga att investera i ett sådant projekt samt vilken affärsstrategi dessa aktörer har. 18