Hemmets. kemikaliekompott

operation Hem Hemmets kemikaliekompott

En kemikalietrygg vardag Vi kommer i kontakt med olika kemikalier varje dag under hela vårt liv. Flera av kemikalierna är nyttiga och nödvändiga, men en del är sådana som vi borde undvika eller åtminstone lära oss använda så att de inte skadar oss eller vår omgivning. Är det till exempel tryggt att använda kosmetika och färga håret? Vi sköter huden med krämer som i själva verket är blandningar av olika kemiska föreningar. Borde vi oroa oss för spår av kemikalier i våra nya kläder? Kan vi frossa i gädda om den innehåller dioxiner och tungmetaller? Fixarfrasse har hyllorna fulla av målarfärger, lim och spackel, men vet vi vad vi ska göra med dem alla? Oönskade kemikalier tar sig in i våra kroppar på samma sätt som de önskade. När vi andas fylls våra lungor av luftföroreningar, lösningsångor och kolos. När vi äter får vi med maten och drycken i oss mögelgifter och PAHföreningar som uppkommer när man grillar. Genom huden absorberar vi bland annat rengöringsmedel som används på bilreparationsverkstaden. En del av kemikalierna påverkar vår hälsa genast, andra först efter en längre tid. En del verkar redan i mycket små mängder, till dem räknas hormonstörare, ämnen som uppför sig som hormoner i kroppen. Hormonstörare frigörs bland annat från vissa plastprodukter. Speciellt växande barn ska skyddas mot onödig kemikaliebelastning, deras små kroppar påverkas allra mest. Det är viktigt att som konsument kunna identifiera riskerna, undvika onödiga kemikalier, kräva trygga produkter och använda dem enligt bruksanvisning för att kemikaliebelastningen på människa och miljö ska minska. Kunskap ersätter oro med medvetenhet. Anja Nystén diplomingenjör i kemiteknik

kapitel 1 Ren mat Många konsumenter är oroliga över matens säkerhet. Oftast beror matens skadliga effekter mera på dåliga matvanor än på enskilda tillsatsämnen. När man äter god och färsk mat som består av baslivsmedel som färskt kött, fisk, ägg, mjölk, färska grönsaker, bär och frukt så slipper man bekymra sig över tillsatsämnen. Godis, läsk och energidrycker ska inte ingå i vardagsmaten.

