SÄVARE KYRKOGÅRD. Kulturhistorisk karakterisering och värdering Vård- och underhållsplan Sävare pastorat Skara stift

SÄVARE KYRKOGÅRD Kulturhistorisk karakterisering och värdering Vård- och underhållsplan 2012 Sävare pastorat Skara stift

Beställare Sävare pastorat Rapport Anna Lokrantz, bebyggelseantikvarie Datum 2012-05-25 Arb.nr 12043 ARKITEKTEN ATELJÉ Ateljé Arkitekten i Väst AB, Skolgatan 3, 532 31 Skara, tel: 0511-108 28, www.ateljearkitekten.se

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Inledning 5 Nulägesbeskrivning 6 Föreslagna åtgärder och uppskattade kostnader 9 Genomförda åtgärder 10 Begravningsskicket i Sverige 11 Sävare kyrkogård 15 Omgärdningar, grindar 26 Gravvårdar, beskrivning och foton 28 Skötselråd 69 Lagar 72 Gravkarta 74

1. I N L E D N I N G Sävare kyrka och kyrkogård har fastighetsbeteckning Lidköping Sävare 39:1 och ingår i Sävare pastorat. Sammanställning av plan enligt den modell som Ateljé Arkitekten utarbetat. Den här planen omfattar både en bedömning av enskilda gravvårdars kulturhistoriska värde och skadebeskrivningar med åtgärdsförslag. Syftet med planen är att vara ett arbetsredskap för församlingen när det gäller skötsel och underhåll. Den fungerar även som underlag för tilldelning av kyrkoantikvarisk ersättning. ARBETSMETOD Arkivsökning för att klargöra kyrkogårdens historia och tidigare utförda åtgärder som inte går att se vid inventeringen. Inventering. Gravvårdar med ett mer framträdande kulturhistoriskt värde har markerats med 1 eller 2 enligt det system som Västergötlands museum framtagit. Fotografering, beskrivning samt skadedokumentation av de gravvårdar som markerats med 1 respektive 2. PLANENS ANVÄNDANDE I kapitlet Föreslagna åtgärder och uppskattade kostnader finns instruktioner om vilka åtgärder som skall utföras olika år. Obeservera att för de flesta åtgärder krävs tillstånd från Länsstyrelsen, samt upprättande av ett separat åtgärdsprogram. Ofta fordras också att speciell kompetens anlitas, t ex konservator. På CD-skivan som bifogas planen finns även foton som tagits under inventeringen. Bilderna får användas av församlingen, under förutsättning att källan anges, för icke kommersiellt bruk. Planen bör ses över i sin helhet vart femte år. Sävare kyrkogård. Inledning 5

2. N U L Ä G E S B E S K R I V N I N G De stående gravvårdarna i kalksten med påväxt på baksidan. Påväxt på liljesten. A 22 och A 67 är två av de gravvårdar vars inskription är svårläst. I det här kapitlet ges en sammanfattning av kyrkogården vad gäller skick på omgärdningar och gravvårdar vid inventeringstillfället. Sävare kyrkogård har medeltida ursprung. En liljesten, ett ringkors och flera gravhällar från 1700-talet vittnar om kyrkogårdens gamla anor. Det finns ett stort antal bevarade gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, bland annat några som omges av smidesstaket. De äldre gravvårdarna finns framför allt i norra delen av kyrkogården. RENGÖRING Under våren 2012 har vissa gravstenar rengjorts av kyrkogårdsförvaltningen för att man lättare ska kunna läsa inskriptionerna. Att kunna tyda gravstenens text är för besökare den lättast avläsbara förmedlingen av information, och därför viktig. Rengöring av gravvårdar i kalksten och sandsten har också ett annat syfte, då det är spröda stensorter som riskerar att skadas av biologisk påväxt. Några av kalkstenarna på Sävare kyrkogård har påväxt på baksidan. Det gäller INR 1, INR 2 och INR 3 i kyrkogårdens sydöstra hörn, där de står i skuggan av ett träd. Ytterligare några gravvårdar är i behov av rengöring (noterade i kap 3 Föreslagna åtgärder och uppskattade kostnader ). Den medeltida liljestenen som är monterad inuti klockstapeln, ska rengöras av konservator, i övrigt kan det göras med kyrkogårdsförvaltningens egen personal. Se även kap 9 Skötselråd. IFYLLNAD AV INSKRIPTIONER Några av de äldre gravvårdarna har inskriptioner som är svåra att tyda. Det var vid inventeringen svårt att avgöra om det är färgen som har försvunnit, eller om den är dold bakom påväxt av t ex alger. Förslag: Rengöring av gravvårdarnas inskription. Efter det är det lättare att se på vilka stenar som inskriptionen behöver fyllas i. Linoljefärg eller lackfärg kan användas. Arbetstiden för ifyllnad av text varierar, men brukar vara mellan en och tre dagar/sten. Arbetet utförs av konservator eller kyrkogårdspersonal med tidigare erfarenhet av liknande arbete. JÄRN- OCH SMIDESDETALJER Kyrkogårdens smidesgrindar, järnstaket och kättingar 6 Sävare kyrkogård. Nulägesbeskrivning

2. N U L Ä G E S B E S K R I V N I N G runt gravvårdar är i relativt gott skick, men behöver underhållas med jämna mellanrum. Järnkonstruktioner påverkas av utomhusklimatet, och metallen bryts långsamt ned. Det finns inga engångsåtgärder som fungerar för all framtid. Därför är det viktigt att varje åtgärd följs upp av fortsatt tillsyn och underhåll. I kapitel 3 finns förslag på när de olika smidesdetaljerna bör målas, uppdelat på två olika år. En kostnadsuppskattning har gjorts, men arbetet kan också utföras av egen personal. Förslag: Grindar, staket och järnkättingar borstas rena från all ytrost. Målning görs med Wibo rostskyddsfärg i karbon black eller motsvarande som inte grånar. Därefter målas smidesdetaljer på kyrkogården ungefär vart tionde år. Detalj av grind mot prästgård. D 15-20 är en av fem gravvårdar med järnstaket på kyrkogården. SPRICKOR D 175-176 är en högrest kalksten daterad 1896. Det är den enda gravvården på Sävare kyrkogård som har en infälld medaljong i biskviporslin. Gravstenen har en längsgående spricka i ena sidan och i anslutning till denna visst materialbortfall. Förslag: Lagning görs av stenkonservator. Gravvård D 175-176 har en spricka i ena sidan. Sävare kyrkogård. Nulägesbeskrivning 7

2. N U L Ä G E S B E S K R I V N I N G Till vänster foto från 1974 (Västergötlands museum, bildarkivet). Till höger foto från idag, där den huggna dekoren endast kan anas. GRAVHÄLLAR I MARKEN Vissa av gravhällarna i kalksten ligger på marken. I någrafall kan man fortfarande skymta viss dekor, i andra fall är den nedsliten. Flera av gravhällarna finns beskriva av Nils Fredrik Beerståhl i ett besiktningdokument från 1971 (Antikvarisk-topografiska arkivet), och hans bedömning är att de är från 1700-talet. Ett överstycke till en gravsten hittades 1974 och står idag lutat mot ett kalkstenskors i kyrkogårdens sydöstra hörn (se bilder till v). Sex stycken gravhällar samt liljestenen är monterade mot klockstapelns väggar, där de sitter skyddat och bra. Förslag: I samband med att en stenkonservator konserverar D 175-176 (se föregående avsnitt), görs en bedömning av eventuella åtgärder för gravhällarna. Tillsvidare hålls hällarna rena från löv, grenar, mossa, snö och regnvatten. Försiktighet iakttas vid gräsklippning. Gravvård INR 26 lutar, och bör flyttas. En av flera gravhällar i kalksten som ligger på marken. GRAVVÅRD SOM LUTAR Gravvård numrerad INR 26 är utpekad som kulturhistoriskt värdefull. Den står sannolikt inte på sin ursprungliga plats. Stenen lutar till följd av att den står nära ett träd. Förslag: Flyttas till en plats i närheten av där den står idag. 8 Sävare kyrkogård. Nulägesbeskrivning

