MÖRRUMS HEMBYGDS- och FORNMINNESFÖRENING Vykort från 1920-talet Program 2016
Kalendarium 2 15 mars Den siste bonden. Föredrag på Stålagården 23 april Arbetsdag på Stålagården 5 maj Gökotta vid Ruebro maj Mörrums skolas fjärdeklassare besöker Stålagården 19 maj Kvällsutfärd till Elleholm 18.30 4 juni Öppet hus med utställning och loppmarknad 13-16 21 juni Musik i sommarkväll, Karlshamns musikkår 19 26 juni -3 juli. Nässelfrossa, se särskilt program 10 juli Utställning av veterantraktorer mm 13-16 21 aug Byavandring i nordvästra delen av Mörrum 10 sep Höstmarknad på Stålagården 09-12.30 22 sep Arbetskväll på Stålagården 17-20 okt Bild- och filmkväll i Stålagården 19 nov Vi stöper adventsljus 09-13 1 dec Julen för länge sedan. Föredrag på Stålagården 16 februari 2017 Årsmöte på Stålagården kl. 18.30 Det kan bli ändringar och tillägg i programmet! Vi ber dig därför att titta på de affischer vi sätter upp i affärer och på anslagstavlor i byn. Vid avgiftsbelagt arrangemang på Stålagården tas avgift ut även om man inte stannar på kaffesamkvämet.
STOLAR 3 - från folkligt till formgivet Utställning av stolar på Stålagården, 4 juni 10 september 2016. I föreningens samlingar finns ett stort antal stolar av olika ålder och utförande. Denna rika samling, kompletterad med några inlånade stolar av olika åldrar vill vi visa under sommaren. Upprop! Vi vill gärna låna in äldre stolar till sommarens utställning. Har du en stol tillverkad av Holmströms möbelfabrik i Mörrum är vi särskilt intresserade. Har du en stol som du vill låna ut, ring Gunnar Jeppsson, tel. 516 43. Senast den 30 april vill vi ha besked, tack!
Den siste bonden 4 Tisdagen (OBS dagen!) den 15 mars kl 18.30 visar naturfotografen Lars-Olof Hallberg bilder och berättar om syskonen Berit och Stig Aronsson och deras arbete på arrendegården Tämmesboda. Här har de levt i 60 år enligt bondepraktikans tideräkning, utan el och rinnande vatten. L-O Hallberg har följt dem under tio år i deras arbete. Avgift 40 kr inkl kaffe. Arbetsdag på Stålagården Lördagen den 23 april träffas vi för att måla uthusen på Stålagården. Vi träffas kl 9 och håller på till omkring kl 15. Lunch och kaffe bjuder föreningen på. Därför behöver vi veta hur många som kommer. Tag på dig kläder för arbete och målning. Anmälan till Leif, Lennart eller Rune. Tel. nr se baksidan av programmet. Vårstädning vid Rue bro Torsdagen den 5 maj träffas vi kl 09.00 vid Rue Bro. Traditionsenligt skall vi snygga upp vid den gamla stenvalvsbron efter vintern. Kanske kan vi få höra gök och näktergal. Bron återställdes i ursprungligt skick av Hembygdsföreningen åren 1984-1985. Ta med lämpligt redskap och glöm inte fikakorgen och eventuellt något att grilla.
Mörrums skolas 4:e klassare besöker Stålagården 5 Sedan mer än trettio år tillbaka har elever från Mörrums skola fått komma till Stålagården för att prova på olika hantverk och husliga sysslor. I maj i år kommer skolans fjärdeklassare att få göra detsamma. Vill du hjälpa till? Tala med någon i styrelsen så berättar vi mera. Kvällsutflykt till Elleholm Torsdagen den 19 maj kl 18.30 samlas vi vid parkeringen till Elleholms kyrka (väster om Lillån). Behöver du skjuts utgår det bilar från Stålagården kl 18.15. I Elleholm får vi vandra genom parken och få lite om Elleholms historia berättad för oss. Elleholm hade stadsrättigheter från senmedeltiden och fram till år 1600. Vi skall också gå ut på ön där borgen Sjöborg låg. Glöm inte fikakorgen. Avgift 20 kr. Utflykten ställs in vid regn Öppet hus med utställning och loppmarknad Lördagen den 4 juni mellan 13-16 är Stålagården öppen för visning av samlingarna. En utställning av stolar finns också att se i Borgalängan. Det blir också loppmarknad och kaffeservering och kanske musik.