Onödiga och nödvändiga livsmedelstillsatser Tillsatsämnen används för att förbättra livsmedlens hållbarhet, för att förbättra vissa egenskaper, eller för att förenkla tillverkningen av livsmedel. Tillsatsämnen ska inte förväxlas med främmande ämnen som t.ex. bekämpningsmedel, mögelgifter, ämnen som frigörs från förpackningarna och ämnen som uppstår vid tillverkningen av livsmedel. Mineralämnen och vitaminer, som mjölkens D-vitamin, räknas inte heller som tillsatsämnen. En del av tillsatserna är harmlösa naturprodukter, som C-vitaminet, färgen från rödbeta, paprikaextrakt, citronsyra och pektin. Konserveringsmedlen jobbar mot otrevliga bakterier och mögel som förstör maten, och livsmedelsfärgerna i sin tur är rätt långt bara matkosmetik. Tillsatsämnen att observera Överkänslighet mot tillsatsämnen är individuellt och mycket ovanligt, jämfört med de vanligaste livsmedelsallergierna som fisk-, nöt-, mjölk- eller spannmålsallergier. Vissa tillsatsämnen som azofärgämnen, glutaminsyror och glutamater kan ändå ge en del människor symptom. Astmatiker kan reagera på de färgämnen som finns i läsk och godis. Undvik gärna godis och bakverk i klara, starka färger, de kan vara färgade med artificiella azofärgämnen. Acceptabelt dagligt intag, ADI är ett mått på hur mycket av de olika tillsatsämnena vi kan äta per dag utan att det medför hälsorisker. ADI anges i milligram per kilogram kroppsvikt per dygn. Vissa tillsatsämnen kan man helt enkelt få i sig för mycket av. Nitriter och nitrater E249 E252 är konserveringsmedel som huvudsakligen används i köttprodukter. De används för att förhindra uppkomsten av det giftiga ämnet botulin. De bevarar också köttets röda färg. Nitriter och nitrater kan bilda cancerogena nitrosaminer i kroppen. Den största nitritkällan är korv. Nitritintaget bör begränsas, speciellt för barn i 2 3-årsåldern. Exempelvis en treåring som väger 15 kg kan äta högst en knackkorv per dag för att hålla sig under rekommenderade gränsvärden för nitrit. Små barn ska inte äta korv oftare än 1 2 gånger i veckan. Spädbarn ska inte serveras grönsaker som innehåller mycket nitrater, som kålrot, rova, rödbeta, spenat, nässlor, kinakål, sallad och rotsakssafter. Bensoesyra och bensoater E210 E219 är konserveringsmedel och används bland annat i saft, sylt, smörgås- och ättiksgurka, inlagda rödbetor, salladsdressing och konservering hemma. Bensoesyra förekommer naturligt i bär, framför allt i lingon, tranbär och hjortron. Bensoesyran kan framkalla överkänslighetssymptom, speciellt hos personer som är överkänsliga för acetylsalicylsyra. Den vanligaste källan till bensoesyra är saft och läsk. Barn kan få i sig för mycket bensoesyra, så små barn ska inte dricka många glas saft med bensoesyra per dag. Enligt den exempeltabell som finns i Eviras handbok om tillsatser skulle redan det tredje saftglaset vara för mycket. Fosfater E338-E343 misstänks orsaka osteoporos. Man tror att fosfaterna binder kalcium så att kroppen inte kan utnyttja det för att bygga upp skelettet. Viktiga fosfatkällor är korv och andra köttprodukter, bakverk med bakpulver samt en del färdigmat och halvfabrikat som pizza, coladrycker och smältost. Natriumglutamat E621 kan ge en del människor symptom som huvudvärk, magont och ansiktsrodnad. De ska helst undvika ämnet helt. Samtidigt har natriumglutamat motarbetats med färgade och ibland felaktiga påståenden. 5

Främmande ämnen Främmande ämnen är sådana som oavsiktligt råkar hamna i ett livsmedel. De kan vara miljögifter som dioxin, metylkvicksilver, kadmium, cesium och olika bekämpningsmedel, eller härstamma från en råvara. De kan också frigöras från en förpackning eller uppkomma när man tillreder maten. Främmande ämnen, som mögelgifter, kan också bildas när maten blir skämd. Miljögifter Fisk är utmärkt kost, bara man äter den mångsidigt. När man äter lax och strömming från Bottniska viken och Finska viken kan man utsättas för alltför stora mängder hälsovådliga dioxiner och PCB-föreningar. I hamnbassängernas fiskar finns organiskt tenn som härstammar från fartygens och båtarnas målarfärg. Ju äldre fisk, desto mera miljögifter. Fisk, vilt, svamp Ät gärna fisk minst ett par gånger i veckan. Välj olika fiskarter: gärna sik, siklöja eller mujka, gös och mört. Östersjölax, stor strömming och gammal gädda ska man äta mera sällan. Ät gärna fisk från olika områden. Odlad fisk innehåller bara lite dioxiner och PCB. En del av dioxinerna och PCB:n försvinner med skinnet om fisken flås före tillredningen. Mängden metylkvicksilver sjunker däremot inte nämnvärt. Rekommenderat intag av fisk finns på www.evira.fi. Ät inte lever och njure från älgar som är äldre än ett år på grund av mängden kadmium och bly. Cesiumhalten i svamp kan minskas genom att svampen blötläggs eller förvälls. 7