3. F Ö R E S L A G N A Å T G Ä R D E R O C H U P P S K ATTA D E K O S T N A D E R Nr Objekt Åtgärd År 2012 År 2013 År 2014 År 2015 År 2016 År 2017 Hänvisning 1 Grindar, järnkättingar runt A 60-63 Rostskyddsbehandling, målning 40 000 kr Kap 2, 7.2, 7.3, 7.4, 8.9 2 Grindar, staket runt gravvårdar Rostskyddsbehandling, målning 65 000 kr Kap 2, 7.5, 8.21, 8.22, 8.26, 8.50 3 A 22, A 67-70, A 143-144, B 24-25, INR 3, INR 7 Rengöring, ev ifyllnad av inskription 12 000 kr Kap 2, 8.4, 8.10, 8.22, 8.26, 8.81, 8.85 4 INR 1, INR 2, INR 3, INR 16, INR 17 Rengöring X Kap 2, 8.79, 8.80, 8.81, 8.94 5 INR 15, liljesten Rengöring görs av stenkonservator D 175-176 Lagning av spricka. Görs av stenkonservator. Pris inkl rapport 10 000 kr Kap 2, 8.66, 8.83, 8.84, 8.85, 8.90, 8.93, 8.95, 8.96, 8.100 Gravhällar i kalksten, liggande på marken Besiktning av stenkonservator 6 Gravhällar i kalksten, Kontinuerlig tillsyn, borttagning X X X X X X Kap 2, 8.83-8.90, liggande på marken av mossa mm 8.95, 8.96, 8.100 7 INR 26 lutar Flyttas från trädets rötter 12 000 kr Kap 2, 8.103 Summa 12 000 kr 10 000 kr 40 000 kr 78 000 kr Angivna kostnader är grova uppskattningar inkl moms i 2012 års prisläge, grundat på tillståndet vid inventeringstillfället. X: Avser eget eller kontrakterat arbete. Sävare kyrkogård. Föreslagna åtgärder och uppskattade kostnader 9

4. G E N O M F Ö R D A Å T G Ä R D E R Nr Åtgärd Utförd av Datum Kommentar 10 Sävare kyrkogård. Genomförda åtgärder

5. B E G R AV N I N G S S K I C K E T I S V E R I G E KYRKOGÅRDAR Under tidig medeltid anlades Sveriges första kristna begravningsplatser. De medeltida kyrkorna byggdes ofta med en tillhörande liten kyrkogård som delades in efter byarna i socknen. Denna tradition har överlevt till modern tid i form av familjegravar. De första kyrkorna var ibland befästa och sedan behovet försvann har traditionen levt kvar i en liknande form, nämligen kyrkogårdsmuren och entrén. På äldre kyrkogårdar fanns vanligen flera entréer. På kyrkogårdarna har genom tiderna olika slags byggnader förekommit. Klockstaplar placerades så högt som möjligt bredvid kyrkan för att ljudet skulle nå ut i bygden. Under medeltiden och tiden därefter uppfördes ofta en så kallad tiondelada, för förvaring av böndernas tionden, som betalades i form av spannmål. Sockenmagasin började, efter påbud av staten, byggas i mitten av 1700-talet och skulle lagra spannmål för dåliga tider. Byggnaderna var inte speciellt påkostade och uppfördes i lokala byggnadsmaterial såsom tegel eller, i de skogrika trakterna i Sverige, av timmer. Kyrkogården fungerade under lång tid inte bara som begravningsplats, utan även som samlingsplats för handel. Den medeltida kyrkogården var gräsbevuxen och utan planteringar. Ibland fanns en trädkrans runt begravningsplatsen, men oftast återfanns träden utanför kyrkogårdsmuren. Det var genom de medeltida klostren som trädgårdskonsten i Sverige utvecklades. Klostren introducerade växter, exempelvis buxbom, och påverkade genom sina trädgårdar sannolikt de omkringliggande kyrkogårdarna. Efter reformationen kom influenserna från de lokala herrgårdarnas planteringar. I dessa parker började under 1600-talet alléer av inhemska träd att planteras, och under senbarocken introducerades den idag i parker och på kyrkogårdar så vanliga parklinden. Bok, idegran, liguster och måbär dök upp på kyrkogårdarna på liknande sätt. Mot slutet av 1600-talet började trädplanteringar på kyrkogårdarna förekomma i form av lindar på jämnt avstånd runt hela kyrkogården. Under 1600-talet, då kyrkorummet och gravkoret var de förnämsta gravplatserna, blev kyrkogården mer försummad. Dessutom ingick det, fram till år 1819, i klockarens löneförmåner att få gräsbete för kreatur. År 1554 sände Gustav Vasa ut ett förmaningsbrev i Sverige. Däri stadgades att gravplatserna inte fick förorenas av djur och att gravarna skulle hållas och bevaras på ett kristligt sätt. Brevet fick ingen större genomslagskraft, troligen delvis på grund av att klockarprivilegierna fortfarande levde kvar. Från den stora stadsbranden i Skara år 1719 berättas om hur en kvinna som upptäckte branden larmade gudstjänstbesökarna genom att bulta på domkyrkodörren med ett människoben som låg på kyrkogården. Kungligheter och högadel begravdes i många fall inne i kyrkobyggnaderna. Under senmedeltiden fick dessutom övrig adel samt kyrkans välgörare möjlighet till gravplats i kyrkorna. Övriga församlingsbor begravdes i området kring kyrkan. Efter 1783 resulterade upplysningens idéer i en kunglig förordning som förbjöd fortsatt försäljning av gravar inne i kyrkorna. Hygienaspekter hade blivit viktigare och kyrkornas ohygieniska miljö skulle förändras. På 1790-talet skedde en stor befolkningsökning vilket ställde större krav på begravningsplatser än tidigare. För att undvika alltför ohälsosamma miljöer i stadens centrum, blev det allt vanligare att anlägga nya kyrkogårdar utanför staden. Under 1800-talet fick kyrkogårdskon- Sävare kyrkogård. Begravningsskicket i Sverige 11