Musik i sommarkväll 6 Tisdagen den 21 juni kl 19 ger Karlshamns musikkår traditionsenligt konsert på Stålagården. Kaffeservering. Avgift 20 kr för konserten. Kvällskaffe efter konserten 30 kronor. ***************************************************** Mörrums Gymnastik och idrottssällskap fyllde 90 år i fjol. Till tioårsjubileet 1935 skrev en för nutiden okänd person ett kåseri som behandlar aktuella händelser och företeelser i samhället vid den tiden. Det kan vara på sin plats att lyfta fram detta gamla kåseri i ljuset igen. Stavning, dåtida värderingar och ordval följer originaltexten. MÖRRUMS GoIS 10-ÅRSJUBILEUM 1935. Att Mörrumsborna äro några glada och livade laxar får man titt som ofta belägg för. Sorgbundenhet och sura miner ligga inte för dem. I livets alla skiften, i vått och torrt lyses deras främre ansiktshalva upp av ett gemytligt och trevligt solvargsleende. På arbetsplatsen, i affärerna och varhelst man träffar dem i praktiska livet äro de vänliga och förekommande och i regel ganska hövliga. De äro nog ett stolt släkte och ha en viss förkärlek för det tjusiga och schangtila som ofta slår över till snobberi. Det kan ärade representanter av båda könen ta åt sig. De ha ett häftigt och hetsigt lynne och äro en smula självkära varför det inte tål många hårda ord förrän smockan dallrar i luften. De
ha hårda nävar och även någonting att skicka med dem varför deras handpåläggningar ofta lämna vinnande och påtagliga bevis. 7 Att Mörrums innevånare ha ett utvecklat skönhetssinne därom vittnar deras välvårdade och blomsterprunkande trädgårdstäppor. Främlingar uttrycka ofta sin odelade förtjusning och beundran över det samhälle som bär namnet Mörrum. Namnet lär betyda»boplatser vid de ständigt sjungande vattnen». Det vilar lite grand poesi däröver och när man hör det uttalas förnimmer man liksom åns monotona brus. Denna berömda å varur den lika berömda laxen halas upp och vars fina smak tillfredsställer även kungliga gommars smaknerver. Laxen i Mörrumsån är bestämt en demokratiskt anlagd fisk. Den blir röd i köttet när den är rökt; röd är den nog också till sinnet och tänkesättet om uttrycket tillåtes. Förr om åren när laxhandlare Jeppsson hade hand om fisket i ån, gick laxen till ganska sparsamt den var tydligen rädd för konservering. Men detta nådens år då Per-Albin & Co själv fiskat - jag menar nu inte valfiske - har det kommit upp relativt mycket lax i ån. Snällt har den låtit sig fångas i not och håvar och nämnda bolag har så att säga håvat in pengar. Ty mörrumslaxen är en delikatess, och en dyr sådan, att menige man inte har råd att köpa den annat än till barndop ty de förekomma numera så sällan. Att Per-Albin & Co. älskar monopol och även vill ha monopol på fisket i Mörrumsån vet väl varje liten söndagsfiskare. Monopolet skall väl endast gälla laxen. Men vem har ännu fångat en ordentlig lax på ett fiskedon som består av ett tre-fyra meter långt hasselspö, en lika
lång sytråd n:r tolv samt en aborrkrok. Det skulle möjligtvis vara en söndagsfiskare med tur men en sådan är inte född än. Att laxen har givit färg och vacker glans åt namnet Mörrum är känt och sant. Den har dock på sistone börjat blekna för att så småningom övergå i tvivelaktig berömmelse. 8 Orsaken därtill är en del företagsamma herrars konkurrens med närliggande systembolag. Dessa obskyra element synes älska barrskogsluft och fågelsång, ty de väljer företrädesvis sina arbetsplatser i skogstrakterna. Där den förr så stämningsfulla tystnaden endast stördes av tjäderlek och duvkutter och där mickel räv med filosofiskt lugn smög fram på krigsstigen. Skogsrån och älvor som härskade oinskränkt i de mörka grandungarna ha nu fått maka åt sig; puttrande och illaluktande mäskoljor och konstiga apparater med underligt formade kopparrör vilka likna sugarmarna på en bläckfisk. Där smyga nu tvåbenta micklar med inåtvända tår och den skygga lurande blick i ögat som