Bekämpningsmedel Största delen, eller cirka 90 procent av bekämpningsmedlen i maten, härstammar från importerade livsmedel, huvudsakligen frukt och grönsaker som främst är behandlade med mögelgifter och ytbehandlingsmedel. I inhemska livsmedel härstammar bekämpningsmedlen huvudsakligen från råg, jordgubbar och havre, i importerade från äpplen, päron, råg, vindruvor och apelsiner. Man kan begränsa mängden bekämpningsmedel genom att: Gynna ekologiska livsmedel. Tvätta frukt och grönsaker noga med varmt vatten. Skala utländska äpplen och päron, tvätta citrusfrukterna med varmt vatten innan man skalar dem, och ta bort de yttre bladen på salladen. Speciellt vegetarianer borde gynna ekologiska livsmedel. Förpackningar och kärl Från plastförpackningar, konservburkar och kärl kan frigöras olika främmande ämnen som tenn och andra metaller, plastråvaror (de kemikalier man gör plast av) och färgämnen i maten. Mängderna är mycket små men en del, som bisfenol A, misstänks vara hormonstörande. Då kan också små halter vara beaktansvärda, speciellt då det gäller barn. Gynna oförpackade livsmedel. Huvudregeln är att kärl och förpackningar i stål och glas är trygga. Använd endast kärl, askar eller påsar avsedda för förvaring av livsmedel. Skaffa kärl av god kvalitet. Plastkärl som är bristfälligt finslipade kan också ge orsak att misstänka plastens kvalitet. Värm inte mat i plastkärl i mikrovågsugn ifall kärlet inte är speciellt avsett för mikrovågsugn. Använd hellre kärl av glas eller porslin. Försäljningsförpackningarna lämpar sig inte alltid för uppvärmning, utan maten ska flyttas över i ett kärl som tål upphettning. Undvik att storkonsumera konserver. Hormonstörande ämnen som bisfenol A eller DGEBA (bisfenol-a-diglycidyleter) kan frigöras från konservburkens lackerade yta. Förvara aldrig giftiga kemikalier i matkärl som flaskor eller frysaskar. Flytta över innehållet i en öppnad konservburk till en glas- eller plastförpackning. Hetta inte upp en stekpanna med PTFE-beläggning (teflon) för mycket. Ytan kan spricka och skadliga ämnen frigöras. Gynna gärna hållbara material som rostfritt stål, gjutjärn, högklassig keramik och ugnsfast glas. Främmande ämnen kan frigöras från vissa plastomslag och -förpackningar till livsmedlen. Plastens kvalitet, förvaringstemperaturen och livsmedlets konsistens påverkar processen. Fettlösliga ämnen frigörs lättare till en fet produkt som förvaras varmt än till en mager produkt som förvaras kallt. Bisfenol A kan också frigöras från polykarbonatflaskor (märkta PC). De flesta dricksflaskor som används i Finland är ändå PET-märkta (polyetentereftalat), och innehåller varken mjukgörande ämnen eller bisfenol A. Vidbränd mat När maten grillas eller steks bildas karcinogena PAH-föreningar (polycykliska aromatiska kolväten). PAH bildas bara i liten grad eller inte alls när maten tillreds i ugn, och i ännu mindre grad när den tillreds på spisen. Använd gas- eller elgrill i stället för kolgrill. Ett underlag eller halster hindrar det droppande fettet från att brinna. Grilla, rök eller stek inte maten så att den blir svart. Ät inte vidbränd mat. 8

kapitel 2

Fixa, pyssla, dona Flera skadliga ämnen används i hemmen. Hemmets farligaste kemikalier är maskindiskmedel, propplösare för avloppet, lösningsmedel, målarfärg, bensin och kylarvätskor. Kök, badrum och garage är hemmets farligaste ställen med tanke på kemikalier. Även mindre farliga kemikalier kan vara skadliga ifall ämnet används för fel ändamål eller mot bruksanvisningen.