5. B E G R AV N I N G S S K I C K E T I S V E R I G E sten ett genombrott. Gustav IV Adolf genomdrev en författning år 1805 som krävde ritningar för uppförandet av nya kyrkogårdar med rekommendation om trädplantering, inhägnad och striktare planer. År 1815 beslöt den svenska riksdagen om förbud mot begravningar inne i kyrkan, samt att nya kyrkogårdar skulle anläggas utanför stadsgränserna och därmed ersätta kyrkogårdarna inne i städer och byar. Därefter utvecklades kyrkogårdarna till arkitektoniska enheter med gångar, plansystem och kvartersindelning efter symmetriska mönster med influenser från Frankrike. Gravkonsten utvecklades och tog sig uttryck i olika konststilar, stenhuggartraditioner samt järnindustrins gjutna järnkors, kedjor och staket. Nya kyrkogårdar anlades i regel med alléer och regelbundna gravkvarter. Trädbeståndet skulle ge begravningsplatsen parkkaraktär, men även rena mark och luft. Flertalet kyrkogårdar försågs med bisättningskapell. Kyrkogårdarnas mest framträdande platser, i öster och i söder, såldes ofta som familjegravar till det övre samhällsskiktet. Konsekvensen av detta blev att kyrkogårdarna delades i ett område med köpta gravar och ett med fri- eller linjegravar, dvs allmänna gravar. De senare bestod ofta av enkla gravkullar eller träkors. Spår av denna indelning kan man ibland fortfarande se på våra kyrkogårdar. Den så kallade kyrkogårdsparken utvecklades och mot slutet av 1800-talet mjukades de stränga franska idealen upp av influenser från England. Parker och kyrkogårdar anlades och omformades med oregelbundet slingrande stråk, prunkande grönska och friare planteringar. Vid sekelskiftet 1900 utvecklades parallellt med kyrkogårdsparken också skogskyrkogården som, influerad av Tysklands parkkyrkogårdar, antog en än mer fri och oregelbunden karaktär. 1900-talets början kännetecknas av en utveckling av det sena 1800-talets kyrkogårdstyp. Det är först vid mellankrigstiden som en mer industriell tillverkning slår igenom när det gäller gravvårdar av sten. Efterkrigstiden kännetecknas av en accelererande massproduktion av gravvårdar och strängare utformningsbestämmelser som bland annat har lett till att den tidigare variationsrikedomen till stora delar försvann. Kyrkogårdar som utvidgades fick ofta regelbundna gångsystem och räta gravrader avdelade av häckar. Under senare halvan av 1900-talet har även minneslundar uppstått, där endast urnor gravsätts och inga individuella vårdar reses. Gravsättningar i minneslundar ökade starkt under 1900-talets sista årtionden. GRAVVÅRDSKARAKTÄRER De tidigaste kristna gravmonumenten som återfinns på svenska kyrkogårdar är så kallade tumbor av kalksten. Formen kan härledas tillbaka till medeltiden då tumbor i olika utformning började förekomma. Typen har levt kvar ända in på 1800-talet med en nedgång under den period då gravsättning inne i kyrkorna var vanligt bland högre stånd. De yngre tumborna är normalt mer sparsamt dekorerade än de äldre, endast med en lågerhuggen fris runt inskriptionsytan. Parallellt med hällar har gravkullar och vårdar av trä och sten förekommit. Den döde fördes till graven i kista, på en bår eller på en så kallad dödsbräda. Den senare begravdes tillsammans med den avlidne. Under 1600-talet började man ställa upp dödsbrädorna på kyrkogården, ofta på den avlidnes grav. Dennes initialer ristades eller målades på brädan och efterhand innefattades hela namnet, dödsår och ibland bi- 12 Sävare kyrkogård. Begravningsskicket i Sverige

5. B E G R AV N I N G S S K I C K E T I S V E R I G E Gravvård i kalksten från första halvan av 1800-talet. Obelisk Kors i gjutjärn Hög gravvård med grovhuggna sidor. belspråk eller annan dekoration. Gravplatsen kunde också markeras av ett enkelt träkors, men på grund av träets korta beständighet finns ytterst få trävårdar kvar. Fram till mitten av 1800-talet tillverkades stenvårdar hantverksmässigt av stenhuggare. Stenvårdarna från denna tidsperiod utgörs av stående, sparsamt dekorerade och ofta tunna gravvårdar av röd eller grå kalksten. De kan ha en bågformig avslutning uppåt, ibland krönt av spetsar. Denna gravvårdstyp var vanlig ända in mot 1870-talet. Från 1850-talet fram till 1890-talet växte stenindustrin i Sverige och med den en stor variationsrikedom beträffande gravvårdstyper och material. Maskinell tillverkning av gravvårdar blev vanligt förekommande och kataloger över gravvårdstyper började nu ges ut. Exempel på gravvårdar från perioden är marmorkors på postament av granit eller sandsten, samt obearbetade stenar med infälld marmorplatta. Den svarta, polerade obelisken på massiv sockel och med avfasad avslutning var också en vanlig typ. Ju högre gravstenen var, desto finare ansågs personen vara. Gravstenarna omgärdades ofta av en stenram, med eller utan järnstaket. Andra vanliga gravvårdar från denna tid är låga eller höga stående vårdar i granit med grovhuggna sidor och slät, blankpolerad framsida. I samband med att gravkonsten på kyrkogårdarna utvecklades kom även planteringar i anslutning till gravanordningen. Buxbomshäckar runt gravplatserna var länge en vanlig företeelse på kyrkogården och gravkullarna kläddes ofta av sedum. Under 1800-talets andra hälft blev gjutjärn ett mycket populärt material. En vanlig typ är gravvårdar i form av ett järnstaket, i varierande höjd och utformning, på en sten- eller järnram. Även trästaket har förekommit. På ena sidan av staketet hängdes en inskriptionsplatta, exempelvis föreställande en pergamentsrulle eller i enklare utformning. Gjutjärnsstaket förekom också i kombination med en stående hög sten av granit. Andra gjutjärnsvårdar var järnkors som förekom både med enklare dekoration och med en mycket välgjord dekorativ yta. Gjutjärnsvårdarna var i allmänhet målade svarta, i vissa fall med förgylld inskription och/eller försilvrade detaljer, men även grön och grå Sävare kyrkogård. Begravningsskicket i Sverige 13

5. B E G R AV N I N G S S K I C K E T I S V E R I G E färg förekom. Gravvårdar av trä och järn förekommer nästan inte alls efter 1920-talet. Efter sekelskiftet 1900 var fortfarande de tidigare nämnda obeliskerna en vanlig gravvårdstyp. Vanliga var också så kallade bautastenar, dvs mycket höga gravstenar med grovhuggna sidor, jugendinspirerade vårdar med växtornamentik samt lägre kraftiga vårdar med grovt bearbetad stenram med rundad profil och markerade hörn. Dekorationer förekommer i form av stenkulor och urnor för blommor. Under 1920-talet blev formspråket mer stramt och klassicerande, med slätare ytor samt dekorationer i form av t ex facklor och oljelampor. Exempel är granitvårdar med en texttavla mellan två kolonner, krönt av en tempelgavel, vilka förekommer i olika variationer från 1920-talet fram till idag. Efter andra världskriget utvecklades en ny gravvårdstyp, som karaktäriseras av låga breda granitvårdar med enkla stenramar. Restriktioner från många kyrkogårdsnämnders sida med avseende på nyproducerade gravvårdars höjd och bredd resulterade i att de flesta gravstenar som uppfördes under efterkrigstiden fick en likriktad utformning. En annan orsak var stenindustrins svårigheter efter kriget som medförde att utrymmet för konstnärlig utveckling begränsades kraftigt. 1960- och 70-talsstenarna har en mer förenklad form och typografi. Gravvårdarna är oftast utförda i slätpolerad diabas alternativt röd eller grå granit och eventuellt med någon mindre dekoration, till exempel med motiv från växt- eller djurriket. Gravvårdar från omkring 1980 och fram till idag visar på ett rikare och personligare formspråk än vårdarna under efterkrigsdecennierna. De tidigare strikta reglementen för utformningen av gravstenar mjukades upp i och med 1990 års begravningslag och har gett utrymme för en mer personlig utformning av vårdarna. Dekorationer kan ofta ha en starkt personlig anknytning, med motiv som exempelvis uttrycker den avlidnes livsåskådning eller fritidsintressen. Malin Elmberg Gravsten med texttavla mellan kolonner. Exempel på modern gravsten Gravvård med stenram från tidigt 1900-tal 14 Sävare kyrkogård. Begravningsskicket i Sverige