alltid finnas hos personer vilka inte ha rent mjöl i påsen. Det är hembrännarna och langarna, som mot en rundlig kontant ersättning förse en del törstiga själar med detta hemkokta»livets vatten» som kommer dem att med bullrande stämma och ett enfaldigt leende skrika:»oh, så roligt!» Dessa fräcka gynnare hjälpa till att bryta ner vad de ideella rörelserna bygga upp. Vi göra därför alla tiders mål om vi sparka ut dem från våra arbets- och nöjesplatser och förresten varhelst de förekomma. Från det ena till det andra så ha vi fått ena väldigt fina gångbanor å ömse sidor om bygatan. Vid ytligt påseende får man intryck av att en
9 rullstensås från istiden jämnats ut på dem och man där tänker anlägga ett stenparti. Men det ska väl va så? Socknens fäder få säkert ett väldigt sjå med att övertyga de goda sockenborna om att trottoarerna ska vara till att gå på och inte till avträdesplats för hundar. Men skämt åsido! Bygatan som den nu befinner sig är ett mönster för bygator och det är ett sant nöje att både gå och åka på den. Jag bara undrar om den är riktigt färdig än och om någon gatsopare skall anställas. Mörrum är en rätt stor socken med många innevånare en massa arbetslösa och ett otal föreningar. Det finnes religiösa och frireligiösa, politiska och opolitiska, nykterhets- lantmanna- svin- och nötförsäkringsföreningar m.m., m.m. Det enda som fattas är en förening för naivitetens höjande, förlåt jag menar naturligtvis nativiteten. Det blir ju mindre barn för vart år som går. Inte så att barnen som föds: blir mindre till volymen, utan det blir ett mindre antal, och vart det bär hän, kan ju vem som helst räkna ut utan» bråk». När man tänker närmare på saken rullas framtidsperspektiv upp som kommer, håren att resa sig på huvudet. Vem ska gå på bygatan, vem ska bo i de fina ståtliga hus som bygges, vem ska begå idrottsföreningens hundraårsjubileum och vem ska tjuvfiska i ån. Jo, det ska våra efterkommande. Dessa bli små snedögda gulingar från fjärran östern eller småleende niggrer från Afrika om avvecklingen fortsätter i samma takt som hittills. Hu! Reflexionerna göra sig själva. Men strunt i det. För att riktigt bedra oss inför våra efterkommande så föreslår sign. att en park med sandade gångar och lekplatser för eventuella barn anlägges. Lämplig plats förefaller sandtaget nere vid
stationen vara. Vackra trädgrupper och lummiga buskage finns redan och låt A. K. få hand om planering o. d. för det är icke meningen att det ska bli färdigt inom en snar framtid. Några produkter av modern bildhuggarkonst och en stiliserad lax kunde kanske bidraga till höjandet av trevnaden i rabatter och trädgårdar. Här kunde sedan de goda byborna lustvandra i lugn och ro. Bara inte de för längesedan hänsovna vikingarna som vilar under sina bautastenar därnere skulle stiga upp och beklaga sig över dåligt sällskap. 10 Till vår nyaste moderna byggnad och sevärdhet får man väl räkna den nyuppförda kombinerade brand- och badstationen. Att den fyller ett länge känt behov ur både säkerhets- och renlighetssynpunkt kan inte bestridas. De goda Mörrumsborna kunna nu sova lugnt i sina sängar vid tanken på att de ha en modern och tidsenlig brandstation som håller den röde hanen på avstånd. Att det kan bli lite besvärligt att kvickt och lätt komma ut med sprutan vid kritiska tillfällen behöver ju icke störa lugnet. Att byggnaden är lite grann?! funkis och pryder och fyller sin plats i samhället är ingen lögn att påstå. Få vi nu de omtalade brandbrunnarne utplanterade här och var i socknen, men helst där det finns vatten, och så en riktig brandkår, klädd i kask och asbest så äro vi ganska bra garderade mot den gode tjänare men stränga herre som elden är. Mörrumsbor! Bad är hälsa. Nu när vi efter många om och men begåvats med eget varmbadhus så använd det. Men kanske folk nu kommer och säger liksom den vilken förlorade avlöningen på kortspel: Jag är alldeles ren.