Anvisningar för säkert bruk av kemikalier Välj den minst hälso- och miljöfarliga produkten av de alternativ som finns på marknaden. Bekanta dig med produktens egenskaper och läs bruksanvisningen noggrant. Dosera, använd och förvara produkten enligt förpackningspåskriften. Blanda inte olika kemikalier. Vanliga tvättmedel, exempelvis medel som innehåller klor och rengöringsmedel för toaletten, kan reagera med varandra och bilda giftiga gaser. Använd inte farliga ämnen nära barn eller husdjur. Förvara farliga ämnen utom räckhåll för barn. Förvara kemikalier och livsmedel separat. Sörj för en god luftväxling och använd vid behov skydd (ögon, näsa, mun). Förvara kemikalierna i sina ursprungsförpackningar, även kemikalieavfall. Om ämnet av någon anledning måste flyttas över i ett annat kärl ska det vara lämpligt för ändamålet och tydligt märkt med innehåll och varningstecken. Kemikaliehantering och matlagning passar inte ihop. Kemikalierna överförs lätt från smutsiga händer till ansiktet eller maten. Kemikalier får inte ens tillfälligt förvaras i livsmedelsförpackningar som läskedrycksflaskor. Stäng alltid en förpackning innehållande starka kemikalier omsorgsfullt. Hantera avfallet korrekt. Om produkten är försedd med varningsmärkningen skadlig, frätande, giftig, lättantändlig, brandfarlig eller miljöfarlig handlar det om problemavfall. Avsaknad av märkning betyder ändå inte att kemikalien eller föremålet inte skulle vara problemavfall (t.ex. batterier och lysrör). Förvara problemavfall åtskilt från annat avfall. Blanda inte problemavfall. Märk förpackningarna tydligt. Kemikaliernas ursprungliga förpackningar är bra för förvaring, för de är färdigt försedda med varningsmärkning. För problemavfall till den insamlings- eller mottagningsplats som kommunen erbjuder. Meddela mottagaren vad du har med dig. Den kommunala myndigheten för avfallshantering ger mera information. Lösningsmedel Lösningsmedel bör användas så lite som möjligt, och i mån av möjlighet bör de minst skadliga alternativen, som vattenlösliga och aromatfria produkter väljas. Märkningen aromatfri på exempelvis terpentinflaskan betyder att produkten innehåller mindre än 1 % aromatiska ämnen. Xylen och toluen är exempel på aromatiska lösningsmedel. Det finns också luktfri terpentin, vilket inte innebär att den är ofarlig. Vid hantering av lösningsmedel bör nödvändig skyddsutrustning som skyddshandskar som klarar lösningsmedel, skyddskläder och vid behov lämpligt andningsskydd mot lösningsmedelsånga användas. Ifall du till exempel lackerar ett paneltak riskerar du att få stänk i ögonen, då behövs också ögonskydd. Arbetsutrymmet ska vara ordentligt ventilerat. Utöver hälsoriskerna förknippas användningen av lösningsmedel alltid med en viss brandfara. Organiska lösningsmedel är nästan alltid brinnande vätskor. 13

Målarfärg Målarfärger innehåller bindemedel, pigment och utfyllnadsämnen samt lösnings- och förtunningsmedel. Ur förpackningspåskriften ska framgå största tillåtna halt av VOC (lättflyktiga organiska föreningar eller volatile organic compound) samt hur stor halten i den utspädda blandningen är. Lösningsmedelsbaserade målarfärger är bland andra alkydfärger som används för ytor som utsätts för omväxlande väderlek och hårt slitage, som ytterdörrar, fönster, trägolv, möbler samt plastoch metallytor. Hållbara målarfärger som epoxi- eller polyuretanfärger används på krävande ytor som betonggolv och båtar. I lösningsmedelsbaserade målarfärger och lack används lösningsbensin, toluen, xylen, etanol, ketoner och acetater som lösningsmedel. Även linoljefärger kan innehålla lösningsmedel. I praktiken avdunstar största delen av målarfärgens lösningsmedel i luften och utsätter därmed både den som målar och andra som befinner sig i utrymmet för kraftiga ångor. När man använder sprayfärger är risken för exponering mycket stor, ifall man inte använder ändamålsenliga skydd. Det är skäl att skydda sig med åtminstone en halvmask försedd med gasoch partikelfilter, skyddskläder och skyddsglasögon. Luften hålls renare när man målar med rulle eller pensel. Det finns också vattenlösliga sprayfärger. Vattenlösliga målarfärger som traditionell röd- och gulmyllefärg är vattenbaserade. En del av akrylatfärgerna är helt vattenbaserade, andra har tillsatser av andra lösningsmedel som glykoletrar som lätt upptas genom huden. Vattenbaserade lösningsmedel är avsevärt mycket bättre alternativ för användaren än lösningsbaserade. Gammal målarfärg kan avlägsnas genom skrapning, upphettning antingen med varmluftspistol eller infrarödvärmare, genom slipning eller med kemiska ämnen. Eftersom färgborttagningsmedlen är flyktiga lösningsmedel är det viktigt att ordna effektiv ventilation av arbetslokalerna och använda skydd. Avfallet förs till problemavfallsinsamlingen. När man hettar upp målarfärg uppstår illaluktande avfallsprodukter som irriterar luftvägarna och ögonen. En del av dem orsakar överkänslighet, så det är skäl att använda andningsskydd och sörja för god ventilation. När man använder varmluftspistoler är det även skäl att beakta brandsäkerheten.

