FÖRETAGAROMBUDSMANNEN PROMEMORIA Stiftelsen Den Nya Välfärden Datum 2005-09-14 Danderydsgatan 10 Ärende FO 2005-003 Box 5625 PM nr 2 (slutlig bedömning) 114 86 Stockholm Utredare Mårten Hyltner Utredning avseende trängselskatter - avdragsförbud Bakgrund Kommunfullmäktige i Stockholm antog den 2 juni 2003 förslaget om försök med trängselskatter. Den 16 juni 2004 antog riksdagen lagen (2004:629) om trängselskatt, vilken utgör den lagliga grunden för försöket med trängselskatter. Försöket inleds den 3 januari 2006 och avslutas den 31 juli 2006. En folkomröstning kommer att genomföras i Stockholms kommun i samband med valet den 17 september 2006. Enligt uppgift på Stockholms stads hemsida får folkomröstningen avgöra om trängselskatter bör ingå som en del av en mer permanent lösning för Stockholmstrafiken. 1 I korthet innebär försöket med trängselskatter att det placeras ett antal betalstationer vid Stockholms alla in- och utfarter. Ägarna till de bilar som, under avgiftsbelagd tid, passerar någon av dessa betalstationer blir skyldiga att betala trängselskatt. Storleken på trängselskatten avgörs av vid vilken tidpunkt en betalstation passeras. Trängselskatt skall erläggas för varje passage av en betalstation men kan som högst uppgå till 60 kr per fordon och dygn. Fordonsägare måste själva hålla reda på trängselskatten och se till att den är inbetald inom fem dagar från passagen. Betalning av trängselskatt kan ske antingen genom autogiro, efter att kostnadsfritt ha erhållit en transponder, eller genom betalning via bank på Internet, Plusgiro, Bankgiro eller betalning i kassan hos Pressbyrån eller 7-eleven. 2 Om betalning inte sker i tid debiteras förseningsavgifter. Gällande reglering Enligt 4 lagen om trängselskatt betalas trängselskatt för bil som när skattskyldigheten inträder enligt 9 1. är införd i vägtrafikregistret, eller 1 http://www.stockholm.se/templates/template_121.asp, den 1 juli 2005 2 Vägverkets faktablad, Försök med trängselskatt i Stockholm 3 januari 31 juli 2006, http://www.vv.se/filer/20999/faktablad_maj2005.pdf, den 19 augusti 2005
FÖRETAGAROMBUDSMANNEN FO 2005-003 2 (6) 2. brukas med stöd av saluvagnslicens. Av 5 samma lag framgår bland annat att diplomaters bilar, utryckningsfordon, bussar med totalvikt av minst 14 ton, bilar som används i taxitrafik samt vissa miljöbilar inte är skattepliktiga. Enligt 6 och 7 lagen om trängselskatt skall Skatteverket efter ansökan bevilja undantag från skatteplikt för fordon som används i färdtjänst samt fordon för vilka parkeringstillstånd för rörelsehindrade har beviljats. I 8 lagen om trängselskatt anges att det är ägaren av bilen som är skattskyldig och i 9 samma lag stadgas att skattskyldigheten inträder när en skattpliktig bil passerar en betalstation. Av 9 kap 4 2 st samt 16 kap 17 1 st inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att utgifter för trängselskatt inte är avdragsgilla. Företagarombudsmannens bedömning Debatten om trängselskatt har huvudsakligen handlat om huruvida trängselskatt överhuvudtaget bör införas samt till viss del om de upphandlingar som gjorts. Skattens utformning har emellertid fått ett relativt begränsat utrymme. Anledningen till detta beror troligtvis till stor del på omständigheterna kring tillkomsten av lagen om trängselskatt samt att den folkliga förankringen av skatten förefaller svag. 3 Emellertid får det nu anses helt klart