11 På tal om kortspel så ha vi ju eget Monte Carlo i Mörrum. Att det blivit förlagt till Kråkegården är en händelse som ser ut som en tanke, ty uttrycket dum som en kråka passar alldeles utmärkt in på de som frekventerar nämnda ställe. Där spelas poker, tjugoett, kassino och allt vad det nu heter och kortlapparna hanteras med en fart och en svung som endast långvarig träning ger. Här kan de se vinstbegäret och speldjävulen personifierade. Här vandrar pluringarna från den enes västficka över i den andres byxficka och den förstnämnde svär över en gemen otur för att inte han lyckats plocka den andre utan själv blivit plockad. Mot dumheten kämpar t.o.m. gudarna förgäves. Detta är ett vist och sant ord och det som förekommer i största skalan på vår jord är just dumheten. Man blir aldrig fattig på dumhet men väl fattig av dumhet. Just nu går var och varannan Mörrumsbo och svär över att ha blivit lurade på konfekten tack vare sin egen dumhet. Det lät ju så lockande. Skicka fem kronor till den som står överst på listan och du får en förmögenhet igen. Många nappade på kroken och skickade femman och nu gå de där och väntar på förmögenheten. De får nog vänta så länge att de få klart för sig, att de blivit en femma fattigare. Man får hoppas att de bättre gardera sig mot flugan en annan gång. Annars ha vi det väldigt fint ordnat här i Mörrum. Här finnes nästan allting från viadukt till havsbad. Det enda som saknas är arbete och pengar och bådadera är ganska marigt att få tag i. Men vi ha i alla fall
12 ett havsbad. Och ett väldigt fint sådant beläget vid det historiska och sagoomspunna Elleholm. Här finns en utomordentligt vacker badstrand med ett stort område för sport och promenader. Här fick närmare fyrtiotusen själar rum utan att trängas vid det stora bondetåget i somras. Sign. har aldrig sett så mycket bönder på en gång men det är roligt att de finns, ty det är ju de som skall föda oss om de få hjälpen. Här är en frisk och härlig plats för friluftsliv och camping. Den saltmättade luften från sjön som sveper genom de gamla ärevördiga ekarna syresätter blodet och giver ett gnistrande glatt humör. En önskning är att herrar och damer campare weekendfirare visar litet mera campingvett och inte förvandlar den idylliska platsen därnere till en upplagsplats för papper, konservburkar och sänghalm. Camping är ju en härlig sport för både ung och gammal. En sport, som emellertid lämpar sig bäst för ungdom, är fotbollen, och sådan utövas även i Mörrum. Det spelas efter ett system, som kallas sparka och springsystemet, men nu på sistone har man funderat på att övergiva detta och övergå till det engelska trebackssystemet, men sign. misstänker att det blir inget system alls. Annars spelas inte så dålig fotboll i Mörrum, ty B-laget slog ju Norje med hela 7-0 en gång i somras, och det är ju ett resultat, som talar för sig själv. A-laget är betydligt mindre framgångsrikt, men kan dock gå åstad och vinna en triangelmatch mot ganska namnkunniga motståndare. Även i den ädla gångsporten har en och annan sockenbo lyckats hålla sig väl framme. Allting går, bara man går på med gott
humör och inte ger upp i första taget. För att få arbetet på en ny idrottsplats igång, gnor idrottsföreningen på etter värre. Fast det tycks inte gå alls, men det ska gå, inte tu tal om den saken. 13 Tiden går, och vi gå med, även sign. penna har gått ganska flitigt, och det är långt lidet på papperet. Sign. måste därför sluta sina haranger och överlämna ordet till en bättre skribent, som sitter med en nyvässad penna i högsta hugg. Signaturius. ******************************************************** Gallerydaklockan I höstas fick föreningen som gåva ett golvur, ett sådant som ibland kallas Gallerydaklocka, eftersom åtminstone urverken tillverkades av någon av urmakarna i Galleryda. En sådan klocka har stått på föreningens önskelista i många år och vi får rikta en tacksamhetens tanke till givarna, Jarl Erik och Britt Berg i Sölvesborg. Klockan har sitt ursprung i Hästaryd där den stått på Östragården, ibland kallad Tuagården, i nästan 200 år.