Lim Limmets sanitära olägenheter hänför sig till lösningsmedlen och ämnen som orsakar överkänslighet. Kontaktlim innehåller syntetiskt gummi och en avsevärd mängd flyktiga lösningsmedel som aceton, lösningsbensin, toluen och etylacetat. Exponeringen kan bli stor när man limmar stora ytor eller om arbetsutrymmet är trångt och illa ventilerat. De ämnen i lim som orsakar överkänslighet är bland annat epoxihartser, isocyanater och akrylater. Överkänslighet ger också epoxi- och uretanlim som är tvåkomponentsprodukter där harts och härdare blandas innan limmet används. Epoxihartserna ligger ofta bakom arbetsrelaterade hudallergier. Epoxilimmets harts innehåller flytande bisfenol A som har konstaterats vara hormonstörande. Snabblim innehåller isocyanater. De härdar på några sekunder och limmar olika slags material, också hud och ögon. Eftersom limmen innehåller lösningsmedel och ämnen som orsakar överkänslighet bör man skydda sig mot kemikalierna skadeverkningar, även om man bara använder limmet sporadiskt eller i liten omfattning. Exponering undviks bäst genom god ventilation och skydd för ögon och händer. Vattenlösliga lim ger små sanitära olägenheter jämfört med epoxi- eller kontaktlim. Vattenlösliga lim kan innehålla konserveringsmedel och i vissa fall lösningsmedel som glykoler, vilka kan orsaka överkänslighet. Därför är det skäl att använda skyddshandskar, speciellt vid mera omfattande arbeten. På det hela taget är vattenlösliga lim oftast rätt oförargliga. Tryggt för barn När man pysslar med barn använder man inte skadliga ämnen. Exempelvis antifouling (påväxthindrande bottenfärg för båtar) och snabblim lämpar sig inte för barn. I stället väljer man vattenlösligt pyssellim, limstick, klister, stärkelselim, dubbelsidig tejp, vattenfärger, akrylfärger och oljekritor. 16

Garage I garaget kan finnas olja, bensin och andra ämnen som används för bilen. För dem gäller samma regler som för andra kemikalier. Bensin ska finnas enbart i bilens bensintank och eftersom bensin är karcinogent putsar man inte till exempel sina verktyg med det. Vindrutorna tvättas lämpligen med isopropanol- eller etanolbaserade vätskor. De metanolbaserade vätskor som finns på marknaden bör undvikas eftersom de är giftiga. De är märkta med en dödskalle, vilket visar hur skadlig produkten är. Om du tankat fel slags bränsle i bilen, till exempel bensin i dieseltanken, låt bilen stå. Försök inte tömma bränsletanken själv, utan kontakta din bilreparatör för tömning. Grillning När man grillar behöver man antingen gasol (flytgas) eller kol. Tändvätskor och andra brinnande vätskor ska inte användas för att tända i bastuugnen, ugnen eller brasan. Använd endast tändvätska, inte bensin eller sprit, när du tänder grillen. Låt vätskan sugas in i kolet innan du tänder, så flammar lågorna inte upp. Ifall du häller tändvätska på heta grillkol, förångas vätskan och tänds explosionsartat. Var försiktig också med engångsgrillar. En liten grill kan orsaka en stor eldsvåda, ifall du använder den på ett lättantändligt underlag, släcker den ovarsamt eller slänger den i soporna medan den ännu är het. Gasol Gammal stugutrustning som gått i arv från generation till generation uppfyller inte alltid dagens säkerhetskrav. 1970-talets gasspisar hade exempelvis inte flamvakt som säkerhetsutrustning. Det lönar sig att granska apparaternas utrustning och skick och vid behov göra sig av med gamla apparater. Ingen vill ju heller köra en bil utan bromsar. Skaffa bara CEmärkta gasapparater. Kontrollera apparatens skick regelbundet: böj på slangen och kontrollera att den inte har sprickor. Gör inga fasta installationer själv. Stäng alltid ventilen efter användning. 17