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D SOCKNEN - EN BAKGRUND Sävare socken ligger i Kinnefjärdnings härad, ca 1 mil öster om Lidköping och 13 km väster om Skara. Socknen gränsar i söder till Hasslösa och Lindärva, i sydväst till Norra Härene och Hovby, i väster till Lidköping, i norr till Skeby och Hangelösa och i öster till Händene. I norra delen ligger Filsbäck med bad och camping vid Vänern. Socknen är en uppodlad skogsbygd. Filsbäcks säteri, Alebäck, Dalvik och Ålycke är större gårdar inom socknen. Sedan länge är Sävare genomkorsat av vägen mellan Lidköping och Skara. Då Lidköping-Skara-Stenstorps järnväg byggdes (invigd 1874), fick järnvägsstationen i Sävare namnet Vinninga, efter en gästgivaregård som tidigare legat på platsen. Vinninga utvecklades till ett stationssamhälle öster om kyrkplatsen. Sävare, Lindärva och Hasslösa församlingar utgjorde eget pastorat med Sävare som moderförsamling fram till 1989, då de slogs ihop med Saleby och Norra Härene församlingar till Sävare pastorat. KYRKOGÅRDENS HISTORIA Sävare kyrka uppfördes 1884, på den medeltida kyrkplatsen. År 1928 byggdes ett klocktorn utformat som en stiglucka, efter ritningar av arkitekt Axel Forssén. En reglering av kyrkogården gjordes 1938 efter förslag av Adolf Niklasson. Sydvästra delen av kyrkogården var då område för allmängravar. Inom det området flyttades vissa gravar och kvarteren fick en annan struktur. Befintliga häckar på kyrkogården kompletterades, och nya planterades väster om huvudingången. Vissa grusgångar lades igen. 1974 uppfördes den norra kyrkogårdsmuren, och 1975 anlades urngravar i kyrkogårdens kvarter D, nära huvudingången. Tillstånd att utvidga kyrkogården gavs av Länsstyrelsen 1999. Ritningar gjordes av Joachim Weiss vid Hushållningssällskapet. Utvidgningen omfattade urnlund och minneslund norr om den befintliga kyrkogården, i anslutning till parkeringen. Adolf Niklassons reglering av kyrkogården 1938. Sävare kyrkogård 15

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D KYRKOGÅRDEN IDAG Mur i norr, anlagd 1974. Minneslund i 1999 års utvidgning. Omgivning Kyrkogården gränsar i norr mot en större parkeringsplats där en ekonomibyggnad för kyrkogårdsförvaltningen ligger, och landsvägen mot Vinninga samhälle. I öster ligger prästgården och den före detta skolan, som numera fungerar som församlingshem. I väster och söder är det åkermark, och längre bort skymtar Vinninga samhälle. Foto från Västergötlands museum, bildarkivet. Av bilden framgår att det tidigare fanns fler stenramsgravar på kyrkogården (fotot taget 1965). Klockstapeln byggdes 1928. Omgärdningar och entréer Kyrkogården omgärdas av häckar. Mot norr finns en låg mur i grå Kinnekullekalksten, uppförd 1974. Innanför muren finns en nyplanterad idegranshäck. Trädkrans med högresta lövträd finns runt hela kyrkogården, där viss föryngring har gjorts. Huvudentrén i norr utgörs av en kombinerad klockstapel och stiglucka från 1928. Det är en byggnad i två våningar, där den nedre delen är spritputsad och den övre är panelklädd och målad faluröd med svarta ljudluckor. Muröppningarna är rundbågiga, och i öppningen mot parkeringen sitter en dubbel, 16 Sävare kyrkogård

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D svartmålad smidesgrind. Fem gravhällar från 1700-talet samt en medeltida liljesten är monterade mot väggarna på både in- och utsidan. I öster finns två grindar; mot prästgården respektive församlingshemmet. De har en likadan utformning med fyrsidiga granitstolpar och en svartmålad enkelgrind. Den utvidgade delen från 1999 är fristående från övriga kyrkogården, men binds samman med denna visuellt genom en kalkstensmur i öster av likadant utförande som den befintliga kyrkogårdens norra mur. Mot väster och norr omgärdas utvidgningen av ett trästaket. I öster finns en svartmålad, dubbel järngrind mellan fyrsidiga stolpar i kalksten likadana som muren. Markbeläggning, träd och buskar Fram till kyrkan från entréerna ligger betongplattor av typen dansk sjösten. Samma typ av plattor ligger runt kyrkan och avskiljer de olika kvarteren från varandra. Av arkivmaterialet framgår att det tidigare varit ett mer utbyggt system av grusgångar. Inom kvarteren finns måbärshäckar som skiljer gravraderna från varandra. Kyrkan Kyrkan ritades av arkitekt Emil Langlet, och invigdes 1884. Den är orienterad i nord-sydlig riktning och har en sexkantig grundplan med altaret i söder. Fasaden är rikt artikulerad i rött tegel och gul puts. Fönstren är rundbågiga med fönsterbågar i gjutjärn. Huvudentrén finns i norr och mindre portar i tre av trapptornen. Över mitten sitter en lanternin med vitmålad panel och tornspira. Kyrkogårdens disposition Kyrkogården har en nästan kvadratisk form, med kyrkan i den östra delen. Den är indelad i kvarter med beteckningarna A-G. Äldre gravvårdar finns framför allt i kvarter C norr om kyrkan och i kvarter A som följer kyrkogårdens ytterkanter. Gravvårdar från 1930-talet och framåt är koncentrerade till kyrkogårdens västra och södra sidor (kvarter E, F och G). Grindar i öster, till vänster mot församlingshemmet och till höger mot prästgården. Klocktornet/stigluckan ritades 1928 av Axel Forssén. Ritning från Antikvarisk-topografiska arkivet. Sävare kyrkogård 17

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D Sävare kyrka sedd från väster. Kvarter D öster om kyrkan. Kvarter C i norr. Kvarter E i sydväst. Gravvårdskaraktärer På Sävare kyrkogård finns ett femtiotal gravvårdar med angivna titlar. Tretton av dem har anknytning till lantbruk - det är hemmansägare, godsägare och lantbrukare. Sävare var tidigare moderkyrka i Sävare pastorat, varför flera kyrkoherdar ligger begravda här. Några av dem ligger i kvarter D, närmast prästgården. Andra kyrkliga titlar är komminister, prosten, prostinnan, kyrkväktaren och kyrkvärden. Skolans värld finns representerad genom titeln folkskollärare, som återfinns på tre gravvårdar. Inom handel och hantverk finns två köpmän och en handlande. Vidare finns målaremästare, smedmästare (3 st), skräddaremästare, stenhuggare och smidesmästare (2 st). En ovanlig titel är bergsmannen, troligen samma sak som bergsingenjör. På kyrkogården finns tolv stycken gravhällar i kalksten. De är i olika skick - fem av dem är från 1700-talet och sitter monterade på klockstapelns väggar. De har en tydligt läsbar inskrift, som verkar vara ifylld på senare tid. Huggen dekor är fortfarande 18 Sävare kyrkogård