14 När man studerar klockan lite närmare så kan man notera att fodralet är äldre än urverket. Fodralet är målat med blommotiv och har över dörren två signaturer, JPS och BPD och under dörren årtalet 1795. På klockans dörr finns denna vers eller tänkespråk: Jag rörs men har ej lifw Jag går men blir ej trött Jag wakar stunderlig när andra sofwer sött. Jag följer dag och natt kungör när sol uppgår. Jag andra lära vill det Jag ej själw förstår. Fodralets underdel är svängt och den modellen brukar ha en rund överdel eller huv, där urverket sitter. Överdelen här är fyrkantig, så som det ofta är på raka fodral. Urverket är av senare datum än fodralet och signerat Ola Åkesson, Gallryda, 1857. Det är möjligen så att ett äldre urverk och överdel ersatts med ett nytt år 1857. Med hjälp av dessa signaturer och årtal är det möjligt att något rekonstruera klockans historia från år 1795 fram till i dag.
15 Om vi nu försöker följa klockan i tiden från det första årtalet 1795 och framåt så kan vi med hjälp av kyrkobokföring och andra handlingar komma fram till denna berättelse:
I senare tid ser det ut så här enligt de uppgifter vi fått av givaren. 16 Jarl Erik ärvde klockan efter sin bror Lennart år 2010. Han hade i sin tur ärvt den efter fastern Elvira Berg som dog år 1966. Klockfodralet var vid den tiden målat i blå färg, men ursprungsmålningen togs då fram av Oscar C. H. Wickström som också noterat det och signerat på dörrens insida. Så vitt man kan förstå så har klockan nästan hela sin tid stått på Östragården i Hästaryd. I Asarums vigselbok kan man läsa att drängen och hemmansbrukaren Jöns Persson från Hästaryd och pigan Botil Paulsdotter ifrån Torarp vigdes den 26 december 1795. Här har vi alltså de två som har signaturerna JPS och BPD på klockfodralet. De fick kanske klockan som bröllopsgåva. Jöns Persson, som var född i Hästaryd år1766, var år 1795 bonde på en av gårdarna Mörrum nr 13, vilket i senare tid blev Hästaryd nr 1. 1802 föddes där äldste sonen Per Jönsson som kom att ta över gården efter föräldrarna. I bouppteckningen efter Jöns Persson, död år 1827, finns bland annat: Ett sämre väggur, värderat till 7 riksdaler. Som jämförelse från samma bouppteckning ser man att en ko värderades till 10 riksdaler. Vad som ligger i ordet sämre vet vi inte, kanske är det ett sätt att minska dödsboets totala behållning, kanske är det så att uret inte fungerade så bra. Per Jönsson och hans hustru Botil Trulsdotter hade en dotter Maria född 1840 och hon gifte sig i maj 1858 med den 9 år äldre Sven Jönsson från Norje. Någon gång vid den här tiden fick klockan ett nytt urverk tillverkat i Galleryda.