kapitel 3 Fint hemma Behövs det många olika rengöringsmedel hemma, eller klarar man sig med några få? Rengöringsmedlen grupperas vanligen enligt ett ph-värde som anger hur surt eller basiskt ett medel är. Värdet anges på en skala graderad från 0 14, där 7 är neutralt. Ett medel med ph-värde under 7 är surt, över 7 är basiskt. Ju mera basiskt ett rengöringsmedel är, desto bättre smutsborttagningsförmåga har det. Tensider är vanliga beståndsdelar i tvättmedel. Tensiderna sänker vattnets ytspänning samt spjälker och lossar smuts. Rengöringsmedlen kan också innehålla lösningsmedel som tar bort ingrodd smuts och fett. De vanligaste lösningsmedlen är etanol, propanol, glykol och aceton. Enzymerna spjälker också smuts. För vanlig städning räcker ett neutralt eller svagt basiskt universal- eller allrengöringsmedel. För smutsiga ytor blandar man en starkare tvättmedelslösning. Det är bra att använda skyddshandskar när man städar, eftersom tvättmedlen löser upp det skyddande fettlagret på händerna och kan irritera huden eller ge upphov till allergi. Om man har känslig hud är det bra att använda handskar också när man städar med neutrala rengöringsmedel. Det är skäl att tänka efter innan man använder starka rengöringsmedel. De är mera skadliga för användaren och kan också skada ytan som ska rengöras. Rostfläckar och kalkavlagringar avlägsnas lämpligen med sura rengöringsmedel. Ofta rekommenderas vanlig ättika. Sura medel skadar dock emalj, sten- och metallytor samt kakelfogar. Starkt basiska rengöringsmedel som maskindiskmedel, ugnsrengöringsmedel och propplösare för avloppet är starkt frätande och hör till hemmets farligaste kemikalier. De bör förvaras utom räckhåll för barn. Rengöringsmedel Rengöringsmedel ph Användningsområde Obs Starkt alkalisk Över 11 Maskindisk, rengöring av avloppsrör Alkaliskt 10 11 Hållbara ytor; sten, porslin, stål, obehandlat trä, ugnsrengöring För ingrodd smuts. Skölj och torka noggrant. Skadar emaljerade, målade och lackade ytor samt aluminium. Svagt alkaliskt 8 10 Allrengöring Skölj och torka ytorna efteråt. Neutral 6 8 Handdisk och för känsliga men vattentåliga ytor. För vardagligt bruk. Sur Under 6 Badrumsytor, wc-stol. För kalkavlagringar och rostfläckar. För ingrodd smuts. Skölj och torka noggrant. Använd sällan. Starka syror fräter lätt huden, textilier och olika ytor. 18

Hur rent? Desinficerande och antibakteriella tvättmedel behövs inte hemma annat än i undantagsfall. När man strävar efter överdriven renlighet i hemmet eller använder desinficeringsmedel slarvigt bidrar man till uppkomsten av härdiga mikrobstammar. Dessutom kan kemikalierna ta kål på alla mikrober, också dem som är bra och nödvändiga. Man bör undvika klorhaltiga kemikalier, de är skadliga för miljön och mycket giftiga speciellt för vattenlevande organismer. Ifall man ändå vill använda klorhaltiga medel ska de spädas ut med kallt vatten och de bör inte användas på heta föremål/ytor, eftersom uppvärmningen bidrar till uppkomsten av giftiga gaser. Klorhaltiga tvättmedel ska inte blandas med sura medel. Ifall man till exempel häller både natriumhypoklorit och surt tvättmedel i toaletten frigörs klor. Ren bastu För att hålla bastun ren räcker det att man duschar innan man går in i värmen, att man använder sittdukar i bastun och att bastun torkas ordentligt efter användning. Bastun tvättas efter behov en eller två gånger per år med ett milt rengöringsmedel som är avsett för bastun. Bastun tvättas när den är kall, eftersom värmen bidrar till att kemikalierna avdunstar i luften. Tvätta bastun en eller två gånger per år med ett rengöringsmedel som är avsett för bastun eller med ett universalmedel för våtutrymmen. Borsta bastulaven i träets fiberriktning med en mjuk borste. Använd inte starka eller klorhaltiga rengöringsmedel, de sugs in i träet och frigörs när bastun värms. Skölj bort rengöringsmedlet och avsluta genom att spola med kallt vatten så stängs träets fibrer. 19