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D väl synlig, i form av rundlar och tempelgavlar. Elva kalkstenshällar ligger i gräset, och är därför mer nötta. Fyra av dem har spår av huggen dekor i form av tempelgavlar, rundlar och änglaflykter. Dessa är sannolikt också från 1700-talet, och finns beskrivna i en besiktningsrapport av Nils Fredrik Beerståhl från 1970-talet. Övriga hällar är av senare datum - från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Monterad mot klockstapelns innervägg sitter en medeltida liljesten (INR 15). Bredvid den sitter en huggen kalkstenshäll. Ingen dekor finns, och ingen information om denna sten har hittats i arkivmaterialet. De äldsta gravvårdarna på kyrkogården finns med några undantag i kvarteren A, B, C och D. I kyrkogårdens sydöstra hörn finns sex gravvårdar och ett fragment av en gravsten som saknar gravnummer, varför de har fått så kallade inventeringsnummer (INR). Det är kalkstenar av olika utformning, där inskriptionen har fyllts i på vissa. Andra gravvårdar med en ålderdomlig utformning är INR 24 och 26 i kvarter D, samt INR 27 i kvarter G. INR 24 är utformad som ett ringkors, och kan enligt uppgift ha medeltida ursprung. Möjligen har den fungerat som gavel till en så kallad Eskilstunakista, dvs en gravvård med två gavlar och en stenkista emellan. INR 26 har inskriptionen: Kyrkoherden Johan Norén som verkade inom Säfvareds församling från 1858 till 1879, nedsänkte i denna Guds åker stoftet af en älskad och saknad dotter Julia 1840-1869. Efterlemnad maka och moder reste vården. INR 27 har inskriptionen Här under hvilar stoftet af i lifstiden dannemannen Magnus Jonsson från Bengträfsg Säfvared, född d 11 apr 1811 död d 7 julii 1846. Djupt sörjd af maka och fem barn. Älskad, aktad och ärad INR 13 och 14 är från 1700-talet och sitter monterade på klockstapelns yttervägg. INR 15, liljesten monterad i klocktornet. INR 1-7 i kyrkogårdens sydöstra hörn. INR 24, ringkors Sävare kyrkogård 19

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D INR 26 INR 27 D 175-176 B 24-25 A 143-144 för redliga tankesätt, ljust förstånd med gott hjerta, för ren Gudsfruktan och stilla wandel. Det finns ytterligare några gravvårdar i kalksten från 1800-talets andra hälft. En av dem är D 175-176, den enda gravstenen på kyrkogården som har dekor i biskviporslin. Det är en rund medaljong med motiv av Bertel Thorvaldsen (1770-1844). Sådana medaljonger var populära under senare halvan av 1800-talet, och kunde ha olika motiv. Här i Sävare är det en bevingad pojke med ett kors i ena handen, och med den andra armen lutad mot en gravsten med urna. En annan kalkstensgravvård är B 24-25. Den står tillsammans med en svart, polerad sten från 1926, och de omgärdas av ett smidesstaket. Kalkstenen är rest över landtbrukaren Sven Friberg, död 1907 och Kajsa Jonsdotter, död 1896. A 143-144 omgärdas också av ett järnstaket. Den är rest över kyrkoherde NE Modin och ZA Modin född Afzelius. Gravstensformerna under 1800-talets andra hälft var många och varierade. Efter 1850 växte stenindustrin tack vare nya metoder som gjorde 20 Sävare kyrkogård

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D att det gick lättare att bearbeta hårda stenar som granit och diabas. Fram till omkring 1880 var dekoren sparsam, men sedan började man i högre utsträckning hugga in former och dekor. En typ av gravvård är den polerade i svart granit som var vanlig under slutet av 1800-talet och de första decennierna av 1900-talet. På Sävare kyrkogård finns ett stort antal gravstenar av denna typ, framför allt i kvarter C och D på kyrkans norra sida. En obelisk är en högrest pelare med kvadratiskt tvärsnitt och pyramidformad topp. Det finns fyra exempel på Sävare kyrkogård; tre i kvarter C och en i kvarter D. C 126 är i röd granit med polerad inskriftsplatta, rest över Oskar Johansson 1858-1917. Ett annat exempel på en obelisk är C 186-187 till minne av Carl Pettersson 1835-1906. Lovisa Pettersson 1841-1924. Lunneberg. En annan vanlig typ av gravvård på Sävare kyrkogård är den högresta i grovhuggen granit med oregelbunden silhuett. Oftast har de en polerad inskriftsplatta som är oval eller fyrkantig. Exempel på denna typ av gravvård är A 133-137, B 28-29 och D 180-182. Exempel på polerade stenar i svart granit. Från vänster till höger, A 82-83: Banvakten JG Pettersson fr Grumpan 1842-1900. Hans maka Maria 1850-1918. A 18: Folkskolläraren GA Jakobsson, f i Sävared 1886, d i Degerfors 1914. D 119-120: FV Torelius, Enkgården, Familjegrav. D 136-139: Niklas Engström, Per Jonsg Helde. 1838-1917. Familjegrav. D 168-169: Kyrkoherde Ludvig Kulling 1857-1909. Af församlingarne. C 126 och C 186-187 är exempel på obelisker. A 133-137 B 28-29 D 180-182 Sävare kyrkogård 21

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D Det finns också mindre gravvårdar med polerad framsida från 1900-talets början, t ex C 11-12 och F 321, som har inskriptionen H Hv Stenhuggaren A Svensson 1847-1907. Hvila i frid Det finns två exempel på gravvårdar i jugendstil med kraftfulla, plastiska ornament. Det är A 118-120, med en urna i relief, och D 148 som har en arkitektonisk uppbyggnad med kolonner och framspringande kapitäl. Sävare kyrkogård har ett tjugotal gravvårdar C 11-12 har inskriptionen Kyrkväktaren KJ Johanssons familjegrav F 321 är ett exempel på en mindre gravvård i svart granit. D 148 har en arkitektonisk uppbyggnad. med grusbädd och stenram alternativt staket. Av gamla foton framgår att det tidigare funnits fler. Exempel på stenramsgravar är i kvarter A nr 60-63, A 118-120 med skulpterad urna och en uppslagen bok framför. med pållare och järnkättingar, A 123-127 och D 160-162. Gravvårdar resta över kvinnor var ovanligt i äldre tid, främst före 1930. De gravar som finns är ofta över kvinnor som var förmögna nog att skaffa sig en egen sten, eller så rör det sig om små, enkla liggare. På Sävare kyrkogård finns det ett relativt stort antal kvinnogravvårdar, både enklare och mer påkostade. Den äldsta av dem är D 159 med inskriptionen Prostinnan MLV Zweigberck 1875. Barnen Gusten 1873, D 160-162 med stenram och grusbädd. Carolina 1898. Joh 14:2, 3. Även två av liggarna är från 22 Sävare kyrkogård