I november år 1858 fick Per och Botil sonen Johan och i mars året efter dog Maria, knappt 19 år gammal, i en sjukdom som vid den här tiden kallades hjernfeber, troligen ett dåtida namn på epidemisk hjärnhinneinflammation. I bouppteckningen efter Maria tas bland inventarierna upp ett väggur som värderas tio riksdaler och en väggstudsare som får värdet 1 riksdaler. En väggstudsare var vid den här tiden en vanlig benämning på det vi i dag kallar väggur och ett dåtida väggur är alltså ett ur som står vid väggen, ett golvur. I december 1860 gifte Sven Jönsson om sig med Elna Olsdotter från Astensmåla i Jämshögs socken. I det äktenskapet föddes dottern Emelie år 1863. Hon gifte sig 1887 med Nils Adolf Berg som kom från Värhult i Gammalstorps socken. I det äktenskapet föddes flera barn, bland dem år 1898 sonen Gustaf Adolf, som blev far till de tidigare nämnda bröderna Jarl Erik och Lennart. År 1893 hade dottern Elvira, som senare blir ägare till klockan, fötts. I bouppteckningen efter Sven Jönsson, som dog år 1899, fanns bland de högst värderade inventarierna, upptaget ett väggur som då värderades till tio kronor. Nils Adolf Berg sålde år 1906 gården till Olof Andersson och flyttade till undantagshuset, kallat Berghem. Huset hade byggts av svärfadern Sven Jönsson år 1892. Olof Andersson och hustrun Gerda blev de sista brukarna av Tuagården, som numera är helt försvunnen. Elvira Berg bodde kvar på Berghem fram till sin död. Golvuret stod troligen där, kanske hela tiden på samma plats, från det att Sven Jönsson flyttade dit och fram till 1966. 17
Urmakarna i Galleryda 18 Det är ganska lite känt och skrivet om urmakarna i Galleryda. I Blekingeboken år 1966 skrev Åke Werdenfels en uppsats med titeln Ur och urmakare i Blekinge. Bland dessa tidiga urmakare finns Åke Mattsson nämnd. Han blev den förste urmakaren i Galleryda och var född där år 1773. Åke gifte sig 1804 med Kersta Olasdotter och tog då över fädernegården, den som numera kallas Klockmakaregården. I kyrkobokföringen antecknas att han var krympling, han hade alltså någon form av handikapp, vilket kan förklara att han hade urmakeri som binäring till jordbruket. Det är troligen så att Åke Mattsson lärde sig till urmakare hos Nils Ekegren, som kom till Karlshamn som urmakarmästare år 1779. Ekegren drev verkstad med en gesäll och en lärgosse och hade en stor produktion, främst av golvur. Det finns också fickur, väggur och skeppsur signerade Nils Ekegren. Han numrerade sina ur och det högsta numret man hittat är 2 000. Fackmän tvivlar dock på att han verkligen hann tillverka så många under sin aktiva tid. Nils Ekegren hade tre söner som alla blev urmakare. En sonson, Henrik Robert Ekegren kom till Genève och blev där en framgångsrik och berömd urfabrikör. Fodralen, både raka och svängda, till Ekegrens ur tillverkades av lokala snickare, en av dem som nämns är Ola i Hallandsboda. Det finns minst ett golvur av Åke Mattssons hand, där enligt traditionen Ola i Hallandsboda har tillverkat fodralet.
19 På Kulturen i Lund finns också ett hörnskåp som sägs vara tillverkat av Ola. Det har hittills inte gått att säkert klarlägga vem denne Ola i Hallandsboda är. Kunniga personer i Kyrkhults hembygdsförening misstänker att han är identisk med en torpare Ola Svensson, född 1784 i Hallandsboda och död där 1850. Åke Mattsson hade två söner, Jöns och Ola som fortsatte faderns tillverkning. Det är den yngre sonen Ola Åkesson som tillverkat uret som nu finns på Stålagården. Det är inte känt hur många ur som tillverkades i Galleryda av de två generationerna klockmakare. Leif Gustafsson Vykort från 1930-talet vid Flodens notbod. Notdragarna är: Sittande: Till vänster Nils Adolf Berg och till höger Johan Moberg Stående: Till vänster Hans Moberg och till höger Ola Bengtsson
20 Utställning av veterantraktorer mm Söndagen den 10 juli mellan 13 och 16 blir det visning av gamla traktorer mm. Naturligtvis är också Stålagården öppen för visning av gården och dess samlingar. Utställningen av stolar finns kvar i Borgalängan. Loppmarknad och servering av grillad korv och kaffe med bröd och kanske någon barnaktivitet. Byavandring i nordvästra delen av Mörrum Söndagen den 21 augusti blir det ett utmärkt tillfälle att lära känna den nordvästra delen av socknen. Då blir det byavandring i byarna Mörrums Norremark, Ruemåla, Lönnemåla, Flueryd och Mellanbäck. Mellan byarna åker vi i balvagn efter traktor. Traktorn utgår från Stålagården kl 9 där bilar kan parkeras. Vi beräknar vara tillbaka på Stålagården ca 13. Egen fika medtages. Avgift 40 kr Höstmarknad på Stålagården Årets höstmarknad blir lördagen den 10 september kl. 9-12.30 Försäljning av grönsaker och hantverksprodukter, loppmarknad, kaffeservering och visning av samlingarna och utställningen av stolar. Ta med vänner och bekanta till denna gemytliga marknadsdag.