att försöket med trängselskatter kommer att genomföras. Företagarombudsmannen har därför inte för avsikt att i förevarande uttalande ta ställning till huruvida trängselskatt bör införas i och för sig. Det får istället anses mer angeläget att påtala vissa av de brister lagstiftningen är behäftad med. Inledningsvis kan noteras att lagen om trängselskatt utgör ett avsteg från den i Sverige sedan länge rådande huvudprincipen att inte ta ut skatter eller avgifter i direkt anslutning till nyttjandet av allmänna vägar. Vidare framstår trängselskattelagstiftningen inte som särskilt väl genomarbetad. Detta framgår bland annat av att riksdagen, trots att trängselskatt ännu inte tas ut, redan har varit tvungen att ändra lagen om trängselskatt två gånger sedan den trädde ikraft den 1 januari 2005. 4 Fördelen 3 Se t.ex. SKOP, Rapport till Stockholms Handelskammare, juni/juli 2005 4 SFS 2004:1037 och SFS 2005:547
FÖRETAGAROMBUDSMANNEN FO 2005-003 3 (6) med detta är att utformningen av lagen om trängselskatt uppenbarligen inte är huggen i sten och att det därmed bör finnas utrymme för ytterligare förändringar. Enligt Företagarombudsmannens mening är sådana förändringar nödvändiga. Avdragsförbudet för trängselskatt bör avskaffas Enligt inkomstskattelagen är trängselskatter inte avdragsgilla i något inkomstslag. Detta utgör ett klart avsteg från den svenska skatterättsliga huvudprincipen att kostnader för intäkternas förvärvande är avdragsgilla. Enligt det ursprungliga förslaget till trängselskattelag (Stockholmsberedningens förslag) var den enda begränsningen i avdragsrätten för trängselskatter att dessa inte fick dras av som kostnad för arbetsresor, det vill säga resor mellan bostaden och arbetet. Utredningens förslag var därmed i enlighet med gällande svenska beskattningsprinciper. 5 Som framgår av inkomstskattelagen har alltså lagstiftaren valt att frångå utredningens förslag och istället införa ett generellt avdragsförbud för trängselskatter. De i propositionen redovisade skälen för detta är huvudsakligen följande. Ett avdragsförbud endast för arbetsresor innebär att arbetsresor och tjänsteresor behandlas skattemässigt olika, vilket leder till gränsdragningsproblem mellan arbetsresor och tjänsteresor. Detta kan leda till godtyckliga skattemässiga resultat då frågan av om en resa är en arbets- eller tjänsteresa kan bli beroende av hur den skattskyldige planerar sin arbetsdag. Vidare kommer uppdelningen att medföra kontrollproblem för Skatteverket och kräva resurskrävande utredningar. Ett generellt avdragsförbud endast i inkomstslaget tjänst, vilket var Skatteverkets förslag, missgynnar fall där arbetstagaren själv betalar utgifter för tjänsteresor i förhållande till dem där arbetsgivaren betalar utgifterna direkt och är av den anledningen inte en acceptabel lösning. Därför bör trängselskatten behandlas skattemässigt lika oavsett i vilket inkomstslag den utgör en kostnad. Om trängselskatt får dras av för resor till och från arbetet blir den årliga nettokostnaden för trängselskatt lägre för personer som betalar statlig skatt än för personer endast betalar kommunal skatt. I båda fallen blir den ekonomiska bördan av trängselskatten lägre än om avdrag inte medges och därmed kan skattens styrande effekt komma att försvagas för dessa grupper. Mot den bakgrunden anser regeringen att ett generellt 5 SOU 2003:61, Trängselavgifter, s. 120 f.