Diska för hand Diska i diskho eller i tvättfat, diskning under rinnande vatten förbrukar rikligt med vatten. Använd tvättmedel med måtta, en droppe räcker. Diska först de renaste kärlen, sist de smutsigaste kastrullerna och pannorna. Även om maskindiskmedlet är effektivt ska man inte använda det för handdisk eftersom det är starkt basiskt. På ingrodd smuts biter blötläggning. Handdiskmedel ska inte hällas i diskmaskinen. Skummet som bildas stör diskmaskinens vattenmätning och kan söndra maskinen och i värsta fall orsaka brandfara. Diska i diskmaskin Maskindiskmedlen hör till hemmets starkaste kemikalier. De är ytterst basiska och lämpar sig enbart för maskindisk. Ta bort matresterna innan du radar in kärlen i maskinen och rengör diskmaskinens sil varannan vecka för att maskinen ska kunna skölja kärlen ordentligt. Dosera maskindiskmedlet rätt enligt vattnets hårdhet. Ett hårdare vatten kräver mera diskmedel. En maskindiskmedelstablett kan vara en onödigt stor dos för en liten maskin. Fyll maskinen helt innan du diskar och välj ett lämpligt program. Välj ett program med hög temperatur enbart när du behöver effektiv rengöring. Kom ihåg att stänga vattenkranen när du är klar. Lämna inte diskmaskinen igång utan övervakning. Rengör maskinen med kalkborttagningsmedel eller citronsyra ett par gånger per år. Förvara maskindiskmedlen utom räckhåll för barn. De individuellt förpackade tabletterna liknar godisförpackningar och kan intressera barn. Det är inte nödvändigt att använda sköljmedel, men sköljmedlet minskar uppkomsten av kalkavlagringar på kärl och i diskmaskinen. 21

Tvätta kläder Smuts sliter på kläderna, men det gör också tvätt. Onödig tvätt belastar även miljön. Enstaka fläckar kan ofta borstas bort från kläderna. Extra smutsig tvätt kan blötläggas antingen i vatten eller i en mild tvättmedelslösning innan den tvättas. Fyll tvättmaskinen helt och använd måttligt med tvättmedel. Välj tvättmedel enligt vad som ska tvättas och bekanta dig med bruksanvisningen. Det finns olika tvättmedel för ljus och kulört tvätt, och fintvättmedel för ylle och siden. Växla mellan tvättmedel. Tvättmedlen är olika och biter på olika sorters fläckar. För känsliga personer finns oparfymerade produkter, det lönar sig också att välja tvättprogram som använder mycket vatten för sköljningen. Tvätta mattorna på mattvättningsställen på torra land. Smutsen som lossnar från mattorna belastar vattendragen och tallsåpans hartssyror är skadliga för de vattenlevande organismerna. Tvättmedlen innehåller tensider, ytaktiva ämnen som minskar vattnets ytspänning så att tvätteffekten blir bättre. Fosfater eller alternativet zeoliter gör vattnet mjukare. Fosfaterna bidrar till övergödning av vattendrag och har ersatts av andra kemikalier som syntetiska zeoliter. Fosfatfria tvättmedel bör användas i fritidsbostäder, i båtar och i glesbygden där det inte finns anläggningar som renar fosfaterna ur avloppsvattnet. Rester av tvättmedel med zeoliter kan bli kvar i tvätten och i tvättmaskinen. Andra ämnen som gör vattnet mjukare är citrater och komplexbildare som EDTA (ethylenediaminetetraacetic acid, etylendiamintetraättiksyra eller dess natriumsalt). Smutsen spjälks upp med enzymer. Natriumperkarbonat, som används i tvättmedel och fläcksalt, löser upp sig i varmt vatten och frigör syre som effektivt får bort fläckar från textilier. Med tanke på miljön är natriumperkarbonat ett betydligt bättre val än klorbaserade blekmedel. Ekologiska alternativ Välj ett miljömärkt tvättmedel. Tvättnötter och ekobollar med tvättmedelskulor som långsamt löser sig är ännu bättre ur ekologisk synvinkel. Galltvål är bra för all fläckborttagning. Tvätt som får torka i solen bleks effektivt. Sist och slutligen är det enkelt att minimera användningen av onödiga kemikalier: välj oparfymerade tvättmedel och undvik sköljmedel samt wc-uppfräschare. Många specialrengöringsmedel kan ersättas med välbeprövade husmorsknep och miljövänliga alternativ. 22