21 Arbetskväll på Stålagården Torsdagen den 22 september kl 17 träffas vi för att snygga till hembygdsgården efter sommarens verksamhet. Vi städar inne, ute i trädgården och runt längor och båtsmanstorp. Föreningen bjuder på fika! Bild- och filmkväll i Stålagården Torsdagen den 20 oktober kl 18.30 blir det en kväll med visning av äldre bilder eller filmer från Mörrumstrakten. Avgift 40 kr inkl kaffe. Vi stöper adventsljus Lördagen den 19 november mellan kl. 9 och 13 kan vi stöpa våra adventsljus på Stålagården. Servering av kaffe, glögg o pepparkakor. Begränsat antal deltagare. Föranmälan till Inger Nilsson tel. 0454-530 11 senast 15 november. Deltagaravgift till självkostnadspris. Julen för länge sedan Torsdagen den 1 december kommer Astrid Wallin Heinsen och berättar om gamla jultraditioner från Sverige och Tyskland med utgångspunkt från sin barndoms jular på landet på 1940-talet. Varifrån kommer traditionerna och varför gör vi så mycket speciella saker vid jul. Avgift 40 kronor inkl. kaffe
22 Trivselpromenad Torsdagar kl 9.30 samlas intresserade på Stålagården för gemensam trivselpromenad. Efteråt enkelt kaffesamkväm. Välkommen till Stålagårdens Trivselträff Stålagårdens Trivselträff (tidigare hembygdsföreningens syförening) träffas första torsdagen i varje månad kl.18.30. Plats finns för alla som vill träffas och umgås under trivsamma former. Intresserad? Ta då kontakt med Maj-Britt Olsson 504 07 eller Lena Brorsson 518 45 eller någon i styrelsen. Hembygdsföreningens årsmöte 2017 Torsdagen den 16 februari 2017 kl 18.30 håller föreningen sitt årsmöte i Stålagården. Årsmötesförhandlingar, föreningen bjuder på kaffe. ***********************************************************************
Medlemsavgift 2016 23 Avgiften är 100 kronor per person beloppet sätta in på föreningens bankgiro 5648 6640. Glöm inte ange vilka personer inbetalningen gäller och skriv fullständig adress, tack! Om du hellre vill betala direkt till kassören går det också bra. Han finns som regel på plats vid de tillfällen vi har aktiviteter på Stålagården. Har du redan betalat medlemsavgiften för 2016, kan du bortse från den bifogade inbetalningsavin. INFORMATION MED E-POST Vill du ha information och påminnelse om Hembygdsföreningens program och verksamhet skickar du in din e-postadress tillsammans med namn och postadress till: kaj.sixten@telia.com. Årsprogrammet och medlemsbladen kommer du ändå att få i din brevlåda.
24 Hembygdsföreningen styrelse 2016 Ordinarie ledamöter: Suppleanter: Ordf.: Leif Gustafsson 543 40 Kaj Johansson 155 30 V. ordf. Lennart Nilsson 530 11 Marie Bengtsson 513 70 Kassör Rune Svensson 530 89 Lena Brorsson 518 45 Sekr Lars Jeppsson 530 87 Ronny Börjesson 070-6245368 Mats Jeppsson 502 79 Lars-Erik Ivarsson 50075 Johnny Lennartsson 509 76 Marco Gustavsson 50500 V.sekr Inger Nilsson 530 11 Mats Persson 530 75 Roy Johansson 323410 Stellan Magnesjö 517 08 Bess Widenberg 515 11 Hedersledamot : Ingolf Persson Samlingsvårdare: Gunnar Jeppsson 516 43 Revisorer: Hans Bertil Jönsson 500 05 Jan-Erik Lindsten 516 90 Ersättare: Evy Persson 502 55. Åke Jeppsson 512 85 Valberedning: Saknas Föreningens hemsida: www.morrumshembygdsforening.se eller http://www.hembygd.se/morrum/