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D sent 1800-tal; det är D 157 och D 170. D 157 har inskriptionen Systrarne Ulla och Hilda Almgren 1820-1884, 1827-1909. A 41 har inskriptionen Johanna 1851-1916. För kärleksfull livsgärning i tacksamt minne bevarad. Ålycke - barnen. Ännu mer ovanligt än kvinnogravar var i äldre tider gravvårdar resta över barn. På Sävare kyrkogård finns några exempel, bl a en större kalkstenshäll med inskriptionen CJ Hoffman 1890-1890. Exempel på enkla liggare är F 352 över Erik 1907-1911, och G 132 över Herman 1881-1886. A 60-63 med pållare och järnkättingar. A 123-127 har stenram med klot i varje hörn. SAMMANFATTNING Sävare kyrkogård ligger strax väster om Vinninga samhälle. I dess närhet finns prästgård och före detta skola, numera församlingshem. I övrigt omges kyrkogården av åkermark. Kyrkan är ritad av Emil Langlet, och uppförd D 157 F 352 1884. Det är en centralkyrka med sexsidig plan. Fasaderna är i rött tegel och gul puts. 1938 gjordes åtgärder på kyrkogården, då bland annat vissa kvarter fick en annan struktur. År 1999 gjordes en utvidgning norr om den befintliga kyrkogården, D 159 är kyrkogårdens äldsta daterade gravvård rest över en kvinna. A 41 INR 5, 1890-1890 G 132-133 Sävare kyrkogård 23

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D med urnlund och minneslund. Ett femtiotal av gravvårdarna anger titlar. Flera av dem har anknytning till jordbruk, men även titlar inom handel och hantverk förekommer, liksom kyrkliga titlar som t ex kyrkoherde. På kyrkogården finns ett flertal stenar som vittnar om att detta har varit en begravningsplats under lång tid. Här finns t ex en medeltida liljesten, ett ringkors och ett tiotal gravhällar i kalksten från 1700-talet. Kyrkogården har ett stort antal gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. De finns framför allt norr om kyrkan. Det är några högresta kalkstenar från mitten och slutet av 1800-talet, och ett stort antal höga, polerade stenar i svart granit från ungefär 1880 till 1930. Fyra av gravvårdarna omges av svartmålade smidesstaket med grusbädd, en av järnkättingar mellan stenpållare. Det finns även ett tiotal exempel på stenramsgravar. Det finns också enklare gravstenar bevarade från sent 1800-tal, bland annat ett relativt stort antal över kvinnor. LISTA PÅ UTVALDA GRAVVÅRDAR I de fall numrering saknats, har gravvårdarna givits ett inventeringsnummer INR. Gravvårdar märkta med 1 - omistliga Kvarter A: 18, 19-21, 22, 41, 53-56, 60-63, 67-70, 80-81, 82-83, 103-109, 133-137, 138-139, 140-141, 143-144 Kvarter B: 20, 22-23, 24-25, 28-29, 30-33 Kvarter C: 81, 101-102, 109-111, 126, 139-140, 141-142, 147-148, 150-151, 154-155, 156-157, 173-174, 175-176, 186-187 Kvarter D: 15-20, 116-117, 136-139, 152-153, 157, 159, 164-165, 168-169, 170, 175-176, 180-182 Kvarter E: 98-99, 100-101 Kvarter F: 178, 280-282, 321, 352 Kvarter G: 132-133 INR: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 27 Gravvårdar märkta med 2 - värdefulla Kvarter A: 100-101, 110-114, 118-120, 121-122, 123-127 Kvarter B: 12-13 Kvarter C: 11-12, 13-14, 43, 52-53, 115-116, 134-135, 163-164, 185 Kvarter D: 119-120, 127-128, 131-132, 144-146, 148, 160-162, 174, 184-188 Kvarter E: 49-50, 51-53 Kvarter F: 51-52 INR 26 De gravvårdar som har ett mer framträdande kulturhistoriskt värde har markerats med 1 eller 2 enligt det system som Västergötlands museum framtagit och där 1 avser de gravvårdar som har högst kulturhistoriskt värde. Nedan redogörs för de bedömningskriterier som använts. Bedömningskriterierna finns med i inventeringslistan (kap 8) där alla utvalda gravvårdar är beskrivna och bedömda. Gravvårdar äldre än 1900 bör bevaras för att de representerar äldre tiders gravskick och för att de är förhållandevis få. Gravvårdar med en miljöskapande funktion bör bevaras om de ingår i ett sammanhang tillsammans med an- 24 Sävare kyrkogård

6. S Ä VA R E K Y R K O G Å R D dra gravvårdar, t ex i de fall där flera gravplatser från samma släkt står samlade. Gravvårdar av socialhistoriskt intresse är exempelvis de som anger titlar och yrken och som därmed vittnar om olika sociala skikt i samhället. Det kan också gälla en grav specifikt tillägnad en kvinna, vilket innan 1930-talet var relativt ovanligt. Även barngravar är ovanliga. Gravvårdar av lokalhistoriskt intresse gäller de gravar där personen/släkten varit känd i bygden eller i landet och som därmed berättar något särskilt. Poängteras bör att inga djupgående personhistoriska efterforskningar har gjorts. Gravvårdarnas utformning kan till exempel visa på en viss tids stilideal, och därmed vara representativ, eller vara särskilt noggrant eller konstnärligt bearbetad. Det kan också gälla en grav med ovanlig utformning, antingen för den specifika kyrkogården eller för kyrkogårdar i allmänhet. KÄLLOR Antikvarisk-topografiska arkivet Arkiv på Västergötlands museum Bebyggelseregistret: http://www.bebyggelseregistret.raa.se Malmström, Krister (1990) Centralkyrkor inom svenska kyrkan 1820-1920, Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, Stockholm Skaraborgsbygden del V - Vänerstranden (1936), Hjo Sävare kyrkogård 25

7. O M G Ä R D N I N G A R, G R I N D A R 1: Akut åtgärd, 2: Åtgärdas år X, 3: Åtgärdas i samband med annat arbete, 4: Estetisk åtgärd, 5: Åtgärdas ej 7.1 Mur i norr 7.2 Klockstapel/ stiglucka 7.3 Grind mot prästgård 7.4 Grind mot församlingshem Skalmur i grå Kinnekullekalksten i fallande längder och med täckplatta. Uppförd i två våningar, första våningen i spritputsad betong med slät, grå sockel. Andra våningen i trä med slät, rödmålad panel. Svartmålade ljudluckor i alla väderstreck. Rundbågiga muröppningar, mot parkeringen med dubbel, svartmålad smidesgrind. Skiffertäckta sadeltak. Överst kopparklädd spira, krönt med kors. Hängrännor och stuprör. Brant trätrappa upp till klockvåningen. Utmed fasaderna och invändigt finns gravhällar uppsatta. Fyrsidiga granitstolpar. Enkel, svartmålad smidesgrind. På utsidan tre trappsteg. Fyrsidiga granitstolpar. Enkel, svartmålad smidesgrind. Uppförd 1974 av Tage Claesson, stenhuggare Ritad 1928 av Axel Forssén. Även klockorna är från 1928. Skadebeskrivning Grindar: Visst rostgenomslag och färgsläpp. Fasader: Begynnande färgsläpp på spritputsen. Objekt Teknisk uppbyggnad Åtgärdshistorik/kommentar Skadevärdering 2:14 5 Föreslagna åtgärder Rostskyddsbehandling, målning. Omfattande påväxt. 2:14 Rengöring, målning. 2:14 Målas i samband med vissa övriga smidesdetaljer på kyrkogården. 26 Sävare kyrkogård. Omgärdningar, grindar