kapitel 4 Prylarna omkring oss Vi har inte alltid en innehållsförteckning över de kemikalier som ingår i ytor, produkter och prylar omkring oss. Bland annat textilier, olika plaster och ny elektronik hör till de produkter som kan dölja ett oönskat innehåll.

Hemmets textilier Textilier behandlas med olika kemikalier för att de ska bli lättskötta; hålla formen och inte bli elektriska eller skrynkliga. Tygerna skyddas mot mögel, gnistor, vatten och smuts. Hemmets textilier, till exempel möbel- och gardintyger, är ofta behandlade med flamskyddsmedel. Textiliernas gummi- och metalldelar, färgmedlen och olika oönskade kemikalier som tillsätts kan orsaka överkänslighet och utslag. Azofärger används allmänt för att färga textilier. Textilier och läderprodukter som är färgade med azofärger har en tendens att släppa ifrån sig vissa akrylaminer som ökar risken för cancer. En av de mest skadliga kemikalierna är formaldehyd, som gör tyget skrynkelfritt men irriterar näsa, hals och ögon och kan leda till allergiskt kontakteksem. För en del av azofärgerna och formaldehydhalterna finns gränsvärden som myndigheterna övervakar genom stickprov. Det är bra att tvätta nya kläder, speciellt sådana som är i direkt kontakt med huden, innan man använder dem. Ytterkläder, skor, soffor, fåtöljer och flera andra produkter behandlas med fluorhaltiga kemikalier för att bli smutsavvisande. Fukt främjar mögeltillväxt. Man kan få kontakteksem av fåtöljer, vilket visar att möbler kan vara besprutade med rikliga mängder av olika antimögelmedel i tillverkningslandet. Antimögelmedlet dimetylfumarat DMF är förbjudet inom EU, men har vid stickprov hittats i olika produkter. Kläder kan man alltid tvätta innan användning, men en tygfåtölj borde kunna tas i bruk utan att man tvättar den först. Tillverkningen av textilier och den kemikaliebehandling den medför belastar miljön. Det finns skäl att oroa sig speciellt för textilprodukter tillverkade i Fjärran Östern där man kanske inte alltid sörjer för avfallsvattnet på ett korrekt sätt. Tygerna kan exempelvis tvättas med skadliga kemikalier som innehåller nonylfenoler eller nonylfenoletoxilater, vilka är förbjudna inom EU. Billig produktion kan få ett högt pris. Naturmaterial är inte nödvändigtvis mera miljövänliga än syntetiska fibrer. Exempelvis bomullsodling kräver mycket vatten, gödsel och bekämpningsmedel. Vid tillverkningen av natur- och regeneratfibrer används mera kemikalier än vid tillverkningen av syntetfibrer, medan tillverkningen av syntetiska fibrer kräver råvaror och olika kemikalier. Undvik slit-och-slängmentalitet när det gäller kläder och möbler. Välj god kvalitet. Billiga textilier, men också märkeskläder, kan vara tillverkade med hög miljöbelastning. Kräv inte onödiga impregneringar och skyddsbehandlingar på textilierna. Alla kläder behöver till exempel inte vara smutsavstötande. Tvätta textilier som handdukar, lakan och plagg som används närmast kroppen innan du använder dem. Obs! En del av kemikalierna påverkar vår hälsa genast, andra först efter en längre tid. En del verkar redan i mycket små mängder, till dem räknas hormonstörande ämnen, det vill säga ämnen som uppför sig som hormoner i kroppen. Hormonstörande ämnen är syntetiska eller naturliga ämnen som stör organismers hormonsystem och bidrar till könsförvirring och sterilitet. Hormonstörare frigörs bland annat från vissa plastprodukter. Speciellt växande barn ska skyddas mot onödig kemikaliebelastning, deras små kroppar påverkas allra mest.