FÖRETAGAROMBUDSMANNEN FO 2005-003 4 (6) förbud mot avdrag av trängselskatt är en rimlig lösning, trots de negativa konsekvenser ett sådant förbud medför. 6 Det generella avdragsförbudet kritiserades i remissbehandlingen. Länsrätten i Stockholms län anförde att de skäl som redovisats för att inte tillåta avdrag inte är tillräckliga för att motivera ett avsteg från huvudregeln om att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster alltid skall dras av. 7 Länsrätten i Örebro län anförde att ett avdragsförbud är principiellt felaktigt i inkomstslaget näringsverksamhet och enligt Naturskyddsföreningen i Stockholms län är avdragsförbudet i näringsverksamhet olyckligt men att föredra framför en generell avdragsrätt. 8 Företagarombudsmannen, som instämmer i kritiken mot det generella avdragsförbudet för trängselskatter, vill framhålla följande synpunkter. Huvudregeln i svensk skattelagstiftning är att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster alltid skall dras av. Ett avdragsförbud i inkomstslaget näringsverksamhet medför kostnader för företagen utöver det nekade avdraget. Detta på grund av att avdragsförbudet ställer krav på företagen att redovisa trängselskatter särskilt samt att sedan, i inkomstdeklarationen, återföra dem till inkomstbeskattning. Ett avdragsförbud i inkomstslaget näringsverksamhet innebär således en ökad administrativ börda för företagen och därmed även ökade kostnader. Att mot den bakgrunden ändå införa ett avdragsförbud i inkomstslaget näringsverksamhet endast på den grunden att regeringen funnit det rimligt att trängselskatten behandlas skattemässigt lika oavsett i vilket inkomstslag de utgör en utgift måste anses anmärkningsvärt. För det fall det anses nödvändigt, och inte bara rimligt, att trängselskatten behandlas skattemässigt lika oavsett i vilket inkomstslag de utgör en utgift är det mer lämpligt att tillåta avdrag för trängselskatt i alla inkomstslag. Avgränsningsproblemet mot arbetsresor kan lösas på så sätt att trängselskatten räknas som avdragsgill kostnad även i förhållande till arbetsresor. Denna lösning är också förenlig med det som borde vara trängselskattelagens syfte, nämligen att minska onödig, men inte nödvändig, trafik i innerstaden. 6 Prop. 2003/04:145, Trängselskatt, s. 84 f.f. 7 A.a., s. 85 8 A.st.
FÖRETAGAROMBUDSMANNEN FO 2005-003 5 (6) Vad gäller arbetsresor ligger det redan inbyggt i det skatterättsliga systemet att avdrag inte beviljas för bilresor om inte dessa anses nödvändiga. Normalt krävs att avståndet är minst fem kilometer och att den skattskyldige gör en tidsvinst om minst två timmar per dag jämfört med att använda allmänna transportmedel. 9 Enligt regeringens beräkningar kan cirka en fjärdedel av hushållen göra avdrag för resor mellan arbetet och bostaden. 10 Med de utökade resurser som tilldelas kollektivtrafiken i anledning av trängselskatteförsöket bör rimligen denna andel minska. Enligt Företagarombudsmannens mening måste det under alla omständigheter anses oskäligt att de personer som på grund av dåliga allmänna kommunikationer måste ta bil till arbetet inte ens medges avdrag för trängselskatt. Det stämmer förvisso, som anges i propositionen, att avdragsrätten för trängselskatt i förhållande till arbetsresor kommer att innebära ett större nettoavdrag för höginkomsttagare än för låginkomsttagare. För de låginkomsttagare som är hänvisade till bilen för att kunna ta sig till och från sin arbetsplats torde dock även ett relativt sett mindre avdrag vara bättre än inget avdrag alls. I sammanhanget förtjänar det att påpekas att trängselskatten, på grund av sin begränsade geografiska tillämpning, aldrig kan bli en rättvis skatt. De som bor och verkar i Stockholmsområdet kommer med nödvändighet att drabbas hårdare av skatten än de som inte bor och verkar i Stockholmsområdet. Sammanfattningsvis anser Företagarombudsmannen att lagstiftaren i detta fall förefaller ha sett mer till Skatteverkets intresse av att trängselskattelagstiftningen skall vara enkel att kontrollera än till grundläggande skatterättsliga principer och företagens intresse av att lagstiftningen skall vara enkel att efterleva. Enligt Företagarombudsmannens mening utgör detta en klar, och olyckligtvis alltför vanligt förekommande, brist i det svenska företagarklimatet. Företagarombudsmannen verkar, på initiativ av Stiftelsen Den Nya Välfärden, för ett bättre företagarklimat i Sverige. Arbetet sker genom utredning och publicering av konkreta exempel på brister i företagarklimatet. Företagarombudsmannen har en styrelse bestående av företagare, ekonomer och publicister som på ideell basis leder verksamheten. I Företagarombudsmannens bedömning av förevarande ärende deltog 9 A.a,, s. 86 10 A.a., s. 87
FÖRETAGAROMBUDSMANNEN FO 2005-003 6 (6) Tommy Adamsson, Patrik Engellau, Camille Forslund, Monica Werenfels-Röttorp och Edward Waller.