7. O M G Ä R D N I N G A R, G R I N D A R 1: Akut åtgärd, 2: Åtgärdas år X, 3: Åtgärdas i samband med annat arbete, 4: Estetisk åtgärd, 5: Åtgärdas ej 7.5 Grind, 1999 års utvidgning Dubbel, svartmålad grind i metall med dekor i form av kors. Skadebeskrivning Objekt Teknisk uppbyggnad Åtgärdshistorik/kommentar Skadevärdering 2:16 Målning Föreslagna åtgärder Sävare kyrkogård. Omgärdningar, grindar 27

1: Akut åtgärd, 2: Åtgärdas år X, 3: Åtgärdas i samband med annat arbete, 4: Estetisk åtgärd, 5: Åtgärdas ej Gravnr Teknisk uppbyggnad Inskription Värdekarakterisering Kulturhistorisk motivering Skadebeskrivning Vårdas av kyrkorådet Skadevärder. Föreslagna åtgärder 8.2 A 18 8.3 A 19-21 8.4 A 22 8.7 A 41 8.8 A 53-56 Hög, smal i svart granit med brutet krön. Polerad framsida. Inskription inom ram. Dekor i form av strålande stjärna och kors med slingor. Står på sockel. Hög, smal i grå granit. Svart, polerad, oval inskriftstavla med inskription och dekor i form av kors. Hög, smal i grå granit med oregelbundet krön. Försänkt inskription med spår av svart färg. Liten liggare i grå granit med ram och inskription i relief. Låg och bred i svart granit med trappat överstycke. Polerad ram, inskription och dekor i form av kors. Folkskolläraren GA Jakobsson, f i Sävared 1886, d i Degerfors 1914 Johannes Jansson, Helde, familjegrav, 1919 Komminister J.S:son Brodéen 1859-1910. Af Församlingarna Johanna 1851-1916. För kärleksfull livsgärning i tacksamt minne bevarad. Ålycke - barnen Janne Larsson 1838-1919. Hans maka Lena 1837-1921. Sonen Emil 1873-1910 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (titel) 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (gårdsnamn) 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (titel) 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (kvinnograv) Utformning (anspråkslös) 1 Ålder (tidigt 1900-tal) Utformning (ovanligt med låg och bred sten före 1930) Inskription något svårläst. Vid inventeringstillfället låg stenen ned pga att den inte uppfyller krav på säker förankring. 2:16 Ifyllnad av inskription se även kap 2, Nulägesbeskrivning. Kommer att resas efter att ny förankring gjorts. 28 Sävare kyrkogård. Gravvårdar, beskrivning och foton

1: Akut åtgärd, 2: Åtgärdas år X, 3: Åtgärdas i samband med annat arbete, 4: Estetisk åtgärd, 5: Åtgärdas ej Gravnr Teknisk uppbyggnad Inskription Värdekarakterisering Kulturhistorisk motivering Skadebeskrivning Vårdas av kyrkorådet Skadevärder. Föreslagna åtgärder 8.9 A 60-63 8.10 A 67-70 8.11 A 80-81 Stenramsgrav med grusbädd. På ramen står stenpollare med svartmålade kättingar emellan. Livstenen är hög och smal med oregelbundet krön. Oval, försänkt, polerad inskriftsplatta med försänkt inskription och dekor i form av kors. Framför finns en liggare. Hög, smal i grå granit med rusticerad sida, baksida och sockel. Oregelbundet krön. Försänkt inskription. I sidorna sitter krokar, troligen har gravvården varit omgärdad av t ex ett staket. Svart granit med vinkelbrutet krön. Polerad inskription, ram och dekor i form av kors med bladslingor. G Hassellöfs familjegraf, 1912. Liggare: Gustaf Hassellöf 1835-1912. Hans maka Lovisa 1855-1935. Maria Elise Mattsson f Hassellöf 1880-1920. Petter Jansson 1836-1908. Lisa Jansson 1842-1918. Son Albert 1858-1911. Dotter Anna 1873-1912. Son Jean 1884-1918. Fotegården Johannes Magnusson 1816-1902. Hans maka Maja 1837-1912. Skattegården 1 Ålder (tidigt 1900-tal) Utformning (enda gravvården på kyrkogården med stenpållare och järnkättingar. 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (gårdsnamn) 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (gårdsnamn) Visst färgsläpp på kättingar. Påväxt. Svårläst inskription. 2:14 Målning av kättingar. 2:16 Rengöring, ifyllnad av inskription. Se även kap 2, Nulägesbeskrivning Sävare kyrkogård. Gravvårdar, beskrivning och foton 29

1: Akut åtgärd, 2: Åtgärdas år X, 3: Åtgärdas i samband med annat arbete, 4: Estetisk åtgärd, 5: Åtgärdas ej Gravnr Teknisk uppbyggnad Inskription Värdekarakterisering Kulturhistorisk motivering Skadebeskrivning Vårdas av kyrkorådet Skadevärder. Föreslagna åtgärder 8.12 A 82-83 8.13 A 100-101 Hög, smal i svart granit med vinkelbrutet krön. Polerad framsida. Inskription på den övre delen. Hög, smal i svart granit med vinkelbrutet krön. Polerad framsida med försänkt inskription. Upptill dekor i form av akantusblad. Banvakten JG Pettersson fr Grumpan 1842-1900. Hans maka Maria 1850-1918 AN Janssons, Fotegården, familjegrav 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (titel, gårdsnamn) 2 Ålder (troligen tidigt 1900- tal) (gårdsnamn) 30 Sävare kyrkogård. Gravvårdar, beskrivning och foton

1: Akut åtgärd, 2: Åtgärdas år X, 3: Åtgärdas i samband med annat arbete, 4: Estetisk åtgärd, 5: Åtgärdas ej Gravnr Teknisk uppbyggnad Inskription Värdekarakterisering Kulturhistorisk motivering Skadebeskrivning Vårdas av kyrkorådet Skadevärder. Föreslagna åtgärder 8.14 A 103-109 8.15 A 110-114 Två st gravvårdar. Till vänster en mycket hög, smal i grå granit med oregelbundet krön. Rusticerad framsida med slät, försänkt inskriftsplatta och svartmålad text. Till höger en lägre, smal i grå granit med oregelbundet krön. Rusticerad framsida med slät inskriftstavla och svartmålad text. Upptill text i relief. Hög, smal i granit med oregelbundet krön. Rusticerad med slät, polerad inskriftstavla. Hög sten: JA Jonssons, Ålycke, familjegraf. JA Jonsson 1836-1909. Lovisa född Ericson 1838-1922. Gustaf Einar 1880-1890. Ester Katarina 1879-1902. Oscar Henrik 1872-1912. Anna Sofia 1874-1940. Gerda Maria 1876-1951. Anna Lovisa 1874-1952. Ingrid Åmark född Collin 1891-1919. Emil Åmark 1869-1950. Nanna Åmark 1898-1997. Stående sten till höger: Åmark, Ålycke, familjegrav. Knut Gunnar 1915-1999. Ingrid född Danell 1914-1999 Karl Gustafssons familjegraf, Jutegården 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (gårdsnamn) 2 Ålder (troligen tidigt 1900- tal) (gårdsnamn) Sävare kyrkogård. Gravvårdar, beskrivning och foton 31

1: Akut åtgärd, 2: Åtgärdas år X, 3: Åtgärdas i samband med annat arbete, 4: Estetisk åtgärd, 5: Åtgärdas ej Gravnr Teknisk uppbyggnad Inskription Värdekarakterisering Kulturhistorisk motivering Skadebeskrivning Vårdas av kyrkorådet Skadevärder. Föreslagna åtgärder 8.16 A 118-120 8.17 A 121-122 8.18 A 123-127 Hög, smal i grå granit. Kapitäl med palmetter. Övre delen av stenen har en nisch med en urna i relief. Nedanför finns något utkragande, polerad inskriftsplatta med text i relief. Framför liggare i form av uppslagen bok. Stenramsgrav med grusbädd. Markerade hörn. Bakre delen av ramen utgörs av flyglar till livstenen. Livsten stående med rundat krön. Polerad framsida, inskription och dekor i form av kors, palmetter och bladrankor. Stenramsgrav med grusbädd. Stenram har svängd ovansida och hörn markerade med klot. Bakre delen av ramen utgörs av flyglar till livstenen. Hög livsten med vinkelbrutet krön. Inskription i relief. Dekor i form av strålande sol. AG Svenssons familjegrav, Blomsterbacken. Gustav Johansson 1906-1961. Makan Märta 1905-1987. Petterssons familjegrav, Gunnarsgården. Liggare: Frans Johansson 1896-1973. Enligt gravregistret var första gravsättningen 1921. KG Anderssons familjegrav. Törestorp. Liggare: Einar Andersson 1890-1976. Hans maka Gertrud 1899-1980. Enligt gravregistret var första gravsättningen 1934. 2 (gårdsnamn) 2 (gårdsnamn) Utformning/miljöskapande värde tillsammans med A 123-127 2 (gårdsnamn) Utformning/miljöskapande värde tillsammans med A 121-122 X X 32 Sävare kyrkogård. Gravvårdar, beskrivning och foton

1: Akut åtgärd, 2: Åtgärdas år X, 3: Åtgärdas i samband med annat arbete, 4: Estetisk åtgärd, 5: Åtgärdas ej Gravnr Teknisk uppbyggnad Inskription Värdekarakterisering Kulturhistorisk motivering Skadebeskrivning Vårdas av kyrkorådet Skadevärder. Föreslagna åtgärder 8.19 A 133-137 8.20 A 138-139 8.21 A 140-141 Hög, stående i röd granit med brutet krön. Rusticerad med försänkta, polerade inskriftsplattor. Hög, stående med rakt överstycke. Polerad inskription och dekor i form av kors. Gravvården omgärdas av ett svartmålat smidesstaket med silverfärgade knoppar i varje hörn. Står på grusbädd. Stenen är en hög, smal i svart granit. Utgörs av tre delar där inskriptionen är på den översta delen. Johannes Anderssons familjegrav, Enkgården. Alf Andersson 1911-1995. Makan Maiken 1918-2009. Enligt gravregistret var första gravsättningen 1888. Kaptenen vid Västgöta reg:te, riddaren Carl O Hofflander 1820-1873. Sophie CH Hofflander f Erasmie 1828-1891, Alebäck. Löjtnanten vid Jämtl Fältjägarreg:te Robert Erasmie 1839-1885. Telekommissarien Sigrid Hofflander 1869-1964. Prosten FW Siberg 1830-1903, och hans maka Selma Siberg f Synnerholm 1835-1904. Af församlingarna 1 Ålder (före 1900) (gårdsnamn) 1 Ålder (före 1900) (titlar, gårdsnamn) 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (titel) Utformning (smidesstaket är ovanligt på kyrkogården) 2:16 Målning av smidesstaket. Sävare kyrkogård. Gravvårdar, beskrivning och foton 33

1: Akut åtgärd, 2: Åtgärdas år X, 3: Åtgärdas i samband med annat arbete, 4: Estetisk åtgärd, 5: Åtgärdas ej Gravnr Teknisk uppbyggnad Inskription Värdekarakterisering Kulturhistorisk motivering Skadebeskrivning Vårdas av kyrkorådet Skadevärder. Föreslagna åtgärder 8.22 A 143-144 8.23 B 12-13 8.24 B 20 8.25 B 22-23 Gravvården omgärdas av ett svartmålat gjutjärnsstaket med meandermönster. Staketet kröns av silverfärgade kors och svartmålade spetsar. Står på grusbädd. Gravstenen är hög, stående i kalksten med akroterier. Försänkt inskription. Liten liggare i röd granit med ram, kors och inskription i relief. Hög, stående i svart granit med vinkelbrutet krön. Utgörs av tre delar där den översta har polerad framsida med inskription och dekor i form av kors och bladslingor. Stor liggare i röd granit med dekor i form av kors och inskription i relief. Här hvilar kyrkoherden död den.18. Enligt gravregistret NE Modin, ZA Modin född Afzelius Bergsmannen Per-Erik Fredrikssons familjegrav 1 Ålder (före 1900) (titel) Utformning (järnstaket är ovanligt på kyrkogården) 2 (ovanlig titel) Gustava Falk 1825-1909 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (kvinnograv) Emanuel Jacobsson, Pilegården 1842-1907 1 Ålder (tidigt 1900-tal) (gårdsnamn) Utformning (ovanlig på kyrkogården) Påväxt. Inskriptionen har spår av svart färg. 2:16 2:16 Rengöring, ifyllnad av inskription. Se även kap 2, Nulägesbeskrivning. Målning av gjutjärnsstaket. 34 Sävare kyrkogård. Gravvårdar, beskrivning och foton

1: Akut åtgärd, 2: Åtgärdas år X, 3: Åtgärdas i samband med annat arbete, 4: Estetisk åtgärd, 5: Åtgärdas ej Gravnr Teknisk uppbyggnad Inskription Värdekarakterisering Kulturhistorisk motivering Skadebeskrivning Vårdas av kyrkorådet Skadevärder. Föreslagna åtgärder 8.26 B 24-25 8.27 B 28-29 Gravvården omgärdas av ett svartmålat smidesstaket. Staketet kröns av silverfärgade liljor och spetsar. Står på grusbädd. Två gravstenar, till vänster hög och smal kalksten med spetsigt krön och akroterier. Svartmålad inskription. Till höger svart, polerad granitgravvård i form av kors på en hög sockel med försänkt inskription. Hög, stående i röd granit med brutet krön. Polerade inskriftsplattor, en oval och en rektangulär, med försänkt inskription. Kalksten: Här hvila landtbrukaren Sven Friberg..-1907. Kajsa Jonsdotter, Grumpan,..-1896. Svart sten: Här vilar Lantbrukaren Guastaf Friberg från Grumpan 1832-1926. Sv Ps 428 Sven Larsson, Lunneberg, 1818-1884. Familjegraf 1 Ålder (före 1900) Utformning (smidesstaket är ovanligt på kyrkogården. Gravvården till vänster har en ålderdomlig utformning) (titlar, gårdsnamn) 1 Ålder (före 1900) (gårdsnamn) X X Visst färgsläpp på smidesstaket. Inskription något otydlig. 2:16 2:16 Målning. Ifyllnad av inskription. Se även kap 2, Nulägesbeskrivning. Sävare kyrkogård. Gravvårdar, beskrivning och foton 35